Harry Potter and the Goblet of Fire – J.K. Rowling

Fjärde boken i J.K. Rowlings serie om den föräldralöse pojken med magiska krafter, Harry Potter and the Goblet of Fire, är den första som är riktigt tjock. Det innebär att alla fan of HP har cirka 640 sidor att njuta av. .

Handling
Det ska hållas ett stort spel på Hogwarts, Harrys internatskola för barn med magiska förmågor, och de ska tävla mot två andra skolor med ett antal elever som kommer för att bo hos dem. De tävlande måste vara över 17 år eftersom spelen är farliga och har lett till dödsfall tidigare, en anledning till att de lades ner. Harry, som är 14 år, blir utvald att delta av den flammande bägaren då den väljer bland de namnlappar som lagts i den. Harrys namn borde inte kunna finnas med, men eftersom detta är  en magisk deal går hans deltagande inte att bryta.

Harry blir misstrodd för att ha fuskat, han kommer i tidningen omskriven som en som alltid vill stå i rampljuset och blir ovän med sin bäste vän Ron. Han tycks ha alla mot sig. Dessutom gör hans ärr ont, det som den farlige Voldemort åstadkom när han försökte döda ettårige Harry. Vad betyder smärtan?

Reflektion
Harry Potter and the Goblet of Fire är en bladvändare. Åtminstone när man kommit igenom de cirka 150 första sidorna som mest handlar om VM i Quidditch. En sport som utspelas på flygande kvastar med stora risker att få en farlig Bludgerboll i huvudet. Nog för att det händer en massa spännande som ligger till grund för resten av handlingen här, så är jag inget fan av sporten och därför är flera sidors beskrivning av själva matchen något jag snabbt bläddrar igenom. Men, sedan, när de är på skolan då fångas jag.

Harry utvecklas i denna Goblet of Fire. Från att ”bara” ha varit en karaktär ser jag honom mer som en person. Han får ett större djup och ett inre känsloliv som inte framkommit riktigt tidigare. Visserligen tycker jag detta blir tydligare mer mot slutet av boken då han ställs mot större utmaningar än tidigare men det är värt att vänta på denna vändning.

Bortsett från att jag inte är ett större fan av Quidditch och tycker de partierna är tråkiga utmanar också Hermione med sin besatthet att befria husalverna från sitt, i hennes tycke, slaveri. Parallellerna till t.ex. slaveriet i den amerikanska södern är rätt uppenbara, liksom hur husalverna schablonmässigt beskrivs som en sorts varelser vars roll här i världen är att bistå den magiska världens rikare individer med dygnet-runt-uppassning. Något de gör utan lön, utan ett tack och utan att ifrågasätta om deras villkor är okej. Med ett leende. Att Hermione finner förhållandena vedervärdiga gör hon visserligen rätt i, men ändå… Jag vet inte. Jag är kluven. Det finns förstås underlag för diskussion om allas lika värde och rättigheter i det här och något som kan bli en tankeställare för barn som läser. Jag förstår att man i filmerna inte lyfter detta alls utan behandlar det som en bihandling som varken får utrymme eller problematiseras i filmerna. Och jag kan inte låta bli att undra om inte detta kunde tonats ned en aning också i boken. Jag tycker mest det känns… smutsigt.

Så med lite överseende av de här två aspekterna, sporten och husalverna, tycker jag ändå väldigt mycket om Harry Potter and the Goblet of Fire. Av seriens böcker är det här en som jag läst många, många gånger. Och det här var inte sista gången heller. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Goblet of Fire bl.a. här och här. På svenska heter den Harry Potter och den flammande bägaren.

 

 

Helgen i bilder

I helgen har jag avslutat Harry Potter and the Goblet of Fire. Det innebär också att jag har börjat läsa My Not So Perfect Life. En passande titel tycker jag, som man kan ha i åtanke då varken mitt eller andras liv troligen är sådär perfekt som det ibland kanske verkar. Som nu när jag tänker flasha med bilder av vad jag gjort i helgen. Att göra roliga saker förgyller tillvaron, men det är ju inte det glidarliv en har hela tiden. Åtminstone inte jag.

