Vänta på svar från förlag – ett cyniskt väntande

Att skicka till förlag engagerar på Instagram. Till viss del här med, men bloggen är ju eftersatt med alldeles för få inlägg och inget deltagande i blogg-rundor (fem en fredag, en smakebit på söndag, mfl) och statistiken speglar det. Inte för att Insta-kontot är det mest aktiva …

Där har de två senaste inläggen om detta med förlag (som också lagts ut med två veckors mellanrum) fått långt fler kommentarer och större räckvidd än något tidigare. Visst det handlar om att nå rätt målgrupp följare och så, men det känns ändå lite konstigt. Plötsligt räknas man liksom.

Jag uppskattar verkligen att vi är några som ses över våra bloggar. För mig har bloggen betytt oerhört mycket i och med att den gett mig ett sammanhang kring skrivandet som jag aldrig annars skulle ha fått.

Men det är på Insta som jag följer många som skriver och flera ska skicka till förlag, eller väntar på svar. Och det påverkar förstås Instas algoritm.

Många aspirerande författare är rätt okunniga om hur det går till i branschen. Och blir oerhört ledsna över ett nej. Inte ens första gången jag skickade – för snart tio år sedan – och fick nej blev jag det. Redan då mer insatt än många andra, just tack vare bloggen.

Visst är det lite trist att få nej, men jag tar der inte personligt. Och idag är jag mer cynisk. Den bistra verkligheten kring att bli utgiven traditionellt går inte att blunda för. Det är möjligt att bli utgiven, men ett mainstream-manus hade varit enklare att få ut.

Och det där förlaget med stort F (det jag inte visste hade satt upp ett manusstopp precis, så jag mejlade, förklarade ödmjukt läget och frågade om jag fick skicka in ändå …) de har inte hört av sig.

Jag förstår att de har fullt. Och fullt upp och inte vill läsa fler manus nu. Ändå… Som företagare ser jag detta med att ge svar, även till de mejl som jag inte ser någon större nytta med att svara på egentligen, som en del av företagandet. Det handlar om respekt mot den som mejlat och hur jag vill framstå.

Nåväl. Det dimper kanske ner ett svar om ännu ett tag …

Något annat som dock damp ner häromveckan var en refusering. En helt vanlig standardrefus från ett litet förlag. Eftersom jag bara skickat till fyra förlag nu återstår tre. Eventuellt skickar jag till ett par, tre till om det enbart blir nej från alla.

Eller så provar jag ett annat manus, och överger fortsättningen som jag börjat arbeta om. Jag har ju några manus att välja på som jag kommit en bit med redan. Bl.a. en spänningsroman, en ungdomsroman och en fantasy.

Jag vet en debutant som var åttio år drygt när hennes bok gavs ut (minns dock inte om hon försökt bli utgiven länge). Det betyder att jag har halva livet kvar (om jag har tur) att ägna mig åt att försöka bli utgiven traditionellt. Gott om tid med andra ord. Har inte ens bråttom nu. Om ett förlag sagt att de ger ut om fyra år hade det känts ok. Då hade jag kunnat arbeta med fortsättningen i lugn och ro.

För flera år sedan ville jag bli utgiven (eller antagen) innan jag fyllde fyrtio. Well, det tåget har passerat.

Hur är det för dig? Har, eller hade, du någon önskedeadline för utgivning? Och vad har du för erfarenheter av att vänta på svar från förlag? 

Annons

Få förlag att välja på

I påsk började jag leta förlag med traditionell utgivning. Det var ett par år sedan nu som jag verkligen kollade upp förlag som skulle kunna ge ut en dystopisk YA.

Då fanns några mindre förlag med  traditionell utgivning som nog skulle passat. Men jag valde att endast skicka till de etablerade förlagen (av flera anledningar som jag inte går in på nu). Och de förlagen står stadigt kvar, till skillnad från de flera av de mindre förlagen (som jag inte skickade till). De har drabbats av konkurser, gått över till renodlad hybridutgivning, eller bara lagt ner.

Trouver, fr. = att finna/hitta

Jag vet att jag skrivit i en smal genre i och med att det är en dystopi för unga och unga vuxna, men det tycks finnas läsare därute. De är bl.a. trogna ett förlag som ger ut sådant som paranormal romance, dystopier, urban fantasy liksom helt vanlig feelgood.

Och det förlaget har manusstopp! Jag som laddat sedan flera månader tillbaka för att skicka till dem och missar intaget.

