2022 – livet som lektör i siffror

Att vara egenföretagare och lektör och skrivcoach är något av det bästa jag vet. Men det är också svårt ibland, som när uppdrag bokas av. Hjärnan blir även trött av den fokuserade läsningen. Och inkomsten försvinner liksom bort i moms, sociala avgifter, utgifter … Inte ens hälften blir kvar.

Ändå. Jag trivs. Jag bestämmer över min tid. Min arbetsdag börjar vid åtta, nio, och avslutas vid tre, fyra. Jag tar ofta en lång lunch och ibland tar jag ledigt efter lunch för att fortsätta arbetsdagen senare. Om det behövs.

Så, för den som är nyfiken kommer lite statistik över arbetet här. Enjoy!

År 2021, hade jag flest skrivcoachningar. 2022 såg fördelningen ut så här:

1. Lektörsläsningar
2. Första kapitel-analyser
3. Skrivcoachning inkl samtal
4. Sålda kurser

Dessutom hade jag ett antal uppdrag som frilansare.

▪️Fullt upp och inte
Ibland ekade inkorgen tom och ibland uppstod väntetid. Minst hade jag att göra från februari till april. Och mest på sensommaren och början på hösten.

▪️Nöjda kunder
En dryg tredjedel av kunderna 2022 hade jag samarbetat med tidigare. Och tre hörde av sig för omläsningar av deras manus. Jättekul att få se deras fina  utveckling!

▪️Avbokningar
Under 2022 avbokades tre lektörsutlåtanden jämfört med noll avbokningar föregående år. Samtliga kunder uppgav goda skäl för avbokning. Ett uppdrag ersattes av ett annat men övriga två utgjorde luckor.

▪️Betald vs obetald arbetstid
Sociala medier, bokföring, administrativt jobb och hemsidan ingår bl.a. i arbetet som inkomsten för uppdragen ska täcka. Fördelningen betald och obetald arbetstid motsvarade cirka 40/60 procent. Och för att vara lite mer exakt fördelades tiden så här:

62 procent lades på: Sociala medier, mejl, hemsidan, Skrivtipsbrevet, bokföring, administration och övrigt (bl.a fortbildning). Av dessa sextiotvå procent lades fyrtiofem procent på sociala medier (IG, FB, bloggen och Skrivtipsbrevet) dock ej LinkedIn som jag så gott som gett upp att göra inlägg på.

38 procent lades på: Lektörsutlåtanden, första kapitel-analyser, skrivcoachning, frilansuppdrag, synopsisläsning och kursuppdrag.

Eftersom arbetstiden kan variera från någon timme per dag upp till dryga fem timmar är jag långt ifrån en heltid som företagare. Men målet är inte åtta timmar om dagen. Jag har också börjat dra ner på tiden för sociala medier som ju upptagit alldeles för mycket tid.

Mål 2023

Så för 2023 är målet en jämnare fördelning av hur arbetstiden fördelas och att då minska ner tiden jag lagt på IG förut. Det är inte längre värt besväret då algoritmerna kräver annat av en än förut. Jag får bli bättre på att köpa annonsplats istället.

Årets ord och motto

Förra året strävade jag efter mottot att segla lugnt. Typ att inte jäkta på och jaga kunder, utan försöka kryssa fram med seglen uppe. Det gick väl sådär. Åtminstone de perioder när det var stiltje var det svårt att inte dra på motorn.

I år blir mottot något liknande. Jag tänker mig termer som lugn, stabilitet, trygghet, en sak i taget … Ja, att jag ska försöka lita på att jag får det jag behöver. Så jag fortsätter att sitta lugnt i båten och förlitar mig på att vinden för mig framåt.

Nuläget

Så nu, halvvägs in i februari, hoppas jag på någon till bokning i mars då jag förutom kursen som börjar då, inte har så mycket inbokat. Det tycks dock vara så att folk är försiktiga med vad de lägger pengar på och några jag varit i kontakt med har till och med sagt att det är för dyrt i nuläget.

