Harry Potter and the Half-Blood Prince – J.K. Rowling

När jag läste Harry Potter and the Half-Blood Prince när den kom ut blev jag inte särskilt förtjust. Jag kom att betrakta boken som den jag tyckte minst om i serien. När filmen sedan kom överraskade den rejält med att bli filmen jag istället tyckte bäst om i serien. Inför omläsningen var jag kluven och inte jättelusten på en ny omgång men förvånade mig själv med att tycka rätt bra om denna sjätte boken om Harry.

Harry går sitt näst sista år på Hogwarts. Inget är sig likt. Professor Snape har fått sitt efterlängtade ämne Magic Against the Dark Arts, och en ny lärare, Slughorn, har tagit över Snapes Potions-klasser. Slughorn visar stort intresse för Harry, liksom han gör med samtliga studenter som utmärker sig. Dessutom, när Lord Voldemort – Harrys ärkefiende – gick på skolan ingick även han i Slughorns speciellt utvalda krets. Något som visar sig vara betydelsefullt i kampen mot Voldemort.

Som vanligt är vännerna Ron och Hermione med. Inte alltid är de tre överens och här tampas de med Harry som envist använder en Potionsbok fylld av anteckningar som The Half-Blood Prince gjort. Noteringarna bidrar till att Harry blir bäst i klassen och Slughorns favorit. Dessutom har vännerna svårt att tro på Harry som är övertygad om att Malfoy har något på gång, något som hänger ihop med Voldemort. Deras motsättningar skapar spänningar och jag känner frustration över hur envisa de är, var och en på sitt håll men framför allt Harry.

Utöver det här berättar Dumbledore Voldemorts historia för Harry. Genom olika minnen besöker de situationer som är av betydelse för att Harry ska förstå den Voldemort är idag och inse vem han har att slåss emot.

Jag tyckte bättre om Harry Potter and the Half-Blood Prince vid den här läsningen. Visserligen tycker jag Harry är jobbig med sitt egensinniga och arroganta sätt. Som att han leker med handskrivna trollformler i Potionsboken, utan att veta vad de kan åstadkomma. Ändå har jag större tålamod med honom denna gång. Kanske för att jag blivit äldre själv, fått mer distans till böckerna, ser Harry mer som den tonåring han faktiskt är och har överseende med hans sätt.

Ska blir roligt att plocka upp den sista boken här framöver och knyta ihop Harry Potter säcken för den här gången.

 

En bok att köpa? Du hittar J.K. Rowlings Harry Potter and the Half-Blood Prince t.ex. här och här.

Annonser

Rec.ex. och låneböcker

Joseph A. Davis fortsättning på Markus av Trolyrien trillade ner här i brevlådan. Ett rec.ex. från Pärlan förlag. Stort tack till författare och förlag! Det ska bli spännande att läsa fortsättningen på fantasyberättelsen jag läste i våras.Dessutom har jag väntat på två böcker från biblioteket. De fanns att hämta nu i helgen. Emma Granholms nya, På andra sidan reglerna och Visheten vaknar som är Elins Säfströms fortsättning på En väktares bekännelser. Två böcker jag sett framemot länge. Roligt är också att båda skriver på ett sådant sätt att jag önskar att jag skrivit deras böcker. Och ja, de skriver i ungdomsgenren. En favoritgenre. Om någon nu missat detta. 😉

Det här med att läsa alltså… Nog för att jag tagit en skriv- och redigerarpaus (en välbehövlig sådan märkte jag – även om det börjar dra i mig) men varför kommer allt på samma gång? Jag läser tre böcker för tillfället – en för att den får plats i väskan, en innan jag somnar eftersom jag läst den förr och inte ”måste” läsa vidare och en läser jag för att jag vill ha något att läsa i soffan. Soffboken – ett annat recensionsexemplar och Anna Jakobsson Lunds Equilibrium – matchar dessutom mina naglar. 🙂​Så tja, nu vet ni vad jag sysslar med när jag för tillfället inte skriver. Men gissa om det börjat klia i fingrarna på att fortsätta skriva. Ska bara bestämma mig för om jag ska gå på fortsättningen på dystopin eller om jag ska ta en titt på ett annat vilande manus. Lutar just nu åt dystopi-fortsättningen. 😉

 

Down Under – Johan Ehn

På fredagar skriver Johan Ehn på Debutantbloggen om att ge ut sin första bok Down Under, som har en självbiografisk grund. Det var där jag först läste om den och genast blev jag intresserad. Med tid för läsning nu efter att själv skickat manus till förlag blev Down Under slukad under att par dagar. Den var väl värd sin väntan.

