Böcker

Leka vuxen – Marica Källner

Att få läsa noveller som berör så som Marica Källners är en läslyx. De är påträngande, nakna och inkännande.

I Leka vuxen (2019) skildras glimtar av olika unga kvinnors vardag i de fjorton novellerna. Vi får ta del av viktiga pusselbitar i deras liv. Jag vill ropa åt några att de ska ta sig samman, att de ska säga ifrån. Åt andra ler jag igenkännande eller håller tummarna för dem. Ingen lämnar mig oberörd.

Kanske är favoriten ”I Cornelias fönster lyser en lampa”. Den handlar om en tjej som fyller arton vars mamma bjuder på middag där spriten är viktigare än födelsedagsbarnet. Men det är svårt att peka ut bara en. Samtliga har något som stannar kvar. Just därför behövde jag pausa i läsningen mellan dem. För att låta dem landa. Sjunka in.

Leka vuxen är drabbande. Vem är egentligen den vuxne? När blir vi vuxna? Hur många poäng måste samlas innan vi når till vuxendomen? Är den ens värd att sträva efter?

En tänkvärd titel till en tänkvärd samling välskrivna noveller. Rekommenderas!

Nyfiken på Leka vuxen? Du hittar den för inköp t.ex. här och här.

Marica Källner debuterade 2017 med Det som får plats, texter om skrivande och novellistik, som jag också kan rekommendera. Och som nog allt kan tilltala oss som skriver lite extra.

Stort tack till Marica Källner och Winai Books för recensionsexemplaret!

Annonser
Böcker

Första omlästa boken

Emma Granholms Ett nytt liv på köpet blev första omlästa boken i sommar. En blåsig småregnig dag i soffan var allt som behövdes.

Om att läsa

Läsa om i sommar

Eftersom läsningen går trögt tänkte jag att det kan vara idé att läsa om. Alltså läsa böcker jag redan läst.

Bortsett från ett fåtal reserverade böcker från biblioteket är det få nya böcker som verkligen lockar till läsning. Visst hör jag talas om spännande titlar men det är ändå inte tillräckligt. Inte så att jag nosar reda på dem i alla fall.

Omläsning som lockar är t.ex. trilogin The Hunger Games och Stephenie Meyers The Host. Samtliga rejält tjocka, så de borde kunna täcka in sommarens läsning rätt bra. Och förhoppningsvis ge lite plats över till redigerandet, och kanske även till annat. 😉

Hur gör du när läslusten tryter? Struntar i det? Väntar in den? Ser till att jaga bort den?

Böcker

(M)ornitologen – Johanna Thydell

Jag har velat läsa Johanna Thydells (M)ornitologen (2016) ett tag nu och så fanns den på bokrean. Klart jag slog till, fastän jag inte tänkt köpa någon bok alls. (Dumt att gå och kika på böcker då.) Och som med Johanna Thydells tidigare böcker (t.ex. I taket lyser stjärnorna 2003 eller Ursäkta att man vill bli lite älskad 2010) blir jag stormförtjust.

(M)ornitologen handlar om Moa vars mamma drog när Moa var två år. Nu, när Moa går på gymnasiet tar mamman kontakt. Frågan som bränt i alla år är förstås varför mamman stack. Och för att få reda på det blir Moa en mornitolog. Hon låtsas ha ett ornitologiskt skolprojekt när hon i själva verket åker för att träffa sin mamma, därav titeln. En klurig och kul titel som boken i övrigt. Trots det lite sorgliga ämnet.

Johanna Thydell är pricksäker på att fånga tankar och känslor hos Moa. Det blir spännande, och lite skämskudde när det dråpliga tar över. Fast på ett bra sätt. Läsningen går smidigt och jag slukade (M)ornitologen alldeles för snabbt.

Önskar du dig en bok som är seriös och tung är förmodligen (M)ornitologen inte rätt sort. Men gillar du när saker som kan vara jobbiga får belysas med humor och eftertanke, med spetsfundighet och känsla, då borde den här boken funka för dig. Rekommenderas.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar (M)ornitologen t.ex. här och här. Och på biblioteket. Boken är utgiven av Alfabeta och är på 222 sidor.

Om att läsa, Om att skriva

Flyt och flow

Förra veckan började några dagar med värsta redigerarflytet. Det höll i sig till torsdag förmiddag. Skrev ett nytt kapitel också. Jag har inte jättekoll på hur mycket jag redigerat under mina flowdagar men jag har kommit framåt rejält. Rensat en hel del. Så skönt.

