Om att leva

En paus i en trio bilder

Ibland är det mycket annat som händer. Skrivarkurs, resa till Stockholm, redigera, extrajobba. Och bloggen får stå tillbaka. Därför blev det helt oplanerat en veckas paus.

Bjuder nu på veckan i några bilder. 🙂

Tågresevy. Gillade den skarpt då jag fick dystopiska vibbar av det brungrå leriga landskapet och elnätet mot den murriga himlen.

Favoritfiket fick ett besök på fredagen när jag anlänt till Stockholm. Som vanligt värsta bästa lunchen. Fullsmockat med folk. Fullt förståeligt.

Förutom att lyssna på Melissa Horn och bara glo ut genom fönstret passade jag på att börja läsa den här på tåget. Så bra! Har inte läst klart än men tror nog allt att den håller hela vägen.

Så. Det får räcka för nu. Mer om november och vad jag läst väntar i andra inlägg. Hoppas du haft en bra vecka.🙂 Vi ses!

Om att leva, Om att skriva

November is a killer. Och lite pepp

Oavsett utmattning eller inte är november en svår månad. Jag blir sååå trött. Tyvärr utmattningstrött. Det är en annan sorts trötthet. En hjärntrötthet. Inte så illa som förra året i november, december, eller våren dessförinnan när jag oförmådde det mesta. (Då klarade jag ju inte av att se på tv på grund av intryckskänslighet.) Men vissa symtom klättrar upp igen från att ha leget på noll, ett. (Japp, jag skalbedömer – kommer inte ihåg hur jag mått annars.)

Så, för att peppa mig själv lägger jag upp en kommentar jag fick på en inlämning jag gjorde för ett gäng veckor sedan. Kursledarens respons. Pepp! Efter berömmet får jag förslag på förbättringar, men jag är så glad över responsen jag fick inledningsvis.

Om ni följer mig på instagram – @helenaa12blogg har ni nog sett bilden förut. I det här novembermörkret var det här precis vad jag behövde, så jag delar med mig igen. Delad glädje, dubbel glädje. I det här fallet, pepp och lovord. Så glad och tacksam för att jag hittat den här kursen som gjort så mycket för mitt skrivande och min syn på det.

Hoppas det går bra med dina projekt. Att du är på gång med vad du än gör (skriver, syr, påtar med växter …) eller att du låter det du gör, eller ska göra, vila sig i form. Det kan funka fint det med. 🙂

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Oktober – upp och ner

Månadssammanfattning, igen. Har visst blivit ett obligatorisk inslag. 🙂 Känns som om jag skrev om september igår. Vad hände egentligen med tiden i oktober?

Bästa läsning
Det blir en delad plats för Christina Nilsson Välj mig (2019) och Johan Ehns Hästpojkarna (2019). Båda borde ha nominerats till Augustpriset. Men eftersom Augustprisets för barn och unga, riktar sig till både små och äldre barn antar jag att det blir lite väl trångt att få plats med alla nomineringar. Jag säger som förr: det hade varit fint att se priset uppdelat i en kategori för yngre barn och en för äldre.

Sämst
Lika bra att ta det eländiga först. Så att jag blir av med det. Jobbet strular. Igen. Inte extrajobbet, inte egenförentagandet. Nej. Utan det ordinarie. Som om det inte var tillräckligt att delar av sommaren och hösten förstördes av att jag fick blanda in facket i en fråga som tog flera månader att reda ut. Nu är det ett nya saker som gjort mig sömnlös.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Roligast
Att jag redan haft uppdrag som skrivcoach. Det kändes så bra. Och jag fick bra feedback tillbaka på utfört jobb. Roligt, även om det inte är roligast, är också att försöka klura ut olika sätt att nå ut på sociala medier. Det gäller att hitta en balans mellan att inte vara för påträngande (för sådana brukar iaf jag ignorera) och inte för passiv heller. Gissar att jag skulle kunna lägga otroligt mycket mer tid för att nå ut och jaga följare, men ärligt så orkar jag inte lägga jättemycket tid och energi på det heller. Trots att det är roligt tar det på krafterna. Men det kan nog vara en vanesak. Något som blir enklare med tiden.

Redigerarrapport
Det har blivit en del redigerat. En del inför textinlämningar på kursen och en hel del efter responsen på dessa inlämningar. Men, som alltid med redigerande, känns det som om jag borde göra mer. Få försöka ha i huvudet att jag lägger rätt mycket tid på många olika saker (som att begripa kredit och debet) och att det är okej att det tar tid.