Jimmy, 19 år, drar från Sverige till släkten down under, dvs Nya Zeeland. Att han lämnat en relation bakom sig som slutade i ett svek från hans sida låter Johan Ehn läsaren få veta direkt. Sedan nystas den historien snyggt upp, parallellt med det som sker på andra sidan jordklotet. Händelserna tar vid under slutet av 1980-talet och Jimmy bär på sin hemlighet att han är homosexuell med stor ångest. Runt honom finns oförståelse och rädsla för vad det icke-heteroella innebär och släkten inser att han inte är den de trodde. Han blir utslängd.

Ingen lätt situation för Jimmy. Vilsen, ratad och ensam försöker han reda upp situationen, hamnar i sällskap med personer som inte är bra för honom, men som också räddar hans liv.

Det är en berättelse om att finna sig själv och försöka acceptera den man är och vad man gjort. Inga lätta saker som Johan Ehn skriver om, men läsningen är lätt. Språket är enkelt att ta till sig och texten löper så fint över sidorna att jag inte kan lägga ifrån mig Down Under. Bara ett kapitel till, tänker jag i ren bladvändaranda. Jag vill ju så gärna veta hur det ska gå för Jimmy.

Down Under, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Down Under hittar du bl.a. här och här. 

 

Läser färdiga och ofärdiga böcker

Jag har haft en helg i läsandets tecken. Down Under av debutanten Johan Ehn är färdigläst, jag har börjat med Karl Ove Knausgårds Om hösten (en samling korta texter) och så läser jag även Lotta slår till, av Merri Vik. Detta är de ”färdiga” böckerna.

Ofärdigt som jag läst har varit ett manus som jag testläser för att ge respons på här i början av veckan. Något som är väldigt roligt att göra, alltså att läsa någons manus och ge feedback. För att inte tala hur mycket jag uppskattar att få förtroendet att göra detta.

Förutom redan nämnda ”färdiga” böcker som jag läst/läser och ska blogga om väntar också en liten reflektion kring Harry Potter and the Half-Blood Prince. Den är det snart så länge sedan jag läste klart att jag nästan glömt vad jag tyckte om just den här genomläsningen. För jag tyckte lite annorlunda denna andra gång jämfört med första gången jag läste. Sist tyckte jag inte direkt om den, och nu… Ja, det får bli en liten cliffhanger om jag tycker sämre, bättre eller lika illa/bra om den… 😉

Värsta fina boken

Det är så roligt att komma hem efter jobb och AW och hitta ett paket på dörrmattan. Denna gången med det fantastiskt fina rec.exet Equilibrium av egenutgivaren Anna Jakobsson Lund. Inte nog med att jag fått boken, dessutom har jag fått en karta, ett brödrecpt och klöver kung. Allt fint ihopbundet med ett brev från författaren själv. Som sagt, så roligt. (Misstänker att kort och recept får sin förklaring när jag börjar läsa.) 😊

Bokmässerapport

Halv tio klev jag och andra halvan in på mässgolvet i söndags. Helt oförberedda faktiskt så det blev att reka seminarier. Dessutom började vi med att käka, för det hanns liksom inte med på hemmaplan. Frukost intogs med Björn Ranelid i bakgrunden. Han förrättade vigslar.

En tur ut på mässgolvet, några bokinköp och turer runt förlagsmontrar för att spana in bekanta. Total otur och dålig tajming vad gäller att stöta på författare jag velat säga hej till. Som tur var hade jag turen att träffa på några skrivpedagogkollegor. Bland annat Ann-Charlotte Ekensten som tagit steget från deltidsförfattare till heltidsförfattare rätt nyligen.

Seminarierna var inte lika många och lockande som förra året. Då fick jag välja bort en massa pga att de krockade. Ett längre seminarium jag gillade var detta:

Jättebra panel med intressanta vinklingar på hur Skam inspirerat och inspirerar dem i deras skrivande. Själv drog jag igenom Skam i somras (dock ej säs 4) och jag är så glad för det. Gillar verkligen serien och när jag innan sommaren på kursen fick höra att ett utdrag ur mitt ungdomsboksmanus påminde om Skam visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka kommentaren… Nu är jag superglad för den!

