Om att leva

Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?

Om att läsa

Jag lyssnar på bok

När blev det sommar? Går tiden extra fort i pandemitider? För jag hänger inte med.

Men, jag läser en massa i alla fall. Roligt med läsflyt. Och har börjat lyssna på en ljudbok. Stephen King, The Outsider.

Eftersom jag fortfarande är rätt trött, om än något piggare än förut, så blir det ibland uttröttande att läsa. Så när Bokdamen skrev om att lyssna på engelska kom jag på att jag gärna ville prova. Trots att jag helst läser själv eftersom det går snabbare. Och nu, sex timmar senare (av nitton timmars bok) känns det riktigt bra.

Hur tycker du att det är att lyssna vs läsa? Något av det som du föredrar?

Böcker, Om att läsa

Lätt läsning i juni

Med tre lästa böcker i juni, två här idag och en i förra veckan (Spegelbilden, Joseph A Davis) har det varit en smidig läsmånad. Eller ja, jag håller på med en riktigt seg bestseller. Men den skriver jag mer om när jag är klar.

Nationen – Michaela von Kügelgen

Nationen (2020) handlar om studentlivet, att söka en plats i livet och karriären. Vad är det man egentligen eftersträvar? Akademiska poäng eller lycka, relationer och kärlek? Att gå sin egen väg eller följa den som är utstakad åt en? Är det bra eller dåligt när det inte blir som en tänkt?

Nationen beskrivs som en underhållningsroman. Hade det inte varit så hade jag nog haft andra förväntningar. Nu ville jag ha mer humor, fart och fläkt. Men romanen var mer som en relationsroman, med fokus personlig utveckling. Så medan jag läste, undrade jag lite var det underhållande var någonstans. Jobbigt när tolkningen blir så bokstavlig. Om jag bortser helt från detta, är det dock en riktigt bladvändarbok. Karaktärerna är lätta att tycka om, och jag ville ropa åt både huvud- och bikaraktärer att de skulle skärpa sig, alternativt försöka se bakom vissa reaktioner.

Jag längtar tillbaka lite, till den där tiden som student. Nu var jag visserligen en stadgad student med man och lägenhet där i tidiga tjugoårsåldern, och på väg att bli socionom. Men livet tar ju inte slut för att man är klar med EN utbildning. Jag har trots allt hunnit med en examen till och fått uppleva liiite studentliv två gånger. Visserligen utan sittningar the second time men studentlivet är inte enbart sittningar. Nationen kretsar mycket kring det här ”äkta” studentlivet, plugga och supa tills man storknar. Hitta någon som kan vara mer än ett ligg. Och allt är skrivet med stor kärlek. Så fint. Jag kan verkligen rekommendera Michaela von Kügelgens Nationen. Läs!

Om jag får stanna – Kajsa Gordan

Om jag får stanna (2017) är en barn- ungdomsbok om Ilona och hennes familj som bor i ett nunnekloster, gömda i väntan på besked om de får stanna i Sverige. Ilona går i skolan, och är bästis med Stella sedan första klass. På klostret bor många familjer som gömmer sig, som hoppas få besked om uppehållstillstånd, som hoppas slippa återvända till något som ofta innebär fara för deras liv, både de vuxnas och barnens.

Om jag får stanna är en berättelse som berör. Vi följer både Ilona och Stellas perspektiv, hur det är i skolan och hemma hos dem. Stellas storebror till exempel går inte till skolan och hon tycker att föräldrarna bara pratar om honom jämt. Tur att katten får kattungar så hon får något att gosa med. Och kanske, kanske, kan hon ge en till Ilona i födelsedagspresent…

Gordan har skrivit en bok som jag tänker passar bra för läsning i klassrummet. Boken riktar sig till åldern 9-12 och är skriven med ett lätt språk. Rekommenderas!

Och vad gäller Gordans bok, så har den ett nyare omslag, som jag tycker är lite roligare och kanske tilltalar målgruppen mer. Eller, vad tänker du?

Om att leva

Midsommar och skrivtid

Gör ett extra inlägg här på självaste midsommarafton och önskar dig en fin midsommarhelg!

Oavsett planer eller tid och ork för att skriva hoppas jag att du får en härlig midsommarafton. Själv blir det grillning med vänner enligt tradition.

Sedan hoppas jag på skrivork i helgen. För bortsett från att göra mina uppdrag som lektör och skrivcoach har energin ännu inte riktigt räckt till för eget skrivande. Så håll tummarna för god vila och skrivkraft.

Ha det fint!

