Företaget, Om att leva

Tre sanningar om företagande jag inte kände till innan jag startade upp

När jag startade upp som företagare kände jag egentligen ingen med eget företag. Eller enskild firma som jag har.

Så inför att starta upp allt fick jag ta reda på en massa saker själv. Och en hel del förvånade mig.

Här är tre av dem:

– Räkna med en STOR andel obetalt jobb, speciellt som ny och innan du hittar in i din prissättning och arbetsomfattning.

Japp, andel obetald vs betald arbetstid har verkligen varit ojämn. Med allt från några få procent betald arbetstid till dryga hälften. Och nej, vi snackar inte 40-timmars vecka som grund för dessa siffror.


– Hälften av det du tjänar försvinner i skatt och andra avgifter.

Moms dras av med tjugo procent från varje köpt tjänst och skatt ska förstås in. Plus att en massa andra avgifter dras och att det ju finns en hel del utgifter i företaget.

– Du kommer inte kunna ta ut betald semester på många år, om ens någonsin…

Det lät ju oerhört deprimerande. Nog för att jag räknar med att det dröjer innan jag har ett jämnt inflöde av uppdrag hoppas jag innerligt att uppdragen täcker minst fyra veckors semester om några år. För ja, jag måste själv spara till semestern på det jag tjänar på uppdragen.


Det finns mängder av tips och råd som är rätt vanskliga för en nybliven företagare. Så kallade sanningar om att vara företagare som någon som startar upp bör ta med en nypa salt. Men de här, de upptäckte jag var samstämmiga när jag kollade runt.

Nu efter tre år drygt som lektör och skrivcoach känner jag mig fortfarande osäker på vissa bitar. Som tur är har jag andra företagare att fråga nu. Plus en redovisningskonsult som jag inte klarar mig utan. Utan henne vore bokföringen ett omöjligt berg att bestiga.

Så, det var en inblick i mitt företagande. Det kommer sådana inlägg ibland då jag förstått att en del läsare tycker det är kul att ta del av. Något här som du känner igen, eller som förvånade dig?

Annons
Företaget, Om att leva

Tre år som lektör

Nu har jag varit lektör och skrivcoach i tre år. Egenföretagare. Min egen chef. Liksom Administratör. IT-tekniker. Ekonom. Marknadsförare. Personalansvarig. Löneförättare. Sekreterare. Assistent… Men mest av allt utvecklar jag ändå manus, både hela och utdrag ur dem.

Så idag kommer några tankar kring hur de här tre åren varit.

Ta hjälp

Jag har lärt mig att vissa saker begriper jag bara inte. Så jag har skaffat mig en suverän redovisningskonsult. Det skänker ro åt själ och sinne.

När jag ville göra om hemsidan förra våren anlitade jag hjälp. Nu önskar jag att jag hade någon som kunde vara med och hjälpa till med nya idéer om hur den kan utvecklas och få en bättre SEO, alltså att den kommer högre upp i sökningar.

Inflöde uppdrag

Första dryga halvåret var inflödet otroligt segt. Och så brukar det visst vara. Så jag var beredd på det. Sedan har det fortsatt att gå upp och ner. I våras hade inflödet en riktigt lång torr-period. Nu trillar det in lite pö om pö. Och vid några tillfällen har jag fått över en månads väntetid. Vilket förstås lett till att några, som helst velat ha hjälp i förrgår, sökt sig vidare.

Tålamod med skrivandet är rätt vanligt att aspirerande författare saknar. Att det gör susen att låta manuset vila en eller två månader, speciellt när det är hos lektör, har många ju inte förstått alls. Nåväl, de lär sig väl, de med.

Ännu en yrkestitel

Jag kan sedan i vår, visa upp ännu en yrkestitel. Och det tycker jag att man kan få, visa upp vad man åstsdkommer och lär sig alltså. Speciellt när man utbildar sig och fördjupar kunskaper för att bli ännu starkare i ett ämne man brinner för och vill kvalitetssäkra.

Inte anade jag, när jag började som lektör och skrivcoach för drygt tre år sedan, att jag skulle gå en utbildning till förlagsredaktör. Men det gjorde jag. Och har de praktiska kunskaperna att starta och driva ett förlag nu. Något jag dock inte har några planer på. Men jag gillar att ha kunskapen om det då frågor om branschen från bl.a. kunder är rätt vanliga.

