Om att leva, Om att skriva

Mars i korthet

Mars är månaden när mycket blev … minst sagt annorlunda.

Vi började första helgen i mars med att titta på melodifestivalens final. Ihop med en vän. Och hade en trevlig kväll. Spelade MarioKart och Super Mario. Jag spelar så engagerat att det känns som om linserna ska trilla ur. Men inte hjälper det. Kommer ofta sist ändå. Jaja, en kan inte vara bra på allt.

Helgen därefter innebar inställt kalas. Liksom helgen efter, som även innebar inställda aktiviteter: författarsamtal och middag med vänner. Och släktkalset vi skjutit på till sista helgen vågade vi fortfarande inte hålla med hänsyn till släkt i riskgrupperna.

Sista arbetspasset på jobbet gjordes den 13 mars. Sedan blev mina pass inställda. Som tur var fick då jag två första kapitel-analyser och en liten skrivcoachning, förutom den lilla skrivcoachning som var planerad till slutet av mars.

Jag hade ju en utlottning av en första kapitel-analys i slutet av februari och de som deltog men inte vann fick 20% rabatt på max 2500 ord. Så roligt att några nappade på en gång.

Ska bli kul att se om någon nappar på mitt nuvarande påskerbjudande, av en lektörsläsning med 25% rabatt.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Annars har jag varit trött, dragits med huvudvärk och en helg med lite feber, vilket förstås gjorde att jag höll mig borta från folk därefter. Nu när jag börjar piggna till hoppas jag våga mig att träffa folk. Mina storslagna planer på långa sköna promenader har dock grusats. Ont i knäet, igen.

På skriv- och redigeringsfronten går det långsamt. Fixade med ett nytt kapitel igår, redigerade mest, men så roligt att se hur jag kommer igenom kapitlen. Tidigare har det varit knappt ett i veckan. Nu hoppas jag kunna få upp farten.

Jag hoppas att du mår bra. Att du har det bra, kanske jobbar som vanligt – åtminstone hemifrån – och att du som skriver har ro till det. Här hos mig kan du snart se fram emot att få veta vad jag tyckte om bl.a. Sara Molins debut. En feel good med ett mycket tilltalande omslag. Vi ses!

Böcker

Mitt storslagna liv- Jenny Jägerfeld

Mitt storslagna liv (2019) är ännu en lysande barn-/ungdomsbok från Jägerfeld.

Att vilja vara någon annan. Eller åtminstone lite mindre som sig själv är väl rätt vanligt. När Sigge flyttar och ska börja en helt ny skola tänker han att nu har han chansen. Nu ska han bli någon annan, någon som får vara med.

Han önskar att han kunde vara mer som sin åttaåriga lillasyster, för hon får kompisar bara hon går ut genom dörren. Eller kanske som mormor, som liksom kör sitt eget race – bokstavligt talat!

Bara läs. Bry dig inte om att du inte tillhör målgruppen. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Mitt storslagna liv t.ex. här och här. Och har du redan läst den, vad tyckte du i så fall? (Inga spoilers😉)

Här kan se kort vad jag tyckt om en annan av Jenny Jägerfelds böcker, Comedy Queen. Ok, avslöjar lite. Helt klart rätt så lysande den med.😁 Förutom den kan jag även rekommendera Brorsan är kung!

Om att leva

Läget?

Jag försökte hålla mig men nu går det inte. Det måste nämnas. Viruset.

Vete sjutton om jag haft det. För ett par veckor sedan hostade jag typ fyra gånger en kväll. I vanliga fall har jag inte en aning om hur ofta eller hur många gånger jag hostar per tillfälle. Men, då hade jag förstått att hosta var ett väldigt vanligt och tydligt symtom. I övrigt var jag frisk. Men trött.

Å andra sidan är jag nästan alltid mer eller mindre trött på grund av utmattningen som är mer eller mindre påtaglig periodvis.

Ett par dagar senare fick jag huvudvärk. Som vid bihåleinflammation. Någon febertopp men ingen hosta. Efter några dagar kände jag mig frisk. Fortsatte att hålla mig hemma. Minus någon liten tur ut. För jag är nojig. Inte för att bli sjuk (igen?) utan för att jag, trots att jag känner mig frisk (dock trött men det är ärligt talat en form av normaltillstånd) skulle ha viruset och smitta någon i en riskgrupp.

Igår var jag i stan på jobbet och hämtade en bok som jag behövde. Jobbet är förresten inställt på obestämd tid. Suck. Men, det jag skulle säga, var att jag förvånades över alla äldre som var ute. Såg t.ex. ett par i Nordstan på säkert 75 år som satt på en väldigt känd hamburgerkedja. Andra gamla jag såg var liksom på väg, väntade på bussar och vagnar, hade matkassar med sig. Men att gå ut och äta… Visserligen mycket mindre folk än vanligt, men ändå.

Jag hoppas du mår bra, liksom dina nära och kära.

Böcker

Två olika biografier

Jag råkade läsa Michelle Obamas Becoming samtidigt som Tara Westovers Educated och gillade den ena men inte den andra.

Med Obamas bok kom jag inte längre än till sidan 70. Tyvärr kunde jag inte låna om den igen. Boken är lång och språket behagligt men så långsamt. Och faktiskt med rätt ointressant handling. Även om hennes första 18 år lunkade på, behövde kanske inte berättelsen göra det på samma sätt.

