Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?

Ungt, gammalt, rappt och svårsmält

I augusti blev det en blandad kompott böcker, två omläsningar och två som jag bara kom halvvägs in i, och en som inte föll mig i smaken alls. Och två nya utlästa.

Star Runner – omläsning av S.E. Hintons gamla bok från 1988. Ni vet hon som kom med supersuccéerna The Outsiders och Rumble Fish som blev kultfilmer för ungdomskultur med kommande stjärnskådisar som Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, Nicolas Cage, Tom Cruise. Francis Ford Coppola regisserade båda filmerna och flera av nämna skådisar medverkade i båda, men Outsiders stod för tyngsta listan. Star Runner har jag i alla fall läst väldigt många gånger sedan jag var tolv år, och nu blev det en omläsning.

Star Runner handlar om Travis riskerar ungdomsfängelse efter att han misshandlat sin styvfar. Travis väljer att flytta till sin farbror istället. Att han misshandlade styvfarsan berodde på att mannen, som i allmänhet verkar vara en skitstövel, höll på att elda upp Travis hundratals berättelser han skrivit under åren. Japp, vi har en författare i huvudrollen. För han har skickat manus till förlag. Och blir antagen. 16 år, halvkriminell och allmänt vilsen. Bokens titel är urkass. Det är namnet på en häst i stallet som farbrodern har. Och stallet har betydelse, men det är ingen hästbok. I övrigt är boken en favorit och den funkar rätt bra fortfarande, 80-talet till trots, känns den rätt tidlös.

På natten är allt sant (2018), Lina Stoltz. Ungdomsbok som påminde mycket om serien Skam, fast som en bok. Rapp och liksom cool. (Eller vad man nu säger, för vad vet jag, utan tonåringar att fråga.) Den har en del oväntade vändningar och jag gillar hur krass den är. Verkligheten, att som vit tonåring bli ihop med någon mörkhyad när ens vänner ser ner på alla som inte är som dem, är tuff. Minst sagt. Rekommenderas!

Where the Crawdads sing (2018, Där kräftorna sjunger), Delia Owens. Denna omtalade och hypade bok. Visst blir man nyfiken. En miljon sålda ex osv. Och alla lovprisar den. Nästan. Jag har sett några balanserade recensioner och sällar mig nog lite till dem. Boken är fantastiskt på många sätt och jag dras in i den, men samtidigt händer något efter mitten. Det magiska skimret, det upplöses och försvinner. Åtminstone för mig. Ja, jag tycker den är fin och ja, jag tycker verkligen att du ska läsa den om du är nyfiken. Och har du läst den, vad tyckte du i så fall? (No spoilers)

The Hunger Games (2008), Suzanne Collins, en omläsning. Kanske fjärde läsningen totalt. Och jag blir lika nockad varje gång. Filmen är bra, boken så mycket bättre. Om jag fick välja en bok jag önskar att jag skrivit är det den här. Om du missat vad den handlar om, drar jag det kort. I en dystopisk värld tvingas barn från tolv distrikt att slåss för sina liv varje år, för att fred ska upprätthållas. Så. Läs den, eller se filmen.

Okej, jag hade två böcker också som jag kom halvvägs i och en som jag påbörjade.

Lärarinnans sång (2020), Vigdis Hjort, handlar om hur en lärare ombeds vara med i en students filmprojekt där han ska filma hennes arbetsdag och vardag. Hon uppslukas så av detta i tanken att allt börjar kretsa kring hur hon tänker att han ser henne, hur hon och hennes liv tar sig ut i hans ögon. Och efter en typ halv bok uppfylld av hennes inre var jag nöjd. Ändock en fascinerande studie av hur hon analyserar sig själv i sina och andras ögon. Om jag inte behövt lämnat den pga kö på biblioteket hade det varit kul att se hur det slutat.