Ett par har till och med försökt få gratis handledning över telefon och mejl. Men det är inget jag går med på.

Så. Nu håller jag tummarna för att det blir ett produktivt år med lagom många uppdrag jämnt fördelade över året.🙂

Annons

När filmvalet speglar sinnesstämningen

Häromveckan såg jag ett par filmer som speglade hur jag kände mig. Efter att i nästan tre veckor ha jobbat mest med företagandet och bara haft ett pass per vecka på extrajobbet var den så kallade lappsjukan ett faktum.

Jag hade ett enormt sug på att träffa folk. Och inte bara kassabiträdet i matbutiken. Eller de anonyma människorna på yogapasset. Eller andra halvan min. Nog för att hans hemkomst om kvällarna var dagens ljuspunkt var det inte tillräckligt. Jag ville umgås. Prata.

En kort stund bara. Lyckades på så vis få till en AW med en god vän. Och en lunch med några släktingar. Men filmvalet de där hemmadagarna, när ett besök i matbutiken inte räckte för att fylla behovet av folk, föll på att se några andra som var långt mer ensamma än mig.

Det började med Cast Away (2000). Stackars Chuck, spelad av Tom Hanks, störtar med sitt flyg och blir alldeles ensam på en öde ö i Stilla havet.

Sedan fortsatte det med Passengers (2016). Där Jim vaknar upp på ett rymdskepp som ska föra drygt 5000 människor till en ny planet, en sorts nybyggarkoloni, som ligger 120 år bort från jorden. Och Jim, som spelas av Chris Pratt, vaknar upp från sin hiberneringskapsel när det är 90 år kvar tills de är framme

Så. Det kan alltid vara värre.

Det positiva med känslan att vilja träffa folk är ju förstås att den hänger ihop med lite mer ork. Inte så att jag skulle vilja påstå att jag inte längre är hjärntrött – nej, verkligen inte – men det är något bättre. Så att vara rastlös och vilja göra saker, det är absolut ett steg i rätt riktning.

Filmerna då? Om du sett dem har du förstås en egen uppfattning om dem. Själv tycker jag om dem skarpt. Har sett dem flera gånger.

Tom Hanks är en favoritskådespelare även om jag inte sett allt han gjort och inte heller är intresserad av att se allt han gjort. Cast Away lyckas väl med att hålla intresset uppe trots en rätt simpel handling, att hålla sig vid liv på en öde ö och hoppas på räddning. Ibland är det enkla det bästa.

Även Passengers har jag sett flera gånger. Bland annat för att Jennifer Lawrence gör en lysande insats. Så till skillnad från Chuck i Cast Away får Jim faktiskt sällskap, även om det ser rätt omöjligt och nattsvart ut för dem i Passengers.

Perioden från vecka tre till vecka sju är hopplöst tråkig på extrajobbet. Ytterst få pass och de flesta med start vid klockan sju. Jag, som fortfarande har ett stort sömnbehov och lätt drabbas av sömnstörningar som påverkar måendet starkt, kan inte ta de passen. Som tur är har jag iaf just nu haft uppdrag i företaget som sysselsatt mig. Men det är ju det sociala jag saknar när det blir så här.

Nåväl. Bättre tider på gång tycks det. Fler arbetspass senare i vår, en grundkurs i manusutveckling som jag håller i ska börja i mars, och jag har ork att gå på yoga igen. Håll tummarna för att det håller i sig!

Bilderna: Cast Away, Past Posters och Passengers, HBO streaming

Tre saker som varit bra i år

Att summera hela året känns lite övermäktigt. Så det får bli en topp tre, fast där inget kommer först eller sist. Och så några önskemål för kommande år.

