Jag tror jag nämnt att jag läst en tegelsten under en tid. Tad Williams The War of the Flowers (2003). En fantasy om att skifta värld från människornas till älvornas. Ett rike där alla möjliga sorts varelser lever tillsammans fast inte utan konflikter.
Jag går inte in på handlingen mer än så. Men det här var en härlig läsning med en manlig musiker till huvudperson med sina fel och brister och ett stort hjärta. Det var en bok fylld av detaljer och långa scener som jag ofta undrade vad de skulle utmynna i. Men sedan knöts allt ihop sinnrikt. En långsam läsning. Ofta spännande. Ofta märklig. Men mest av allt fängslande och fascinerande.
Bild Pexels
I övrigt har februariläsningen gått trögt. En ungdomsbok som jag tyckte var dåligt redigerad (från ett mindre förlag som tryckt boken på nytt) och en ungdomsbok (ftån stort känt förlag) av en debutant. Den tyckte var jobbig på grund av temat som jag tycker känns lite uttjatat med en ung kvinna med någon sorts identitetskris och psykiska besvär. Ingen av dem lästes klart.
Dessutom har jag en bok för bokcirkeln som jag tycker är mäkta ointressant. Den kommer jag inte heller läsa klart.
Hur går det för dig med läsningen? Guld och gröna skogar eller aska och elände?
Två böcker lästa i januari. Dessutom håller jag på med en tegelsten som snart är klar. Vad gäller läsningen i januari blev det en riktigt fin feelgood och en samling texter av frihetsberövade män.
En oönskad julklapp (2020) av Sara Molin, som gjort det igen. Alltså skrivit en pärla till feelgood.
Sara Molin kom i våras med sin första bok Som en öppen bok, som gjorde succé. Och det var hon väl värd efter flera års kämpande med att få ut sin debut. Så när En oönskad julklapp kom i november, var mina förväntningar höga. Och de infriades med råge. Så himla kul.
Och du som brukar läsa bloggen, och mina omdömen om böcker, vet att jag inte strösslar med lovorden. Molins första bok har jag i alla fall hänvisat till för flera av mina kunder som ett studieobjekt i hur en välskriven feelgood-bok kan se ut. Detsamma kan jag nu göra med En oönskad julklapp.
Men vad handlar den om? Jo, om Diana, sjuksköterska som jobbat utomlands, som volontär i sju år, och som återvänder hem över vintern och julhelgerna. Hon har fått ett vikariat på en akutmottagning, ska bo hemma med sin mamma igen, och rätt snabbt vänds vardagen upp och ned. För mamman som burit på en väl bevarad hemlighet hela Dianas uppväxt avslöjar den.
Smidigt berättat, några oväntade och väntade vändningar (det är ju trots allt feelgood så vissa saker går det liksom att förvänta sig, precis som det ska) gjorde läsningen till en njutning.
Det blev en bladvändarläsning på några dagar. Och om du också är ett fan, ja, då kan jag ju berätta att Molin redan skriver på nästa bok.
Men vad skiljer Molins böcker från andra feelgood då? Jo, det torde vara att de har en aningens mer seriös ton då de hanterar några ämnen som egentligen kan betraktas som rätt tunga och som hanteras med god balans för en feelgood. Det är inte heller så puttenuttigt som det kan vara ibland. Om du läst Jenny Colgans Små bageri-böcker vet vad jag menar. Så, En oönskad julklapp, rekommenderar jag starkt!
Friheten innanför murarna (2020) är en samling texter skrivna av interner på Mariefreds anstalt, utgiven av Magnus Utvik. Texterna består av korta reflektioner, längre berättelser och ger en fin insikt i hur männen på anstalten betraktar sin tillvaro.
Magnus Utvik, som står bakom utgivningen av Friheten innanför murarna, hade en skrivargrupp på anstalten. Flera visade intresse för att delta, och efter att par träffar blev det sex deltagare. I olika övningar berättar de om sina liv i korta glimtar, om att vara frihetsberövad och de får prova att uttrycka sina tanker utifrån korta rubriker som Ensamhet, Rädsla eller prova på att inleda en deckare.
