Om att leva

Sommar – rutiner, ork, drömmar

Sommaren är både den bästa tiden på året, och den svåraste. Jag är en rutinmänniska. Helt plötsligt ska mina rutiner ändras. Och samsas med andra halvans. Hjälp liksom.

Jag älskar att bada. Så är det varmt är det bad som gäller. Gärna långa dagar vid havet. Men inte för tidigt på dagen. För jag är lite nojig för solen. Får pigmentfläckar i ansiktet, tror att jag ska få cancer och avskyr att bränna mig.

Vid dåligt väder blir jag velig. Jag kan ju alltid skriva och redigera eftersom jag alltid har ett manus på gång. Men så borde en umgås med andra halvan. Vara ett par som gör saker. Träffa vänner, familj! Tack och lov har vi inte gjort så mycket i sommar, så lunken har varit att göra saker både ihop och själva. Typ läsa, promenera, göra något ärende. Åka bort ett par dagar. Kolla på tv. Quite nice. Om än osocialt.

Den här sommaren har jag haft mer ork än förra. Jag hittade ett par anteckningar för 2018, vecka 32 och 33. I dem redogör jag bland annat för utmattningssymtomen. Exempelvis stod det så här, kort sammanfattat:

Trött, viss yrsel, svårt att somna pga tankar för jobbet
Yrsel när jag går upp, huvudvärk, somnar ok
Ok morgon, trött i huvudet å yrsel på jobbet, känner mig sliten, mer yrsel em, mkt trött, inget tålamod
Surr i huvudet, viss yrsel, svårt slappna av å komma till ro, glömsk!
vet inte vad jag vill… mkt arg på kvällen, dålig sömn
Surr i huvudet, mkt trött, sover en timma efter jobbet, glömsk!

Även om symtomen finns kvar idag, tampas jag inte med lika många eller har dem i lika stor omfattning. Tack och lov.

Sommaren är en tid för återhämtning. Efter den här sommaren kan jag fortsätta göra saker i min takt (ungefär) eftersom jag är tjänstledig till december. Förra året trodde jag att jag skulle orka planera/ förbereda för att starta eget på sommaren. Ha! Men i år har jag orkat. I små steg. Och snart är den drömmen verklighet.

Jag hoppas din sommar varit bra. Att du fått göra saker som gett energi. Och kanske även du fått närma dig en av dina drömmar.

Annonser
Om att leva, Om att skriva

Augusti!

Well, jag vill inte påstå att bloggandet kör igång. Även om det är augusti. För jag håller på att redigera. Går igenom en testläsares alla kommentarer, och lektörens (från utlåtandet i våras). Och så gör jag lite annat med.😊

Jag är alltså inte helt på banan för bloggande än. Men fler böcker ska läggas upp. Så dem kan du hålla utkik efter. 😉

 

Och så avslutar jag med att hälsa en ny följare välkommen! Stort tack för att du läser och vill följa mig.😊

(Förresten, under tiden som bloggen fortsätter sommarvilan kan ni följa mig på instagram @helenaa12blogg.)

Om att leva, Om att skriva

Juni, check!

Tänk, redan sista juni. Vart tog den första sommarmånaden vägen? Det känns som den bara försvann. En hel del plus, men också lite minus. Bäst att sammanfatta.

Minisemester
Så roligt med minisemester efter nationaldagen. Jag och andra halvan träffade vänner, utforskade ett par städer – en stor och en liten. Hade tur med vädret och njöt. Fast nog blev jag trött. Fyra dagar på resande fot tog musten ur mig. Men det var det värt.

Denna ypperliga bokkiosk fanns i Sigtuna. Bästa minibiblioteket jag sett ever!

Snurriga ordinarie jobbet
Även om jag är tjänstledig lyckas jobbet få mig sömnlös. Strul som skavt sedan april(!) fick facket äntligen upp ögonen för, när jag desperat kontaktade dem igen (typ tredje gången gillt) för att de skulle få fart på sig. Hela processen sattes förstås på paus i samma sekund det startades upp. Ombuden har ju semester.

Redigerat
Med minisemestern, och faktiskt även det trevliga midsommarfirandet (inte bortrest och blott ett litet glas vin till middagen), fick utmattningen övertaget några dagar. Är så otroligt intryckskänslig och glömmer det emellanåt. Jag fick sätta redigerandet på sparlåga i två omgångar. Kom inte så långt som jag hoppats, men ändå en bit på väg.

Sigtuna igen. Fin utsikt på strandpromenaden.

