Böcker

Silvervägen – Stina Jackson

Förra året läste jag flera bokbloggar som gillade Stina Jacksons Silvervägen (2018). Att den också är utsedd till förra årets bästa kriminalroman gjorde mig än mer nyfiken. Och jo, visst var den bra. Men helt såld. Jag vet inte. Kanske var den för otäck för att jag verkligen skulle ”gilla” den. Bra, ja, absolut. Men det är här med spänning och deckare, det är bara inte riktigt min grej.

Lelles dotter försvann för tre år sedan på busshållplatsen på väg till sommarjobbet. Han ägnar de ljusa sommarnätterna åt att leta längs Silvervägen, dvs väg 95 som korsar landet från Skelleftåe till norska gränsen, och går förbi Arvidsjaur och Arjeplog. En ung tjej, Meja, och hennes psyksjuka och självmedicinerande mamma flyttar till en karl som bor mitt ute i ingenstans. Meja träffar en kille, någon som verkligen bryr sig om henne för en gångs skull. Och medan Lelle febrilt letar och Meja gläds över sin pojkvän försvinner ännu en tjej. En tjej lika gammal som den försvunna dottern och Meja.

Norrländska vidsträckta skogar, mygg och oändliga vägar. Så minns jag trakterna kring Silvervägen och det är den bild jag tycker Stina Jackson förmedlar. Det iner från myggorna runt öronen i sommarnatten som inte blir särskilt mörk, även om mörkret trycker i stugorna, dold bakom vackert målade väggar och bakom de som flagnar. Och mitt i skogen, finns en hemlighet. Väl bevarad och väl dold. Det kryper i mig när det går upp för mig hur det ligger till. Något jag inser rätt tidigt för att vara jag när det kommer till den här genren. Miss av författaren, eller gjort med mening? Eller så har jag blivit skarp och smart.

Karaktärerna fängslar, jag vill dem väl. Så väl att jag blir förbannad när det skiter sig. Jag tänker att det aldrig kommer gå vägen. Men så gör det det. Förstås. Tur det. Annars hade jag kastat ut biblioteksboken från balkongen, ut i snömodden som låg här för någon helg sedan.

Väl skrivet, med hög bladvändarfaktor. Men helt såld? Nej. Jag tror jag tar en paus från spänningsromanerna nu. Är du nyfiken på Silvervägen tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Det är ju oftast roligt att läsa böcker som anses lite extra bra av någon jury av något slag. Om inte annat kan en fundera på varför just den boken blev vald. Rekommenderas.

Vill du läsa mer om Silvervägen eller köpa? Du hittar den bl.a. här och här. Utgiven av Albert Bonniers Förlag.

Annonser
Böcker

Expeditionen Min kärlekshistoria – Bea Uusma

Överväldigad och fylld av förundran lägger jag ned Bea Uusmas Expeditionen Min kärlekshistoria (2013) i knät, tittar ut på de förbipasserande åkrarna, och försöker ta in vad jag just läst.

Polarexpeditionens deltagares barnsliga naivitet i att genomföra sitt uppdrag utifrån de förutsättningar de hade, både bra och dåliga (kanske mest dåliga), fascinerar.

Uusmas forskning och sammanställning ger en läsning som tar andan ur mig. Jag läser med hjärtat i halsgropen. Fängslas starkt av de fakta hon lägger fram. Jag vill veta. Jag kan inte sluta läsa. På caféer och tåg uppslukas jag så att tiden flyger. Med författaren Uusma, och upptäckarna Andrée, Fraenkel och Strindberg, till sällskap är jag snart hemma. Till skillnad från upptäckarna som ju aldrig återvände hem.

Boken har fått Augustpriset. Förståeligt. Nu, när jag läst pocketboken vill jag läsa den inbundna, den med bilder. Jag har varit på muséet i Gränna tidigare. Men nu, nu är det som om jag inte får nog. Att Uusma skrev sin kärlekshistoria om denna expeditions mystiska öde, det kan jag förstå. Rekommenderas!

Böcker

En helt vanlig familj – Mattias Edvardsson

Årets läsning inleddes med Mattias Edvardssons spänningsroman En helt vanlig familj (2018) som många bokbloggare hyllat. Alltså var jag nyfiken och tyckte handlingen lät spännande så jag gav den en chans. Och blev inte besviken.

En helt vanlig familj handlar om en familj som upplever något mycket ovanligt. Den nittonåriga dottern blir häktad för mord på en man. Och genom pappans, dotterns och mammans perspektiv följer vi hur historien nystas upp för att avslöja vad som egentligen skett. Det handlar om en familj med god inkomst, pappan i familjen är präst och mamman jurist. Dotten som slutat gymnasiet vill dra iväg ut i världen och jobbar i klädbutik för att få ihop pengar. En helt vanlig familj. Som är beredd att gå nästan hur långt som helst för att finna sanningen, och kanske till och med för att dölja den. Om det är vad som krävs.

