Om att leva, Om att skriva

Torsdag blev måndag

Möjligen kan du ha märkt att jag bytt dag för blogginlägg. Eller inte. Hur som helst kändes det mer symmetriskt att inleda veckan med ett inlägg.

Annars blir här inga större förändringar. Bloggar om böcker, lite om skrivandet (just nu väldigt lite eftersom det skrivs väldigt lite) och en del annat ibland. Vardagsliv och företagande.

På tal om att det inte skrivs mycket så går det ändå framåt lite grann. Jag och min testläsare byter text med någon månads mellanrum. Upp till tio sidor per gång. Jättebra att få bolla råmanus med någon. Kanske en slipper skriva om så mycket senare då?

En anledning till att det går långsamt är ju utbildningen. Tiden jag lägger på den kunde ju annars gått till eget skrivande. Men, en sak i taget.

Senare i vår kommer jag i alla fall kunna titulera mig förlagsredaktör. Inte så att jag vill starta förlag, men det är ju alltid bra med fördjupade kunskaper om branschen.

Dessutom, om jag envisas med att vilja få ut min dystopi är det nog den egna vägen som gäller. Om nu inte något smått förlag vill ta sig än den. För det har jag inte ens testat, eftersom jag tycker mycket av deras utgivning liksom svajar – på så många olika sätt. Plus, många vill helst ha in fantasy i olika former. Så inte ens där ligger en dystopi för unga bra till.

Så, lite spretigt om allt och inget. Vi ses om en måndag eller två!

Om att leva

Tack och lov för ett nytt år

Det här året började rätt bra. Jag hade ork. Energi. Sedan tog jag ut mig. En dag bara. Inget stort egentligen. Men tillräckligt för att hjärnan skulle säga ifrån och symtomen på utmattning skulle hopa sig, igen, samt att hjärntröttheten var ett faktum. Och det som bidrog var att jag inte insåg direkt hur illa det var. Jag vilade och tog det lugnt. Men inte tillräckligt.

Det har funnits bra dagar också, det här året. För ibland har jag orkat göra två, tre mindre och enkla saker på en och samma dag. Jag har känt mig alert, nästan som förr.

Men det har också funnits dagar när jag vilat fyra, fem timmar, för att orka med middag och en pratstund med andra halvan på kvällen.

Vissa dagar har jag inte orkat gå ut. Jag har fått avstå flera efterlängtade bokreleaser, att träffa vänner, bada, ta promenader. Ofta har jag vilat hela dagen för att klara av att träffa vänner, fika och prata en stund.

Det har funnits dagar när jag inte varit tvungen att sova på dagen. När jag orkat arbeta mer än tre timmar. Det har också funnits veckor då jag inte städat alls. Och fått välja mellan att handla eller duscha. Och att inte göra mer den dagen, utöver det.

Det här året. Snart är det över. Men bakslag kommer. Hjärntrötthet, som numera är mitt största bekymmer, det blir man inte av med hur lätt som helst. Inte ens när man tar det lugnt. Dagsform, brist på sömn, något som stressar, för många intryck, fysisk och psykisk ansträngning … Allt kan ge utslag. Men inte alltid som man tror.

En frisk person som sover sina timmar under en natt, den laddar energi och vaknar utvilad. En person som jag, som tampas med hjärntrötthet, vaknar aldrig fulladdad. Och energin går snabbt ner, som på en gammal mobil, om du haft en sådan och fått ladda flera gånger per dag, men ändå verkar det inte ta. Den laddar ur med en gång. That´s me vissa dagar. Så jag fortsätter vara försiktig och prioriterar mitt arbete. Är oändligt tacksam för att jag orkar med det, att jag kan planera arbetstid och justera schemat vid behov.

Att blogga, skriva inlägg eller på eget manus, sådant tar energi. Samtidigt som det betyder mycket. Ger något tillbaka. Så tack för att du läser. Gillar. Kommenterar. Fastän svar dröjer ibland. För att jag glömmer. För att jag inte orkar på en gång, hur glad jag än blir över att se att du läst, att du sagt något. För att du finns där.

Snart har vi ett nytt år. Och jag hittar nya strategier och gör vad jag kan så att stora påfrestningar uteblir. För hjärntrötthet kan man inte träna upp. Det enda som funkar är att ta allt i sakta mak. Och det blir bättre, det blir det. Tack och lov!

Så jag ser fram emot ett nytt och bättre år, och håller tummarna för fortsatt god bättring. Och god hälsa för oss alla.

Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Om att leva

Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?

