Otäckt om överlevnad och besatthet

Stephen Kings klassiker Pet Sematary och en för mig helt okänd författare med en dystopisk YA presenteras idag. Två njae-läs-upplevlser …

Any Sign of Life – Rae Carson

Any Sign of Life (2021) är en dystopisk science-fiction för unga om några få tonåringar som överlevt efter en svår pandemi.

Rae Carson tar ihjäl en större del av mänskligheten i sin ungdomsbok och hon skildrar den nya världen trovärdigt. Jag fascineras i alla fall och gillar vinklingen om ett yttre hot.

Upplösningen hänger lite i luften dock efter ett antal mycket spännande kapitel. Trots de eländiga och små utsikterna till överlevnad spirar romans mellan ett par karaktärer och frågan om fortlevnad lyfts fint. Vi människor är väl ändå mer än enbart objekt för fortplantning?

Ras och rasism är ytterligare ett tema, liksom klass och fattigdom. Ja, det blir kanske lite enkelspårigt ibland, som om vissa teman bara måste lyftas, men det är underhållande nog, liksom tillräckligt spännande för att jag ska vilja följa karaktärerna hela vägen.

Pet Sematary – Stephen King

Stephen Kings klassiker som även filmatiserats (ett par gånger minst väl?) hade jag inte läst (eller sett) tidigare trots att den publicerades 1983 första gången. Förväntningarna var stora. Och kanske just därför blev jag besviken.

Som vanligt när det kommer till herr King är det långt. Personporträtten är välgjorda och miljöerna tydliga som på film. Planering, så att läsaren hänger med inne i huvudet på karaktärena får vi precis vad vi behöver av. Och perspektivbytena sitter som en smäck.

Ändå tyckte jag att Pet Sematary var tråkig. Och olustig. Kanske för att det handlade om en katt som en sorts uppbyggnad inför resten av handlingen. Djur som far illa kan jag inte med. Även om katten faktiskt inte for så särskilt illa egentligen. Och sedan, hela grejen med väsen som går igen … Njae, det funkade bara inte för mig. Oavsett om det nog var en sorts studie av att bli besatt och att vara driven av kärlek.

Slutet var dessutom bara too much. Men det var ju som det sig bör. Sluten i Kings böcker tenderar ju att vara extra allt och rätt extrema.

Här du läst Pet Sematary? Vad tyckte du i så fall?

Så nära att det bränns

Med Så nära att det bränns (2021) kommer Christina Lindström med ännu en briljant ungdomsbok. Den här gången är återigen en ung man i fokus, till skillnad från i Välj mig (2019) och ordningen i hennes böcker för unga känns liksom återställd.

Max är ännu en huvudkaraktär som sätter de unga struliga killarna på kartan. Han går på gymnasiet och studerar flitigt men dras till de snabba kickarna, trots att han lämnat det livet bakom sig. Men ett par tillfälliga möten med det förflutna drar in Max i en händelse som riskerar att vända upp och ner på hela livet.

Mitt i centrala Göteborg följer vi alltså Max. Men även Alice. Alice är osynlig inför föräldrarnas blickar – upptagna som de med egna bekymmer och sin nya vardag efter skilsmässan. Hon kämpar med att inte förlora greppet om sig själv när hon kontrolleras av pojkvännen. Betygen störtdyker och bara vännen ser.

Och just de vuxnas närvaro, liksom frånvaro, bidrar till bokens komplexitet. För även Max föräldrar har sina svårigheter.

Så nära att det bränns blir ännu en Lindströmsk favorit och rekommenderas oavsett om du hör till målgruppen, 15 +, eller har passerat den med råge. Läs!

Ödestornet – spännande fantasy

Ödestornet (2021) är del två, och sista delen i Marduriens ljus, en fantasieggeande fantasy för åldern 12-15. Vi återser Rikamu, Markus och Ilasa. Starka och minnesvärda karaktärer som står på sig för det som är rätt och sant.