Tre saker som varit bra år 2022:

1. Att det ytterst sällan upplevts som totalt dränerande att ta en dusch eller göra en smörgås eller klä på sig. De tillfällen det känts så, totalt dränerande alltså, och krävt lång återhämtning, kan troligen räknas på en hand. Från att tidigare varit vardag. (Återhämtning efter jobb och aktivitet är fortfarande A och O men krävs i mindre omfattning numera.)

2. Att jag i våras blev utbildad till förlagsredaktör. Så nu kan jag starta förlag. Fast det har jag inga planer på att göra.

3. Att jag kommit en tredjedel på råmanuset av min spänningsroman. Och att jag redigerat igenom gamla dystopimanuset än en gång och ser hur det utvecklas till något som börjar likna ett väldigt färdigt manus. Nog för att det varit ”färdigt” förr men skillnaden är markant.

Det var några bra saker med år 2022. För nästa år har jag inte så höga krav.

Önskemål och förhoppningar för 2023

Jag önskar orka mer. Jag önskar att jag får lite fler uppdrag som lektör och skrivcoach, och jag önskar minska ned på arbetstiden för sociala medier.

Att få mer ork kan jag påverka till viss del även om det är svårt att veta hur högt ett energiuttag kan bli då dagsformen påverkas starkt av sömn och intryck. Så att träffa folk och vara social vid ett tillfälle utan större problem, kan vid ett annat tillfälle vara som att bestiga Mount Everest.

Att lägga mindre tid på sociala medier kan eventuellt påverka så att jag får färre uppdrag. Men den kraft som går åt till Insta är inte längre värd utfallet. Jag ger mer än jag får tillbaka pga att algoritmerna liksom arbetar emot en numera. Det som gäller nu är videos och det orkar jag inte riktigt göra.

För att få fler uppdrag kan jag dock bli bättre på att göra annonser på sociala medier. Hade rätt god räckvidd på senaste utan att betala så mycket.

Skulle jag inte få fler uppdrag får jag försöka ta fler pass på extrajobbet. Men arbetstiderna har sina begränsningar och det går inte att jobba hur mycket som helst …

Nåväl. Hälsan kommer först. Vila och lagom med arbete och aktivitet får bli mottot för 2023.

Har du något mål med 2023?

---

GOTT NYTT ÅR!

Tre sanningar om företagande jag inte kände till innan jag startade upp

När jag startade upp som företagare kände jag egentligen ingen med eget företag. Eller enskild firma som jag har.

Så inför att starta upp allt fick jag ta reda på en massa saker själv. Och en hel del förvånade mig.

Här är tre av dem:

– Räkna med en STOR andel obetalt jobb, speciellt som ny och innan du hittar in i din prissättning och arbetsomfattning.

Japp, andel obetald vs betald arbetstid har verkligen varit ojämn. Med allt från några få procent betald arbetstid till dryga hälften. Och nej, vi snackar inte 40-timmars vecka som grund för dessa siffror.

– Hälften av det du tjänar försvinner i skatt och andra avgifter.

Moms dras av med tjugo procent från varje köpt tjänst och skatt ska förstås in. Plus att en massa andra avgifter dras och att det ju finns en hel del utgifter i företaget.

– Du kommer inte kunna ta ut betald semester på många år, om ens någonsin…

Det lät ju oerhört deprimerande. Nog för att jag räknar med att det dröjer innan jag har ett jämnt inflöde av uppdrag hoppas jag innerligt att uppdragen täcker minst fyra veckors semester om några år. För ja, jag måste själv spara till semestern på det jag tjänar på uppdragen.

---

Det finns mängder av tips och råd som är rätt vanskliga för en nybliven företagare. Så kallade sanningar om att vara företagare som någon som startar upp bör ta med en nypa salt. Men de här, de upptäckte jag var samstämmiga när jag kollade runt.

Nu efter tre år drygt som lektör och skrivcoach känner jag mig fortfarande osäker på vissa bitar. Som tur är har jag andra företagare att fråga nu. Plus en redovisningskonsult som jag inte klarar mig utan. Utan henne vore bokföringen ett omöjligt berg att bestiga.

