Företaget, Om att leva

Det blir så mycket enklare, sa de

Skaffa digitalt bokföringssystem, sa de. Allt blir så mycket enklare då, sa de. Det är bara att lägga in, sa de. Bara att lägga upp, sa de. Kvitton, fakturor… Det sköter sig självt, sa de. Du behöver inte räkna, sa de.

Men ingen sa hur man gör. Ingen sa börja med det här. Ingen sa tänk på detta först.

Ingen sa att supporten tar fem, sex arbetsdagar på sig att svara på frågor. Ingen sa att du kommer ligga sömnlös och fundera på hur du löser det som inte går att läsa sig till. Ingen sa att du kommer lägga timmar på att glo på filmer som förklarar allt annat än det du vill ha hjälp med.

Ingen sa du kommer bli hjärntrött av att rätta till det som blir fel.

Det var det bara jag som tänkte. Det var det bara jag som var trodde.

Men det sa jag inte.

Om att läsa, Om att leva

Vad jag gör? Jo, läser.

Eller vad sägs om den här listan för mars – som inte ens är över än.

  1. Övervintra, Therese Widenfjord
  2. The Vanished Bride, Bella Ellis
  3. Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari
  4. Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis
  5. Imorgon när kriget kom, John Marsden
  6. När natten är som mörkast, John Marsden
  7. Den tredje dagens kyla, John Marsden

Fortfarande hjärntrött (se föregående inlägg) men det är lite bättre. Tack och lov.

Vi får se om det blir någon läsrapport snart, men inte nästa vecka iaf. Samtidigt som hjärntrötthet slog till har jag haft (och fått!) fler uppdrag än vanligt. Och tvingats be tre, fyra potentiella kunder vänta i upp till en månad med inlämning. Vilket, gissar jag, ledde till att de vände sig till någon annan lektör. För de hörde inte av sig igen.

Nåväl. Här kläms inte in fler uppdrag i nuläget. Årsbokslut ska göras klart och deklaration ska in. De får vackert vänta medan jag gör de uppdrag jag redan har. Hälsan först och så kvalitet på samtliga uppdrag gäller. Och för detta behövs långa stunder i sällskap med en bok. Hoppas det är bra med dig.

Företaget, Om att leva

Hjärntrött

Allt var bokföringens fel. Jag hittade ett fel från i november. Fixade. Kom på att jag borde gå igenom hela året när jag ändå höll på.

Och blev besatt. För jag hittade ett gammalt fel från i våras som jag missat. Så istället för att göra klart en annan dag gjorde jag allt på samma gång. Fick typ ordning men har kvar att göra rättelser till årsbokslut och deklaration.

Så det blev för mycket.

Hjärntrötthet slog till. Och jag måste nu göra allt i långsammare takt med många långa pauser. Skala bort intryck.

Så jag kommer ta en bloggpaus, en eller två veckor. Prioriterar att jobba lugnt med mina uppdrag som lektör och skrivcoach. Ska vila. Njuta av en långsammare tillvaro med mindre sociala medier.

Och kanske inte helt fel ändå. Bloggen slukar inte så mycket tid. Men FB, och framförallt IG som jag har flest följare på, kan ju norpa tid från en bara sådär. Visserligen roligt med gemenskapen på IG men ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Så det blir ett litet uppehåll där med.

Vi ses snart igen!

Företaget, Om att leva

Passiva inkomster – bra idé men…

Att ha en passiv inkomst som företagare är ju en jättebra idé. Det vill säga att sälja något som inte kräver någon större insats från min sida.

Däremot kan ju en så kallad passiv inkomst innebära en hel del förarbete. Den passiva inkomst jag har är min skrivarkurs Vägen till en välskriven roman (som jag kommer döpa om till Skriv en välskriven roman om ett tag tror jag – namnet är så långt nu).

En skrivarkurs behöver ju göras inför att säljas. Och jag lade många timmar på att få ihop de sju lektioner som kursen består av. Att jag sedan dessutom fick för mig att uppdatera dem med ett litet moment till och då passade på att revidera dem gjorde inte saken bättre. Så ja, de har fått sin beskärda del av arbetstid.

