Minnesförlust och minnesvärda mord

Två böcker som kan verka olika men som har en gemensam nämnare. Isolering och att inget är som det tycks vara.

Här kommer ett inlägg om en klassisk pusseldeckare och en mer modern variant. Ingen pusseldeckare dock, men frågan ”who did it?” är lika aktuell i den. Anna Fredrikssons Minnesförlusten ställer sig nämligen samma fråga som Agatha Christie i Och så var de bara en. Vem gjorde det?

Minnesförlusten – Anna Fredriksson

I Minnesförlusten (2022) har Klara förlorat minnet av vem hon är och vem hon var. Allt praktiskt minns hon dock, som hur världen fungerar och vilka som styr den. Utan familj visar det sig, bortsett från en bror hon visst inte umgås med, har hon endast sin terapeut att förlita sig på. En man hon inte minns, men som går all in i hennes fall och vill skriva en vetenskaplig artikel om henne.

Hon har förlorat minnet i vad som verkar vara en drunkningsolycka och ett försök till mord på henne. I sina efterforskningar hittar hon fler frågor än svar, märkliga beteenden och svek. En plats längs kusten kanske kan ge ledtrådar och väcka minnet till liv och hon och psykologen åker dit. De blir bekanta med ett trevligt par och stannar längre än planerat. Isolerade i skogen, med klippor ner till vattnet, inget internät, ingen mottagning.

Och ja, nu har jag avslöjar nästan hela handlingen. För det är en berättelse som liksom travar på. I första halvan läggs pusselbitar som är riktigt spännande att se läggas. Andra halvan tyckte jag tappade fart. Tappade… trovärdighet.

Minnesförluster fascinerar mig och den biten tycker jag Anna Fredriksson hanterar mycket väl. Men upplösningen känns konstruerad. Lite krystad. Lite forcerad. Ändå, en helt okej spänningsroman.

Och så var de bara en – Agatha Christie

Det här med minne, ja. Jag läste Christies Och så var de bara en för nog drygt tjugo år sedan första gången. Och blev riktigt förtjust. Så efter några år blev det en omläsning. Och jag hade glömt vem mördaren var!

Som att läsa en ny bok. Även nu var jag riktigt förtjust i handlingen och boken lästes om efter ännu några år. Den här gången mindes jag vem som gjort det och behållningen av att se alla pusselbitar falla på plats var stor.

Så bestämde vi att läsa boken i bokcirkeln för några månader sedan. Nu var det säkert runt tio år sedan jag läste den sist. Tror du jag kom ihåg vem mördaren var?

På ett ungefär. Men boken är så listigt uppbyggd att jag inte litade på mig själv. Dock misstänkte jag rätt person.

I Och så var de bara en samlas ett tiotal olika personer på en ö, inbjudna av ett värdpar som inte finns på plats. Men, som i sin frånvaro utpekar varje person i sällskapet för olika hemska brott. Det finns ingen båt eller något annat sätt att ta sig ifrån ön. Isolerade börjar de dö, en i taget. Precis så som i en barnramsa som finns i varje sovrum.

”Tio små negerpojkar åt supé i Rio, en satte i halsen så blev det bara nio…”

Till skillnad från Minnesförlusten tycker jag att Christies bok håller hela vägen. En väl konstruerad mordgåta där upplösningen i alla fall får mig att förundras över Agatha Christies förmåga till kluriga mord. För att inte tala om persongalleriet med alla så olika karaktärer. Visst en del kan nog uppfattas lite stereotypa, men jag gillar dem skarpt. Inte karaktärerna i sig, men hur de skildras.

Och så var de bara en har jag ännu inte läst min sista gång. Den är en riktig favorit bland Christies alla mordgåtor och mysrysliga pusseldeckare.

Har du läst? Vad tyckte du i så fall?

---

Och så var de bara en – på svenska tidigare Tio små negerpojkar

(originaltitel: Ten Little Niggers, även Ten Little Indians, Ten Little Soldiers och And Then There Were None) är en deckare skriven av Agatha Christie, utgiven 1939 och på svenska 1940. Boken har sålt i omkring 100 miljoner exemplar och är därmed en av världens mest sålda böcker alla kategorier.

Källa: Wikipedia

Annons

Bladvändare och sömnpiller – ett virrvarr av böcker

Ibland blir väldigt många böcker lästa på kort tid. Just nu beror det på att böcker jag reserverat råkade bli redo för utlån ungefär samtidigt. Och jag har inte riktigt ork att ge dem alla ett eget inlägg. Men vill inte ignorera dem heller.

