Om att leva, Om att skriva

Mars i korthet

Mars är månaden när mycket blev … minst sagt annorlunda.

Vi började första helgen i mars med att titta på melodifestivalens final. Ihop med en vän. Och hade en trevlig kväll. Spelade MarioKart och Super Mario. Jag spelar så engagerat att det känns som om linserna ska trilla ur. Men inte hjälper det. Kommer ofta sist ändå. Jaja, en kan inte vara bra på allt.

Helgen därefter innebar inställt kalas. Liksom helgen efter, som även innebar inställda aktiviteter: författarsamtal och middag med vänner. Och släktkalset vi skjutit på till sista helgen vågade vi fortfarande inte hålla med hänsyn till släkt i riskgrupperna.

Sista arbetspasset på jobbet gjordes den 13 mars. Sedan blev mina pass inställda. Som tur var fick då jag två första kapitel-analyser och en liten skrivcoachning, förutom den lilla skrivcoachning som var planerad till slutet av mars.

Jag hade ju en utlottning av en första kapitel-analys i slutet av februari och de som deltog men inte vann fick 20% rabatt på max 2500 ord. Så roligt att några nappade på en gång.

Ska bli kul att se om någon nappar på mitt nuvarande påskerbjudande, av en lektörsläsning med 25% rabatt.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Annars har jag varit trött, dragits med huvudvärk och en helg med lite feber, vilket förstås gjorde att jag höll mig borta från folk därefter. Nu när jag börjar piggna till hoppas jag våga mig att träffa folk. Mina storslagna planer på långa sköna promenader har dock grusats. Ont i knäet, igen.

På skriv- och redigeringsfronten går det långsamt. Fixade med ett nytt kapitel igår, redigerade mest, men så roligt att se hur jag kommer igenom kapitlen. Tidigare har det varit knappt ett i veckan. Nu hoppas jag kunna få upp farten.

Jag hoppas att du mår bra. Att du har det bra, kanske jobbar som vanligt – åtminstone hemifrån – och att du som skriver har ro till det. Här hos mig kan du snart se fram emot att få veta vad jag tyckte om bl.a. Sara Molins debut. En feel good med ett mycket tilltalande omslag. Vi ses!

Om att leva

Läget?

Jag försökte hålla mig men nu går det inte. Det måste nämnas. Viruset.

Vete sjutton om jag haft det. För ett par veckor sedan hostade jag typ fyra gånger en kväll. I vanliga fall har jag inte en aning om hur ofta eller hur många gånger jag hostar per tillfälle. Men, då hade jag förstått att hosta var ett väldigt vanligt och tydligt symtom. I övrigt var jag frisk. Men trött.

Å andra sidan är jag nästan alltid mer eller mindre trött på grund av utmattningen som är mer eller mindre påtaglig periodvis.

Ett par dagar senare fick jag huvudvärk. Som vid bihåleinflammation. Någon febertopp men ingen hosta. Efter några dagar kände jag mig frisk. Fortsatte att hålla mig hemma. Minus någon liten tur ut. För jag är nojig. Inte för att bli sjuk (igen?) utan för att jag, trots att jag känner mig frisk (dock trött men det är ärligt talat en form av normaltillstånd) skulle ha viruset och smitta någon i en riskgrupp.

Igår var jag i stan på jobbet och hämtade en bok som jag behövde. Jobbet är förresten inställt på obestämd tid. Suck. Men, det jag skulle säga, var att jag förvånades över alla äldre som var ute. Såg t.ex. ett par i Nordstan på säkert 75 år som satt på en väldigt känd hamburgerkedja. Andra gamla jag såg var liksom på väg, väntade på bussar och vagnar, hade matkassar med sig. Men att gå ut och äta… Visserligen mycket mindre folk än vanligt, men ändå.

Jag hoppas du mår bra, liksom dina nära och kära.

Om att leva, Om att skriva

Inget bokkontrakt

När jag fyller fyrtio då hoppas jag ha fått det där avtalet som säger att ett förlag ska ge ut min bok.

Nu har jag varit fyrtio i ett par dagar och inte har jag något avtal inom sikte. Men jag är inte den som ger mig. Och med Elin Säfströms kloka kommentar (för en evighet sedan när jag funderade på detta sist), som var något i stil med att år och tal är socialt konstruerade och givna innebörd av oss människor, håller jag inte längre lika hårt i min ursprungliga tanke. Den om innan 40. Nu är det 41 som gäller!