Skynda att älska (2009) Alex Schulman. En biografi om honom och fadern. Och efter att ha läst Bränn alla mina brev (2018) som jag älskade fastnade jag inte alls. En fin skildring av vandringar i minnet och att tackla bilden av vem någon var, liksom sig själv. Jag läste halva ungefär sedan var jag nöjd.

Dessutom påbörjade jag Frankissstein (2019), Jeanette Winterson, som jag inte alls lyckades komma in i. Någon sorts historia om Mary Shelley blandad med nutid. Sorry jag kan inte göra den rättvisa alls då jag bara kom ett trettiotal sidor. Är du nyfiken ta dig en titt, den har fått rätt bra betyg annars och ska tydligen vara väldigt annorlunda.Jag tror att omläsning får bli min grej. Jag har några böcker att läsa från biblioteket och ett par andra som väntar också, men annars så… Ibland är det skönt att läsa något som vet hur det går, och liksom inte ”måste” läsa vidare. Hur går det för dig med läsningen annars? Toppen eller botten?

Juliböckerna – ungt, kärt och spännande

Nu är bloggpausen över. Nu kör vi inlägg varje torsdag igen. Jag har haft en fin paus och läsningen har flutit på fint. Fyra ungdomsböcker, en spänning och Stephen Kings senaste. Enjoy!

Bete sig (2019), Linda Jones, handlar om Stina som får värsta krisen när föräldrarna ska skiljas. Hon är drygt tjugo och vi följer henne genom en snyggt saxad berättelse. Kapitlen varvas med att hon är i en stuga mitt ute i skogen, och med händelserna som löpte dit. För att till slut landa i ett rent nu där dået kommer ikapp nuet. Ruskigt snyggt.

Stina var jag dock inte förtjust i och jag gillade egentligen inte historien – som gjorde mig illa till mods – men boken var för intressant och välskriven för att jag skulle sluta läsa. Så, är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den!

När längtan är som vackrast (2019) Elisabet Engström, för yngre läsare, sådär runt tolv. Och för mig. För jag blev så förtjust. Brita börjar en ny klass, spelar fotboll och får en ny vän, Loppan. Som klasskompisen Julia gör sig till för. Och Brita blir avundsjuk.

Att gå femman och vara sig själv är inte alltid så lätt. En stämningsfull bok med mycket omtanke. Rekommenderas!

Inte längre min, (2018) är Ann-Helén Laestadius fristående uppföljare till Tio över ett som jag gillade skarpt. Även denna är riktigt bra.

Majas bästa kompis har flyttat, pojkvännen drar sig undan när Maja vill ha sex, morfar får en stroke och en ny tjej ska flytta in i Majas gamla hus. Som flyttats på grund av gruvan. Och nej, det är inte coolt att en hel stadmåste flyttas på grund av gruvdriften. Maja sörjer Kirunas förändringar. Men inte så många andra verkar fatta. Inte pojkvännen och inte bästisen iaf. Läs Inte längre min. Och gärna Tio över ett med.

Ett hem att dö för (2019), Lina Arvidsson, en spänningsroman som fick mig att sträckläsa.

Unga Hanna kämpar på i Stockholms hemtjänst, hoppas på fler pass och ett vettigt ställe att bo på. Utsparkad från sitt mysiga andrshandskontrakt får hon ett rum i ett kollektiv. Men alla hatar varandra och hon bor i en skrubb med ett duschdraperi som dörr. Då får hon uppdraget att vattna blommor i en semestertom fin villa, och hon har plötsligt tillgång till ett helt hus. Problemet är bara att någon mer tycks ha det.

Jag tycker allt är läskigt. Jobbet i hemtjänsten, att inte ha pengar, att vara ensam, att vattna växterna i en enorm villa sena kvällar, att stappla runt i ett vinterkallt Stockholm utan vettiga vinterkläder. För att inte tala om det som göms i villan. Läs!