Ödestornet är skriven i samma anda som föregående serie, Markus av Trolyrien, med humor, dråpliga inslag och teman som kretsar kring främlingsskap och utsatthet.

Unga Rikamu går i lära hos krigarkvinnorna och på ett träningsuppdrag stöter hon på en märklig varelse och upptäcker en stor hemlighet som folket hon går i lära hos vägrar tala om. Nu finns risken att det leder till avrättning av oskyldiga, om inte Rikamu ingriper. Men hur ska hon, en oinvigd flicka som ingen vill lyssna på, kunna göra skillnad?

Samtidigt måste Markus möta något långt värre än de monster han dräpt med sitt magiska svärd. Sina svärföräldrar. Inte blir det bättre av att en främling söker upp honom för att ta hämnd på Markus för en oförrätt. Det i sig leder vidare till att Markus snart återigen är ute på ett uppdrag, redo att göra vad han kan för att skydda och rädda dem som behöver hans hjälp.

Ödestornet, Marduriens ljus II, Joseph A Davis

Med humor och allvar låter Joseph A Davis läsaren följa med på äventyr i denna annorlunda värld. Seder och traditioner man är ovan vid kan ju te sig ytterst märkliga och de kulturkrockar som uppstår både gör att jag känner med Markus, liksom får skratta gott.

Har du inte läst Marduriens ljus nr 1, Lögnspiran (2021) kan jag rekommendera den för att lättare förstå handlingen. Vill du läsa ännu mer, om Markus och Ilasa ska du ta en titt på den tidigare serien, Markus av Trolyrien som handlar om hur den då tonårige Markus, som är utvald av en särskild anledning, slungas in i den här ovanliga och fantasifulla världen där t.ex. kläder växer på träd.

Förutom dessa serier har Joseph A Davis även en serie för barn 9-12 år som heter Kampen om Tusenvärld, en fin portalfantasy det med, där tre barn hamnar i ett äventyr de aldrig kunnat föreställa sig. Böckerna är fulla av magi, spänning och oväntade händelser.

Spegelbilden, bok två i Kampen om Tusenvärld

Klassiker, ungt, nytt och förvirrat

Det här varit lite glest med lästa böcker här på bloggen. Inläggen ligger till sig. Eller är oskrivna.

Men jag har läst. Trots trötthet och sparande på krafterna. För läsa är ju trots allt lite som att andas.

Här är de, mina o-inläggs-böcker:

1. Pet Sematary, Stephen King
2. Så nära att det bränns, Christina Lindström
3. Ödestornet Marduriens ljus, Joseph A Davis
4. Järnhanden, David Renklint
5. Sarahs lag, Marie H Lundh
6. Any Sign of Life, Rae Carson
7. Nu dör vi, Stina Flodén
8. Och så var de bara en, Agatha Christie

Dessutom har jag typ läst (skummade lite emellanåt) Albert Camus Myten om Sisyfos. Den gick mig liksom lite över huvudet.

Bild Adlibris

Som jag upplevde det består Myten av Sisyfos av oändliga resonemang som i slutändan inte tycktes ha någon riktig poäng. Gissar att de hade det, men att jag förlorade mig i orden och filosofins vindlingar och gick vilse i alla tankar om bl.a. självmord och absurditeter. Missade utgången typ. Kanske någon annan Camus är lättare? Tipsa gärna om du vet.

Här du läst någon av de ovanstående annars? Någon du gillade i så fall?

Så, det kommer trilla in bokinlägg här framöver. Och inte bara på måndagar tänkte jag. Så håll utkik!

Särlingar, skuggjägare och ångest

Tre böcker avklarade i februari. Plus att jag börjat göra recensioner för BTJ (bibliotektstjänst). Fast de får jag ju inte skriva om här. Så egentligen blev det fyra böcker i februari.

