Verarnas drottning – Joseph A. Davis

Fantasysagan Verarnas drottning är Joseph A. Davis fortsättning på Markus av Trolyrien. Denna tvåa jag tycker allt var snäppet vassare än ettan.

Diomeda, Albrak och Ilasa är bokens huvudpersoner och det är ur deras perspektiv boken berättas. Diomeda en drottning, Albrak kung och Ilasa, en flicka och kungens självutnämnda tjänarinna efter en livsskuld gentemot honom. Vem som borde sitta på tronen är inte helt enkelt. Och för tillfället gör ingen av de två det. Diomeda befinner sig i exil och Albrak är på flykt från den som innehar tronen för tillfället, en man som inte är att lita på. Rikets säkerhet står på spel och trion färdas långt, till främmande land för att eventuellt träffa en bundsförvant.

Verarnas drottning har en klarare röd tråd, samt att berättelsen är mer stabil och balanserad, än vad jag upplevde med Markus av Trolyrien. Det är en berättelse om att göra rätt och se det goda i andra, om att våga stå upp för sig själv och de som behöver ens hjälp. Speciellt kapitlen med flickan Ilasa, som är en spontan, ivrig, modig och omtänksam tjej, bidrar till att fängsla mig och överlag har texten ett starkare driv jämfört med sin föregångare.

Det är en saga, en fantasy, om en främmande värld. Man kan flyga på stora fjärilar, äta av gräset och plocka kläder från träd. Monster gömmer sig på alla möjliga platser och i alla tänkbara, och otänkbara, skepnader. Det är fantasifullt och roligt med annorlunda seder och traditioner. Kärnan är dock religionen med Kung Josua som frälsare. Hos honom går det att finna hopp, mod och styrka. Det kristna budskapet löper genom Verarnas drottning, och Pärlans förlag är kristet. Det ger berättelsen ytterligare en dimension. Dessutom har Joseph A Davis t.ex. vävt in frågeställningar som rör flyktingar och flyktingpolitik, dagsaktuella frågor som är nog så viktiga att belysa på olika vis och låta barn fundera kring.

Verarnas drottning är en lågmäld finstämd saga som ger några timmars behaglig läsning. Och ettans huvudperson Markus av Trolyrien, han är inte bortglömd, varken av Diomeda, Albrak eller Ilasa. Om han dyker upp? Ja, det får du allt ta reda på själv. 😉

Stort tack till författaren och förlaget för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken på Verarnas drottning, eller vill köpa den? Ta då en titt här eller här.

Annonser

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Den Augustnominerade ungdomsboken För att väcka hon som drömmer är värd årets nominering. Men oj vad tung den var att läsa. Fast vad annat att vänta när något i ungdomskategorin nominerats och Johanna Nilsson är inblandad. En författare som inte väjer för att närgånget skildra det svåra i livet.

Det är sommarlov. Dags för konfirmation i församlingen Josefins familj tillhör. Men mamma blir sjuk. Svårt sjuk. Hon hamnar på sjukhus och allt i livet faller samman. Åtminstone för alla andra. För Josefin hade allt börjat falla samman redan innan mamma blir dålig. Så det fortsätter. Och blir värre. Hon som gör allt för att räcka till. För pappa. Lillasyster, storebror. För Marcus som precis som Josefin gömmer sig i studion i kyrkan och också vill slippa livets svårigheter.

Josefin är en stark liten tjej men vilsen. Gud är nära och långt borta. Hon anklagar Gud, lovar Gud, straffar sig själv för att blidka Gud. Allt för mammas skull. Men Gud lyssnar inte. Det gör ingen. Ingen förutom Marcus. Han lyssnar och han ser. Hur Josefin sakta försvinner.

Johanna Nilssons För att väcka hon som drömmer skildrar en period i Josefins liv när inget är som det borde. Kan något vara som det ska, när en mamma ligger svårt sjuk på ett sjukhus? Knappast. Ändå, den onda spiralen är så uppenbar och jag förvånas över att ingen reagerar. Jag vill ruska om alla vuxna runt omkring. Skrika åt dem: ”Gör något då! Barnen håller ju på att gå sönder!”