Vad gör man då?

Jo, mejlar och försöker förklara läget. Ber ödmjukt om att de kanske kan överväga att ta en titt ändå … Och hoppas, hoppas, hoppas.

Så nu sitter jag här. Utan förlaget med stort F – än (?!).Och har skickat till några få andra. Fastän hjärtat inte rikrigt är med.

Och det känns rätt hopplöst. Samtidigt som jag försöker se en mening i det.
Life goes on och alla andra klyschor. Om inte annat tillför det viss spänning detta, precis som jag förutspådde i ett tidigare inlägg.

To be continued …

Ps. Vet du förlag som du tror kan passa mitt manus, tipsa mig gärna. Tack!🙂

Att skriva eller att inte skriva?

Det är väl egentligen inte frågan. För att skriva har i alla fall liksom tidigare gått av bara farten. Men att skriva och redigera. Att försöka bli utgiven, det är frågan …

Inte utgivningen i sig kanske, men att vara författare. Att synas. Försöka synas. Bli läst. Bli sedd. Stå ut i mängden. Stå ut överhuvudtaget. Med bruset och alla andra som också försöker synas.

Det är frågan. Att hoppa upp och ner och, så att säga, vifta med min bok. Vill jag det?

Inte riktigt. Ändå. För att bli läst kanske det är värt det. Ett lågmält strävande kan jag tänka mig. Att liksom ta små steg som leder någonvart. Ja, en sorts snöbollseffekt kanske en kan få att hoppas på. Om jag lyckas ge ut mer än en bok vill säga.

För visst skulle det vara trevligt om ens bok blir läst, om den nu skulle bli utgiven av ett förlag.

Funderingarna hopar sig nu när jag överväger att prova att skicka manuset till några andra förlag än tidigare. Mindre förlag.

Nåväl. Redigeringen är nästan klar. Igen. Så varför inte göra ett nytt försök? Om inte annat kan det ju tillföra lite spänning i vardagen.

Vart ska manuset ta vägen?

Att redigera om och om igen … Vad håller jag på med?

Eftersom jag trivs väldigt bra med mitt gamla dystopimanus är det dock rätt nice att redigera om och om igen. Speciellt när det märks att det blir bättre.

Men vart ska manuset ta vägen? De få mindre förlag med traditionell utgivning som ev skulle kunna ge ut mitt mamus, de efterfrågar fantasy. Paranormal romance. Hbtqi-tema. Urban fantasy. Inte dystopier.

Ett par stora förlag med traditionell utgivning har uttryckt sig positivt om det och en förläggare på ett mindre förlag ville att jag skulle använda deras hybridtjänst – som jag inte ens visste att de hade. (Fast jag håller inte positiv feedback så högt från någon som vill att jag pytsar ut med typ 70 000 kr eller så för att de ska ge ut det jag skrivit.)

Tankarna drar iväg.
Vad håller jag på med? 

Nåväl. Jag redigerar väl klart mitt sista varv. Bara för nöjet att se allt färdigt igen. Vem vet? Kanske jag hittar någon som vill ge ut sedan. Traditionellt.

Eller? Tips mottages tacksamt.

Skrivtips: Skapa en levande protagonist

Under en tid gjorde jag inlägg med skrivtips här, för flera år sedan. Enkla tips som varit mig till nytta när jag lärde mig om skrivandet.

Som lektör ger jag olika skrivråd, om allt från hur man kan tänka kring hur lång en bok kan vara till skrivhantverkets olika områden.

Nu senast gjorde jag ett inlägg om att skapa en levande protagonist. Jag delar med mig av inlägget här då jag vet att ni är några aspirerande författare som kikar in ibland.

Om du vill följa mig som lektör och prenumerera på de inlägg som kommer ungefär en gång i månaden hittar du en länk längst ner. Men nu, månadens skrivtips!

Skapa en levande protagonist

Att protagonist är detsamma som huvudkaraktär har du säkert koll på, och om inte, så vet du det nu. Men hur gör man den karaktär som har huvudrollen i ens bokmanus levande? Ja, så att läsaren vill följa med i allt som den upplever och tar sig för.

Det finns mycket som är bra att tänka på och du får några tips här att ha med dig i skapandet av din huvudkaraktär.

Vad vill protagonisten?

Att ha en protagonist som vill något bidrar till att läsaren blir intresserad och känner engagemang.

