Om att skriva

Tänk om. Tänk bra!

Jag, precis som nästan alla andra, känner av det där att en borde skriva klart. Eller ja, redigera klart.

En stress flåsar oss i nacken och vi springer, rusar framåt med andan i halsen.

Strävan att nå i mål är stor. Deadline är ofta satt och jäktar på. Inte blir det bättre av andras kommentarer. Många gånger från personer som inte förstår hur krävande det är att skriva ”klart”. ”När är boken färdig? När får vi se den i tryck? Du har ju hållt på sååå länge …”

Men, är det något jag lärt mig under åren, är det att det är okej att låta det ta tid.

I vår strävan efter att vilja få manuset klart borde vi istället tänka: ”vilja få det bra!”

Att skriva en bok, och redigera, det kan gå snabbt. Men, att se till att det blir riktigt bra, det brukar ta längre tid. Åtminstone när en är ny på det. Odebuterad författare brukar vara lika med oerfaren författare. Att få ihop sitt första manus är en lärprocess. Och det är okej.

Jag vet själv hur svårt det är att se om ens manus är klart att förvandlas till bok. Jag vet hur lätt det är att lita på andras ord. Personer som leder olika sorts skrivarkurser, ja är utbildade inom hantverket, borde kunna se om ens manus håller. Ni vet, för att skickas iväg. För jag har fått höra att det varit bra. Två olika gånger, för två olika manus, och nej de höll inte. Ja, det var det bästa jag kunde göra då. Men inte bra nog för förlagen. Och faktiskt inte bra nog hantverksmässigt. Någon av de där förstå-sig-påarna borde ha sagt något. Eller, var de inte kunniga nog? Eller vågade de inte?

Oavsett hade jag kunnat vänta, låtit manusen vila, och tittat på dem senare igen. Men jag hade aldrig kommit lika långt då, på egen hand, som jag gjort idag, rustad med två utbildningar till. Ändå, trots gedigna utbildningar, trots erfarenhet av ett författarskap, måste en ta hjälp för att förvandla sitt manus till en bok. För hur välutbildad en än kan bli, hur många böcker en än ger ut, kan en inte se på sin egen text med samma blick som en utomstående.

Så. Jäkta inte. Ta hjälp. Låt ditt manus bli riktigt bra. Det ökar chanserna för att få förlagens intresse och uppmärksamhet. Dessutom. Du lär dig mycket användbart på vägen, och får en slutprodukt, en debutbok, att vara stolt över i många år.

Lycka till!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Siffror som sammanfattar

38 böcker. Det är så många böcker jag läst 2019. Fast jag har inte hunnit skriva om alla som jag läst än. Saknar två eller tre. Får dubbelkolla. (Du vet väl att du kan kika i menyn för att se vilka böcker jag läst?)

0,7 lästa böcker per vecka alltså. Eller drygt 3 per månad. Jag är nöjd. Visst kunde jag läst mer, men då hade jag inte redigerat lika mycket eller lagt lika mycket tid på att starta upp företaget, eller marknadsföra mig som skrivocach och lektör. Dessutom, det tar tid att lära sig de där sociala medierna.

8 säsonger Vampire Diaries körde jag även igenom nu under hösten. Bortsett från säsong sju är det en serie jag verkligen gillar. Men, när en tittar på typ två avsnitt om dagen blir en snabbt irriterad på hur författarna valt att om och om och om igen göra sammanhangsmarkeringar, dvs låta karaktärerna förklara för varandra (alltså för tittarna) varför de säger och känner och gör som de gör. Tusen gånger typ. Tror det kan ha varit säsong tre och fyra som speciellt led av detta. I övrigt är musiken grymt bra i nästan alla säsonger.

7-sovare, japp that’s me. Trots tjänstledigt från februari sov jag ofta dagtid, fram till maj. Då verkade jag klar med detta. Trodde jag. Sedan blev det en påfrestning pga jobbet (japp, trots tjänstledigt strulade det, fack och HR fick gå in) och energin rann iväg. Kände mig lite piggare sedan mot hösten. Perfekt eftersom jag fick uppdrag som lektör och skrivocoach.

9 månader tjänstledig. För att sedan jobba i två, dvs under uppsägningstiden, var/är ingen hit (slutar siste jan). Strul med än det ena och det andra på de futtiga tolv timmar/v som jag jobbar sedan min tjänst ändrats. Inte konstigt att tröttheten kommit åter. Men – både tyvärr och tack och lov – så upphör i alla fall snart ordinarie jobbet. Och jag får se vad som händer på jobbfronten.

2020 borde kunna bli så mycket bättre. Tröskeln är rätt låg liksom. Nu hoppas jag på ett friskt år. Med tid och ork för läsning, skriv, redigering, vänner, träning och många nya spännande uppdrag att coacha.

Vad har du för förhoppningar kring 2020? Något särskilt mål?