Sommarplåga (2019) Hanna Jedvik, en ungdomsbok om sommarlovets förväntningar och förhoppningar, förälskelser och besvikelser. En bok som tar upp det där med vänskap som förändras, hur abrupt det kan kännas och hur svårt det kan vara att tackla. Fint skriven och med mycket känsla. Läsvärd. Rekommenderas.

Och sist ut i juli blev Stephen King med The Institute (2019). En bladvändare när det är som bäst.

The Institute handlar om barn som kidnappas till en speciell inrättning där de utnyttjas för ett ändamål som inte går att föreställa sig. Det är otäckt och engagerande. Huvudkaraktärerna är en tolvårig pojke och en fd polis. Utöver dem finns flera starka bikaraktärer som också för handlingen framåt. Personportätten är faktiskt en stor del av behållningen i en i övrigt mycket spännande bok. Kul när båda dessa bitar fungerar bra.

Jag har läst ett fåtal av King tidigare: Carrie, Varsel, Pestens tid och Det. Och så hans självbiografiska bok om skrivande, Att skriva – en hantverkares memoarer Jag har sett flera filmer och serier baserade på hans verk och tycker ofta det fängslar. The Institute gav mersmak, och jag läser gärna mer av King. Har du något att tipsa om, gör gärna det. Alla tips tas tacksamt emot.

Det var juli-läsningen. Nöjd med lästempot och de lästa böckerna. Har du läst något i sommar som du kan rekommendera?

Juniböckerna – flera fina och en otäck

Juni blev en bra läsmånad. Ibland är läsning mer lockande helt enkelt. Att kunna sitta ute har förstås gjort sitt. Kanske du hittar någon du tycker lockar? Enjoy!

Susanna Martelins Så långt vi kan följas (2018) är en otroligt fin ung vuxen-roman om vänskap, kärlek, sorg och kris. Jag sträckläste den. Njöt av hur väl den var skriven, hur väl den gestaltade ett ungt par i en kris, hur mysteriet om vad som egentligen hänt och hur det varit nystades upp. Läs den!

Balladen om sångfåglar och ormar (2020) är Suzanne Collins prequel till Hungerspelen. Vi följer det tionde hungerspelet, får ta del av hur den moderna formen får sin grund och så avslöjas ursprunget till spelen.

Hungerspelstrilogin med Katniss utspelar sig 65 år senare ungefär, eftersom det hungerspelen då firar 75 år.

Balladen om sångfåglar och ormar är mörk, engagerande och oerhört spännande. Tycker jag som älskar Hungerspelen för den värld som presenteras och de karaktärer som fyller världen. Även Collins prequel blir en favorit. Och jag önskar att jag skrivit dessa böcker. Läs dem!

Close your eyes (2015) är en spänningsroman av Micheal Robotham. En författare jag fått upp ögonen för tack vare Bokdamen. Robothams Life or Death tyckte jag mycket bra om. Även denna fängslade och överraskade. Den ingår i hans serie om Joseph O’Loughlin som är psykolog och hjälper polisen lösa fall. När det var som mest spännande blev det sträckläsning. Life or Death tycker jag har en sinnrikare handling, men Close Your Eyes låg inte långt efter. Rekommenderas.

Livet enligt Dagny (2016) är en självbiografi om Dagny Carlsson som började blogga som hundraåring. Mycket imponerande. Boken om hennes liv och reflektioner kring då och nu liksom sig själv och att vara äldre var mycket intressant. Den var lättsam trots livets, ibland, lite tyngre ämnen. Läs den!

Färjan (2015), Mats Strandberg. Otäckt och otäckare. Jag höll läsningen till dagtid, feg som jag är när det kommer till skräck. Tur det. För handlingen gick in under huden.

Vi är med på en färja mellan Sverige och Finland. Följer karaktärer, som är där för att festa, ligga, göra en romantisk resa eller familjeutflykt. Personalen jobbar på, vana vid att se det mesta. Men de har aldrig upplevt vad denna resa för med sig. Skräck. Som förvandlar folk. Och sprider sig. Och det finns ingenstans att ta vägen.