Särling, E-L Neander

Särling (2021) är en urban fantasy helt i min smak. Den är underhållande, spännande och innehåller mycket humor, tack vare huvudkaraktärens lätt ironiska syn på världen. Att allt utspelar sig på västkusten med karaktäristiskt väder, natur, små samhällen och Göteborg i närheten gjorde ju inte saken sämre.

Särling handlar om ett avhugget huvud och Eira, en annorlunda hamnskiftare som driver en bokhandel och utsätts för märkliga och farliga påhopp. Vem är ute efter Eira?

Eva-Lotta Neanders debut lämnar handlingen öppen med nya trådar att följa. Det ska bli mycket intressant att se vad som nystas upp framöver. Och älvor och varulvar är ju alltid trevliga ingredienser i mitt tycke. Tycker du också det ska du verkligen läsa Särling. Rekommenderas!

Chain of Iron, Cassandra Clare

Chain of Iron (2021) är bok två i serien The Last Hours. (Bok ett, Chain of Gold kan du läsa om här.) Vi fortsätter följa flera unga Shadowhunters som kämpar mot demoner i London i början av förra århundradet. Samtidigt tampas de med egna inre demoner, rädslor och förälskelser.

Intrigen tätnar och det är som att följa en riktig klassisk såpa. Missförstånd följer på varandra och man vill skaka om dem alla – nästan. Ibland blir det lite mycket av hur de misstolkar varandra, åtminstone mot slutet. Men jag är fast. Kan inte vänta på att få veta hur det ska fortsätta.

Så jag ser fram emot att få lyssna vidare på Finty Williams suveräna inläsning och hoppas att bok tre inte dröjer allt för länge.

Hej, får jag störa din ångest?

Linda Zetterströms Hej, får jag störa din ångest? (2021) är en praktisk och intressant handbok för de med ångest och för alla andra som är intresserade av hur ångest fungerar och kan hanteras.

Själv valde jag att läsa den för att jag ville läsa en fackbok i studiesyfte för utbildningen och för att jag känner förläggaren bakom boken, Jenny Westerlund. Det är hennes första utgivna bok, via hennes nystartade förlag – JW förlag.

Hej, får jag störa din ångest? är lätt att läsa – trots ämnet – välskriven och personlig. Författaren har själv upplevt ångest och är väl insatt i ämnet bl.a. som sjuksköterska inom psykiatrin. Är du intresserad av att veta mer om hur ångest kan ta sig olika uttryck och hur det kan hanteras, både av den som upplever ångesten och de som finns nära, är detta boken för dig. Rekommenderas.

Ojämnt men riktigt underhållande

Året har inletts med två ojämna läsningar som både underhållit och engagerat mig. Den ena är en spännande spänningsroman och deckare, medan den andra hör till feelgood och pusseldeckargenren.

Under hökens vingar

Under hökens vingar (2021) är en deckare av Hans Carstensen från Gävle, där även hans huvudperson bor, under en hemlig identitet. Anna Nilsson, nu förskolelärare, jobbade tidigare som hemlig agent inom säkerhetstjänsten.

Anna blev tvungen att gå under jorden efter ett dödligt misstag på jobbet och nu många år senare söks hon för ett uppdrag – att vara nanny för en flicka vars mamma försvunnit i Uppsala. Ledtrådarna kring försvinnandet har ett samband med ett olöst mord på Annas lillasyster, ett mord som skedde i deras tonår. Med hjälp av deras bortgångne fars anteckningar om dådet tar sig Anna an jakten på mördaren samtidigt som hon försöker dölja sin gamla identitet för sin man och deras nästan vuxna barn.

Carstenens roman är rak på sak, inga utsvävningar eller onödiga utvikningar. Det är sparsmakat med detaljer och ofta dialogdrivet. Dialogerna är något styltiga emellanåt, som om alla vore hemliga agenter som spottar ur sig ledtrådar till fallet. Framåtrörelsen är stark och jag hade svårt att lägga bort boken, ville hela tiden veta mer.

