Czentes Omega – Anna Jakobsson Lund

Czentes Omega (2018) är första delen i en serie om fem, en YA sci-fi. Den här boken har jag varit mycket nyfiken på och Anna Jakobsson Lund gjorde mig inte besviken.

Fem ungdomar från olika delar av universum går på Intergalaktiska akademien för unga som har begått olika brott. De fem vi följer svetsas samman av att de ingår i samma studiegrupp dit en ny elev kommer. Ett par av dem får chansen att vinna en tävling som ger möjlighet att göra karriär. Men självklart är det inte så enkelt. De som har satts på skolan för att få en ny chans, för att glömma det som varit, måste nu ta ställning till om de ska använda sina speciella kunskaper, det som gjort att de hamnat på skolan, för att rädda någon annan. Är det värt det?

I Czentes Omega berör Anna Jakobsson Lund sådant som vänskap, könsöverskridande identiteter, rasism, utanförskap och klass, för att nämna några teman boken präglas av, ämnen hon även berört i olika utsträckning i sina tidigare böcker. (t.ex. Equilibrium)

Anna Jakobsson Lunds författarskap har jag följt sedan hon på egen hand gav ut Tredje principen 2015, det vill säga hennes första bok, och jag tycker det skett en språklig, liksom dramaturgisk utveckling. Även i tidigare böcker har blädvändarfaktorn varit stark, men här fängslas jag än mer och intresset bibehålls starkt boken igenom. Karaktärerna och deras relationer väcker intresse som vanligt, och vissa känner jag mer för än andra. Världen, alltså rymden/universumet, är fantasieggande och mycket väl uppbyggt. Handlingen upplever jag som tajtare jämfört med föregående böcker och varje scen har en tydlig riktning och syfte. Språket som jag i speciellt de tidigaste böckerna kunde uppleva som lite väl fantasifullt har stramats upp. Jag upplever en språklig säkerhet och en stil som kännetecknar just Anna Jakobsson Lund och hennes specifika berättarröst.

Väl värt att nämna är även det snygga omslaget, något som kännetecknar samtliga av hennes böcker. I ett samtal med författaren på bokmässan (läs om det här) berättade hon att planen är att varje karaktär, av de fem vännerna, ska få ett eget omslag och även en egen färg.

Jag blev som sagt inte besviken på Czentes Omega, första boken i en kommande serie, en rymdsaga att se framemot. Är du nyfiken tycker jag att du ska ta en titt. Rekommenderas.

Stort tack till Anna Jakobsson Lund för recensionsexemplaret!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Czentes Omega t.ex. här eller här.

Annonser

Breathe – Sarah Crossan

Breathe (2012) är första delen i Sarah Crossans YA dystopi som handlar om en värld där syret tagit slut eftersom alla träd skövlats. Det lät intressant tänkte jag och lånade boken från biblioteket. Och som jag hoppats blev det en stunds spännande läsning.

Under en kupol lever de kvarvarande överlevande människorna i en värld där syret nästan tagit slut. I olika kupoler styrs de av dem som bestämmer vilka som har rätt till gott om syre och vilka som tvingas ransonera. Träna? Glöm det om du lever i fel samhällsklass. Inte ens att gå fort är okej. En motståndsrörelse agerar i tysthet både inne och utanför kupolen. Odlar växter. Och vet att makthavarna vill låta detta fortgå, denna syrebrist, för alla som går emot dem försvinner.

Quinn och Bea ska ut och tälta, vara turister utanför kupolen för en helg. Quinn har glidit genom livet och nu får han upp ögonen för orättvisorna han tidigare missat eller blundat för, medan Bea och hennes familj alltid fått kämpa för rätten till varje andetag. Allt vänds upp och ner när Alina som är en del av motståndsrörelsen tvingas fly kupolen och ser sin chans att utnyttja Quinn och Beas utflykt för att ta sig ut utan att åka fast. Efter det ställs alla tre inför flera svåra val.

