Frågor, Om att läsa

Jenny Fikke – svensk fantasyförfattare som debuterar på engelska

Idag presenterar jag Jenny Fikke, som debuterar med en fantasybok som hon ger ut själv. Och som hon ger ut på engelska. Om det ska hon få berätta mer själv. Välkommen Jenny, och varsågod och berätta om dig och din bok.

Jag heter Jenny Fikke, jag är från Backa på Hisingen utanför Göteborg. Jag är lastbilschaufför och författare på deltid. Detta är min första bok, The Crown Prince (Kronprinsen, på svenska, jag har inte hunnit ge ut den i Sverige ännu).

The Crown Prince (Kronprinsen) är en fantasibok för vuxna, och något jag blev förvånad över är att vuxna män verkar verkligen gilla den. Jag trodde att det skulle vara unga kvinnor i första hand som tyckte om den, men så är det inte. Jag frågade en av de män som läst den vad han gillar. Han jag frågade är 45 år och ingenjör, han sa att han tycker om starka kvinnliga karaktärer, och en historia berättad från ett annorlunda perspektiv. Det gjorde mig glad.

Ja, det är första boken i serien The Kongahälla Legend, (Kongahälla sagan). Den är utgiven som E-bok på Amazon och kommer som print runt den 9 november 2020. Jag håller även på att göra den som ljudbok just nu, det tror jag kommer ta ca en månad så runt nyår skulle jag gissa.

Jenny Fikke

Hur har skrivprocessen sett ut för The Crown Prince?
Jag gör mycket research, om saker och platser, går runt, läser massor, lär mig mer, försöker stå i staden eller på platsen och verklige försöka känna hur det kändes att leva där i en annan tid. Använda fantasin, se det framför sig. Jag reste till Italien och besökte massor av romerska platser för att se och förstå, och kunna sätta mig in i platserna jag skriver om. Inte för att The Crown Prince är någon historiskt korrekt bok, för det är en fantasy bok. Det är mer för att jag skall veta hur kulisserna ser ut.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva The Crown Prince?
Svårast är nog min inre kritiker som aldrig blir nöjd och som hela tiden påpekar och påpekar allt som kan göras bättre. Lättast, är när jag läser ett stycke som är riktigt bra och jag verkligen ser hur bra det är. Det gör att jag vill skriva mer och ännu vackrare.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart The Crown Prince?
Jag har haft ett flertal olika lektörer Det är bra att höra vad olika folk tycker, speciellt om de är lektörer och vet vad de pratar om. Inklusive dig, Helena. Jag har även kört igenom boken några gånger med korrekturläsare.

När jag började skriva på den så hade jag ingen aning om hur man skrev. Jag har alltid skrivit, dagböcker och dikter, men att skriva en bok är något helt annat. Jag insåg snabbt att jag inte kunde tillräckligt om skrivandet. Därför började jag läsa böcker om skrivande, jag lyssnade på seminarier om kreativa skrivtekniker på Youtube, jag lärde mig om perspektiv, dialog mm. Jag började även lyssna på skrivpodcasts där folk som skriver intervjuades. Men i slutändan är det nog en kombination av träning och information.

Du har ju valt att skriva på engelska, hur kommer det sig?
Ja, jag vill satsa på den största marknaden för min genre. I Sverige är inte fantasy speciellt stort, om man jämför med marknaden för fantasy i resten av världen. Speciellt USA. Idag finns det så pass mycket hjälpmedel och plattformar där man kan ge ut sin bok över hela världen om man vill. Man kan få in sin bok i massor av bokaffärer, det finns inga gränser. Allt hänger på dig, vad vill du? Vill du ge ut för en specifik marknad eller vill du ge ut överallt? Vill du ge ut på förlag? Gör det då. Allt är upp till dig, du är skeppare på din skuta.

