Om att läsa, Om att leva

Jag var på bokrelease

Therese Widenfjord, kvällens debutant

Det var så roligt att få gå på en release som var live. Coronaanpassad med lite färre gäster men så trevligt vi hade. Bokprat, skrivprat och prat om förlag bl.a. Så blir det när man träffar likasinnade med författardrömmar och skrivfunderingar.

Jag och Hedvig van Berlekom, författare
(foto lånat av Annika Klemmig)
Thereses vackra omslag till sin diktsamling Övervintra

Hoppas du har det bra annars och att du får läsa böcker du gillar och göra saker som ger energi. Har du kanske något att se fram emot i helgen? Själv är planen softa, (dvs läsa i soffan = vila) och ta en promenad eller två. En miniförkylning sedan förra helgen har liksom sätt stopp för allt promenerande, så jag längtar.

Om att läsa

Alltså när författaren släpps helt fri

Du vet hur det är tror jag. Speciellt om du läser serier, och speciellt om du läser serier för unga (YA) för det är speciellt där fenomenet uppstår tycker jag. Kanske även i vuxenlitteratur, men jag kan inte minnas att jag gjort samma erfarenheter där, så hojta gärna till om du känner igen detta.

När författaren får en übersuccé, en bok blir bestseller och det pratas kanske om film- och tv-seriekontrakt, då tycks redaktören ta några steg tillbaka när det kommer till de uppföljande böckerna. Ibland kanske det funkar, men jag tycker nog att det oftast inte gör det.

Två serier som vi sett svälla ut enormt från de första böckerna till de senare är ju Harry Potter och The Twilight-saga. Harry Potter tycker jag håller rätt bra ändå rent storymässigt och handlingen blir aldrig särskilt tråkig eller innehållslös, utan den har sitt syfte, medan Twilight bara blir så mycket sämre. Ettan funkar, liksom tvåan, sedan far det iväg. Sida upp och sida ner efter oändliga reflektioner och ett oändligt ältande av samma sak som jag som läsare redan vet. Så tråkigt och ointressant. Men ja, de största fansen verkar ju älska det. Men vi andra, vi som inte älskar blint, vi undrar varför författaren inte fick hjälp att inse att dessa ”rants” inte ger så mycket.

Sedan tänker jag på en tredje serie, A Discovery of Witches/All Souls trilogy. Där jag bara läst de två första delarna, samt sett första boken som serie. Det var så jag blev hookad, jag tyckte serien var riktigt bra, det fanns ingen del två än att se då, så jag läste ettan och tvåan. Eller ja, läste och läste. När det kom till tvåan blev det en hel del skummande. För boken fick mig att tappa intresset. Det var omständligt, utdraget, mycket av samma, och faktiskt väldigt mycket som kändes ointressant för storyn. Jag undrade ofta varför ingen gått in och hjälpt författaren att förstå att mycket av det som fanns i boken inte gav någon särskild framåtrörelse, att det bara blev dravel utan substans.

Så, vad tänker du? Känner du igen detta bland vuxenlitteraturen? (Är nog faktiskt vara så förresten att A Discovery of Witches riktar sig till en mer vuxen målgrupp, för det finns inga tonåringar i sikte alls.) Har du några exempel på bokserier där det spårar ur och man undrar vad som hände, varför författaren tappar greppet så att du som läsare tappar intresse… Berätta gärna.

Har du kanske till och med exempel på det motsatta, där en serie bara blir bättre och bättre, lyft gärna det i så fall. Alltid roligt med tips på bra serier.

 

Böcker

Ungt, gammalt, rappt och svårsmält

I augusti blev det en blandad kompott böcker, två omläsningar och två som jag bara kom halvvägs in i, och en som inte föll mig i smaken alls. Och två nya utlästa.

Star Runner – omläsning av S.E. Hintons gamla bok från 1988. Ni vet hon som kom med supersuccéerna The Outsiders och Rumble Fish som blev kultfilmer för ungdomskultur med kommande stjärnskådisar som Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, Nicolas Cage, Tom Cruise. Francis Ford Coppola regisserade båda filmerna och flera av nämna skådisar medverkade i båda, men Outsiders stod för tyngsta listan. Star Runner har jag i alla fall läst väldigt många gånger sedan jag var tolv år, och nu blev det en omläsning.