Så här kommer en summering av handling och ett kort omdöme.

Utan personligt ansvar – Lena Andersson

Lena Anderssons fristående fortsättning på Egenmäktigt förfarande (2013) kändes lång. I Utan personligt ansvar (2014), blir huvudkaraktären Ester Nilsson åter igen kär i en man som nog inte är så intresserad, eller? Han är gift och skådespelare och håller Ester på halster. Kommer han någonsin lämna sin fru?

Det går upp och ner i förhållandet och det gjorde även mitt intresse. Nog för att boken skildrar deras relation väl och säkert speglar många kvinnors sätt att analysera mäns beteende blev det lite långdraget för mig. Jag somnade ifrån lyssningen vid några tillfällen men tror inte jag missade något särskilt.

Dock, alltid intressant att läsa kritikerhyllade författare och jag uppskattade ändå skildringen av denna relation i Utan personligt ansvar.

Det andra arvet – Malin Sanglert

Det andra arvet (2022), är Malin Sanglerts debut och hon nominerades till årets deckardebut Crime Time Award. Det är en spännande bok om en ung kvinna som ärvt ett hus på västkusten efter mostern. Som tog över det av de döda morföräldrarna. Här har många ljuvliga somrar tillbringats men nu var det väldigt länge sedan Sofie var där.

Hon ska renovera huset inför en tidningsartikeln och sedan sälja. Huset döljer dock mörka hemligheter och en sanning värre än hon kunnat föreställa sig.

Det andra arvet är otäck och skickligt skriven, en riktig bladvändare. Jag kan mycket väl förstå att den nominerades. Är du nyfiken, läs!

Herrgårdens hemlighet – Elin Säfström

Herrgårdens hemlighet (2022) är Elin Säfströms första bok i serien om Sunnanvinda – en herrgård full av spännande hemligheter.

Miranda letar efter sin katt när hon upptäcker att Sunnanvinda bebos av ovanliga människor. Inte anar hon då att det hon möter där kommer förändra hennes liv.

Så, ett oväntat äventyr vänder upp och ned på tillvaron för Miranda. Och även om jag inte tillhör målgruppen, barn 9-12 år, tycker jag handlingen är både spännande och fascinerande. Hade jag varit tio hade jag älskat den. Nu nöjer jag med att ”bara” tycka om.

Malström – Charlotte Al-Khalili

I den spännande kriminalromanen Malström (2022) förs handlingen fram av 16 olika karaktärers perspektiv. Charlotte Al-Khalili har nominerats till årets bästa deckardebutant av Svenska Deckarakademin.

Charlotte Al-Khalili utkom på egen hand med Skörda storm (2018) men slår nu igenom i bokbruset med sin ovanliga deckare, en skickligt skriven bladvändare, om en ung mans dödsfall en januarinatt i Stockholm. Karaktärerna är långt ifrån sympatiska men trovärdigt skildrade utifrån en låg socioekonomisk ställning. Är du nyfiken? Läs!

I hökens näste – Hans Carstensen

I hökens näste (2022) är andra boken om den hemliga agenten Anna Nilsson, som egentligen heter Daphne som hållt sig gömd för att inte riskera sitt liv. Inte heller hennes familj och de vuxna barnen vet något om vem hon egentligen är. Ja, fram tills förra boken då Under hökens vingar (2021).

I uppföljaren måste hennes familj gå under jorden, flytta och byta namn. Daphne och ett team ska oskadliggöra hennes ärkefiende och äventyret drar igång med snygga tillbakablickar som ger en god bakgrund till hur hamnade inom den hemliga säkerhetspolisen och varför någon är besatt av att förgöra henne.

Böckerna om Daphne påminner mig om Ian Flemings böcker om James Bond. Lätt osannolika men spännande. Och cliffhangern på slutet frestar ju inte alls på på tålamodet till näst bok.

Under samma tak – härligt underhållande

Christina Lindström och Jan Andersson har skrivit den här underhållande mysiga romanen. Att Under samma tak (2022) utspelar sig i Göteborg gör verkligen inte saken sämre.

Lisa kommer från Luleå och ska plugga i Göteborg. En nystart. Ingen vet om de tokigheter hon gjort tidigare och med nya märkesväskan på armen ska hon inta Göteborg med grace. Och bli lika beundrad och höjd till skyarna som storasyrran är. Här ska inte satsas på gifta män eller andra losers.