Berätta gärna lite om din utgivningsprocess
Jag har gett ut boken som e-bok på Amazon (till att börja med) även som print bok, och jag håller även på med att göra en ljudbok av den engelska versionen av boken. Detta gör jag genom Findaway Voices som är en ljudboksproducent. Jag kommer även att ge ut den ”Wide” vilket betyder över hela världen. Detta gör jag genom Ingram Sparks, och andra liknande företag som verkar som en distributionskanal, även till bibliotek världen över både med ljudbok och print och e-bok. Alla dessa utgivningsmöjligheter är ju print on demand så man behöver inte köpa böcker i förväg. Det sköter sig själv så att man kan koncentrera sig på sitt skrivande och på marknadsföringen.

Vad handlar The Crown Prince om?
Det var en gång ett kungarike i Rom, rätt under kejsarens näsa. I det magiska kungariket i Rom levde en kung och en drottning med sina tre söner. En dag fick en Völva en vision, i den såg hon gudarnas fiende, Surt dö, hon såg också vem som gjorde det. En av kungasönerna i Rom kommer att mörda Surt när han vuxit till man. När Surt får reda på det startar han en klappjakt för att stoppa sin egen död. En dag när några valkyrior besöker Rom upptäcker de att något försökt ta sig genom det magiska skyddet runt palatset och kungafamiljen i den magiska kungastaden i Rom. Frågan är om de kommer kunna stoppa det som försöker ta sig in, innan det är försent.

Hur fick du idén till boken?
Jag kör lastbil och var i Kungälv och lastade på kakfabriken, jag läste en turisttidning om området. I den fanns en artikel om Tjyvön som ligger mitt i älven utanför Kungälv. På den ön avrättade de folk ända tills 1800 talet. Jag såg på Bohusborgen och tänkte på Kongahälla som inte låg långt därifrån. Jag bara kände att här i Göteborg har vi så otroligt mycket historia, det hade varit en perfekt kuliss till min saga.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Evigheters, evigheters, evigheter. Fast jag har skrivit hela serien från början till slut. Jag skrev inte bara en bok och gav ut den. Jag ville veta att hela berättelsen höll måttet. Jag har hört att många skriver första boken i en serie och sedan måste stressa igenom bok två. Det ville jag inte göra, jag vill att alla böckerna skall vara på samma nivå. Det är ju populärt att ge ut flera böcker om året. Men jag började från noll, och jag kunde inte skriva när jag började, och de sägs att det tar ca 10 år att lära sig att skriva. Med andra ord, jag har inte bråttom. Jag vill hellre ge ut en bok jag är stolt över och som jag känner att jag är färdig med. Där jag har skrivit det jag ville skriva, än att stressa igenom boken och sedan ångra att jag inte tog lite mer tid på mig.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag älskar att vakna på morgonen och sätta på kaffet, sedan sätta på min skrivmusik, gå in på det avsnitt jag jobbar på. Jag kommer lättast in i min ”skrivtrans” genom att lyssna på min skrivmusik och om jag börjar med att editera ett kapitel. Det gör att jag sugs rätt in i historien igen. Jag ser det jag skriver om som en film i mitt inre, jag har rätt bra fantasi.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Börja, vad är det du vill säga idag, skit i, i morgon. Du kommer ändå inte hinna skriva hela boken på en gång. Om det är något som du vill säga, skriv det. Skriv om det, skriv det igen, lägg till lite nytt, dra ifrån något som inte behövde sägas. Osv. Så växer boken sakta tills den är en bok. Vissa tycker om att ”Plotta” skriva en slags minihistoria så att du vet vad som skall hända i din bok.

Jag fungerar inte så, jag har massor av små historier som jag skrivit ut som idéer som aldrig kommer bli bok. Nej, om jag får en idé så är det oftast sådant som kan få plats på ett kapitel. Därför fokuserar jag på det kapitlet, jag skriver ut det jag tänker, sedan försöker jag göra det till ett riktigt spännande kapitel. När jag är klar slutar jag skriva. Några dagar senare skriver jag om kapitlet, då har jag oftast nya idéer som jag lägger till. Och förr eller senare blir det en bok.

