Billy Summers – en Stephen King bok

I somras lyssnade jag på Billy Summers (2021) en roman av Stephen King. Inledningsvis var jag, bitvis, inte alls imponerad. Först efter ett par, tre timmars lyssning, blev jag fast.

Billy Summers är lejd prickskytt på dryga fyrtio år. Han tänker dra sig tillbaka men får ett sista jobberbjudande. Ett som han inte kan säga nej till. Det kommer göra honom ekonomiskt oberoende resten av livet.

Summers är inte som andra skurkar. Han skjuter bara onda. Bad guys. Och har rykte om sig att vara bäst. Inte bara på att skjuta. Utan även på att försvinna spårlöst.

Nu går det kanske att tro att hela storyn ska handla om hur han förbereder sig inför sin sista skjutning, men den är endast en upptakt för allt som händer sedan. Vad Billy råkar hamna i och vad han känner sig tvingad till då skjutningen inte riktigt faller ut som det var tänkt.

Som vanligt när King skriver får man en väl strukturerad och spännande berättelse. Jag sitter ofta som på nålar även om jag helst velat slippa en del väl ingående beskrivningar. Det tappar fart ibland och det är långt, som vanligt när det kommer till Stephen King. Överlag gillar jag det skarpt. Karaktärerna upplevs trovärdiga, om än att vissa skurkar kan uppfattas lite stereotypa. Jag känner starkt för både Billy och en viss skyddsling han tar under sina vingar.

Jag gillar även meta-nivån som romanen innehåller och tycker den höjer romanen ett snäpp. För, som svepskäl inför att förbereda skjutningen säger Billy att han skriver en roman, och faktiskt börjar han göra det, och skriver om sitt eget liv, ändå tills boken är slut. Ja båda böckerna alltså. Det ger en snygg tvist. Även om jag tyckte att vissa partier om Billys militära bakgrund var lite sega.

Nyfiken? Läs! Att läsa en King-bok är ofta ett nöje, och om inte, så kan vi som skriver lära oss mycket av denna gigant till best-seller-författare. Ingen bortslösad tid så att säga alltså.

Den sista middagen – Elegant spänning

Den sista middagen (2022) är Anna E Wahlgrens fjärde bok och likt de föregående en spänningsroman. Det är en lågmäld krypande spänning som smyger sig på utan att ropa bu – tack och lov – utan upplevs mer sofistikerad än så.

I Den sista middagen möts ett gäng vänner. Det är många år sedan de sågs sist och studieåren är lagda bakom dem. Men relationerna och rollerna har inte ändrats. Däremot saknas en. För senast de samlades dog en av dem tragiskt.

Nu, när de ses igen, blir de ställda mot väggen, förhindrade från att lämna middagen där målet är att utröna vem som sist begick ett mord.

Anna E. Wahlgren nystar snyggt upp en historia om ett oväntat dödsfall som blandas med ett märkligt nu, en middag som ger kalla kårar. Samspelet som skildras mellan de egensinniga karaktärerna är bara en del av behållningen av Den sista middagen. Det lågmälda tempot och de oväntade vändningarna är t.ex. ett par andra bitar som tilltalar mig.

Att Den sista middagen bland annat kommer ges ut i USA förvånar mig inte. Den är elegant utan att vara skrytsam. Ett perfekt val i höst när du ska välja en bok att avnjuta i soffan under en filt och med en rykande kopp te bredvid dig. Rekommenderas!

Verity – en bästsäljare som trycker på rätt knappar

Colleen Hoover är tydligen en av de mest säljande författarna av romaner för vuxna nu i USA (enligt hennes svenska förlag) och spänningsromanen Verity har redan sålts i 3,5 miljoner exemplar över världen. Så, det var ju bara att undersöka om hon är värd hyllningarna eller inte.

Verity (2022) handlar om Lowen, en fattig författare som är rätt nöjd med sitt rätt lågmälda författarskap. Men så får hon chansen att spökskriva en bästsäljande författares tre sista böcker i en serie. Den stora författaren, Verity, har nämligen råkat ut för en svår olycka.

För att lyckas med uppdraget behöver Lowen gå igen alla anteckningar som finns hemma hos författaren och dennes make. En charmerande man som Lowen stöter på, på det mest oväntade sätt, innan uppdraget börjar.

Den bästsäljande författaren ligger svårt sjuk hemma, kan inte prata eller röra sig. Döttrarna har nyligen gått bort i ett par tragiska olyckor och kvar finns bara den femåriga sonen.

