Om att leva

Sommar och avslutningar

Elisamatildas fredagsfrågor borde väl ha besvarats på en fredag men då var jag inte snabb nog. Så idag hänger jag på hennes frågor.

1. När tog du studenten/gick ut skolan?
Studenten tog jag 1999. Sedan har jag fått två examen med fina avslutningsceremonier på Göteborgs Universitet. 2006 respektive 2015.

2. När var senaste gången du hade lov?

Sista gången jag hade lov utan att sommarjobba var 1998. (Borträknat passa flera av grannarnas barn och husdjur.) Senast jag hade jag sommarlov utan sommarjobb var faktiskt 2013. Då renoverade jag vårt bibliotek genom att måla över den mörkbruna färgen med en ljus typ aprikos (beige?) nyans.

3. Hur såg en avslutning i grundskolan ut?

Alla i grundskolan samlades på ortens stolthet till gräsbelagd inhägnad fotbollsplan. Där uppträdde årskullarna och lärare. Och så klart höll rektor tal. Det hände att det regnade innan (och troligen efteråt) men aldrig under tiden.

4. Vad brukade du göra under dina sommarlov?

Jag tittade på Sommarlovsmorgon, läste mängder av böcker, lekte med vänner, cyklade … Och så hade familjen sina obligatoriska besök hos släktingar i Älvsbyn i Norrbotten. Där bilade vi alltid runt. Älskade och älskar de ljusa nätterna – även om de inte upplevs numera då släkten där inte längre lever.

5. Vilken låt förknippar du till sommar och avslutning?

För skolavslutningar blir det Flaggan vajar på sin stång (inte en aning om den heter så) och Den lilla vita duvan (samma där). Duvlåten innebar att ett tiotal duvor släpptes samtidigt. Mycket stämningsfullt, förstås. Annars I denna ljuva sommartid. Som jag alltid föredragit före Den blomstertid.

Det var mina avslutningar. Kul idé att låta oss berätta om dem. Kanske någon mer vill, trots att det inte är fredag?

Annonser
Om att leva

Tre korta – resa, statistik och testläsning

Är på roadtrip. Har semesterfeeling. Hälsar på hos vänner. Utforskar någon stad. Bor lite på hotell. Quite nice!

Jag kollade statistiken för bloggen häromdagen och just då stod antalet samtliga besökare för all time på 66 666. Det tyckte jag var kul. En har tur när det är allt som behövs för att roa.

Att testläsa andras manus är oftast väldigt roligt och utvecklande. Så även denna gång. Men ibland är det svårt för dem man läst för att ta emot responsen. Hur vänligt och väl genomtänkt den än läggs fram. Så var det inte denna gång. Den jag testläste för var mycket nöjd och tacksam. Och jag blev jätteglad.

Semestermode … Glor på moln, käkar gott och tar det lugnt. 🙂

Om att leva, Om att skriva

Antagen igen

Jag kan andas ut. Det blir en termin till på romanskrivarkursen.

Annars har jag skriv- och redigerarpaus. Tog mig an ett kort ungdomsmanus för testläsning. Skönt att kika på någon annans text en stund. Lär mig mycket av sådant. Dessutom extra roligt när det är en text som överlag flyter på. Gör alltid testläsningen lite enklare.

Jag kände i alla fall att jag behövde en redigerarpaus för att processa hur jag ska få till mitt manus slut. Som jag kommer ändra en del. Jag skickade ju hela manuset (med sammanfattningar av de tre sista kapitlen som jag inte ändrat än) till kursledaren, för övergripande respons på vad som kan vara bra att tänka på över hela den dramaturgiska bågen. Och det fick jag.

Så jag vet vad jag ska göra framöver. Skriva nytt, redigera om och så, förstås, ta pauser. 😉

Men innan jag gör det, eller bloggar om något annat (som lästa böcker) passar jag på att hälsa ett par nya följare från maj välkomna. Välkomna!

Sommarfint utanför porten. 🙂
Om att leva

Maj bäst hittills

Maj har varit bästa månaden på länge. Jag har känt mig mer alert. Faktiskt har jag (nästan) helt slutat att behöva sova mitt på dagen. Yay! Och snart tar sommaren vid, med ett annat tempo, för även om jag varit tjänstledig är sommaren annorlunda. T.ex. inga kurser eller arbetspass.

Ingen bra början
I januari fick ett anfall av kristallsjukan (godartad lägesyrsel – kändes inte godartad!). I två dagar hade jag det tufft, sedan mattades det av. Några övningar från fysioterapeut gjorde det snabbare bättre (antar jag) ändå höll sig en allmän känsla av att jag befann mig på en större gungig båt kvar i dryga två månader.

