Företaget, Om att leva

Tre år som lektör

Nu har jag varit lektör och skrivcoach i tre år. Egenföretagare. Min egen chef. Liksom Administratör. IT-tekniker. Ekonom. Marknadsförare. Personalansvarig. Löneförättare. Sekreterare. Assistent… Men mest av allt utvecklar jag ändå manus, både hela och utdrag ur dem.

Så idag kommer några tankar kring hur de här tre åren varit.

Ta hjälp

Jag har lärt mig att vissa saker begriper jag bara inte. Så jag har skaffat mig en suverän redovisningskonsult. Det skänker ro åt själ och sinne.

När jag ville göra om hemsidan förra våren anlitade jag hjälp. Nu önskar jag att jag hade någon som kunde vara med och hjälpa till med nya idéer om hur den kan utvecklas och få en bättre SEO, alltså att den kommer högre upp i sökningar.

Inflöde uppdrag

Första dryga halvåret var inflödet otroligt segt. Och så brukar det visst vara. Så jag var beredd på det. Sedan har det fortsatt att gå upp och ner. I våras hade inflödet en riktigt lång torr-period. Nu trillar det in lite pö om pö. Och vid några tillfällen har jag fått över en månads väntetid. Vilket förstås lett till att några, som helst velat ha hjälp i förrgår, sökt sig vidare.

Tålamod med skrivandet är rätt vanligt att aspirerande författare saknar. Att det gör susen att låta manuset vila en eller två månader, speciellt när det är hos lektör, har många ju inte förstått alls. Nåväl, de lär sig väl, de med.

Ännu en yrkestitel

Jag kan sedan i vår, visa upp ännu en yrkestitel. Och det tycker jag att man kan få, visa upp vad man åstsdkommer och lär sig alltså. Speciellt när man utbildar sig och fördjupar kunskaper för att bli ännu starkare i ett ämne man brinner för och vill kvalitetssäkra.

Inte anade jag, när jag började som lektör och skrivcoach för drygt tre år sedan, att jag skulle gå en utbildning till förlagsredaktör. Men det gjorde jag. Och har de praktiska kunskaperna att starta och driva ett förlag nu. Något jag dock inte har några planer på. Men jag gillar att ha kunskapen om det då frågor om branschen från bl.a. kunder är rätt vanliga.

Framtiden och något helt nytt

Framtiden är lika med hösten, vintern och våren. Det jag känner till och vet om. Som att jag ska ha en ny kurs i samarbete med Jenny Westerlund på JW förlag och utbildning.

Jag håller på att förbereda en kurs i grundläggande professionell manusutveckling- skönlitterärt fokus. En kurs för de som på något vis redan jobbar professionellt med skrivande och vill lära sig mer, eller som behöver förkunskaper inför Jennys utbildning till förlagsredaktör.

Förhoppningsvis blir kursen återkommande med två starter per år. I övrigt ska jag som vanligt arbeta med att ta emot uppdrag från privata kunder och som frilansansare. Plus gå in på extrajobbet för att hålla ekonomin på en näsan över vattnet-nivå. Dessutom vill jag – hur bra det än kan gå med att få uppdrag framöver – ha kvar mitt extrajobb för den sociala bitens skull.

Nuläget

Nu i oktober väntar två lektörsläsningar och ett par skrivcoachningar ska avslutas. Samtidigt gör jag material och innehåll samt planerar upplägget för den kommande kursen som drar igång i november.

Ja, det var några reflektioner över de här tre åren och om vad som väntar. Nu hoppas jag på tre minst lika bra år med roliga uppdrag och samarbeten.

Vill du följa mig som lektör och skrivcoach? Få tips om skrivandet?

Är du nyfiken på vad jag gör och vill få skrivtips som utvecklar ditt skrivande och erbjudanden rekommenderar jag dig att följa mig på Instagram (där jag lägger upp nästan dagligen) eller Facebook (några gånger/vecka) eller att prenumerera på mitt Skrivtipsbrev. Du får elva nyttiga skrivtips direkt när du anmäler dig till det.

På Instagram och Facebook hittar du mig som @helenaaskrivcoach

(Länk till ett inlägg från helgen på Instagram om du vill gå den vägen: www.instagram.com/helenaaskrivcoach)

Här hittar du Skrivtipsbrevet, med de elva skrivtipsen!

