Om att leva, Om att skriva

Önskar dig en fin midsommar!

Söndag till igår jobbade jag på annan plats än vanligt. Så skönt att kunna byta miljö, få tillgång till trädgård, nära till bad och fina promenadstråk. Jag trivs jättebra i stan (Göteborg om du missat detta) men när det är närmre 30 grader varmt är det nice att få lämna asfaltsdjungeln.

Jag hade turen att få börja veckan med en skrivcoachning över telefon. En halvtimma var bokat (varav första kvarten var gratis) och sedan blev det ytterligare trettio minuter. För, under samtalet fick kunden några idéer som hen ville lyfta. Perfekt. I ett mejl sedan fick jag ett stort tack och fick höra att samtalet varit över förväntan. Nöjd kund, väldigt nöjd skrivcoach.

Jag är så glad över hur gärna många delar med sig och lovordar det jag gör för dem. Det var inget jag förväntade mig när jag drog igång i höstas.

Eget skrivande är dock satt på paus. I drygt fyra veckor nu. Fick jättefin respons efter att jag lämnat in de första elva kapitlen på skrivarkursen men behöver fundera över hur jag ska tackla några förslag som handlade om del ett, det manus som alltså är ute på förlag.

Jag skickade manuset till tre förlag till, varav jag till och med hörde av mig till två först för att se om de var intresserade av att ta emot ens. På sina hemsidor bad de om utskrivet manus och jag ville inte skriva ut 264 sidor två gånger. Inte ens dubbelsidigt. Och båda sa att de ville läsa. Yay! Men när de svarat/refuserat (någon gång i höst?) har jag inga fler traditionella förlag som passar mitt manus att skicka till.

Så det hade ju varit lite kul med ett ja. Och om inte så låter jag nog manuset vara och skriver (redigerar om) något annat. Tror jag.

Hoppas du får en fin midsommar. Vi ska fira utomhus med vänner. Typ som vanligt, fast ändå inte. Hur blir ev firande för dig?

Så, med detta lite längre inlägg än jag tänkt mig, önskar jag dig en fin midsommarhelg! Ses om en vecka igen.🙂

Om att leva

Sommar. Tänka nytt.

Sommaren är min favoritårstid. Det är ofta ändå rätt varmt (senaste somrarna har ju varit väldigt varma) och det är ljust. Jag älskar ljuset. Jag älskar att slippa pälsa på mig tjocka tröjor, halsdukar, vantar och kappor som inte värmer tillräckligt i den genomträngande grå tokkylan som går genom märg och fötter, och som kännetecknar Göteborgsvädret.

I sommar är jag utan extrajobb. Men med företag. Jag hoppas innerligt att uppdrag fortsätter trilla in. I en lagom mängd som ger tid för strandhäng, men även lite cash.

Jag kommer inte ta någon bloggpaus men nöjer mig med ett inlägg i veckan. Har funderat på det ett tag och det lutar åt att torsdagar blir bloggdag. Det vill säga den dag inlägg kommer upp. Vi får se.

Det jag också kommer fundera på är hur jag ska hantera det faktum att förlagen inte verkar våga satsa på en okänd debutant som skrivit en, enligt ett förlag: väldigt spännande och genomtänkt dystopisk roman.

Egenutgivning lockar inte när jag har fullt upp att etablera mig som skrivcoach och lektör. Så till detta återkommer jag.

Maj är över. Våren flög förbi i ett virustöcken. Tror jag haft covideländet i två omgångar. Hoppas innerligt att jag slipper det igen men tar det lugnt. Vågar liksom inte riktigt anstränga mig. Inbillar mig att det bryter ut då. Jag vet, högst ovetenskapligt, men med sju veckor med fram och tillbaka-symtom, frisk i tre veckor och sedan dålig i två igen, tycker jag mig se ett mönster.

I början av året, på nyår, tänkte jag att det här året, väl aldrig skulle kunna bli sämre/värre än de två föregående. Starten har varit så där. Är otroligt glad över mitt företagande men har lite att önska i övrigt. Så nu håller jag tummarna för en fin sommar, trots det generella läget.

Hoppas du haft en fin maj och att du har juni månad att se fram emot!

Och på tal om att se fram emot, nästa inlägg kommer handla om lästa böcker i maj.🙂

Om att leva, Om att skriva

Långhelg och prisjusteringar

En del av er kanske har långhelg och ledigt klämdagen. Härligt i så fall. Själv är jag ledig idag torsdag och gör lite företagande imorgon. Inget uppdrag dock. Troligen trillar något litet in i nästa vecka, om kundens redigering går vägen.