Kursen är en självstudiekurs med en textinlämning vid avslutad kurs. Allt jag behöver göra nu är att se till att betalning är gjord och därefter lägga upp kursen till kunden. Kursen går via mejl, helt enkelt för att kursplattformar är dyra och jag tycker mejlformatet fungerar fint. Skulle jag ha en plattform för kursen skulle den behöva vara dyrare och kanske sälja än mindre än den redan gör.

För det är ju det som är ett bekymmer med passiva inkomster, att de ju inte blir några inkomster av dem om de inte säljer. Och då spelar det ingen roll hur lite tid jag än må behöva lägga på dem vid köp.

Utbudet är stort, liksom konkurrensen. Så att byta namn, göra om hemsidan och försöka mig på mer annonser framöver, det är en väg att gå för att kursen, och de andra kurserna jag har, (som inte riktigt har samma upplägg) ska sälja bättre.

Så ja, har du funderat på att skaffa dig en passiv inkomst tycker jag absolut du ska göra det, men du får vara beredd på att det kan dröja innan du tjänat in din arbetstid.

Jag läste/hörde på nyheterna att ungefär hälften av unga på gymnasiet vill vara sina egna och inte anställda. Deras bild av att vara egen… var kommer den ifrån? Jag har alltid sett egenföretagare som människor som kämpar sig rätt blå för att ha igång en verksamhet som ger vinst. Och ja, varför sällar jag mig till dem då egentligen kan en ju undra. Men att få arbeta med det jag vill, hur jag vill och när jag vill, det överväger så mycket annat.

Självklart hoppas jag att mitt egna företagande en dag också ger mig nog för att ta ut lön. För jag är inte riktigt där än. Förhoppningsvis borde jag vara det om något år. Återkommande kunder liksom kunder som rekommenderar mig, och andra företagare/lektörer som hänvisar till mig, är något som jag redan märker av.

Så vem vet, en dag kanske min kurs säljer som smör i solsken. Låt oss hoppas.

Vad har du för tankar om, och erfarenheter av, passiva inkomster?

Info om kursen: Vägen till en välskriven roman – en självstudiekurs på sju veckor med en textinlämning, 1950 kr inkl moms. För info om upplägg och innehåll följ länken – Vägen till en välskriven roman, Helena A – skrivcoach & lektör

Bild: Pexels
Om att leva

Vilket år – både bättre och sämre

För ett år sedan så jag hejdå till ett år som varit riktigt eländigt. Och var säker på att det kommande året skulle bli så mycket bättre.

Då, i december 2019
Jag väntade på att avsluta en deltidstjänst som skolkurator, ett steg jag upplevt mig tvungen att ta pga att den person som var arbetsledare (nope, inte chef längre för då) om och om igen bemött mig illa och det var en kamp jag inte var redo att ta med fack och min nya chef – den sjunde eller åttonde på tre år.

Nyårsafton för ett år sedan

Året 2020 och jobb
Året började riktigt bra. Jobbet som skolkurator avslutades och några små uppdrag skrivcoachning kom in. Jag kunde arbeta på extrajobbet med trevliga och roliga kollegor.

Sedan ställdes allt in.

Det tog några månader innan jag landade i det nya. Inte hjälpte det att jag fick hålla mig isolerad pga corona-symtom, som de då inte tog prover för. Efter sju veckor var jag symtomfri, men matt och fick ta det lugnt. Tack och lov för att jag orkade ta de små uppdrag som trillade in under tiden.

Extrajobbet drog igång igen i höstas, med oerhört väl genomförda anpassningar. Tyvärr räckte det inte, och nu är vi inne på nya anpassningar och mer arbete ska utföras digitalt. Ska visserligen bli kul att lära sig, men en vits med extrajobbet är ju den sociala biten, att träffa kollegor och alla studenter. Nåväl, även detta går väl över.

Men hur blev året 2020 då?
Blev det bättre än 2019? Och ja, jag får nog säga att det blev det. Trots pandemin. Trots corona-symtom halva våren. Trots det konstiga förhållandena för arbete. Trots att inget varit som vanligt.