Framtiden och något helt nytt

Framtiden är lika med hösten, vintern och våren. Det jag känner till och vet om. Som att jag ska ha en ny kurs i samarbete med Jenny Westerlund på JW förlag och utbildning.

Jag håller på att förbereda en kurs i grundläggande professionell manusutveckling- skönlitterärt fokus. En kurs för de som på något vis redan jobbar professionellt med skrivande och vill lära sig mer, eller som behöver förkunskaper inför Jennys utbildning till förlagsredaktör.

Förhoppningsvis blir kursen återkommande med två starter per år. I övrigt ska jag som vanligt arbeta med att ta emot uppdrag från privata kunder och som frilansansare. Plus gå in på extrajobbet för att hålla ekonomin på en näsan över vattnet-nivå. Dessutom vill jag – hur bra det än kan gå med att få uppdrag framöver – ha kvar mitt extrajobb för den sociala bitens skull.

Nuläget

Nu i oktober väntar två lektörsläsningar och ett par skrivcoachningar ska avslutas. Samtidigt gör jag material och innehåll samt planerar upplägget för den kommande kursen som drar igång i november.

Ja, det var några reflektioner över de här tre åren och om vad som väntar. Nu hoppas jag på tre minst lika bra år med roliga uppdrag och samarbeten.

Vill du följa mig som lektör och skrivcoach? Få tips om skrivandet?

Är du nyfiken på vad jag gör och vill få skrivtips som utvecklar ditt skrivande och erbjudanden rekommenderar jag dig att följa mig på Instagram (där jag lägger upp nästan dagligen) eller Facebook (några gånger/vecka) eller att prenumerera på mitt Skrivtipsbrev. Du får elva nyttiga skrivtips direkt när du anmäler dig till det.

På Instagram och Facebook hittar du mig som @helenaaskrivcoach

(Länk till ett inlägg från helgen på Instagram om du vill gå den vägen: www.instagram.com/helenaaskrivcoach)

Här hittar du Skrivtipsbrevet, med de elva skrivtipsen!

Vill du ta del av tidigare skrivtips hittar du dem på hemsidan.

Om att leva

Det kunde varit jag

I det sista har jag läst ett par inlägg med snarlika rubriker. Båda handlade om hur livet vänder och det aldrig blir som förut igen. För ena personen handlade det om ett jobbigt besked som påverkar resten av livet och för den andra om hur bra det gått efter att en dröm gått i uppfyllelse.

Och jag tänker att jag kunde varit de båda. Jag kunde lika väl ha fått besked om att den trötthet jag känner beror på svår sjukdom som varken går att behandla eller bota. Precis som att jag kunde fått veta att min dröm – att få min bok utgiven på ett stort förlag – skulle blivit sann och att läsare hyllar och lovordar min debut.

Livet alltså. Outgrundligt.

Jag önskar all lycka och framgång åt den som får se sin bok utgiven av ett förlag – eller ger ut själv. Precis som jag önskar att ingen ska behöva vara sjuk och utan och energi.

Genom att ta små steg och vila mycket tycker jag att jag blir piggare – åtminstone stundvis – och kräver kortare tid av vila för återhämtning. Jag blir mindre hjärntrött. Så då torde andra sidan av myntet vara att jag också närmar mig att få ihop en bok som jag kan skicka till förlag.

Vi håller tummarna för att det är så va’?!

Göta kanal

Företaget, Om att leva

Företagsårets första halva – insikter och uppdrag

Augusti är snart förbi och som företagare har höstterminen dragit igång. Efter många år som socionom i verksamheter där vi följde läsåret tänker jag fortfarande i höst- och vårtermin.

Så jag tänkte att vi kan kika på hur det varit under våren och sommaren med företagandet.

Företagsårets första halva innebar att jag:
▪️ hade både fler och förre uppdrag än beräknat

▪️ gick klart utbildningen till förlagsredaktör

▪️ började arbeta som recensent för BTJ (Bibliotektstjänst)

▪️lärde mig att aldrig svika magkänslan.

Okej, låt oss djupdyka i dessa punkter.

Färre och fler uppdrag

Februari och mars var väldigt tunnsådda med inkommande uppdrag. Ett par jag räknat med kom inte in och det var mycket färre förfrågningar än vanligt. Sedan tjocknade det till sig. Nu har jag så gott som fullt till slutet av september.

