Frågor, Om att läsa

Jenny Fikke – svensk fantasyförfattare som debuterar på engelska

Idag presenterar jag Jenny Fikke, som debuterar med en fantasybok som hon ger ut själv. Och som hon ger ut på engelska. Om det ska hon få berätta mer själv. Välkommen Jenny, och varsågod och berätta om dig och din bok.

Jag heter Jenny Fikke, jag är från Backa på Hisingen utanför Göteborg. Jag är lastbilschaufför och författare på deltid. Detta är min första bok, The Crown Prince (Kronprinsen, på svenska, jag har inte hunnit ge ut den i Sverige ännu).

The Crown Prince (Kronprinsen) är en fantasibok för vuxna, och något jag blev förvånad över är att vuxna män verkar verkligen gilla den. Jag trodde att det skulle vara unga kvinnor i första hand som tyckte om den, men så är det inte. Jag frågade en av de män som läst den vad han gillar. Han jag frågade är 45 år och ingenjör, han sa att han tycker om starka kvinnliga karaktärer, och en historia berättad från ett annorlunda perspektiv. Det gjorde mig glad.

Ja, det är första boken i serien The Kongahälla Legend, (Kongahälla sagan). Den är utgiven som E-bok på Amazon och kommer som print runt den 9 november 2020. Jag håller även på att göra den som ljudbok just nu, det tror jag kommer ta ca en månad så runt nyår skulle jag gissa.

Jenny Fikke

Hur har skrivprocessen sett ut för The Crown Prince?
Jag gör mycket research, om saker och platser, går runt, läser massor, lär mig mer, försöker stå i staden eller på platsen och verklige försöka känna hur det kändes att leva där i en annan tid. Använda fantasin, se det framför sig. Jag reste till Italien och besökte massor av romerska platser för att se och förstå, och kunna sätta mig in i platserna jag skriver om. Inte för att The Crown Prince är någon historiskt korrekt bok, för det är en fantasy bok. Det är mer för att jag skall veta hur kulisserna ser ut.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva The Crown Prince?
Svårast är nog min inre kritiker som aldrig blir nöjd och som hela tiden påpekar och påpekar allt som kan göras bättre. Lättast, är när jag läser ett stycke som är riktigt bra och jag verkligen ser hur bra det är. Det gör att jag vill skriva mer och ännu vackrare.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart The Crown Prince?
Jag har haft ett flertal olika lektörer Det är bra att höra vad olika folk tycker, speciellt om de är lektörer och vet vad de pratar om. Inklusive dig, Helena. Jag har även kört igenom boken några gånger med korrekturläsare.

När jag började skriva på den så hade jag ingen aning om hur man skrev. Jag har alltid skrivit, dagböcker och dikter, men att skriva en bok är något helt annat. Jag insåg snabbt att jag inte kunde tillräckligt om skrivandet. Därför började jag läsa böcker om skrivande, jag lyssnade på seminarier om kreativa skrivtekniker på Youtube, jag lärde mig om perspektiv, dialog mm. Jag började även lyssna på skrivpodcasts där folk som skriver intervjuades. Men i slutändan är det nog en kombination av träning och information.

Du har ju valt att skriva på engelska, hur kommer det sig?
Ja, jag vill satsa på den största marknaden för min genre. I Sverige är inte fantasy speciellt stort, om man jämför med marknaden för fantasy i resten av världen. Speciellt USA. Idag finns det så pass mycket hjälpmedel och plattformar där man kan ge ut sin bok över hela världen om man vill. Man kan få in sin bok i massor av bokaffärer, det finns inga gränser. Allt hänger på dig, vad vill du? Vill du ge ut för en specifik marknad eller vill du ge ut överallt? Vill du ge ut på förlag? Gör det då. Allt är upp till dig, du är skeppare på din skuta.