Så rysligt. Jag har aldrig lockats av den sortens färjerturer. Efter Strandbergs bok känns de helt uteslutna. Inte bara för de monster som gått ombord. Utan för de monster som folk frivilligt släpper fram med alkoholens hjälp. Rekommenderas!

Så det var juni det. Tänk att det redan är juli. Vart tar dagarna vägen? För mig far de fram i flygande fläng trots att jag inte har direkta tider att passa på grund av inställt extrajobb. Jag har mina rutiner med skrivcoachandet och så har jag börjat träna. Men ändå, att inte träffa folk om dagarna som förut, hur kan det gå så snabbt? Är det för att jag inte träffar folk som jag är van som det går snabbt? Eller, vad tror du?

Maj månads läsning nr 2

Som jag sa häromveckan, när jag lade upp mina lästa böcker för maj månad så blev några över. Här kommer de:

Konsten att städa – förändra ditt liv med ett organiserat hem, Marie Kondo
Så skönt på något vis att läsa en så praktiskt bok. Gör si och gör så. Jag fick i alla fall god lust att prova på tipsen och gör det så smått. Min garderob börjar se ursnygg ut. Jag har alltid varit ordningsam av mig, men ibland fallerar ordningen totalt och allt blir en enda röra att ta hand om. Senare. Men, jag tror att med mer ork och färre utmattningssymtom, så blir det ännu lättare att hålla ordning hela tiden och då även direkt. Inte enligt devisen senare. Rekommenderas med varning om att eventuell städiver kan uppstå.

Jag lämnar ekorrhjulet – ett liv utan lönearbete, Åsa Axelsson
Att lämna ekorrhjulet handlar om att välja ett annat liv än det som gäller. Normen är ju heltidsarbete, två föräldrar och typ två, tre barn. Nu har visserligen författaren tre barn så det hon ifrågasätter är hetsen och stressen och det uppbokade liv man lever som kärnfamilj. Måste verkligen båda föräldrarna jobba? Nej, blir hennes svar. 

En intressant bok om att göra mer själv och spara in. Och familjen kan verkligen spara in på mängder av saker. Jag som lever i en lugn tvåsamhet utan större utsvävningar har lite svårt att känna igen mig i att barnen ska ha senaste tekniken vad gäller det mesta, och typ hundra skor var och flådiga resor till städer och platser jag själv knappt ens tänkt tanken på att besöka. Det som inspirerar är ändå tanken på att inte rätta in sig i ledet, inte jobba ihjälp sig och stressa ihjäl sig för andras skull. Jag, som sagt, har alltid levt rätt lugnt, i min egen takt och aldrig haft ett fullt vardagsschema. Jobbet som socionom däremot, det kunde varit bättre ibland. 

Och visst håller jag på att ta ett steg från arbetslivsnormen med företagandet. Välja egna arbetstider och hur jag vill lägga upp mitt arbete. Jag gillade Jag lämnar ekorrhjulet och är glad för att Katarina tipsade om denna, liksom Kondos Konsten att städa. Två riktigt bra maj-läsningar.

Skriv om ditt liv – Elva författare berättar hur, Petra Ariton
En trevlig antologi. Om precis det rubriken innehåller. Mycket matnyttigt för den som vill skriva en självbiografi. De olika medverkande författarna ger olika tips, och berättar om egna biografier och sitt skrivande. Jätteintressant och en stor variation. Själv blev jag mycket förtjust i första författarens mycket praktiska tips, Sarah Larsson tror jag det var. Hon gav flera många bra tips kring skrivande generellt också. Mycket pedagogiskt. Så Skriv om ditt liv – elva författare berättar hur, kan jag allt rekommendera. 