Jag som arbetat i många år mot kriminalvården, med frihetsberövade föräldrar (både personer som varit häktade och som haft långa straff) och deras barn, tyckte boken lät intressant. Som skrivpedagog undrade jag också hur texterna skulle kunna se ut, vad de arbetat med och hur de tacklat sitt skrivande.
En del berättelser var mer självutlämnande och jag lärde mig rätt snart känna igen vem som skrev, utan att kolla efter namnet. Men så är det ju också, vi har alla vårt personliga sätt att uttrycka oss.
Om man ska titta lite djupare på texterna och personerna bakom tycker jag också det var intressant att få en inblick i en vardag som ofta varit kriminell, vilket speglades i flera texter. På andra skrivarkurser skulle texterna stuckit ut till sitt innehåll, då vi ”vanliga” svenssons lever i en annan verklighet och skriver om det vi känner till.
Friheten innanför murarna var intressant och jag tycker det är starkt gjort av deltagarna att bidra med sina texter. Så, är du nyfiken, då ska du verkligen ta dig en titt.
För februari hoppas jag läsa en bok för bokcirkeln och få läst några lockande recensionsexemplar. Och så min tegelsten. Men den är jag nästan klar med så den är nog minsta bekymret. Har du någon bok du längtar efter att läsa?
Jag brukar vara med i Kaosutmaningen. Och 2020 var jag det med. Det är en läsutmaning som går ut på att man ska läsa minst 20 böcker som matchar något av kriterierna på listan. Jag läser inte böcker valda utifrån vad det står på listan, utan ser i efterhand om jag kan matcha in dem. Förra året lyckades jag med nitton. Så jag föll precis på mållinjen.
1. Läs en bok med vitt omslag. Half Lost, Sally Green 2. Läs en bok som är en spökhistoria. 3. Läs en bok vars författare är från Indien. 4. Läs en bok vars författare är från England. Half Bad, Sally Green 5. Läs en bok vars författare är från USA. Educated, Tara Westover 6. Läs en bok som är skriven av en pseudonym. 7. Läs en bok som publicerades det år du föddes. 8. Läs en bok vars huvudperson är HBTQ. Sommarplåga, Hanna Jedvik 9. Läs en bok vars handling baserats på verkliga händelser. Flickan med sju namn, Hyeonseo Lee 10. Läs en bok som utspelar sig på sommaren. Inte längre min, Ann-Helén Laestadius 11. Läs en bok med en blomma på omslaget. The Stranger Diaries, Elly Griffiths 12. Läs en bok som har en färg i titeln. 13. Läs en bok som utspelar sig i det landskap du bor. 14. Läs en lånad bok (ej en biblioteksbok). 15. Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa. 16. Läs en bok/författare från Sydamerika. 17. Läs en novell. 18. Läs en debutbok utgiven 2020. Som en öppen bok, Sara Molin 19. Läs en bok med en katt på omslaget. 20. Läs en bok som har ett efternamn i titeln. 21. Läs en bok som du har fått i julklapp. 22. Läs en bok vars författare är eller har varit politiker. 23. Läs en bok med kvinnlig huvudperson. Mellan oss, Sandra Beijer 24. Läs en bok där en stor del av handlingen inte utspelar sig på jorden. Dunkelstjärna, Joseph A Davis 25. Läs en bok som djur/magiskt väsen ingår i handlingen i. Half Wild, Sally Green 26. Läs en klassiker. 27. Läs en påskekrim. 28. Läs en bok av din favoritförfattare. Balladen om sångfåglar och ormar, Suzanne Collins 29. Läs en bok av en författare du inte har läst något av tidigare. Bete sig, Linda Jones 30.Läs en bok någon rekommenderat till dig. Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld 31. Läs en bok du endast lyssnar på. 32. Läs ett seriealbum/grafisk roman/bildroman. 33. Läs en fackbok. Skriv ditt liv, en handbok i skrivande, Jenny Eklund 34. Läs en bok som filmatiserats. Hunger Games, Suzanne Collins 35.Läs en bok vars omslag i huvudsak är gult. Athena: Grattis världen! Jag är här nu! – Elin Ek 36. Läs en bok med miljötema. 37. Läs en bok med en karaktär med samma yrke som du – eller ditt drömyrke. 38. Läs en YA-bok. Endgame: Kallelsen, Spelet, Striden – James Frey 39. Läs en barnbok utgiven i år. 40.Läs en bok som innehåller ett verb i titeln. Bränn mina brev, Alex Schulman
SLUTRESULTAT FÖR ÅRET- 48 (?) LÄSTA BÖCKER Jag brukar räkna antal lästa böcker per år, vilket brukar gå lätt och smidigt eftersom jag duktigt brukar skriva upp de jag läst. Så inte år 2020. Och fråga mig inte varför. Glömde? Men, när jag går igenom bloggen tycks det landa på 48 stycken. Då har jag även en fyra, fem, sex stycken som jag påbörjat men inte läst klart. Bland annat Lärarinnans sång, Vigdis Hjort, och en av Alex Schulman för bokcirkeln som jag inte kom in i, liksom FranKISStein (tror det stavades så) och en bok nr två i A Discovery of Witches.
