Böcker

Där rosor faktiskt dör – Ewa Klingberg

Där rosor faktiskt dör (2019) är en enkel småmysig feelgood som lästes på några få timmar. Och gav mersmak. Som tur är finns fler böcker om begravningsbyrån Tranan. Ska bara se till att ställa mig i kö på biblioteket för dem.

Sandra ska fira mostern som fyller år och driver en begravningsbyrå med maken. Direkt när Sandra kommer till den lilla orten kastas Sandra in i begravningsbyråns arbete eftersom mosterns make blir dålig. Sandra vill egentligen bara åka på semestern hon planerat men mostern behöver hjälp. Så helt plötsligt försöker Sandra få ordning på affärerna, – med visst motstånd från mostern – klurar på om ett mord möjligen begåtts och om hon ska lämna sin pojkvän eller inte.

Perfekt för några timmars lättsmält läsning en helg i soffan. Gärna med lite god choklad till. Så ser i alla fall jag kommande läsningar av seriens övriga böcker framför mig. Rekommenderas.

Läsa mer om, eller köpa? Du hittar Där rosor faktiskt dör bla här och här.

Boken på 238 sidor och är utgiven av Historiska Media.

Annonser
Böcker

Jack – Christina Lindström

Jack (2016) stod och såg lockande ut i hyllan på biblioteket. Jag hade hört gott om den och plockade genast med mig den. Började till och med läsa på bibliotekets uteservering. Och kunde inte sluta.

Christina Lindströms ungdomsbok Jack, handlar om Jack, en kille vars rätt jobbiga förflutna kommer ikapp när han fått mer ordning på sig. Han går på gymnasiet, bor med sin mamma och hänger med vännerna när han inte tränar och spelar innebandy. Tjejer finns som både är intresserade av honom och som han är lite intresserad av. Men ingen är som hon, den där tjejen som låg rätt över spårvagnsspåret, hon som han träffar igen i badrummet på en fest. Tyvärr råkar hon också vara någon som inte riktigt kan ta vem han var förut. Eller?

Inte nog med att huvudhandlingen fängslar, sidohandlingen med farsan som verkar vara en rätt undflyende snubbe och som nu presenterar en liten halvbror för Jack, en liten kille farsan behöver hjälp att passa. Precis som att farsan behöver lite hjälp att förvara en väska i Jacks garderob. Relationen mellan Jack och pappan är intressant och spännande. I övrigt är boken lätt att läsa, språket är rappt med dialoger som känns äkta.

Inte blir det sämre av att Jack bor i Göteborg. Jag gillar det självklara i hur allt presenteras, utan några förklaringar. Om man bott i en lägenhet mitt emot Stig Center så har man. Jag som göteborgare vet vad det kan säga om en karaktär medan andra troligen inte har en susning.

Nyfiken på Jack? Läs den. Du hittar mer om Jack och kan köpa den t.ex. här och här. Eller så gör du som jag och lånar på biblioteket. Christina Lindström var en av författarna på Debutantbloggen för ett antal år sedan, då aktuell med sin bok Hälsningar från havets botten (2015) som jag också läst och gillat skarpt.

Jack är utgiven av B Wahlströms förlag och är 267 sidor.

Böcker

The Eyre Affair – Jasper Fforde

The Eyre Affair (2001) är en annorlunda bok. Vi befinner oss på 1980-talet i en sorts parallell verklighet där litteraturen är grejen och klassikern Jane Eyre har ett annat slut. Litteraturen är kulturen, snackisen, den vara kriminella ligor handlar med och den är museernas stora dragplåster. Litteraturen delar och samlar folket. Och inte nog med att litteraturen är större än stor. Det går även att resa i tiden. Och mellan olika verkligheter. Och in i litteraturens värld.

Thursday Next arbetar som specialagent och utreder bland annat litterära förfalskningar och stölder. Organisationen hon arbetar i hamnar i en svår sits när ett berömt orginalverk stjäls. Troligen av en man som kan göra sig osynlig, få andra att se endast de han vill att de ska se och göra det han vill att de ska göra. Han är den näst farligaste mannen på jorden. Och Thursday Next har träffat honom förr. Hon rekryteras till en hemlig division för att få fast honom.

Jag har roligt när jag läser. Men jösses, det gäller att hålla tunga rätt i mun. För det är så annorlunda att minsta lilla läsmiss kan få mig att hamna helt fel. Och då begriper en ingenting. Trådarna en behöver hålla i huvudet är många och trasslar lätt till sig. Thursday Next är en vaken person, med en något krass syn på omvärlden. Den stora kärleken övergav hon efter ett svek och han korsar förstås hennes väg nu, när hon har tankarna åt annat håll. För hur får man fast en man som stulit en uppfining som låter en stiga in i böckernas värld?