Berätta gärna lite om din utgivningsprocess
Jag har gett ut boken som e-bok på Amazon (till att börja med) även som print bok, och jag håller även på med att göra en ljudbok av den engelska versionen av boken. Detta gör jag genom Findaway Voices som är en ljudboksproducent. Jag kommer även att ge ut den ”Wide” vilket betyder över hela världen. Detta gör jag genom Ingram Sparks, och andra liknande företag som verkar som en distributionskanal, även till bibliotek världen över både med ljudbok och print och e-bok. Alla dessa utgivningsmöjligheter är ju print on demand så man behöver inte köpa böcker i förväg. Det sköter sig själv så att man kan koncentrera sig på sitt skrivande och på marknadsföringen.

Vad handlar The Crown Prince om?
Det var en gång ett kungarike i Rom, rätt under kejsarens näsa. I det magiska kungariket i Rom levde en kung och en drottning med sina tre söner. En dag fick en Völva en vision, i den såg hon gudarnas fiende, Surt dö, hon såg också vem som gjorde det. En av kungasönerna i Rom kommer att mörda Surt när han vuxit till man. När Surt får reda på det startar han en klappjakt för att stoppa sin egen död. En dag när några valkyrior besöker Rom upptäcker de att något försökt ta sig genom det magiska skyddet runt palatset och kungafamiljen i den magiska kungastaden i Rom. Frågan är om de kommer kunna stoppa det som försöker ta sig in, innan det är försent.

Hur fick du idén till boken?
Jag kör lastbil och var i Kungälv och lastade på kakfabriken, jag läste en turisttidning om området. I den fanns en artikel om Tjyvön som ligger mitt i älven utanför Kungälv. På den ön avrättade de folk ända tills 1800 talet. Jag såg på Bohusborgen och tänkte på Kongahälla som inte låg långt därifrån. Jag bara kände att här i Göteborg har vi så otroligt mycket historia, det hade varit en perfekt kuliss till min saga.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Evigheters, evigheters, evigheter. Fast jag har skrivit hela serien från början till slut. Jag skrev inte bara en bok och gav ut den. Jag ville veta att hela berättelsen höll måttet. Jag har hört att många skriver första boken i en serie och sedan måste stressa igenom bok två. Det ville jag inte göra, jag vill att alla böckerna skall vara på samma nivå. Det är ju populärt att ge ut flera böcker om året. Men jag började från noll, och jag kunde inte skriva när jag började, och de sägs att det tar ca 10 år att lära sig att skriva. Med andra ord, jag har inte bråttom. Jag vill hellre ge ut en bok jag är stolt över och som jag känner att jag är färdig med. Där jag har skrivit det jag ville skriva, än att stressa igenom boken och sedan ångra att jag inte tog lite mer tid på mig.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag älskar att vakna på morgonen och sätta på kaffet, sedan sätta på min skrivmusik, gå in på det avsnitt jag jobbar på. Jag kommer lättast in i min ”skrivtrans” genom att lyssna på min skrivmusik och om jag börjar med att editera ett kapitel. Det gör att jag sugs rätt in i historien igen. Jag ser det jag skriver om som en film i mitt inre, jag har rätt bra fantasi.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Börja, vad är det du vill säga idag, skit i, i morgon. Du kommer ändå inte hinna skriva hela boken på en gång. Om det är något som du vill säga, skriv det. Skriv om det, skriv det igen, lägg till lite nytt, dra ifrån något som inte behövde sägas. Osv. Så växer boken sakta tills den är en bok. Vissa tycker om att ”Plotta” skriva en slags minihistoria så att du vet vad som skall hända i din bok.

Jag fungerar inte så, jag har massor av små historier som jag skrivit ut som idéer som aldrig kommer bli bok. Nej, om jag får en idé så är det oftast sådant som kan få plats på ett kapitel. Därför fokuserar jag på det kapitlet, jag skriver ut det jag tänker, sedan försöker jag göra det till ett riktigt spännande kapitel. När jag är klar slutar jag skriva. Några dagar senare skriver jag om kapitlet, då har jag oftast nya idéer som jag lägger till. Och förr eller senare blir det en bok.

Något annat du vill berätta om The Crown Prince?
Jag håller på och översätter del två till engelska, jag översätter själv från svenska till engelska. Min engelska är inte bra nog för publicering på engelska, så jag har hjälp av en språkkonsult som ser över min översättning och rättar till mitt språk. Något som kan tilläggas, är att om man låter någon översättare översätta boken så är det deras översättning. Inte din. Det är också därför jag gör det själv, och det är billigare.