Mina mysiga maj-läsningar

Det blev några böcker lästa i maj. Några tyckte jag bättre om, andra lite sämre. Blandade dessutom facklitteratur och skönlitteratur denna månad. Men den så kallade facklitteraturen får vänta till ett eget inlägg.

8 saker du aldrig skulle våga, Eva Susso och Moa Eriksson Sandberg
Fyra tjejer utmanar varandra i en lek. De skriver utmaningar till varandra som de drar och måste genomföra. De har en vecka på sig. En kul idé till bok som jag tycker löstes upp lite godtyckligt. Måhända att jag någonstans där i början missade att det var dags för en skolbal på slutet, men det var liksom inte i den riktning jag trodde att boken var på väg. Positivt kanske att bli överraskad, själv tyckte jag bara att jag inte hängde med. Men som sagt, det kan ju hända att jag missade hinten där i början. De fyra tjejerna är väldigt olika. Vi har, och jag kör stereotyperna för att beskriva dem: Den osäkra prinsessan, sport-tjejen, den androgyna gay-tjejen, och den snygga självsäkra. Jag har inget emot sterotypa roller och tycker det är roligt med t.ex. high school-filmer.

Som sagt, en kul idé till handling och hade jag varit tretton år hade jag säkert älskat den här boken. Nu nästan trettio år senare gör jag inte det. Troligen gör jag inte det för att det liksom blir trångt. 8 saker du aldrig skulle våga innehåller bl.a.: bli av med oskulden, mobbning, övergrepp och grooming, homo- och bisexualitet, smyga i omklädningsrum, skolbal med fylla och bråk (förstås). Men är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa.

Monster i terapi Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Maj månads mest efterlängtade bok. Den kom redan i vinter så jag har väntat in den ett tag. Och den höll. Med råge. Den är skriven utifrån samtalsterapi med flera sessioner för varje monster-patient. Så annorlunda, så kul! Att jag själv suttit som samtalsledare och behandlare kan bidra till förtjusningen. Men jag vet att jag inte är ensam om att älska detta. Läs! Kolla in hypen. Se om du kan bli lika förtjust.

Kistbyggarna, Morgan Larson
Den här boken valdes till bokcireln och handlar om ett gäng människor som sökt en sommarkurs på en ö, i att bygga sin egen kista. Piratförlaget ger ut den här sortens böcker, någon sorts halvmörka humoristiska livsberättelser med skruv. Några i bokcirkeln kallade den feelgood. Jag var inte jätteförtjust, tyckte det kändes lite tillgjort. Det skruvade blir för skruvat, det svåra liksom löst alldeles för enkelt. Dessutom tycker jag att Kistbyggarna spelade på mina känslor, fick mig tycka att det var sorgligt (för det var det) på samma gång som jag retade mig. Men, det var en annorlunda och rätt så lätt historia att läsa så om du är nyfiken tycker jag absolut att du ska ta dig en titt.

Är det nu allt börjar? Siri Spont
Att åka på språkresa till Brighton med någon man bara chattat med, men som känns som ens själsfrände kan väl knappast gå fel. Eller? Tilda som ska börja nian är säker på att resan ska ge henne allt hon längtar efter. Status, en kille, ett äventyr. Men det hon får är illa färgat hår, ett par egistiska rumskompisar och flera nyttiga lärdomar. Typ i stil med att inte halsa vodka.

Jag är nervös å Tildas vägnar. De hon har runt sig verkar göra vad de kan för att råka illa ut. Strävar så mycket efter att bli sedda av killar och sådana som räknas att de utplånar sig själva. Tilda är en fin tjej som jag tror många kan känna igen sig i. Och hon lär sig många bra saker, förutom det med vodkan. Är det nu allt börjar? är en viktig bok, en viktig historia. Rekommenderas.