Just nu ser jag över mina tjänster och prissättning för en justering, eftersom jag lägger för mycket tid i förhållande till vad jag tar betalt. Och jag har bl.a. uppmärksammat en sak.

Det verkar finnas en efterfrågan av ett lektörsutlåtande som inte går in på detaljnivå utan har en mer övergripande helhetssyn. Så nu vill jag få hjälp att prova ett koncept med färre kommentarer direkt i manus och ett utlåtande på 5-7 sidor inklusive en handlingsplan.

Jag önskar jag kunde bett om hjälp gratis men har valt att lägga 30 % rabatt på ordinarie pris, vilket gör att eventuell testperson ändå får det mycket billigare än vad det kommer kosta senare.

Det ska bli väldigt intressant att se om någon/några nappar. Erbjudandet gäller för inlämning i juni. Bara för att jag efter sommaren ska kunna göra en justering av prissättningen. Håll tummarna!

Men nu önskar jag dig en fin helgdag och långhelg.🙂

Länkar förresten till min hemsida och erbjudandet ifall någon här vill veta mer.🤓

Om att leva, Om att skriva

Det är inte konstigt…

… att flera bloggar jag följt har övergetts, av både bloggare och läsare, till förmån för Instagram.

I höstas startade jag mitt konto på Instagram, som skrivcoach: @helenaaskrivcoach. På sommaren hade jag skaffat ett med samma inriktning som bloggen: @helenaa12blogg. Alltså om böcker, skrivprocess och vardagsliv. Jag ville utforska Insta och se om det var värt att starta ett företagskonto. Och det var det.

Snabbt fylldes skrivcoachkontot på med följare. Jag lägger upp ungefär ett inlägg om dagen. Skrivtips, info om tjänster, något erbjudande ibland och korta glimtar från vardagen som egenföretagare. Och följarna fortsätter att fyllas på.

Igår fredag, nådde jag 700 följare. Bloggen, som jag haft i åtta år snart, har drygt 100. Varje dag har jag runt 150 besökare, och något fler visningar, och varje nytt inlägg får under några dagar allt från 10 till 30 besökare.

På Instagram kan ett inlägg, inom loppet av några timmar nå över 200 personer. De flesta följer mig redan, men även andra kan läsa, om jag taggar bra.

Jag trivs jättebra med bloggen och att jag kan vara mer personlig här. Även bloggkontot på Insta är mer ytligt. Bloggen har en mysig intimitet som jag värdesätter på ett annat sätt, än kontot på Insta Tyvärr får bloggen mindre utrymme just på grund av Instagram. Och därmed färre följare.

Med min hjäntrötthet som utmattningen drog igång för två och ett halvt år sedan kan jag inte ha för mycket skärmtid per dag. Alltså har jag fokuserat senaste halvåret på att marknadsföra mig via Insta. Och det ger resultat. Flera kunder kommer nämligen därifrån.

Så det är inte konstigt att Instagram drar. En feel goodförfattare t.ex. som nu ger ut sin debut själv hade fått runt 250 förhandsbeställningar på sin pocketbok. Från följare. Använder du ditt konto rätt kan du verkligen nå ut. Om du är uppfinningsrik, har tid, ork och inte hjärntrötthet.

Med detta sagt, så vill jag bara säga tack till dig som läser, gillar, följer och kommenterar bloggen. Varje like, kommentar, läsning och ny följning gör mig jätteglad. Jag önskar jag haft mer energi att kommentera hos dig och andra, men det går inte att göra allt. Min uppskattning och tacksamhet har du i alla fall.🙂 Vi ses, här, hos dig och kanske på Insta.😉

Om att leva

Maj, en löftesrik månad

Maj är en av mina favoritmånader. Ofta fint väder även om det kan vara rätt kallt. Jag älskar ljuset. Kvällar som sträcks ut med skymningsrosa himlar. Än sen att jag lägger mig innan det är mörkt. Jag vet att det finns där. Ljuset. Sommaren. Som väntar. Maj har något löftesrikt över sig.

Första veckan av maj har tyvärr varit präglad av trötthet. Gick från ett piggt avslut i april till att ha oturen att sova mycket dåligt första natten i maj. Och det hängde med, sömnbristen, och påverkade hela veckan. Med t.ex. lite för lite redigerat, lite för lite städat.

Började i alla fall en morgon i veckan med ett ärende och en frukost på en känd kedja. Mycket mysigt. Inte så ofta det händer tyvärr. Fast kanske just därför så uppskattat.

Hoppas du haft en fin vecka. Kanske gjort något särskilt. Eller har du något att se fram emot?