Star Runner handlar om Travis riskerar ungdomsfängelse efter att han misshandlat sin styvfar. Travis väljer att flytta till sin farbror istället. Att han misshandlade styvfarsan berodde på att mannen, som i allmänhet verkar vara en skitstövel, höll på att elda upp Travis hundratals berättelser han skrivit under åren. Japp, vi har en författare i huvudrollen. För han har skickat manus till förlag. Och blir antagen. 16 år, halvkriminell och allmänt vilsen. Bokens titel är urkass. Det är namnet på en häst i stallet som farbrodern har. Och stallet har betydelse, men det är ingen hästbok. I övrigt är boken en favorit och den funkar rätt bra fortfarande, 80-talet till trots, känns den rätt tidlös.

På natten är allt sant (2018), Lina Stoltz. Ungdomsbok som påminde mycket om serien Skam, fast som en bok. Rapp och liksom cool. (Eller vad man nu säger, för vad vet jag, utan tonåringar att fråga.) Den har en del oväntade vändningar och jag gillar hur krass den är. Verkligheten, att som vit tonåring bli ihop med någon mörkhyad när ens vänner ser ner på alla som inte är som dem, är tuff. Minst sagt. Rekommenderas!

Where the Crawdads sing (2018, Där kräftorna sjunger), Delia Owens. Denna omtalade och hypade bok. Visst blir man nyfiken. En miljon sålda ex osv. Och alla lovprisar den. Nästan. Jag har sett några balanserade recensioner och sällar mig nog lite till dem. Boken är fantastiskt på många sätt och jag dras in i den, men samtidigt händer något efter mitten. Det magiska skimret, det upplöses och försvinner. Åtminstone för mig. Ja, jag tycker den är fin och ja, jag tycker verkligen att du ska läsa den om du är nyfiken. Och har du läst den, vad tyckte du i så fall? (No spoilers)

The Hunger Games (2008), Suzanne Collins, en omläsning. Kanske fjärde läsningen totalt. Och jag blir lika nockad varje gång. Filmen är bra, boken så mycket bättre. Om jag fick välja en bok jag önskar att jag skrivit är det den här. Om du missat vad den handlar om, drar jag det kort. I en dystopisk värld tvingas barn från tolv distrikt att slåss för sina liv varje år, för att fred ska upprätthållas. Så. Läs den, eller se filmen.

Okej, jag hade två böcker också som jag kom halvvägs i och en som jag påbörjade.

Lärarinnans sång (2020), Vigdis Hjort, handlar om hur en lärare ombeds vara med i en students filmprojekt där han ska filma hennes arbetsdag och vardag. Hon uppslukas så av detta i tanken att allt börjar kretsa kring hur hon tänker att han ser henne, hur hon och hennes liv tar sig ut i hans ögon. Och efter en typ halv bok uppfylld av hennes inre var jag nöjd. Ändock en fascinerande studie av hur hon analyserar sig själv i sina och andras ögon. Om jag inte behövt lämnat den pga kö på biblioteket hade det varit kul att se hur det slutat.

Skynda att älska (2009) Alex Schulman. En biografi om honom och fadern. Och efter att ha läst Bränn alla mina brev (2018) som jag älskade fastnade jag inte alls. En fin skildring av vandringar i minnet och att tackla bilden av vem någon var, liksom sig själv. Jag läste halva ungefär sedan var jag nöjd.

Dessutom påbörjade jag Frankissstein (2019), Jeanette Winterson, som jag inte alls lyckades komma in i. Någon sorts historia om Mary Shelley blandad med nutid. Sorry jag kan inte göra den rättvisa alls då jag bara kom ett trettiotal sidor. Är du nyfiken ta dig en titt, den har fått rätt bra betyg annars och ska tydligen vara väldigt annorlunda.Jag tror att omläsning får bli min grej. Jag har några böcker att läsa från biblioteket och ett par andra som väntar också, men annars så… Ibland är det skönt att läsa något som vet hur det går, och liksom inte ”måste” läsa vidare. Hur går det för dig med läsningen annars? Toppen eller botten?

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Om att läsa, Om att skriva

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?

 

Böcker

Juliböckerna – ungt, kärt och spännande

Nu är bloggpausen över. Nu kör vi inlägg varje torsdag igen. Jag har haft en fin paus och läsningen har flutit på fint. Fyra ungdomsböcker, en spänning och Stephen Kings senaste. Enjoy!