Det är åttiotal tänker jag. Idag skulle det vara annorlunda. Idag vet man att ta hand om anhöriga – små som stora – när en familj är i kris. Jag tänker på samtal och stödgrupper för barn och vuxna. En tanke jag tröstar mig med för att orka läsa.

I övrigt går läsningen smidigt där jag befinner mig i Josefins tredje-persons-perspektiv. Språket känns starkt och säkert. Tur är väl det. För ämnen som lyfts, förutom en svårt sjuk mamma, är ätstörningar, självskadebeteenden, sexuella övergrepp, psykisk ohälsa, homosexualitet, utdrivning av demoner och bristande föräldraskap. Som sagt, ingen lätt läsning. Men läsvärt. Bland annat för sådant som vänskap, förälskelse, att duga som man är och familjeband även finns med och ger lite hopp och lättnad.

Är du nyfiken tycker jag absolut att du ska ge Josefin Nilsson och hennes För att väcka hon som drömmer en chans.

 

Vill du köpa För att väcka hon som drömmer, eller läsa mer om den, kan du titta in t.ex. här eller här.

Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

 

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson

Elin Nilssons novellsamling Anrop från inre rymden är nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin i år. Novellerna kommer nära. Det blir nästan plågsamt i hur nära de kommer när de skildrar åtta barns vardag, barn som befinner sig i gränslandet mellan barndom och tonår.

Någon firar nyår med en missförstådd pappa, någon får sin första kyss, en annan stör en lärarvikarie, ytterligare en ser på när lillebror blir retad, en har tappat bort sin katt och sin bästis och en annan har en tvilling som tynar bort. Det är berättelser om kärlek, vänskap och rädslor.

Det finns något som oroar och skaver i nästan varje berättelse. Känslorna ligger på ytan och jag tar över dem, dras med och mår nästan dåligt av karaktärernas livsöden, det de känner och upplever. Läsningen fascinerar och fängslar och är relativt lätt, med tanke på språk och scenerna som flyter fram över sidorna, men samtidigt är läsningen svår. Jag tar en paus mellan novellerna. Tänker och låter dem sjunka in. Laddar för nästa och Anrop från inre rymden får ligga en stund mellan läsningarna.

Det är nästan som om jag är barnet som är huvudperson i varje berättelse. Elin Nilsson gör det bra. Närheten. Känslorna. Och jag förstår varför novellsamlingen Anrop från inre rymden har nominerats. Rekommenderas.

 

En bok att köpa? Du hittar Anrop från inre rymden bl.a. här och här.
Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

Visheten vaknar – Elin Säfström

Visheten vaknar är fortsättningen på Elin Säfströms En väktares bekännelser som jag läste i somras. Att vänta in denna tvåa var lite som att vänta in julafton när en var barn. Inte underlättades det av att jag inte hade tid att läsa boken när den släpptes i september. Men nu, äntligen!

Tilda, som går i nian, kämpar vidare med att försöka hålla ordning på de olika rådare som finns i Stockholm, såsom troll, tomtar, trollpackor, vittror och älvor. Ingen jättelätt uppgift och jag gillar att läsa om Tildas annorlunda vardag. Mitt i det ovanliga har vi vanliga saker som att hålla sams med sina vänner, ha tid för eventuell pojkvän och även vara schysst mot mammas pojkvän – en knasboll som drar iväg mamman, Tilda och hennes bästisar på någon sorts överlevnadstur i Lappland. Samtidigt måste Tilda lura ut vad trollen i Stockholm håller på med. Något med en fest, någon som ska vakna upp och något med ett jungfruoffer. Inget lätt pussel. Tur att hon har mormor till hjälp. Eller ja, till viss hjälp. Och så har hon ett gäng rådare som svarar mer eller mindre villigt på Tildas frågor.

Visheten vaknar är spännande, charmig och rolig. Tilda har ett härligt sätt att se på rådarvärlden och det som händer med ett par snabba repliker – om inte annat i tanken. Hon bryr sig om sina vänner, men har svårt att få ihop allt och gör vad hon kan, även om det inte alltid räcker ända fram. Det är så lätt med missförstånd vänner emellan och det här med känslor… Hur vet man egentligen om man tycker om någon?

