Böcker, Om att läsa

Böcker, böcker, böcker

I september har jag läst klart böcker som påbörjades i augusti och hunnit med ett gäng även här under denna första höstmånad. Kör inga omdömen direkt utan bara ett kort tyckande. Blir alldeles för långt annars. Så, här är de, septemberböckerna!

A Time for Mercy, John Grisham: En mycket lång bok om en rättegång som efter att den äntligen drar igång inte alls utmynnar i något scenario jag tänkt. En sorglig historia om en sextonåriga pojke som tror att mamman misshandlats till döds av hennes pojkvänn, en omtyckt polisman på orten, och därför skjuter sonen pojkvännen. Efter A Time for Mercy kan jag mer om det amerikanska rättsystemet än det svenska. Typ.

Flyga högt, Katarina von Bredow: En ungdomsbok för 12-15 år som jag läst mååånga gånger. Om olika roller, vänskap, att gå sin egen väg och vara den man är.

Expert på att rodna , Katarina von Bredow: Ännu en ungdomsbok och en bok som jag läst många gånger. Om att passa in på en ny skola, i en ny familj, att stå upp för den som är både stark och svag och att stå upp för sig själv. Ett tema är även psykisk ohälsa.

Noveller, Tessa Hadley: en samling av noveller från Hadleys tidigare novellsamlingar. Några tilltalade mig skarpt, andra mindre. Nedslag och ögonblick från olika sorters människors liv. Väl gestaltade och ofta intressanta händelser.

Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom, Selena Cortes och Marie Åsberg: Dels en självbiografiskt berättelse, dels fakta. Intressant. Och titeln säger väl allt. Jag kan i alla fall bara instämma, en utmattning sätter verkligen livet på paus.

Pawn of Prophecy – The Belgariad, David Eddings: En favorit från tonåren och ytterligare en bok som jag läst många, många gånger. Men nu, första läsningen på engelska. Fantasy i fem delar. Så roligt att läsa igen!

Så, det var det. Ibland flyter det på. Eller, vad säger du? Hur går det med läsningen?

Böcker

Kvinnliga karaktärer och författare – augustiläsningen

Jag har läst ut tre böcker i augusti och insåg att det blev en trio kvinnor med både författare och karaktärer Dessutom, boken längst ner i listan, innehåller tre kvinnliga huvudpersoner, en trippel. Helt plötsligt började jag fundera på hur fördelningen brukar se ut. Är det något du brukar tänka på, fördelningen manligt och kvinnligt för din läsning?

Så länge hjärtat kan slå (2021), Birgitta Gunnarsson. En populär bok, och en fin debut.

Gunnarssons bok syns ofta på Instagram och nämns, så vitt jag vet, alltid i trevliga ordalag. Och vad kan en annan göra än att instämma.

Så länge hjärtat kan slå handlar om en 59-årig bitter kvinna som lämnas av sin man. Mycket verkar det som just på grund av hennes bittra och negativa sidor.

Detta en bok om relationer och personlig utveckling så det kan bara bli bättre. För ingen vill väl läsa om sura, negativa, bittra människor som tror att alla ser snett på dem. (Jag vill i alla fall inte det.) Och det blir en intressant resa. Huvudpersonen får se sig själv i ett nytt ljus efter mannens val att lämna henne. Samtidigt blir hon tvungen att betrakta andra med nya ögon.

Jag får väl erkänna att jag inte svalde allt med hull och hår, utan var ytterst tveksam till bl.a. dottern. Som jag tyckte var rätt fyrkantig. Hon går på och beter sig otrevligt samtidigt som hon anklagar mamman för att vara den knepiga och svåra. Nåväl, som du säkert gissar, utan att jag egentligen spoilar, tar sig relationen mellan dem. Fast inte så som jag trodde.

Nyfiken? Då tycker jag absolut att du ska läsa Så länge hjärtat kan slå, en debut som gör mig nyfiken på vad som kommer härnäst.

***

Kitty i det öde huset (1966), Carolyn Keene. Boken publicerades första gången 1941 med titeln The Mystery at the Moss-Covered Mansion.

Att läsa Kitty är nostalgi även om jag var ett större fan av Lotta-böckerna. Nu när jag läste denna kunde jag inte låta bli att studsa till inför att ordet neger förekommer, och det känns oerhört konstigt att skriva det själv. Men lika bra att vara tydlig. Tänk vad ett ord kan förändras i betydelse över tid. Jag ogillar det skarpt, och tycker det är fel att använda, men tycker inte det ska tas bort från boken, utan det viktigaste är att det finns en förståelse för ordets starka innebörd, bakgrund och otroligt negativa betydelse.