Vill du ta del av tidigare skrivtips hittar du dem på hemsidan.

Om att leva

Det kunde varit jag

I det sista har jag läst ett par inlägg med snarlika rubriker. Båda handlade om hur livet vänder och det aldrig blir som förut igen. För ena personen handlade det om ett jobbigt besked som påverkar resten av livet och för den andra om hur bra det gått efter att en dröm gått i uppfyllelse.

Och jag tänker att jag kunde varit de båda. Jag kunde lika väl ha fått besked om att den trötthet jag känner beror på svår sjukdom som varken går att behandla eller bota. Precis som att jag kunde fått veta att min dröm – att få min bok utgiven på ett stort förlag – skulle blivit sann och att läsare hyllar och lovordar min debut.

Livet alltså. Outgrundligt.

Jag önskar all lycka och framgång åt den som får se sin bok utgiven av ett förlag – eller ger ut själv. Precis som jag önskar att ingen ska behöva vara sjuk och utan och energi.

Genom att ta små steg och vila mycket tycker jag att jag blir piggare – åtminstone stundvis – och kräver kortare tid av vila för återhämtning. Jag blir mindre hjärntrött. Så då torde andra sidan av myntet vara att jag också närmar mig att få ihop en bok som jag kan skicka till förlag.

Vi håller tummarna för att det är så va’?!

Göta kanal

Böcker, Om att läsa

Billy Summers – en Stephen King bok

I somras lyssnade jag på Billy Summers (2021) en roman av Stephen King. Inledningsvis var jag, bitvis, inte alls imponerad. Först efter ett par, tre timmars lyssning, blev jag fast.

Billy Summers är lejd prickskytt på dryga fyrtio år. Han tänker dra sig tillbaka men får ett sista jobberbjudande. Ett som han inte kan säga nej till. Det kommer göra honom ekonomiskt oberoende resten av livet.

Summers är inte som andra skurkar. Han skjuter bara onda. Bad guys. Och har rykte om sig att vara bäst. Inte bara på att skjuta. Utan även på att försvinna spårlöst.

Nu går det kanske att tro att hela storyn ska handla om hur han förbereder sig inför sin sista skjutning, men den är endast en upptakt för allt som händer sedan. Vad Billy råkar hamna i och vad han känner sig tvingad till då skjutningen inte riktigt faller ut som det var tänkt.

Som vanligt när King skriver får man en väl strukturerad och spännande berättelse. Jag sitter ofta som på nålar även om jag helst velat slippa en del väl ingående beskrivningar. Det tappar fart ibland och det är långt, som vanligt när det kommer till Stephen King. Överlag gillar jag det skarpt. Karaktärerna upplevs trovärdiga, om än att vissa skurkar kan uppfattas lite stereotypa. Jag känner starkt för både Billy och en viss skyddsling han tar under sina vingar.

Jag gillar även meta-nivån som romanen innehåller och tycker den höjer romanen ett snäpp. För, som svepskäl inför att förbereda skjutningen säger Billy att han skriver en roman, och faktiskt börjar han göra det, och skriver om sitt eget liv, ändå tills boken är slut. Ja båda böckerna alltså. Det ger en snygg tvist. Även om jag tyckte att vissa partier om Billys militära bakgrund var lite sega.

Nyfiken? Läs! Att läsa en King-bok är ofta ett nöje, och om inte, så kan vi som skriver lära oss mycket av denna gigant till best-seller-författare. Ingen bortslösad tid så att säga alltså.

Böcker, Om att läsa

Den sista middagen – Elegant spänning

Den sista middagen (2022) är Anna E Wahlgrens fjärde bok och likt de föregående en spänningsroman. Det är en lågmäld krypande spänning som smyger sig på utan att ropa bu – tack och lov – utan upplevs mer sofistikerad än så.

I Den sista middagen möts ett gäng vänner. Det är många år sedan de sågs sist och studieåren är lagda bakom dem. Men relationerna och rollerna har inte ändrats. Däremot saknas en. För senast de samlades dog en av dem tragiskt.