Något annat du vill berätta om The Crown Prince?
Jag håller på och översätter del två till engelska, jag översätter själv från svenska till engelska. Min engelska är inte bra nog för publicering på engelska, så jag har hjälp av en språkkonsult som ser över min översättning och rättar till mitt språk. Något som kan tilläggas, är att om man låter någon översättare översätta boken så är det deras översättning. Inte din. Det är också därför jag gör det själv, och det är billigare.

Bilden på bokens framsida köpte jag på en av de många webbsiterna där man kan köpa färdiga bokframsidor. Det finns väldigt många att välja mellan och jag letade i några månader tills jag snubblade på den bilden jag har som framsida. Den bilden var absolut helt perfekt. Men, om man ger ut på Amazon till exempel så finns det mallar för både text och framsida som är gratis att använda. Med massor av gratis bilder och foton. 

Planerar du för fortsatt skrivande?
Absolut, jag tror aldrig jag kommer sluta skriva.

Info om boken 
Releasedatum: E-bok är ute på Amazon, printbok på Amazon runt 10 nov 2020.
Ljudbok ute runt nyår eller i början av nästa år.
Genre/målgrupp: Saga för vuxna.
Antal sidor: 241
Förlag: Egen utgivning
Framsidan: http://thebookcoverdesigner.com/designers/betibup33/

Vill du följa Jennys författarskap och läsa mer om hennes skrivande kan du kika in på hennes facebook-sida eller hennes blogg: www.jennystravelwritingblogg.com/

Stort tack för att du ville vara med och berätta om din bok, ditt skrivande och ditt spännande val att ge ut själv på engelska. Jag hoppas förstås att The Crown Prince hittar hem till många nya läsare. Lycka till med fortsättningen!

Om att leva, Om att skriva

Ljummet och ont, här och där

November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.

Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.

Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.

Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.

Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.

Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!

Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.

Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.

Företaget, Om att leva

Huvudet under armen

Det var visst torsdag idag. Lika med bloggdag. Tänkte på det för några dagar sedan. Sedan flöt dagarna ihop.

De gör lätt det när extrajobbet har pass på helgen. Igår onsdag, när jag jobbade kväll, frågade en kollega om det var tisdag när hon skulle ta fram kvällens underlag. Så jag är tack och lov inte ensam om det.

Annars försöker jag få kunder till nästa år. Fullt fram till mitten av december i nuläget. Fast jag kör ju halva dagar, men ändå. Kul att ha såpass med uppdrag just nu.

Dessutom, fullt upp med att planera för samarbetet med den lektör som kontaktade mig i somras. I slutet av januari ska vi köra igång. Och snart börjar vi marknadsföringen.

Själv har jag saker med hemsidan för företagandet som jag försöker lösa. Jag gillar att hemsidan har ett unikt utseende men på samma gång innebär det vissa begränsningar. Tyvärr bortprioriteras sådant fix till förmån för uppdrag. Men än finns tid för det. Ska bara lista ut hur jag ska göra.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Om några veckor kommer förresten en ny författarintervju. Om en debuterande egenutgivare som valt att gå en annan väg än vad vi oftast är vana vid.

Hoppas du har det bra i vintermörkret annars. Håller avstånd och så. Men ser ändå till att komma ut och hitta på sådant du mår bra av. För det gör jag. Isolering och avstånd visst, det köper jag, men det får vara isolering med måtta.😉

Om att läsa, Om att leva

Oktober – seg månad

Seg och håglös. Och återhämtning. Tyvärr några ord som kännetecknar oktober rätt bra. Ja, jag säger tyvärr eftersom jag önskat att jag varit mer alert.

En tanke var att jag skulle bli så pigg och återhämtad av lite ledighet och miljöombyte. En vecka på Tjörn, närhet till natur och hav, visst låter det som ett bra upplägg för det? Men det gick sådär. Det var otroligt skönt att få komma bort, ta helt ledigt ett par, tre dagar från jobb, och vara ute mycket. Men tröttheten släppte inte helt.