Helgen fortsatte i samma anda som slutet av veckan med mer Göteborgskt kulturkalas och god och härligt onyttig mat i form av crêpes, engelska chokladtryfflar (lite torra – men det kanske de ska vara?), pommes frites, glass och kladdkaka. Lisebergsbesök och små vinster. Alltid något att glädja sig åt. Tyvärr är jag för feg för att åka det mesta på Liseberg och om något lockar är det andra halvan som känner sig avskräckt eller ryggen min som sätter stopp. Jag får hålla mig på marken istället. Och lika glad är jag för det. 😉​Att tävla på Liseberg är ett riktigt nöje men att lyckas vinna fina priser är typ omöjligt för mig – men kolla kolla, en liten pin vann jag i alla fall. Och så fick andra halvan upp ett litet får ur en sådan där glasbur med klogripare… Alltså, har inte en aning vad de kallas. Get a grip? Men ett litet sött får vart liksom inte helt fel. Eller ja, det kanske är ett lamm. 🙂
​Skrivit (redigerat) något då? Nej det vill jag inte påstå. Befinner mig fortfarande mitt i ett kapitel och med uppehållet på några dagar nu kommer jag få skumma igenom det från början igen. För att få rätt känsla för just det kapitlet. Men, den här veckan inget kulturkalas. Inget gratis inträde på Liseberg om kvällarna och ingen after work med kollegorna. Bara ett endaste yogapass. Ni ser, möjligheterna att fixa med manuset är oändliga. Var sak har sin tid, är det inte så det heter? Och kultarkalas, det har vi som tur är bara en gång om året. 🙂

 

En kvart drygt

Vad svårt det är att få till manustiden när det är Kulturkalas i Göteborg och fint väder nog för att gå till mattorget på Gustav Adolfstorg och käka langos och churros eller när en kan utnyttja att det är gratis inträde på Liseberg om kvällarna nu. (Och ja, vi vann!)

För att inte tala om fredagkvällens AW med jobbet. Tror inte det blir något manusfix direkt imorgon kväll heller.

Men en dryg kvart, det blev det både igår och idag. Konstaterar jag stolt. Trots häng i stan efter jobbet. Bättre än inget tänker jag och hoppas på bättre med tid lite längre fram. 🙂

 

Fortsatt uppskjutande av goda anledningar

Fortsätter uppskjutarbeteendet lite lätt. Igår blev det redigering en halvtimma i alla fall, vilket innebar ett halvt kapitel som jag gjorde några mindre justeringar i.

Idag galen huvudvärk. Dels på grund av vädret som varit galet tryckande, dels på grund av att vara tillbaka i arbetet som är lite tokigt med chefsbyten och nyanställningar i personalgruppen. Flera saker att få huvudvärk av alltså. Och då får jag det. För sån är jag.

Så fortsatt dåligt med redigerandet så här på början av veckan. Däremot har jag läst desto mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är snart slut, bara knappa hundra sidor kvar. Och eftersom det var några år sedan jag läste den sist, och sett filmen minst en eller två gånger därefter förvånas jag över en del ändringar som jag inte mindes mellan bok och film. Som hur vissa karaktärer lyfts fram i filmen, som fått stå tillbaka i boken… Intressant det där med film- vs bokformatet. Roligt också att läsa något som jag trodde mig ha koll på och upptäcka bitar jag helt glömt bort. Nästan som att läsa en ny bok… 🙂

 

Supersociala veckan

Smallville

Skam och Smallville, två perfekta tv-serier att ägna sig åt istället för att redigera sitt manus. För tja, det är lite det jag gjort när jag kunnat redigera manuset under veckan. Jag har faktiskt även varit mer social än vanligt. Veckan inleddes med middag och sällskapsspel hos vänner, fortsatte med träning och dagen därpå en tur med andra halvan för att plocka björnbär (lite tidigt fortfarande, men vi fick ihop till en paj) och på torsdagen AW med vänner. Med all tid i världen för att redigera på fredagen – som var en ledig arbetsdag – blev det istället flera avsnitt Skam, och ja, Smallville. Precis som igår. En dag som avslutades med en mycket trevlig 60-års fest.

Skam

Ibland behövs pauser, så är det bara. Men ibland är det uppskjutarbeteendet som slår till. Jag hoppas det låter mig vara den här veckan, som är en helt vanlig vecka. Och inga sociala aktiviteter direkt mer än ett träningspass. Att jobbet däremot börjar på ”riktigt” med att alla kollegor är på plats är väl något som kanske kan påverka hur pigg jag kommer vara om kvällarna. Bra med en lugn vecka alltså, på alla sätt och vis.