En del protagonister styrs av inre drömmar och drivkrafter. Andra styrs av yttre omständigheter som de måste hantera för att komma vidare i livet. Ibland gäller både och, att den vill något men att det står något i vägen för att den ska nå det. Ibland styrs de av både och.

Hurdan är protagonisten?

Vad har protagonisten för personlighet? Är den komplex? Både kaxig och mjuk? Har den kanske oväntade intressen? Polischefen kopplar av med broderi. Kattuppfödaren med bågskytte.

En del menar att protagonisten måste gå att tycka om. Det betyder inte att din huvudkaraktär måste betraktas om ”snäll”, utan att den har någon kvalitet som gör att läsaren känner för den. Så viktigast är alltså att den skapar ett engagemang, att läsaren vill veta mer om den och hur den ska tackla de svårigheter den utsätts för och måste ta sig igenom.

Utvecklas protagonisten?

En protagonist som måste hantera livet, försöker nå en dröm eller ta sig förbi olika hinder, den förändras ofta på vägen. Lär sig något om sig själv eller andra. Och har på så vis utvecklats under handlingen.

Karaktärsutvecklingen är en viktig del av att skapa en så kallad rund karaktär, en karaktär som läsaren kan relatera till och känna för, oavsett vad den utsätts för. Inte sällan börjar det med att protagonisten känner sig låg, på fel plats i livet, och det den möter gör att den tvingas ta tag i sådant den annars inte skulle hanterat, vilket kan leda till att en personlig utveckling sker. Protagonisten som inledningsvis kanske upplevdes svag och räddhågsen, vågar nu mer och har fått ett bättre självförtroende.

Om konflikter och hinder, ja svårigheter som utmanar din protagonist och väcker läsarens intresse, kan du läsa om här.

Tips ett!

Studera några böcker och lägg fokus på just huvudkaraktären. Hur är den i början? Mot slutet? Vad drivs den av? Vad måste den möta för hinder och hur reagerar den på det? Hur löser den de svårigheter som uppstår?

Tips två!

Tänk på att en uppgiven och handlingsförlamad karaktär sällan är särskilt drivande. Och kan därmed uppfattas som tråkig och ointressant. En dipp kan fungera, men det behöver oftast finnas lite power, ja kämpaglöd, i din protagonist.

---

Hoppas tipsen är dig till nytta!

---

Här hittar du den länk jag nämnde ovan, om du vill prenumerera på skrivråd plus erbjudanden. I så fall kan du klicka här. Du får 11 nyttiga råd som utvecklar ditt skrivande direkt i din inkorg.🙂

Följa mallar och hoppas

Att skriva en bok handlar om mönster, att se och behärska dem. Fullända dem så att läsaren inte kan släppa blicken från sidorna. Inte kan sluta lyssna på ljudboken.

Mycket får vi med oss redan som barn. Sagor följer en viss mall. Omedvetet lär vi oss hur storyns dramaturgi byggs.

Ändå är det svårt att applicera det på eget skrivande. Just det precisa mönstret, varje litet steg och varje kurva, hur liten eller stor den än än är. Men det går ju att lära sig.

En lektör sa för många år sedan, om dystopin jag lämnat för ett utlåtande, ungefär: att den inte riktigt följer kurvan men en mall kanske inte måste styra varje element då det är en spännande och engagerande historia.

Och jag har redigerat sedan dess. Lagt till. Förstärkt. Men inte byggt om så mycket, mest bara justerat.

Så nu klurar jag på berättelsens  mönster när jag redigerar. Var det avviker från mallen och när det matchar. Om det är good enough?

Vad en sedan gör med ett dystopiskt YA-manus som de större förlagen ratat twice –  ändock i positiva ordalag – vet jag inte. Glor stolt på wordfilen och tänker att en dag när, en fått ut ett par andra titlar, då kanske något förlag vill ta en titt?

Hoppet sägs ju vara det sista som överger en, så kan hända att hoppet att just dystopin når läsare, aldrig försvinner.

Skriv en bok på en månad

Skriv en bok på en månad, nu i november. Du måste skriva minst 50 000 ord. Låter det galet? Är det ens möjligt? Enligt utmaningen National Novel Writing Month, NaNoWriMo, är det det.

Förra året deltog över sjuhundratusen deltagare i hela världen i november, den månad då denna otroliga utmaning genomförs. Över trehundratusen nådde målet om att skriva 50 000 ord på en månad. Kan de, kan du!

