Down Under – Johan Ehn

På fredagar skriver Johan Ehn på Debutantbloggen om att ge ut sin första bok Down Under, som har en självbiografisk grund. Det var där jag först läste om den och genast blev jag intresserad. Med tid för läsning nu efter att själv skickat manus till förlag blev Down Under slukad under att par dagar. Den var väl värd sin väntan.

Jimmy, 19 år, drar från Sverige till släkten down under, dvs Nya Zeeland. Att han lämnat en relation bakom sig som slutade i ett svek från hans sida låter Johan Ehn läsaren få veta direkt. Sedan nystas den historien snyggt upp, parallellt med det som sker på andra sidan jordklotet. Händelserna tar vid under slutet av 1980-talet och Jimmy bär på sin hemlighet att han är homosexuell med stor ångest. Runt honom finns oförståelse och rädsla för vad det icke-heteroella innebär och släkten inser att han inte är den de trodde. Han blir utslängd.

Ingen lätt situation för Jimmy. Vilsen, ratad och ensam försöker han reda upp situationen, hamnar i sällskap med personer som inte är bra för honom, men som också räddar hans liv.

Det är en berättelse om att finna sig själv och försöka acceptera den man är och vad man gjort. Inga lätta saker som Johan Ehn skriver om, men läsningen är lätt. Språket är enkelt att ta till sig och texten löper så fint över sidorna att jag inte kan lägga ifrån mig Down Under. Bara ett kapitel till, tänker jag i ren bladvändaranda. Jag vill ju så gärna veta hur det ska gå för Jimmy.

Down Under, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Down Under hittar du bl.a. här och här. 

 

Annonser

Det som får plats – Marica Källner

När jag fick möjligheten att recensera Marica Källners bok, Det som får plats, ville jag gärna det och tackade ja. Samtidigt frågade jag om det var okej för henne, eftersom vi är lite bekanta från Skrivpedagogutbildningen. Vi var visserligen inte i samma grupp och läste (nog) aldrig varandras texter, ändå kunde jag inte låta bli att fråga för att det inte skulle kännas fel.

Så är jag objektiv i min läsning? Kanske inte. Men hur ofta är jag det när det kommer till frågan om att ta emot recensionsex? Om jag inte tror att jag kan göra en bok av en svensk författare – ofta även debutant – rättvisa, tackar jag nämligen nej. Jag vill inte få en bok i handen som jag av olika anledningar så att säga riskerar att skriva ned.

Jag tog emot Det som får plats med stor nyfikenhet. Marica Källner hade under utbildningen genom sitt sätt att uttrycka sig kring sitt skrivande, och novellen speciellt, satt ord på sådant jag inte tänkt på. Det är så fint detta med skrivarkurser, att skrivandet ventileras och diskuteras av olika individer som befinner sig i olika skrivprocesser, som sätter ord på olika delar utifrån olika perspektiv och erfarenheter och hur det bidrar till att en själv utvecklas.

Varför skriver jag om detta? Jo, för att Det som får plats är en samling texter om skrivande och novellistik. I den problematiserar Marica Källner sitt skrivande. Hon gör det genom att bland annat skriva om novellen som en egen form och genre och varvar flera noveller med reflektioner. Ger exempel och tydliggör.

Jag tycker om båda delarna. Tänker att det är pedagogiskt. Att Det som får plats kan användas i skrivarkurser. Att vi som skriver kan läsa och stanna upp, fundera och ta en titt på vårt eget skrivande. Det är en bok för eftertanke, tänker jag. Novellerna upplever jag som raka och ärliga. Det finns en nakenhet och klarhet i språket som gör att jag kommer nära. Inte för att det betyder att jag förstår karaktärernas handlingar och motiv, men vad gör det? Om all läsning handlade om att förstå allt skulle det bli rätt trist i längden. Även det skriver Marica Källner förstås om.

Det som får plats är inte ens hundra sidor. Ändå är den fylld av matnyttigheter för en skrivande person – och även en läsande person. Jag kommer plocka fram boken ibland och begrunda skrivandet. Mitt eget och andras. Rekommenderas!

Marica Källner kan du t.ex. även följa på Debutantbloggen där hon skriver varje torsdag. Och är du lusten på att köpa Det som får plats, kan du t.ex. göra det här eller här.