Biobesök av olika sort

Under semestern blev det två biobesök. Dessa två besök skiljde sig rejält åt. Ena filmen såg vi i en tom salong vid tio-tiden och den andra i en relativt fullsatt salong vid åtta-tiden. Första filmen, i den tomma salongen, var En flodhäst i tesalongen. En brittisk komedi med farsartade inslag. Stephen Fry stod förresten bakom den. Riktigt rolig, om än aningens fånig. Men brukar inte brittiska komedier vara det? Och mycket märklig känsla att sitta själva i en salong för 100 personer. Misstänker att en rätt fin kväll bidrog till manfallet för det hade varit många reserverade biljetter när vi kikade på salongsbilden tidigare på dagen.

Den andra filmen var Baby Driver. En action som lockade till viss del pga handlingen (ung kille vill sluta upp med att vara chaufför vid diverse stölder, träffar söt flicka, blir kär och ska bara göra en sista stöt…) och till stor del lockade den för att den skulle utmärka sig musikmässigt. Killen som är huvudperson har nämligen tinnitus och dränker tjutet genom att lyssna på låtar hela tiden. Gillade denna skarpt. Är svag för biljakter och bra musik i filmer. Slutet verkade dock vara en vattendelare när man lyssnade på biobesökarnas snack efteråt. Jag gillade det i alla fall. Om inte annat tycker jag det överraskade.

Båda filmerna kan alltså rekommenderas.

Vad gäller film på bio önskar jag verkligen att jag kunde gå oftare, men hallå, biopriset liksom! Och lite popcorn på det. Knasigt. Är ju lika dyrt med bio som ett besök på en teaterföreställning. Någon film ni sett i sommar ni gillade eller ser framemot i höst?

 

 

Studier typ…

Inga kurser på vare sig högskola/universitet eller folkhögskola den här hösten. Det känns konstigt.

När jag var klar socionom lade jag terminen efter direkt till en 15 poängskurs (22,5 hp) som jag varvade med två timanställningar. Efter det bara fortsatte det. Studier varvades med jobb, allt beroende på om jag hade heltids- eller deltidstjänster. (Egentligen började jag plugga direkt efter gymnasiet: strökurser, läste upp betyg och funderade på vad jag skulle bli…)

Studiekamrat i vått och torrt

Jag var ledig på heltid för studier 2013 och 2014 (plus sa upp mig från jobbet där jag varit i åtta år då). Dessa två år pluggade jag rejält, van som jag var vid att varva studier med arbete. Under 2013/2014 plockade jag hem en fil kand i svenska språket, gjorde en manusskrivarkurs vid folkhögskola och läste spanska på ett studieförbund. Studierna betraktade jag som arbetsdagar och lade minst sex timmar om dagen på plugg typ fem dagar i veckan. Strukturerat freak, ya that’s me!

Sommaren 2014 fick jag ett sommarjobb. Jag hade faktiskt ledigt sommaren 2013 (det var då jag började skriva seriöst på dystopimanuset). Sommarjobbet övergick till en anställning som jag har kvar i dag med en (kort) arbetsdag varje vecka.

När jag började arbeta i januari 2015 på en ny arbetsplats var jag kursfri, men hösten gick jag en som hade indirekt med arbetet att göra (min chef trodde det var en kurs som var direkt tillämpbar på arbetsuppgifterna men nope…) Den var ändå jättebra så jag gjorde klar den, dock lite senare än det var meningen och därför pluggade jag typ halva våren 2016. Ni ser studier, studier, studier… Inte konstigt att jag gick skrivpedagogutbildningen det här läsåret.

Och nu inga alls.

Tomt. Lite euforiskt. En känsla av tid. Tid!

Genast kommer tankarna… Skriva, ja, det kan jag alltid göra. Träna, ja det kan jag hinna med. Och ja… Kanske en liten, liten kurs. Bara lite spanska två hållplatser bort på ett studieförbund. Om de har en kurs som passar.

Ni ser, jag är sjuk. Studiemissbrukare. Får börja i en AS-grupp. Anonyma Studiemissbrukare. Någon som vet en sådan?