Jag tror jag hoppar över läsutmaningarna i år, eller ja, den enda som jag hängt kvar med i snart åtta år, tror jag behöver fokusera på att faktiskt skriva upp det jag läst istället.
BOKFAVORIT? Hm… Jo, jag tyckte väldigt bra om Alex Schulmans Bränn alla mina brev. Den överraskade verkligen positivt och hängde kvar länge efter att jag läst den i våras. Så den kan jag rekommendera varmt. Men annars fanns många bra och intressanta böcker och även några rena bottennapp, men de som jag tyckte allra sämst om, de skrev jag inte om. Inte när de har svenska mindre författare i alla fall. Vill inte dissa på det sättet.
Nu ser jag i alla fall fram emot ett nytt läsår. En bok avklarad, bara uppemot ett femtiotal till att avverka. För vi satsar väl på en bok per vecka? Eller vad säger du? Har du något läsmål eller någon utmaning du deltar i?
Kommande böcker på bloggen, och en av dem har jag redan läst klart.
Två böcker till hann jag läsa ut i december, förutom Joseph A Davis Dunkelstjärna, som jag skrev om nyligen. Nu blev det en debut och en bestseller.
Om allt vore annorlunda, är Sanna Macdonalds debut från 2019. En fantastiskt fin berättelse där olika livsöden följs i nutid och från 1937. Jag tycker de olika historierna vävs ihop snyggt, karaktärerna är också starkt skildrade och jag ville verkligen veta hur det skulle gå.
Det handlar om kärlek, mer eller mindre förbjuden sådan, relationer och hur de ses ur egna ögon och ur andras. Att våga gå sin egen väg och med allt som det innebär. Rädslan att ta steget och hur svårt det kan vara att få älska, precis vem som helst när som helst. Kärlek är ju ofta något som liksom drabbar och inte går att värja sig mot. Så Om allt vore annorlunda, kan jag verkligen rekommendera!
Half Lost (2016) är sista delen i trilogin om Nathan som föds som både god och ond häxa, son till den mest fruktade häxan (eller om man säger trollkarl – lite snurrigt med begreppen när läsningen sker på engelska) i hela västvärlden. När jag läste första boken, Half Bad, var jag inte helt såld, men den tog sig och andra boken Half Wild fick mig att sträckläsa.
Sally Green har skrivit en trilogi som är rak, stark och fascinerande. Dessa människor, häxor eller trollkarlar, lever i vår vanliga värld, men styrs av sina egna regler. Inte helt olikt Harry Potters universum, men skillnaden här är att det är rått, naket och kallt. Och jag gillar hur avskalad berättelsen är, samtidigt som den berör och engagerar. I dessa böcker – utan att egentligen spoila något – utmynnar historien till en krig mellan de onda och de goda, där gränserna suddas ut. För vem är egentligen bara ond, eller god? Är du nyfiken på serien Half Bad, av Sally Green, tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Rekommenderas.
Har du läst någon bok att rekommendera? Vilken genre, vilken sorts bok som helst funkar. Jag är nyfiken på det mesta. Och alltid kul att få boktips. 🙂
Idag presenterar jag bara en bok. Ville inte vänta och samla hela månaden. Så här har du Dunkelstjärnan (2020) av Joseph A Davis.