Breathe är snyggt skriven med ett rent och enkelt språk som gör läsningen lätt. Karaktärerna är målade med några få penseldrag. Men det är ändå lätt att känna igen deras personligheter och specifika karaktärsdrag, speciellt Quinn tycker jag utmärker sig. På samma gång upplever jag att det är FÖR snyggt. Liksom ytligt. Motgångar kommer och går och lämnar mig oberörd. Trots svåra öden för de stackars karaktärerna.

Men inte kommer jag tveka över att läsa fortsättningen. Här finns så mycket som väcker intresse och nyfikenhet. Dessutom är Breathe en välskriven berättelse med snygg dramaturgi och hyfsat oväntade vändningar så jag har höga förhoppningar på att fortsättningen, Resist, ska vara minst lika bra. Rekommenderas.

Är du nyfiken på Breathe och vill läsa mer, eller kanske köpa? Då kan du bl.a. hitta den här eller här.

Stjärnklart – Lars Wilderäng

I somras fick jag låna den svenska vuxendystopin Stjärnklart av en vän, men inte förrän sommaren var över kändes det rätt att plocka upp den. Det blev en bladvändarläsning.

Stjärnklart handlar om hur våra mobiltelefoner och datorer slutar fungera, täckta av ett fint damm. Den ena apparaten efter den andra påverkas och snabbt inser man att det mesta är digitaliserat och därmed också påverkas. Sedan slås all elektronik ut.

Genom ett stort antal olika karaktärer som befinner sig i olika livssituationer och har olika samhällsbefattningar följer vi hur samhället kraschar. För det är förstås det som händer när vårt digitaliserade samhälle slutar fungera. Det finns otäcka psykopater som nyttjar kaoset till sin egen fördel, människor som försöker hjälpa andra och kanske till sist mest sig själva. För det blir en fråga om överlevnad.

Lars Wilderäng använder karaktärernas perspektiv för att berätta. T.ex. mannen från militären, polisen, kvinnan i riksdagen, den vanliga pappan och överlevarsnubben som har lägenheten full med konserver och som i teorin vet hur man överlever apokalypsen. Genom deras öden hamnar jag som läsare i en sorts skildringsorgie av kroppsvätskor och samhällsförruttnelse. Det blir lite för mycket av det otäcka. Trots att jag samtidigt upplever en distans till berättelsen och karaktärerna. Jag känner inte så mycket för dem det handlar om.

Stjärnklart är dock spännande och jag fängslas av miljöskildringarna. Vi befinner oss i Göteborg, Stockholm, Karlsborg och på ett antal mindre orter som har olika betydelse för berättelsen. Författaren tvekar inte att namnge gator eller platser och jag känner igen mig väl, det gör allt mer trovärdigt. Som om Wilderäng berättar en sanning. För boken kryper in under huden och jag hoppas att scenariot i den aldrig kommer ske.

Stjärnklart är den första av tre och jag vet inte om jag fått nog. Det är en bok som får smälta lite. Kanske att jag tar mig an de andra. Efter att jag köpt på mig ett gäng konserver, ett tält och ett sådant där typ kök man har ute (ja, du ser – jag skulle inte överleva länge utan el!).

Vill du läsa mer om Stjärnklart eller kanske köpa? Då hittar du den t.ex. här och här.

Det fina med Kerstin – Helena Hedlund

Helena Hedlund bloggar på Debutantbloggen och på så vis blev jag nyfiken på hennes barnbok Det fina med Kerstin.

Det fina med Kerstin handlar om Kerstin, en tjej med guldrött hår och som har en guldsamling. En dag hittar hon en guldring på skolan som hon tar hem. Men sedan säger fröken att hon tappat bort sin ring och Kerstin blir rädd för att det är samma ring och vågar inget säga. Fast Fatima vet att Kerstin hittat en ring. Fatima som alltid vill leka efter skolan fastän Kerstin helst vill vara själv, och helst vill hon leka ensam vid ödehuset. Huset som nu får nya ägare. Och en pojke med samma färg på håret som Kerstin flyttar in där. Är det ett bra tecken?

Helena Hedlund skriver med stor omtanke om Kerstins bekymmer. Hon tycker inte om förändringar och har svårt att säga nej till kompisarna. Att vara ensam är roligt, men det är också roligt att ha någon att leka med ibland. Om det sker på ens egna villkor.