Westover däremot öste på från början. Också hon berättar i kronologisk ordning om sitt liv. Men hennes liv och berättarteknik hade liksom mer framåtrörelse. Ett mycket annorlunda liv och öde. Även om mycket som Obama berättade var intressant grep det inte tag. Westover hade en starkare närhet. Hennes annorlunda uppväxt i en mormonfamilj som levde utanför samhällets stöd (ingen skola, ingen sjukvård) och istället förlitade sig på faderns – och Guds – ord och försyn, fascinerade mig starkt.

Westovers Educated berör bl.a upplevelsen av verklighet och sanning på ett sätt som intresserade mig. Plus just begreppet utbildning, i dess vidaste bemärkelse. Så många tankar väcktes. Inte bara på grund på hennes annorlunda och ofta svåra uppväxt.

Obamas Becoming kanske jag kommit in i om jag fått lite mer tid. Men jag är osäker.

Hur som helst.

Har du läst dem? Vad tyckte du i så fall?

Filmer

Green Book

Ibland ser en filmer som är oerhört välgjorda, har grymma skådespelare, en handling som presenteras precis så där tajmat så varje scen och replik blir en njutning att ta del av. Och en massa annat bra som bara funkar helt fantastiskt.

Green Book (2018) är sådan. Se den!

Och skulle du se Green Book och inte tycka den var något att hänga i granen har du i alla fall få se en film som rent filmhantverksmässigt är grym och som samtidigt skildrar en viktig bit historia. Historia att lära oss av än idag.

Har du redan sett den? Vad tyckte du i så fall? (No spoilers.😉)

Om att leva, Om att skriva

Inget bokkontrakt

När jag fyller fyrtio då hoppas jag ha fått det där avtalet som säger att ett förlag ska ge ut min bok.

Nu har jag varit fyrtio i ett par dagar och inte har jag något avtal inom sikte. Men jag är inte den som ger mig. Och med Elin Säfströms kloka kommentar (för en evighet sedan när jag funderade på detta sist), som var något i stil med att år och tal är socialt konstruerade och givna innebörd av oss människor, håller jag inte längre lika hårt i min ursprungliga tanke. Den om innan 40. Nu är det 41 som gäller!

Nä.

Skämt åsido hade det varit nice om något hände snart. Och jag VET. Det TAR TID att få svar.

Först om ett halvår räknar jag med besked från samtliga förlag. Om alla nu ens gav det. Men från de som gör det. Refuserar på riktigt och inte bara ignorerar.

År 2020. Året jag vill få ett bokkontrakt.😊

Så medan jag väntar knåpar jag ihop del två i min dystopiska duologi. Tack vare romanskrivarkursen har jag två deadlines till att förhålla mig till. Dessutom, eftersom vi som går ”utsparks-terminen” ger respons på varandras texter, har kursledaren gett värsta berömmet till mig för min feedback. Sa att jag gör ”kvalificerade läsningar” och ”spelar i en hög liga”. Liksom, wow. Extra roligt när någon som KAN säger det.

Här i utan-bokkontrakts-land får jag alltså påminna mig om att jag iaf gör ett grymt lektörsjobb och inte dratta ner i jag-fick-inget-avtal-före-fyrtio-missmod. (Överdriver en aning.)

Heja mig som försöker (med allt!). Och heja dig som orkar läsa! En dag når vi våra drömmar. För en författardebut har ingen åldersgräns. Som tur är.🙂

Om att skriva

Välja lektör: 6 tips

Det finns mängder av lektörer. Bl.a för att en viss storskaligt företagande lektör under flera terminer utbildat, och utbildar, nya grupper av lektörer. Så vad händer på marknaden? Jo, det kryllar av lektörer, och det blir svårt att hitta rätt för den som vill ha professionell hjälp.

Eva-Lisa skrev föredömligt om detta häromveckan. Och jag som länge velat dela något om det på Instagram och Facebook fick äntligen ihop ett inlägg efter några funderingar på vad jag skulle skriva. Enjoy!

”Att välja lektör kan vara svårt, så här kommer några tips om vad du kan tänka på:

1. Vad behöver du? Lektörsläsning (feedback på ditt nästan färdiga manus), hjälp med din inledning eller stöd på vägen och någon att bolla med? Sök t.ex. på lektörsläsning, lektörstjänster, första kapitel-analys, skrivcoach.

2. Utbildning? Som skrivpedagog har jag utbildats för att lektörsläsa, skrivcoacha och hålla i skrivarkurser. Jag har bl.a. en Fil. kand. examen i Svenska språket, och 30 hp i barn- och ungdomslitteratur, 30 hp litteraturvetenskap, och har gått ett par romanskrivarkurser.

3. Vad skriver du? Vänd dig till någon som kan arbeta med just det du skriver. Jag tar emot det mesta, men inte manus för barn under nio eller facklitteratur.

4. Nöjda kunder? Kolla efter kundomdömen eller referenser. Nöjda kunder tyder ofta på ett väl utfört jobb från någon med utbildning och erfarenhet.

5. Kostnad? Självklart är priset av vikt. Dyrast är inte alltid bäst, liksom att billigast inte alltid är sämst. Vill du veta mer om hur jag satt mina priser kommer ett inlägg enbart om detta. Håll utkik!

6. F-skatt? En lektör som tar betalt för att hjälpa dig i att utveckla ditt skrivande ska förstås göra det seriöst.

Sex punkter blev det. Har du frågor, eller tycker att jag missat något, säg bara till. Trevlig helg!”

Och som sagt, detta med prissättning är ju en hel vetenskap i sig. Något jag återkommer till för dig som är nyfiken. Annars, skriv bara en kommentar om du har några tankar om det här med att välja lektör.🙂

Min Instagramprofil @helenaaskrivcoach när jag nyligen fick 500 följare