Bortsett från detta är kanske inte Kitty någon stor läsupplevelse, även om Kitty kan underhålla för stunden. Jag minns att jag tröttnade på det simpla språket och enkla lösningarna redan som barn så jag var nog aldrig rätt målgrupp.

Nu läste jag ändå med intresse och fascinerandes över hur velig handlingen var. Lite av en”prästens lilla kråka” som slank än hit och dit-känsla. Nu varierar kvaliteten visserligen mellan de olika böckerna, dels beroende på när de skrivits gissar jag och dels beroende på vem som skrivit. För Carolyn Keene är ju trots allt inte den enda författaren av dem. Men det har du säkert redan koll på.

Jag tycker alltid det är roligt att läsa olika sorters böcker men Kitty plockar jag nog inte upp igen i det närmaste. Eller vad säger du, om du läst om dem som vuxen?

***

Det första chiffret, (2019) Denise Rudberg, en bokcirkelbok jag nog inte valt själv i första hand. Tur att det finns andra som väljer åt en då.

Det första chiffret utspelas i Stockholm under andra världskriget och handlar om tre kvinnor som sysslar just med att avkoda chiffer. De tre kvinnorna är mycket olika och av olika samhällsklasser, men tar sitt hemliga uppdrag på största allvar. Sverige riskerar ju trots allt att bli indraget i ett krig.

Behållningen för egen del tycker jag är skildringen av tidsandan, synen på den arbetande in kvinnan och kvinnan överlag. Liksom kvinnornas syn på sig själva och sitt uppdrag.

Rudbergs bok ingår i en serie och jag kan tänka mig att läsa vidare. Rekommenderas!

*

Så, det var den kvinnliga trion med en trippel på slutet. Har du läst någon av dessa, eller någon Kitty i det senaste? Vad tyckte du i så fall?

Böcker, Om att läsa

Förskräckligt otäckt och rysligt

I juli läste jag några skräckhistorier, även så kallade rysare. Otäckt värre. Jag skulle nog inte gärna se dem som film, men att läsa går bra. Det skapar en annan sorts kontroll och distans. Gör det lättare när det blir läskigt.

Det blev två stycken Stephen King, The Outsider och Later, varav Later, som också är hans senaste utgivning, blev läst nu i augusti och den har jag vissa invändningar mot – som du kan läsa om längst ner. Dessutom har jag läst Mats Strandbergs senaste, Konferensen. Även han, likt King, en mästare på skräck och att utforska det omänskliga som kan finnas i oss. Vi börjar med Strandberg.

Konferensen

Handling
Mats Strandbergs Konferensen (2021) handlar om en grupp kollegor från kommunen som ska på konferens och prata om en galleria som ska byggas på mark de tagit över från en bonde. Kollegorna har starka viljor och åsikter, en del har arbetat i kommunen i evigheter och några ett kortare tag. Stämningen är hätsk mellan flera och chefen bidrar inte till att lugna stämningen, ser mest till sig själv och sin ögontjänare till projektledare av galleriabygget.

Konferensgården ligger enskilt och öde, med endast arbetskamraterna, samt de som äger stället, där. Eller nästan. För de få personerna som befinner sig på området råkar snart riktigt illa ut. Någon är ute efter hämnd. Och ingen går säker.

Vad jag tyckte
Den stora behållningen är det pricksäkra persongalleriet. Varje karaktär har sina starka och svaga sidor, en del med fler trevliga egenskaper än andra, men alla med en egen agenda. Jag känner verkligen för flera av dem och hejar på dem när de ska komma undan alla otäckheter. Händelseutvecklingen går i rasande hastighet och det dröjer inte länge innan jag biter på naglarna och nästan blundar inför det som sker – lite jobbigt att läsa då, jag vet, men det är läskigt, riktigt läskigt.

Strandberg har skrivit en härligt otäck rysare, fylld av splatter och smärtsamma scener. Får fortfarande ont när jag tänker på vissa saker som karaktärerna utsätts för. Så, ja, gillar du att bli lite skrämd, och inte har allt för ont av otäckheter, tycker jag absolut att du ska ta dig an Konferensen!