Boken är för yngre läsare, de som klarar att läsa själva förstås, men annars fungerar boken säkert bra som en högläsningsbok. Den ger en del att prata om, såsom grupptryck, vänskap, bra och dåliga hemligheter och hur man kan känna när saker ändras. Något många barn är känsliga för. En finstämd bok, med illustrationer av Katarina Strömgård.

En bok du vill läsa mer om eller köpa? Då hittar du Det fina med Kerstin bl.a. här och här.

Inuti huvudet är jag kul – Lisa Bjärbo

Lisa Bjärbos senaste för ungdomar, Inuti huvudet är jag kul (2018), hade jag inte hört så mycket om, mer än att jag sett någon positiv bloggrecension. Men jag hade hört Bjärbo prata om den i podden Bladen brinner (som hon hade ihop med Johanna Lindbäck, ungdomsförfattare,) så jag var förstås nyfiken och tänkte att den skulle ge några timmars intressant och fängslande läsning. Och så blev det.

Liv och hennes pappa flyttar från Stockholms innerstad till småländsk landsbygd och ett hus med renoveringsbehov. Hon ska börja en ny gymnasieklass och nog för att det var tufft att göra det i Stockholm för någon så blyg som henne så blir det jättejobbigt nu. Blygheten förvandlas till hjärnsläpp och Liv klarar inte att svara på enkla frågor och ältar om och om igen hur fel allt blir när hon misslyckas med att bete sig som en helt vanlig tonåring. Hon, som spanar på killen på bussen, och som finner sig vara intressant som kompis för den där coola tjejen från samma buss. Hur i hela friden ska Liv få ihop detta när hon inte klarar att vara sig själv till mer än kanske 12-17%?

Lisa Bjärbo fångar känslan väl av att önska att en kan försvinna framför en hel klass av gloende ögon när en kommer ny. JAG får ångest över hur fel det blir när Liv inte förmår att göra det enklaste saker, som att gå med klasskompisen från skåpet till lektionen och bara svara på det som frågas. Det kryper i mig när jag läser om Liv som ligger vaken om nätterna och går igenom vardagssituationer där hon anser att hon gjort bort sig. Situationer andra troligen inte ens tänker på i efterhand. Så ja, nog har Bjärbo lyckats med att beskriva hur det är att vara extremt blyg och kämpa med detta, och hur det utvecklas till panikångest. För det är dit det leder för Liv.

Som tur är finns fantastiskt fina människor runt henne. Och en vansinnigt bra pappa. Historien med att mamma inte finns nystas upp fint och först mot de sista sidorna låter Bjärbo läsaren förstå vad som skett och hur det har påverkat Liv och hennes pappa. Det är snyggt gjort. Och ger en trovärdighet till hela storyn.

Välskrivet som vanligt när vi kommer till en Lisa Bjärbo-bok. Detaljer, miljöer, karaktärer … Allt sitter som en smäck. (Senast läste jag Djupa Ro som också imponerade.) Läsningen trots det tunga ämnet gick lätt och är du nyfiken tycker jag du ska ge den en chans. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Inuti huvudet är jag kul bl.a. här och här.

Dirk Gently’s Holistic Detective Agency – Douglas Adams

Dirk Gently’s Holistic Detective Agency (2014) läste jag om på Vargnatts bokhyllas blogg och blev nyfiken då den verkade ha mycket humor och vara väldigt annorlunda. Kändes som om det var något jag ville läsa. Och det var det!

Doulgas Adams står bakom boken om Dirk Gently som driver en annorlunda sorts detektivbyrå där fall som handlar om försvunna katter inte är för små att åta sig, eller att jaga spöken. Fast det handlar inte bara Dirk, eller rättare sagt så handlar det ännu mer om Richard, och en äldre professor vid ett universitet och Richards chef. Och lite om Richards flickvän. Och om en robot. Och om att något har besatt en bekants kropp och sinne. Hur som helst. Det händer saker som är svåra att hänga med i och läsningen krävde koncentration. Jag är faktiskt inte säker på att jag fattade hur de löste allt till slut. Men det gör inget. För det var väldigt underhållande läsning.