Även om jag nu råkar följa Elin Säfström sedan en tid tillbaka, bl.a. eftersom Elin är en engagerad författare och bloggare som kommenterar oss stackare som kämpar med att vilja bli författare (förstår inte hur du får ihop allt!), så vill jag inte tro att det påverkar mitt tyckande. För jag tycker verkligen om denna tvåa, precis som ettan. Utan att vara särskilt partisk. Det behövs liksom inte. Visheten vaknar är helt enkelt sådan litteratur jag gillar. Plus väl berättad med klurigheter och ett rappt, rakt språk. Läs den. Och ja, det underlättar förstås om du läser En väktares bekännelser först. Rekommenderas!

En bok att köpa, eller läsa lite mer om? Det gör du t.ex. här och här. Och så är det bara att vänta på trean nu då. 🙂

 

 

 

 

 

På andra sidan reglerna – Emma Granholm

En efterlängtad bok. Emma Granholms förra, Sjutton år och skitsnygg (2012), fick mig Granholmsfrälst. Jag läste igenom samtliga av hennes böcker på kort tid (se nedan) och kom att tycka om alla ungefär lika mycket. Även denna, På andra sidan reglerna, gillar jag skarpt.

Lukas är ny i klassen på den lilla orten, direkt inflyttad från Stockholm. Det är gymnasiets andra termin i ettan och första dagen tas han emot av klassens tuffare killar och tjejer med öppna armar. De gör plats för honom i klassrummet och ser till att han hänger med dem på lunchen. Alla verkar himla schyssta och lättnaden över att han snabbt blir en i gänget är stor. Men något skaver. En supersnygg tjej i stora bylsiga tröjor och oformliga jeans sitter alltid själv med ett stort tomrum mellan sig och de andra. Henne ska han skita i får han höra, eller ja, tills det är fest då. Hon är där, uppklädd till tusen, och kastar sig över honom. Vad göra mer än att hänga på? Fast nog fattar han att något blev fel. Gliringarna och kommentarerna efteråt, att alla vet vad de gjorde på toaletten. Och Lukas vill inte ha det så här.

Kan en enda person ändra allt?

Hemligheter och hemskheter döljer sig i klassen, och bland killarna och tjejerna som verkar så schyssta finns riktiga svin. Vad de gjort och gör mot den ensamma tjejen är något Lukas inte vill höra om, men han blir inblandad eftersom han inte bara kan se på.

På andra sidan reglerna är en ungdomsroman om att våga stå upp och säga emot. Om att orka göra andra val än de enkla. Den handlar om våra gärningar, och om vilka vi är och vad som definierar oss. Om förlåtelse och om att se framåt. Med ett rappt språk som känns fräscht flyter handlingen fram. Perspektiven växlar mellan Lukas, den ensamma tjejen Olivia, en annan tjej och ibland landar även perspektivet hos någon annan, men det är främst de tre som för berättelsen framåt. Jag slukar boken på ett par dagar och önskar att jag hade fler att läsa av Emma Granholm men det är bara att vänta. Igen. Rekommenderas!

 

Intresserad av att köpa På andra sidan reglerna? I så fall hittar du den bl.a. här och här.

Andra böcker av Emma Granholm som jag bloggat om: Simon & Sophie, Liv & Lovisa, Ett nytt liv på köpet och Sjutton år och skitsnygg.

Equilibrium – Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lunds senaste bok, Equilibrium är inte bara snygg, den fängslade mig så att läsningen inte tog mer än ett fåtal dagar.

Ari arbetar med att ta fram ett vapen. En sorts antändlig gelé som får folk och saker att fatta eld. Uppdragsgivarna har stort förtroende för Ari utan att ana att framgången som kemist beror på att Ari känner av materians egenskaper. En egenskap som ligger utanför Aris kontroll och resulterar i en livshotande situation. Ari måste fly och noga dölja vad hon förmår eftersom personer med speciella förmågor, som att styra vind och eld, eller materia, fängslas och sätts under medicinering för att nyttjas i armén.

På en ny plats får Ari möjlighet till ett nytt liv. Det förflutna kommer dock ikapp och förmågan som är både ett hinder och en möjlighet är något hon är tvungen att lära sig hantera, för att undvika att döda utan kontroll.