Jasper Ffordes Thursday Next går det att läsa mer om då det blev en serie av hennes bestyr i den här litterära verkligheten. Jag kan tänka mig att läsa mer, men då vill jag verkligen sjunka ner i soffan och låta mig uppslukas. Det här är den sortens bok som inte riktigt tål dutt-läsande. Är du nyfiken? Ta en titt. Rekommenderas.

The Eyre Affair kan du läsa mer om eller köpa, t.ex. här och här. Själv hittade jag den på biblioteket, efter att jag hört talas om den på bloggen Vargnatts bokhylla. Kika gärna på hennes recension.

Om att leva, Om att skriva

Juni, check!

Tänk, redan sista juni. Vart tog den första sommarmånaden vägen? Det känns som den bara försvann. En hel del plus, men också lite minus. Bäst att sammanfatta.

Minisemester
Så roligt med minisemester efter nationaldagen. Jag och andra halvan träffade vänner, utforskade ett par städer – en stor och en liten. Hade tur med vädret och njöt. Fast nog blev jag trött. Fyra dagar på resande fot tog musten ur mig. Men det var det värt.

Denna ypperliga bokkiosk fanns i Sigtuna. Bästa minibiblioteket jag sett ever!

Snurriga ordinarie jobbet
Även om jag är tjänstledig lyckas jobbet få mig sömnlös. Strul som skavt sedan april(!) fick facket äntligen upp ögonen för, när jag desperat kontaktade dem igen (typ tredje gången gillt) för att de skulle få fart på sig. Hela processen sattes förstås på paus i samma sekund det startades upp. Ombuden har ju semester.

Redigerat
Med minisemestern, och faktiskt även det trevliga midsommarfirandet (inte bortrest och blott ett litet glas vin till middagen), fick utmattningen övertaget några dagar. Är så otroligt intryckskänslig och glömmer det emellanåt. Jag fick sätta redigerandet på sparlåga i två omgångar. Kom inte så långt som jag hoppats, men ändå en bit på väg.

Sigtuna igen. Fin utsikt på strandpromenaden.

Testläst
Jag fick inleda månaden med att testläsa ett ungdomsmanus. Så roligt. Alltid en ynnest att få den äran. Och responsen var uppskattad. Det uppskattade jag.

Instagram
Äntligen har jag ett instagramkonto. Fastän Insta försökte stoppa mig. Påstod att kontot jag försökte skapa fanns. Andra påstods vara spärrat. Vid tredje försöket, med en annan mejl kunde jag inte logga in. Det blev att skapa ny mejl för att slutligen lyckas. Puh! Hittas som @helenaa12blogg.

Fika på balkongen på stadsbiblioteket Göteborg. Självklart ingick läsning.

Semesterplaner
Minus någon kortare resa blir det hemester i år. Passar ypperligt. Förhoppningen är att skriva klart manuset och skicka det till testläsning i det närmaste. Sedan tänkte jag börja att få till det där med att starta eget. Fortfarande mycket som behöver göras. Dessutom vill jag slappa. Glo på tv, läsa, bada, picknicka, träffa vänner och fixa hemma. Och bortsett från att blogga om böcker jag läst tänkte jag ta mig en bloggpaus.

Se på tv och läsa. Två vägar till återhämtning. Är så glad för att jag kan se på tv igen.

Trevlig sommar med sol, bad och god mat önskar jag er alla!

Kika gärna in för att ta del av vad jag tyckt om sommarens lästa böcker. Minst ett inlägg i veckan väntar här i ”bloggpausen”. 📚🙂

Och så avslutar jag med att hälsa en ny följare för juni välkommen.
Tack för att du vill följa mig!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Redigerar, läser, opromenerar

Det är tokfint väder och en borde åka till stranden, men jag ska träffa en vän i stan senare i em så den där strandturen kanske får bli av imorgon. Istället redigerar jag och läser. Lånade två böcker från biblioteket som var mycket lättsmälta. Tog slut i ett nafs.

Ewa Klingbergs Där rosor faktiskt dör, Christina Lindströms Jack

Jag redigerar annars så gott det går. Håller tiden framför datorn ganska så kort för att inte trötta ut huvudet. Hellre redigera lite mindre och varje dag än jättemycket en dag och sedan behöva pausa en. Nu har jag kommit till att skriva nytt. Eftersom jag skriver om rätt mycket i de sista kapitlen var det enklare att skriva nytt och så blir det bara lite klippa och klistra för att få med det som ska vara kvar.