Dunkelstjärnan är första boken i serien Kampen om Tusenvärld, en spännande fantasy om en annan värld där onda mörka skuggor hotar att ta över.
Två vanliga barn från vår värld, och en pojke med ovanliga förmågor och en alkoholiserad man, kastas in i ett oväntat äventyr. De tvingas möta faror, sitt förflutna och en framtid som de kan vara med och förändra. Om de vågar. Om de gör rätt val.
Joseph A Davis böcker är jag bekant med sedan tidigare då jag läst hans trilogi Markus av Trolyrien. En serie som var spännande och annorlunda, med ett kristet budskap och fylld av märkliga varelser och företeelser. Även i Dunkelstjärnan är de fantastiska inslagen otroliga, om än inte lika ”tokiga”.
Roligt är också att se den utveckling som skett i författarskapet. Tidigare var det bra, nu är det ännu bättre, ja riktigt skarpt. Jag är fast från första sidan och har riktigt svårt att lägga undan boken. Kan det bli bättre än så här? Jag tror knappast det. Davis är en författare väl värd varje hyllning. Rekommenderas!
Det bidde bara en. Lite chockartat tycker jag allt.
En bur av guld, Camilla Läckberg. Eftersom jag inte läst någon Läckberg tidigare, helt enkelt på grund av att jag för väldigt många år sedan blev irriterad över hennes syn på författarskapet, var det spännande att prova att läsa denna En bur av guld.
Det var väl lite som jag trott. Ganska så lättsmält och inte den mest svåra plot att förutse. Men so what, det är underhållningslitteratur och sådant ska inte underskattas. Jag orkar inte dra handlingen direkt, men det handlar om hämnd. Ingredienserna är sex, otrohet, flärdfullhet och lyx, börja om från noll och arbeta sig upp och bli det mest åtråvärda som finns på marknaden, ja alla marknader typ.
Om du inte läst men är nyfiken tycker jag du kan göra det. Alltid kul att se vad alla snackar om typ. Och på tal om snackar, så var det Läckberg själv som i en intervju berättade om sina försök att börja skriva och hur hon upplevt detta, som gjorde mig irriterad. Tidningen var någon större mer ”seriös” mode-/kvinnotidning och Läckberg berättade att hon börjat skriva på sin deckare där i begynnelsen och tyckt det var så krävande, ungefär. Så hon kontaktade några förlag och plottade sin idé, bara för att se om intresse fanns och om det var värt att ens lägga tid på det mödosamma skrivandet. Och ja, hon är ju mer entreprenör än författare så hon sålde in sin idé och så började allt. Därav min irritation. Kanske jag velat göra likadant, men då, när jag läste artikeln var hon fortfarande rätt ny med bara en tre, kanske fyra utgivna böcker, och en annan hade inte jobbat i hundra år med samma manuselände. Så min irritation bottnar nog snarare i en nonchalans kring hur hon såg på författandet, än i att jag inte nått så längt. Varken då eller idag.
Annars häpnar jag själv över att jag endast läst ut en bok i hela november. Men jag har en som nästan är klar. Joseph A Davis var så vänlig och skickade mig ett recensionsexemplar av en av sina senaste barn-/ungdomsböcker, Kampen om Tusenvärld – Dunkelstjärnan.
Och så har jag även fått två rec.ex. i form av ett par grafiska romaner, det vill säga romaner med bilder och text. De har jag Fria ligan förlag att tacka för. Har redan börjat läsa lite i HP Lovecrafts Vid vansinnets berg, som är så otroligt snyggt illustrerad. Varje bild är en fröjd för ögat.
Dessutom har jag påbörjat en tegelsten på nästan 700 sidor, Tad Williams A War of Flowers. Så skönt att ha en bok att hålla på med ett tag. Har saknat de där tegelstenarna som jag brukar läsa på engelska, och gärna som serier med. Lycka!
Hoppas det är bra med dig i denna tid. Att läs och skriv flyter på. Eller vad du än har för hobby.🙂
Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!
Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.
Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.
Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.
Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!
Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.
Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.
Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.
Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.
Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.
Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?
I augusti blev det en blandad kompott böcker, två omläsningar och två som jag bara kom halvvägs in i, och en som inte föll mig i smaken alls. Och två nya utlästa.
Star Runner – omläsning av S.E. Hintons gamla bok från 1988. Ni vet hon som kom med supersuccéerna The Outsiders och Rumble Fish som blev kultfilmer för ungdomskultur med kommande stjärnskådisar som Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, Nicolas Cage, Tom Cruise. Francis Ford Coppola regisserade båda filmerna och flera av nämna skådisar medverkade i båda, men Outsiders stod för tyngsta listan. Star Runner har jag i alla fall läst väldigt många gånger sedan jag var tolv år, och nu blev det en omläsning.
Star Runner handlar om Travis riskerar ungdomsfängelse efter att han misshandlat sin styvfar. Travis väljer att flytta till sin farbror istället. Att han misshandlade styvfarsan berodde på att mannen, som i allmänhet verkar vara en skitstövel, höll på att elda upp Travis hundratals berättelser han skrivit under åren. Japp, vi har en författare i huvudrollen. För han har skickat manus till förlag. Och blir antagen. 16 år, halvkriminell och allmänt vilsen. Bokens titel är urkass. Det är namnet på en häst i stallet som farbrodern har. Och stallet har betydelse, men det är ingen hästbok. I övrigt är boken en favorit och den funkar rätt bra fortfarande, 80-talet till trots, känns den rätt tidlös.
På natten är allt sant (2018), Lina Stoltz. Ungdomsbok som påminde mycket om serien Skam, fast som en bok. Rapp och liksom cool. (Eller vad man nu säger, för vad vet jag, utan tonåringar att fråga.) Den har en del oväntade vändningar och jag gillar hur krass den är. Verkligheten, att som vit tonåring bli ihop med någon mörkhyad när ens vänner ser ner på alla som inte är som dem, är tuff. Minst sagt. Rekommenderas!
Where the Crawdads sing (2018, Där kräftorna sjunger), Delia Owens. Denna omtalade och hypade bok. Visst blir man nyfiken. En miljon sålda ex osv. Och alla lovprisar den. Nästan. Jag har sett några balanserade recensioner och sällar mig nog lite till dem. Boken är fantastiskt på många sätt och jag dras in i den, men samtidigt händer något efter mitten. Det magiska skimret, det upplöses och försvinner. Åtminstone för mig. Ja, jag tycker den är fin och ja, jag tycker verkligen att du ska läsa den om du är nyfiken. Och har du läst den, vad tyckte du i så fall? (No spoilers)
The Hunger Games (2008), Suzanne Collins, en omläsning. Kanske fjärde läsningen totalt. Och jag blir lika nockad varje gång. Filmen är bra, boken så mycket bättre. Om jag fick välja en bok jag önskar att jag skrivit är det den här. Om du missat vad den handlar om, drar jag det kort. I en dystopisk värld tvingas barn från tolv distrikt att slåss för sina liv varje år, för att fred ska upprätthållas. Så. Läs den, eller se filmen.
Okej, jag hade två böcker också som jag kom halvvägs i och en som jag påbörjade.
Lärarinnans sång (2020), Vigdis Hjort, handlar om hur en lärare ombeds vara med i en students filmprojekt där han ska filma hennes arbetsdag och vardag. Hon uppslukas så av detta i tanken att allt börjar kretsa kring hur hon tänker att han ser henne, hur hon och hennes liv tar sig ut i hans ögon. Och efter en typ halv bok uppfylld av hennes inre var jag nöjd. Ändock en fascinerande studie av hur hon analyserar sig själv i sina och andras ögon. Om jag inte behövt lämnat den pga kö på biblioteket hade det varit kul att se hur det slutat.
Skynda att älska (2009) Alex Schulman. En biografi om honom och fadern. Och efter att ha läst Bränn alla mina brev (2018) som jag älskade fastnade jag inte alls. En fin skildring av vandringar i minnet och att tackla bilden av vem någon var, liksom sig själv. Jag läste halva ungefär sedan var jag nöjd.
