Böcker

Nu stormar det i dalens famn – Ewa Klingberg

Tredje boken i serien om begravningsbyrån Tranan, Nu stormar det i dalens famn (2019) får bli min sista. Det var en okej bekantskap, lite sådär ytligt charmig och underhållande, men nu känner jag mig mätt på sällskapet.

I tredje boken blir Sandra tvungen att agera begravningsentrepenör och medverka på begravningar. Hon håller fortfarande på att styra upp ekonomin och har funderingar på en försäljning. Kanske har hon funnit sin stora kärlek på jobbet? Men missförstånd präglar relationen. Hon vet inte var mannen i fråga står. Och ja, inte riktigt var hon själv står heller.

Som jag skrivit tidigare om böckerna i serien är det här oerhört lättsmält läsning. Som att äta lösgodis. Gott för stunden men efteråt känns det nästan onödigt att en tog en godisbit till. Säger jag, som inte är så jätteförtjust i lösgodiset en plockar till sig, oftast med en tanke om att en ska ha det mysigt. Och det är väl dessa böckers tanke. De är småmysiga. Typ. För, som jag sagt förut är huvudpersonen ingen karaktär jag tycker om, så kantig och fördomsfull som hon är. Men handlingen kan nog betraktas som småmysig. Lite lättsam även om det handlar om död och begravningar, ekonomiska svårigheter och kärleksbekymmer.

Boken finns att köpa bl.a. här och här.

Och genom att klicka på titlarna kan du läsa vad jag skrivit om de två första böckerna: Där rosor faktiskt dör och Blott en begravning. Fjärde boken har titeln I denna ljuva villervalla. Så gillar du den här sortens feel good finns det mer att läsa. 😉

 

Böcker

All These Beautiful Strangers – Elizabeth Klehfoth

Jag hade sett att All These Beautiful Strangers (2018) fått en del positiva recensioner på olika bloggar och blev nyfiken. Boken gjorde mig inte på något sätt besviken, men jämförelsen med Donna Tartts Den hemliga historien (1992) var aningens överdriven.

Allt these Beautiful Strangers (Det hemliga sällskapet) handlar om en tjej på gymnasiet, eller ja, snarare en internatskola. Charlie, eller Charlotte som hon heter, går på High School och blir inbjuden till att bli medlem i ett hemlig sällskap med lång tradition av att styra och ställa på skolan. Bara de rikaste eleverna och bara de som kan vara en viktig tillgång för sällskapet, kan bli föremål för att bli medlemmar. Medan hon gör sina prövningar för att bli medlem blir hon medveten om sin pappas medverkan i sällskapet när han gick på skolan, och en historia nystas upp. En historia som kan ha sin förklaring till mammans försvinnande för tio år sedan.

Charlies nutida perspektiv blandas med pappan och mammans dåtida. Vi följer Charlie mest. En tjej som också gör en del upptäckter av sig själv, hur hon uppfattas, hur hon vill uppfattas och hur långt hon är beredd att gå för att försvara … sig själv?

Boken en bladvändare. Läsningen flöt på och det var överlag spännande. Ändå lämnades jag med lite av en känsla av att … ja, var det inte mer? Men, jag säger inte att det var dåligt. Kan hända att förväntningarna inte motsvarade vad jag fick, efter allas positiva omdömen. Dessutom, eftersom jag tyckt så otroligt bra om Den hemliga historien, tyckte jag att denna var rätt blek i jämförelse. Men för sig själv, står den sig rätt bra.

Vill du läsa? Gör det.

All These Beautiful Strangers finns att köpa t.ex. här och här.

 

Böcker

Moderskap – Sheila Heti

Sheila Heti var med i Babel för något år sedan. Jag kollar bara ibland på programmet, och när hon efter programmet, lyftes i min ena bokcirkel som ett bokförslag, blev jag nyfiken. Sedan blev inte hennes bok Moderskap (2018) vald, men jag fick syn på den på biblioteket och tänkte att varför inte. Jag behöver inte en bokcirkel för att läsa sådant jag inte brukar läsa. Sagt och gjort. Och det var en mycket intressant läsning.

Heti skriver om funderingar kring vad känslan att vilja vara mamma kommer ifrån. Liksom känslan att inte vilja det. Hon skriver om normer, hormoner, traditioner, uppväxt och kärlek, liksom om vänskap och självkänsla. För att vägleda sig själv använder hon en spå-tradition med att singla tre mynt. Myntens svar kan bli rätt komiska ibland, men jag tror att hon återger dem i sin helhet, och frågorna tycks ställas på fullaste allvar. Hur som helst bryter detta av mot den övriga textens funderingar och reflektioner över samhället och henne själv, vem hon är och vem hon vill vara.