Som en person som fortfarande återhämtar sig från en utmattning var detta precis vad jag behövde. Tid ensam. Tid att göra mindre. Jag är fortfarande inte fri från min utmattning. Men jag är bättre. Symtomen är färre och mildare. Så, så länge jag tar det lugnt går det i rätt riktning.

Företagande och skrivande
Företaget har gått bättre än jag trodde när jag för över ett år sedan satt och gjorde en uppskattning av uppdrag och inkomster. Att extrajobbet dessvärre inte bidragit något vidare, det är en helt annan sak. Jag har kanske fått fler uppdrag än jag trodde just för att jag lagt mycket tid på t.ex. Instagram, som är den kanal varifrån flest kunder kommit.

Vad gäller skrivandet, det egna manuset – min dystopi i två delar – har det gått sämre. Eller kanske bättre än tänkt… Sedan i somras har jag nästan inte skrivit något alls. Men jag har under året mottagit fyra, fem positiva refuseringar och två förlag skrev att jag gärna fick skicka något annat manus till dem. Så det innebär att ungefär hälften av förlagen jag skickade till tycker jag skriver bra (de har sagt: välskrivet, genomtänkt, spännande och engagerande) och det är en bekräftelse i sig som räcker väldigt långt.

Det nya året 2021
Nu hoppas jag förstås på att få träffa mina kollegor på extrajobbet ibland – de är bäst! – och att jag får fler uppdrag så att den arbetstid jag lägger ner får en bättre balans. I nuläget är ju det bara en bråkdel av tiden jag lägger ner som är betald. Men, det börjar arta sig.

Jag hoppas också på att jag och alla jag känner ska få vara friska, att vi ska kunna börja ses och att våren ger många härliga varma tillfällen till att mötas ute. Sommaren, ja det är ju min favoritårstid och jag längtar efter bad, utflykter och långa dagar i Göteborgs skärgård.

Gott nytt år alla fina som läser, gillar och kommenterar. Tack!
Ni är guld värda!

Foto av VisionPic .net Pexels.com
Om att leva

God jul denna märkliga jul

Jag blir hemma sjuk idag. Det där utdragna fram och tillbaka-symtomen bröt liksom ut efter två veckor. Lyckades få en tid att hämta ut självtest. Så kanske jag får svar i mellandagarna då, om jag har du-vet-vad.

Vad du än gör idag hoppas jag du firar jul på ett sätt som du är nöjd med. Ensam, via någon länk med någon, kanske med din/dina närmsta i ditt hem eller någon annanstans – på tryggt sätt.

Jag önskar dig en fin jul, något gott att äta och något trivsamt eller intressant att läsa eller titta på. Vi ses nog på nyår igen. Förhoppningsvis friska och redo att fira in ett år som väl bara kan bli bättre. GOD JUL!

Om att leva

all work and no play

”all work and no play makes Jack a dull boy all work and no play makes Jack a dull boy all work and no play makes Jack a dull boy all work and no play makes Jack a dull boy”

Ni som sett The Shining vet, ni andra… – se den.😉

Känner mig lite sån i alla fall. Är inte lika isolerad som Jack, men visst är vi alla ändå lite i samma sits. Längtar ut. Bort. Och försöker hantera vardagen under tiden. Något bättre än Jack hoppas jag.

Igår hade jag huvudvärk och fick feber på kvällen. Idag känner jag mig frisk även om huvudvärken liksom lurpassar. Så, håller mig hemma. Och skrivcoachar. Och imorgon börjar jag med en lektörsläsning.

Hoppas du har det bra.🙂

Om att leva, Om att skriva

Ljummet och ont, här och där

November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.

Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.

Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.

Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.

Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.

Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!

Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.

Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.

Företaget, Om att leva

Huvudet under armen

Det var visst torsdag idag. Lika med bloggdag. Tänkte på det för några dagar sedan. Sedan flöt dagarna ihop.

De gör lätt det när extrajobbet har pass på helgen. Igår onsdag, när jag jobbade kväll, frågade en kollega om det var tisdag när hon skulle ta fram kvällens underlag. Så jag är tack och lov inte ensam om det.