Bete sig (2019), Linda Jones, handlar om Stina som får värsta krisen när föräldrarna ska skiljas. Hon är drygt tjugo och vi följer henne genom en snyggt saxad berättelse. Kapitlen varvas med att hon är i en stuga mitt ute i skogen, och med händelserna som löpte dit. För att till slut landa i ett rent nu där dået kommer ikapp nuet. Ruskigt snyggt.

Stina var jag dock inte förtjust i och jag gillade egentligen inte historien – som gjorde mig illa till mods – men boken var för intressant och välskriven för att jag skulle sluta läsa. Så, är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den!

När längtan är som vackrast (2019) Elisabet Engström, för yngre läsare, sådär runt tolv. Och för mig. För jag blev så förtjust. Brita börjar en ny klass, spelar fotboll och får en ny vän, Loppan. Som klasskompisen Julia gör sig till för. Och Brita blir avundsjuk.

Att gå femman och vara sig själv är inte alltid så lätt. En stämningsfull bok med mycket omtanke. Rekommenderas!

Inte längre min, (2018) är Ann-Helén Laestadius fristående uppföljare till Tio över ett som jag gillade skarpt. Även denna är riktigt bra.

Majas bästa kompis har flyttat, pojkvännen drar sig undan när Maja vill ha sex, morfar får en stroke och en ny tjej ska flytta in i Majas gamla hus. Som flyttats på grund av gruvan. Och nej, det är inte coolt att en hel stadmåste flyttas på grund av gruvdriften. Maja sörjer Kirunas förändringar. Men inte så många andra verkar fatta. Inte pojkvännen och inte bästisen iaf. Läs Inte längre min. Och gärna Tio över ett med.

Ett hem att dö för (2019), Lina Arvidsson, en spänningsroman som fick mig att sträckläsa.

Unga Hanna kämpar på i Stockholms hemtjänst, hoppas på fler pass och ett vettigt ställe att bo på. Utsparkad från sitt mysiga andrshandskontrakt får hon ett rum i ett kollektiv. Men alla hatar varandra och hon bor i en skrubb med ett duschdraperi som dörr. Då får hon uppdraget att vattna blommor i en semestertom fin villa, och hon har plötsligt tillgång till ett helt hus. Problemet är bara att någon mer tycks ha det.

Jag tycker allt är läskigt. Jobbet i hemtjänsten, att inte ha pengar, att vara ensam, att vattna växterna i en enorm villa sena kvällar, att stappla runt i ett vinterkallt Stockholm utan vettiga vinterkläder. För att inte tala om det som göms i villan. Läs!

Sommarplåga (2019) Hanna Jedvik, en ungdomsbok om sommarlovets förväntningar och förhoppningar, förälskelser och besvikelser. En bok som tar upp det där med vänskap som förändras, hur abrupt det kan kännas och hur svårt det kan vara att tackla. Fint skriven och med mycket känsla. Läsvärd. Rekommenderas.

Och sist ut i juli blev Stephen King med The Institute (2019). En bladvändare när det är som bäst.

The Institute handlar om barn som kidnappas till en speciell inrättning där de utnyttjas för ett ändamål som inte går att föreställa sig. Det är otäckt och engagerande. Huvudkaraktärerna är en tolvårig pojke och en fd polis. Utöver dem finns flera starka bikaraktärer som också för handlingen framåt. Personportätten är faktiskt en stor del av behållningen i en i övrigt mycket spännande bok. Kul när båda dessa bitar fungerar bra.

Jag har läst ett fåtal av King tidigare: Carrie, Varsel, Pestens tid och Det. Och så hans självbiografiska bok om skrivande, Att skriva – en hantverkares memoarer Jag har sett flera filmer och serier baserade på hans verk och tycker ofta det fängslar. The Institute gav mersmak, och jag läser gärna mer av King. Har du något att tipsa om, gör gärna det. Alla tips tas tacksamt emot.

Det var juli-läsningen. Nöjd med lästempot och de lästa böckerna. Har du läst något i sommar som du kan rekommendera?

Böcker

Juniböckerna – flera fina och en otäck

Juni blev en bra läsmånad. Ibland är läsning mer lockande helt enkelt. Att kunna sitta ute har förstås gjort sitt. Kanske du hittar någon du tycker lockar? Enjoy!