Gissar att årstiden bidrar till trötthet och seghet. Och att den ger håglöshet. Det krävs en hel de för att komma igång vissa dagar nu. Helst vill jag stanna i soffan, glo på några filmer eller serier.

Men jag lyckas ändå slå mig ner vid datorn, jobba förmiddagen och sedan göra annat på eftermiddagen.

Oktober inleddes tyvärr med bihåleinflammation. Annars har nackspärr präglat hela oktober. När jag insåg att jag haft det i tre veckor, någonstans där i början av oktober, blev det att boka tid hos fysioterapeut. Så nu lägger jag tid på att göra övningar för nacken. Utöver de jag redan gör för knän och rygg. Att bli gammal sucks. I alla fall fysiskt.

Läsningen då? Den har liksom också präglats av seghet. Ett par avklarade böcker bara. Och eftersom jag varit så dålig på att skriva om dem, har jag knappt koll på vad jag läst. Men del två, Half Wild, i Sally Greenes serie har jag läst, en urban fantasy om trollkarlar och ett krig mellan vita och svarta häxor.

Och så har jag läst en lättläst bok för barn, 9-12 år, som hette Alla små lögner, av Anna Johansson. En charmig historia om att börja som ny i femman, och vilja passa in, och råka säga dumma lögner. Som att man bor i superfina rosa huset bredvid skolan, bara för att man inte vill avslöja att man bor i en stökig, ouppackad liten lägenhet. Jag kunde dock inte låta bli att tycka att karaktärerna kanske hellre borde gått i fyran, eller rent av trean. Eller så har jag bara stött på väldigt brådmogna femmor tidigare, men jag hade svårt att se bokens karaktärer som femmor. När jag jobbade som skolkurator tyckte jag att femmorna upplevdes som rätt ”stora”. Nåväl, en petitess. Är säker på att boken går hem hos målgruppen.

Och på tal om böcker som går hem hos målgrupper, Jenny Jägerfelds bok Mitt storslagna liv för 9-12 åringar, har utsetts till årets bästa svenska bok för barn. Och Barnradions bokpris har utsetts av en jury av sjätteklassare från Årstaskolan i Stockholm. Jag tycker de gjorde helt rätt som lät priset gå till Jägerfelds bok. Tyckte själv väldigt mycket om den, när jag läste den tidigare i år.

Så, hur har din oktober varit? Ok, toppen eller botten? Som förväntat eller överraskade den?

Om att skriva

Tess Williamsson – fantasydebutant med ny serie för unga

Idag presenterar jag Tess Williamsson, som debuterar med Dödens Saga – Saknad, den första boken i en serie, vars idé till handlingen föddes ur ett rollspel.

Välkommen Tess Williamson – varsågod och berätta lite om dig själv:
Jag är född och uppvuxen i de småländska skogarna. Att bli författare har alltid varit en dröm, även om jag inte vet om jag kan lägga till mig med den titeln, riktigt än. Jag skriver på fritiden och spenderar mina dagar som lärare på en högstadieskola, där jag undervisar i engelska. Bryter på skotska och älskar allt skotskt. Mitt hjärta fröjdas när jag är där och min själ får ro. Feud, Eilans hem, är baserat på detta underbara land. Eilan är huvudperson i min debutbok Dödens saga- saknad. Den släpps den 23/10 och riktar sig till unga vuxna/ vuxna. Det är början på en saga och Hopp är under arbete. Välkomna till Sinud!

Tess Williamsson,
foto Cilla Ingemarsson

Hur har skrivprocessen sett ut för Dödens saga-Saknad?
Dödens Saga- Saknad skrevs först i pappersform. Det blev hela fem kollegieblock. Efter att de legat till sig lite i min bokhylla började jag skriva in dem på datorn. Det tog sin lilla tid, om man säger så. Tanken att skicka den till ett förlag dök kort upp men lades på hyllan. Jag var helt enkelt för feg. Med jämna mellanrum fick jag för mig att läsa den och redigera den, ganska halvhjärtat då jag inte hade arbetat upp mod nog att skicka in den eller ens låta någon annan läsa den. När en kollega så tjatade sig till att läsa de första 30 sidorna och krävde mer text mitt i natten, började jag redigerandet på allvar. Till slut satt jag där med 254 000 ord.