Jag fångas direkt. En helt vanlig familj är lätt att läsa, bladvändarfaktorn är hög och på ett par dagar är jag klar. Mattias Edvardsson kan konsten att få det att krypa in under skinnet. Jag är ingen familjefar, ändå känner jag med Adam, pappan. Jag får lust att ruska om rättsväsendet, jag vill också klampa runt och ställa folk mot väggen för att de ska berätta vad de egentligen vet. Frustrationen väller ut över sidorna när jag följer honom. Sedan kommer dottern. Tonen blir annorlunda när vi följer hennes berättelse, hennes tankar. Precis som för mamman.

Mattias Edvardsson beskriver inte enbart nuet. Det är genom tillbakablickarna engagemanget skapas för familjen. Samma händelser återberättas av de olika familjemedlemmarna och visar hur de upplevt samma sak olika, så som det ofta är. Vi bär på våra upplevelser och de är våra sanningar. Och de leder till olika vägar och olika beslut.

Är du nyfiken på En helt vanlig familj tycker jag du ska ta en titt. Rekommenderas!

 

Köpsugen? Eller vill du läsa lite mer? Du hittar En helt vanlig familj bl.a. här och här. Boken är på 454 sidor och utgiven av Bokförlaget Forum.

 

Böcker

A Room with a View – E.M. Forster

E.M. Forsters klassiker A Room with a View gavs ut första gången 1908, och speglar medelklassen från då. Boken har ju blivit film också och jag kan inte minnas att jag har sett den, även om jag tror det. Jag tänker i alla fall att filmen måste skilja sig en del dramaturgiskt för boken kändes väldigt långsam och inte särskilt fängslande.

Allt börjar med att Lucy och hennes kursin Charlotte vill byta hotellrum. En gentleman upplåter dem sitt rum, som har utsikt. Därefter uppstår någon sorts romans som hemlighålls (ja den är så pass hemlig att jag knappt hänger med på den) och så handlar det om att finna sig till ro, att vilja resa och vilka som är lämpliga att umgås med. Uppföradenkoderna är hårt hållna och umgänget diskuteras och ältas om och om igen för våra karaktärer.

Som sagt upplevde jag A Room with a View som långsam. Miljöbeskrivningar och detaljer sparas det inte på. På samma gång tyckte jag att jag hade svårt att förstå vad som faktiskt skedde ibland, det kändes så drömskt och fragmentariskt. Eller borde jag hellre kalla det poetiskt? Hur som helst tilltalades jag till sist till viss del ändå av långsamheten och eftertänksamheten i språket, och jag fick upp lästempot när jag vant mig. Nu skulle jag förstås vilja se filmen, förhoppningsvis skulle den vara något lättare att ta till sig. Men det här var helt klart en av mina segaste läsningar under föregående år. Inte så konstigt att jag glömde bort att skriva om den. Om du läst den (och minns läsningen bättre än mig), hur upplevde du den? Och om du har sett filmen, hur är den i så fall?

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar A Room with a View t.ex. här och här.

Böcker

Dagen du förstörde allt – Linnea Dahlgren

Linnea Dahlgren var en av årets författare på Debutantbloggen men jag tror hennes bok hade väckt intresse ändå. Den stod där i hyllan på biblioteket och lockade med sin spännande titel. Och Dagen du förstörde allt (2018) blev en bladvändarläsning.

Dagen du förstörde allt handlar om Kassandra och Melanie. De är superbästisar och ska vara vänner livet ut. Ja, sitta på äldreboendet och hålla varandra i handen. De ska göra allt tillsammans innan dess. Tills dagen kommer när Kassandra ändrar planerna och förstör allting. Melanie blir ensam. En omöjlig uppgift tar vid. Hur lever man utan den som är ens andra halva?

Linnea Dahlgrens språk är rent och rakt med mycket omtanke för handlingens ämne. Du har nog gissat vad som sker. Rätt snart i bokens inledning blir Melanie ensam efter att bästisen tagit sitt liv. Vi följer Melanies sorgeprocess och ja, det är jättesorgligt och tragiskt, men samtidigt fint och hoppfullt. Melanies liv får ett stort hål, men hon är inte ensam. Inte så som hon trodde.

Dahlgren beskriver en väns sorg, liksom syskons och föräldrars, mycket trovärdigt. All sorg är personlig och tar sig olika uttryck och det är okej. Ett tungt ämne som sagt, men en finstämd berättelse. Författaren skildrar skickligt det svåra i att förlora någon samtidigt som livet och vardagen går vidare. Frågan de anhöriga ställer får till viss del ett svar. För mig är inte svaret på Varför? så viktigt och berättelsens fokus ligger inte heller där, och det är bra. Detta är mer en berättelse om Melanie, inte Kassandra.