Jag tror absolut att Moderskap skulle kunna fungera som en bokcirkelbok, just för att den lyfter sådant allmängiltigt som normer och samhällsförväntningar. Det finns mycket att diskutera med utgångspunkt i författarens tankar. Ibland var läsningen aningens seg, kanske för att innehållet upprepade sig emellanåt. Tanken är väl att läsaren ska följa tankegångarna och de återkommer ju ofta till samma sak. På så vis speglar den förmodligen författarens funderingar väl. Nyfiken? Läs den.

Vill du köpa, eller läsa mer om Sheila Hetis Moderskap hittar du den bl.a. här.

Böcker

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström

Finns det björkar i Sarajevo? (2018) reserverade jag för något år sedan, missade att hämta ut och sedan föll den i glömska. Tills i somras. Titeln är ingen favorit och inte heller omslaget tilltalade mig när jag hörde talas om den första gången, men eftersom Christina Lindström skrivit den, vars Hälsningar från havets botten (2015) jag gillat, ville jag ge den en chans. Och det gjorde jag rätt i. Vad gäller omslaget ska Finns det björkar i Sarajevo? ges ut som pocket i vår och omslaget görs om. Gillar skarpt att en bild från Göteborg pryder framsidan. Spana in här nere.

Men, vad handlar den om då? Jo, om Kevin som är hemma en vecka utan föräldrar och med sin storebror som har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver tillsyn. Det börjar sådär med att Kevin sticker till Liseberg första kvällen och då försvinner brorsan. Visserligen enligt ett sms till en kompis, men Kevin vet inte vem den där vännen är. Med hjälp av en klasskompis och några tjejer blir det brodersjakt. Den blandas med förälskelser, fester, fotbollsträning, och en oväntad upptäckt.

Som vanligt när jag läser Christina Lindström fängslas jag snabbt av karaktärer och handling. Jag dras med och vill veta hur det ska gå. Göteborgsmiljöerna och gatorna de går på är mina trakter. Fotbollsplanen, biblioteket och villaområdet ligger nära. Det gör läsningen extra rolig, och jag kan verkligen se Kevin och de andra framför mig när de drar runt.

Om du är nyfiken på Finns det björkar i Sarajevo? tycker jag absolut att du ska läsa den. Rekommenderas.

Vill du köpa eller läsa mer om den? Ta en titt här eller här.

Böcker

Hästpojkarna – Johan Ehn

Efter att ha läst och gillat Johan Ehns debut Down Under (2017) var jag nyfiken på hans nya, Hästpojkarna (2019). Och wow! Så bra.

Vi följer Anton som jobbar i hemtjänsten efter att han tagit studenten. I en lägenhet där en gammal man förskansat sig i sitt kök upptäcker Anton en historia som fascinerar. Den nästan hundra år gamla mannen talar inte, men kommunicerar genom att slå sin käpp i golvet. Parallellt som vi följer Anton får vi också läsa om två akrobater till hemlösa pojkar i 1920-talets Tjeckoslovakien. Ett par pojkar som tar jobb vid en cirkus.

Hästpojkarna är en stark berättelse som tar upp det svåra livet då, för snart hundra år sedan, när en klick av människor beslutade sig för att andra inte dög. Förföljelser och trakassarier av de som ansågs vara avvikande eller av fel sort blev vardag. Men även delen om Anton idag är stark och hur samhället är för likt det som var då. Också hans längtan efter en relation, att inte veta om killen han träffat är lika intresserad, och att acceptera livet med sitt oundvikliga åldrande skildras med stor omsorg.

Jag trodde faktiskt att jag skulle få se Hästpojkarna nominerad till Augustpriset för barn och unga – ja för unga då förstås. Men tyvärr.

Är du nyfiken? Läs Hästpojkarna då! Du kan hitta den för att läsa mer om den eller för att köpa t.ex. här och här.

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Oktober – upp och ner

Månadssammanfattning, igen. Har visst blivit ett obligatorisk inslag. 🙂 Känns som om jag skrev om september igår. Vad hände egentligen med tiden i oktober?

Bästa läsning
Det blir en delad plats för Christina Nilsson Välj mig (2019) och Johan Ehns Hästpojkarna (2019). Båda borde ha nominerats till Augustpriset. Men eftersom Augustprisets för barn och unga, riktar sig till både små och äldre barn antar jag att det blir lite väl trångt att få plats med alla nomineringar. Jag säger som förr: det hade varit fint att se priset uppdelat i en kategori för yngre barn och en för äldre.