 

Harry Potter and the Order of the Phoenix – J.K. Rowling

Den femte boken om Harry Potter av J.K. Rowling är min favorit i serien sedan jag läste den första gången när den släpptes på sommaren 2003. Att det är femton år sedan känns helt otroligt, liksom att jag älskar den lika mycket nu som då.

Harry Potter and the Order of the Phoenix handlar om hur det magiska ministeriet misstror Harry Potter som sett den farlige Lord Voldemort återvända i föregående bok (Harry Potter and the Goblet of Fire). Hogwarts skola sätts under ministeriets skeptiska lupp och Dolorores Umbridge blir lärare för Defence Against the Dark Arts (ett jobb hon gör så illa att Harry får ta saken i egna händer) samtidigt som hon rapporterar till ministeriet. Harry Potter betraktas som en lögnare och har svårt att hantera detta. Hamnar i kvarsittning, i bråk med sina vänner och Dumbledore gör allt för att inte träffa honom. Ärret Harry fick när han överlevde Voldemorts attack på honom som spädbarn verkar ha en koppling till Voldemort, eftersom Harry upplever syner och stark smärta som han kopplar till sin fiende. Vad betyder det? Att Voldemort håller på att ta över Harrys medvetande?

Harry Potter vill vara en del av Fenixorden, men den är endast för vuxna. De håller på att mobilisera sig i tysthet för att vara beredda på vad Voldemort än må ha för planer. Om det blir som sist, alldeles innan Voldemort förintades i sitt försök att försöka döda Harry Potter riskerar de krig.

Daniel Radcliffe som Harry Potter

Jag gillar att Harry får vara en frustrerad tonåring som upplever sig förbisedd, oförstådd och missanpassad. Han är besvärlig och gör inte alltid vad han borde. Hans nyfikenhet på kopplingen han har till Voldemort sätter honom i stor fara och han inser detta allt för sent.

Dessutom tycker jag om hur Rowling i Harry Potter and the Order of the Phoenix låter Harry, Ron och Hermione tampas med den vanliga vardagen: läxor, Hagrids tokigheter, förälskelser, sorg och utanförskap samtidigt som de lever under hotet av vad som kan komma efter Voldermorts återkomst. Det ger en fin balans.

Vad gäller bok vs film i det här fallet, tycker jag att filmen följer boken bra. Största invändningen är castingen av Umbridge. I boken beskrivs hon som en ytterst otrevlig bredkäftad padda. Det fixar inte Imelda Staunton, hon är för liten, nätt och faktiskt rätt söt. Hur otrevlig hon än försöker vara tar jag inte hennes otäckheter på allvar alls.

Så strunt i filmen och läs boken. Det är genom böckerna man kommer åt den komplexa historien om Potter och Voldemort, liksom att man förstår hur komplexa relationerna är mellan karaktärerna och orsakerna till varför de gör som de gör. Som det så ofta är när det kommer till böcker vs filmer. Läs!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Order of the Phoenix bl.a. här och här.

 

My Not So Perfect Life – Sophie Kinsella

I Sophie Kinsellas senaste bok, My Not So Perfect Life, möter vi Katie, som kallar sig Cat på nya jobbet i London. Hennes liv är inte så där glamoröst som hon vill göra gällande på sociala medier när hon fotar andras mat på caféer eftersom hon inte har råd att göra lika flashiga val.

Katie arbetar med reklam, och är lägst i rang på kontoret, trots fin utbildning och många bra idéer. Chefen är inte särskilt omtyckt av teamet, okänslig och snurrig som hon är. Inte ser hon heller att Katie/Cat har stor potential. Förvecklingar, en snygg ung man, bittra kollegor och en mycket vimsig chef är några av ingredienserna som leder fram till att Katie sägs upp. Bara att flytta hem till landet och pappa efter oändliga försök till en ny karriär. Fast så illa är det inte hemma för där startas en Glamping upp och Katie upptäcker att hon har chansen till hämnd på chefen. (Glamping = Glamourös camping för folk som vill leva lantliv med all lyx de är vana vid.)

