Om att leva, Om att skriva

Dags att skriva igen

Eller snarare redigera, även om det säkerligen kommer bli en del skrivande. Under sommaren har skrivandet fått stå tillbaka för sol, bad och utflykter till ungefär nästan enbart stranden. Vid två tillfällen fick jag sådär toklust att skriva och avverkade någon dryg timma ett par mornar till att skriva lite. Dystopimanuset fick sig en nyskriven scen – som jag förstås kommer behöver arbeta med framöver – och jag är så glad och tacksam för att när jag väl sätter mig och skriver så går det av bara farten. 5 sidor, dvs 1690 ord på 1 timma och 2 minuter.

För mig som inte orkat skriva (en underdrift typ, men jag tror ni är med på vad jag menar här i utmattningens kölvatten) är det så himla skönt att känna att det faktiskt går att få ur sig orden när jag väl sätter mig ner. När huvudet är med och fingrarna inte snubblar fram och hoppar över ord eller skriver ord som hjärnan inte registrerat alls osv.

Men nu är det dags. Jag ska gå en distanskurs i att skriva där fokus är på det egna projektet under hela terminen. Kursen är på halvfart och jag går den för att ge mig själv en morot att faktiskt ägna manuset tid igen. För jag är fortfarande trött och känslig för ansträngningar men vill inte låta månaderna gå utan vidare kontakt med mitt manus.

För ett år sedan i slutet av september skickade jag in första delen av dystopimanuset (planerat för två delar) till ett antal förlag och ja, om ni läste här i våras vet ni att jag länge väntade på besked från ett förlag där man till sist beslutade att inte ge ut alls. Så det är ett år sedan som jag arbetade på mitt manus. Det är faktiskt ett år sedan jag skrev och redigerade över huvudtaget. För redan i höstas var den annalkande utmattningen där och påverkade vad jag förmådde prestera.

Men nu så.

Fast vet ni vad. Även om det är dags att börja skriva igen har jag tagit en sista helg och gjort ingenting. Eller ja, nästan ingenting. Ingenting av skrivande mer än det här inlägget då. Jag har läst också. Och färglagt en teckning från min mindfulness-rit-bok. Och så har jag varit på en konsert med en symfoniorkester som framförde film-, tv-serie- och dataspelsmusik. Och bakat. Usch, nu lät det som jag gjort en massa saker, men det har jag verkligen inte. Trots att jag köpt en tröja också. 😉

Men bortsett från konsert och tröjinköp har jag hållit mig nästan helt i soffan, ja faktiskt mycket mer än vad katterna gjort. Och gissa, det har varit precis vad jag behövt.

Två saker som sysselsatt mig i helgen. Perfekta att ägna sig åt i just soffan.

(En vänlig bloggare informerade mig om att kommentarsfunktionen saknades för det här inlägget och jag upptäckte att jag blivit rejält spammad så jag gissar att WP helt enkelt spärrat kommentarerna. Eftersom jag aldrig varit med om detta tidigare och inte kan lista ut hur jag ska få tillbaka den testar jag att kopiera inlägget och lägga upp det på nytt för att se om kommentarsfältet dyker upp. Förlorar dock alla finisar som tryckt på gilla-knappen nu när jag tar bort förra inlägget. Ser ju lite knasigt ut med två likadana efter varann. … Och så kollade jag! Det ut som det ska. Bara att gilla och kommentera! 🙂 )

Annonser
Om att skriva

Kust och stad

Att bo på västkusten är härligt när vädret blir så här. Visserligen tar det en stund att komma till strand och bad men för det mesta slutar det med att en inte vill åka därifrån. Och vattnet är lagom varmt (kallt).
image

Och så passade jag och andra halvan på att gå och tjuvlyssna på Ed Sheeran igår, vilket ju funkar finfint nästan var som helst utanför Ullevi. Vi var rätt glada för att vi inte köpt biljetter eftersom konserten höll ett lågt tempo och få låtar tog tag ordentligt. Men oavsett detta blev det en mysig kväll.
image

Så det är väl det här jag gör nu. Badar och läser. Sover på stranden eftersom tröttheten fortfarande är rätt omfattande. En del promenader har det blivit också. Men annars är vila i fokus. Och vad funkar väl bättre än att ligga och läsa och ibland bara blunda en stund, försvinna bort ett litet tag och sedan börja läsa igen.
image

Böcker, Om att läsa, Om att skriva

Komiskt och sorgligt

Igår läste jag denna på stranden. Jättebra, minst sagt. Om att vara tolv år och försöka överleva, eller rentav leva, när ens mamma tagit livet av sig.
Otroligt bra skrivet av Jenny Jägerfeld. Lättläst, trovärdigt och träffsäkert.

image

Om att leva, Om att skriva

Inte en bok men bokigt ändå

Efter midsommarfirande med goda vänner på midsommarafton blev det en lugn midsommardag med en biltur och pickninck.