Frans är basist i bandet som kör covers, han datasupportar och gör långa listor om musik när han inte hänger med polarna, går på match eller pubquiz. Vardagen består av ett stort tomrum som han försöker hantera.

För en nystart flyttar han. Till en lägenhelt på central adress i Göteborg. Grejen är bara den att en tjej från Luleå också ska bo där. Lisa får sovrummet och han tar soffan. Ingen vill bo med den andre, ingen vill flytta.

Under samma tak handlar om att börja på nytt och att vara någon annan än den man är. Lisa och Frans kämpar på, i viss motvind. Och det är roligt. Och tänkvärt. En berättelse om att bryta gamla mönster. Allt vi bär med oss, det som format och formar oss. Det vi vill och vill vara. Bli sedda. Få duga. Allt detta ger en roman med ett fint djup. Jag blundar dock lite för en eventuell otrohet som skaver, både för Lisa och mig som läser. För vad hände där egentligen?

Under samma tak är överlag en skön bladvändare som underhåller mer än väl. Rekommenderas!

Totalt bortglömd – Christina Lindström

Christina Lindström har gjort det igen. Skrivit en bok som jag älskar. Senast var det Så nära att det bränns en bok för 15 plus. Nu är det Totalt bortglömd (2022) en bok för 9 – 12 år som gör läsningen till mer än ett rent nöje.

Gabriels familj glömmer kvar honom när de ska till oma och opa i Tyskland. Så kan det gå när man är en familj på åtta personer plus en hund. Som tur är blir Beppe, labradoren, kvar med Gabriel.

En hel vecka helt själv alltså. Inte riktigt vad Gabriel önskat. Men granntanten ser till att han får mat och sällskap. Och allt är rätt lugnt. Bortsett från det hemliga brevet han hittar på hundpromenaden. Någon kommer bränna ner skolan om en vecka. Om inte Gabriel följer instruktionerna.

Så Gabriel gör vad han kan. Går ner i skolans läskiga källare, letar efter gömda pengar. Och under äventyret får han en ny vän. Någon som faktiskt vet vad han heter, till skillnad från klasskompisarna. Och han inser att han kanske har vänner som han underskattat. Plus att man ju kan vara vän med åttioåriga tanter. För även de kan känna sig ensamma.

Det är en fin berättelse och Gabriel är en skön kille med en massa humor och stort hjärta. En sådan som kanske försvinner i mängden, när alla andra vill synas och höras – både syskon och klasskompisar – men han är en sådan som håller i längden.

Totalt bortglömd. Rekommenderas!

Tips! Om du inte vill läsa Totalt bortglömd själv, ge den till någon som är i den här mellanåldern i julklapp.

Normal People – Sally Rooney

Såg du kanske tv-serien som baserades på boken när den gick för några år sedan? Det gjorde jag. Och ville läsa boken också. Sagt och gjort. Än sen att det tog flera år och ett beslut i bokcirkel att den skulle läsas.

Sally Rooneys Normal People (2018) är en skildring av en relation mellan två väldigt olika unga personer som dras till varandra.

De växer upp i samma småstad men rör sig i helt olika kretsar. Eller ja, Marianne rör sig väl inte direkt i någon krets alls. Connell är en populär fotbollskille medan hon är rik och ensam. De börjar prata och inleder en relation i smyg. Men snart gör de slut.

Avtrycket de gjort på varandra är djupt och när de möts på universitetet i Dublin blir de ihop igen. Och går isär. Men ändå kan de inte sluta ses.

Perspektiven växlar fint mellan de två och som läsare får man god inblick i deras liv och känsloliv. Det är en rätt stillsam historia, som liksom bara är. Och det räcker gott och väl. Rekommenderas!

Böcker i september

Förutom att jag läst recensionsexemplar för BTJ nu i september har jag även hunnit med lite nöjesläsning för egen del.

Ett liv i färg – Birgitta Gunnarson

Gunnarson debuterade häromåret med Så länge hjärtat kan slå, en bok om en bitter kvinna vars liv inte blivit som hon tänkt. I Ett liv i färg är huvudpersonen åter igen en kvinna som är 50 plus och vars liv tar en oväntad vändning när hon kliver på fel tåg.

Det är en bok om att stå upp för sig själv och gå sin egen väg, ja, att finna sig själv och avsluta dåliga bekantskaper. Att våga tro på kärlek och vänskap.