The Outsider

The Outsider (2018) av Stephen King har jag varit nyfiken på ett tag. Nu blev det att jag tog tag i den som ljudbok, uppläsare Will Patton, och jag blev riktigt förtjust.

Handling

Det är en berättelse om en man som begår ett fruktansvärt brott mot en pojke. Trots att flera vittnen såg mannen i närheten av brottsplatsen, befann han sig på samma gång även i en annan stad. Synd bara att polisen, upprörd av det bestialiska sätt pojken dödades på, inte kollade upp detta innan de häktade mannen. För arresteringen görs inför full arena när laget mannen är tränare för har match. Något som präglar de händelser som följer.

Så, hur kom det sig att mannen var på två platser samtidigt? Ja, eftersom det är Stephen King vi har att göra med nystas en historia upp om något som inte är som det ska.

Vad jag tyckte
Det är spännande, intressant och invecklat. Det är även snyggt berättat utifrån de olika karaktärernas perspektiv. Liksom med Strandbergs bok är en stor del av behållningen just karaktärerna och hur de framställs. Lyssningen låg på nära 19 timmar, men tiden flög iväg. Dessutom tyckte jag att uppläsaren gjorde ett riktigt bra jobb, annars skulle jag aldrig ha gett ljudboken en chans.

Nyfiken på The Outsider av King? Då ska du absolut läsa. Rekommenderas!

Later

Den andra Stephen King jag läste nu i slutet av sommaren var Later (2018), och även den valde jag att lyssna på. (Uppläsare Seth Numrich.) Men jag var inte lika imponerad och trots att boken var en tredjedel så lång som The Outsider upplevde jag den som längre.

Handling
Later handlar om Jamie, åtta år, som blir tonåring under berättelsens gång. Han lever med sin mamma som är litterär agent och han har aldrig träffat sin pappa, vet inte ens vem det är. Men Jamie tycker de har det bra, han och mamman. Men så är det det där med att han ser döda människor. Något som kommer att försätta honom i flera märkliga situationer.

Vad jag tyckte
Som sagt, jag var inte lika imponerad av Later. Handlingen faller ut snyggt så att säga, och alla trådar leder liksom till Rom. Men jag tyckte den var fragmentarisk. Och jag undrade ibland varför jag fick ta del av det jag fick ta del av, men det mesta passade in allt eftersom.

Dock.

Jag vågar knappt säga detta, men det gör ju inget att jag uttrycker mig negativt om bestsellerförfattaren Stephen King (som jag beundrar som författare), för det jag säger påverkar liksom inte honom. Men. Jag kunde inte låta bli att tänka när jag lyssnade, att om det här manuset trillat in på ett förlag utan hans namn och istället med någon okänd debutant bakom det, då undrar jag om det blivit antaget.

Hjälp, då var det sagt. Som läsare och lektör har jag höga krav på de böcker som ges ut traditionellt, och ja, jag vet varje bok har sin målgrupp och sina läsare och det jag säger nu är ju lite överdrivet om att Later inte skulle blivit antagen, för jag tycker att Later är bra. Men att det kunde varit bättre, liksom skarpare. Och det är något jag rätt ofta kan tycka om böcker som ges ut traditionellt.

Jag tycker inte att du ska låta bli att läsa Later, för det finns många kvaliteter och det är en annorlunda och intressant historia med en del ironisk humor utifrån berättarperspektivet, den unge Jamie, som på dryga tjugo år berättar om sin uppväxt, vad han upplevt, och vad det inneburit att han kan se döda människor. Jag kan helt klart, trots vissa invändningar, rekommendera Later.

Så, det var en trio otäcka berättelser att som utforskar de monster som finns i, och utanför, oss. Nu när det blir höstmörkt byter jag läsningen mot lite trevligare historier. För det är liksom tryggast att läsa den här sortens otäckheter när det är ljust ute. Eller, vad säger du?

Böcker, Om att läsa

Ledig läsning – när det flyter på

Augusti får bli en bokmånad här på bloggen. För jag har läst. Tack vare lite ledigt – en hel vecka! – och färre uppdrag i juli har jag haft gott om tid för läsningen. Plus läsflyt.

Jag har även råkat glömma berätta om tre böcker som avslutar en serie på sju böcker. Och de tre var jag klara med i juni. (Se längst ner.)