Annars sörjer jag mina knän. Japp. Vet inte annars vad jag ska kalla det. För jag har promenerat rätt mycket i det sista. Och tycks ha fått så kallat löparknä. I båda knäna! I maj fick jag ont i ena knäet av för mycket promenerande och avstod att gå i fyra dagar kanske. Sedan tänkte jag inte mer på det. Nu har det alltså hänt igen. Vilket gjort mig rätt grinig. Jag gillar att promenera och det är min enda träning i nuläget. Men, vila. Dessutom har jag spanat in några få enkla knäövningar som jag ska göra när det känns okej igen.

Så, dagens redigering är gjord med fem nya sidor och lite annat kringarbete kring texten. Kanske dags att plocka upp någon av de andra böckerna jag hämtat från biblioteket? Svåra val i lediga och varma tider. Ibland är det inte lätt.  😉

Böcker, Om att läsa

Läst om The Host – analyserar byggklossar

Jag har återigen läst Stephenie Meyers The Host (2008) Tredje läsningen tror jag. Det här är en bok jag gillar. även om jag inte är lika frälst som vid första läsninge. Utifrån några av skrivhantverkets byggklossar tog jag mig därför en funderare på vad som gör att jag gillar den och inte.

Anslaget är starkt. Första kapitlet får mig att förstå vad boken kommer handla om. Det är annorlunda, fascinerande och spännande.

Sedan har vi empati. Jag känner FÖR och MED huvudkaraktären. Som kan sägas vara två karaktärer, eftersom samma kropp delas av två själar. Så jag känner för båda och vill att det ska gå dem båda väl. En röd tråd som går genom hela boken.

Dramaturgin sitter nästan som en smäck. Tittar vi på bågarna, eller akterna, ligger topparna/vändningarna ungefär runt de där 25, 50 och 75 procenten. Fast det händer aningens för mycket mot slutet.

Det finns partier som kunde varit färre och/eller kortare. Ibland fick jag lust att skrika: ja, jag vet. Gå vidare! Inte bästa betyget eftersom det bidrar till att dra ner tempot. (Inte helt ovanligt för Meyer förresten. I de två sista böckerna i The Twlight Saga hade handlingen tjänat på att strykningar gjorts. Rejält. Synd att ingen redaktör tagit i med hårdhanskarna. Bara för att Meyer är bestsellerförfattare får hon ju inte komma undan med vad som helst.)

I övrigt dras jag med i handlingen, bland annat eftersom mycket står på spel för huvudkaraktären. Och att spela på läsarens känslor och rädslor gör Meyer ofta. Vi har t.ex. triggers som ensamhet, att vara övergiven, förföljd, utsatt för våld och inte veta vem man kan lita på.

Karaktärerna då. Njae. Inte de mest runda figurer jag stött på. Men det finns utvecklings- och förändringspotential hos flera av dem, och förstås hos huvudkaraktären. Vissa karaktärer överaskar en liten aning med att gå från onda till goda medan andra förväntas göra detta. Ingen går dock från att vara god till att bli ond. Det hade varit lite kul. Men hör nog inte hit. Några stannar på status quo. Funkar rätt bra det med.

Vad det gäller det subtila är Meyer inte den bästa på detta. Trots att det är en ungdomsbok/ung-vuxen-bok, och viss osubtilitet kan vara förlåtet, är mycket väldigt övertydligt. Och repetetivt. Som sagt, jag hade gärna sett en del strykningar eftersom jag upplever flera scener som upprepande.

Och så dialogerna. Vissa upplever jag som om de förmedlar något jag redan läst, andra överaskar och skapar spänning, ger något nytt och för handlingen framåt. Jag tycker dialogerna fungerar, men kan vara mindre känslig för kvaliteten i dem eftersom jag läst på engelska och därmed troligen är mindre uppmärksam på nyanser som jag skulle uppfatta i svenskan. Det svåra här är återigen att karaktären är en kropp med två personer i den. Deras dialoger med varandra (en sorts inre dialoger – japp dialoger, inte monologer, de är ju två) tenderar att bli upprepande. Återigen, var var den där redaktören som skulle strukit/ändrat för att tajta till och vässa?