Nä.

Skämt åsido hade det varit nice om något hände snart. Och jag VET. Det TAR TID att få svar.

Först om ett halvår räknar jag med besked från samtliga förlag. Om alla nu ens gav det. Men från de som gör det. Refuserar på riktigt och inte bara ignorerar.

År 2020. Året jag vill få ett bokkontrakt.😊

Så medan jag väntar knåpar jag ihop del två i min dystopiska duologi. Tack vare romanskrivarkursen har jag två deadlines till att förhålla mig till. Dessutom, eftersom vi som går ”utsparks-terminen” ger respons på varandras texter, har kursledaren gett värsta berömmet till mig för min feedback. Sa att jag gör ”kvalificerade läsningar” och ”spelar i en hög liga”. Liksom, wow. Extra roligt när någon som KAN säger det.

Här i utan-bokkontrakts-land får jag alltså påminna mig om att jag iaf gör ett grymt lektörsjobb och inte dratta ner i jag-fick-inget-avtal-före-fyrtio-missmod. (Överdriver en aning.)

Heja mig som försöker (med allt!). Och heja dig som orkar läsa! En dag når vi våra drömmar. För en författardebut har ingen åldersgräns. Som tur är.🙂

Om att leva, Om att skriva

En av åtta och åttio procent

Igår kom den. Första standardrefusen. Från förlaget som för två år sedan övervägde en utgivning. Jaja, nu gick det ju i alla fall snabbt att få besked från dem. Sist, från att jag kontaktade dem efter drygt fyra månader – och fick veta att manuset var hos lektör – tog det ytterligare två månader innan de bestämde sig.

Sista två veckorna har jag varit hjärntrött. Symtomen har blivit starkare och intryckskänsligheten är tillbaka till viss del. Och jag fattade bara inte varför.

I helgen satte jag mig och gick över hur mycket jag jobbat de sista sju veckorna. Sedan årsskiftet har jag noterat hur mycket tid jag lägger på skrivandet/redigerandet och på skrivcoachandet (t.ex. uppdrag och marknadsföring på Insta, FB). Och det var väl för väl.

Bäst att återgå till 30 min skrivande om dagen

För nog för att jag lägger en del tid på det sista (dock ej så mycket på uppdrag) hade jag inte begripit hur mycket praktisk och faktisk tid jag lägger på det. Men det kom upp till nästan 50 % per vecka.

Ihop med extrajobbet som kan ge allt från ett till fyra pass per vecka hade jag alltså nu kommit upp i en sammanlagd arbetstid på cirka 80 %.

Inte konstigt om hjäntrötthet och symtom slog till. Och jag som tyckte att jag inte gjorde så mycket. Utöver detta kan skrivarkursen med bitar som inte rör egna manuset och bloggandet läggas till. Dvs skärmtid som tar tankekraft och energi.

Som tur är kommer en lugnare arbetsperiod vad gäller extrajobbet och jag har stora planer för återhämtning. Märker att jag återhämtar mig snabbare, men kommer ändå minska ned på tiden vid dator och mobil. Med början efter det här inlägget då.😉

Hoppas du mår bra, har ork till skrivande och annat roligt. Här på bloggen kan du bl.a se fram emot att få veta vad jag tyckte om Sandra Beijers senaste. Om ett litet tag då.

Och du, en sista sak bara, kolla gärna på Insta eller FB om du vill vara med och försöka vinna en första kapitel-analys: @helenaaskrivcoach

Här du varken Insta eller FB finns tävlingen på hemsidan med: http://www.helenaaskrivcoach.com

Om att leva, Om att skriva

Långsamt inflöde, nöjda kunder

Eftersom inflödet av nya kunder tycks ha stannat av helt för skrivcoachningen och lektörsläsandet får jag glädjas åt de uppdrag jag haft hittills istället.

Stina, som ville ha skrivcoachning efter en mycket positiv refusering från ett traditionellt förlag, skickade in ett antal olika kapitel efter överenskommelse. När jag, efter utfört uppdrag, frågade om ett kundomdöme (ja, jag gör det eftersom det är så bra att kunna använda för bl.a. marknadsföring), skrev hon så här:

Och nu när jag ser bilden i telefonen ser den suddig ut. Hm… Hoppas det är redigerarläget bara.