Jag tror också att redigeringen känns lättare eftersom jag äntligen börjar närma mig slutet av manuset.

Med helgens kurs i Gävle (bor i Stockholm, har tröttnat lite på kursorten) blir det en naturlig skrivpaus. Det är bra. Jag tror på pauser. De hjälper en att se texten klarare sedan. På samma gång är det skönt att få flera dagar i rad när texten blir ett med en. Gäller att hitta balansen däremellan.

Kursen idag har också varit bra för att föra tankarna framåt. Det vill säga till Del två. Har hittat en röd tråd i en sidohandling som med kurskamraternas hjälp fått mer kött på benen och jag har några idéer att bolla. Precis vad som behövdes. Är riktigt pepp på att börja med Del två när ettan är klar. Även om en paus emellan kan vara på sin plats.

Lite mindre flyt i läsningen däremot. Såg ju fram emot att läsa rätt mycket men har vilat ögonen en del på tågresorna och lyssnat på musik istället. Men har ju en dag kvar innan jag är hemma. Då blir säkert Källners Leka vuxen klar i alla fall.

Om att läsa, Om att leva

Tittar istället för läser

Jag tittar på TV igen. Eller nu blev det fel. För jag har nästan tittat på TV hela tiden. Nästan. När utmattningens hjärntrötthet och intryckskänslighet var som värst gick det inte alls vissa dagar. Så var det under flera månader.

Att jag tittar på TV igen betyder att jag nu nästan alltid klarar av långa pass och snabba klipp. Innan gällde korta stunder (max en timma) och lugna långsamma serier (typ som originalserien MacGyver eller Unge kommissarie Morse – Endevour på engelska).

Så tjoho för detta.

Det innebär förstås att mitt tidigare intensiva läsande slagit ner på tempot. Och blivit nästan obefintligt. Men med kursträff till helgen hoppas jag på tågläsning och caféläsning. Har redan två böcker valda till resan.

Jag har saknat att läsa på engelska. Tänker att det får bli mer av det fram över. Mindre svenskt och översatt. Vilket också kan innebära mer fantasy, kanske. En genre jag också läst lite lite av i det senare tycker jag.

Vad vill du läsa fram över? Något du ser fram emot i semestertid kanske?

Böcker

Stjärnfall – Lars Wilderäng

Lars Wilderängs uppföljare till dystopin Stjärnklart var minst lika spännande som första. Stjärnfall utspelar sig 10 år efter bok ett och efter att all elektronik slagits ut. Vi följer återigen flera av karaktärerna från första boken och jag hoppas återse dem i den sista delen Stjärndamm.

Stjärnfall är spännande, men också otroligt mörkt. Platserna är bekanta. Vi rör oss på Västkusten, Göteborg, och söderut mot Kungsbacka och Ringhals. Som göteborgare ser jag det mesta med lätthet framför mig när jag läser. Och jag gillar detta bekanta, precis som med första boken. Utan att avslöja för mycket så får vi äntligen få veta vad som ligger bakom all elektroniks utslagning.

När en av kvinnorna vi följt från första boken blir kidnappad och inspärrad med ett gäng människor i en mycket ovanlig anläggning börjar frågetecknen rätas ut. Någon tycks vilja ta över vår planet. Inte nog med att våra få överlevare tvingas slås mot utomjordiska varelser, de egna vänds också emot dem. I form av vampyr- och zombielika varelser. Otäckt värre. Boken förvandlas till splatterunderhållning. Kampen om tiden, kampen om livet och kampen om planeten verkar rätt hopplös.

Stjärnfall ger rätt tuff läsning för en äckelmagad läsare som jag. Hade det varit en film hade jag inte sett klart, men nu kan jag åtminstone lägga bort boken när det blir för ruskigt. När jag läst första boken beklagade jag mig över diverse kroppsvätskor och lik, här är det blodbad som tar emot.

Men som sagt, jag gillar det ändå. Det är olikt något annat jag läst (av förklarliga skäl undviker jag splatterböcker) och jag fascineras starkt av Lars Wilderängs story. Efter första boken blev jag nästan en prepper. 😀

Nyfiken? Då tycker jag absolut att du ska ta dig en titt på serien. Du hittar Stjärnfall (2015) t.ex. här och här om du vill köpa eller läsa mer. Stjärnfall är utgiven av Massolit förlag.