Det bästa jag gjort i år. Startat eget!
Om att skriva

Första kapitel-analys

Början är ju så oerhört viktig för att läsarna ska fortsätta läsa. Och då menar jag hela början. Inte bara första kapitlet, även om det självklart måste hålla väl, men även följande kapitel behöver ju väcka intresse och låta läsaren förstå vad för sorts handling, dvs bok, som väntar. En del pratar om första meningen. Själva har jag aldrig varit en sucker för ”första meningen” utan anser snarare att första stycket eller första sidan måste funka för att jag ska vilja läsa vidare.

När jag väljer en bok som jag aldrig hört talas om i t.ex. bokhandeln (eller ja, kanske hört lite om) så brukar jag ignorera baksidan. Detta för att jag upplevt så många baksidestexter som varit missvisande och framför allt, som spoilat handlingen. Inte slutpoängen, men som avslöjat sådant som sker drygt halvvägs in i boken. Så, när jag inte läser baksidan, läser jag första sidan. På så vis avgör jag om jag vill läsa vidare eller inte. Och jag är inte ensam om detta.

I mitt företag som skrivcoach och lektör erbjuder jag första kapitel-analys. Just för att det är så viktigt att hitta rätt med sitt bokmanus inledande kapitel. Om en hamnar på rätt väg med dessa, då löser sig också mycket annat. Dessutom, när en tar del av en första kapitel-analys får en ju många råd och tips som fungerar fint att även använda i övrigt manus.

Idag och imorgon har jag ett erbjudande. Den som anlitar mig idag eller imorgon, det vill säga den andre eller tredje januari, kan få en första kapitel-analys med 20 % rabatt. Då gäller det även att kunna skicka in sitt/sina kapitel i vecka två eller vecka tre.

Det ska blir roligt att se om någon nappar. Skulle du vara intresserad kan du läsa mer på hemsidan. 

På Instagram och Facebook har jag tidigare idag lagt upp info om detta i ett par olika inlägg. Och när jag skrivit klart det här ska jag ta en titt i min inkorg för att se om någon visat intresse. För ett par, tre timmar sedan hade ingen det, men det finns ju gott om tid än. 🙂

 

Om att skriva

Julläsning som gick åt …

Vad hände?! Första boken söt, charmig, försiktig och intressant – om än hyfsat ytlig. Men andra … (Varning: typ spoiler!)

Bara femtio sidor in undrar jag om författaren hjärntvättats till att skriva en banal historia där hjältinnan ska ha förvandlats till en manipulativ förförerska som veligt utnyttjar de killar som vill ha henne. Hon lovar varken det ena eller det andra utan håller dem på halster… Och har dåligt samvete för det. För att inte tala om hennes nya råa skämtsamma ton och tilltal kring slavflickorna, nej – förlåt tjänarinnorna, med sina osannolika arbetsuppgifter som går från att städa, bada och klä hjältinnan OCH sy upp hennes balklänningar.

Språket är annorlunda (starkare men också simplare), handlingen går på tomgång (same, same, but slightly different) och tusen upprepningar görs av sådant en redan vet. Plus att karaktärerna på en vecka har gått från tonåringar till unga män och kvinnor vars repliker låter som om de är med i en tv-såpa.

Det intressanta nu blir om jag står ut med dravlet och läser klart.🤪🤔

Om att skriva

Glad av andras glädje

I vintermörkrets sista rådande dagar, innan vändningen kommer i helgen, gläds jag åt att få hjälpa andra utveckla sitt skrivande. Jag stöttar, och har stöttat, både publicerade och ännu opublicerade författare.

Jag passar på att dela med mig av ett tidigare kundomdöme:

Jag tycker uppdragen jag haft varit givande, intressanta och roliga att utföra. Det har varit blandat mellan skrivcoachning och lektörsläsning.

Inför nästa år hoppas jag på fler kunder och nya uppdrag. Som det ser ut nu har jag möjlighet att ta emot både enstaka korta uppdrag, liksom längre och mer omfattande. Så, jag får se vad januari kommer med. För jag misstänker att mångas fokus ligger på julstök just nu. Och kanske inte på lektörsläsning eller skrivcoachning. Men det kommer. Eller vad tror du?

(Om du klickar på bilden kommer du till min hemsida och mina tjänster.)

Om att skriva

TGI December!

Jag sammanfattar november. Mittemellan, sämst och bäst får katagorierna bli. Och i den ordningen.

Mittemellan
Redigerandet. Går framåt, men långsamt.

Läsandet. Har verkligen gått framåt. Men det syns ju inte här. All These Beutiful Strangers, Life or Death, Har du en psykopat på jobbet? Hjertznells senaste Bli kvar, och Klingbergs Nu stormar det i dalens famn har jag läst men inte skrivit om.