Utbildad till förlagsredaktör

Trots att jag redan ju redan hade en god utbildning och jobbat som lektör i några ville jag fördjupa mig i detta med att utveckla manus men framförallt ville jag få på papper det jag kände till om förlagsbranschen – plus lära mig ännu mer. Så jag hängde på en utbildning som startades för första gången förra hösten av JW förlag och utbildning. Och ångrar det inte alls. Nu känner jag mig mer än rustad för de uppdrag jag tar.

Recensent

Sedan januari är jag recensent för BTJ, det som förut hette Bibliotektstjänst. Recensionerna utgör bl.a. ett underlag för inköpen till biblioteken. Det här är ju ett jobb jag aldrig skulle sökt utan alla år som bokbloggare. Så tack bloggen och alla ni som läser den för detta.

Gjorde en nyttig lärdom

Flera gånger har jag sagt nej, för att magkänslan sagt att jag borde se upp med vissa kunder. Nu lärde jag mig att aldrig svika den känslan. Redan initialt i kontakten fick jag en uppfattning om att jag hade en ”svår” kund på mejl-tråden. Men, svältfödd som jag var efter flera månaders ytterst få uppdrag sa jag ja – med viss bävan.

Senare, när responsen nått kunden, fick jag veta hur jag borde gjort istället och kallades opedagogisk. Något de flesta kunder annars säger tvärt om om. Jag hade ett par tuffa veckor där responsen, liksom jag som person och lektör, ifrågasattes och jag försökte bemöta det som kunde besvaras utan att gå i försvar eller be personen i fråga sluta vara så irrationell och bara låta mig vara.

Tack och lov för alla nöjda kunder och snabb positiv återkoppling efter uppdrag som jag blivit bortskämd med i övrigt, när sådant här sker.

Höstterminen

Nu blickar jag framåt. Nya uppdrag väntar här i september och så har jag ett par pågående skrivcoachningar. Även något alldeles, alldeles, nytt som jag inte gjort tidigare väntar nu och senare i höst. Men det återkommer till. Dessutom ser jag fram emot att varva företagandet med extrajobbet. Det har varit så roligt att träffa alla kollegor där nu i augusti efter sommarens sex veckors långa uppehåll.


Så, det var företagsårets första halva. Plus och minus men mest plus.

Jag fortsätter ta det försiktigt med tanke på hjärntröttheten som hänger kvar (eller är det månntro post-covid jag tampas med eftersom jag åkte på det i somras igen och blev generellt sett sämre – igen! – med matthet och trötthet?). Jag väljer t.ex. fortfarande bort eget skrivande till förmån för brödjobb och återhämtning.

Men, nu, nu satsar vi på hösten va? Hoppas du på något särskilt i höst eller planerar för något speciellt? Eller kommer det liksom lunka på lite mer som vanligt?

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Nyttan av 10 år med blogg

Det har gått tio år sedan jag startade den här bloggen. Och jag är så tacksam för allt den gett.

Förutom att jag lättare hittar till orden – vilket var största syftet med att starta en blogg, att få ett flyt i allt skrivande – har jag fått flera vänner.

Inte trodde jag att bloggen skulle leda till författarvänner, ja, vänner som likt mig skriver och försöker få ut en bok. Några, faktiskt flera, är idag författare. En del har debuterat nyligen, andra för några år sedan. Ett par har startat förlag och andra kämpar, likt mig, med att få ihop ett bokmanus som förlagen vill ha.

Alla dessa människor, deras erfarenheter och allt de lärt sig om att skriva och att försöka bli antagen av förlag har peppat och utvecklat mitt eget skrivande. Jag har lärt mig om skrivhantverket och skrivprocessen men även om förlagsbranschen.

Jag är även glad och tacksam över vad alla bokomdömen som jag skrivit – och fortsätter skriva – gett mig. För utan dem skulle jag inte tagit steget att söka som recensent för BTJ, dvs bibliotekens egen katalog för nya böcker, som ligger till grund för deras inköp.

Dessutom har jag, under de år jag tog emot recensionsexemplar, fått göra ett par fina bekantskaper med nya författare och fått vara med och se deras författarskap utvecklas. Med bokmässan här i stan (Gbg alltså) har jag också fått träffa dem och prata lite.

Jag bloggar mindre idag bland annat på grund av tid. Det blir för mycket att vara på flera ställen samtidigt. Jag syns mer på Instagram och framför allt som skrivcoach och lektör.

Men bloggen kommer alltid vara en alldeles speciell plats. Min första plattform för att nå ut, få kontakt med likasinnade och lära mig mer om det jag gör allra helst i livet: läser och skriver!