Förutom dessa har jag även läst del två av A Discovery of Witches, men det gjorde mig så besviken så… Jag vet inte vad jag ska placera den. Inte här med de mysiga majläsningarnarna i alla fall. Nej, den och den första boken får få ett eget inlägg. Och då kommer mitt skrivcoachande jags åsikter fram. Inte bara mitt ”simpla” läsarjag. 😉

Eftersom det är torsdag passar jag också på att önska en trevlig helg. Nästa inlägg om en vecka. Vi ses då!

Fyra fina april-läsningar

Idag presenterar jag väldigt kort fyra böcker som jag läst i det senaste. Jag har även läst två böcker som ingår i en serie, men de vill jag hellre skriva om när jag läst klart dem. Om jag gör det, för bok nr två har inte alls levt upp till förväntningarna. Men, mer om det en annan gång.

Sara Molins debut, Som en öppen bok (2020) gav en härlig stunds läsning. Den har en medryckande handling som är snyggt uppbyggd. Jag har faktiskt rekommenderat hennes bok för en kund jag skrivcoachat. Som studieunderlag för hur man skriver en riktigt bra feelgood. Så otroligt roligt att se Molins bok antagen och utgiven av förlag efter att jag i flera år följt hennes blogg. Det går jättebra för hennes Som en öppen bok och det med all rätt. Rekommenderas!

Elin Eks underbara barn- och ungdomsbok Athena: Grattis världen Jag är här nu! (2018) är engagerande och faktiskt lite spännande. Athena som går i femman, råkar i svårigheter när en klasskompis jobbar sig. Som om det inte räckte med att hon och syskonen bok hos farföräldrarna medan mamma är på sjukhus. Pappa jobbar på för fullt och besöker mamma. Att få ett syskon till skulle ju vara roligt, inte oroväckande. Men mammas graviditet gör att hon måste vara övervakas och inte får träffa sina barn. Som tur är har Athena sina vänner. Med dem verkar hon kunna lösa det mesta, för Athena är inte den som ger sig i första taget. Läs den!

Elly Grifiths The Stranger diaries (sv. Främlingen, 2019) är en spännande historia om mord som vävs ihop med en klassisk spökhistoria, inte utan betydelse för morden som begås. Handlingen är kronologisk men berättas av tre olika karaktärer och varje gång det blir sådär bladvändarspännande och cliffhangeraktigt, då byts perspektiv. Effektivt, men så frustrerande. Detta sker ett fåtal gånger, i tre omgångar kanske, och jag vänjer mig. Varje ny omgång av perpektivbyten är indelat i akter, där spökhistorien introducerar varje ny akt. Ett snyggt grepp. Rekommenderas!

Bränna alla mina brev, (2018) Alex Schulman, överaskade mig rejält. En biografi, oerhört snyggt skriven, utifrån att Alex Schulman vill utforska sig själv, sin släkts svarta sida, där misstro och osämja frodats och där fundrar över varifrån hans egna, inte helt önskvärda, personlighetsdrag har sitt ursprung. En finstämd berättelse om hans morfar Svens Stolpe och mormor Karin Stole, och berättelsen om Olof Lagercrantz. En kärlekshistoria, som är så otroligt mycket mer.

Utan tvekan är Bränn alla mina brev årets starkaste läsning. Frågan är om någon bok kommer kunna bräda den? För jag, som inte kände till historien, satt som på nålar. Så inte nog med att den stilistiskt är något av det bästa jag läst än i år, var den alltså även en riktig nagelbitare. Och blandvändare. En biografi som gör heder åt genren. Läs den!

Mitt storslagna liv- Jenny Jägerfeld

Mitt storslagna liv (2019) är ännu en lysande barn-/ungdomsbok från Jägerfeld.

Att vilja vara någon annan. Eller åtminstone lite mindre som sig själv är väl rätt vanligt. När Sigge flyttar och ska börja en helt ny skola tänker han att nu har han chansen. Nu ska han bli någon annan, någon som får vara med.