Dessutom påbörjade jag Frankissstein (2019), Jeanette Winterson, som jag inte alls lyckades komma in i. Någon sorts historia om Mary Shelley blandad med nutid. Sorry jag kan inte göra den rättvisa alls då jag bara kom ett trettiotal sidor. Är du nyfiken ta dig en titt, den har fått rätt bra betyg annars och ska tydligen vara väldigt annorlunda.Jag tror att omläsning får bli min grej. Jag har några böcker att läsa från biblioteket och ett par andra som väntar också, men annars så… Ibland är det skönt att läsa något som vet hur det går, och liksom inte ”måste” läsa vidare. Hur går det för dig med läsningen annars? Toppen eller botten?
Nu är bloggpausen över. Nu kör vi inlägg varje torsdag igen. Jag har haft en fin paus och läsningen har flutit på fint. Fyra ungdomsböcker, en spänning och Stephen Kings senaste. Enjoy!
Bete sig (2019), Linda Jones, handlar om Stina som får värsta krisen när föräldrarna ska skiljas. Hon är drygt tjugo och vi följer henne genom en snyggt saxad berättelse. Kapitlen varvas med att hon är i en stuga mitt ute i skogen, och med händelserna som löpte dit. För att till slut landa i ett rent nu där dået kommer ikapp nuet. Ruskigt snyggt.
Stina var jag dock inte förtjust i och jag gillade egentligen inte historien – som gjorde mig illa till mods – men boken var för intressant och välskriven för att jag skulle sluta läsa. Så, är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den!
När längtan är som vackrast (2019) Elisabet Engström, för yngre läsare, sådär runt tolv. Och för mig. För jag blev så förtjust. Brita börjar en ny klass, spelar fotboll och får en ny vän, Loppan. Som klasskompisen Julia gör sig till för. Och Brita blir avundsjuk.
Att gå femman och vara sig själv är inte alltid så lätt. En stämningsfull bok med mycket omtanke. Rekommenderas!
Inte längre min, (2018) är Ann-Helén Laestadius fristående uppföljare till Tio över ett som jag gillade skarpt. Även denna är riktigt bra.
Majas bästa kompis har flyttat, pojkvännen drar sig undan när Maja vill ha sex, morfar får en stroke och en ny tjej ska flytta in i Majas gamla hus. Som flyttats på grund av gruvan. Och nej, det är inte coolt att en hel stadmåste flyttas på grund av gruvdriften. Maja sörjer Kirunas förändringar. Men inte så många andra verkar fatta. Inte pojkvännen och inte bästisen iaf. Läs Inte längre min. Och gärna Tio över ett med.
Ett hem att dö för (2019), Lina Arvidsson, en spänningsroman som fick mig att sträckläsa.
Unga Hanna kämpar på i Stockholms hemtjänst, hoppas på fler pass och ett vettigt ställe att bo på. Utsparkad från sitt mysiga andrshandskontrakt får hon ett rum i ett kollektiv. Men alla hatar varandra och hon bor i en skrubb med ett duschdraperi som dörr. Då får hon uppdraget att vattna blommor i en semestertom fin villa, och hon har plötsligt tillgång till ett helt hus. Problemet är bara att någon mer tycks ha det.
Jag tycker allt är läskigt. Jobbet i hemtjänsten, att inte ha pengar, att vara ensam, att vattna växterna i en enorm villa sena kvällar, att stappla runt i ett vinterkallt Stockholm utan vettiga vinterkläder. För att inte tala om det som göms i villan. Läs!
Sommarplåga (2019) Hanna Jedvik, en ungdomsbok om sommarlovets förväntningar och förhoppningar, förälskelser och besvikelser. En bok som tar upp det där med vänskap som förändras, hur abrupt det kan kännas och hur svårt det kan vara att tackla. Fint skriven och med mycket känsla. Läsvärd. Rekommenderas.
Och sist ut i juli blev Stephen King med The Institute (2019). En bladvändare när det är som bäst.