Hur som helst. För eventuella läsare som inte kan läsa bilder (text till tal odyl) finns omdömet i sin helhet här:

”Bemötandet från Helena känns väldigt proffsigt och strukturerat. Jag fick hjälp på kort varsel och flera alternativ på hur vi skulle kunna samarbeta och det uppskattar jag som vilsen amatör. Vi har kommunicerat både via e-post och telefon.” Stina, aspirerande författare

Med risk för att blåsa eller regna bort denna stormande söndag önskar jag dig en trevlig dag!

Om att leva

Vardags- och jobbfunderingar

Efter måndagens förlagsmejlande av manus har det inte hänt mycket. Ett par längre promenader. Lite redigering, lite skrivcoachning. Ett pass på extrajobbet. Som jag kanske borde sluta kalla extrajobbet eftersom jag inte har en fast anställning längre.

För två veckor sedan gjorde jag en jobbintervju för en tjänst på halvtid som socionom.

Vi var två kandidater kvar på slutet. Arbetsgivaren hade redan på intervjun deklarerat att de minsann inte hade marknadsmässiga löner utan man jobbade där på grund av den fina och unika arbetsplatsen. Så eftersom den andra kandidaten hade ett lägre löneanspråk, blev den därför enbart vald på grund av det. Sa arbetsgivaren när jag blev uppringd. Hm…

Att acceptera för låg lön är inte okej. Varför ska facket kämpa för rättvisa löner (för oss kvinnor!) när vissa lägger sig platt och accepterar en lön många tusenlappar lägre än marknadens?

Detta var första gången jag valdes bort pga av ett VETTIGT, och MARKNADSMÄSSIGT löneanspråk. Det var bara ett vikariat så jag gick inte så högt. För jag har drivit ett antal riktigt hårda förhandlingar, som accepterats av tre av mina senaste fem chefer – detta icke-jobb inräknat.

Well, their loss.

Och, på tal om rättigheter. Facket har ju drivit frågan om rätt till heltid så hårt att det nästan inte finns några vettiga jobb för en socionom på deltid. Intressanta annonser ligger visseligen ute. Men samtliga på 100%. Vilket inte passar mig. Alltså verkar det om min vardag fortsätter se ut som jag beskrev ovan ett tag till. På gott och ont.

Trevlig alla hjärtans dag! Till dig som firar och som inte gör det.😉

Om att leva, Om att skriva

Skrivcoach på topp idag

Häromveckan fick jag det här kundomdömet från en skrivcoachning gjord innan jul. Och jag blir alltid så glad över fin feedback.

Och idag gjorde jag en skrivcoachning över telefon. När vi hade diskuterat olika sorters litteratur, och vad man kan ha för intention och ansats med sitt manus, fick jag en så fin spontan kommentar. Den aspirerande författaren utbrast helt enkelt att hen var så glad för att hen fått fatt i mig, för – nu blir det citat 😉 – ”du är så otroligt bra!”

Jag sa tack, vad roligt att du tycker det, och fortsatte prata om skrivandet, en sak jag ville återkoppla från föregånde samtal och sedan avslutade vi med en plan för fortsatt skrivande och inlämningar. Och jag har liksom gått runt och varit hög på den spontana kommentaren hela dagen!

Skrivcoachande telefonsamtal innebär förresten en komplettering till texterna som coachas. Under samtalen får författaren möjlighet att lyfta egna tankar och funderingar, ja, bolla med mig. Och jag brukar även, utifrån det författaren nämnt, komma med olika råd och förslag på hur texten kan hanteras (alltid med hänsyn till vad författaren tycker). Jag ger även boktips och lyfter gärna samtalet till en nivå över själva skrivandet. Som vad en vill med det, hur tanken är att berättelsen ska uppfattas och hur en når detta, utifrån bl.a. målgruppsdiskussioner och genrereflektioner. Det senare fungerar bäst för personer med viss vana att skriva och som kommit rätt långt med sina texter. Det finns visseligen många gemensamma beröringspunkter för skrivandet, men vi befinner oss ofta på olika platser i våra skrivprocesser. Därför blir varje skrivcoachning unik, utifrån texten och den som står bakom texten. Den här ingången kräver lite extra tankearbete från min sida, men hittills har jag ju bara haft nöjda kunder. Alltså tycks metoden fungera. 🙂

Så, en liten inblick i skrivocachandet och vad det arbetet för med sig ibland.

Frågor? Fråga! Vill du veta mer om skrivcoachandet och mina tjänster? Ta en titt på hemsidan: www.helenaaskrivcoach.com. Önskar dig en fin vecka!