Tips för att få ihop 50 000 ord på 30 dagar

Utmaningen innebär att du ska skriva 50 000 ord på en månad. Du behöver alltså skriva 1667 ord per dag för att komma i mål. Vilket i praktiken betyder att du kan få ihop ett råmanus. Romaner för vuxna ligger ju ofta på minst 60 000 ord och uppemot 90 000 ord drygt.

Så hur gör du för att lyckas? Med de tips jag samlat här hoppas jag att du kan få ihop dina 50 000 ord.

1. Innan november

Inför NaNoWriMon drar igång är det bra att ha en idé till en berättelse som du strukturerat upp lite. Skriv synopsis (ett par, tre sidor) för hur handlingen ska utvecklas och vart den ska ta vägen på ett ungefär.

Bestäm att du ska skriva varje dag och om du bor ihop med någon eller några, berätta om utmaningen så att du får din tid och ja, så att du kanske kan få din egen hejaklack!

2. Var bekant med karaktärerna

Du bör ha skissat på dina karaktärer så att du vet vad de vill och måste göra samt att du har koll på vad som hindrar dem att nå sina mål. Lär känna dem innan du börjar skriva och gör en lista för vilka de är, vad de har för personligheter, intressen mm och hur de ser ut. Har du koll på dem innan du börjar blir det enklare att bara skriva, utan att hålla ordning på hårfärg och sådant.

3. Hur du kan skriva

Antingen skriver du kronologiskt eller så skriver du scener som skriker efter att få bli skrivna, oavsett om de ligger i slutet, mitten eller början. Det är okej att inte skriva ett manus från första sidan till sista, utan så som skrivlusten faller på.

4. Följ synopsis, eller inte

En del nya idéer kommer säkert under tiden du skriver. Ta det som det kommer. Följ skrivlusten eller följ din planering. Gör både och.

5. Skriv varje dag

För att få ihop 50 000 ord på en månad bör du skriva 1667 ord varje dag. En del skriver snabbt och andra behöver lite mer tid på sig. Men en dryg timma kommer du troligen behöva, kanske två. Det beror som sagt på hur snabb du är.

6. Registrera dig

Om du registrerar dig som en tävlande på https://nanowrimo.org/ kan du få dagliga tips och pepp. Och du kan fylla i hur skrivandet går, få en statistisk kurva. Du kan hitta andra skrivande och NaNo-grupper att träffa IRL där du bor, eller starta en själv.

Med andra ord, det finns en massa kul NaNo-relaterat du kan göra som inte ens innebär att skriva.

Bor du i Göteborg ses en grupp regelbundet både IRL (caféet på Science fiction-bokhandeln) och online.

7. Bara skriv, redigera inte

Ge dig hän åt att skriva. Skriv utan krav på att det ska vara bra, för det kommer det inte vara. Skriv framåt, peta inte i texten!

När november är slut

Då kan du ha ett färdigt råmanus. Det kommer kräva mycket redigering. Men ändå. Du kan ha ett helt manus klart att arbeta med. Och når du inte målet, vad gör det? Du försökte. Du kanske kom halvvägs och fick ihop 25 000 ord. Och det är inte illa det heller.

Om jag varit med?

Japp, 2013. Jag kom i mål också. Det blev ett råmanus till en ungdomsbok. Den ligger dock orörd sedan dess då andra skrivprojekt prioriterats. Men kanske jag fångar upp storyn igen. Som du ser i staplarna nedan var början lite trög. Sedan lossade det!

Ska du vara med?

Nu har du lite att ordna med om du inte redan börjat förbereda dig. Och som sagt, att komma halvvägs det är inte illa det heller. Var gärna med och försök nå målet, men låt det inte bli med kniven på strupen.

Det är en tuff utmaning och även jag som skriver lätt och snabbt när jag sätter mig tyckte det var svårt. Det gäller att ha både tid och ork. Om du varit med tidigare vet du vad jag menar.

Lycka till!

---

---

Gillade du det här skrivtipset så har jag ju fler tips samlade här på hemsidan (ta en titt i rubrikfältet) liksom på hemsidan som skrivcoach och lektör. Det här tipset, och andra, hittar du där. Länk:

https://helenaaskrivcoach.com/skrivtips/

Vill du ha tips varje vecka kan du följa mig på Instagram. Just nu har jag en inläggs-serie på tisdagar (#skrivtipstisdag) om att skicka till förlag.

www.instagram.com/helenaaskrivcoach

Nyttan av 10 år med blogg

Det har gått tio år sedan jag startade den här bloggen. Och jag är så tacksam för allt den gett.