The Institute handlar om barn som kidnappas till en speciell inrättning där de utnyttjas för ett ändamål som inte går att föreställa sig. Det är otäckt och engagerande. Huvudkaraktärerna är en tolvårig pojke och en fd polis. Utöver dem finns flera starka bikaraktärer som också för handlingen framåt. Personportätten är faktiskt en stor del av behållningen i en i övrigt mycket spännande bok. Kul när båda dessa bitar fungerar bra.
Jag har läst ett fåtal av King tidigare: Carrie, Varsel, Pestens tid och Det. Och så hans självbiografiska bok om skrivande, Att skriva – en hantverkares memoarer Jag har sett flera filmer och serier baserade på hans verk och tycker ofta det fängslar. The Institute gav mersmak, och jag läser gärna mer av King. Har du något att tipsa om, gör gärna det. Alla tips tas tacksamt emot.
Det var juli-läsningen. Nöjd med lästempot och de lästa böckerna. Har du läst något i sommar som du kan rekommendera?
Juni blev en bra läsmånad. Ibland är läsning mer lockande helt enkelt. Att kunna sitta ute har förstås gjort sitt. Kanske du hittar någon du tycker lockar? Enjoy!
Susanna Martelins Så långt vi kan följas (2018) är en otroligt fin ung vuxen-roman om vänskap, kärlek, sorg och kris. Jag sträckläste den. Njöt av hur väl den var skriven, hur väl den gestaltade ett ungt par i en kris, hur mysteriet om vad som egentligen hänt och hur det varit nystades upp. Läs den!
Balladen om sångfåglar och ormar (2020) är Suzanne Collins prequel till Hungerspelen. Vi följer det tionde hungerspelet, får ta del av hur den moderna formen får sin grund och så avslöjas ursprunget till spelen.
Hungerspelstrilogin med Katniss utspelar sig 65 år senare ungefär, eftersom det hungerspelen då firar 75 år.
Balladen om sångfåglar och ormar är mörk, engagerande och oerhört spännande. Tycker jag som älskar Hungerspelen för den värld som presenteras och de karaktärer som fyller världen. Även Collins prequel blir en favorit. Och jag önskar att jag skrivit dessa böcker. Läs dem!
Close your eyes (2015) är en spänningsroman av Micheal Robotham. En författare jag fått upp ögonen för tack vare Bokdamen. Robothams Life or Death tyckte jag mycket bra om. Även denna fängslade och överraskade. Den ingår i hans serie om Joseph O’Loughlin som är psykolog och hjälper polisen lösa fall. När det var som mest spännande blev det sträckläsning. Life or Death tycker jag har en sinnrikare handling, men Close Your Eyes låg inte långt efter. Rekommenderas.
Livet enligt Dagny (2016) är en självbiografi om Dagny Carlsson som började blogga som hundraåring. Mycket imponerande. Boken om hennes liv och reflektioner kring då och nu liksom sig själv och att vara äldre var mycket intressant. Den var lättsam trots livets, ibland, lite tyngre ämnen. Läs den!
Färjan (2015), Mats Strandberg. Otäckt och otäckare. Jag höll läsningen till dagtid, feg som jag är när det kommer till skräck. Tur det. För handlingen gick in under huden.
Vi är med på en färja mellan Sverige och Finland. Följer karaktärer, som är där för att festa, ligga, göra en romantisk resa eller familjeutflykt. Personalen jobbar på, vana vid att se det mesta. Men de har aldrig upplevt vad denna resa för med sig. Skräck. Som förvandlar folk. Och sprider sig. Och det finns ingenstans att ta vägen.
Så rysligt. Jag har aldrig lockats av den sortens färjerturer. Efter Strandbergs bok känns de helt uteslutna. Inte bara för de monster som gått ombord. Utan för de monster som folk frivilligt släpper fram med alkoholens hjälp. Rekommenderas!
Så det var juni det. Tänk att det redan är juli. Vart tar dagarna vägen? För mig far de fram i flygande fläng trots att jag inte har direkta tider att passa på grund av inställt extrajobb. Jag har mina rutiner med skrivcoachandet och så har jag börjat träna. Men ändå, att inte träffa folk om dagarna som förut, hur kan det gå så snabbt? Är det för att jag inte träffar folk som jag är van som det går snabbt? Eller, vad tror du?