Mats Strandbergs seminarium om hans läskiga bok Hemmet deltog jag kanske mest på för att andra halvan var intresserad och tur var väl det för där stötte jag (förstås) på Johan Ehn, som jag bara var tvungen att säga hej på och tacka för hans inlägg på Debutantbloggen. (Boken hans, Down Under, som jag precis börjat läsa gillar jag skarpt.)

Jag är lite allergisk mot flamsiga seminaredeltagare och var inte särskilt imponerad av mannen som skriver folks biografier, och nu senast Christer Björkmans. Herr Melodifestivalen tycker jag däremot mycket om, och hade gärna sett att han pratat mer, men nu handlade seminariet om att skriva folks berättelser och det tycker jag allt kunde gjorts bättre.

Med ytterligare något kort åhörande blev det dags att dra sig hemåt efter nästan sju timmars bokmässa. Första gången jag var kvar så länge och första gången jag alltså insåg att ryktet om att söndagens böcker reades ut var sant. Eller ja, till viss del i alla fall. Ett par böcker jag velat haft billigt reades inte (förlaget var väl för stort…) och jag kunde trava hem utan allt för tunga kassar.

Känner mig rätt duktig som inte shoppade loss totalt, samtidigt känns det lite trist att det inte var lika många lockande programpunkter och signeringar på söndagen som lördagen (förstår att man inte kan ha fullt program med just mina favoritförfattare på också söndagar – men lite dåligt är det av förlag och författare). Nästa år hoppas jag på fler möten, fler signeringar och fler lockande seminarier. Vad hoppas du på?

 

Det som får plats – Marica Källner

När jag fick möjligheten att recensera Marica Källners bok, Det som får plats, ville jag gärna det och tackade ja. Samtidigt frågade jag om det var okej för henne, eftersom vi är lite bekanta från Skrivpedagogutbildningen. Vi var visserligen inte i samma grupp och läste (nog) aldrig varandras texter, ändå kunde jag inte låta bli att fråga för att det inte skulle kännas fel.

Så är jag objektiv i min läsning? Kanske inte. Men hur ofta är jag det när det kommer till frågan om att ta emot recensionsex? Om jag inte tror att jag kan göra en bok av en svensk författare – ofta även debutant – rättvisa, tackar jag nämligen nej. Jag vill inte få en bok i handen som jag av olika anledningar så att säga riskerar att skriva ned.

Jag tog emot Det som får plats med stor nyfikenhet. Marica Källner hade under utbildningen genom sitt sätt att uttrycka sig kring sitt skrivande, och novellen speciellt, satt ord på sådant jag inte tänkt på. Det är så fint detta med skrivarkurser, att skrivandet ventileras och diskuteras av olika individer som befinner sig i olika skrivprocesser, som sätter ord på olika delar utifrån olika perspektiv och erfarenheter och hur det bidrar till att en själv utvecklas.

Varför skriver jag om detta? Jo, för att Det som får plats är en samling texter om skrivande och novellistik. I den problematiserar Marica Källner sitt skrivande. Hon gör det genom att bland annat skriva om novellen som en egen form och genre och varvar flera noveller med reflektioner. Ger exempel och tydliggör.

Jag tycker om båda delarna. Tänker att det är pedagogiskt. Att Det som får plats kan användas i skrivarkurser. Att vi som skriver kan läsa och stanna upp, fundera och ta en titt på vårt eget skrivande. Det är en bok för eftertanke, tänker jag. Novellerna upplever jag som raka och ärliga. Det finns en nakenhet och klarhet i språket som gör att jag kommer nära. Inte för att det betyder att jag förstår karaktärernas handlingar och motiv, men vad gör det? Om all läsning handlade om att förstå allt skulle det bli rätt trist i längden. Även det skriver Marica Källner förstås om.

Det som får plats är inte ens hundra sidor. Ändå är den fylld av matnyttigheter för en skrivande person – och även en läsande person. Jag kommer plocka fram boken ibland och begrunda skrivandet. Mitt eget och andras. Rekommenderas!

Marica Källner kan du t.ex. även följa på Debutantbloggen där hon skriver varje torsdag. Och är du lusten på att köpa Det som får plats, kan du t.ex. göra det här eller här.