Dessa har jag kapat ner till dryga 180 000, vilket var en både enklare och svårare process än jag förväntade mig. Att skriva bort en karaktär var enkelt, att ändra fraseringar tuffare. För var gång jag läser den lyckas jag ändra på något, inte alltid något stort men det verkar som att det alltid finns mer finlir. Tar det någonsin slut? Blir man någonsin nöjd?

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Dödens saga – Saknad?
Absolut svårast var baksidestexten, hur konstigt det än låter. Jag fann det ofantligt svårt att sammanfatta innehållet och skapa en vilja och en nyfikenhet att lyfta boken och läsa den. Lättast att skriva är episoderna med Döden eller Taloch. Där har jag som författare mycket lite att säga till om. Karaktärerna vet precis vad de vill hela tiden, vilket är skönt.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag måste erkänna att jag inte har det. Jag skriver när tiden tillåter. Det räcker med att jag sätter mig ner och öppnar dokumentet för att mina fingrar ska veta vad de ska göra. Jag tänker inte aktivt på manuset men någonstans i bakhuvudet, verkar det alltid snurra, för orden kommer alltid till mig.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Dödens saga?
Jag har fått hjälp av min redaktör, som också har anlitat en lektör. Annars är det mest jag som läst och ändrat, ändrat och läst. Blir man någonsin nöjd?

Vad handlar din bok om?
Dödens Saga- saknad handlar om Eilan, som lämnar hemmet för en chans att få leva livet. Med 9 överbeskyddande bröder är det nära nog omöjligt att göra hemma. I den lilla staden Pemdri möter hon Hope, en prästinna i guden Zanixs tjänst. De slår följe och snart utökas sällskapet med Aluinn och Taloch. Det räcker med en blick från Taloch för att passionen mellan honom och Eilan ska flamma högt.

Ett förestående bröllop i Feud, Eilans hemland, får de alla att bege sig dit. Väl där får de ett uppdrag av Eilans morbror Struan, som de andra kallar Zanix och jakten på det försvunna barnet inleds.

En kväll lämnar Eilan lägerelden för lite lugn och ro. Ute i skogen möter hon en man i svart, en man hon inte lyckas glömma trots att deras möte är alldeles för kort, en man som dyker upp när hon som mest behöver det. En man de andra i sällskapet räds.

Hur fick du idén till boken?
Idén kom från ett rollspel som jag och en vän uppfann en sommar. Det var tänkt att vi skulle spela kampanjen med vår rollspelsgrupp, men när världen var skapad, äventyret färdigt och karaktärerna hade funnit sina röster, insåg vi att vi inte kunde låta några andra spela detta. Sagt och gjort. Vi spelade det själva. Jag tror att jag den sommaren tillbringade mer tid med att skicka korta teasers till min vän än med att jobba.

När hösten kom och kampanjen var över, vägrade karaktärerna lämna mig. Det var som att de hade mer att säga. Tanken från början var att skriva ner äventyren vi upplevt, men det växte, karaktärerna fick ännu mer eget liv och jag upptäckte att jag tyckte det var fantastiskt roligt att skriva.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Det är svårt att svara på. Jag skrev hela Dödens saga- saknad på papper. Så från att jag började fylla kollegieblock med ord tog det kanske 1-2 år innan fem block var fyllda och sagan klar. Att sedan skriva in den på dator tog nog minst lika lång tid. Sedan bodde den i min byrålådas mörker i typ 15 år. När jag väl började arbeta aktivt med den tog det ungefär ett halvår innan jag vågade skicka iväg den till förlag. Sju månader efter avtalet skrevs på kommer jag att ha den färdiga boken i min hand. Det är helt ofattbart.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok
Skriv, bara skriv. Våga tro på dig själv. Har man en saga som behöver berättas, berätta den. Lägg mindre vikt vid formalia och mer vid innehållet. Det är trots allt berättelsen som ska fånga läsarens intresse. Framför allt, våga drömma!