Lowen finner dock något inne i arbetsrummet som får henne att förfasas. Istället för att avslöja vad hon får veta håller hon det hemligt samtidigt som underliga saker sker i huset.

Det blir en spännande och otäck läsning. Colleen Hoover kan skriva så att en blir som klistrad vid sidorna. Tycker jag om det? Nej, inte särskilt. Men. Jag förstår mycket väl att folk fastnar. Och hyllar. Själv tycker jag det blir lite billigt att ösa på med såpass mycket intima sexscener som boken innehåller. Och vissa lösningar känns lite enkla, eller ja, jag hade förväntat mig något mer.

Visst är det en bladvändare och visst underhåller Verity väl, för stunden. Och visst överraskar den. Men ändå. Något skaver. Möjligen är det för att jag ser igenom den, ser vilka knappar som går att trycka på för effekt. Och Hoover, hon trycker på dem alla.

Vill du läsa tycker jag absolut du ska göra det. Och om du läst, vad tyckte du i så fall? (Obs undvik spoilers.)

Silvergruvans dotter

Silvergruvans dotter (2022) är Caroline Degerfeldts debut. En ungdomsroman om att hitta sig själv igen efter en svår olycka och att samtidigt vara tvungen att tampas med övernaturliga fenomen.

Justine har sin framtid utstakad. Som en s.k. hästtjej väntar studier på ett ridgymnasium. Men en olycka tvingar henne att avstå ridandet, ja och till och med från skötseln av hästar. Kroppen klarar inte den fysiska påfrestning det innebär. Istället får hon sommarjobb på gruvans museum och stora turistattraktion.

Snart inser hon inser att någon från andra sidan försöker ta kontakt för att förmedla något. Eller är det för att lämna över ett ansvar hon är långt ifrån redo för?

Silvergruvans dotter är spännande från första sidan till sista. Döden är ständigt närvarande i olika former. Som hos bästa vännens familj som efter många år ännu sörjer en familjemedlem. Även vänskap och tilltro till andra och sig själv är teman som också lyfts fint av Caroline Degerfeldt. En debut som lovar gott för framtiden. Rekommenderas!

Den oskyldiga bedragerskan

Johan Elfners, Den oskyldiga bedragerskan (2021) är en dråplig och hemsk historia om ett bedrägeri som urartar. Att boken rubriceras som spänningsroman stämmer nog, men jag skulle vilja kategorisera den som svart humor.

Jan har bestämt att ta livet av sig för att gå under jorden och inkassera en rejäl livförsäkring. Han håller dock planen hemlig för frugan som ser sig som en änka som helt plötsligt får mer att leva på än någonsin tidigare. Så att mannen dött, som hon ändå övervägde skilsmässa ifrån, det gör liksom inget.

Men allt som kan gå fel går förstås fel. Och Jan har faktiskt sig själv att skylla.

Som sagt, det är dråpligt och hemskt på samma gång. Och jag gillar det. Bortsett från att redigeringen kunde varit något vassare på sina håll liksom korrekturet.

Det är sällan jag reagerar på dåligt korrektur men när jag uppmärksammar uppemot ett tiotal missar med ord som saknas och felstavningar (bl.a. släkt istället för släckt) då börjar jag tycka att det är rätt illa. Ingen bok går fri från korrekturmissar men jag brukar missa dem. Så det tar tyvärr ner lite av helhetsintrycket.

Men, det är lättsamt och lätt att läsa. En bladvändare att avnjuta i höst i soffan. Rekommenderas.

Och om du läst den, vad tyckte du i så fall?

Shiver – romantisk rar YA

Shiver (2009) är en bästsäljande romantisk fantasy för unga och unga vuxna om omöjlig kärlek mellan en ung manlig hamnskiftare och en high school-tjej.

Shiver är första delen i serien The Wolves of Mercy Falls, och är en söt historia där en hamnskiftare, Sam, snart kommer förbli varg utan möjlighet att återgå till sin mänskliga skepnad. Grace har sedan hon blev indragen i skogen av vargflocken som barn, då hon blev biten och närapå miste livet, alltid fascinerats av dessa vilda djur. Särskilt en med blå ögon har hon förälskat sig i.

När en kille från skolan försvinner läggs skulden på vargarna och en jakt drar igång som för kärleksparet samman. Och kanske, kanske, går det att hitta en utväg, så att hon får vara med sin älskade varg i människoform.

