Fortsatt uppskjutande av goda anledningar

Fortsätter uppskjutarbeteendet lite lätt. Igår blev det redigering en halvtimma i alla fall, vilket innebar ett halvt kapitel som jag gjorde några mindre justeringar i.

Idag galen huvudvärk. Dels på grund av vädret som varit galet tryckande, dels på grund av att vara tillbaka i arbetet som är lite tokigt med chefsbyten och nyanställningar i personalgruppen. Flera saker att få huvudvärk av alltså. Och då får jag det. För sån är jag.

Så fortsatt dåligt med redigerandet så här på början av veckan. Däremot har jag läst desto mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är snart slut, bara knappa hundra sidor kvar. Och eftersom det var några år sedan jag läste den sist, och sett filmen minst en eller två gånger därefter förvånas jag över en del ändringar som jag inte mindes mellan bok och film. Som hur vissa karaktärer lyfts fram i filmen, som fått stå tillbaka i boken… Intressant det där med film- vs bokformatet. Roligt också att läsa något som jag trodde mig ha koll på och upptäcka bitar jag helt glömt bort. Nästan som att läsa en ny bok… 🙂

 

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban – J.K. Rowling

J.K. Rowlings tredje bok i serien, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban tycker jag är snäppet bättre än de två första. Men det är inte förrän bok fyra och fem som jag blir riktigt HP-frälst.

Handling
Rowling inleder boken med att Harry måste uppföra sig hemma hos fastern. Men så illa som fasterns och farbroderns gäst beter sig mot honom kan det förstås inte sluta med annat än en magisk katastrof. En fängslande och spännande inledning med någon som tycks smyga på Harry i mörkret. Kan det ha vara den farlige Sirius Black som brutit sig ut ur trollkarlarnas fängelse? En man som misstänks vara ute efter Harry Potter. Hela skolan försätts i sträng övervakning av otäcka Dementorer, fängelsevakter som suger livsmusten och livsglädjen ur alla. Och som får Harry att svimma i deras närvaro. Som om det inte räcker med att han utmärker sig ändå, ska han behöva vara den enda på hela skolan som reagerar så?

Reflektion
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban fångar mig dels på grund av de många olika historierna som snygg flätas samman, dels på grund av att det går undan. Inga döda stunder i läsningen och mot slutet gäller det att hålla tungan rätt i mun och för att ha koll på vad som sker, vem som gjort vad och varför.

Min största invändning mot den här boken är nog Hermione. Hon är Harrys bästa vän, förutom Ron. Hermione kan inte hjälpa att Rowling gjorde henne till en besserwisser av högsta rang och att Rowling dessutom tvingar på henne att läsa tre gånger så många skolämnen som klasskamraterna, bara för att hon är pluggtokig. Men hey, kunde inte en kille fått rollen av att vara den som sätter sig själv i sista hand och arbetar ihjäl sig? Eller kanske ingen alls behövde haft den rollen? Nu är det dock så att bokens upplösning hänger just på det att Hermione pluggar mer än vad alla andra gör, men ändå. Jag hade gärna sett att Hermione fått en mer tacksam roll som tjej i böckerna.

Oavsett mina invändningar mot hur tjejer/killar framställs kan jag rekommendera Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. Vill mest bara säga att böckerna är inte felfria, för jag misstänker att det kanske kan låta lite så i HP lovsången annars. 😉

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Prisoner of Azkaban t.ex. här och här. Numera säljs böckerna med så fina omslag. Mycket mer lockande kan jag tycka än de som utkom från början. Eller är det bara jag som tycker att det här är finare?

Läsa läsa läsa. Och skriva.

​Jag har köpt böcker på nätet (det händer extremt sällan). Jag ville ha The Mangle Street Murders på engelska och den hittade jag varken på biblioteket eller i någon butik (inte för att jag letade jättenoga, men ändå). My Not So Perfect Life köpte jag för att det var länge sedan jag köpte en ny Kinsella och tyckte att denna senaste lät kul.

Men innan jag tar mig an dessa två ska jag läsa klart fjärde Harry Potter. The Goblet of Fire. Jag älskar inledningen på den. Den, liksom boken i sig, är mycket mörkare än de tidigare och språket upplever jag som tajtare, även om texten tenderar att flyta ut med tanke på att boken är drygt dubbelt så tjock som de föregående. Men vad gör det när läsningen ger så mycket? Det är underhållande, spännande och klurigt.

Annat som sväller ut i textväg är mitt eget manus. Jag har (som jag nämnt tidigare) lagt till några scener efter ena testläsarens önskemål och nu även ett helt nytt kapitel.

Nytt kapitel

I flera veckor funderade jag på feedbacken. Borde jag lägga till, borde jag låta bli…? Jag funderade på vad jag skulle skriva, vad som kunde behöva fyllas på. Det ledde efter ett tag till en tanke om en scen. En scen som blev ett kapitel. Och som nu ingår i manuset.

Och med de tillagda avslutande kapitlen har jag ett snart färdigt manus som i nuläget är på över 61 000 ord och 200 sidor. Första delen i min duologi (dystolopi/dystologi – hur som helst). Yay!

Harry Potter and the Chamber of Secrets – J.K. Rowling

J.K. Rowlings andra bok, Harry Potter and the Chamber of Secrets, är lika lättläst och fängslande liksom den första. Och ännu är böckerna inte heller sådär tjocka som de blir i och med nummer fyra. Så att läsa igenom en bok tar inte så lång stund. Vilket kan vara ett plus ibland.