Testläst
Jag fick inleda månaden med att testläsa ett ungdomsmanus. Så roligt. Alltid en ynnest att få den äran. Och responsen var uppskattad. Det uppskattade jag.

Instagram
Äntligen har jag ett instagramkonto. Fastän Insta försökte stoppa mig. Påstod att kontot jag försökte skapa fanns. Andra påstods vara spärrat. Vid tredje försöket, med en annan mejl kunde jag inte logga in. Det blev att skapa ny mejl för att slutligen lyckas. Puh! Hittas som @helenaa12blogg.

Fika på balkongen på stadsbiblioteket Göteborg. Självklart ingick läsning.

Semesterplaner
Minus någon kortare resa blir det hemester i år. Passar ypperligt. Förhoppningen är att skriva klart manuset och skicka det till testläsning i det närmaste. Sedan tänkte jag börja att få till det där med att starta eget. Fortfarande mycket som behöver göras. Dessutom vill jag slappa. Glo på tv, läsa, bada, picknicka, träffa vänner och fixa hemma. Och bortsett från att blogga om böcker jag läst tänkte jag ta mig en bloggpaus.

Se på tv och läsa. Två vägar till återhämtning. Är så glad för att jag kan se på tv igen.

Trevlig sommar med sol, bad och god mat önskar jag er alla!

Kika gärna in för att ta del av vad jag tyckt om sommarens lästa böcker. Minst ett inlägg i veckan väntar här i ”bloggpausen”. 📚🙂

Och så avslutar jag med att hälsa en ny följare för juni välkommen.
Tack för att du vill följa mig!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Redigerar, läser, opromenerar

Det är tokfint väder och en borde åka till stranden, men jag ska träffa en vän i stan senare i em så den där strandturen kanske får bli av imorgon. Istället redigerar jag och läser. Lånade två böcker från biblioteket som var mycket lättsmälta. Tog slut i ett nafs.

Ewa Klingbergs Där rosor faktiskt dör, Christina Lindströms Jack

Jag redigerar annars så gott det går. Håller tiden framför datorn ganska så kort för att inte trötta ut huvudet. Hellre redigera lite mindre och varje dag än jättemycket en dag och sedan behöva pausa en. Nu har jag kommit till att skriva nytt. Eftersom jag skriver om rätt mycket i de sista kapitlen var det enklare att skriva nytt och så blir det bara lite klippa och klistra för att få med det som ska vara kvar.

Annars sörjer jag mina knän. Japp. Vet inte annars vad jag ska kalla det. För jag har promenerat rätt mycket i det sista. Och tycks ha fått så kallat löparknä. I båda knäna! I maj fick jag ont i ena knäet av för mycket promenerande och avstod att gå i fyra dagar kanske. Sedan tänkte jag inte mer på det. Nu har det alltså hänt igen. Vilket gjort mig rätt grinig. Jag gillar att promenera och det är min enda träning i nuläget. Men, vila. Dessutom har jag spanat in några få enkla knäövningar som jag ska göra när det känns okej igen.

Så, dagens redigering är gjord med fem nya sidor och lite annat kringarbete kring texten. Kanske dags att plocka upp någon av de andra böckerna jag hämtat från biblioteket? Svåra val i lediga och varma tider. Ibland är det inte lätt.  😉

Om att leva, Om att skriva

Inte utan min blogg

När bloggen nu i dagarna är sju år, blir det ett inlägg om vad bloggen betytt för mig.

För sju år sedan hade jag gått klart två terminer av distansskrivande. Vi hade mest gjort olika skrivövningar. Ibland hade jag använt mitt egna skrivprojekt, ett ungdomsmanus i övningarna. Jag hade gett och fått respons. Otroligt roligt och enormt utvecklande.

Samtidigt visste jag, att när kursen var slut, då var också min dagliga kontakt med skrivandet slut. För under drygt tio år hade jag bara skrivit när andan föll på. Inte dagligen, som i tonåren. Då fyllde jag anteckningsböcker av berättelser, betraktelser och reflektioner. Och jag ville ändra detta. Jag ville skriva varje dag. För när jag gjorde det hade jag upptäckt att ord och formuleringar lättare kom till mig.

Jag behövde ett måste, ett tvång. Sommaren låg framför mig utan skrivardeadlines. Hur sjutton lösa det dagliga skrivandet? För jag kände ju mig. Utan att vara tvungen att skriva skulle jag falla tillbaka i gammalt ”luststyrt” skrivande. Då kom jag på det. En blogg. Sagt och gjort.

Det blev en blogg om skrivandets processer, böcker jag läser och lite om livet.

Funkade det?