För egen del betyder andra veckan i maj att det gått tre månader sedan jag skickade till förlag. Tre refuseringar hittills. Ska bli intressant att se om fler svar (refuseringar?) trillar in nu i maj. Tre månader är ju ändå den magiska deadline de flesta förlag uppger för svar.🙂

Om att leva

Vad kan man säga …

… men rätt trist börjar det bli. (Varnig för inlägg om tristess som övergår i hysterisk lycka!)

En månad höll jag innan jag började tycka att det är skit. T.ex. att inte få ha ett jobb att gå till och träffa sina jättefina och sociala kollegor. Faktiskt så sociala att vi har en grupp på ett av alla sociala medier, där vi utbyter tankar, skickar bilder och tipsar om att överleva denna nya vardag. Många av kollegorna är över sjuttio (vi har ju ett extrajobb som passar seniorer väl, och sådana som jag, plus några yngre som funderar på vad de ska bli när de blir stora) så de tycker det är svårt att gå ut. Några gör det utan att oroa sig alltför mycket verkar det som, medan andra (okej, typ en person) försöker hålla tre meters distans när hen går ut (vilket här i Göteborg bara inte funkar, en meter kanske men i affärn och på bussen/vagnen, ska man vara glad för en halvmeter).

Det var den 13 mars senast, som jag träffade dem. Sedan dess har jag träffat mina föräldrar – som gärna ville droppa in en present eftersom jag fyllt år och vi ställt in alla kalas så de fick kliva in i typ tjugo minuter och jag proppade i dem lite glass med någon dryg meters avstånd – och så har jag träffat en vän på en kort promenad. Kort eftersom jag ju haft så himla ont i knäna. And that´s it!

På en dryg månad har jag till och från hållit mig hemma pga förkylningssymtom, milda, men ändå, bara att göra som en blir tillsagd. Och jag vill verkligen inte smitta någon. På en dryg månad har en social höjdpunkt varit att säga hej på kassabiträdet i mataffärn.

Men, igår OCH idag har jag haft värsta höjdpunkterna av socialt samspel.

Igår köpte jag nya träningsskor för att ha ordning på knäna när jag kan börja promenera igen och då pratade jag med två butiksförsäljare. Länge! Om skor och dåliga knän visserligen, men ändå. WOW!

Och som grädde på moset. Idag var jag och köpte kattmat. Och hittade inte just min katts sort. Och blev tvungen att prata med butiksbiträdet. Länge! För utseendet på förpackningen hade bytts. Ja, men du hör ju, det fanns ju hur mycket som helst att prata om då. Gissa om jag kommer leva på dessa två stunders prat IRL, med TRE OLIKA människor resten av … ja minst, månaden.

Nästa vecka hoppas jag att en vän kan ses för fika. Vi håller tummarna för nice väder och uteservering. Även om vi skulle våga oss på en dejt inne med.

Jag hoppas du mår bra och att du inte klättrar på väggarna – än.😉 Trevlig helg!

Om att leva

Rapport från långfredag

Soligt. Ingen promenad än dock. Knä fortfarande inte ok. Sånt där skydd är inköpt och ska testas.

Vi lämnade staden mot ”landet”. En annan lunk. Skönt att se annat än de vanliga väggarna.

Läser del två i trilogon All souls. Långsam behaglig takt. Passar en långfredag.😉

Jag gillar tanken på en dag som är till för eftertanke och reflektion. Förr var ju långfredagen verkligen en dag för stillhet. Kanske bra att vi (generellt sett) kommit ifrån skuldbeläggandet i vad en fick och inte fick, från den tid när kyrkan (och grannar) stirrade stint på församlingsmedlemmarnas göromål.

Idag ser jag framemot att läsa mer, vara ute i solen, prova knäskyddet, och äta choklad ur stora påskägget.

Jag hoppas du får göra något du tycker om i påsk och önskar dig en fin påskhelg och att du får vara frisk!

Om att leva, Om att skriva

Mars i korthet

Mars är månaden när mycket blev … minst sagt annorlunda.

Vi började första helgen i mars med att titta på melodifestivalens final. Ihop med en vän. Och hade en trevlig kväll. Spelade MarioKart och Super Mario. Jag spelar så engagerat att det känns som om linserna ska trilla ur. Men inte hjälper det. Kommer ofta sist ändå. Jaja, en kan inte vara bra på allt.

Helgen därefter innebar inställt kalas. Liksom helgen efter, som även innebar inställda aktiviteter: författarsamtal och middag med vänner. Och släktkalset vi skjutit på till sista helgen vågade vi fortfarande inte hålla med hänsyn till släkt i riskgrupperna.

Sista arbetspasset på jobbet gjordes den 13 mars. Sedan blev mina pass inställda. Som tur var fick då jag två första kapitel-analyser och en liten skrivcoachning, förutom den lilla skrivcoachning som var planerad till slutet av mars.