Böcker, Om att läsa

Spegelbilden – spännande fantasy för barn och unga

Joseph A Davis andra bok i serien Kampen om Tusenvärld, Spegelbilden (2021) är minst lika spännande som bok nummer ett Dunkelstjärnan och jag läste med iver för att få veta hur det skulle gå.

I Spegelbilden är de två barnen, Julia och Edvin, återigen tillbaka i den andra värld de besökte i första boken. Och deras gode vän, prins Kasir har hamnat i en knipa. Julia vet inte vem hon ska lita på, eller hur hon ska göra för att hjälpa Kasir. Att berätta sanningen är liksom inte alltid så enkelt. För, den som är vän, kanske är en fiende.

Julia och Edvin råkar illa ut och måste förlita sig på främlingar för att ta hjälp för både egen del och för prins Kasirs skull. Men allt verkar omöjligt, speciellt när Julia blir blind. Hur ska hon kunna vara till hjälp nu?

Det blev några spännande stunder med Spegelbilden. Och om jag varit tolv hade jag älskat varje sekund i Tusenvärld. Nu är jag ”bara” riktigt förtjust i att få byta värld ett tag och fundera på det fascinerande i att de har olika skaparkrafter och kan påverka situationer och andra genom olika förmågor. En kan t.ex. spela och sjunga så att de blir osynliga. Och Julia kan med sina ord påverka andra, positivt eller negativt, så att de bokstavligt talat känner sig starkare eller blir svaga.

Joseph A Davis serie, och Spegelbilden, rekommenderas verkligen. För dig som är vuxen och trivs i andra världar, och för alla barn och unga som vill drömma sig bort en stund och fundera på vad de skulle ha för speciella skaparkrafter. Läs den!

Böcker

Tre riktigt starka läsningar

Det är så roligt när böcker man läser drar i en, lockar och pockar på en. Så blev det med maj månads samtliga tre böcker. En ungdomsbok, en spänning och en … ja, thriller och… relationsroman? Lite svårt med genren ibland. Vi börjar med ungdomsboken.

Lögnspiran – Joseph A Davis

Joseph A Davis har tidigare skrivit en trilogi om en värld dit en ung man kommer, Markus av Trolyrien (Trolyrien är jorden) och där han blir hjälte utan att riktigt vilja det. Nu kommer en ny serie Marduriens ljus, och det var så roligt att få återstifta bekantskapen med unge Markus, drottningens beskyddare och tillika mobilförsäljare.

I Lögnspiran (2020) möter vi, förutom Markus, några av de tidigare karaktärerna, som härliga Ilasa (en tjej som verkligen kan snacka) liksom drottningen och hennes blivande man. Bröllopet stundar och inget får gå fel. Typiskt då att en mörkrets herre vill ta över riket. Till sin hjälp har han en tjej som förlorat sin farbror och sin framtid. Hon lever som hemlös och stjäl från de som har mer medan hon söker sin nya plats i livet. Kanske som tjänarinna till mörkret?

Nog för att jag uppskattade de tidigare böckerna, men Davis har överträffat sig själv nu. Med ett stark fokus på intrig och karaktärer, i en spännande handling, hålls jag som klistrad vid handlingen. Som vanligt är religionen ett tema, samt kulturkrockar och svårigheter mellan olika folkslag att komma överens.

Böckerna är visserligen en fortsättning på första serien, men du behöver inte ha läst de andra. Lögnspiran är fristående och genom korta glimtar och förklaringar av tidagare handling får läsaren nog vad som behövs ändå. Rekommenderas!

Mig skall intet fattas – E L Dezmin

Mig skall intet fattas (2020), E L Dezmin, är en spänningsroman om ett mord av en försvunnen ung kvinna, där ingen dömdes för fem år sedan. De tre vännerna påstår att hon bara försvann, i ett ödehus, mitt framför ögonen på dem. Bevisen var otillräckliga, en mördare går fri. Men det vill en person ändra, och fallet undersöks grundligt. Bara för att få alla fakta bekräftade igen.

Självfallet finns en lösning. Hur skulle det annars se ut, en handling som slutar i ett frågetecken. Nej, det går ju inte. Men inte ens när jag under några promenader, grubblade på hur det gått till, förstod jag. Och då är en bok bra, om en funderar på den sådär när en gör annat.

Mig skall intet fattas nominerades av Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2020 och nominerades även till Selmapriset nu i vår. Dezmins bok är väl värd sina nomineringar då den är välskriven och starkt uppbyggd i ett utforskande av våra drivkrafter. En intressant handling, och bladvändare till roman. Rekommenderas!

