Det är väl egentligen inte frågan. För att skriva har i alla fall liksom tidigare gått av bara farten. Men att skriva och redigera. Att försöka bli utgiven, det är frågan …
Inte utgivningen i sig kanske, men att vara författare. Att synas. Försöka synas. Bli läst. Bli sedd. Stå ut i mängden. Stå ut överhuvudtaget. Med bruset och alla andra som också försöker synas.
Det är frågan. Att hoppa upp och ner och, så att säga, vifta med min bok. Vill jag det?
Inte riktigt. Ändå. För att bli läst kanske det är värt det. Ett lågmält strävande kan jag tänka mig. Att liksom ta små steg som leder någonvart. Ja, en sorts snöbollseffekt kanske en kan få att hoppas på. Om jag lyckas ge ut mer än en bok vill säga.
För visst skulle det vara trevligt om ens bok blir läst, om den nu skulle bli utgiven av ett förlag.
Funderingarna hopar sig nu när jag överväger att prova att skicka manuset till några andra förlag än tidigare. Mindre förlag.
Nåväl. Redigeringen är nästan klar. Igen. Så varför inte göra ett nytt försök? Om inte annat kan det ju tillföra lite spänning i vardagen.
Skriva läsa leva 
Jag tycker du ska skicka in ändå, om drömmen någonstans fortfarande finns där. När de svarar och du får ett erbjudande om utgivning kan du ta ställning till om det känns rätt med just dem. Inget fel i att vara kräsen. 🙂
Jo, jag kommer skicka in. Och jag tackar verkligen inte ja om det inte känns rätt. Ser så många som tackar ja utan att tänka över vad de säger ja till som ångrar sig sedan. Med den nya insyn jag har i vissa delar av förlagsbranschen undrar jag vad förlagen egentligen håller på med. Tycks saknas både respekt och yrkesstolthet. Bara ett vinstintresse där man lurar aspirerande oerfarna författare på löpande band.
Jag håller med, det har verkligen skett ett slags skifte i hela branschen på senare tid, och jag är väl inte jätteförtjust i det jag heller. Känns som att kvalitetstänket och hantverkssynen helt gått förlorad till förmån för lättsmält , massproducerat ljudmaterial som man helst ska ha på i bakgrunden medan man gör annat, så hantverket är inte så noga med för det är dt ingen som lägger märke till ändå
Precis! Bara man har tusentals titlar att visa upp så. Och det går ju bra om man får någon som är ”dum nog” (dvs ej insatt) som går med på slavkontrakt och orealistska avtal. Som tur är tycks en motreaktion vara på gång. Så även om det tar tid kanske vi får se något gott komma ut av det i slutändan.
Gör ett försök, det är både du och ditt manus så värda! Och ja, spänning i vardagen är aldrig fel. Kram
Visst kan det pigga till vardagslivet ett tag ja. Får se om jag kan få klart allt nästa helg. Kram!
Så lustigt att jag tog upp just det här idag 😅
Oavsett storleken på förlaget måste du göra en hel del av jobbet själv för att nå genom bruset.
Ett mindre förlag kan lägga mer tid på varje enskild författare, men har inte lika stora kanaler.
Ett större har mer möjlighet att nå fler läsare, men då konkurrerar du också med övriga författare på förlaget om att synas där.
Hur det än blir, håller tummarna att du får ja 😊
Jo, jag vet ju att oavsett vad det kan bli för sorts ev utgivning så måste jag försöka synas. Och just det att vara en av alla som försöker nå ut, det känns bara så … tröstlöst. Kanske för att jag följer många på IG och ser hur de liksom drunknar i bruset. Det är jobb nog att försöka synas som företagare. Kanske det dock kan vara till hjälp och en fördel.😊 Tack!
Om du är medveten och redan har erfarenhet kring förutsättningarna är du nog också bättre förberedd än de flesta och kan också planera och strukturera upp det bättre 🙂
Ja, jag hoppas det!😊