Skrivarhäng Göteborg
Jag såg på Insta att ett gäng människor skulle träffas. Folk som skriver, vill bli utgivna, arbetar med text och som redan är författare. Vad spännande tänkte jag, att träffa likasinnade. Och det var det. Var uppfylld hela dagen efter av alla samtal och över att ha träffat så många trevliga och intressanta människor med samma intresse som mig.

NaNoWriMo
Nu är det dags. National Novel Writing Month. Utmaningen där alla som vill delta ska skriva 50 000 ord i november månad. Jag kommer inte skriva så mycket, och vet inte ens om jag ska skriva alls. Beror lite på hur passen fördelas på extrajobbet och hur klar i huvudet jag känner mig. Men, om jag är med, tänker jag satsa på en halv Nano. Och lägga tiden på att skriva nya scener till del två av nuvarande manus. Dessutom, Nano-gänget i Ggb har träffar. Så här finns fina möjligheter att få prata ännu mer skrivande med skrivande människor.

Min statistik för Nanon 2013

November är inte en favoritmånad. Jag vill inte gå ut för att det är ruskigt och kallt väder. Göteborg på vintern är inte nice alls! Jag brukar äta för mycket godis och eftersom jag inte är ute lika mycket så sitter alla kläder helt plötsligt väldigt tajt efter en tid, och så kommer jul på det … ja, ni hör ju. Borde skaffa en crosstrainer.

Hoppas ändå att det blir en bra månad. Jag ser framemot att det är skrivarträff på kursen i slutet av november. Och att jag ska gå på Melissa Horn. Hur är det november för dig? Har du något du ser fram emot?

Avslutningsvis hälsar jag några nya följare välkomna. Tack för att ni läser och vill följa min blogg!

Om att leva

En månad senare

För en månad sedan lade jag upp min hemsida. Det var några intensiva veckor innan och efter för att få ordning på hur mina tjänster som skrivcoach och lektör skulle bli tillgängliga för alla. För förutom hemsidan finns jag även på Facebook och Instagram. Lystrar till @helenaaskrivcoach där.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Att starta upp eget företag, eller enskild firma som det ju heter, är både roligt och jobbigt. Roligt att klura på innehåll för hemsidan och sådant praktiskt. Men jobbigt när saker inte funkar och en liksom måste lista ut hur en gör för att få till sådant som kan verka lätt men som krånglar. Kanske jag som gjort fel, kanske faktiskt någon bugg.

Jag har lagt en hel del tid på att skaffa information om att starta upp företag. Gått på nyföretagardagar, infoträffar, drop-in på biblioteket, och deltagit i webseminarier. Att vara med på Skatteverkets träffar och webseminarier har inte fått mig att känna mig som coolaste kidset i kvarteret. Som tur är går det att ringa och ställa frågor.

Än är förstås inte lärdomarna slut. Tänker att det är som ett nytt jobb. Det behövs något år för att en ska känna sig hemma med det en ska göra, och upplever.

Bäst är ändå att jag redan haft uppdrag och fått göra det jag drömt om, att stötta andra att utveckla sitt skrivande. Responsen på arbetet jag utfört varit mycket positiv. På hemsidan finns flera omdömen men jag delar med mig av ett här:

Jag vet att många tvekar över att starta upp eget. Tycker det verkar svårt med saker som att få upp en hemsida eller detta med ekonomi och bokföring. Och ja, det är svårt emellanåt (vågar inte tänka på hur det blir med deklarationen när det är dags). Men om andra klarar det borde väl även jag fixa det. Och så även du.🙂

Nu är drömmen att jag ska kunna leva på det här. Tyvärr något som verkar svårt. Så tills den drömmen uppfylls har jag två andra jobb för att få in cash – ett extrajobb och mitt fasta, som socionom. Med lite tur kommer de två upp i en halvtid. Om en får drömma helt fritt förresten, vore bäst av allt om mitt manus antogs av ett förlag och att boken blir en bestseller. Men det har jag lite svårt att tro på. Fast, en kan ju alltid hoppas.

Har du någon dröm du skulle vilja uppfylla?

Om att leva

Vad är väl en bal på slottet?

Eller som i det här fallet, en bokmässa.