Så, det var en inblick i mitt företagande. Det kommer sådana inlägg ibland då jag förstått att en del läsare tycker det är kul att ta del av. Något här som du känner igen, eller som förvånade dig?

Tre år som lektör

Nu har jag varit lektör och skrivcoach i tre år. Egenföretagare. Min egen chef. Liksom Administratör. IT-tekniker. Ekonom. Marknadsförare. Personalansvarig. Löneförättare. Sekreterare. Assistent… Men mest av allt utvecklar jag ändå manus, både hela och utdrag ur dem.

Så idag kommer några tankar kring hur de här tre åren varit.

Ta hjälp

Jag har lärt mig att vissa saker begriper jag bara inte. Så jag har skaffat mig en suverän redovisningskonsult. Det skänker ro åt själ och sinne.

När jag ville göra om hemsidan förra våren anlitade jag hjälp. Nu önskar jag att jag hade någon som kunde vara med och hjälpa till med nya idéer om hur den kan utvecklas och få en bättre SEO, alltså att den kommer högre upp i sökningar.

Inflöde uppdrag

Första dryga halvåret var inflödet otroligt segt. Och så brukar det visst vara. Så jag var beredd på det. Sedan har det fortsatt att gå upp och ner. I våras hade inflödet en riktigt lång torr-period. Nu trillar det in lite pö om pö. Och vid några tillfällen har jag fått över en månads väntetid. Vilket förstås lett till att några, som helst velat ha hjälp i förrgår, sökt sig vidare.

Tålamod med skrivandet är rätt vanligt att aspirerande författare saknar. Att det gör susen att låta manuset vila en eller två månader, speciellt när det är hos lektör, har många ju inte förstått alls. Nåväl, de lär sig väl, de med.

Ännu en yrkestitel

Jag kan sedan i vår, visa upp ännu en yrkestitel. Och det tycker jag att man kan få, visa upp vad man åstsdkommer och lär sig alltså. Speciellt när man utbildar sig och fördjupar kunskaper för att bli ännu starkare i ett ämne man brinner för och vill kvalitetssäkra.

Inte anade jag, när jag började som lektör och skrivcoach för drygt tre år sedan, att jag skulle gå en utbildning till förlagsredaktör. Men det gjorde jag. Och har de praktiska kunskaperna att starta och driva ett förlag nu. Något jag dock inte har några planer på. Men jag gillar att ha kunskapen om det då frågor om branschen från bl.a. kunder är rätt vanliga.

Framtiden och något helt nytt

Framtiden är lika med hösten, vintern och våren. Det jag känner till och vet om. Som att jag ska ha en ny kurs i samarbete med Jenny Westerlund på JW förlag och utbildning.

Jag håller på att förbereda en kurs i grundläggande professionell manusutveckling- skönlitterärt fokus. En kurs för de som på något vis redan jobbar professionellt med skrivande och vill lära sig mer, eller som behöver förkunskaper inför Jennys utbildning till förlagsredaktör.

Förhoppningsvis blir kursen återkommande med två starter per år. I övrigt ska jag som vanligt arbeta med att ta emot uppdrag från privata kunder och som frilansansare. Plus gå in på extrajobbet för att hålla ekonomin på en näsan över vattnet-nivå. Dessutom vill jag – hur bra det än kan gå med att få uppdrag framöver – ha kvar mitt extrajobb för den sociala bitens skull.

Nuläget

Nu i oktober väntar två lektörsläsningar och ett par skrivcoachningar ska avslutas. Samtidigt gör jag material och innehåll samt planerar upplägget för den kommande kursen som drar igång i november.

Ja, det var några reflektioner över de här tre åren och om vad som väntar. Nu hoppas jag på tre minst lika bra år med roliga uppdrag och samarbeten.

Vill du följa mig som lektör och skrivcoach? Få tips om skrivandet?