Nu, när de ses igen, blir de ställda mot väggen, förhindrade från att lämna middagen där målet är att utröna vem som sist begick ett mord.

Anna E. Wahlgren nystar snyggt upp en historia om ett oväntat dödsfall som blandas med ett märkligt nu, en middag som ger kalla kårar. Samspelet som skildras mellan de egensinniga karaktärerna är bara en del av behållningen av Den sista middagen. Det lågmälda tempot och de oväntade vändningarna är t.ex. ett par andra bitar som tilltalar mig.

Att Den sista middagen bland annat kommer ges ut i USA förvånar mig inte. Den är elegant utan att vara skrytsam. Ett perfekt val i höst när du ska välja en bok att avnjuta i soffan under en filt och med en rykande kopp te bredvid dig. Rekommenderas!

Böcker, Om att läsa

Verity – en bästsäljare som trycker på rätt knappar

Colleen Hoover är tydligen en av de mest säljande författarna av romaner för vuxna nu i USA (enligt hennes svenska förlag) och spänningsromanen Verity har redan sålts i 3,5 miljoner exemplar över världen. Så, det var ju bara att undersöka om hon är värd hyllningarna eller inte.

Verity (2022) handlar om Lowen, en fattig författare som är rätt nöjd med sitt rätt lågmälda författarskap. Men så får hon chansen att spökskriva en bästsäljande författares tre sista böcker i en serie. Den stora författaren, Verity, har nämligen råkat ut för en svår olycka.

För att lyckas med uppdraget behöver Lowen gå igen alla anteckningar som finns hemma hos författaren och dennes make. En charmerande man som Lowen stöter på, på det mest oväntade sätt, innan uppdraget börjar.

Den bästsäljande författaren ligger svårt sjuk hemma, kan inte prata eller röra sig. Döttrarna har nyligen gått bort i ett par tragiska olyckor och kvar finns bara den femåriga sonen.

Lowen finner dock något inne i arbetsrummet som får henne att förfasas. Istället för att avslöja vad hon får veta håller hon det hemligt samtidigt som underliga saker sker i huset.

Det blir en spännande och otäck läsning. Colleen Hoover kan skriva så att en blir som klistrad vid sidorna. Tycker jag om det? Nej, inte särskilt. Men. Jag förstår mycket väl att folk fastnar. Och hyllar. Själv tycker jag det blir lite billigt att ösa på med såpass mycket intima sexscener som boken innehåller. Och vissa lösningar känns lite enkla, eller ja, jag hade förväntat mig något mer.

Visst är det en bladvändare och visst underhåller Verity väl, för stunden. Och visst överraskar den. Men ändå. Något skaver. Möjligen är det för att jag ser igenom den, ser vilka knappar som går att trycka på för effekt. Och Hoover, hon trycker på dem alla.

Vill du läsa tycker jag absolut du ska göra det. Och om du läst, vad tyckte du i så fall? (Obs undvik spoilers.)

Om att läsa

Det bidde inte ens en tummetott

Nu kanske det går att tro att rubriken syftar på mitt egna skrivande. För under juli och augusti har jag inte åstadkommit mer än två nya kapitel och två kortare instick i form av ytterligare ett perspektiv.

Men. Rubriken syftar på Fredrik Backmans Folk med ångest. Vi valde den i ena bokcirkeln. Och jag kom inte mer än några få kapitel.

Jag tyckte det var rörigt och spretigt. Perspektiven växlade hej vilt. Några av replikerna där i början tyckte jag bara var helt uppåt väggarna. Inte skulle väl någon, någonsin, sitta i ett polisförhör och typ citera hemnet-försäljnings-annons-text?! Inte ens som mäklare.

Och den där berättarrösten som jag gissar skulle ledsaga mig som läsare och göra mig nyfiken, den tyckte jag mest var frustrerande. Lite som när någon sitter inne på poängen men inte vill komma till sak.

Kanske jag hade en dålig dag. Kanske jag borde gett Folk med ångest en bättre chans. Läst lite mer. Kanske livet är för kort för böcker som inte tilltalar en efter ett visst antal sidor.

Har du läst den? Vad tyckte du i så fall? De i bokcirkeln tyckte den var underhållande. I övrigt gick åsikterna lite isär huruvida man faktiskt tyckte den var ”bra”.