The Secret History – Donna Tartt

The Secret history, (1992) av Donna Tartt, är en bok som benämns som thriller, och ett relationsdrama. Och oavsett vad den tillhör för genre, är det en bästsäljare, som enligt Adlibris har sålt i över 5 miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Själv blev jag helt frälst när jag läste den första gången i tonåren, och jag fortsätter vara lika förtjust vid varje omläsning (tredje eller fjärde nu), varav den senaste äntligen på originalspråket.

Den handlar om Richard, en ung man med enkel bakgrund som söker till ett college och där tas upp av den lilla grupp studenter som läser klassiska språk. De övriga fem kommer från välbärgade familjer och har en mycket stark sammanhållning. Men efter en olycka kimmer gruppen i gungning. Richards tillit och förtroende prövas till maxgränsen. Och som läsare sitter jag på helspänn.

The Secret History är rätt sävlig dock, trots sin handling med en thrillerlik uppbyggnad. Söker du ”action” är det här inte rätt bok. Saker kommer fram i ljuset lite i taget. Persongalleriet är en stor behållning mycket utifrån hur de agerar och reagerar. Och Richards val är intressanta. Så vill du läsa en väl underbyggd berättelse i en akademisk miljö kan jag verkligen rekommendera The Secret History!

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du i så fall? Hur går det med läsningen annars? Själv är jag i ett läsflyt. Riktigt härligt. Och vädret inbjuder ju till läsning utomhus. Kan inte bli bättre.

Om att leva, Om att skriva

Skriva sig till personlig utveckling

I FB-gruppen Skrivvänner frågade admin, Anneli Olsson och Stina Flodén om vår personliga utveckling i förhållande till vårt skrivande. Då skrev jag det här svaret i en kommentar:

”Jag har alltid skrivit, det vill säga från när jag var åtta, nio. Berättade spökhistorier för vänner, deltog i novelltävling på högstadiet och kom tvåa, fick en novell publicerad i en tidning när jag var nitton. Och sedan tog det stopp. Tyckte inte det ledde till något, att jag inte kunde… Alla berättelserna trängdes undan.

Sedan läste jag en, sett till skrivhantverket, så dålig bok när jag var 27, att jag tänkte att jag nog skulle kunna bättre.

Att kunna bättre är inget man liksom lär sig i ett nafs. Men idag har jag iaf fem positiva refuseringar på ett manus och en positiv refusering på ett annat. Och eftersom jag skriver i en hopplöst svårutgiven genre, dystopi för unga, är jag rätt nöjd ändå.

Jag är en – än så länge – outgiven författare. Utan skrivandet skulle jag inte arbeta med det jag gör idag (lektör) och jag skulle inte vågat satsa på att starta eget. Jag skulle inte haft ett arbetsliv som jag älskar.”

Det är rätt fantastiskt att ett intresse kan bli ens yrke. Ja, att det blir så mycket mer än något en ägnar sig åt ”bara” för att det är roligt. Inte trodde jag det i alla fall när jag fick ner alla berättelser på papper, där i tonåren. Eller vad säger du? Jobb och intresse, har det gått hand i hand för dig?

Anneli och Stina som skapat gruppen har också en podd, Skrivvänner. Passar alla som skriver och som vill höra deras tankar om allt möjligt skrivrelaterat, sådant de lärt sig och lär sig som författare. (En del av det jag lyfte i min kommentar tog de också upp i senaste avsnittet. Kul att få vara med.)


Har du lyssnat på deras podd? Vad tyckte du isf?

Böcker, Om att läsa

En hyllad debut och en efterlängtad spänningsroman

Två. Det var allt det blev i april. Men så hade jag tre påbörjade också. En från biblioteket, en spänning och en ungdomsbok. Men nu är det den hyllade debuten och den efterlängtade spänningsromanen inlägget handlar om.

Fristad (2019) är tredje boken i genren spänning av Anna E Wahlgren och jag blev lika förtjust som tidigare. Fristad blev en bladvändarläsning. Så härligt med den sortens driv i en bok.

Utan att avslöja för mycket så lever huvudpersonen isolerad på landet efter ett svårt överfall. Nu är någon ute efter henne, möjligen den som misslyckades med att ta hennes liv sist. För vem skulle annars vara så besatt? Och inga stängsel eller kameror tycks ge det skydd hon hoppats. Rekommenderas!

Den stora snackisen, den Augustprisvinnande debuten Samlade verk (2020) av Lydia Sandgren, var både seg och en bladvändare. Jag trodde faktiskt inte jag skulle fortsätta, men efter en 150 sidor drygt fastnade jag. Rejält.