Bloggandet. Funderar på en paus, för första gången på sju och ett halvt år. Sorry mina nya följare, men det var liksom mer ös i min bloggvärld förut. Otroligt många jag följt har slutat blogga. Nya har visserligen tillkommit men jag orkar inte riktigt engagera mig för att nå fram. Att dessutom alltid behöva använda datorn för att kunna kommentera på andra plattformar än WP gör det krångligt (nej det går inte via telefonen), och ibland när jag kommenterar måste jag bevisa att jag inte är en robot – vilket jag tydligen är, för jag lyckas aldrig kryssa i de där bilderna rätt.

Sämst
Att november gör mig så trött. Även om jag inte alltid känt mig dödstrött är ett starkt tecken på trötthet att jag toklängtar efter lösgodis. Något jag aldrig äter annars. Men, jag föll bara för frestelsen en gång. Bra att inte orka gå ut. Eller vilja.

Novembertung dystopisk vy från tågfönster

Bäst och sämst
Jag har sagt upp mig. Så nu har jag bara extrajobbet och företagandet. Och nej, inget av det genererar stora inkomster. Men, ni som följt mig vet ju att ordinarie jobbet till och med bråkat med mig under tjänstledigheten. När jag insåg att det fortsätter bråka även när jag börjar jobba igen fick jag nog. Du kan kalla det Självbevarelsedrift. Och Accepterar inte vad som helst. Men först ska jag ta mig igenom uppsägningstiden. Ska bli … intressant.

Bäst
Skrivarkursen i Gävle och att bo i Stockholm innan och efter.

Promenera i Stockholm. Älskar kvarteren med sekelskifteshus i kvarter efter kvarter efter kvarter. I Gbg har vi typ ett sådant kvarter. Rätt snabbt genompromenerat liksom.

Träffa Eva. Som jag lärt känna genom hennes blogg. Kändes som om vi kunnat prata oss genom hela helgen och inte bara genom en fika.

Historiska museet. Jag är en sucker för historia och hann med ett kort besök. Började baklänges, och hamnade bland massa coola altarutsmyckningar från 1300-tal till 1600-tal. Helt galet vad folk lade tid och energi på att återge en sorts tanke om Jesus och Maria. Vita, vackra och lidande – förstås. Plus, ju finare utsmyckning en beställde till kyrkan desto bättre chans att få en (bra) plats i himlen.

Melissa Horn. Grymt bra konsert. Som vanligt. Andra gången på konserthuset. Har sett henne på Storan och på några utomhuskonserter också.

Tack och lov för att det är december. Året är snart slut. Och som oerhört kloka Elin Säfström påpekade en gång är dessa årtal, datum och födelsedagar konstruerade. Jämna tal betyder inte mer än ojämna, det är bara ett mänskligt påhitt. Och vi människor gillar ju att tänka magiskt. Men, 2020 som år är ju rätt jämnt. Plus att jag fyller 40 då. Nästa år. Så. Jag försöker tänka bort detta jämna. Betraktar kommande sista månad av 2019 som vilken som helst och tänker inte alls på hur medelålders jag kommer att bli. På riktigt.

Några bokomdömen ska skrivas. Men mitt annars ”duktiga” bloggande med cirka tre inlägg per vecka kommer minska. Jag pausar inte helt. Men trappar ner. Vill ni få skrivtips, ha koll på mig som skrivcoach (det vill säga spana eventuella erbjudanden) då finns jag på Instagram som @helenaaskrivcoach medan jag kör mer blogginriktade inlägg på @helenaa12blogg. Kanske ni finner en anledning till minskat bloggande där, på Insta. För många många av oss. Eller, vad tror du?

Önskar dig en fin december. Vi ses!

 

Om att leva, Om att skriva

November is a killer. Och lite pepp

Oavsett utmattning eller inte är november en svår månad. Jag blir sååå trött. Tyvärr utmattningstrött. Det är en annan sorts trötthet. En hjärntrötthet. Inte så illa som förra året i november, december, eller våren dessförinnan när jag oförmådde det mesta. (Då klarade jag ju inte av att se på tv på grund av intryckskänslighet.) Men vissa symtom klättrar upp igen från att ha leget på noll, ett. (Japp, jag skalbedömer – kommer inte ihåg hur jag mått annars.)

Så, för att peppa mig själv lägger jag upp en kommentar jag fick på en inlämning jag gjorde för ett gäng veckor sedan. Kursledarens respons. Pepp! Efter berömmet får jag förslag på förbättringar, men jag är så glad över responsen jag fick inledningsvis.

Om ni följer mig på instagram – @helenaa12blogg har ni nog sett bilden förut. I det här novembermörkret var det här precis vad jag behövde, så jag delar med mig igen. Delad glädje, dubbel glädje. I det här fallet, pepp och lovord. Så glad och tacksam för att jag hittat den här kursen som gjort så mycket för mitt skrivande och min syn på det.

Hoppas det går bra med dina projekt. Att du är på gång med vad du än gör (skriver, syr, påtar med växter …) eller att du låter det du gör, eller ska göra, vila sig i form. Det kan funka fint det med. 🙂