Fredrik Backmans böcker är mig främmande. Jag har läst En man som heter Ove och den var helt okej. Jag ser hur han hyllas och gläds åt hans framgångar. Råkar bara inte passa in i hyllningskören. Och den är väl stor ändå. Kanske jag provar på nytt en annan gång. Med samma bok eller en annan, det får vi se. Har du någon att tipsa om, får du gärna göra det.

Företaget, Om att leva

Företagsårets första halva – insikter och uppdrag

Augusti är snart förbi och som företagare har höstterminen dragit igång. Efter många år som socionom i verksamheter där vi följde läsåret tänker jag fortfarande i höst- och vårtermin.

Så jag tänkte att vi kan kika på hur det varit under våren och sommaren med företagandet.

Företagsårets första halva innebar att jag:
▪️ hade både fler och förre uppdrag än beräknat

▪️ gick klart utbildningen till förlagsredaktör

▪️ började arbeta som recensent för BTJ (Bibliotektstjänst)

▪️lärde mig att aldrig svika magkänslan.

Okej, låt oss djupdyka i dessa punkter.

Färre och fler uppdrag

Februari och mars var väldigt tunnsådda med inkommande uppdrag. Ett par jag räknat med kom inte in och det var mycket färre förfrågningar än vanligt. Sedan tjocknade det till sig. Nu har jag så gott som fullt till slutet av september.

Utbildad till förlagsredaktör

Trots att jag redan ju redan hade en god utbildning och jobbat som lektör i några ville jag fördjupa mig i detta med att utveckla manus men framförallt ville jag få på papper det jag kände till om förlagsbranschen – plus lära mig ännu mer. Så jag hängde på en utbildning som startades för första gången förra hösten av JW förlag och utbildning. Och ångrar det inte alls. Nu känner jag mig mer än rustad för de uppdrag jag tar.

Recensent

Sedan januari är jag recensent för BTJ, det som förut hette Bibliotektstjänst. Recensionerna utgör bl.a. ett underlag för inköpen till biblioteken. Det här är ju ett jobb jag aldrig skulle sökt utan alla år som bokbloggare. Så tack bloggen och alla ni som läser den för detta.

Gjorde en nyttig lärdom

Flera gånger har jag sagt nej, för att magkänslan sagt att jag borde se upp med vissa kunder. Nu lärde jag mig att aldrig svika den känslan. Redan initialt i kontakten fick jag en uppfattning om att jag hade en ”svår” kund på mejl-tråden. Men, svältfödd som jag var efter flera månaders ytterst få uppdrag sa jag ja – med viss bävan.

Senare, när responsen nått kunden, fick jag veta hur jag borde gjort istället och kallades opedagogisk. Något de flesta kunder annars säger tvärt om om. Jag hade ett par tuffa veckor där responsen, liksom jag som person och lektör, ifrågasattes och jag försökte bemöta det som kunde besvaras utan att gå i försvar eller be personen i fråga sluta vara så irrationell och bara låta mig vara.

Tack och lov för alla nöjda kunder och snabb positiv återkoppling efter uppdrag som jag blivit bortskämd med i övrigt, när sådant här sker.

Höstterminen

Nu blickar jag framåt. Nya uppdrag väntar här i september och så har jag ett par pågående skrivcoachningar. Även något alldeles, alldeles, nytt som jag inte gjort tidigare väntar nu och senare i höst. Men det återkommer till. Dessutom ser jag fram emot att varva företagandet med extrajobbet. Det har varit så roligt att träffa alla kollegor där nu i augusti efter sommarens sex veckors långa uppehåll.


Så, det var företagsårets första halva. Plus och minus men mest plus.

Jag fortsätter ta det försiktigt med tanke på hjärntröttheten som hänger kvar (eller är det månntro post-covid jag tampas med eftersom jag åkte på det i somras igen och blev generellt sett sämre – igen! – med matthet och trötthet?). Jag väljer t.ex. fortfarande bort eget skrivande till förmån för brödjobb och återhämtning.

Men, nu, nu satsar vi på hösten va? Hoppas du på något särskilt i höst eller planerar för något speciellt? Eller kommer det liksom lunka på lite mer som vanligt?