Jag hade ju en utlottning av en första kapitel-analys i slutet av februari och de som deltog men inte vann fick 20% rabatt på max 2500 ord. Så roligt att några nappade på en gång.

Ska bli kul att se om någon nappar på mitt nuvarande påskerbjudande, av en lektörsläsning med 25% rabatt.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Annars har jag varit trött, dragits med huvudvärk och en helg med lite feber, vilket förstås gjorde att jag höll mig borta från folk därefter. Nu när jag börjar piggna till hoppas jag våga mig att träffa folk. Mina storslagna planer på långa sköna promenader har dock grusats. Ont i knäet, igen.

På skriv- och redigeringsfronten går det långsamt. Fixade med ett nytt kapitel igår, redigerade mest, men så roligt att se hur jag kommer igenom kapitlen. Tidigare har det varit knappt ett i veckan. Nu hoppas jag kunna få upp farten.

Jag hoppas att du mår bra. Att du har det bra, kanske jobbar som vanligt – åtminstone hemifrån – och att du som skriver har ro till det. Här hos mig kan du snart se fram emot att få veta vad jag tyckte om bl.a. Sara Molins debut. En feel good med ett mycket tilltalande omslag. Vi ses!

Om att leva

Läget?

Jag försökte hålla mig men nu går det inte. Det måste nämnas. Viruset.

Vete sjutton om jag haft det. För ett par veckor sedan hostade jag typ fyra gånger en kväll. I vanliga fall har jag inte en aning om hur ofta eller hur många gånger jag hostar per tillfälle. Men, då hade jag förstått att hosta var ett väldigt vanligt och tydligt symtom. I övrigt var jag frisk. Men trött.

Å andra sidan är jag nästan alltid mer eller mindre trött på grund av utmattningen som är mer eller mindre påtaglig periodvis.

Ett par dagar senare fick jag huvudvärk. Som vid bihåleinflammation. Någon febertopp men ingen hosta. Efter några dagar kände jag mig frisk. Fortsatte att hålla mig hemma. Minus någon liten tur ut. För jag är nojig. Inte för att bli sjuk (igen?) utan för att jag, trots att jag känner mig frisk (dock trött men det är ärligt talat en form av normaltillstånd) skulle ha viruset och smitta någon i en riskgrupp.

Igår var jag i stan på jobbet och hämtade en bok som jag behövde. Jobbet är förresten inställt på obestämd tid. Suck. Men, det jag skulle säga, var att jag förvånades över alla äldre som var ute. Såg t.ex. ett par i Nordstan på säkert 75 år som satt på en väldigt känd hamburgerkedja. Andra gamla jag såg var liksom på väg, väntade på bussar och vagnar, hade matkassar med sig. Men att gå ut och äta… Visserligen mycket mindre folk än vanligt, men ändå.

Jag hoppas du mår bra, liksom dina nära och kära.

Om att leva, Om att skriva

Inget bokkontrakt

När jag fyller fyrtio då hoppas jag ha fått det där avtalet som säger att ett förlag ska ge ut min bok.

Nu har jag varit fyrtio i ett par dagar och inte har jag något avtal inom sikte. Men jag är inte den som ger mig. Och med Elin Säfströms kloka kommentar (för en evighet sedan när jag funderade på detta sist), som var något i stil med att år och tal är socialt konstruerade och givna innebörd av oss människor, håller jag inte längre lika hårt i min ursprungliga tanke. Den om innan 40. Nu är det 41 som gäller!

Nä.

Skämt åsido hade det varit nice om något hände snart. Och jag VET. Det TAR TID att få svar.

Först om ett halvår räknar jag med besked från samtliga förlag. Om alla nu ens gav det. Men från de som gör det. Refuserar på riktigt och inte bara ignorerar.

År 2020. Året jag vill få ett bokkontrakt.😊

Så medan jag väntar knåpar jag ihop del två i min dystopiska duologi. Tack vare romanskrivarkursen har jag två deadlines till att förhålla mig till. Dessutom, eftersom vi som går ”utsparks-terminen” ger respons på varandras texter, har kursledaren gett värsta berömmet till mig för min feedback. Sa att jag gör ”kvalificerade läsningar” och ”spelar i en hög liga”. Liksom, wow. Extra roligt när någon som KAN säger det.

Här i utan-bokkontrakts-land får jag alltså påminna mig om att jag iaf gör ett grymt lektörsjobb och inte dratta ner i jag-fick-inget-avtal-före-fyrtio-missmod. (Överdriver en aning.)

Heja mig som försöker (med allt!). Och heja dig som orkar läsa! En dag når vi våra drömmar. För en författardebut har ingen åldersgräns. Som tur är.🙂