En del böcker har jag mycket att säga om. Andra nästan inget alls. Men här är de i alla fall, i korthet, juliböckerna:

Min storslagna död, Jenny Jägerfeld (ungdomsbok och bok nr 2 om en kille som flyttat och fått en chans till ett nytt liv. Som nog blir hans död…)

Fifty Shades of Grey, E.L James (bok till bokcirkeln, enligt uppgift 52 miljoner sålda böcker. Och då måste den ju vara bra… Eller inte.)

The Outsider, Stephen King (thriller, deckare, skräck. Ljudbok på 19 timmar. Uppläsare Will Patton.)

10 misstag författare gör, K Svensson, K.M. Kimselius, L Guldbrandsson (Olika råd och tips för den som vill skriva och skicka till förlag, ge ut själv utifrån författarnas egna erfarenheter)

Can You Keep a Secret?, Sophie Kinsella (avbruten – ljudbok. Jag gillade inte uppläsaren och kom bara ett par kapitel in. Tror jag läste den för många år sedan dock…)

The Knife of Never Letting Go, Patrick Ness (första boken i serien Chaos Walking, som nyligen hade premiär på bio, science fiction )

Konferensen, Mats Strandberg (thriller och en del splatter. Läskigt värre.)

Överraska mig, Sophie Kinsella (feelgood om äktenskapliga bryderier – som hur man får en relation att hålla i 68 år…)

Som du ser, det har blivit rätt många förutom de tre ungdomsböckerna som jag var klar med i juni (se nedan). Och några av dem jag nämnt här i min lista tänker jag återkomma till. T.ex. en otroligt tråkig bestseller och otroligt otäcka skräckisar.

Böckerna från juni

Så grydde hämnden timme, I skymningens land och På andra sidan gryningen, John Marsden. De är nummer 5-7 i ungdomsserien Imorgon när kriget kom, en serie jag läste om här under våren. En serie jag läste första gången på gymnasiet och som jag återvänder till ibland. Inte heller denna gång blev jag besviken.

Hur har det gått för dig med läsningen annars i sommar? Någon ny favorit eller någon trotjänare som du återvände till?

Böcker, Om att läsa

Lätt läsning i juni

Med tre lästa böcker i juni, två här idag och en i förra veckan (Spegelbilden, Joseph A Davis) har det varit en smidig läsmånad. Eller ja, jag håller på med en riktigt seg bestseller. Men den skriver jag mer om när jag är klar.

Nationen – Michaela von Kügelgen

Nationen (2020) handlar om studentlivet, att söka en plats i livet och karriären. Vad är det man egentligen eftersträvar? Akademiska poäng eller lycka, relationer och kärlek? Att gå sin egen väg eller följa den som är utstakad åt en? Är det bra eller dåligt när det inte blir som en tänkt?

Nationen beskrivs som en underhållningsroman. Hade det inte varit så hade jag nog haft andra förväntningar. Nu ville jag ha mer humor, fart och fläkt. Men romanen var mer som en relationsroman, med fokus personlig utveckling. Så medan jag läste, undrade jag lite var det underhållande var någonstans. Jobbigt när tolkningen blir så bokstavlig. Om jag bortser helt från detta, är det dock en riktigt bladvändarbok. Karaktärerna är lätta att tycka om, och jag ville ropa åt både huvud- och bikaraktärer att de skulle skärpa sig, alternativt försöka se bakom vissa reaktioner.

Jag längtar tillbaka lite, till den där tiden som student. Nu var jag visserligen en stadgad student med man och lägenhet där i tidiga tjugoårsåldern, och på väg att bli socionom. Men livet tar ju inte slut för att man är klar med EN utbildning. Jag har trots allt hunnit med en examen till och fått uppleva liiite studentliv två gånger. Visserligen utan sittningar the second time men studentlivet är inte enbart sittningar. Nationen kretsar mycket kring det här ”äkta” studentlivet, plugga och supa tills man storknar. Hitta någon som kan vara mer än ett ligg. Och allt är skrivet med stor kärlek. Så fint. Jag kan verkligen rekommendera Michaela von Kügelgens Nationen. Läs!

Om jag får stanna – Kajsa Gordan

Om jag får stanna (2017) är en barn- ungdomsbok om Ilona och hennes familj som bor i ett nunnekloster, gömda i väntan på besked om de får stanna i Sverige. Ilona går i skolan, och är bästis med Stella sedan första klass. På klostret bor många familjer som gömmer sig, som hoppas få besked om uppehållstillstånd, som hoppas slippa återvända till något som ofta innebär fara för deras liv, både de vuxnas och barnens.