Vi följer förläggaren och författarwannaben Martin, hans liv nu, och från gymnasieåren när han blev vän med ett geni till konstnär. I nutid följer vi även hans unga men vuxna dotter. Handlingen kretsar kring relationer, drömmar, vänskap och Martins försvunna hustru som lämnade honom när barnen var små.

Trots att jag drogs in i handlingen, lämnades jag ändå med en känsla av ett liksom… jaha, blev det så här. Och trots att jag beundrar boken, dess uppbyggnad och kronologi, karaktärernas fyllighet, lämnas jag ändå med en undran över hypen.

Är det nostalgin, åren på åttio- och nittiotalet som lurar mig till njutning? En tid när jag hade hela livet framför mig, outstakat, fyllt av möjligheter. Är det Göteborgsmiljöerna som får mig att trivas? Känslorna är dubbla. Jag tycker om, ja mycket till och med. Och samtidigt tycker jag inte om… Om du läst Samlade verk, vad tyckte du?

Hoppas du har en fin torsdag och lite extra ledigt imorgon. Själv ska jag jobba litegrann.

Företaget, Om att leva

Det blir så mycket enklare, sa de

Skaffa digitalt bokföringssystem, sa de. Allt blir så mycket enklare då, sa de. Det är bara att lägga in, sa de. Bara att lägga upp, sa de. Kvitton, fakturor… Det sköter sig självt, sa de. Du behöver inte räkna, sa de.

Men ingen sa hur man gör. Ingen sa börja med det här. Ingen sa tänk på detta först.

Ingen sa att supporten tar fem, sex arbetsdagar på sig att svara på frågor. Ingen sa att du kommer ligga sömnlös och fundera på hur du löser det som inte går att läsa sig till. Ingen sa att du kommer lägga timmar på att glo på filmer som förklarar allt annat än det du vill ha hjälp med.

Ingen sa du kommer bli hjärntrött av att rätta till det som blir fel.

Det var det bara jag som tänkte. Det var det bara jag som var trodde.

Men det sa jag inte.

Böcker, Om att läsa

Poetiskt med allegoriska äventyr, en invasion och svennebestyr

Åtta lästa böcker i mars. Läsflyt, or what? Här kommer en kort sammanställning. Enjoy!

Övervintra, (2020) Therese Widenfjord. En diktsamling som går rakt in i hjärtat. Dikter från västkusten, om att ta sig igenom en utmattning. De river. Smeker. Och viskar. Inger hopp. Dikterna var med mig redan från i vintras, och jag läste lite då och då. Återvände till dem ibland och kommer återvända till dem igen. Widenfjord kan verkligen rekommenderas!

The Vanished Bride, Bella Ellis. En deckare där systrarna Brontë utforskar ett försvinnande. En finstämd historia, om än lite ruskig ibland. Helt klart läsvärd och jag hoppas på fler böcker om systrarna när de löser brott. Rekommenderas!

Sverigevänner – Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari. En så fin och klokt reflekterande berättelse om att finna sin plats när man varit tvungen att lämna allt. Läs! Nu!

Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis. Den här boken valde jag in till min ena bokcirkel, eftersom den ses som en allegori över Jesu död och uppståndelse. Så jag tyckte den passade inför påsk. Och till och med min extremt ovillige fantasy-läsare till vän tyckte den var helt okej. Yay!

Själv tycker jag bokserien är bra (vissa böcker i serien föredras – b.la. de om Caspian) men det finns andra fantasyserier jag tycker bättre om. Som en introduktion av fantasy för yngre läsare funkar de dock mycket fint!

Jag har även börjat läsa om John Marsdens serie på sju böcker, den s.k. Imorgon-serien, utgiven på svenska från 1996 och några år framåt. Så nu har jag läst de fyra första, igen: Imorgon när kriget kom, När natten är som mörkast, Den tredje dagens kyla och Nu är mörkrets tid.

Det är en serie om ett gäng tonåringar som campar i buschen när Australien blir invaderat och deras familjer blir fångar. Under några år kämpar de för att osedda överleva och för att göra livet surt för fienden. Ibland med sina egna liv som insats. Och vad jag älskar den här serien. Fortfarande – tjugo år senare!

I april nu har jag redan hunnit avverka en spänningsroman. Men mer om den om några veckor. Hoppas du kanske hittade något intressant här. Och om du läst någon av böckerna, vad tyckte du i så fall?

Vi ses om ett par veckor igen. Jag sparar fortfarande lite på krafterna även om det är bättre. Ha det fint!

Utsikt från Tjörn, mot fastlandet