Med tjänstledighetens start 1 februari blev det mesta bättre. Så här kommer höjdpunkterna från våren – utan inbördes ordning.

Romanskrivarkursen
Tre nyttiga och roliga träffar. Jag har lärt mig otroligt mycket. Och lärt känna flera mycket trevliga deltagare, några redan publicerade till och med. Spännande att ta del av deras olika erfarenheter.

Promenader och vårrus
Jag har gått mycket under våren. Och det är så härligt. Att ha tid, och känna att kroppen orkar.

Kul var att kollgerna på extrajobbet ville att vi skulle vara med på vårruset. Sagt och gjort. Vi blev ett litet lag som deltog. Min debut som vårrusare. Jag har alltid sagt nej för att jag fått uppfattningen att det jämt sker när det är kallt, blåsigt och regnigt. Den där picknicken man får efteråt har alltså olockat rejält. Men med trevliga kollegor att hänga med sa jag ja. Självklart var det kallt, blåsigt och duggregn nästan hela kvällen. 😅

Fotomodell moi
Vid sista kurstillfället bokade jag boende i Stockholm och passade på att fråga en bloggbekanting, Katarina Persson, om hon ville träffas. (Katarina är författare, har förlaget Dare Me Publishing med Eva-Lisa Dezmin, och fotograferar.) Med hennes önskan om fler att öva porträtt på kunde jag inte låta bli att fråga om hon ville, och hade tid, att fota mig.

Jag fick en mycket trevlig fotostund. Tegnérlunden och Vasaparken utgjorde tjusiga blurriga bakgrunder och jag som var hyfsat nervös till en början lyckades fastna på flera bilder. Att vara fotomodell var rätt roligt. Ny karriär kanske? Jag är otroligt tacksam för de fina fotografier jag fick och glad över att jag vågade fråga.

Lektörsutlåtande att vara stolt över
Jag är oerhört glad över att jag, efter många försök till att få bli vald till gratis lektörsläsning äntligen blev det. Lektören, som gick en utbildning, återkom med ett utlåtande av mitt manus som jag uppskattade enormt. (Jag skrev dock inte till lektören att första halvan var ”oerhört välskriven” utan att den var omredigerad och mer genomarbetad än andra halvan av manuset. Rätt kul dock att få den kallad ”oerhört välskriven” 😀)

Ser fram emot en annorlunda höst
Nog för att sommaren kommer först men det är hösten jag tycker ska bli mest spännande. Äntligen ska jag kicka igång den där drömmen jag haft i flera år. Att stötta andra i att utveckla sitt skrivande och sina texter. Med en fil kand. examen i Svenska språket, skrivpedagogutbildning och nu även två terminers hårt drillande i skrivhantverket tycker jag att jag har vad som krävs. Här ska stöttas. 🙂

Maj bäst hittills
Även om maj varit bäst hittills kan det bara bli bättre. Jag har fortfarande långt kvar innan jag känner mig som en människa igen. Men jag är på god väg.

Hur har din vår varit? Något du ser fram emot lite extra i sommar eller höst?

Om att leva, Om att skriva

Manus- och livsbalans

Närmar mig slutet på redigeringen av manuset. Det är många veckor kvar men oerhört skönt att se att ett slut närmar sig. Jag har ju, med hjälp av romanskrivarkursen, redigerat sedan augusti förra året. Från början till slut. Tyvärr kommer kursen hinna sluta innan jag och manuset gör det.

Det manuset behöver en extra insats på är balansen i slutet. Det finns ju en tanke om att en dramaturgisk båge ska prickas in cirka sjuttiofem procent in i manuset. Som det ser ut i nuläget ligger denna dramatiska vändning längre bak.

Inte hela världen, men jag märker att det blir baktungt och vill korrigera det. Har dessutom fått rådet från lektören att överväga en justering.

Troligen blir det så att jag fördjupar ett par scener. Ger dem mer kött på benen. Och så kommer jag lägga till en längre scen, alternativt ett helt kapitel.

Men. För att orka skapa balans i manuset måste jag se till att det finns balans i vardagen.

Mitt i veckans fina flyt av redigering blev jag förkyld. Inte jättedålig men lite feber och ont i halsen. Gjorde huvudet trögt. Förstås.

Gissar att kroppen var nedsatt efter de intensiva men roliga dagarna förra helgen med kurs och besök i Stockholm. Som tur var vart jag redan på benen igår. Jobbade. Och på hemvägen var jag tvungen att korsa Göteborgsvarvet, som jag till och med orkade kika på i några minuter. Alltid kul att stå på Avenyn och klappa fram deltagarna som då bara har några få kilometer kvar av de 21.1 km långa sträckan.