Om jag får stanna är en berättelse som berör. Vi följer både Ilona och Stellas perspektiv, hur det är i skolan och hemma hos dem. Stellas storebror till exempel går inte till skolan och hon tycker att föräldrarna bara pratar om honom jämt. Tur att katten får kattungar så hon får något att gosa med. Och kanske, kanske, kan hon ge en till Ilona i födelsedagspresent…

Gordan har skrivit en bok som jag tänker passar bra för läsning i klassrummet. Boken riktar sig till åldern 9-12 och är skriven med ett lätt språk. Rekommenderas!

Och vad gäller Gordans bok, så har den ett nyare omslag, som jag tycker är lite roligare och kanske tilltalar målgruppen mer. Eller, vad tänker du?

Böcker, Om att läsa

Spegelbilden – spännande fantasy för barn och unga

Joseph A Davis andra bok i serien Kampen om Tusenvärld, Spegelbilden (2021) är minst lika spännande som bok nummer ett Dunkelstjärnan och jag läste med iver för att få veta hur det skulle gå.

I Spegelbilden är de två barnen, Julia och Edvin, återigen tillbaka i den andra värld de besökte i första boken. Och deras gode vän, prins Kasir har hamnat i en knipa. Julia vet inte vem hon ska lita på, eller hur hon ska göra för att hjälpa Kasir. Att berätta sanningen är liksom inte alltid så enkelt. För, den som är vän, kanske är en fiende.

Julia och Edvin råkar illa ut och måste förlita sig på främlingar för att ta hjälp för både egen del och för prins Kasirs skull. Men allt verkar omöjligt, speciellt när Julia blir blind. Hur ska hon kunna vara till hjälp nu?

Det blev några spännande stunder med Spegelbilden. Och om jag varit tolv hade jag älskat varje sekund i Tusenvärld. Nu är jag ”bara” riktigt förtjust i att få byta värld ett tag och fundera på det fascinerande i att de har olika skaparkrafter och kan påverka situationer och andra genom olika förmågor. En kan t.ex. spela och sjunga så att de blir osynliga. Och Julia kan med sina ord påverka andra, positivt eller negativt, så att de bokstavligt talat känner sig starkare eller blir svaga.

Joseph A Davis serie, och Spegelbilden, rekommenderas verkligen. För dig som är vuxen och trivs i andra världar, och för alla barn och unga som vill drömma sig bort en stund och fundera på vad de skulle ha för speciella skaparkrafter. Läs den!

Böcker

Tre riktigt starka läsningar

Det är så roligt när böcker man läser drar i en, lockar och pockar på en. Så blev det med maj månads samtliga tre böcker. En ungdomsbok, en spänning och en … ja, thriller och… relationsroman? Lite svårt med genren ibland. Vi börjar med ungdomsboken.

Lögnspiran – Joseph A Davis

Joseph A Davis har tidigare skrivit en trilogi om en värld dit en ung man kommer, Markus av Trolyrien (Trolyrien är jorden) och där han blir hjälte utan att riktigt vilja det. Nu kommer en ny serie Marduriens ljus, och det var så roligt att få återstifta bekantskapen med unge Markus, drottningens beskyddare och tillika mobilförsäljare.

I Lögnspiran (2020) möter vi, förutom Markus, några av de tidigare karaktärerna, som härliga Ilasa (en tjej som verkligen kan snacka) liksom drottningen och hennes blivande man. Bröllopet stundar och inget får gå fel. Typiskt då att en mörkrets herre vill ta över riket. Till sin hjälp har han en tjej som förlorat sin farbror och sin framtid. Hon lever som hemlös och stjäl från de som har mer medan hon söker sin nya plats i livet. Kanske som tjänarinna till mörkret?

Nog för att jag uppskattade de tidigare böckerna, men Davis har överträffat sig själv nu. Med ett stark fokus på intrig och karaktärer, i en spännande handling, hålls jag som klistrad vid handlingen. Som vanligt är religionen ett tema, samt kulturkrockar och svårigheter mellan olika folkslag att komma överens.

Böckerna är visserligen en fortsättning på första serien, men du behöver inte ha läst de andra. Lögnspiran är fristående och genom korta glimtar och förklaringar av tidagare handling får läsaren nog vad som behövs ändå. Rekommenderas!