Han önskar att han kunde vara mer som sin åttaåriga lillasyster, för hon får kompisar bara hon går ut genom dörren. Eller kanske som mormor, som liksom kör sitt eget race – bokstavligt talat!

Bara läs. Bry dig inte om att du inte tillhör målgruppen. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Mitt storslagna liv t.ex. här och här. Och har du redan läst den, vad tyckte du i så fall? (Inga spoilers😉)

Här kan se kort vad jag tyckt om en annan av Jenny Jägerfelds böcker, Comedy Queen. Ok, avslöjar lite. Helt klart rätt så lysande den med.😁 Förutom den kan jag även rekommendera Brorsan är kung!

Två olika biografier

Jag råkade läsa Michelle Obamas Becoming samtidigt som Tara Westovers Educated och gillade den ena men inte den andra.

Med Obamas bok kom jag inte längre än till sidan 70. Tyvärr kunde jag inte låna om den igen. Boken är lång och språket behagligt men så långsamt. Och faktiskt med rätt ointressant handling. Även om hennes första 18 år lunkade på, behövde kanske inte berättelsen göra det på samma sätt.

Westover däremot öste på från början. Också hon berättar i kronologisk ordning om sitt liv. Men hennes liv och berättarteknik hade liksom mer framåtrörelse. Ett mycket annorlunda liv och öde. Även om mycket som Obama berättade var intressant grep det inte tag. Westover hade en starkare närhet. Hennes annorlunda uppväxt i en mormonfamilj som levde utanför samhällets stöd (ingen skola, ingen sjukvård) och istället förlitade sig på faderns – och Guds – ord och försyn, fascinerade mig starkt.

Westovers Educated berör bl.a upplevelsen av verklighet och sanning på ett sätt som intresserade mig. Plus just begreppet utbildning, i dess vidaste bemärkelse. Så många tankar väcktes. Inte bara på grund på hennes annorlunda och ofta svåra uppväxt.

Obamas Becoming kanske jag kommit in i om jag fått lite mer tid. Men jag är osäker.

Hur som helst.

Har du läst dem? Vad tyckte du i så fall?

Endgame – James Frey

Endgame är en triologi som består av Kallelsen (The Calling, 2014), Spelet (Sky Key, 2015) och Striden (Rules of the Game 2016). En mycket actionspäckad och handlingsdriven serie. Bladvändarläsning när den är som bäst.

Serien handlar om tolv ungdomar, mellan 13 och 19 år, som kommer från olika klaner och olika delar av världen. De vet något om jorden och universum som andra inte vet. De bär på en hemlighet som snart alla kommer få ta del av, att vi inte är ensamma i universum. Och att det finns utomjordlingar som styr vår värld och nu vill förstöra den, så som den är, för attt människan börjar bli ett hot. Inte bara mot världen, utan även mot dem.

De tolv ungdomarna blir kallade till ett spel. De är tränade som värsta elitsoldaterna och skulle slå filmhjältar som Sara Connor, Ethan Hawke och Jason Bourne på några sekunder. Fördelen är att de är unga, tränade att inte tänka och ännu inte tvekar över vad ett människoliv är värt. Bara en kan överleva. På så vis har utomjordingarna, i generation efter generation i tusentals år hållit de tolv klanerna i sträckbänken. Människorna har sett till att alltid ha sina unga förberedda för dagen när kallelsen kommer. Men är det tillräckligt. Kommer Spelet vara allt, eller kommer reglerna ändras?

Vill du läsa något karaktärsdrivet, med relationer och reflektioner i fokus, ska du läsa något helt annat. Här snackar vi action. Och jag gillade det, bland annat för att jag ofta överraskades av oväntade vändningar och att storyn är förankrad i antika historier och bibliska berättelser. Sista boken var lite stressad på ett par ställen, men överlag håller böckerna rätt igenom. Rekommenderas!

Vill du köpa eller läsa mer om Endgame, Kallelsen, ta en titt här eller här .