Idag, efter att ha suttit uppe halva natten och kollat på ESC – vilken rysare omröstningen var! – är jag trött. Men har redigerat en dryg timma. Tog en paus. En promenad. Hamnade i solen under ett träd. Bara för att filosofera över detta med balansen. Den i manuset och den i livet. Känns som om jag är på god väg med att hitta båda.

Om att leva

Äntligen är det dags

Ikväll börjar en av årets högtidsstunder på tv. Det är dags för Eurovision Song Contest. I år hålls det i Tel Aviv eftersom Israel vann förra året.

För att bygga upp stämningen och få koll på låtarna har jag tittat på De Eurovisa, finsksvenska YLEs eminenta införprogram. Utan detta program skulle livet vara en aning gråare och tråkigare. Eller ja, kanske inte livet, men tävlingen.

I De Euorvisa presenteras låtarna med respekt. Visst skrattas det och skämtas det lite åt de deltagande ländernas bidrag, men med hjärta och omtanke. Jag har övergett andra (flams)program och ser endast på YLEs produktion. Gjorde dock misstaget att tänka det vore roligt att se SVTs program men ångrade mig. En programledare som … Nej, jag säger inget dumt. Men jag gillade varken programledaren eller upplägget. Bäst var klippen från ESC och pratet om ESC, liksom presentationen av de låtar som ligger bra till för en topplacering.

De Eurovisa: Eva Frantz & Johan Lindroos (foto YLE/A Sucksdorff)

Ikväll är det dags för deltävling ett. På torsdag del två. Då medverkar Sveriges John Lundvik med To Late for Love, som antas få en riktigt bra placering i finalen. Men först ska den gå vidare. Och det gör den.

Andra länder som vi kommer få se på lördagen, efter att de förstås gått vidare, är Schweiz, Malta, Cypern och Ryssland. Några få som jag tycker hängt kvar efter lyssningarna på ett positivt sätt, annars har det varit lite si och så med startfälet. 41 låtar tävlar och en kan ju tycka att fler borde fastna med en gång. Utan att en tycker de är kalkonlåtar.

Nederländerna har en fin låt som jag hoppas återse i finalen men som jag är osäker på om den går genom tv-rutan tillräckligt starkt. En låt dock som jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker om den och om jag verkligen vill se den i finalen är Islands. Det kan ha varit De Eurovisa som sa att den är som att Rammstein möter Modern Talking. Den heter typ Hatet må vinna och sticker verkligen ut. Riskerar möjligen att åka ut, eller så skräller den. Jag kan inte avgöra det alls. Det enda jag vet är att den fastnat. Speciellt refrängen.

I övrigt ligger Italien bra till. Men de får ju alltid vara med då de är en av de Stora Fem som pytsar in pengar i produktionen och därmed har säkerställt sin plats för all framtid (?). Du vet väl att de övriga fyra länder som alltid är med är: Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Spanien.

Well, på lördag har jag min stora högtidsstund. Då sitter jag bänkad med andra halvan (som, som tur är, delar mitt intresse) och ser med spänning på hur det hela utvecklas. Heja … Sverige!

PS. Australien som förresten lyckats glida in på ett bananskal är som ett skämt i år, så knasigt är uppträdandet. Frågan är, driver de med oss – alltså ESC – eller menar de allvar. I don´t get it. DS.

Om att läsa, Om att leva

Tittar istället för läser

Jag tittar på TV igen. Eller nu blev det fel. För jag har nästan tittat på TV hela tiden. Nästan. När utmattningens hjärntrötthet och intryckskänslighet var som värst gick det inte alls vissa dagar. Så var det under flera månader.

Att jag tittar på TV igen betyder att jag nu nästan alltid klarar av långa pass och snabba klipp. Innan gällde korta stunder (max en timma) och lugna långsamma serier (typ som originalserien MacGyver eller Unge kommissarie Morse – Endevour på engelska).

Så tjoho för detta.

Det innebär förstås att mitt tidigare intensiva läsande slagit ner på tempot. Och blivit nästan obefintligt. Men med kursträff till helgen hoppas jag på tågläsning och caféläsning. Har redan två böcker valda till resan.

Jag har saknat att läsa på engelska. Tänker att det får bli mer av det fram över. Mindre svenskt och översatt. Vilket också kan innebära mer fantasy, kanske. En genre jag också läst lite lite av i det senare tycker jag.

Vad vill du läsa fram över? Något du ser fram emot i semestertid kanske?