Mig skall intet fattas – E L Dezmin

Mig skall intet fattas (2020), E L Dezmin, är en spänningsroman om ett mord av en försvunnen ung kvinna, där ingen dömdes för fem år sedan. De tre vännerna påstår att hon bara försvann, i ett ödehus, mitt framför ögonen på dem. Bevisen var otillräckliga, en mördare går fri. Men det vill en person ändra, och fallet undersöks grundligt. Bara för att få alla fakta bekräftade igen.

Självfallet finns en lösning. Hur skulle det annars se ut, en handling som slutar i ett frågetecken. Nej, det går ju inte. Men inte ens när jag under några promenader, grubblade på hur det gått till, förstod jag. Och då är en bok bra, om en funderar på den sådär när en gör annat.

Mig skall intet fattas nominerades av Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2020 och nominerades även till Selmapriset nu i vår. Dezmins bok är väl värd sina nomineringar då den är välskriven och starkt uppbyggd i ett utforskande av våra drivkrafter. En intressant handling, och bladvändare till roman. Rekommenderas!

The Secret History – Donna Tartt

The Secret history, (1992) av Donna Tartt, är en bok som benämns som thriller, och ett relationsdrama. Och oavsett vad den tillhör för genre, är det en bästsäljare, som enligt Adlibris har sålt i över 5 miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Själv blev jag helt frälst när jag läste den första gången i tonåren, och jag fortsätter vara lika förtjust vid varje omläsning (tredje eller fjärde nu), varav den senaste äntligen på originalspråket.

Den handlar om Richard, en ung man med enkel bakgrund som söker till ett college och där tas upp av den lilla grupp studenter som läser klassiska språk. De övriga fem kommer från välbärgade familjer och har en mycket stark sammanhållning. Men efter en olycka kimmer gruppen i gungning. Richards tillit och förtroende prövas till maxgränsen. Och som läsare sitter jag på helspänn.

The Secret History är rätt sävlig dock, trots sin handling med en thrillerlik uppbyggnad. Söker du ”action” är det här inte rätt bok. Saker kommer fram i ljuset lite i taget. Persongalleriet är en stor behållning mycket utifrån hur de agerar och reagerar. Och Richards val är intressanta. Så vill du läsa en väl underbyggd berättelse i en akademisk miljö kan jag verkligen rekommendera The Secret History!

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du i så fall? Hur går det med läsningen annars? Själv är jag i ett läsflyt. Riktigt härligt. Och vädret inbjuder ju till läsning utomhus. Kan inte bli bättre.

Böcker, Om att läsa

En hyllad debut och en efterlängtad spänningsroman

Två. Det var allt det blev i april. Men så hade jag tre påbörjade också. En från biblioteket, en spänning och en ungdomsbok. Men nu är det den hyllade debuten och den efterlängtade spänningsromanen inlägget handlar om.

Fristad (2019) är tredje boken i genren spänning av Anna E Wahlgren och jag blev lika förtjust som tidigare. Fristad blev en bladvändarläsning. Så härligt med den sortens driv i en bok.

Utan att avslöja för mycket så lever huvudpersonen isolerad på landet efter ett svårt överfall. Nu är någon ute efter henne, möjligen den som misslyckades med att ta hennes liv sist. För vem skulle annars vara så besatt? Och inga stängsel eller kameror tycks ge det skydd hon hoppats. Rekommenderas!

Den stora snackisen, den Augustprisvinnande debuten Samlade verk (2020) av Lydia Sandgren, var både seg och en bladvändare. Jag trodde faktiskt inte jag skulle fortsätta, men efter en 150 sidor drygt fastnade jag. Rejält.

Vi följer förläggaren och författarwannaben Martin, hans liv nu, och från gymnasieåren när han blev vän med ett geni till konstnär. I nutid följer vi även hans unga men vuxna dotter. Handlingen kretsar kring relationer, drömmar, vänskap och Martins försvunna hustru som lämnade honom när barnen var små.

Trots att jag drogs in i handlingen, lämnades jag ändå med en känsla av ett liksom… jaha, blev det så här. Och trots att jag beundrar boken, dess uppbyggnad och kronologi, karaktärernas fyllighet, lämnas jag ändå med en undran över hypen.