Jag gillar titeln, My No So Perfect Life och att temat speglas genom boken, som vad vi ser på sociala medier inte är någon vidare sanning om våra liv. Katie är uppslukad av tanken om att det hon visar utåt måste vara perfekt, eftersom alla andras liv verkar perfekta. Att bli av med jobbet och bli tvungen att återvända hem passar inte in i hennes bild av vem hon vill vara, men hon upptäcker efter ett tag vem hon faktiskt är. Katie, inte Cat. Någon som står upp för andra.

Jag höll på att sluta läsa mitt i. Tyckte det blev för plumpt, för pinsamt och för otroligt. Men jag tog mig igenom och det är jag glad för, då den ändå har något mot slutet som är rätt fint. My Not So Perfect Life är ingen ny Kinsellafavorit. Trist, för jag tyckte den lät så lovande.

Vill du läsa mer om den? Kanske köpa? Kika då in här eller här.

 

Harry Potter and the Goblet of Fire – J.K. Rowling

Fjärde boken i J.K. Rowlings serie om den föräldralöse pojken med magiska krafter, Harry Potter and the Goblet of Fire, är den första som är riktigt tjock. Det innebär att alla fan of HP har cirka 640 sidor att njuta av. .

Handling
Det ska hållas ett stort spel på Hogwarts, Harrys internatskola för barn med magiska förmågor, och de ska tävla mot två andra skolor med ett antal elever som kommer för att bo hos dem. De tävlande måste vara över 17 år eftersom spelen är farliga och har lett till dödsfall tidigare, en anledning till att de lades ner. Harry, som är 14 år, blir utvald att delta av den flammande bägaren då den väljer bland de namnlappar som lagts i den. Harrys namn borde inte kunna finnas med, men eftersom detta är  en magisk deal går hans deltagande inte att bryta.

Harry blir misstrodd för att ha fuskat, han kommer i tidningen omskriven som en som alltid vill stå i rampljuset och blir ovän med sin bäste vän Ron. Han tycks ha alla mot sig. Dessutom gör hans ärr ont, det som den farlige Voldemort åstadkom när han försökte döda ettårige Harry. Vad betyder smärtan?

Reflektion
Harry Potter and the Goblet of Fire är en bladvändare. Åtminstone när man kommit igenom de cirka 150 första sidorna som mest handlar om VM i Quidditch. En sport som utspelas på flygande kvastar med stora risker att få en farlig Bludgerboll i huvudet. Nog för att det händer en massa spännande som ligger till grund för resten av handlingen här, så är jag inget fan av sporten och därför är flera sidors beskrivning av själva matchen något jag snabbt bläddrar igenom. Men, sedan, när de är på skolan då fångas jag.

Harry utvecklas i denna Goblet of Fire. Från att ”bara” ha varit en karaktär ser jag honom mer som en person. Han får ett större djup och ett inre känsloliv som inte framkommit riktigt tidigare. Visserligen tycker jag detta blir tydligare mer mot slutet av boken då han ställs mot större utmaningar än tidigare men det är värt att vänta på denna vändning.

Bortsett från att jag inte är ett större fan av Quidditch och tycker de partierna är tråkiga utmanar också Hermione med sin besatthet att befria husalverna från sitt, i hennes tycke, slaveri. Parallellerna till t.ex. slaveriet i den amerikanska södern är rätt uppenbara, liksom hur husalverna schablonmässigt beskrivs som en sorts varelser vars roll här i världen är att bistå den magiska världens rikare individer med dygnet-runt-uppassning. Något de gör utan lön, utan ett tack och utan att ifrågasätta om deras villkor är okej. Med ett leende. Att Hermione finner förhållandena vedervärdiga gör hon visserligen rätt i, men ändå… Jag vet inte. Jag är kluven. Det finns förstås underlag för diskussion om allas lika värde och rättigheter i det här och något som kan bli en tankeställare för barn som läser. Jag förstår att man i filmerna inte lyfter detta alls utan behandlar det som en bihandling som varken får utrymme eller problematiseras i filmerna. Och jag kan inte låta bli att undra om inte detta kunde tonats ned en aning också i boken. Jag tycker mest det känns… smutsigt.

Så med lite överseende av de här två aspekterna, sporten och husalverna, tycker jag ändå väldigt mycket om Harry Potter and the Goblet of Fire. Av seriens böcker är det här en som jag läst många, många gånger. Och det här var inte sista gången heller. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Goblet of Fire bl.a. här och här. På svenska heter den Harry Potter och den flammande bägaren.