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Boken är min dröm. Min största dröm så länge jag kan minnas. Att sätta ord på papper är något jag alltid gjort, berättat historier likaså och att nu få dela det jag skrivit med resten av världen är en ofattbar känsla, som både får mig att vilja dansa av glädje och lägga mig under ett täcke och gömma mig för omvärlden.

Planer för fortsatt skrivande?
Dödens Saga – Hopp är under arbete, as we speak. Också den skrevs först på papper och det tar lite tid att överföra detta till ett elektroniskt forum. Lägg till faktumet att jag liksom ”råkade” skriva in en ny karaktär sida tre … Det blir en del omskrivningar och tillägg om man säger så. Dessutom vet jag att jag kommer att skriva till en hel del efter råmanuset är klart, men det är en del av min skrivprocess och att se karaktärerna växa fram på skärmen framför en är ett fantastiskt nöje.

Info om boken 
Releasedatum: 201023
Målgrupp : unga vuxna/vuxna
Antal sidor: 564
Förlag: Nicole Publishing
Författarporträtt: Cilla Ingemarsson
Bokomslag: Anders Nyman

Tack för detta Tess Williamsson, så roligt att få veta mer om din debut och din skrivprocess. För dig som vill följa Tess i sitt författarskap och bokens väg ut till läsare kan göra det på Instagram: @tesswilliamsson Nu önskar jag dig, och Dödens saga – Saknad, allt gott och att du och boken hittar hem till många nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Semestrat, skrivit, väntar svar och stör mig

Tog ledigt litegrann förra veckan. Bytte stad mot kust. Och lät datorn vara ett par, tre dagar. Så skönt.

Och jag skrev lite. För hand. Något jag gjort från och till i snart en månad. Inget fancy, bara för mig själv. Ingen ska läsa. Jag ska inte redigera det. Utan jag skriver för att jag vill.

För med drömmen om att ett förlag ska säga ja till dystopin så har det blivit lite tvång över skrivandet. Jag gillar det fortfarande men tycker drivkraften har blivit lite… skev. I nuläget är jag så nöjd med flera positiva refuseringar att de sista tre förlagens mycket troliga nej (de borde ha svarat nu) inte gör mig så mycket.

Jag håller på att ladda om. Kanske blir det dystopin jag tar upp igen. Kanske något annat. Men i första hand prioritetar jag mina uppdrag, träning och återhämtning. Så egna skrivandet kommer lite längre ned på listan.

Och, på tal om saker som kommer längre ned i prioriteringen. Augustpriset för barn och unga. Som är EN kategori. Trots att bilderböcker för små barn verkligen inte kan jämställas med böcker för tonåringar. Vad säger detta egentligen om synen på litteratur för barn? Och barn?! Helst skulle jag vilja ignorera hela priset, men kan liksom inte låta bli att vara nyfiken på hur det går. Så, här är listan på de nominerade 2020:

Årets svenska skönlitterära bok: 
Minnestrådar, Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk, Lydia Sandgren
Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor av Thomas Tidholm
Renegater, Klas Östergren

Årets fackbok:
Livets tunna väggar, Nina Burton 
Familjen, Johanna Bäckström Lerneby 
Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba  
Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting
Billie, Korven och havet, Julia Hansson 
Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke 
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson
Alltid hejdå, Alma Thörn

I år har jag inte läst en enda, men har kikat på Samlade verk ett tag. Och nu blir det ju tjurrusning på biblioteken så långa väntetider väntar. Inte tänker jag shoppa loss heller. Flera saker talar emot för det. Har du läst någon av de nominerade? Någon att rekommendera i så fall?