Är det nostalgin, åren på åttio- och nittiotalet som lurar mig till njutning? En tid när jag hade hela livet framför mig, outstakat, fyllt av möjligheter. Är det Göteborgsmiljöerna som får mig att trivas? Känslorna är dubbla. Jag tycker om, ja mycket till och med. Och samtidigt tycker jag inte om… Om du läst Samlade verk, vad tyckte du?

Hoppas du har en fin torsdag och lite extra ledigt imorgon. Själv ska jag jobba litegrann.

Böcker, Om att läsa

Poetiskt med allegoriska äventyr, en invasion och svennebestyr

Åtta lästa böcker i mars. Läsflyt, or what? Här kommer en kort sammanställning. Enjoy!

Övervintra, (2020) Therese Widenfjord. En diktsamling som går rakt in i hjärtat. Dikter från västkusten, om att ta sig igenom en utmattning. De river. Smeker. Och viskar. Inger hopp. Dikterna var med mig redan från i vintras, och jag läste lite då och då. Återvände till dem ibland och kommer återvända till dem igen. Widenfjord kan verkligen rekommenderas!

The Vanished Bride, Bella Ellis. En deckare där systrarna Brontë utforskar ett försvinnande. En finstämd historia, om än lite ruskig ibland. Helt klart läsvärd och jag hoppas på fler böcker om systrarna när de löser brott. Rekommenderas!

Sverigevänner – Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari. En så fin och klokt reflekterande berättelse om att finna sin plats när man varit tvungen att lämna allt. Läs! Nu!

Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis. Den här boken valde jag in till min ena bokcirkel, eftersom den ses som en allegori över Jesu död och uppståndelse. Så jag tyckte den passade inför påsk. Och till och med min extremt ovillige fantasy-läsare till vän tyckte den var helt okej. Yay!

Själv tycker jag bokserien är bra (vissa böcker i serien föredras – b.la. de om Caspian) men det finns andra fantasyserier jag tycker bättre om. Som en introduktion av fantasy för yngre läsare funkar de dock mycket fint!

Jag har även börjat läsa om John Marsdens serie på sju böcker, den s.k. Imorgon-serien, utgiven på svenska från 1996 och några år framåt. Så nu har jag läst de fyra första, igen: Imorgon när kriget kom, När natten är som mörkast, Den tredje dagens kyla och Nu är mörkrets tid.

Det är en serie om ett gäng tonåringar som campar i buschen när Australien blir invaderat och deras familjer blir fångar. Under några år kämpar de för att osedda överleva och för att göra livet surt för fienden. Ibland med sina egna liv som insats. Och vad jag älskar den här serien. Fortfarande – tjugo år senare!

I april nu har jag redan hunnit avverka en spänningsroman. Men mer om den om några veckor. Hoppas du kanske hittade något intressant här. Och om du läst någon av böckerna, vad tyckte du i så fall?

Vi ses om ett par veckor igen. Jag sparar fortfarande lite på krafterna även om det är bättre. Ha det fint!

Utsikt från Tjörn, mot fastlandet

Böcker, Om att läsa

En hit till tegelsten

Jag tror jag nämnt att jag läst en tegelsten under en tid. Tad Williams The War of the Flowers (2003). En fantasy om att skifta värld från människornas till älvornas. Ett rike där alla möjliga sorts varelser lever tillsammans fast inte utan konflikter.

Jag går inte in på handlingen mer än så. Men det här var en härlig läsning med en manlig musiker till huvudperson med sina fel och brister och ett stort hjärta. Det var en bok fylld av detaljer och långa scener som jag ofta undrade vad de skulle utmynna i. Men sedan knöts allt ihop sinnrikt. En långsam läsning. Ofta spännande. Ofta märklig. Men mest av allt fängslande och fascinerande.

Bild Pexels

I övrigt har februariläsningen gått trögt. En ungdomsbok som jag tyckte var dåligt redigerad (från ett mindre förlag som tryckt boken på nytt) och en ungdomsbok (ftån stort känt förlag) av en debutant. Den tyckte var jobbig på grund av temat som jag tycker känns lite uttjatat med en ung kvinna med någon sorts identitetskris och psykiska besvär. Ingen av dem lästes klart.

Dessutom har jag en bok för bokcirkeln som jag tycker är mäkta ointressant. Den kommer jag inte heller läsa klart.

Hur går det för dig med läsningen? Guld och gröna skogar eller aska och elände?