Den här fina viken ligger mellan Marstrand och Kungälv. De västliga vindarna kom med lite väl mycket kraft och svalka så det blev till att sitta i lä.

Den ombyggda kvarnen går det att bo i och andra halvan hade någon gång läst någonstans att författaren Mats Strandberg (Färjan, Cirkel-trilogin) bott här.

Mats Strandberg kan ju ha skrivit på sin skräckroman Hemmet här (om en fantiserar lite) så det var lätt inspirerande att föreställa sig att han kanske suttit just här inne, blickat ut under skrivpassen och på så vis fått ihop sin bok.

Om inte annat skulle jag gärna göra det. Bo här. Skriva, blicka ut, ta en promenad och skriva lite igen.

 

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Första gången på sex år

Min blogg fyller sex år snart. Jag startade den för att få en daglig kontakt med skrivandet med en tanke om att alla sorters skrivande var bättre än inga sorter alls. Så även om det inte gällde manus utan tankar om sådant jag läst och upplevt skulle det medföra att jag kom närmre orden. Och därmed skulle orden komma närmre mig.

Ungefär så tänkte jag och ungefär så blev det. Skrivandet blev mer naturligt än det varit innan och det har under de här sex åren blivit lättare att finna ord till meningar som ju bildat stycken och som i sin tur bildat hela inlägg. Om och om igen. Nästan helt utan paus.

Inte heller i sommar stänger jag igen min bloggaktivitet. Men jag gör ett val att skriva mindre än jag brukar.

Orsak?

Dels för återhämtnings skull, dels för att jag har mindre att skriva om (redigerandet/skrivandet är ytterst sparsmakat i nuläget).

För första gången på sex år ska därför bloggandet få mindre uppmärksamhet under sommaren. Jag pausar inte helt, utan kommer skriva om böcker. Och ibland kikar jag in hos er. Aldrig trodde jag att bloggandet skulle leda till så många fina bloggbekantskaper. Jättekul!

Det ni har att vänta är alltså ett par recensioner av recensionsexemplaren jag fått nyligen och böckerna jag läste på korta semestern, bland annat Kvinnan på tåget och A Room with a View.

Ha det fint nu så ses vi lite då och då här i sommarens bloggvärld!

Trevlig sommar!
Om att skriva

Vidgar vyerna

Det finns en plats i närheten av lägenheten som är något av en favoritplats. Här går det att sitta på gräset, en bergknalle, under träden i skugga eller med benen dinglande på en liten mur. Jag säger liten, men den är bara låg på ena sidan och har ett stup på andra. Härifrån, från muren, gräset och bergknallen har man finfin utsikt över centrala Göteborg, lite av Hisingen och en klar dag ser man hamnen med älvmynningen i horisonten.

Funderandet över livspusslet där skrivtid och arbetsliv och vanlig vardag (med en vettig fritid) gör sig rätt bra här. Perspektiven kan få skifta fokus och med blicken mot bilarna som susar förbi nedanför på leden, eller kryper fram i rusningen, skapas en känsla av att möjligheterna är… ja, om inte oändliga så i alla fall många. På gott och på ont.

Jag har dock inte löst frågan på hur skrivarvardagen och det andra ska samsas. Vet inte ens hur hösten ska se ut, mer än att ett alternativ inte längre är möjligt. En sak i taget. Så vad kan jag göra, annat än att säga att fortsättning följer.

Och fortsättningen den följer om en dryg vecka för nu tar jag semester. Kanske någon insikt trillar in då när det blir miljöombyte och nya vyer att ta in. Ha det fint!

Ps. Jag har fått nya följare här i maj som jag passar på att hälsa välkomna. Stort tack för att ni läser och vill följa min blogg! Ds.