Det är intressant att vargarna inte kallas varulvar, trots att deras bett förvandlar människa till djur. Det är intressant också att de tvingas byta skepnad vid kyla och förblir vargar över vintern, liksom att de, efter att de växlat mellan sina två skepnader ett visst antal år, förblir vargar.

Författaren Maggie Stiefvater låter handlingen växa fram i ett behagligt långsamt tempo. Perspektiven växlar mellan Grace och Sam, och bygger upp spänningen fint. En enkel och rar historia. Och även om den ingår i en serie, är jag just nu nöjd med att bara ha läst, dvs lyssnat på, första boken. Rekommenderas!

Bild Wikipedia
– fjärde och fristående boken Sinner (2014) saknas

Allt som inte syns – Katarina von Bredow

Allt som inte syns (2021) är en fantasieggande barn- och ungdomsbok om mobbning. För den handlar om det där som nog aldrig händer. När mobbare och mobbad blir vänner. I hemlighet.

Som vanligt skriver Katarina von Bredow så nära att det verkligen bränns. Jag blir Joel. Jag smyger runt väggarna i skolkorridoren och undviker ben som kan fälla mig. Jag sitter utanför personalrummet där jag är fredad men har magknip. För vem vet vad som väntar nästa rast. Eller nästa. Eller efter skolan.

Att börja högstadiet borde vara roligt. Klassen borde inte återigen vara full av dem som mobbat som mest. Som Ester med elaka blickar och kommentarer. Hon som styr de andra med en min, ett ryck på axlarna och ett enda ord.

Allt förblir som vanligt efter det mest oväntade, när Joel hjälper Ester. De blir vänner utan att någon vet. Men kan en vänskap hålla där balansen är så ojämn? Kan Joel acceptera att Ester bara ser på när han förnedras?

Det är en bok som känns. Och med ett fint djup. Vänskapen till gaming-Niklas, som alltid är uppkopplad och redo att spela bort några timmar. Pappan och storebrorsan som vägrar prata om att mamma stack för länge sen, och att om man är Joel, så vill man kanske träffa henne, fast det vågar man inte berätta.

Allt som inte syns är ännu en Katarina von Bredow-bok som liksom bara måste läsas. Åtminstone om man som vuxen har barn, jobbar med barn, eller bara vill läsa en riktigt bara bok för barn- och unga. Rekommenderas!

Två debutanter med wow-faktor

Här har vi två debuter som har slagit knock-out på läsarna. Stina Flodén och Marie H Lundh har i vår kommit med vardera en spänningsroman och en feelgood som läsarna verkligen tagit till sig.

Och jag kan bara instämma. Utan att vara ett dugg förvånad över succén, men ändå överväldigad av vad författarna åstadkommit, har jag läst och tänkt wow, vad bra det är!

Där ser man vikten av att göra ett gott arbete inför att skicka till förlag, och därefter även få ett förlag som tar skrivhantverket och boken på största allvar.

Nu dör vi – Stina Flodén

Stina Flodéns Nu dör vi (2022) är en klockren skildring av när det mest otänkbara händer. En man blir skjuten och dödad i sitt hem, medan fru och barn gömmer sig i badrummet. Därefter nystas en otäck hemlighet upp, väl skildrad utifrån fruns perspektiv. Hon ser oklarheter, sådant som inte stämmer, och blir själv misstänkliggjord. Bara genom att hitta den eller de som begått mordet, kan hon rentvå sig – och hålla en egen mörk bakgrund hemlig.

Nu dör vi är första boken i en serie, Camilla Stenjö-serien. Jag var fast från första sidan och kunde inte sluta läsa. Spänningen byggs upp mycket väl, även om det möjligen går lite fort mot slutet. Karaktärerna är trovärdiga i hur de reagerar på traumat. Och att det finns en bakgrund som mest anas, men som låter läsaren förstå att här har vi en ovanlig kvinna i denna fru och mamma – någon som upplevt och nog även gjort ovanliga saker – bådar gott för fortsatt läsning. Jag vill veta mer! Rekommenderas!

Sarahs lag – Marie H Lundh

I Sarahs lag (2022) följer vi en en ung domare, eller ja, Sarah är under domarutbildning och placeras långt upp i Norrland, mitt i ingenstans. Den lilla orten bjuder på ett gäng härliga personligheter, några hyfsat störande, andra mer lätta att ta till sig.

Sarah finner sig sakta till rätta, och möter någon som kanske kan betyda lite mer för henne. Men detta med kärlek och relationer. Det är inte så enkelt. Och kan man egentligen verkligen finna kärlek, när man inte funnit sig själv?