Tack för att du läser, kommentarer och trycker på gilla. Tack för att du själv bloggar och delar med dig av ditt liv, ditt skrivande och det du läser. Tack!


På instagram hittar du mig på två konton. Ett personligare för skrivandet: @helenaaskriver

Och som skrivcoach och lektör med skrivtips och erbjudanden: @helenaaskrivcoach


Nu tar jag ett några veckors bloggpaus. Och sedan väntar inlägg om böcker jag läst och kanske någon rapport om det egna skrivandet.

Trevlig sommar!

Berga strand, Tjörn
Företaget, Om att leva

Jag seglar lugnt i år

Under januari kom de, inläggen om årets nya ledord. Jag såg dem på LinkedIn, på FB och IG. Ord om personlig utveckling, balans, hälsa, mod, frihet, om att växa och våga. Ord som ska hjälpa till att hålla riktning och påminna om ditt fokus. Det handlade om livet, arbetet och skrivandet.

Även jag funderade över vad jag ville med mitt företag, där i början av året. Sedan kom ett par veckor med covid och jag ville mest bara bli frisk.

Som företagare upplever jag att det finns en ständig strävan efter att nå ut. Synas. Marknadsföra sig. Få folk att välja mig.

Ibland blir jag stressad. För jag ser hur andra företagare utvecklar sina verksamheter. Utökar tjänsterna. Verkar sälja som smör. Och jag tänker att de kommit så mycket längre än mig. Att de lyckas bättre. Och då känner jag att jag måste … ja, vadå? Synas mer. Skrika högre. Göra mer. Göra nya saker.

Men. Jag är jag. Och de är de.

Så efter att ha tänkt i några veckor kring vad jag vill och vem jag är som person och som företagare valde jag min väg. Mitt mål. Mitt ledord.

Jag valde: segla. Och kryssa!

Okej, det blev tre ord, eller två. För när man seglar behöver man kryssa ibland, det vill säga utnyttja vinden som så att säga ligger på från fel håll för att ta sig framåt.

Jag vill utföra mitt arbete i lugn och ro. Jag vill utveckla i min takt. Inte stressa fram något. Jag vill göra ett gott jobb och känna mig förnöjsam med det jag har och det jag åstadkommer. Jag vill att de som anlitar mig ska känna sig sedda och bli nöjda med det jag gör.

Jag vill inte jämföra mig med andra och känna stress. Jag vill inte tänka på att andra gör mer, kan mer, når längre och snabbare. Jag vill tänka på allt jag kan och gör. Utan att stressa. Utan att tävla.

Och det gör jag i år genom att tänka att jag seglar framåt. Och när det behövs, då kryssar jag. Jag kommer i mål. På mitt sätt.

Hur tänker du? Har du något ledord? Eller flera? För olika områden i livet? För ett?

Om att leva, Om att skriva

Torsdag blev måndag

Möjligen kan du ha märkt att jag bytt dag för blogginlägg. Eller inte. Hur som helst kändes det mer symmetriskt att inleda veckan med ett inlägg.

Annars blir här inga större förändringar. Bloggar om böcker, lite om skrivandet (just nu väldigt lite eftersom det skrivs väldigt lite) och en del annat ibland. Vardagsliv och företagande.

På tal om att det inte skrivs mycket så går det ändå framåt lite grann. Jag och min testläsare byter text med någon månads mellanrum. Upp till tio sidor per gång. Jättebra att få bolla råmanus med någon. Kanske en slipper skriva om så mycket senare då?

En anledning till att det går långsamt är ju utbildningen. Tiden jag lägger på den kunde ju annars gått till eget skrivande. Men, en sak i taget.

Senare i vår kommer jag i alla fall kunna titulera mig förlagsredaktör. Inte så att jag vill starta förlag, men det är ju alltid bra med fördjupade kunskaper om branschen.

Dessutom, om jag envisas med att vilja få ut min dystopi är det nog den egna vägen som gäller. Om nu inte något smått förlag vill ta sig än den. För det har jag inte ens testat, eftersom jag tycker mycket av deras utgivning liksom svajar – på så många olika sätt. Plus, många vill helst ha in fantasy i olika former. Så inte ens där ligger en dystopi för unga bra till.

Så, lite spretigt om allt och inget. Vi ses om en måndag eller två!