Historien överraskar och det är ju alltid positivt. Överlag tycker jag det är en intressant handling, även om det ibland är som om jag missar något. Är det FÖR avskalat och rappt månntro?

Under hökens vingar lämnar en öppning för att man ska kunna följa agent Anna Nilsson i fler fall. Och det, det skulle jag gärna göra. Dessutom hoppas jag att nästa bok kommer vara mer jämn. Rekommenderas!

Mord på Skogstuna herrgård

Redan innan jul började jag läsa Mord på Skogstuna herrgård (2021) en härlig pusseldeckare med en skön självutsedd Miss Marple som snokar runt efter den skyldige. Beatrice är en skön dam med en egen privat gåta att lösa. Något vi kommer få uppnystat i kommande böcker. För Mord på Skogstuna herrgård är bara första boken om de äventyr Beatrice råkar ut för.

I bästa mysiga hergårdsmiljö och under ett julfirande begås mord som Beatrice inte kan låta bli att snoka i. Med vännernas hjälp avslöjar hon en intrikat och något mörk bakgrund kring gården och dess ägare över tid.

Johanna Silvermark debuterar här med sin första bok och mysdeckare, utgiven som ljudbok av förlaget (Lind och co) medan Silvermark sett till att den även finns som som papper och e-bok. Liksom ovan nämnda bok, Under hökens vingar, är Mord på Skogstuna herrgård något ojämn.

Huvudpersonen, Beatrice, är en smart och rolig dam som inte drar sig för att lägga näsan i blöt. En härlig hjältinna med hjärtat på rätt ställe, mån om de sina. Berättelsen är rapp med en stark framåtrörelse. Det går undan och dialogerna driver på historien med raskt tempo. Ibland så raskt att jag inte hänger med. Men jag kan i alla fall bläddra tillbaka. Hur gör ljudbokslyssnaren?

Bortsett från dessa ojämnheter är Beatrice och hennes mordmysterie en frisk fläkt. Jag läser gärna fler böcker om Beatrice och de strapatser hon kommer möta. Rekommenderas!

---

Så, även ojämna böcker har sin charm och kan engagera. Och att skriva omdömen för böcker som har sina svagheter är alltid svårt. Inte blir det lättare av att jag i det här fallet är lite bekant med båda författarna.

Hans Carstensen är min skrivguru, dvs den kursledare och skrivlärare som lärt mig ungefär allt jag kan om skrivhantverket. Och Johanna Silvermark har jag fått coacha i att utveckla sitt skrivande, som – likt hennes boks handling – gått framåt i rasande fart. (Jag förväntar mig stordåd framöver.)

Så jag önskar båda lycka till, med fortsatt skrivande och kommande bokutgivning och håller tummarna för starkare insats av redaktörerna från förlagen framöver så att böckerna blir helt awesome.

En plus blev det

Med 53 lästa böcker under 2021 är jag nöjd. Målet – om jag minns rätt – var en per vecka. Och med en blandning av tegelstenar och några tunnisar tycker jag även fördelningen känns ok.

Att läsa är ett stort nöje och innebär oftast avkoppling liksom en möjlighet att få försvinna in i andra världar. Ofta blir läsningen ofta rätt analytisk. Mer eller mindre medvetet granskas skrivhantverket.

En del böcker har jag missat att göra inlägg om. Får se om jag återkommer till dem. Några som sticker ut lite extra när jag ser tillbaka på året och som gjort ett extra gott intryck är:

• The Outsider, Stephen King
• Samlade verk, Lydia Sandgren
• Gold of Chain, Cassandra Clare

Även Fifty Shades of Grey står ut. Helt enkelt för att den var så dååålig. Och såld i över 52 miljoner exemplar (?!).