Jag såg till att rusta mig för bokfolket. Hade beställt en tröja med tryck på, på framsidan och ryggen. Och den uppmärksammades på olika sätt. I fikakön t.ex. fick jag frågor om mässan, i stil med ”du som har en monter, kanske vet var …?” Jag hade inte hjärta att rätta missuppfattningen att jag stod i en monter, utan var behjälplig med frågor så gott det gick. I montrarna fick jag faktiskt kontakt med förläggare för två förlag som blev nyfiken på min tröja. Intresse för lektörer fanns och även om jag nu inte hört något (än – håller tummarna!) kändes det gott att tröjan gjorde sitt jobb.

Eftersom jag annars mest höll till uppe bland seminarierna på våning två blev det inte så mycket flanerande bland montrarna. Men jag hälsade på Joseph A Davis, ni vet han med Markus av Trolyrien-böckerna som jag läst och gillat (tyvärr glömde jag fota Joseph/oss), och så fick Anna Jakobsson Lund ett besök av mig i montern som hon bland annat delade med Markus Olausson. Helt klart snyggaste montern. Jag spanade runt efter annat folk som en känner till sådär lite grann tack vare bloggen och instagram, men hade otur och stötte på bara några få. En del var ute på vift när jag kollade in deras montrar och i vimlet såg jag dem inte heller. Bättre lycka nästa gång.

Markus Olausson & Anna Jakobsson Lund

Som sagt, jag hade fokus seminarier. De erbjuder oftast lugna, intressanta samtal i behagliga miljöer med dämpat ljus. Jag besökte tidningen Skrivas hörna, den som erbjuder öppna seminarier, men insåg att sorlet runt scenen gjorde mig alldeles för trött för att jag verkligen skulle uppskatta det som sades på scen. Mats Strandberg har blivit en favoritförfattare, även om jag har hans barnböcker och Färjan kvar att läsa. Strandberg, liksom tre andra författare som skriver för bl.a. barn och unga, pratade om hjälten som underdog. Jätteduktig moderator som ledde samtalet och såg till att följa upp tanketrådar och ställa bra frågor. Sådana seminarier är det en fröjd att gå på.

Om jag är student nästa år … Vilket jag har svårt att tro, men vem vet, det där med att gå en kurs är liksom svårt att låta bli. Men, om jag är student kanske jag utnyttjar rabatten för seminariekort och tar mig några dagar igen på bokmässan. Annars får jag hålla tummarna för att utmattningen är i schack och att jag orkar med de öppna programpunkternas samtal, med sorlet som ligger som täta väggar runt dem. För de brukar vara riktigt bra de med.

Ännu ett inlägg om mässan ja, vi får se om det blir fler. Ämnet är liksom inte uttömt, för det väcks en hel del tankar om allt möjligt när en går där. Men om jag skriver om det, det är en annan femma. 😉

Filmer, Om att leva

September – bäst och sämst

Summerar september utifrån bäst och sämst. Jag börjar med ett filmtips och avslutar med en uppfylld dröm.

Bästa filmen
Once Upon a Time in Hollywood, Tarantinos nya med Leonardo di Caprio och Brad Pitt i huvudrollerna. Och jösses vad bra. Jag är inget Tarantinofan annars. Gillade dock Pulp Fiction så mycket när det begav sig att jag inte sett om den. För tänk, om jag inte tycker om den vid en andra titt. Men denna nya, så bra. Och så lång. Våldet var aningens … ähum, nedtonat, minus slutet (no spoiler), men liksom hanterbart, i Tarantinomått mätt då.

Bästa tv-upplevelsen tablå tv
Jag är stort fan av serien Endeavour, det vill säga Unge kommissarie Morse. Jag har aldrig sett originalserien, men är tokfrälst på den här om honom som ung. Och nya säsongen visades nu, fyra avsnitt med start sista helgen i augusti. Lyckan var gjord. Och nej, jag streamer inte. En dag så, men inte än. (Rätt skönt faktiskt att inte ha tillgång till typ allt. Utan faktiskt få vänta på det en vill se.)

Bästa helgen
Även om romanskrivarkursen jag går finns i Gävle har jag bott i Stockholm några gånger nu. Funkar rätt bra. Om inte annat så mycket roligare stad. Inget ont om Gävle, men det är litet. På två helger där har jag typ sett allt, två gånger. Den här gången tog jag med andra halvan. Så när jag var hela lördagen i Gävle fick han utforska Stockholm på egen hand och hade tydligen en riktigt lyckad dag. Tillsammansi hann vi äta på favoritcaféet (Karlas på Karlavägen), promenera i Tantolunden och besöka Fotografiska. Blev förtjust i Saga Wendottes interaktiva fotokonst. Kursdagen var också helt grym. Så även om helgen tog en aning på krafterna var den otroligt uppskattad.