Om att leva

Tack och lov för ett nytt år

Det här året började rätt bra. Jag hade ork. Energi. Sedan tog jag ut mig. En dag bara. Inget stort egentligen. Men tillräckligt för att hjärnan skulle säga ifrån och symtomen på utmattning skulle hopa sig, igen, samt att hjärntröttheten var ett faktum. Och det som bidrog var att jag inte insåg direkt hur illa det var. Jag vilade och tog det lugnt. Men inte tillräckligt.

Det har funnits bra dagar också, det här året. För ibland har jag orkat göra två, tre mindre och enkla saker på en och samma dag. Jag har känt mig alert, nästan som förr.

Men det har också funnits dagar när jag vilat fyra, fem timmar, för att orka med middag och en pratstund med andra halvan på kvällen.

Vissa dagar har jag inte orkat gå ut. Jag har fått avstå flera efterlängtade bokreleaser, att träffa vänner, bada, ta promenader. Ofta har jag vilat hela dagen för att klara av att träffa vänner, fika och prata en stund.

Det har funnits dagar när jag inte varit tvungen att sova på dagen. När jag orkat arbeta mer än tre timmar. Det har också funnits veckor då jag inte städat alls. Och fått välja mellan att handla eller duscha. Och att inte göra mer den dagen, utöver det.

Det här året. Snart är det över. Men bakslag kommer. Hjärntrötthet, som numera är mitt största bekymmer, det blir man inte av med hur lätt som helst. Inte ens när man tar det lugnt. Dagsform, brist på sömn, något som stressar, för många intryck, fysisk och psykisk ansträngning … Allt kan ge utslag. Men inte alltid som man tror.

En frisk person som sover sina timmar under en natt, den laddar energi och vaknar utvilad. En person som jag, som tampas med hjärntrötthet, vaknar aldrig fulladdad. Och energin går snabbt ner, som på en gammal mobil, om du haft en sådan och fått ladda flera gånger per dag, men ändå verkar det inte ta. Den laddar ur med en gång. That´s me vissa dagar. Så jag fortsätter vara försiktig och prioriterar mitt arbete. Är oändligt tacksam för att jag orkar med det, att jag kan planera arbetstid och justera schemat vid behov.

Att blogga, skriva inlägg eller på eget manus, sådant tar energi. Samtidigt som det betyder mycket. Ger något tillbaka. Så tack för att du läser. Gillar. Kommenterar. Fastän svar dröjer ibland. För att jag glömmer. För att jag inte orkar på en gång, hur glad jag än blir över att se att du läst, att du sagt något. För att du finns där.

Snart har vi ett nytt år. Och jag hittar nya strategier och gör vad jag kan så att stora påfrestningar uteblir. För hjärntrötthet kan man inte träna upp. Det enda som funkar är att ta allt i sakta mak. Och det blir bättre, det blir det. Tack och lov!

Så jag ser fram emot ett nytt och bättre år, och håller tummarna för fortsatt god bättring. Och god hälsa för oss alla.

Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Om att leva

Längtan

Att längta är bra. Jag längtar efter allt möjligt. Men överst ligger förstås längtan efter att må bra. Vara pigg. Alert. Att ha mängder av ork.

För två veckor sedan fick jag dos nr 1. Precis när jag börjar piggna till en aning bl.a. tack vare mindre att göra i företaget och som lektör och skrivcoach.

Och jag blev dålig av vaccinet. Inte jättesjuk eller så, men otroligt trött och hängig. Och så i helgen fick jag jobbig huvudvärk, kände mig febrig och lite tjock i halsen.

Så det jag längtade efter då, eftersom det var så otroligt fint väder var ju att kunna bada. (Dessutom missade jag firandet av en vän, vilket jag sett fram emot mycket.)

Det är väl så det är, att den högsta önskan vi alla egentligen har är att få vara frisk. Men det är något många inser värdet av först när de blir sjuka.

Jag kan vara irriterad på mycket som liksom stör och inte funkar i vardagen och livet. Men är samtidigt väldigt tacksam över att jag har en kropp som fungerar rätt bra. Att jag ser ut som jag gör. Att jag har det liv jag har.

Att längta efter mer. Efter annat. Det tänker jag hör till. Att vi som människor behöver längta och få sträva efter att nå olika mål och drömmar. Bara vi också ser vad vi har.

Och med det sagt, så fortsätter jag längta efter mina bad. För det är något jag liksom inte får nog av. Frisk eller inte. Det går alltid att längta till nästa stund på stranden.

Eller, vad säger du? Vad längtar du efter?