Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Nyttan av 10 år med blogg

Det har gått tio år sedan jag startade den här bloggen. Och jag är så tacksam för allt den gett.

Förutom att jag lättare hittar till orden – vilket var största syftet med att starta en blogg, att få ett flyt i allt skrivande – har jag fått flera vänner.

Inte trodde jag att bloggen skulle leda till författarvänner, ja, vänner som likt mig skriver och försöker få ut en bok. Några, faktiskt flera, är idag författare. En del har debuterat nyligen, andra för några år sedan. Ett par har startat förlag och andra kämpar, likt mig, med att få ihop ett bokmanus som förlagen vill ha.

Alla dessa människor, deras erfarenheter och allt de lärt sig om att skriva och att försöka bli antagen av förlag har peppat och utvecklat mitt eget skrivande. Jag har lärt mig om skrivhantverket och skrivprocessen men även om förlagsbranschen.

Jag är även glad och tacksam över vad alla bokomdömen som jag skrivit – och fortsätter skriva – gett mig. För utan dem skulle jag inte tagit steget att söka som recensent för BTJ, dvs bibliotekens egen katalog för nya böcker, som ligger till grund för deras inköp.

Dessutom har jag, under de år jag tog emot recensionsexemplar, fått göra ett par fina bekantskaper med nya författare och fått vara med och se deras författarskap utvecklas. Med bokmässan här i stan (Gbg alltså) har jag också fått träffa dem och prata lite.

Jag bloggar mindre idag bland annat på grund av tid. Det blir för mycket att vara på flera ställen samtidigt. Jag syns mer på Instagram och framför allt som skrivcoach och lektör.

Men bloggen kommer alltid vara en alldeles speciell plats. Min första plattform för att nå ut, få kontakt med likasinnade och lära mig mer om det jag gör allra helst i livet: läser och skriver!

Tack för att du läser, kommentarer och trycker på gilla. Tack för att du själv bloggar och delar med dig av ditt liv, ditt skrivande och det du läser. Tack!


På instagram hittar du mig på två konton. Ett personligare för skrivandet: @helenaaskriver

Och som skrivcoach och lektör med skrivtips och erbjudanden: @helenaaskrivcoach


Nu tar jag ett några veckors bloggpaus. Och sedan väntar inlägg om böcker jag läst och kanske någon rapport om det egna skrivandet.

Trevlig sommar!

Berga strand, Tjörn
Företaget, Om att leva

Jag seglar lugnt i år

Under januari kom de, inläggen om årets nya ledord. Jag såg dem på LinkedIn, på FB och IG. Ord om personlig utveckling, balans, hälsa, mod, frihet, om att växa och våga. Ord som ska hjälpa till att hålla riktning och påminna om ditt fokus. Det handlade om livet, arbetet och skrivandet.

Även jag funderade över vad jag ville med mitt företag, där i början av året. Sedan kom ett par veckor med covid och jag ville mest bara bli frisk.

Som företagare upplever jag att det finns en ständig strävan efter att nå ut. Synas. Marknadsföra sig. Få folk att välja mig.

Ibland blir jag stressad. För jag ser hur andra företagare utvecklar sina verksamheter. Utökar tjänsterna. Verkar sälja som smör. Och jag tänker att de kommit så mycket längre än mig. Att de lyckas bättre. Och då känner jag att jag måste … ja, vadå? Synas mer. Skrika högre. Göra mer. Göra nya saker.

Men. Jag är jag. Och de är de.

Så efter att ha tänkt i några veckor kring vad jag vill och vem jag är som person och som företagare valde jag min väg. Mitt mål. Mitt ledord.

Jag valde: segla. Och kryssa!

Okej, det blev tre ord, eller två. För när man seglar behöver man kryssa ibland, det vill säga utnyttja vinden som så att säga ligger på från fel håll för att ta sig framåt.

Jag vill utföra mitt arbete i lugn och ro. Jag vill utveckla i min takt. Inte stressa fram något. Jag vill göra ett gott jobb och känna mig förnöjsam med det jag har och det jag åstadkommer. Jag vill att de som anlitar mig ska känna sig sedda och bli nöjda med det jag gör.

Jag vill inte jämföra mig med andra och känna stress. Jag vill inte tänka på att andra gör mer, kan mer, når längre och snabbare. Jag vill tänka på allt jag kan och gör. Utan att stressa. Utan att tävla.

Och det gör jag i år genom att tänka att jag seglar framåt. Och när det behövs, då kryssar jag. Jag kommer i mål. På mitt sätt.

Hur tänker du? Har du något ledord? Eller flera? För olika områden i livet? För ett?