Varför kämpar jag med att skriva bra, behärska hantverket, gestalta, skapa runda karaktärer liksom trovärdiga dialoger och en stark handling när man kan slänga in ett par platta, ointressanta karaktärer i en tunn handling utan en vettig tråd och krydda med sex som har märkliga inslag av våld? Jag gör uppenbarligen något fel. Dock, jag hade aldrig velat skriva den boken, eller antagit den om den trillat in på mitt icke existerande förlag.

Så, nu börjar ett nytt läsår. Vi satsar väl på en bok per vecka nu med va?! Och en är redan klar. Och så har jag två pågående. En rätt okej början alltså.

Har du något läsmål? (Nedan ser du vad jag läst.)

Samtliga böcker år 2021:

1. En oönskad julklapp, Sara Molin
2. Friheten innanför murarna – texter från anstalten i Mariefred, red Magnus Utvik
3. The War of the Flowers, Tad Williams
4. Övervintra, Therese Widenfjord
5. The Vanished Bride, Bella Ellis
6. Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari
7. Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis
8. Imorgon när kriget kom, John Marsden
9. När natten är som mörkast, John Marsden
10. Den tredje dagens kyla, John Marsden
11. Nu är mörkrets tid, John Marsden
12. Fristad, Anna E Wahlgren
13. Samlade verk, Lydia Sandgren
14. Lögnspiran, Joseph A Davis
15. Mig skall intet fattas, E L Dezmin
16. The Secret History, Donna Tartt
17. Spegelbilden, Joseph A Davis
18. Om jag får stanna, Kajsa Gordan
19. Nationen, Mikaela von Kügelgen
20. Min storslagna död, Jenny Jägerfeld
21. Fifty Shades of Grey (ej inlägg än)
22. The Outsider, Stephen King
23. 10 misstag författare gör, K Svensson, K.M. Kimselius, L Guldbrandsson
24. Can You Keep a Secret?, Sophie Kinsella (avbruten)
25. The Knife of Never Letting Go, Patrick Ness (ej inlägg än)
26. Konferensen, Mats Strandberg
27. Överraska mig, Sophie Kinsella
28. Så grydde hämnden timme, John Marsden
29. I skymningens land, John Marsden
30. På andra sidan gryningen, John Marsden
31. Flyga högt, Katarina von Bredow
32. The Ask and the Answer, Patrick Ness (ej inlägg än)
33. Så länge hjärtat kan slå, Birgitta Gunnarsson
34. Det första chiffret, Denise Rudberg
35. Kitty i ödehuset, Carolyn Keene
36. A Time for Mercy, John Grisham
37. Expert på att rodna, Katarina von Bredow
38. Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom, Selena Cortes, Marie Åsberg
39. Noveller, Tessa Hadley
40. Pawn of Prophecy – The Belgariad, David Eddings
41. Den gamle och havet, Ernest Hemingway
42. Klättra uppåt, Katarina von Bredow
43. När jag vågar, Elin Säfström
44. Överraska dina läsare, Catrine Tollström (ej inlägg än)
45. Queen of Sorcery, David Eddings (ej inlägg än)
46. Taggad på Insta, Ann-Charlotte Ekensten
47. Emma och Måns, Mårten Melin
48. Magician’s Gambit – The Belgariad, David Eddings (ej inlägg än)
49. Vid vansinnets berg, vol. I, H.P. Lovecraft
50. Chain of Gold – The Last Hours, Book One, Cassandra Clare
51. Skriv som en Nobelpristagare (ej inlägg än)
52. God jul: en berättelse, Jonas Karlsson
53. Frågar åt en vän, Sara Molin

• 

• 

• 

• 

Så sluts läsårets cirkel

Samma författare som gick först ut 2021, avslutade även året. Sara Molins feelgood, och tredje bok, Frågar åt en vän, avrundade årets läsning. Men fler böcker blev förstås lästa i december. Först ut en sorts julbok:

God jul: en berättelse, Jonas Karlsson

Jonas Karlssons, God jul: en berättelse (2013) lästes i ena bokcirkeln med stor behållning. En tragikomisk historia om ett kommunhus och en idé om att skriva God jul med ljusstakar i fönstren. En samling oliktänkande medarbetare på HR tampas mer eller mindre engagerat med uppgiften.