Bilden på bokens framsida köpte jag på en av de många webbsiterna där man kan köpa färdiga bokframsidor. Det finns väldigt många att välja mellan och jag letade i några månader tills jag snubblade på den bilden jag har som framsida. Den bilden var absolut helt perfekt. Men, om man ger ut på Amazon till exempel så finns det mallar för både text och framsida som är gratis att använda. Med massor av gratis bilder och foton. 

Planerar du för fortsatt skrivande?
Absolut, jag tror aldrig jag kommer sluta skriva.

Info om boken 
Releasedatum: E-bok är ute på Amazon, printbok på Amazon runt 10 nov 2020.
Ljudbok ute runt nyår eller i början av nästa år.
Genre/målgrupp: Saga för vuxna.
Antal sidor: 241
Förlag: Egen utgivning
Framsidan: http://thebookcoverdesigner.com/designers/betibup33/

Vill du följa Jennys författarskap och läsa mer om hennes skrivande kan du kika in på hennes facebook-sida eller hennes blogg: www.jennystravelwritingblogg.com/

Stort tack för att du ville vara med och berätta om din bok, ditt skrivande och ditt spännande val att ge ut själv på engelska. Jag hoppas förstås att The Crown Prince hittar hem till många nya läsare. Lycka till med fortsättningen!

Om att läsa, Om att leva

Oktober – seg månad

Seg och håglös. Och återhämtning. Tyvärr några ord som kännetecknar oktober rätt bra. Ja, jag säger tyvärr eftersom jag önskat att jag varit mer alert.

En tanke var att jag skulle bli så pigg och återhämtad av lite ledighet och miljöombyte. En vecka på Tjörn, närhet till natur och hav, visst låter det som ett bra upplägg för det? Men det gick sådär. Det var otroligt skönt att få komma bort, ta helt ledigt ett par, tre dagar från jobb, och vara ute mycket. Men tröttheten släppte inte helt.

Gissar att årstiden bidrar till trötthet och seghet. Och att den ger håglöshet. Det krävs en hel de för att komma igång vissa dagar nu. Helst vill jag stanna i soffan, glo på några filmer eller serier.

Men jag lyckas ändå slå mig ner vid datorn, jobba förmiddagen och sedan göra annat på eftermiddagen.

Oktober inleddes tyvärr med bihåleinflammation. Annars har nackspärr präglat hela oktober. När jag insåg att jag haft det i tre veckor, någonstans där i början av oktober, blev det att boka tid hos fysioterapeut. Så nu lägger jag tid på att göra övningar för nacken. Utöver de jag redan gör för knän och rygg. Att bli gammal sucks. I alla fall fysiskt.

Läsningen då? Den har liksom också präglats av seghet. Ett par avklarade böcker bara. Och eftersom jag varit så dålig på att skriva om dem, har jag knappt koll på vad jag läst. Men del två, Half Wild, i Sally Greenes serie har jag läst, en urban fantasy om trollkarlar och ett krig mellan vita och svarta häxor.

Och så har jag läst en lättläst bok för barn, 9-12 år, som hette Alla små lögner, av Anna Johansson. En charmig historia om att börja som ny i femman, och vilja passa in, och råka säga dumma lögner. Som att man bor i superfina rosa huset bredvid skolan, bara för att man inte vill avslöja att man bor i en stökig, ouppackad liten lägenhet. Jag kunde dock inte låta bli att tycka att karaktärerna kanske hellre borde gått i fyran, eller rent av trean. Eller så har jag bara stött på väldigt brådmogna femmor tidigare, men jag hade svårt att se bokens karaktärer som femmor. När jag jobbade som skolkurator tyckte jag att femmorna upplevdes som rätt ”stora”. Nåväl, en petitess. Är säker på att boken går hem hos målgruppen.