Ett liv i färg har ett fint budskap och berättas i ett stillsamt tempo. Möjligen att det är lite väl stillsamt och eftertänksamt för jag kom på mig med att kika framåt och liksom skumma lite lätt. Troligen är jag inte riktigt rätt målgrupp då jag hade svårt att engagera mig i huvudpersons liv, liksom i damerna runt henne och deras bestyr. Men en välskriven bok är trots allt, alltid en välskriven bok och det är Ett liv i färg verkligen. Är du nyfiken ska du absolut läsa.

Norna – Tobias Robinson

Norna (2022) är en bok med mycket humor och rätt knasig handling. Om du gillar Terry Pratchett, Douglas Adams och Nick Hornby borde du gilla det här.

Vad skulle hända om en helt vanlig tråkig och oansenlig man, mobbad på jobbet och dumpad av flickvännen plötsligt kan önska sig vad som helst?

I Norna är det vad som händer huvudpersonen Simon. Och snart vänds det mesta i Simons och vår värld upp och ner. En kan inte annat än undra hur det ska gå, men Tobias Robinson får ihop det hela snyggt.

Lyssnat på …

Tre påbörjade lyssningar i september och ingen var bra nog. En föll på grund av inläsaren som jag tyckte hade gnällig röst (en brittisk kvinna). En bok föll på dels att inläsaren läste upp en nigeriansk familj med accent som gjorde det svårt att höra vad som sades (brittisk man) och dels på att jag tyckte det var ointressant. Och en tredje svensk bok fångade mig bara inte.

BTJ-böckerna

Dem får jag ju inte prata egentligen och det tänker jag inte göra nu heller. Men, de var olika bra, från en tvåa till en fyra. På en skala som går till fem. Känns tråkigt att behöva sätta betyg under tre. Och det handlar inte om personligt tyckande utan hur boken uppfattas hålla litterärt. Jag har aldrig behövt ”tycka om” en bok för att tycka att den håller väl. Även om det förstås är roligare att läsa böcker som även tilltalar mig personligen.

Eller vad säger du? Hur går det annars med läsningen? Något bra att tipsa om?

Billy Summers – en Stephen King bok

I somras lyssnade jag på Billy Summers (2021) en roman av Stephen King. Inledningsvis var jag, bitvis, inte alls imponerad. Först efter ett par, tre timmars lyssning, blev jag fast.

Billy Summers är lejd prickskytt på dryga fyrtio år. Han tänker dra sig tillbaka men får ett sista jobberbjudande. Ett som han inte kan säga nej till. Det kommer göra honom ekonomiskt oberoende resten av livet.

Summers är inte som andra skurkar. Han skjuter bara onda. Bad guys. Och har rykte om sig att vara bäst. Inte bara på att skjuta. Utan även på att försvinna spårlöst.

Nu går det kanske att tro att hela storyn ska handla om hur han förbereder sig inför sin sista skjutning, men den är endast en upptakt för allt som händer sedan. Vad Billy råkar hamna i och vad han känner sig tvingad till då skjutningen inte riktigt faller ut som det var tänkt.

Som vanligt när King skriver får man en väl strukturerad och spännande berättelse. Jag sitter ofta som på nålar även om jag helst velat slippa en del väl ingående beskrivningar. Det tappar fart ibland och det är långt, som vanligt när det kommer till Stephen King. Överlag gillar jag det skarpt. Karaktärerna upplevs trovärdiga, om än att vissa skurkar kan uppfattas lite stereotypa. Jag känner starkt för både Billy och en viss skyddsling han tar under sina vingar.

Jag gillar även meta-nivån som romanen innehåller och tycker den höjer romanen ett snäpp. För, som svepskäl inför att förbereda skjutningen säger Billy att han skriver en roman, och faktiskt börjar han göra det, och skriver om sitt eget liv, ändå tills boken är slut. Ja båda böckerna alltså. Det ger en snygg tvist. Även om jag tyckte att vissa partier om Billys militära bakgrund var lite sega.

Nyfiken? Läs! Att läsa en King-bok är ofta ett nöje, och om inte, så kan vi som skriver lära oss mycket av denna gigant till best-seller-författare. Ingen bortslösad tid så att säga alltså.