Är du nyfiken på vad jag gör och vill få skrivtips som utvecklar ditt skrivande och erbjudanden rekommenderar jag dig att följa mig på Instagram (där jag lägger upp nästan dagligen) eller Facebook (några gånger/vecka) eller att prenumerera på mitt Skrivtipsbrev. Du får elva nyttiga skrivtips direkt när du anmäler dig till det.

På Instagram och Facebook hittar du mig som @helenaaskrivcoach

(Länk till ett inlägg från helgen på Instagram om du vill gå den vägen: www.instagram.com/helenaaskrivcoach)

Här hittar du Skrivtipsbrevet, med de elva skrivtipsen!

Vill du ta del av tidigare skrivtips hittar du dem på hemsidan.

Det kunde varit jag

I det sista har jag läst ett par inlägg med snarlika rubriker. Båda handlade om hur livet vänder och det aldrig blir som förut igen. För ena personen handlade det om ett jobbigt besked som påverkar resten av livet och för den andra om hur bra det gått efter att en dröm gått i uppfyllelse.

Och jag tänker att jag kunde varit de båda. Jag kunde lika väl ha fått besked om att den trötthet jag känner beror på svår sjukdom som varken går att behandla eller bota. Precis som att jag kunde fått veta att min dröm – att få min bok utgiven på ett stort förlag – skulle blivit sann och att läsare hyllar och lovordar min debut.

Livet alltså. Outgrundligt.

Jag önskar all lycka och framgång åt den som får se sin bok utgiven av ett förlag – eller ger ut själv. Precis som jag önskar att ingen ska behöva vara sjuk och utan och energi.

Genom att ta små steg och vila mycket tycker jag att jag blir piggare – åtminstone stundvis – och kräver kortare tid av vila för återhämtning. Jag blir mindre hjärntrött. Så då torde andra sidan av myntet vara att jag också närmar mig att få ihop en bok som jag kan skicka till förlag.

Vi håller tummarna för att det är så va’?!

Göta kanal

Företagsårets första halva – insikter och uppdrag

Augusti är snart förbi och som företagare har höstterminen dragit igång. Efter många år som socionom i verksamheter där vi följde läsåret tänker jag fortfarande i höst- och vårtermin.

Så jag tänkte att vi kan kika på hur det varit under våren och sommaren med företagandet.

Företagsårets första halva innebar att jag:
▪️ hade både fler och förre uppdrag än beräknat

▪️ gick klart utbildningen till förlagsredaktör

▪️ började arbeta som recensent för BTJ (Bibliotektstjänst)

▪️lärde mig att aldrig svika magkänslan.

Okej, låt oss djupdyka i dessa punkter.

Färre och fler uppdrag

Februari och mars var väldigt tunnsådda med inkommande uppdrag. Ett par jag räknat med kom inte in och det var mycket färre förfrågningar än vanligt. Sedan tjocknade det till sig. Nu har jag så gott som fullt till slutet av september.

Utbildad till förlagsredaktör

Trots att jag redan ju redan hade en god utbildning och jobbat som lektör i några ville jag fördjupa mig i detta med att utveckla manus men framförallt ville jag få på papper det jag kände till om förlagsbranschen – plus lära mig ännu mer. Så jag hängde på en utbildning som startades för första gången förra hösten av JW förlag och utbildning. Och ångrar det inte alls. Nu känner jag mig mer än rustad för de uppdrag jag tar.

Recensent

Sedan januari är jag recensent för BTJ, det som förut hette Bibliotektstjänst. Recensionerna utgör bl.a. ett underlag för inköpen till biblioteken. Det här är ju ett jobb jag aldrig skulle sökt utan alla år som bokbloggare. Så tack bloggen och alla ni som läser den för detta.

Gjorde en nyttig lärdom

Flera gånger har jag sagt nej, för att magkänslan sagt att jag borde se upp med vissa kunder. Nu lärde jag mig att aldrig svika den känslan. Redan initialt i kontakten fick jag en uppfattning om att jag hade en ”svår” kund på mejl-tråden. Men, svältfödd som jag var efter flera månaders ytterst få uppdrag sa jag ja – med viss bävan.