Nu kommer något som kan liknas vid spoilers så hoppa fortsatt läsning om du inte vill veta så mycket om bokens handling.

Dirk Gently’s Holistic Detective Agency innehåller tidsresor, en robot som ser ut som en människa, en häst som tycker om att få springa fritt snarare än att stå i folks badrum, besök hos en mycket känd brittisk poet, hypnos och tja, trolleri. Jo, och en själ som inte fått ro. Vi får inledningsvis delta vid en middag på universitetet där ett gäng gaggiga professorer med egendomliga egenskaper deltar. Ett antal rätt sega sidor faktiskt och jag undrade vad i hela friden vi gjorde där. Det fanns ett syfte även om det satt långt inne att nå fram till det.

Men nu låter jag gnällig. Douglas Adams bok är speciell, den innehåller knasiga och oväntade vändningar. Min läshjärna ruskades verkligen om. Och jag gillar det. Det finns dock endast en bok till i serien (och någon sorts trea som inte verkar vara en färdig bok) eftersom Adams tyvärr gick bort för ett tag sedan.

Nyfiken? Testa och läs, se vad du tycker. Jag läser gärna tvåan så snart jag får möjlighet.

En bok att köpa eller läsa mer om? Då kan du kika in t.ex. här och här. Dirk Gently’s Holistic Detective Agency finns också som tv-serie, men enligt andra som både sett och läst bok/böcker, så är det mycket stor skillnad mellan dessa. Ändå, jag skulle gärna ta en titt om jag får en chans. 😉

Berättelser från yttre förorten – Shaun Tan

I en samling berättelser som utspelar sig i den yttre förorten får jag läsa om olika grannars, barns och familjers märkliga äventyr och upplevelser. Det är magiskt, annorlunda och framför allt är det något som lämnar mig i eftertankens värld. Berättelser från yttre förorten (2012) stannar kvar, som en dröm, eller en känsla en inte kan ta på, men som ändå gör avtryck. På ett bra sätt.

Shaun Tan är illustratör och författare. En gåva att ha båda dessa talanger. Och hans historier om barndomens lekar och om barndomens fantasier, ihop med spännande och skrämmande grannar som barn inte kan hålla sig ifrån, bildar en förort som känns rätt okej att växa upp i. Det är inte den svenska förorten som beskrivs, utan den australienska och jag föreställer mig låga villor, enplanshus, långa gator och en torr natur präglad av färgen beige. Något som förmedlas i vissa av Tans bilder. Hans berättelser speglas och fördjupas av hans olika tekniker för att teckna. Ingen berättelse, eller bild, är den andra lik.

Berättelser från yttre förorten har en gåtfullhet över sig, och en sorts vänlighet, vilket ihop med en utforskande nyfikenhet över varför det är som det är skapar den där känslan av eftertanke somjag nämnde inledningsvis. Att jag som vuxen läser berättelserna leder även tankarna till barndomen och egna upplevelser av grannar och händelser. Shaun Tan må göra bilderböcker, något många förknippar enbart är för barn, men jag som vuxen uppskattar dem mycket och tänker att Tan är en av de som klarar av att göra crossover-böcker, böcker för både barn och vuxna.

”Har du någonsin funderat på vad som sker med alla dikter folk skriver? Dikterna som de aldrig låter någon annan läsa” Om du har det, då får du svar om du läser Berättelser från yttre förorten. Men annars är detta kanske inte en bok som har så många svar, även om du får veta hur ett samhälle tar slut, vad som sker när någon inte varit snäll mot sin hund, eller hur det kan bli när du tar emot en utbytesstudent.

Du som läser min blogg vet att Shaun Tan är en författare jag återkommer till då och då. Jag fick bokcirkeln jag är med i att läsa Ankomsten (en grafisk roman) för några år sedan och i somras var jag på en utställning i Helsingborg som visade upp Tans alster. Vissa författare gör lite starkare intryck helt enkelt.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Berättelser från yttre förorten bl.a. här och här.