Annars försöker jag få kunder till nästa år. Fullt fram till mitten av december i nuläget. Fast jag kör ju halva dagar, men ändå. Kul att ha såpass med uppdrag just nu.

Dessutom, fullt upp med att planera för samarbetet med den lektör som kontaktade mig i somras. I slutet av januari ska vi köra igång. Och snart börjar vi marknadsföringen.

Själv har jag saker med hemsidan för företagandet som jag försöker lösa. Jag gillar att hemsidan har ett unikt utseende men på samma gång innebär det vissa begränsningar. Tyvärr bortprioriteras sådant fix till förmån för uppdrag. Men än finns tid för det. Ska bara lista ut hur jag ska göra.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Om några veckor kommer förresten en ny författarintervju. Om en debuterande egenutgivare som valt att gå en annan väg än vad vi oftast är vana vid.

Hoppas du har det bra i vintermörkret annars. Håller avstånd och så. Men ser ändå till att komma ut och hitta på sådant du mår bra av. För det gör jag. Isolering och avstånd visst, det köper jag, men det får vara isolering med måtta.😉

Om att läsa, Om att leva

Oktober – seg månad

Seg och håglös. Och återhämtning. Tyvärr några ord som kännetecknar oktober rätt bra. Ja, jag säger tyvärr eftersom jag önskat att jag varit mer alert.

En tanke var att jag skulle bli så pigg och återhämtad av lite ledighet och miljöombyte. En vecka på Tjörn, närhet till natur och hav, visst låter det som ett bra upplägg för det? Men det gick sådär. Det var otroligt skönt att få komma bort, ta helt ledigt ett par, tre dagar från jobb, och vara ute mycket. Men tröttheten släppte inte helt.

Gissar att årstiden bidrar till trötthet och seghet. Och att den ger håglöshet. Det krävs en hel de för att komma igång vissa dagar nu. Helst vill jag stanna i soffan, glo på några filmer eller serier.

Men jag lyckas ändå slå mig ner vid datorn, jobba förmiddagen och sedan göra annat på eftermiddagen.

Oktober inleddes tyvärr med bihåleinflammation. Annars har nackspärr präglat hela oktober. När jag insåg att jag haft det i tre veckor, någonstans där i början av oktober, blev det att boka tid hos fysioterapeut. Så nu lägger jag tid på att göra övningar för nacken. Utöver de jag redan gör för knän och rygg. Att bli gammal sucks. I alla fall fysiskt.

Läsningen då? Den har liksom också präglats av seghet. Ett par avklarade böcker bara. Och eftersom jag varit så dålig på att skriva om dem, har jag knappt koll på vad jag läst. Men del två, Half Wild, i Sally Greenes serie har jag läst, en urban fantasy om trollkarlar och ett krig mellan vita och svarta häxor.

Och så har jag läst en lättläst bok för barn, 9-12 år, som hette Alla små lögner, av Anna Johansson. En charmig historia om att börja som ny i femman, och vilja passa in, och råka säga dumma lögner. Som att man bor i superfina rosa huset bredvid skolan, bara för att man inte vill avslöja att man bor i en stökig, ouppackad liten lägenhet. Jag kunde dock inte låta bli att tycka att karaktärerna kanske hellre borde gått i fyran, eller rent av trean. Eller så har jag bara stött på väldigt brådmogna femmor tidigare, men jag hade svårt att se bokens karaktärer som femmor. När jag jobbade som skolkurator tyckte jag att femmorna upplevdes som rätt ”stora”. Nåväl, en petitess. Är säker på att boken går hem hos målgruppen.

Och på tal om böcker som går hem hos målgrupper, Jenny Jägerfelds bok Mitt storslagna liv för 9-12 åringar, har utsetts till årets bästa svenska bok för barn. Och Barnradions bokpris har utsetts av en jury av sjätteklassare från Årstaskolan i Stockholm. Jag tycker de gjorde helt rätt som lät priset gå till Jägerfelds bok. Tyckte själv väldigt mycket om den, när jag läste den tidigare i år.

Så, hur har din oktober varit? Ok, toppen eller botten? Som förväntat eller överraskade den?