Om att leva

Midsommar och skrivtid

Gör ett extra inlägg här på självaste midsommarafton och önskar dig en fin midsommarhelg!

Oavsett planer eller tid och ork för att skriva hoppas jag att du får en härlig midsommarafton. Själv blir det grillning med vänner enligt tradition.

Sedan hoppas jag på skrivork i helgen. För bortsett från att göra mina uppdrag som lektör och skrivcoach har energin ännu inte riktigt räckt till för eget skrivande. Så håll tummarna för god vila och skrivkraft.

Ha det fint!

Om att leva, Om att skriva

Skriva sig till personlig utveckling

I FB-gruppen Skrivvänner frågade admin, Anneli Olsson och Stina Flodén om vår personliga utveckling i förhållande till vårt skrivande. Då skrev jag det här svaret i en kommentar:

”Jag har alltid skrivit, det vill säga från när jag var åtta, nio. Berättade spökhistorier för vänner, deltog i novelltävling på högstadiet och kom tvåa, fick en novell publicerad i en tidning när jag var nitton. Och sedan tog det stopp. Tyckte inte det ledde till något, att jag inte kunde… Alla berättelserna trängdes undan.

Sedan läste jag en, sett till skrivhantverket, så dålig bok när jag var 27, att jag tänkte att jag nog skulle kunna bättre.

Att kunna bättre är inget man liksom lär sig i ett nafs. Men idag har jag iaf fem positiva refuseringar på ett manus och en positiv refusering på ett annat. Och eftersom jag skriver i en hopplöst svårutgiven genre, dystopi för unga, är jag rätt nöjd ändå.

Jag är en – än så länge – outgiven författare. Utan skrivandet skulle jag inte arbeta med det jag gör idag (lektör) och jag skulle inte vågat satsa på att starta eget. Jag skulle inte haft ett arbetsliv som jag älskar.”

Det är rätt fantastiskt att ett intresse kan bli ens yrke. Ja, att det blir så mycket mer än något en ägnar sig åt ”bara” för att det är roligt. Inte trodde jag det i alla fall när jag fick ner alla berättelser på papper, där i tonåren. Eller vad säger du? Jobb och intresse, har det gått hand i hand för dig?

Anneli och Stina som skapat gruppen har också en podd, Skrivvänner. Passar alla som skriver och som vill höra deras tankar om allt möjligt skrivrelaterat, sådant de lärt sig och lär sig som författare. (En del av det jag lyfte i min kommentar tog de också upp i senaste avsnittet. Kul att få vara med.)


Har du lyssnat på deras podd? Vad tyckte du isf?

Företaget, Om att leva

Det blir så mycket enklare, sa de

Skaffa digitalt bokföringssystem, sa de. Allt blir så mycket enklare då, sa de. Det är bara att lägga in, sa de. Bara att lägga upp, sa de. Kvitton, fakturor… Det sköter sig självt, sa de. Du behöver inte räkna, sa de.

Men ingen sa hur man gör. Ingen sa börja med det här. Ingen sa tänk på detta först.

Ingen sa att supporten tar fem, sex arbetsdagar på sig att svara på frågor. Ingen sa att du kommer ligga sömnlös och fundera på hur du löser det som inte går att läsa sig till. Ingen sa att du kommer lägga timmar på att glo på filmer som förklarar allt annat än det du vill ha hjälp med.

Ingen sa du kommer bli hjärntrött av att rätta till det som blir fel.

Det var det bara jag som tänkte. Det var det bara jag som var trodde.

Men det sa jag inte.

Om att läsa, Om att leva

Vad jag gör? Jo, läser.

Eller vad sägs om den här listan för mars – som inte ens är över än.

  1. Övervintra, Therese Widenfjord
  2. The Vanished Bride, Bella Ellis
  3. Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari
  4. Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis
  5. Imorgon när kriget kom, John Marsden
  6. När natten är som mörkast, John Marsden
  7. Den tredje dagens kyla, John Marsden

Fortfarande hjärntrött (se föregående inlägg) men det är lite bättre. Tack och lov.

Vi får se om det blir någon läsrapport snart, men inte nästa vecka iaf. Samtidigt som hjärntrötthet slog till har jag haft (och fått!) fler uppdrag än vanligt. Och tvingats be tre, fyra potentiella kunder vänta i upp till en månad med inlämning. Vilket, gissar jag, ledde till att de vände sig till någon annan lektör. För de hörde inte av sig igen.