Sarah har en hel del issues att arbeta med, som ställer till det för henne. Läsaren följer med på en personlig resa med tvära kast, ogenomtänkta beslut och svåra ställningstaganden. Hemligheter kommer till ytan och hade det inte varit för härliga mormor med alla sina klokskaper, kunde det nog blivit lite väl tungt för Sarah som har en tuff bakgrund att hantera. Tur att mormor finns!

Liksom Nu dör vi, ingår Sarahs lag i en serie, Nordmyr-serien. Även om platsen är fiktiv fångar miljön det exotiska norrländska med skoterturer, skidåkning, fjällvistelser, vandring och norrsken, sådant en västkustbo och göteborgare bara drömmer om att uppleva (och snön kan jag avstå). Här har vi alltså ännu en grymt bra och välskriven debut att rekommendera! Läs!

• 

• 

• 

• 

Otäckt om överlevnad och besatthet

Stephen Kings klassiker Pet Sematary och en för mig helt okänd författare med en dystopisk YA presenteras idag. Två njae-läs-upplevlser …

Any Sign of Life – Rae Carson

Any Sign of Life (2021) är en dystopisk science-fiction för unga om några få tonåringar som överlevt efter en svår pandemi.

Rae Carson tar ihjäl en större del av mänskligheten i sin ungdomsbok och hon skildrar den nya världen trovärdigt. Jag fascineras i alla fall och gillar vinklingen om ett yttre hot.

Upplösningen hänger lite i luften dock efter ett antal mycket spännande kapitel. Trots de eländiga och små utsikterna till överlevnad spirar romans mellan ett par karaktärer och frågan om fortlevnad lyfts fint. Vi människor är väl ändå mer än enbart objekt för fortplantning?

Ras och rasism är ytterligare ett tema, liksom klass och fattigdom. Ja, det blir kanske lite enkelspårigt ibland, som om vissa teman bara måste lyftas, men det är underhållande nog, liksom tillräckligt spännande för att jag ska vilja följa karaktärerna hela vägen.

Pet Sematary – Stephen King

Stephen Kings klassiker som även filmatiserats (ett par gånger minst väl?) hade jag inte läst (eller sett) tidigare trots att den publicerades 1983 första gången. Förväntningarna var stora. Och kanske just därför blev jag besviken.

Som vanligt när det kommer till herr King är det långt. Personporträtten är välgjorda och miljöerna tydliga som på film. Planering, så att läsaren hänger med inne i huvudet på karaktärena får vi precis vad vi behöver av. Och perspektivbytena sitter som en smäck.

Ändå tyckte jag att Pet Sematary var tråkig. Och olustig. Kanske för att det handlade om en katt som en sorts uppbyggnad inför resten av handlingen. Djur som far illa kan jag inte med. Även om katten faktiskt inte for så särskilt illa egentligen. Och sedan, hela grejen med väsen som går igen … Njae, det funkade bara inte för mig. Oavsett om det nog var en sorts studie av att bli besatt och att vara driven av kärlek.

Slutet var dessutom bara too much. Men det var ju som det sig bör. Sluten i Kings böcker tenderar ju att vara extra allt och rätt extrema.

Här du läst Pet Sematary? Vad tyckte du i så fall?

Så nära att det bränns

Med Så nära att det bränns (2021) kommer Christina Lindström med ännu en briljant ungdomsbok. Den här gången är återigen en ung man i fokus, till skillnad från i Välj mig (2019) och ordningen i hennes böcker för unga känns liksom återställd.

Max är ännu en huvudkaraktär som sätter de unga struliga killarna på kartan. Han går på gymnasiet och studerar flitigt men dras till de snabba kickarna, trots att han lämnat det livet bakom sig. Men ett par tillfälliga möten med det förflutna drar in Max i en händelse som riskerar att vända upp och ner på hela livet.

Mitt i centrala Göteborg följer vi alltså Max. Men även Alice. Alice är osynlig inför föräldrarnas blickar – upptagna som de med egna bekymmer och sin nya vardag efter skilsmässan. Hon kämpar med att inte förlora greppet om sig själv när hon kontrolleras av pojkvännen. Betygen störtdyker och bara vännen ser.

Och just de vuxnas närvaro, liksom frånvaro, bidrar till bokens komplexitet. För även Max föräldrar har sina svårigheter.

Så nära att det bränns blir ännu en Lindströmsk favorit och rekommenderas oavsett om du hör till målgruppen, 15 +, eller har passerat den med råge. Läs!