Karlsson fångar stämningen väl med enkla ordalag. Mycket dialog och få person- och miljöbeskrivningar. Som om alla ändå vet hur ett kommunhus och dess personal ser ut. Och nog är det lätt att föreställa sig genom de sparsamma men målande detaljer som ges.

Det här var en riktig pärla. Om du inte läst God jul: en berättelse kan jag verkligen rekommendera dig att göra det.

Chain of Gold, Cassandra Clare

Chain of Gold (2020) är första boken i serien The Last Hours av Cassandra Clare. Den utspelas i The Shadowhunters speciella värld, där människor kallas för ”mundanes”, omedvetna om att dessa Skuggjägare håller världen fri från demoner. Tidigare har jag läst serien The Mortal Instruments med stor behållning.

I Chain of Gold följer vi en grupp unga Shadowhunters, fyra unga män och två unga kvinnor, år 1903 i London. Demoner bryter ovenligt nog igenom till vår värld dagtid och skadar och dödar flera Shadowhunters. De sex unga Skuggjägarna, som råkar på flera ledtrådar till vem som styr demonerna, gör allt för hindra den skyldige och demonerna.

Cassandra Clare spinner en historia av kärlek och bekymmer mellan dessa unga Shadowhunters, och övriga karaktärer. Det är en bok som kräver tålamod då den stannar länge i varje scen, så böckerna är rejäla tegelstenar. Och jag älskar det.

Jag har lyssnat på boken, uppläst av Finty Williams, som läser med känsla utan att överdriva. Gillar du urban fantasy, och som nu i historiska miljöer, borde du gilla även dessa. Rekommenderas!

Frågar åt en vän, Sara Molin

I början av året läste jag En oönskad julklapp (2020) och nu avslutades året alltså med hennes senaste bok, Frågar åt en vän (2021), en feelgood av riktigt hög kvalitet. Välskriven, underhållande och tänkvärd.

Lydia ska planera en begravning ihop med de fyra syskonen, samtidigt som sambon och bröllopsplaneringen ger henne stresspåslag, precis som den nyanställda medarbetaren som stjälper till mer än vad han hjälper till inne på avdelningen på anstalten.

Så mitt i all röra tar Lydia ett beslut som för henne närmre syskonen och hon lär sig att se bakom deras egenheter. Men kommer hon kunna se klart på sin egen situation?

Frågar åt en vän är charmig, smart och engagerande. En feelgood när den är som bäst. Läs! Och förresten, läs de andra två med: Som en öppen bok och En oönskad julklapp. Du kommer knappast ångra dig.

Så, det var decembers läsning. Ett trevligt avslut för året. Nu ser jag fram emot nya böcker, nya och gamla författarbekantskaper och omläsning av gamla favoriter. Eller vad säger du? Har du någon bok du ser fram emot lite extra i år?

Gott nytt läsår!

Stillsamt, vackert och otäckt

Jag fick så fina recensionsexemplar från Fria ligan förlag häromveckan.

Ett par vackert illustrerade böcker baserade på H.P. Lovecrafts berättelse Vid vansinnets berg, vol I (2020) och II (2021), tolkade av illustratören François Baranger.

Vid vansinnets berg, vol I, handlar om upptäcktsresande forskare och en expedition som gör otroliga fynd dolda i isgrottor i Antarktis, väl bevarade märkliga kroppar som för tankarna till både havsvarelser, såväl som annorlunda växter. Men efter fynden drabbas de av det mest otänkbara och delar av expeditionen går förlorad. Vad har de egentligen funnit?