Nåväl. Här kläms inte in fler uppdrag i nuläget. Årsbokslut ska göras klart och deklaration ska in. De får vackert vänta medan jag gör de uppdrag jag redan har. Hälsan först och så kvalitet på samtliga uppdrag gäller. Och för detta behövs långa stunder i sällskap med en bok. Hoppas det är bra med dig.

Företaget, Om att leva

Hjärntrött

Allt var bokföringens fel. Jag hittade ett fel från i november. Fixade. Kom på att jag borde gå igenom hela året när jag ändå höll på.

Och blev besatt. För jag hittade ett gammalt fel från i våras som jag missat. Så istället för att göra klart en annan dag gjorde jag allt på samma gång. Fick typ ordning men har kvar att göra rättelser till årsbokslut och deklaration.

Så det blev för mycket.

Hjärntrötthet slog till. Och jag måste nu göra allt i långsammare takt med många långa pauser. Skala bort intryck.

Så jag kommer ta en bloggpaus, en eller två veckor. Prioriterar att jobba lugnt med mina uppdrag som lektör och skrivcoach. Ska vila. Njuta av en långsammare tillvaro med mindre sociala medier.

Och kanske inte helt fel ändå. Bloggen slukar inte så mycket tid. Men FB, och framförallt IG som jag har flest följare på, kan ju norpa tid från en bara sådär. Visserligen roligt med gemenskapen på IG men ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Så det blir ett litet uppehåll där med.

Vi ses snart igen!

Företaget, Om att leva

Passiva inkomster – bra idé men…

Att ha en passiv inkomst som företagare är ju en jättebra idé. Det vill säga att sälja något som inte kräver någon större insats från min sida.

Däremot kan ju en så kallad passiv inkomst innebära en hel del förarbete. Den passiva inkomst jag har är min skrivarkurs Vägen till en välskriven roman (som jag kommer döpa om till Skriv en välskriven roman om ett tag tror jag – namnet är så långt nu).

En skrivarkurs behöver ju göras inför att säljas. Och jag lade många timmar på att få ihop de sju lektioner som kursen består av. Att jag sedan dessutom fick för mig att uppdatera dem med ett litet moment till och då passade på att revidera dem gjorde inte saken bättre. Så ja, de har fått sin beskärda del av arbetstid.

Kursen är en självstudiekurs med en textinlämning vid avslutad kurs. Allt jag behöver göra nu är att se till att betalning är gjord och därefter lägga upp kursen till kunden. Kursen går via mejl, helt enkelt för att kursplattformar är dyra och jag tycker mejlformatet fungerar fint. Skulle jag ha en plattform för kursen skulle den behöva vara dyrare och kanske sälja än mindre än den redan gör.

För det är ju det som är ett bekymmer med passiva inkomster, att de ju inte blir några inkomster av dem om de inte säljer. Och då spelar det ingen roll hur lite tid jag än må behöva lägga på dem vid köp.

Utbudet är stort, liksom konkurrensen. Så att byta namn, göra om hemsidan och försöka mig på mer annonser framöver, det är en väg att gå för att kursen, och de andra kurserna jag har, (som inte riktigt har samma upplägg) ska sälja bättre.

Så ja, har du funderat på att skaffa dig en passiv inkomst tycker jag absolut du ska göra det, men du får vara beredd på att det kan dröja innan du tjänat in din arbetstid.

Jag läste/hörde på nyheterna att ungefär hälften av unga på gymnasiet vill vara sina egna och inte anställda. Deras bild av att vara egen… var kommer den ifrån? Jag har alltid sett egenföretagare som människor som kämpar sig rätt blå för att ha igång en verksamhet som ger vinst. Och ja, varför sällar jag mig till dem då egentligen kan en ju undra. Men att få arbeta med det jag vill, hur jag vill och när jag vill, det överväger så mycket annat.

Självklart hoppas jag att mitt egna företagande en dag också ger mig nog för att ta ut lön. För jag är inte riktigt där än. Förhoppningsvis borde jag vara det om något år. Återkommande kunder liksom kunder som rekommenderar mig, och andra företagare/lektörer som hänvisar till mig, är något som jag redan märker av.

Så vem vet, en dag kanske min kurs säljer som smör i solsken. Låt oss hoppas.

Vad har du för tankar om, och erfarenheter av, passiva inkomster?

Info om kursen: Vägen till en välskriven roman – en självstudiekurs på sju veckor med en textinlämning, 1950 kr inkl moms. För info om upplägg och innehåll följ länken – Vägen till en välskriven roman, Helena A – skrivcoach & lektör

Bild: Pexels