I Eqilibrium möts jag av en värld där könsroller och könsidentiteter skrider över alla gränser. Det är en värld där människor placeras i fack utifrån vilka de är, vilket markeras genom tatueringar som bland annat speglar hur de mår. Inledningsvis slungades jag till Anna Jakobsson Lunds trilogi om Systemet eftersom karaktärerna även där har förmågor utöver det vanliga, liksom att droger intas mer eller mindre öppet. I Equilibrium är förmågorna dock inte detsamma som i trilogin och drogerna har inte samma centrala roll, ändå uppstod viss oro över att Equilibrium skulle vara för lik dem, för jag ville ha något nytt nu. Snabbt insåg jag att oron var obefogad. Equilibrium är en ny fascinerande historia, en helt annan berättelse än den om Systemet och jag kom att tycka väldigt mycket om den.

Anna Jakobsson Lund ger ut sina böcker själv på det egna förlaget Annorlunda förlag. Ett passande namn. Equilibrium är annorlunda och vänder på föreställningar (fördomar?) om vilka vi är och vad vi identifierar oss som. Equilibrium, rekommenderas.

 

En bok att köpa, eller som du vill läsa mer om? Du hittar Equilibrium t.ex. här och här. Själv är jag otroligt glad över att jag fick boken som recensionsexemplar. Stort tack Anna!

Recept på brödet som äts av karaktärerna, ett kort från kortspelet de spelar och en karta över rövarstaden huvudpersonen flyr till – så roligt att få ihop med boken!

 

 

Harry Potter and the Half-Blood Prince – J.K. Rowling

När jag läste Harry Potter and the Half-Blood Prince när den kom ut blev jag inte särskilt förtjust. Jag kom att betrakta boken som den jag tyckte minst om i serien. När filmen sedan kom överraskade den rejält med att bli filmen jag istället tyckte bäst om i serien. Inför omläsningen var jag kluven och inte jättelusten på en ny omgång men förvånade mig själv med att tycka rätt bra om denna sjätte boken om Harry.

Harry går sitt näst sista år på Hogwarts. Inget är sig likt. Professor Snape har fått sitt efterlängtade ämne Magic Against the Dark Arts, och en ny lärare, Slughorn, har tagit över Snapes Potions-klasser. Slughorn visar stort intresse för Harry, liksom han gör med samtliga studenter som utmärker sig. Dessutom, när Lord Voldemort – Harrys ärkefiende – gick på skolan ingick även han i Slughorns speciellt utvalda krets. Något som visar sig vara betydelsefullt i kampen mot Voldemort.

Som vanligt är vännerna Ron och Hermione med. Inte alltid är de tre överens och här tampas de med Harry som envist använder en Potionsbok fylld av anteckningar som the Half-Blood Prince gjort. Noteringarna bidrar till att Harry blir bäst i klassen och Slughorns favorit. Dessutom har vännerna svårt att tro på Harry som är övertygad om att Malfoy har något på gång, något som hänger ihop med Voldemort. Deras motsättningar skapar spänningar och jag känner frustration över hur envisa de är, var och en på sitt håll men framför allt Harry.

Utöver det här berättar Dumbledore Voldemorts historia för Harry. Genom olika minnen besöker de situationer som är av betydelse för att Harry ska förstå den Voldemort är idag och inse vem han har att slåss emot.

Jag tyckte bättre om Harry Potter and the Half-Blood Prince vid den här läsningen. Visserligen tycker jag Harry är jobbig med sitt egensinniga och arroganta sätt. Som att han leker med handskrivna trollformler i Potionsboken, utan att veta vad de kan åstadkomma. Ändå har jag större tålamod med honom denna gång. Kanske för att jag blivit äldre själv, fått mer distans till böckerna, ser Harry mer som den tonåring han faktiskt är och har överseende med hans sätt.

Ska blir roligt att plocka upp den sista boken här framöver och knyta ihop Harry Potter-säcken för den här gången.

 

En bok att köpa? Du hittar J.K. Rowlings Harry Potter and the Half-Blood Prince t.ex. här och här.