 

 

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban – J.K. Rowling

J.K. Rowlings tredje bok i serien, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban tycker jag är snäppet bättre än de två första. Men det är inte förrän bok fyra och fem som jag blir riktigt HP-frälst.

Handling
Rowling inleder boken med att Harry måste uppföra sig hemma hos fastern. Men så illa som fasterns och farbroderns gäst beter sig mot honom kan det förstås inte sluta med annat än en magisk katastrof. En fängslande och spännande inledning med någon som tycks smyga på Harry i mörkret. Kan det ha vara den farlige Sirius Black som brutit sig ut ur trollkarlarnas fängelse? En man som misstänks vara ute efter Harry Potter. Hela skolan försätts i sträng övervakning av otäcka Dementorer, fängelsevakter som suger livsmusten och livsglädjen ur alla. Och som får Harry att svimma i deras närvaro. Som om det inte räcker med att han utmärker sig ändå, ska han behöva vara den enda på hela skolan som reagerar så?

Reflektion
Harry Potter and the Prisoner of Azkaban fångar mig dels på grund av de många olika historierna som snygg flätas samman, dels på grund av att det går undan. Inga döda stunder i läsningen och mot slutet gäller det att hålla tungan rätt i mun och för att ha koll på vad som sker, vem som gjort vad och varför.

Min största invändning mot den här boken är nog Hermione. Hon är Harrys bästa vän, förutom Ron. Hermione kan inte hjälpa att Rowling gjorde henne till en besserwisser av högsta rang och att Rowling dessutom tvingar på henne att läsa tre gånger så många skolämnen som klasskamraterna, bara för att hon är pluggtokig. Men hey, kunde inte en kille fått rollen av att vara den som sätter sig själv i sista hand och arbetar ihjäl sig? Eller kanske ingen alls behövde haft den rollen? Nu är det dock så att bokens upplösning hänger just på det att Hermione pluggar mer än vad alla andra gör, men ändå. Jag hade gärna sett att Hermione fått en mer tacksam roll som tjej i böckerna.

Oavsett mina invändningar mot hur tjejer/killar framställs kan jag rekommendera Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. Vill mest bara säga att böckerna är inte felfria, för jag misstänker att det kanske kan låta lite så i HP lovsången annars. 😉

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Prisoner of Azkaban t.ex. här och här. Numera säljs böckerna med så fina omslag. Mycket mer lockande kan jag tycka än de som utkom från början. Eller är det bara jag som tycker att det här är finare?

Harry Potter and the Chamber of Secrets – J.K. Rowling

J.K. Rowlings andra bok, Harry Potter and the Chamber of Secrets, är lika lättläst och fängslande liksom den första. Och ännu är böckerna inte heller sådär tjocka som de blir i och med nummer fyra. Så att läsa igenom en bok tar inte så lång stund. Vilket kan vara ett plus ibland.

Handling
I tvåan kretsar handlingen kring att Harry misstänks vara arvtagare till Slytherin. (Slytherin var bl.a. en av grundarna av skolan och sägs ha gömt ett monster i den…) Därmed påstås Harry också vara den som plågar skolan med att försöka döda elever från familjer där magin inte tidigare funnits. Själv blev Harry varnad för att återvända till skolan av en hus-alv eftersom någon är ute efter honom.

Reflektion
Harry Potter and the Chamber of Secrets är en bladvändare. Och om man har överseende med att den är skriven för barn och låter sig uppslukas av handlingen och inte tänker för mycket på stereotyper och klichéer funkar den mycket bra. Däremot, om en fastnar vid detta, kan det vara svårare att njuta av läsningen. Det stereotypa är ju något böckerna fått en del kritik för. Men hey, jag tänker att det också är en stor del av tjusningen med dem. Det skapar en sorts trygghet, något som många barn, och tydligen även många vuxna, har ett behov av. Man vet liksom vad en får.

Eftersom jag läser om böckerna blir läsningen lite annorlunda. Slukarläsningen är redan gjord. Nu är det en sorts iakttagande och mer eftertänksam läsning som görs och jag tycker allt denna två håller bra för detta också. Harry Potter and the Chamber of Secrets, rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter och the Chamber of Secrets bl.a. här och här.