Sämst
Lika bra att ta det eländiga först. Så att jag blir av med det. Jobbet strular. Igen. Inte extrajobbet, inte egenförentagandet. Nej. Utan det ordinarie. Som om det inte var tillräckligt att delar av sommaren och hösten förstördes av att jag fick blanda in facket i en fråga som tog flera månader att reda ut. Nu är det ett nya saker som gjort mig sömnlös.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Roligast
Att jag redan haft uppdrag som skrivcoach. Det kändes så bra. Och jag fick bra feedback tillbaka på utfört jobb. Roligt, även om det inte är roligast, är också att försöka klura ut olika sätt att nå ut på sociala medier. Det gäller att hitta en balans mellan att inte vara för påträngande (för sådana brukar iaf jag ignorera) och inte för passiv heller. Gissar att jag skulle kunna lägga otroligt mycket mer tid för att nå ut och jaga följare, men ärligt så orkar jag inte lägga jättemycket tid och energi på det heller. Trots att det är roligt tar det på krafterna. Men det kan nog vara en vanesak. Något som blir enklare med tiden.

Redigerarrapport
Det har blivit en del redigerat. En del inför textinlämningar på kursen och en hel del efter responsen på dessa inlämningar. Men, som alltid med redigerande, känns det som om jag borde göra mer. Få försöka ha i huvudet att jag lägger rätt mycket tid på många olika saker (som att begripa kredit och debet) och att det är okej att det tar tid.

Skrivarhäng Göteborg
Jag såg på Insta att ett gäng människor skulle träffas. Folk som skriver, vill bli utgivna, arbetar med text och som redan är författare. Vad spännande tänkte jag, att träffa likasinnade. Och det var det. Var uppfylld hela dagen efter av alla samtal och över att ha träffat så många trevliga och intressanta människor med samma intresse som mig.

NaNoWriMo
Nu är det dags. National Novel Writing Month. Utmaningen där alla som vill delta ska skriva 50 000 ord i november månad. Jag kommer inte skriva så mycket, och vet inte ens om jag ska skriva alls. Beror lite på hur passen fördelas på extrajobbet och hur klar i huvudet jag känner mig. Men, om jag är med, tänker jag satsa på en halv Nano. Och lägga tiden på att skriva nya scener till del två av nuvarande manus. Dessutom, Nano-gänget i Ggb har träffar. Så här finns fina möjligheter att få prata ännu mer skrivande med skrivande människor.

Min statistik för Nanon 2013

November är inte en favoritmånad. Jag vill inte gå ut för att det är ruskigt och kallt väder. Göteborg på vintern är inte nice alls! Jag brukar äta för mycket godis och eftersom jag inte är ute lika mycket så sitter alla kläder helt plötsligt väldigt tajt efter en tid, och så kommer jul på det … ja, ni hör ju. Borde skaffa en crosstrainer.

Hoppas ändå att det blir en bra månad. Jag ser framemot att det är skrivarträff på kursen i slutet av november. Och att jag ska gå på Melissa Horn. Hur är det november för dig? Har du något du ser fram emot?

Avslutningsvis hälsar jag några nya följare välkomna. Tack för att ni läser och vill följa min blogg!

Böcker

I skymningen sjunger koltrasten – Linda Olsson

I lilla nya bokcirkeln som jag varit med och startat innan sommaren, ville vi läsa något av Linda Olsson i början av hösten. Det blev I skymningen sjunger koltrasten (2014).

Jag som inte läst något av Olsson förut, kände igen omslagen så jag antar att jag sett dem på olika bloggar och liknande. Hur som helst. Denna ”koltrastbok” handlar om tre ensamma människor i en trappuppgång. En kvinna som isolerat sig efter ett svek, en ung kille som tecknar berättelser och en äldre man som är vän med den unge killen och läser högt för honom ur alla sina böcker han har i lägenheten.

Genom en svår händelse får de tre kontakt. Kontakten är skör och berättandet liksom bilderna blir det centrala för deras relationer. En annorlunda gemenskap och vänskap uppstår.

Inledningsvis drabbade Olssons bok mig hårt. Läsningen var nästan obehaglig på grund av speciellt kvinnans situation. Texten gick rätt in. Som om jag, liksom kvinnan, var utan försvar. Tack och lov lättade den känslan. Kanske för att även kvinnans situation ändrades. Överlag fin läsning om karaktärer med stor omsorg om varandra. Ändå kunde det obehagliga inte släppa taget, som om det lurpassade på både mig som läsare och på karaktärerna. Jag kunde inte känna mig säker på att det skulle kunna bli bra.

Nyfiken på I skymningen sjunger koltrasten? Då tycker jag att du ska läsa den. Den var en läsupplevelse utöver mitt vanliga läsintag som jag inte skulle vilja vara utan.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar I skymningen sjunger koltrasten t.ex. här och här.