Senare, när responsen nått kunden, fick jag veta hur jag borde gjort istället och kallades opedagogisk. Något de flesta kunder annars säger tvärt om om. Jag hade ett par tuffa veckor där responsen, liksom jag som person och lektör, ifrågasattes och jag försökte bemöta det som kunde besvaras utan att gå i försvar eller be personen i fråga sluta vara så irrationell och bara låta mig vara.

Tack och lov för alla nöjda kunder och snabb positiv återkoppling efter uppdrag som jag blivit bortskämd med i övrigt, när sådant här sker.

Höstterminen

Nu blickar jag framåt. Nya uppdrag väntar här i september och så har jag ett par pågående skrivcoachningar. Även något alldeles, alldeles, nytt som jag inte gjort tidigare väntar nu och senare i höst. Men det återkommer till. Dessutom ser jag fram emot att varva företagandet med extrajobbet. Det har varit så roligt att träffa alla kollegor där nu i augusti efter sommarens sex veckors långa uppehåll.

---

Så, det var företagsårets första halva. Plus och minus men mest plus.

Jag fortsätter ta det försiktigt med tanke på hjärntröttheten som hänger kvar (eller är det månntro post-covid jag tampas med eftersom jag åkte på det i somras igen och blev generellt sett sämre – igen! – med matthet och trötthet?). Jag väljer t.ex. fortfarande bort eget skrivande till förmån för brödjobb och återhämtning.

Men, nu, nu satsar vi på hösten va? Hoppas du på något särskilt i höst eller planerar för något speciellt? Eller kommer det liksom lunka på lite mer som vanligt?

Nyttan av 10 år med blogg

Det har gått tio år sedan jag startade den här bloggen. Och jag är så tacksam för allt den gett.

Förutom att jag lättare hittar till orden – vilket var största syftet med att starta en blogg, att få ett flyt i allt skrivande – har jag fått flera vänner.

Inte trodde jag att bloggen skulle leda till författarvänner, ja, vänner som likt mig skriver och försöker få ut en bok. Några, faktiskt flera, är idag författare. En del har debuterat nyligen, andra för några år sedan. Ett par har startat förlag och andra kämpar, likt mig, med att få ihop ett bokmanus som förlagen vill ha.

Alla dessa människor, deras erfarenheter och allt de lärt sig om att skriva och att försöka bli antagen av förlag har peppat och utvecklat mitt eget skrivande. Jag har lärt mig om skrivhantverket och skrivprocessen men även om förlagsbranschen.

Jag är även glad och tacksam över vad alla bokomdömen som jag skrivit – och fortsätter skriva – gett mig. För utan dem skulle jag inte tagit steget att söka som recensent för BTJ, dvs bibliotekens egen katalog för nya böcker, som ligger till grund för deras inköp.

Dessutom har jag, under de år jag tog emot recensionsexemplar, fått göra ett par fina bekantskaper med nya författare och fått vara med och se deras författarskap utvecklas. Med bokmässan här i stan (Gbg alltså) har jag också fått träffa dem och prata lite.

Jag bloggar mindre idag bland annat på grund av tid. Det blir för mycket att vara på flera ställen samtidigt. Jag syns mer på Instagram och framför allt som skrivcoach och lektör.

Men bloggen kommer alltid vara en alldeles speciell plats. Min första plattform för att nå ut, få kontakt med likasinnade och lära mig mer om det jag gör allra helst i livet: läser och skriver!

Tack för att du läser, kommentarer och trycker på gilla. Tack för att du själv bloggar och delar med dig av ditt liv, ditt skrivande och det du läser. Tack!