Handling
I tvåan kretsar handlingen kring att Harry misstänks vara arvtagare till Slytherin. (Slytherin var bl.a. en av grundarna av skolan och sägs ha gömt ett monster i den…) Därmed påstås Harry också vara den som plågar skolan med att försöka döda elever från familjer där magin inte tidigare funnits. Själv blev Harry varnad för att återvända till skolan av en hus-alv eftersom någon är ute efter honom.

Reflektion
Harry Potter and the Chamber of Secrets är en bladvändare. Och om man har överseende med att den är skriven för barn och låter sig uppslukas av handlingen och inte tänker för mycket på stereotyper och klichéer funkar den mycket bra. Däremot, om en fastnar vid detta, kan det vara svårare att njuta av läsningen. Det stereotypa är ju något böckerna fått en del kritik för. Men hey, jag tänker att det också är en stor del av tjusningen med dem. Det skapar en sorts trygghet, något som många barn, och tydligen även många vuxna, har ett behov av. Man vet liksom vad en får.

Eftersom jag läser om böckerna blir läsningen lite annorlunda. Slukarläsningen är redan gjord. Nu är det en sorts iakttagande och mer eftertänksam läsning som görs och jag tycker allt denna två håller bra för detta också. Harry Potter and the Chamber of Secrets, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter och the Chamber of Secrets bl.a. här och här.

 

Twenties Girl – Sophie Kinsella

Twenties Girl av Sophie Kinsella (pseudonym för Madeleine Wickham – som hon också skriver under) är en berättelse om hur en tjej råkar hamna i en väldigt märklig situation när en nyligen avliden släkting får kontakt med henne på dennes egen begravning. Det låter konstigt, det är konstigt och alldeles, alldeles perfekt.

Handling
Som sagt, Sadie 105 år ska begravas. Lara vill inte gå på begravningen men vad gör man inte för sin släkt, tänker hon pliktskyldigt och befinner sig plötsligt i en härva med ett försvunnet halsband, en släkting som inte vill kännas vid det, och en död släkting som vägrar gå vidare om inte halsbandet återfinns. Och det blir Laras uppgift, mest för att slippa bli ”hemsökt” av Sadie, att finna halsbandet. Vilket förstås slutar med att hon måste gå på en dejt med en man Sadie finner attraktiv, och det klädd i äkta 20-tals kläder à la Charleston.

Reflektion
Laras liv är inte enkelt. Hon har nyligen dumpats av pojkvännen, lämnat ett stadigt arbete och startat en firma med en vän som övergett henne så att hon måste sköta allt på egen hand och tvingas nu att leta reda på ett halsband åt en död släkting. Någon hon mest av allt hoppas att hon hallucinerat ihop på grund av stress.

Det är svårt att återge handlingen utan att spoila, men det händer så mycket mer. Kinsella bygger snyggt på Twenties Girls med olika händelser som hakar tag i varandra så att det blir en hel del trådar att reda ut mot slutet. Och slutet är, tycker jag som läser boken för andra gången, överraskande bra. Vissa delar är aningens förutsägbara, men det tycker jag hör till chick-lit-genren och är charmen med Kinsellas och den här sortens böcker.

Är du nyfiken? Då tycker jag absolut du ska läsa den. Du kommer få några timmars underhållande läsning och kanske några skratt rentav om du är lättroad, så som jag är. Rekommenderas.

Twenties Girl kom 2010 men vill du köpa den hittar du den bla här och här.

 

Harry Potter and the Philosopher’s Stone – J.K. Rowling

Första boken i Harry Potter-serien, The Philsopher’s Stone är lika bra som jag minns den. Den är lättläst, rolig och beskriver en underbar värld full av magiska detaljer som väcker fantasin och får mig att tycka att min Muggle-vardag är rätt trist.

Handling
Rowling berättar i första boken om en pojke som heter Harry Potter, som fyller elva år, och som bor hos mostern eftersom föräldrarna är döda. Han får reda på att han ska gå på en skola för barn med magiska krafter, precis som hans föräldrar gjorde. Något mostern och hennes man varit noga med att dölja för honom.

Lyckan är gjord för Harry. En helt ny värld öppnas upp och han upptäcker att den, likt människornas, också innehåller översittare och även mycket farliga personer. Som Voldemort. Den trollkarl som dödade hans föräldrar och som därmed gjorde Harry till en kändis i denna hemliga värld.

Reflektion
Harry Potter and the Philosopher’s Stone fångar mig som läsare. Den magiska världen som målas upp är lekfull och fantasifull. Det är förståeligt att barn älskar böckerna, liksom många vuxna. Jag läste dem visserligen aldrig som barn men nog var det lite som julafton varje gång en ny släpptes. Roligt med dem är också att de växer med Harry. Allteftersom han blir äldre, blir också böckerna mognare och tar upp allt svårare ämnen. Det är snyggt.

Böckerna har ju blivit film och filmerna är bra, riktigt bra faktiskt, men kan inte mäta sig med böckerna. Vill man ha en äkta Harry Potter upplevelse är det de som gäller. Så har du inte läst dem, börja med den första, The Philosophers’s Stone och sedan borde du vara fast. Rekommenderas!

En bok att köpa? Då hittar du den bl.a. här och här. Nu finns också de nya upplagorna där du kan välja omslag efter vilket elevhus du föredrar att köpa böckerna i. Väljer du Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw eller Slytherin?