Och på tal om böcker som går hem hos målgrupper, Jenny Jägerfelds bok Mitt storslagna liv för 9-12 åringar, har utsetts till årets bästa svenska bok för barn. Och Barnradions bokpris har utsetts av en jury av sjätteklassare från Årstaskolan i Stockholm. Jag tycker de gjorde helt rätt som lät priset gå till Jägerfelds bok. Tyckte själv väldigt mycket om den, när jag läste den tidigare i år.

Så, hur har din oktober varit? Ok, toppen eller botten? Som förväntat eller överraskade den?

Om att läsa, Om att skriva

Semestrat, skrivit, väntar svar och stör mig

Tog ledigt litegrann förra veckan. Bytte stad mot kust. Och lät datorn vara ett par, tre dagar. Så skönt.

Och jag skrev lite. För hand. Något jag gjort från och till i snart en månad. Inget fancy, bara för mig själv. Ingen ska läsa. Jag ska inte redigera det. Utan jag skriver för att jag vill.

För med drömmen om att ett förlag ska säga ja till dystopin så har det blivit lite tvång över skrivandet. Jag gillar det fortfarande men tycker drivkraften har blivit lite… skev. I nuläget är jag så nöjd med flera positiva refuseringar att de sista tre förlagens mycket troliga nej (de borde ha svarat nu) inte gör mig så mycket.

Jag håller på att ladda om. Kanske blir det dystopin jag tar upp igen. Kanske något annat. Men i första hand prioritetar jag mina uppdrag, träning och återhämtning. Så egna skrivandet kommer lite längre ned på listan.

Och, på tal om saker som kommer längre ned i prioriteringen. Augustpriset för barn och unga. Som är EN kategori. Trots att bilderböcker för små barn verkligen inte kan jämställas med böcker för tonåringar. Vad säger detta egentligen om synen på litteratur för barn? Och barn?! Helst skulle jag vilja ignorera hela priset, men kan liksom inte låta bli att vara nyfiken på hur det går. Så, här är listan på de nominerade 2020:

Årets svenska skönlitterära bok: 
Minnestrådar, Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk, Lydia Sandgren
Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor av Thomas Tidholm
Renegater, Klas Östergren

Årets fackbok:
Livets tunna väggar, Nina Burton 
Familjen, Johanna Bäckström Lerneby 
Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba  
Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting
Billie, Korven och havet, Julia Hansson 
Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke 
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson
Alltid hejdå, Alma Thörn

I år har jag inte läst en enda, men har kikat på Samlade verk ett tag. Och nu blir det ju tjurrusning på biblioteken så långa väntetider väntar. Inte tänker jag shoppa loss heller. Flera saker talar emot för det. Har du läst någon av de nominerade? Någon att rekommendera i så fall?

Om att läsa, Om att skriva

Provar att presentera författare

I somras frågade en författare i en grupp på FB om möjlighet att få synas på bokbloggar inför boksläpp. Eftersom jag tycker det är roligt när bloggare presenterar författare hängde jag på. Dessutom hade jag lite ont om idéer för inlägg så detta passade mig utmärkt.

Så i slutet av oktober kommer två författare att berätta om sitt skrivande, ja sin skrivprocess och sina nya böcker.

Det ska bli spännande att se hur det faller ut och hur jag tycker det känns. Båda är relativt okända för mig. Jag har inte läst böckerna så jag tycker varken bu eller bä om dem. Den ena är debutant och den andra etablerad. Jag ser dem på Facebook och Instagram ibland men följer ingen aktivt.

Jag gör det här för att lyfta själva författandet och vägen till deras kommande böcker. Kanske de kan ge något tips också, till alla som vill ge ut en bok en dag. Så frågorna till dem har fokus på skrivprocessen eftersom bloggen bland annat handlar om det.

Så nu vet du vad du har att vänta om några veckor. Hoppas du kommer tycka det är roligt och intressant att ta del av. Om inte annat så tycker jag det.

Böcker

Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?

Om att läsa, Om att leva

Jag var på bokrelease

Therese Widenfjord, kvällens debutant

Det var så roligt att få gå på en release som var live. Coronaanpassad med lite färre gäster men så trevligt vi hade. Bokprat, skrivprat och prat om förlag bl.a. Så blir det när man träffar likasinnade med författardrömmar och skrivfunderingar.