Det är berättelser att fascineras av. Och framförallt bilder att njuta av. Varje uppslag är ett nöje med de vackra miljöerna, vyerna och med de speciella fynden att trollbindas av. Språket är långsamt, i en handling som vilar i eftertanke med långa skildringar av detaljer, i allt från vad de tar med på resan, vad de finner och hur de ska hantera allt det nya och oväntade.

Vid vansinnets berg, vol I – den bok jag hunnit ta del av hittills – handlar om att möta faror och bemästra det oväntade, både i inre och yttre form. En äkta skräckhistoria, berättad av H.P. Lovecraft, en av de stora författarna i genren.

Dessa böcker passar läsare som mig, som uppskattar bilderna, det stillsamma och långsamma berättandet, hur allt växer fram i sakta mak. Det är böcker för alla som fascineras av världens hemligheter, och alla upptäcktsresande som vågade kasta sig ut i det okända. Det är böcker för den som vill få lämna vår nutid en stund. Rekommenderas!

(Jag återkommer till Vid vansinnets berg, vol II.)

Lättläst trio om att tycka om

Novembers läsning präglas av kärlek i lättläst format. En trio lättlästa böcker för barn och unga valdes eftersom kursen jag går lyfte genren lättläst. Böckerna i genren lättläst är korta och språkligt anpassade för personer som lär sig läsa, lär sig svenska eller som kan ha svårigheter att ta till sig en ”vanlig” bok. Tack vare genren blir litteratur och olika berättelser på olika nivåer av lättläst tillgängliga för alla.

Som sagt, så ingår genren lättläst på den redaktör- och förlagsutbildning jag går. Eftersom det var några år sedan jag tog del av genren sist ville jag friska upp minnet för målgruppen barn. Och valet blev dessa böcker:

När jag vågar är skriven av Elin Säfström. En spännande berättelse om att våga det som skrämmer, som att gå på fritidsgårdens disco, fastän man måste gå själv. En fin historia om att bli utmanad och utmana sig själv.

Kanske känner du igen Säfströms namn från ungdomsserien En väktares bekännelser – som inte är i genren lättläst – men som jag också verkligen kan rekommendera. Har du inte läst dem men gillar Urban fantasy och Buffy the Vampire Slayer, då måste du göra det. Och så hennes fina lättlästa bok då.

---

Taggad på Insta är Ann-Charlotte Ekenstens kloka berättelse om hur man kan hantera mobbning på nätet. Allt fint berättad utifrån en pirrig vänskap mellan en tjej och kille som nu får en chans att lära känna varandra när de gör vad de kan för att stoppa mobbarna. En bok som varje skolklass med nioåringar borde läsa högt.

Ann-Charlotte Ekensten och jag gick Skrivpedagogutbildningen samtidigt så förutom att hon är en grym författare vet jag att hon även är mycket trevlig. Hon författare på heltid och skriver lättlästa böcker för barn och vuxna.

---

Emma och Måns, av Mårten Melin. Hans böcker om Emma och Måns är för tolv år och uppåt. De tar upp att vara kär, att vara i en relation och känna sexlust. Det finns alltså en serie ur respektive Måns och Emmas perspektiv. I den här följer vi Emma som vill vara tillsammans med Måns, något även bästa vännen vill. Så hur ska det gå då?

Mårten Melin introducerades jag för när jag gick ett par kurser i barn- och ungdomslitteratur (vi läste Förvandlad) och så var han gästföreläsare på skrivpedagogkursen. Han skriver även ”vanliga” böcker för barn.

Har du läst lättläst-genren, för barn eller vuxna? Vad tänker du om genren i så fall? Och vet du att du kan mäta hur lättläst en text är? Det kallas läsbarhetsindex, när man mäter en boks lättlästhet. Desto lägre Lix, ju mer lättläst.

Vill du mäta ditt manus läsbarhet, Lix, gör du det här: https://www.lix.se/