Böcker, Om att läsa

Silvergruvans dotter

Silvergruvans dotter (2022) är Caroline Degerfeldts debut. En ungdomsroman om att hitta sig själv igen efter en svår olycka och att samtidigt vara tvungen att tampas med övernaturliga fenomen.

Justine har sin framtid utstakad. Som en s.k. hästtjej väntar studier på ett ridgymnasium. Men en olycka tvingar henne att avstå ridandet, ja och till och med från skötseln av hästar. Kroppen klarar inte den fysiska påfrestning det innebär. Istället får hon sommarjobb på gruvans museum och stora turistattraktion.

Snart inser hon inser att någon från andra sidan försöker ta kontakt för att förmedla något. Eller är det för att lämna över ett ansvar hon är långt ifrån redo för?

Silvergruvans dotter är spännande från första sidan till sista. Döden är ständigt närvarande i olika former. Som hos bästa vännens familj som efter många år ännu sörjer en familjemedlem. Även vänskap och tilltro till andra och sig själv är teman som också lyfts fint av Caroline Degerfeldt. En debut som lovar gott för framtiden. Rekommenderas!

Böcker

Den oskyldiga bedragerskan

Johan Elfners, Den oskyldiga bedragerskan (2021) är en dråplig och hemsk historia om ett bedrägeri som urartar. Att boken rubriceras som spänningsroman stämmer nog, men jag skulle vilja kategorisera den som svart humor.

Jan har bestämt att ta livet av sig för att gå under jorden och inkassera en rejäl livförsäkring. Han håller dock planen hemlig för frugan som ser sig som en änka som helt plötsligt får mer att leva på än någonsin tidigare. Så att mannen dött, som hon ändå övervägde skilsmässa ifrån, det gör liksom inget.

Men allt som kan gå fel går förstås fel. Och Jan har faktiskt sig själv att skylla.

Som sagt, det är dråpligt och hemskt på samma gång. Och jag gillar det. Bortsett från att redigeringen kunde varit något vassare på sina håll liksom korrekturet.

Det är sällan jag reagerar på dåligt korrektur men när jag uppmärksammar uppemot ett tiotal missar med ord som saknas och felstavningar (bl.a. släkt istället för släckt) då börjar jag tycka att det är rätt illa. Ingen bok går fri från korrekturmissar men jag brukar missa dem. Så det tar tyvärr ner lite av helhetsintrycket.

Men, det är lättsamt och lätt att läsa. En bladvändare att avnjuta i höst i soffan. Rekommenderas.

Och om du läst den, vad tyckte du i så fall?

Böcker, Om att läsa

Shiver – romantisk rar YA

Shiver (2009) är en bästsäljande romantisk fantasy för unga och unga vuxna om omöjlig kärlek mellan en ung manlig hamnskiftare och en high school-tjej.

Shiver är första delen i serien The Wolves of Mercy Falls, och är en söt historia där en hamnskiftare, Sam, snart kommer förbli varg utan möjlighet att återgå till sin mänskliga skepnad. Grace har sedan hon blev indragen i skogen av vargflocken som barn, då hon blev biten och närapå miste livet, alltid fascinerats av dessa vilda djur. Särskilt en med blå ögon har hon förälskat sig i.

När en kille från skolan försvinner läggs skulden på vargarna och en jakt drar igång som för kärleksparet samman. Och kanske, kanske, går det att hitta en utväg, så att hon får vara med sin älskade varg i människoform.

Det är intressant att vargarna inte kallas varulvar, trots att deras bett förvandlar människa till djur. Det är intressant också att de tvingas byta skepnad vid kyla och förblir vargar över vintern, liksom att de, efter att de växlat mellan sina två skepnader ett visst antal år, förblir vargar.

Författaren Maggie Stiefvater låter handlingen växa fram i ett behagligt långsamt tempo. Perspektiven växlar mellan Grace och Sam, och bygger upp spänningen fint. En enkel och rar historia. Och även om den ingår i en serie, är jag just nu nöjd med att bara ha läst, dvs lyssnat på, första boken. Rekommenderas!

Bild Wikipedia
– fjärde och fristående boken Sinner (2014) saknas