Jag och Hedvig van Berlekom, författare
(foto lånat av Annika Klemmig)
Thereses vackra omslag till sin diktsamling Övervintra

Hoppas du har det bra annars och att du får läsa böcker du gillar och göra saker som ger energi. Har du kanske något att se fram emot i helgen? Själv är planen softa, (dvs läsa i soffan = vila) och ta en promenad eller två. En miniförkylning sedan förra helgen har liksom sätt stopp för allt promenerande, så jag längtar.

Om att läsa

Alltså när författaren släpps helt fri

Du vet hur det är tror jag. Speciellt om du läser serier, och speciellt om du läser serier för unga (YA) för det är speciellt där fenomenet uppstår tycker jag. Kanske även i vuxenlitteratur, men jag kan inte minnas att jag gjort samma erfarenheter där, så hojta gärna till om du känner igen detta.

När författaren får en übersuccé, en bok blir bestseller och det pratas kanske om film- och tv-seriekontrakt, då tycks redaktören ta några steg tillbaka när det kommer till de uppföljande böckerna. Ibland kanske det funkar, men jag tycker nog att det oftast inte gör det.

Två serier som vi sett svälla ut enormt från de första böckerna till de senare är ju Harry Potter och The Twilight-saga. Harry Potter tycker jag håller rätt bra ändå rent storymässigt och handlingen blir aldrig särskilt tråkig eller innehållslös, utan den har sitt syfte, medan Twilight bara blir så mycket sämre. Ettan funkar, liksom tvåan, sedan far det iväg. Sida upp och sida ner efter oändliga reflektioner och ett oändligt ältande av samma sak som jag som läsare redan vet. Så tråkigt och ointressant. Men ja, de största fansen verkar ju älska det. Men vi andra, vi som inte älskar blint, vi undrar varför författaren inte fick hjälp att inse att dessa ”rants” inte ger så mycket.

Sedan tänker jag på en tredje serie, A Discovery of Witches/All Souls trilogy. Där jag bara läst de två första delarna, samt sett första boken som serie. Det var så jag blev hookad, jag tyckte serien var riktigt bra, det fanns ingen del två än att se då, så jag läste ettan och tvåan. Eller ja, läste och läste. När det kom till tvåan blev det en hel del skummande. För boken fick mig att tappa intresset. Det var omständligt, utdraget, mycket av samma, och faktiskt väldigt mycket som kändes ointressant för storyn. Jag undrade ofta varför ingen gått in och hjälpt författaren att förstå att mycket av det som fanns i boken inte gav någon särskild framåtrörelse, att det bara blev dravel utan substans.

Så, vad tänker du? Känner du igen detta bland vuxenlitteraturen? (Är nog faktiskt vara så förresten att A Discovery of Witches riktar sig till en mer vuxen målgrupp, för det finns inga tonåringar i sikte alls.) Har du några exempel på bokserier där det spårar ur och man undrar vad som hände, varför författaren tappar greppet så att du som läsare tappar intresse… Berätta gärna.

Har du kanske till och med exempel på det motsatta, där en serie bara blir bättre och bättre, lyft gärna det i så fall. Alltid roligt med tips på bra serier.

 

Böcker

Ungt, gammalt, rappt och svårsmält

I augusti blev det en blandad kompott böcker, två omläsningar och två som jag bara kom halvvägs in i, och en som inte föll mig i smaken alls. Och två nya utlästa.

Star Runner – omläsning av S.E. Hintons gamla bok från 1988. Ni vet hon som kom med supersuccéerna The Outsiders och Rumble Fish som blev kultfilmer för ungdomskultur med kommande stjärnskådisar som Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, Nicolas Cage, Tom Cruise. Francis Ford Coppola regisserade båda filmerna och flera av nämna skådisar medverkade i båda, men Outsiders stod för tyngsta listan. Star Runner har jag i alla fall läst väldigt många gånger sedan jag var tolv år, och nu blev det en omläsning.