Om att skriva

Eva Holmquist, van fantasyförfattare

Då var det dags att presentera bloggens första gästförfattare. En etablerad författare som kom ut med sin första bok för redan 14 år sedan. Men nu så får hon berätta mer om sig, sitt skrivande och sin nya bok på egen hand.

Mitt namn är Eva Holmquist och min första bok kom ut 2006. När min bok Blodskifte kom ut 2017 kallade BTJ mig för något av en veteran inom svensk fantastik och med tanke på antalet titlar så ligger det nog något i det. Mina berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Jag skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver jag facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Eva Holmquist


Jag är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Numera bor jag i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

Min senaste bok, Kimya, är första delen i en ny urban fantasy-trilogi som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Den riktar sig mot unga vuxna och kommer som tryckt bok 17 oktober. E-boken har redan släppts.

Hur har skrivprocessen sett ut för Kimya?
Eftersom det tagit lång tid att få den klar så har skrivprocessen sett olika ut under tiden. Min normala skrivprocess är ungefär så här:

  1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
  2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
  3. Viloperiod.
  4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckas med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
  5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
  6. Testläsare läser andra utkastet.
  7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
  8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
  9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
  10. Korrekturläsning av mig och andra
  11. Produktion
    Eftersom jag började skriva på Kimya för så länge sedan så skrev jag inte första utkastet i en följd utan skrev och redigerade lite huller om buller. Efter att jag plockade upp manuset igen för att påbörja en ny redigering så började jag på punkt 4 i processen ovan och gick igenom alla resterande faser.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Kimya?
När jag började skriva Kimya så hade jag en bild av vad jag ville förmedla och berättelsen jag skrev svarade upp mot det. Samtidigt kändes det som om det var något som saknades, men då kunde jag inte identifiera vad det var. När jag påbörjade redigeringen av den förra sommaren var det mycket som föll på plats. Jag tror att berättelsen behövde den tiden för att mogna.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag försöker skriva något varje dag även om det kan vara svårt nu i releasetider… 😉
När jag skriver första utkastet vill jag sjunka ner i världen och händelserna. Då avstår jag från all redigering.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Kimya?
Jag har haft hjälp av många testläsare. Det rör sig nog om sammanlagt tio stycken. Dessutom har jag haft hjälp med korrekturläsning och naturligtvis lektörsläsningen av förlaget som var intresserade av första versionen av berättelsen.

Berätta vad Kimya handlar om?
Den utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med förbjuden magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Du får följa David, Gina och Falk. Alla tre har mål som de är beredda att göra allt för att nå. David som är föräldralös gör allt för att hitta någon som är beredd att acceptera honom för den han är. Gina som har utvecklat en ny kraft som hon måste lära sig kontrollera innan hon blir avslöjad. De båda ungdomarna måste möta sina krafter mot Falk som förföljt magiker under lång tid. Han är på jakt efter det magiska vapnet Kimya för att ta makten över staden och utrota magiker.

Hur fick du idén till Kimya?
Den första boken som jag skrev som det blev något av var en hästbok till min dotter som just då börjat läsa själv och det fanns inga böcker som hon tyckte var roligt att läsa. När den kom ut så ville jag skriva något åt min son också så då frågade jag honom vad han ville att jag skulle skriva om. Hans svar var att boken skulle handla om magiker i framtiden och det var den frasen som gav upphov till berättelsen.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Jag började på den 2006, men har inte arbetat med den under hela den tiden. Den var i skick så att den cirkulerade på olika förlag. Från ett förlag fick jag lektörsomdöme och gjorde en redigering efter det. När den var klar hade förlaget lagt ner sin verksamhet. Sedan hade jag ytterligare testläsare som läste och kommenterade, men innan jag hann påbörja en ny redigering så dök det upp andra projekt som gick före. Det slutade med att berättelsen låg i fem år. Under den tiden var det en av testläsarna som med jämna mellanrum frågade när den skulle vara färdig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i redigeringen och det var förra sommaren. Därefter har den utökats en hel del så den är numera dubbelt så lång och nu känner jag att berättelsen har blivit det som jag drömde om.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Skriv något varje dag och vänta med redigeringen tills första utkastet är klart. När du skriver varje dag är berättelsen hela tiden levande, uppstartsträckorna blir kortare och kvaliteten blir bättre.