Den sista middagen – Elegant spänning

Den sista middagen (2022) är Anna E Wahlgrens fjärde bok och likt de föregående en spänningsroman. Det är en lågmäld krypande spänning som smyger sig på utan att ropa bu – tack och lov – utan upplevs mer sofistikerad än så.

I Den sista middagen möts ett gäng vänner. Det är många år sedan de sågs sist och studieåren är lagda bakom dem. Men relationerna och rollerna har inte ändrats. Däremot saknas en. För senast de samlades dog en av dem tragiskt.

Nu, när de ses igen, blir de ställda mot väggen, förhindrade från att lämna middagen där målet är att utröna vem som sist begick ett mord.

Anna E. Wahlgren nystar snyggt upp en historia om ett oväntat dödsfall som blandas med ett märkligt nu, en middag som ger kalla kårar. Samspelet som skildras mellan de egensinniga karaktärerna är bara en del av behållningen av Den sista middagen. Det lågmälda tempot och de oväntade vändningarna är t.ex. ett par andra bitar som tilltalar mig.

Att Den sista middagen bland annat kommer ges ut i USA förvånar mig inte. Den är elegant utan att vara skrytsam. Ett perfekt val i höst när du ska välja en bok att avnjuta i soffan under en filt och med en rykande kopp te bredvid dig. Rekommenderas!

Verity – en bästsäljare som trycker på rätt knappar

Colleen Hoover är tydligen en av de mest säljande författarna av romaner för vuxna nu i USA (enligt hennes svenska förlag) och spänningsromanen Verity har redan sålts i 3,5 miljoner exemplar över världen. Så, det var ju bara att undersöka om hon är värd hyllningarna eller inte.

Verity (2022) handlar om Lowen, en fattig författare som är rätt nöjd med sitt rätt lågmälda författarskap. Men så får hon chansen att spökskriva en bästsäljande författares tre sista böcker i en serie. Den stora författaren, Verity, har nämligen råkat ut för en svår olycka.

För att lyckas med uppdraget behöver Lowen gå igen alla anteckningar som finns hemma hos författaren och dennes make. En charmerande man som Lowen stöter på, på det mest oväntade sätt, innan uppdraget börjar.

Den bästsäljande författaren ligger svårt sjuk hemma, kan inte prata eller röra sig. Döttrarna har nyligen gått bort i ett par tragiska olyckor och kvar finns bara den femåriga sonen.

Lowen finner dock något inne i arbetsrummet som får henne att förfasas. Istället för att avslöja vad hon får veta håller hon det hemligt samtidigt som underliga saker sker i huset.

Det blir en spännande och otäck läsning. Colleen Hoover kan skriva så att en blir som klistrad vid sidorna. Tycker jag om det? Nej, inte särskilt. Men. Jag förstår mycket väl att folk fastnar. Och hyllar. Själv tycker jag det blir lite billigt att ösa på med såpass mycket intima sexscener som boken innehåller. Och vissa lösningar känns lite enkla, eller ja, jag hade förväntat mig något mer.

Visst är det en bladvändare och visst underhåller Verity väl, för stunden. Och visst överraskar den. Men ändå. Något skaver. Möjligen är det för att jag ser igenom den, ser vilka knappar som går att trycka på för effekt. Och Hoover, hon trycker på dem alla.

Vill du läsa tycker jag absolut du ska göra det. Och om du läst, vad tyckte du i så fall? (Obs undvik spoilers.)

Silvergruvans dotter

Silvergruvans dotter (2022) är Caroline Degerfeldts debut. En ungdomsroman om att hitta sig själv igen efter en svår olycka och att samtidigt vara tvungen att tampas med övernaturliga fenomen.

Justine har sin framtid utstakad. Som en s.k. hästtjej väntar studier på ett ridgymnasium. Men en olycka tvingar henne att avstå ridandet, ja och till och med från skötseln av hästar. Kroppen klarar inte den fysiska påfrestning det innebär. Istället får hon sommarjobb på gruvans museum och stora turistattraktion.

Snart inser hon inser att någon från andra sidan försöker ta kontakt för att förmedla något. Eller är det för att lämna över ett ansvar hon är långt ifrån redo för?

Silvergruvans dotter är spännande från första sidan till sista. Döden är ständigt närvarande i olika former. Som hos bästa vännens familj som efter många år ännu sörjer en familjemedlem. Även vänskap och tilltro till andra och sig själv är teman som också lyfts fint av Caroline Degerfeldt. En debut som lovar gott för framtiden. Rekommenderas!