Susanna Martelins Så långt vi kan följas (2018) är en otroligt fin ung vuxen-roman om vänskap, kärlek, sorg och kris. Jag sträckläste den. Njöt av hur väl den var skriven, hur väl den gestaltade ett ungt par i en kris, hur mysteriet om vad som egentligen hänt och hur det varit nystades upp. Läs den!

Balladen om sångfåglar och ormar (2020) är Suzanne Collins prequel till Hungerspelen. Vi följer det tionde hungerspelet, får ta del av hur den moderna formen får sin grund och så avslöjas ursprunget till spelen.

Hungerspelstrilogin med Katniss utspelar sig 65 år senare ungefär, eftersom det hungerspelen då firar 75 år.

Balladen om sångfåglar och ormar är mörk, engagerande och oerhört spännande. Tycker jag som älskar Hungerspelen för den värld som presenteras och de karaktärer som fyller världen. Även Collins prequel blir en favorit. Och jag önskar att jag skrivit dessa böcker. Läs dem!

Close your eyes (2015) är en spänningsroman av Micheal Robotham. En författare jag fått upp ögonen för tack vare Bokdamen. Robothams Life or Death tyckte jag mycket bra om. Även denna fängslade och överraskade. Den ingår i hans serie om Joseph O’Loughlin som är psykolog och hjälper polisen lösa fall. När det var som mest spännande blev det sträckläsning. Life or Death tycker jag har en sinnrikare handling, men Close Your Eyes låg inte långt efter. Rekommenderas.

Livet enligt Dagny (2016) är en självbiografi om Dagny Carlsson som började blogga som hundraåring. Mycket imponerande. Boken om hennes liv och reflektioner kring då och nu liksom sig själv och att vara äldre var mycket intressant. Den var lättsam trots livets, ibland, lite tyngre ämnen. Läs den!

Färjan (2015), Mats Strandberg. Otäckt och otäckare. Jag höll läsningen till dagtid, feg som jag är när det kommer till skräck. Tur det. För handlingen gick in under huden.

Vi är med på en färja mellan Sverige och Finland. Följer karaktärer, som är där för att festa, ligga, göra en romantisk resa eller familjeutflykt. Personalen jobbar på, vana vid att se det mesta. Men de har aldrig upplevt vad denna resa för med sig. Skräck. Som förvandlar folk. Och sprider sig. Och det finns ingenstans att ta vägen.

Så rysligt. Jag har aldrig lockats av den sortens färjerturer. Efter Strandbergs bok känns de helt uteslutna. Inte bara för de monster som gått ombord. Utan för de monster som folk frivilligt släpper fram med alkoholens hjälp. Rekommenderas!

Så det var juni det. Tänk att det redan är juli. Vart tar dagarna vägen? För mig far de fram i flygande fläng trots att jag inte har direkta tider att passa på grund av inställt extrajobb. Jag har mina rutiner med skrivcoachandet och så har jag börjat träna. Men ändå, att inte träffa folk om dagarna som förut, hur kan det gå så snabbt? Är det för att jag inte träffar folk som jag är van som det går snabbt? Eller, vad tror du?

Böcker

Maj månads läsning nr 2

Som jag sa häromveckan, när jag lade upp mina lästa böcker för maj månad så blev några över. Här kommer de:

Konsten att städa – förändra ditt liv med ett organiserat hem, Marie Kondo
Så skönt på något vis att läsa en så praktiskt bok. Gör si och gör så. Jag fick i alla fall god lust att prova på tipsen och gör det så smått. Min garderob börjar se ursnygg ut. Jag har alltid varit ordningsam av mig, men ibland fallerar ordningen totalt och allt blir en enda röra att ta hand om. Senare. Men, jag tror att med mer ork och färre utmattningssymtom, så blir det ännu lättare att hålla ordning hela tiden och då även direkt. Inte enligt devisen senare. Rekommenderas med varning om att eventuell städiver kan uppstå.

Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete, Åsa Axelsson
Att lämna ekorrhjulet handlar om att välja ett annat liv än det som gäller. Normen är ju heltidsarbete, två föräldrar och typ två, tre barn. Nu har visserligen författaren tre barn så det hon ifrågasätter är hetsen och stressen och det uppbokade liv man lever som kärnfamilj. Måste verkligen båda föräldrarna jobba? Nej, blir hennes svar. 