Star Runner handlar om Travis riskerar ungdomsfängelse efter att han misshandlat sin styvfar. Travis väljer att flytta till sin farbror istället. Att han misshandlade styvfarsan berodde på att mannen, som i allmänhet verkar vara en skitstövel, höll på att elda upp Travis hundratals berättelser han skrivit under åren. Japp, vi har en författare i huvudrollen. För han har skickat manus till förlag. Och blir antagen. 16 år, halvkriminell och allmänt vilsen. Bokens titel är urkass. Det är namnet på en häst i stallet som farbrodern har. Och stallet har betydelse, men det är ingen hästbok. I övrigt är boken en favorit och den funkar rätt bra fortfarande, 80-talet till trots, känns den rätt tidlös.

På natten är allt sant (2018), Lina Stoltz. Ungdomsbok som påminde mycket om serien Skam, fast som en bok. Rapp och liksom cool. (Eller vad man nu säger, för vad vet jag, utan tonåringar att fråga.) Den har en del oväntade vändningar och jag gillar hur krass den är. Verkligheten, att som vit tonåring bli ihop med någon mörkhyad när ens vänner ser ner på alla som inte är som dem, är tuff. Minst sagt. Rekommenderas!

Where the Crawdads sing (2018, Där kräftorna sjunger), Delia Owens. Denna omtalade och hypade bok. Visst blir man nyfiken. En miljon sålda ex osv. Och alla lovprisar den. Nästan. Jag har sett några balanserade recensioner och sällar mig nog lite till dem. Boken är fantastiskt på många sätt och jag dras in i den, men samtidigt händer något efter mitten. Det magiska skimret, det upplöses och försvinner. Åtminstone för mig. Ja, jag tycker den är fin och ja, jag tycker verkligen att du ska läsa den om du är nyfiken. Och har du läst den, vad tyckte du i så fall? (No spoilers)

The Hunger Games (2008), Suzanne Collins, en omläsning. Kanske fjärde läsningen totalt. Och jag blir lika nockad varje gång. Filmen är bra, boken så mycket bättre. Om jag fick välja en bok jag önskar att jag skrivit är det den här. Om du missat vad den handlar om, drar jag det kort. I en dystopisk värld tvingas barn från tolv distrikt att slåss för sina liv varje år, för att fred ska upprätthållas. Så. Läs den, eller se filmen.

Okej, jag hade två böcker också som jag kom halvvägs i och en som jag påbörjade.

Lärarinnans sång (2020), Vigdis Hjort, handlar om hur en lärare ombeds vara med i en students filmprojekt där han ska filma hennes arbetsdag och vardag. Hon uppslukas så av detta i tanken att allt börjar kretsa kring hur hon tänker att han ser henne, hur hon och hennes liv tar sig ut i hans ögon. Och efter en typ halv bok uppfylld av hennes inre var jag nöjd. Ändock en fascinerande studie av hur hon analyserar sig själv i sina och andras ögon. Om jag inte behövt lämnat den pga kö på biblioteket hade det varit kul att se hur det slutat.

Skynda att älska (2009) Alex Schulman. En biografi om honom och fadern. Och efter att ha läst Bränn alla mina brev (2018) som jag älskade fastnade jag inte alls. En fin skildring av vandringar i minnet och att tackla bilden av vem någon var, liksom sig själv. Jag läste halva ungefär sedan var jag nöjd.

Dessutom påbörjade jag Frankissstein (2019), Jeanette Winterson, som jag inte alls lyckades komma in i. Någon sorts historia om Mary Shelley blandad med nutid. Sorry jag kan inte göra den rättvisa alls då jag bara kom ett trettiotal sidor. Är du nyfiken ta dig en titt, den har fått rätt bra betyg annars och ska tydligen vara väldigt annorlunda.Jag tror att omläsning får bli min grej. Jag har några böcker att läsa från biblioteket och ett par andra som väntar också, men annars så… Ibland är det skönt att läsa något som vet hur det går, och liksom inte ”måste” läsa vidare. Hur går det för dig med läsningen annars? Toppen eller botten?

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Om att läsa, Om att skriva

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?