Språket flyter på. Texten är inte svår att läsa, orden enkla, och meningarna varken långa eller tillkrånglade med flera bisatster. Det finns inga omfattande målande beskrivningar, utan miljöerna byggs genom enklare detaljer och kort information. På så vis är det lätt att ta till sig dem. Vid några få tillfällen skulle jag faktiskt önskat lite längre platssättningar, för jag förstår inte omgivningen och hur karaktären befinner sig i förhållande till andra och annat. Men det reagerar jag främst på mot slutet. För då upplever jag att Meyer frångår mycket av det gestaltande. Det blir mer av tell, istället för show. Kan hända att Meyer drabbats av att vilja avsluta sin bok. För i några av de avslutande kapitlen tycker jag att hon frångår sin berättarstil. Det blir stressat.

Så, det får räcka. Några av skrivhantverkets byggklossar som jag kom att tänka på i min minianalys av vad som gör att jag gillar boken och får mig att läsa vidare. Liksom vad jag tycker kunde ha gjorts bättre.

Boken är på 617 sidor. Eftersom den ger några dagars läsning, som kan ägnas åt nya böcker, är jag inte helt säker på att det blir en fjärde läsning. Men vem vet, om tio år kanske jag glömt bort handlingen och minns att jag gillat den förr, bara för att plocka upp den igen. Frågan är om mitt då nästan femtio-åriga jag skulle gilla den alls?

Har du läst den? Vad tyckte du i så fall? Finns här något du tycker inte stämmer med din uppfattning?

Som film fungerar handlingen ok, men den kan inte mäta sig med boken. Ingen bestsellerfilm direkt alltså. 😉
Om att leva, Om att skriva

Inte utan min blogg

När bloggen nu i dagarna är sju år, blir det ett inlägg om vad bloggen betytt för mig.

För sju år sedan hade jag gått klart två terminer av distansskrivande. Vi hade mest gjort olika skrivövningar. Ibland hade jag använt mitt egna skrivprojekt, ett ungdomsmanus i övningarna. Jag hade gett och fått respons. Otroligt roligt och enormt utvecklande.

Samtidigt visste jag, att när kursen var slut, då var också min dagliga kontakt med skrivandet slut. För under drygt tio år hade jag bara skrivit när andan föll på. Inte dagligen, som i tonåren. Då fyllde jag anteckningsböcker av berättelser, betraktelser och reflektioner. Och jag ville ändra detta. Jag ville skriva varje dag. För när jag gjorde det hade jag upptäckt att ord och formuleringar lättare kom till mig.

Jag behövde ett måste, ett tvång. Sommaren låg framför mig utan skrivardeadlines. Hur sjutton lösa det dagliga skrivandet? För jag kände ju mig. Utan att vara tvungen att skriva skulle jag falla tillbaka i gammalt ”luststyrt” skrivande. Då kom jag på det. En blogg. Sagt och gjort.

Det blev en blogg om skrivandets processer, böcker jag läser och lite om livet.

Funkade det?

Japp. Med fem till sex inlägg varje vecka blev det mycket lättare att ta fram dokumentet, mitt ungdomsmanus. Jag satt ju ändå redan med datorn i knäet.

På sju år kan mycket hända. Jag har utbildat mig inom skrivandet. Fyllt på med en examen till, gått flera olika kurser och lärt mig jättemycket nytt om skrivhantverket. Ungdomsmanuset blev refuserat av de förlag jag skickade till, liksom nästa manus. Fast, som många av er vet, ett förlag övervägde ju att anta det. Snacka om bekräftelse på att en gör något vettig av all sin skrivtid.

Måhända jag nått hit, till att skicka till förlag utan min blogg, men vägen hade inte varit densamma. Jag hade varken känt eller träffat de författare jag har kontakt med i dag. Inte heller hade min kunskap om förlagsbranschen varit lika god. Och även om jag ville bli författare innan jag skaffade bloggen undrar jag om jag lika envist fortsatt försöka uppfylla den drömmen. För utan bloggvänners pepp och kommentarer, deras erfarenheter som de delat med sig av, hade jag stått mig rätt slätt. Kanske inte ens orkat. Så gissa om jag är glad över att jag började blogga.

För den som inte vet vilket slit det är, och vad en försakar för att uppnå en författardröm, kan det nog låta märkligt. Men det tar sin tid och kräver energi. De gånger jag nuddat tanken på att ge upp, har jag tänkt på de bloggare som sagt detsamma, och sedan kom det, beskedet att deras manus blivit antaget. En dag kan det vara jag. Så ja, jag fortsätter envist. Snart redo för att återigen skicka till förlag.

Tack alla som läser, kommenterar och följer. Utan er skulle bloggandet inte varit detsamma!

Bloggassistenten har koll på det mesta