En intressant bok om att göra mer själv och spara in. Och familjen kan verkligen spara in på mängder av saker. Jag som lever i en lugn tvåsamhet utan större utsvävningar har lite svårt att känna igen mig i att barnen ska ha senaste tekniken vad gäller det mesta, och typ hundra skor var och flådiga resor till städer och platser jag själv knappt ens tänkt tanken på att besöka. Det som inspirerar är ändå tanken på att inte rätta in sig i ledet, inte jobba ihjälp sig och stressa ihjäl sig för andras skull. Jag, som sagt, har alltid levt rätt lugnt, i min egen takt och aldrig haft ett fullt vardagsschema. Jobbet som socionom däremot, det kunde varit bättre ibland. 

Och visst håller jag på att ta ett steg från arbetslivsnormen med företagandet. Välja egna arbetstider och hur jag vill lägga upp mitt arbete. Jag gillade Jag lämnar ekorrhjulet och är glad för att Katarina tipsade om denna, liksom Kondos Konsten att städa. Två riktigt bra maj-läsningar.

Skriv om ditt liv – Elva författare berättar hur, Petra Ariton
En trevlig antologi. Om precis det rubriken innehåller. Mycket matnyttigt för den som vill skriva en självbiografi. De olika medverkande författarna ger olika tips, och berättar om egna biografier och sitt skrivande. Jätteintressant och en stor variation. Själv blev jag mycket förtjust i första författarens mycket praktiska tips, Sarah Larsson tror jag det var. Hon gav flera många bra tips kring skrivande generellt också. Mycket pedagogiskt. Så Skriv om ditt liv – elva författare berättar hur, kan jag allt rekommendera. 

Böcker

Mina mysiga maj-läsningar

Det blev några böcker lästa i maj. Några tyckte jag bättre om, andra lite sämre. Blandade dessutom facklitteratur och skönlitteratur denna månad. Men den så kallade facklitteraturen får vänta till ett eget inlägg.

8 saker du aldrig skulle våga, Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
Fyra tjejer utmanar varandra i en lek. De skriver utmaningar till varandra som de drar och måste genomföra. De har en vecka på sig. En kul idé till bok som jag tycker löstes upp lite godtyckligt. Måhända att jag någonstans där i början missade att det var dags för en skolbal på slutet, men det var liksom inte i den riktning jag trodde att boken var på väg. Positivt kanske att bli överraskad, själv tyckte jag bara att jag inte hängde med. Men som sagt, det kan ju hända att jag missade hinten där i början. De fyra tjejerna är väldigt olika. Vi har, och jag kör stereotyperna för att beskriva dem: Den osäkra prinsessan, sport-tjejen, den androgyna gay-tjejen, och den snygga självsäkra. Jag har inget emot sterotypa roller och tycker det är roligt med t.ex. high school-filmer.

Som sagt, en kul idé till handling och hade jag varit tretton år hade jag säkert älskat den här boken. Nu nästan trettio år senare gör jag inte det. Troligen gör jag inte det för att det liksom blir trångt. 8 saker du aldrig skulle våga innehåller bl.a.: bli av med oskulden, mobbning, övergrepp och grooming, homo- och bisexualitet, smyga i omklädningsrum, skolbal med fylla och bråk (förstås). Men är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa.

Monster i terapi Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Maj månads mest efterlängtade bok. Den kom redan i vinter så jag har väntat in den ett tag. Och den höll. Med råge. Den är skriven utifrån samtalsterapi med flera sessioner för varje monster-patient. Så annorlunda, så kul! Att jag själv suttit som samtalsledare och behandlare kan bidra till förtjusningen. Men jag vet att jag inte är ensam om att älska detta. Läs! Kolla in hypen. Se om du kan bli lika förtjust.

Kistbyggarna, Morgan Larson
Den här boken valdes till bokcireln och handlar om ett gäng människor som sökt en sommarkurs på en ö, i att bygga sin egen kista. Piratförlaget ger ut den här sortens böcker, någon sorts halvmörka humoristiska livsberättelser med skruv. Några i bokcirkeln kallade den feelgood. Jag var inte jätteförtjust, tyckte det kändes lite tillgjort. Det skruvade blir för skruvat, det svåra liksom löst alldeles för enkelt. Dessutom tycker jag att Kistbyggarna spelade på mina känslor, fick mig tycka att det var sorgligt (för det var det) på samma gång som jag retade mig. Men, det var en annorlunda och rätt så lätt historia att läsa så om du är nyfiken tycker jag absolut att du ska ta dig en titt.