Om att leva, Om att skriva

Torsdag blev måndag

Möjligen kan du ha märkt att jag bytt dag för blogginlägg. Eller inte. Hur som helst kändes det mer symmetriskt att inleda veckan med ett inlägg.

Annars blir här inga större förändringar. Bloggar om böcker, lite om skrivandet (just nu väldigt lite eftersom det skrivs väldigt lite) och en del annat ibland. Vardagsliv och företagande.

På tal om att det inte skrivs mycket så går det ändå framåt lite grann. Jag och min testläsare byter text med någon månads mellanrum. Upp till tio sidor per gång. Jättebra att få bolla råmanus med någon. Kanske en slipper skriva om så mycket senare då?

En anledning till att det går långsamt är ju utbildningen. Tiden jag lägger på den kunde ju annars gått till eget skrivande. Men, en sak i taget.

Senare i vår kommer jag i alla fall kunna titulera mig förlagsredaktör. Inte så att jag vill starta förlag, men det är ju alltid bra med fördjupade kunskaper om branschen.

Dessutom, om jag envisas med att vilja få ut min dystopi är det nog den egna vägen som gäller. Om nu inte något smått förlag vill ta sig än den. För det har jag inte ens testat, eftersom jag tycker mycket av deras utgivning liksom svajar – på så många olika sätt. Plus, många vill helst ha in fantasy i olika former. Så inte ens där ligger en dystopi för unga bra till.

Så, lite spretigt om allt och inget. Vi ses om en måndag eller två!

Om att leva

Tack och lov för ett nytt år

Det här året började rätt bra. Jag hade ork. Energi. Sedan tog jag ut mig. En dag bara. Inget stort egentligen. Men tillräckligt för att hjärnan skulle säga ifrån och symtomen på utmattning skulle hopa sig, igen, samt att hjärntröttheten var ett faktum. Och det som bidrog var att jag inte insåg direkt hur illa det var. Jag vilade och tog det lugnt. Men inte tillräckligt.

Det har funnits bra dagar också, det här året. För ibland har jag orkat göra två, tre mindre och enkla saker på en och samma dag. Jag har känt mig alert, nästan som förr.

Men det har också funnits dagar när jag vilat fyra, fem timmar, för att orka med middag och en pratstund med andra halvan på kvällen.

Vissa dagar har jag inte orkat gå ut. Jag har fått avstå flera efterlängtade bokreleaser, att träffa vänner, bada, ta promenader. Ofta har jag vilat hela dagen för att klara av att träffa vänner, fika och prata en stund.

Det har funnits dagar när jag inte varit tvungen att sova på dagen. När jag orkat arbeta mer än tre timmar. Det har också funnits veckor då jag inte städat alls. Och fått välja mellan att handla eller duscha. Och att inte göra mer den dagen, utöver det.

Det här året. Snart är det över. Men bakslag kommer. Hjärntrötthet, som numera är mitt största bekymmer, det blir man inte av med hur lätt som helst. Inte ens när man tar det lugnt. Dagsform, brist på sömn, något som stressar, för många intryck, fysisk och psykisk ansträngning … Allt kan ge utslag. Men inte alltid som man tror.

En frisk person som sover sina timmar under en natt, den laddar energi och vaknar utvilad. En person som jag, som tampas med hjärntrötthet, vaknar aldrig fulladdad. Och energin går snabbt ner, som på en gammal mobil, om du haft en sådan och fått ladda flera gånger per dag, men ändå verkar det inte ta. Den laddar ur med en gång. That´s me vissa dagar. Så jag fortsätter vara försiktig och prioriterar mitt arbete. Är oändligt tacksam för att jag orkar med det, att jag kan planera arbetstid och justera schemat vid behov.

Att blogga, skriva inlägg eller på eget manus, sådant tar energi. Samtidigt som det betyder mycket. Ger något tillbaka. Så tack för att du läser. Gillar. Kommenterar. Fastän svar dröjer ibland. För att jag glömmer. För att jag inte orkar på en gång, hur glad jag än blir över att se att du läst, att du sagt något. För att du finns där.

Snart har vi ett nytt år. Och jag hittar nya strategier och gör vad jag kan så att stora påfrestningar uteblir. För hjärntrötthet kan man inte träna upp. Det enda som funkar är att ta allt i sakta mak. Och det blir bättre, det blir det. Tack och lov!

Så jag ser fram emot ett nytt och bättre år, och håller tummarna för fortsatt god bättring. Och god hälsa för oss alla.

Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Om att leva

Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?

Om att leva

Midsommar och skrivtid

Gör ett extra inlägg här på självaste midsommarafton och önskar dig en fin midsommarhelg!