Japp. Med fem till sex inlägg varje vecka blev det mycket lättare att ta fram dokumentet, mitt ungdomsmanus. Jag satt ju ändå redan med datorn i knäet.

På sju år kan mycket hända. Jag har utbildat mig inom skrivandet. Fyllt på med en examen till, gått flera olika kurser och lärt mig jättemycket nytt om skrivhantverket. Ungdomsmanuset blev refuserat av de förlag jag skickade till, liksom nästa manus. Fast, som många av er vet, ett förlag övervägde ju att anta det. Snacka om bekräftelse på att en gör något vettig av all sin skrivtid.

Måhända jag nått hit, till att skicka till förlag utan min blogg, men vägen hade inte varit densamma. Jag hade varken känt eller träffat de författare jag har kontakt med i dag. Inte heller hade min kunskap om förlagsbranschen varit lika god. Och även om jag ville bli författare innan jag skaffade bloggen undrar jag om jag lika envist fortsatt försöka uppfylla den drömmen. För utan bloggvänners pepp och kommentarer, deras erfarenheter som de delat med sig av, hade jag stått mig rätt slätt. Kanske inte ens orkat. Så gissa om jag är glad över att jag började blogga.

För den som inte vet vilket slit det är, och vad en försakar för att uppnå en författardröm, kan det nog låta märkligt. Men det tar sin tid och kräver energi. De gånger jag nuddat tanken på att ge upp, har jag tänkt på de bloggare som sagt detsamma, och sedan kom det, beskedet att deras manus blivit antaget. En dag kan det vara jag. Så ja, jag fortsätter envist. Snart redo för att återigen skicka till förlag.

Tack alla som läser, kommenterar och följer. Utan er skulle bloggandet inte varit detsamma!

Bloggassistenten har koll på det mesta
Om att leva

Sommar och avslutningar

Elisamatildas fredagsfrågor borde väl ha besvarats på en fredag men då var jag inte snabb nog. Så idag hänger jag på hennes frågor.

1. När tog du studenten/gick ut skolan?
Studenten tog jag 1999. Sedan har jag fått två examen med fina avslutningsceremonier på Göteborgs Universitet. 2006 respektive 2015.

2. När var senaste gången du hade lov?

Sista gången jag hade lov utan att sommarjobba var 1998. (Borträknat passa flera av grannarnas barn och husdjur.) Senast jag hade jag sommarlov utan sommarjobb var faktiskt 2013. Då renoverade jag vårt bibliotek genom att måla över den mörkbruna färgen med en ljus typ aprikos (beige?) nyans.

3. Hur såg en avslutning i grundskolan ut?

Alla i grundskolan samlades på ortens stolthet till gräsbelagd inhägnad fotbollsplan. Där uppträdde årskullarna och lärare. Och så klart höll rektor tal. Det hände att det regnade innan (och troligen efteråt) men aldrig under tiden.

4. Vad brukade du göra under dina sommarlov?

Jag tittade på Sommarlovsmorgon, läste mängder av böcker, lekte med vänner, cyklade … Och så hade familjen sina obligatoriska besök hos släktingar i Älvsbyn i Norrbotten. Där bilade vi alltid runt. Älskade och älskar de ljusa nätterna – även om de inte upplevs numera då släkten där inte längre lever.

5. Vilken låt förknippar du till sommar och avslutning?

För skolavslutningar blir det Flaggan vajar på sin stång (inte en aning om den heter så) och Den lilla vita duvan (samma där). Duvlåten innebar att ett tiotal duvor släpptes samtidigt. Mycket stämningsfullt, förstås. Annars I denna ljuva sommartid. Som jag alltid föredragit före Den blomstertid.

Det var mina avslutningar. Kul idé att låta oss berätta om dem. Kanske någon mer vill, trots att det inte är fredag?

Om att leva

Tre korta – resa, statistik och testläsning

Är på roadtrip. Har semesterfeeling. Hälsar på hos vänner. Utforskar någon stad. Bor lite på hotell. Quite nice!

Jag kollade statistiken för bloggen häromdagen och just då stod antalet samtliga besökare för all time på 66 666. Det tyckte jag var kul. En har tur när det är allt som behövs för att roa.

Att testläsa andras manus är oftast väldigt roligt och utvecklande. Så även denna gång. Men ibland är det svårt för dem man läst för att ta emot responsen. Hur vänligt och väl genomtänkt den än läggs fram. Så var det inte denna gång. Den jag testläste för var mycket nöjd och tacksam. Och jag blev jätteglad.

Semestermode … Glor på moln, käkar gott och tar det lugnt. 🙂