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Kimya är första boken i en trilogi och i de följande böckerna kommer vi fortsätta att följa Gina, David, Falk och alla de andra i Fyrstaden. En första idéutveckling är gjord för bok två och tre, men innan jag kan börja jobba med dem på allvar så har jag en del andra skrivprojekt som ska slutföras …

Planer för fortsatt skrivande?
Jag skriver hela tiden på nya berättelser och har många skrivprojekt i gång samtidigt. ”Ett nytt hem” som är en science fiction berättelse om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang ligger hos en lektör för närvarande. Jag skriver också på en urban fantasy serie med kortromaner. Stulen magi, som är den första, är i slutredigeringsfasen. Dold magi, skriver jag första utkastet på. Min tanke är att tre böcker i serien ska vara klara innan de publiceras. Dessutom är jag på gång att börja skriva första utkastet av fortsättningen på Blodskifte. Så det är mycket på gång just nu … 

Kimya-info:
Releasedatum 2020-10-17
Målgrupp Unga vuxna
Antal sidor 356 sidor
Förlag Ordspira Förlag
Omslag Ulrica Edvinsson Sundin

Eva Holmquist har även gett ut följande titlar:

  • Kedjor känns bara när du rör dig
  • Det är inte så lätt som du tror
  • Hoppa så fångar jag
  • Förlora för att vinna
  • Attentaten i Gallus
  • Gallus brinner
  • Ur askan av Gallus
  • Blodskifte
  • Ödeland

Tack för detta Eva. Håller tummarna för att du och Kimya hittar hem till såväl gamla som nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Provar att presentera författare

I somras frågade en författare i en grupp på FB om möjlighet att få synas på bokbloggar inför boksläpp. Eftersom jag tycker det är roligt när bloggare presenterar författare hängde jag på. Dessutom hade jag lite ont om idéer för inlägg så detta passade mig utmärkt.

Så i slutet av oktober kommer två författare att berätta om sitt skrivande, ja sin skrivprocess och sina nya böcker.

Det ska bli spännande att se hur det faller ut och hur jag tycker det känns. Båda är relativt okända för mig. Jag har inte läst böckerna så jag tycker varken bu eller bä om dem. Den ena är debutant och den andra etablerad. Jag ser dem på Facebook och Instagram ibland men följer ingen aktivt.

Jag gör det här för att lyfta själva författandet och vägen till deras kommande böcker. Kanske de kan ge något tips också, till alla som vill ge ut en bok en dag. Så frågorna till dem har fokus på skrivprocessen eftersom bloggen bland annat handlar om det.

Så nu vet du vad du har att vänta om några veckor. Hoppas du kommer tycka det är roligt och intressant att ta del av. Om inte annat så tycker jag det.

Böcker

Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?

Om att läsa, Om att leva

Jag var på bokrelease

Therese Widenfjord, kvällens debutant

Det var så roligt att få gå på en release som var live. Coronaanpassad med lite färre gäster men så trevligt vi hade. Bokprat, skrivprat och prat om förlag bl.a. Så blir det när man träffar likasinnade med författardrömmar och skrivfunderingar.

Jag och Hedvig van Berlekom, författare
(foto lånat av Annika Klemmig)
Thereses vackra omslag till sin diktsamling Övervintra

Hoppas du har det bra annars och att du får läsa böcker du gillar och göra saker som ger energi. Har du kanske något att se fram emot i helgen? Själv är planen softa, (dvs läsa i soffan = vila) och ta en promenad eller två. En miniförkylning sedan förra helgen har liksom sätt stopp för allt promenerande, så jag längtar.