Är det nu allt börjar? Siri Spont
Att åka på språkresa till Brighton med någon man bara chattat med, men som känns som ens själsfrände kan väl knappast gå fel. Eller? Tilda som ska börja nian är säker på att resan ska ge henne allt hon längtar efter. Status, en kille, ett äventyr. Men det hon får är illa färgat hår, ett par egistiska rumskompisar och flera nyttiga lärdomar. Typ i stil med att inte halsa vodka.

Jag är nervös å Tildas vägnar. De hon har runt sig verkar göra vad de kan för att råka illa ut. Strävar så mycket efter att bli sedda av killar och sådana som räknas att de utplånar sig själva. Tilda är en fin tjej som jag tror många kan känna igen sig i. Och hon lär sig många bra saker, förutom det med vodkan. Är det nu allt börjar? är en viktig bok, en viktig historia. Rekommenderas.

Förutom dessa har jag även läst del två av A Discovery of Witches, men det gjorde mig så besviken så… Jag vet inte vad jag ska placera den. Inte här med de mysiga majläsningarnarna i alla fall. Nej, den och den första boken får få ett eget inlägg. Och då kommer mitt skrivcoachande jags åsikter fram. Inte bara mitt ”simpla” läsarjag. 😉

Eftersom det är torsdag passar jag också på att önska en trevlig helg. Nästa inlägg om en vecka. Vi ses då!

Böcker

Fyra fina april-läsningar

Idag presenterar jag väldigt kort fyra böcker som jag läst i det senaste. Jag har även läst två böcker som ingår i en serie, men de vill jag hellre skriva om när jag läst klart dem. Om jag gör det, för bok nr två har inte alls levt upp till förväntningarna. Men, mer om det en annan gång.

Sara Molins debut, Som en öppen bok (2020) gav en härlig stunds läsning. Den har en medryckande handling som är snyggt uppbyggd. Jag har faktiskt rekommenderat hennes bok för en kund jag skrivcoachat. Som studieunderlag för hur man skriver en riktigt bra feelgood. Så otroligt roligt att se Molins bok antagen och utgiven av förlag efter att jag i flera år följt hennes blogg. Det går jättebra för hennes Som en öppen bok och det med all rätt. Rekommenderas!

Elin Eks underbara barn- och ungdomsbok Athena: Grattis världen Jag är här nu! (2018) är engagerande och faktiskt lite spännande. Athena som går i femman, råkar i svårigheter när en klasskompis jobbar sig. Som om det inte räckte med att hon och syskonen bok hos farföräldrarna medan mamma är på sjukhus. Pappa jobbar på för fullt och besöker mamma. Att få ett syskon till skulle ju vara roligt, inte oroväckande. Men mammas graviditet gör att hon måste vara övervakas och inte får träffa sina barn. Som tur är har Athena sina vänner. Med dem verkar hon kunna lösa det mesta, för Athena är inte den som ger sig i första taget. Läs den!

Elly Grifiths The Stranger diaries (sv. Främlingen, 2019) är en spännande historia om mord som vävs ihop med en klassisk spökhistoria, inte utan betydelse för morden som begås. Handlingen är kronologisk men berättas av tre olika karaktärer och varje gång det blir sådär bladvändarspännande och cliffhangeraktigt, då byts perspektiv. Effektivt, men så frustrerande. Detta sker ett fåtal gånger, i tre omgångar kanske, och jag vänjer mig. Varje ny omgång av perpektivbyten är indelat i akter, där spökhistorien introducerar varje ny akt. Ett snyggt grepp. Rekommenderas!

Bränna alla mina brev, (2018) Alex Schulman, överaskade mig rejält. En biografi, oerhört snyggt skriven, utifrån att Alex Schulman vill utforska sig själv, sin släkts svarta sida, där misstro och osämja frodats och där fundrar över varifrån hans egna, inte helt önskvärda, personlighetsdrag har sitt ursprung. En finstämd berättelse om hans morfar Svens Stolpe och mormor Karin Stole, och berättelsen om Olof Lagercrantz. En kärlekshistoria, som är så otroligt mycket mer.

Utan tvekan är Bränn alla mina brev årets starkaste läsning. Frågan är om någon bok kommer kunna bräda den? För jag, som inte kände till historien, satt som på nålar. Så inte nog med att den stilistiskt är något av det bästa jag läst än i år, var den alltså även en riktig nagelbitare. Och blandvändare. En biografi som gör heder åt genren. Läs den!