---

På instagram hittar du mig på två konton. Ett personligare för skrivandet: @helenaaskriver

Och som skrivcoach och lektör med skrivtips och erbjudanden: @helenaaskrivcoach

---

Nu tar jag ett några veckors bloggpaus. Och sedan väntar inlägg om böcker jag läst och kanske någon rapport om det egna skrivandet.

Trevlig sommar!

Berga strand, Tjörn

Jag seglar lugnt i år

Under januari kom de, inläggen om årets nya ledord. Jag såg dem på LinkedIn, på FB och IG. Ord om personlig utveckling, balans, hälsa, mod, frihet, om att växa och våga. Ord som ska hjälpa till att hålla riktning och påminna om ditt fokus. Det handlade om livet, arbetet och skrivandet.

Även jag funderade över vad jag ville med mitt företag, där i början av året. Sedan kom ett par veckor med covid och jag ville mest bara bli frisk.

Som företagare upplever jag att det finns en ständig strävan efter att nå ut. Synas. Marknadsföra sig. Få folk att välja mig.

Ibland blir jag stressad. För jag ser hur andra företagare utvecklar sina verksamheter. Utökar tjänsterna. Verkar sälja som smör. Och jag tänker att de kommit så mycket längre än mig. Att de lyckas bättre. Och då känner jag att jag måste … ja, vadå? Synas mer. Skrika högre. Göra mer. Göra nya saker.

Men. Jag är jag. Och de är de.

Så efter att ha tänkt i några veckor kring vad jag vill och vem jag är som person och som företagare valde jag min väg. Mitt mål. Mitt ledord.

Jag valde: segla. Och kryssa!

Okej, det blev tre ord, eller två. För när man seglar behöver man kryssa ibland, det vill säga utnyttja vinden som så att säga ligger på från fel håll för att ta sig framåt.

Jag vill utföra mitt arbete i lugn och ro. Jag vill utveckla i min takt. Inte stressa fram något. Jag vill göra ett gott jobb och känna mig förnöjsam med det jag har och det jag åstadkommer. Jag vill att de som anlitar mig ska känna sig sedda och bli nöjda med det jag gör.

Jag vill inte jämföra mig med andra och känna stress. Jag vill inte tänka på att andra gör mer, kan mer, når längre och snabbare. Jag vill tänka på allt jag kan och gör. Utan att stressa. Utan att tävla.

Och det gör jag i år genom att tänka att jag seglar framåt. Och när det behövs, då kryssar jag. Jag kommer i mål. På mitt sätt.

Hur tänker du? Har du något ledord? Eller flera? För olika områden i livet? För ett?

Torsdag blev måndag

Möjligen kan du ha märkt att jag bytt dag för blogginlägg. Eller inte. Hur som helst kändes det mer symmetriskt att inleda veckan med ett inlägg.

Annars blir här inga större förändringar. Bloggar om böcker, lite om skrivandet (just nu väldigt lite eftersom det skrivs väldigt lite) och en del annat ibland. Vardagsliv och företagande.

På tal om att det inte skrivs mycket så går det ändå framåt lite grann. Jag och min testläsare byter text med någon månads mellanrum. Upp till tio sidor per gång. Jättebra att få bolla råmanus med någon. Kanske en slipper skriva om så mycket senare då?

En anledning till att det går långsamt är ju utbildningen. Tiden jag lägger på den kunde ju annars gått till eget skrivande. Men, en sak i taget.

Senare i vår kommer jag i alla fall kunna titulera mig förlagsredaktör. Inte så att jag vill starta förlag, men det är ju alltid bra med fördjupade kunskaper om branschen.

Dessutom, om jag envisas med att vilja få ut min dystopi är det nog den egna vägen som gäller. Om nu inte något smått förlag vill ta sig än den. För det har jag inte ens testat, eftersom jag tycker mycket av deras utgivning liksom svajar – på så många olika sätt. Plus, många vill helst ha in fantasy i olika former. Så inte ens där ligger en dystopi för unga bra till.

Så, lite spretigt om allt och inget. Vi ses om en måndag eller två!