Är du nyfiken på Dagen du förstörde allt tycker jag att du ska ge den en chans. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Dagen du förstörde allt t.ex. här och här.

Böcker

Nästan som du – Katarina Persson

Katarina Perssons spänningsroman Nästan som du (2017), gav mig ett antal timmars härlig bladvändarläsning i julhelgen. Att den utspelas i Stockholm, i bekant miljö för denna göteborgare var också ett stort plus.

Martina får en dag ett brev som hotar hennes fridfulla liv och framgångsrika blombutik. Kunderna prisar hennes sätt, förmågan att småprata och se dem, liksom hennes fantastiska blomsterarrangemang. Samtidigt som brevet dyker upp gör hon en nyanställning av en ung tjej, Lyra. Anställningen leder till vänskap, men även något annat. Martina är blind för det som sambon och en vän ser. Lyra blir allt mer lik sin chef till både sätt och utseende.

Jag har i flera år följt författaren, Katarina Persson, genom hennes blogg. Hon är dessutom vänlig nog att följa mig och mitt skrivande. Att läsa bloggvänners böcker – för att inte tala om recensera dem – tycker jag alltid medför en svårighet. Hur objektiv är jag och kan jag vara? Om jag tycker att boken brister, vågar/kan jag säga det då? Jag har ju påpekat sådant jag upplevt som mindre välskrivet hos flera svenska författare, och tillika debutanter, så det tvekar jag egentligen inte över. Alltså skulle jag nog säga vad jag anser. Men vill samtidigt inte dissa någon. Jag vet ju hur galet mycket en investerar av sig själv på många olika vis för att få till en publicerad bok. Så, med detta sagt kan jag tillägga att hittills har bloggvänners böcker skänkt nöje och underhållning, bland annat genom välskrivna och genomtänkta handlingar. Så även denna gång.

Med Nästan som du är jag fast från början. Jag vill inte lämna den växtliga blomsterbutiken med sina djungelljud och dofter. Affären blir som en egen karaktär. Martina och Lyras historier berättas ur varsitt jag-perspektiv och mörka hemligheter nystas upp. Nog för att jag gissar att det kommer utmynna i en sorts katt-och-råtta-lek anar jag inte hur det ska sluta. Spänningen upprätthålls rakt igenom och jag känner för karaktärerna. Särskilt en är väl tänkt att betraktas som skurk, men jag har svårt att se det så. Det är bra gjort av författaren, att få mig som läser att känna denna kluvenhet. Jag gillar det. Inget är ju någonsin helt svart eller vitt. Nästan som du, rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Nästan som du t.ex. här och här.

Katarina Persson kan du hitta på hennes blogg där hon skriver om sitt skrivande, t.ex. om sin senaste bok Samhällets fiende.

 

Böcker

Tankar mellan sött och salt

Marta Söderbergs senaste ungdomsbok Tankar mellan sött och salt (2018) upptäckte jag tack vare att en annan bloggare (minns inte vem) gillade den. Och ja, här få ni ännu en bloggare som tyckte boken var bra.

Moa ska börja nian. Med en stor klump i magen. För i somras hände något. Och nu avskyr klasskompisarna henne. Ny i klassen kommer Ana, det vill hon i alla fall kallas fast hon heter något annat. Ana är jättesmal och äter aldrig i bamba. Men hon bryr sig inte om att Moa är utfryst så Moa har åtminstone någon att sitta med på lektionerna.

Det finaste med Tankar mellan sött och salt tycker jag är hur Moas familj skildras, dels ur hennes ögon, dels hur de är. Här finns en mamma, pappa och en syster där alla bara känns så otroligt vanliga. Måna om varandra och upptagna av egna bekymmer. Vardagen rullar på. Utan att de märker hur illa Moa far i skolan. Hon gör ju allt för att hålla dem ovetande. Men hon pratar med Edward, sitt fantasifoster och skådespelare i USA. Och han lyssnar. Och börjar ställa krav. Hon kan inte fortsätta ha det så som hon har det i klassen.

En varm vänlig vanlig familj och ensamma Moa. Matvägrande Ana. Och det där som hände i somras. Allt ger en bladvändarläsning som är över på några timmar. Jag tycker inledningsvis att det är svårt att svälja historien med Edward, men vänjer mig vid hans roll och Moas tankar om honom.

Marta Söderberg skriver på ett lättläst språk om svåra ämnen. Min stora behållning är att hon har låtit Moa ha en ”normal” familj. Om den varit dysfunktionell hade det blivit för tungt. Rekommenderas!

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Tankar mellan sött och salt bl.a. här och här.