Oavsett planer eller tid och ork för att skriva hoppas jag att du får en härlig midsommarafton. Själv blir det grillning med vänner enligt tradition.

Sedan hoppas jag på skrivork i helgen. För bortsett från att göra mina uppdrag som lektör och skrivcoach har energin ännu inte riktigt räckt till för eget skrivande. Så håll tummarna för god vila och skrivkraft.

Ha det fint!

Om att leva, Om att skriva

Skriva sig till personlig utveckling

I FB-gruppen Skrivvänner frågade admin, Anneli Olsson och Stina Flodén om vår personliga utveckling i förhållande till vårt skrivande. Då skrev jag det här svaret i en kommentar:

”Jag har alltid skrivit, det vill säga från när jag var åtta, nio. Berättade spökhistorier för vänner, deltog i novelltävling på högstadiet och kom tvåa, fick en novell publicerad i en tidning när jag var nitton. Och sedan tog det stopp. Tyckte inte det ledde till något, att jag inte kunde… Alla berättelserna trängdes undan.

Sedan läste jag en, sett till skrivhantverket, så dålig bok när jag var 27, att jag tänkte att jag nog skulle kunna bättre.

Att kunna bättre är inget man liksom lär sig i ett nafs. Men idag har jag iaf fem positiva refuseringar på ett manus och en positiv refusering på ett annat. Och eftersom jag skriver i en hopplöst svårutgiven genre, dystopi för unga, är jag rätt nöjd ändå.

Jag är en – än så länge – outgiven författare. Utan skrivandet skulle jag inte arbeta med det jag gör idag (lektör) och jag skulle inte vågat satsa på att starta eget. Jag skulle inte haft ett arbetsliv som jag älskar.”

Det är rätt fantastiskt att ett intresse kan bli ens yrke. Ja, att det blir så mycket mer än något en ägnar sig åt ”bara” för att det är roligt. Inte trodde jag det i alla fall när jag fick ner alla berättelser på papper, där i tonåren. Eller vad säger du? Jobb och intresse, har det gått hand i hand för dig?

Anneli och Stina som skapat gruppen har också en podd, Skrivvänner. Passar alla som skriver och som vill höra deras tankar om allt möjligt skrivrelaterat, sådant de lärt sig och lär sig som författare. (En del av det jag lyfte i min kommentar tog de också upp i senaste avsnittet. Kul att få vara med.)


Har du lyssnat på deras podd? Vad tyckte du isf?

Företaget, Om att leva

Det blir så mycket enklare, sa de

Skaffa digitalt bokföringssystem, sa de. Allt blir så mycket enklare då, sa de. Det är bara att lägga in, sa de. Bara att lägga upp, sa de. Kvitton, fakturor… Det sköter sig självt, sa de. Du behöver inte räkna, sa de.

Men ingen sa hur man gör. Ingen sa börja med det här. Ingen sa tänk på detta först.

Ingen sa att supporten tar fem, sex arbetsdagar på sig att svara på frågor. Ingen sa att du kommer ligga sömnlös och fundera på hur du löser det som inte går att läsa sig till. Ingen sa att du kommer lägga timmar på att glo på filmer som förklarar allt annat än det du vill ha hjälp med.

Ingen sa du kommer bli hjärntrött av att rätta till det som blir fel.

Det var det bara jag som tänkte. Det var det bara jag som var trodde.

Men det sa jag inte.

Om att läsa, Om att leva

Vad jag gör? Jo, läser.

Eller vad sägs om den här listan för mars – som inte ens är över än.

  1. Övervintra, Therese Widenfjord
  2. The Vanished Bride, Bella Ellis
  3. Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari
  4. Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis
  5. Imorgon när kriget kom, John Marsden
  6. När natten är som mörkast, John Marsden
  7. Den tredje dagens kyla, John Marsden

Fortfarande hjärntrött (se föregående inlägg) men det är lite bättre. Tack och lov.

Vi får se om det blir någon läsrapport snart, men inte nästa vecka iaf. Samtidigt som hjärntrötthet slog till har jag haft (och fått!) fler uppdrag än vanligt. Och tvingats be tre, fyra potentiella kunder vänta i upp till en månad med inlämning. Vilket, gissar jag, ledde till att de vände sig till någon annan lektör. För de hörde inte av sig igen.

Nåväl. Här kläms inte in fler uppdrag i nuläget. Årsbokslut ska göras klart och deklaration ska in. De får vackert vänta medan jag gör de uppdrag jag redan har. Hälsan först och så kvalitet på samtliga uppdrag gäller. Och för detta behövs långa stunder i sällskap med en bok. Hoppas det är bra med dig.