Bästa bokmässeupplevelsen
Okej, ingen som läser böcker,eller skriver, och har ett insta-konto, kan ha missat att det var bokmässa i helgen. Och jag var där. Alla fyra dagarna. Tack och lov för studentrabatt. Med guldkortet hade jag fri tillgång till alla seminarier och nog för att flera krockade så är jag nöjd med de jag valde. Bäst var lördagen, som jag skrev om i lördags. Men även söndagen var fin. Lyssnade till David Sedaris som hade ett fint samtal med moderatorn Josefin Johansson. Söndagens bästa. Annars var bästa upplevelsen troligen Markus Zusak (se föregående inlägg).

Sämst 1
Jag har fått veta att när jag börjar jobba i december igen får jag inte arbeta mina vanliga 20 timmar. Utan tolv. Om jag inte vill lägga till ytterligare en arbetsplats en dag i veckan. Och det vill jag inte. I grunden har jag 80 procent men jag vill inte jobba som socionom så mycket just nu. Det hade varit perfekt med halvtid på jobbet jag har. Så. Förhoppningsvis ger extrajobet minst ett pass per vecka. Jag hopps förstås att jag får uppdrag som skrivcoach med. Men, urusel pension, here I come.

Sämst 2
Att utmattningen slog till. Under flera dagar blev det hjärnkaos när jag satt framför datorn. Hade ägnat för mycket och för fokuserad tid framför den innan det var dags för kursen. Kryddat med strul med supporten som inte funkade som den skulle när jag behövde hjälp som mest med nya hemsidan. Intryckskänslighet, liksom yrsel, ökade i ett par dagar, och jag fick undvika datorn och mobilen till viss del. Klarade tack och lov av att se på tv.

Och sist men inte minst, allra bäst
Att ha fått upp hemsidan för mitt företag som skrivcoach. En dröm om att stötta andra i sitt skrivande är, efter många år, äntligen uppnådd. Hurra för mig!

http://www.helenaaskrivcoach.com

Hoppas att du haft en fin september med övervägande fina dagar att ta med in i oktober. Det känns förresten att hösten är här nu. En tid för lövprasslande promenader, tjocka tröjor och varmare jackor. Inte min favoritårstid direkt men så mycket bättre än den göteborgska vintern som tyvärr bara är grå och råkall. Eller, vad tycker du? Gillar du hösten?

Om att läsa, Om att leva

Bokmässan efter tre dagar

Lördagen helt klart bäst. Hittills. En dag kvar. Seminarierna i K-salarna var roliga, intressanta och sköna att ta del av. (Och nu tänker jag inte bara på de bekväma sätena en kan luta huvudet mot.) Fascinerande också att lyssna på författare från så olika delar av världen och med så olika böcker. Skriver mer om vilka en annan dag och delar med mig av ett seminarie nu.

Du känner kanske igen namnet, Markus Zusak. Det var han som skrev Boktjuven. Nu pratade han om sin nya bok. Brobygge med mördaren. Med tolv, tretton år mellan böckerna har det inte gått snabbt, skrivandet. (Ungefär som för Donna Tartt, hon med Den hemliga historien.) Hur som helst var det väldigt behagligt att lyssna på Zusaks härliga australienska accent. Halva nöjet typ.

Annars har jag försökt att promota mig själv. Och typ lyckats. En förläggare i en mindre monter med fina och viktiga böcker för bl.a. unga blev nyfiken. Dessutom, så mycket lättare att få spontan kontakt med folk och enkelt kunna presentera sig när ens t-shirt liksom talar för en. Träffade t.ex. en annan skrivpedagog från samma utbildning – fast hon hade gått den några år tidigare – som annars knappast hälsat på inkognito moi. Och så fick jag en pratstund med Pia Lerigon vars skrivarblogg jag följt i flera år, liksom podden Skrivdrömmar.

En dag kvar som sagt. Har du varit på bokmässan i år? Några guldkorn att dela med dig av i så fall? Eller gruskorn? 😉

(Du har väl inte missat min hemsida med lektörsläsningar, skrivcoachning och en skrivarkurs? För att inte tala om bra skrivtips? http://www.helenaaskrivcoach.com)