Förutom att jag lättare hittar till orden – vilket var största syftet med att starta en blogg, att få ett flyt i allt skrivande – har jag fått flera vänner.

Inte trodde jag att bloggen skulle leda till författarvänner, ja, vänner som likt mig skriver och försöker få ut en bok. Några, faktiskt flera, är idag författare. En del har debuterat nyligen, andra för några år sedan. Ett par har startat förlag och andra kämpar, likt mig, med att få ihop ett bokmanus som förlagen vill ha.

Alla dessa människor, deras erfarenheter och allt de lärt sig om att skriva och att försöka bli antagen av förlag har peppat och utvecklat mitt eget skrivande. Jag har lärt mig om skrivhantverket och skrivprocessen men även om förlagsbranschen.

Jag är även glad och tacksam över vad alla bokomdömen som jag skrivit – och fortsätter skriva – gett mig. För utan dem skulle jag inte tagit steget att söka som recensent för BTJ, dvs bibliotekens egen katalog för nya böcker, som ligger till grund för deras inköp.

Dessutom har jag, under de år jag tog emot recensionsexemplar, fått göra ett par fina bekantskaper med nya författare och fått vara med och se deras författarskap utvecklas. Med bokmässan här i stan (Gbg alltså) har jag också fått träffa dem och prata lite.

Jag bloggar mindre idag bland annat på grund av tid. Det blir för mycket att vara på flera ställen samtidigt. Jag syns mer på Instagram och framför allt som skrivcoach och lektör.

Men bloggen kommer alltid vara en alldeles speciell plats. Min första plattform för att nå ut, få kontakt med likasinnade och lära mig mer om det jag gör allra helst i livet: läser och skriver!

Tack för att du läser, kommentarer och trycker på gilla. Tack för att du själv bloggar och delar med dig av ditt liv, ditt skrivande och det du läser. Tack!

---

På instagram hittar du mig på två konton. Ett personligare för skrivandet: @helenaaskriver

Och som skrivcoach och lektör med skrivtips och erbjudanden: @helenaaskrivcoach

---

Nu tar jag ett några veckors bloggpaus. Och sedan väntar inlägg om böcker jag läst och kanske någon rapport om det egna skrivandet.

Trevlig sommar!

Berga strand, Tjörn

Så nära att det bränns

Med Så nära att det bränns (2021) kommer Christina Lindström med ännu en briljant ungdomsbok. Den här gången är återigen en ung man i fokus, till skillnad från i Välj mig (2019) och ordningen i hennes böcker för unga känns liksom återställd.

Max är ännu en huvudkaraktär som sätter de unga struliga killarna på kartan. Han går på gymnasiet och studerar flitigt men dras till de snabba kickarna, trots att han lämnat det livet bakom sig. Men ett par tillfälliga möten med det förflutna drar in Max i en händelse som riskerar att vända upp och ner på hela livet.

Mitt i centrala Göteborg följer vi alltså Max. Men även Alice. Alice är osynlig inför föräldrarnas blickar – upptagna som de med egna bekymmer och sin nya vardag efter skilsmässan. Hon kämpar med att inte förlora greppet om sig själv när hon kontrolleras av pojkvännen. Betygen störtdyker och bara vännen ser.

Och just de vuxnas närvaro, liksom frånvaro, bidrar till bokens komplexitet. För även Max föräldrar har sina svårigheter.

Så nära att det bränns blir ännu en Lindströmsk favorit och rekommenderas oavsett om du hör till målgruppen, 15 +, eller har passerat den med råge. Läs!

Hyllade böcker och brister i kvalitet

Är många sålda exemplar av en bok en stämpel på ett gott skrivhantverk? En stark handling? Väl gestaltade karaktärer? Goda skildringar av miljö och detaljer? Trovärdiga dialoger?

Nej. Verkligen inte. Jag läser ibland böcker som jag upplever har brister i kvalitet. De är utgivna av traditionella förlag. Hybrid. Och egenutgivna.

Flera av dem ser jag hyllas stort. Inte av utbildade litteraturkritiker. Inte av BTJ-recensenter. Men av ”vanliga” läsare. Och jag blir nyfiken. Ser ju att de lovordas – om och om igen. De ska ges ut i fler format. Ibland översättas. Så jag läser.

Och kommer sällan igenom. För jag tycker de saknar flera skrivhantverksmässiga kvaliteter. Handlingen kan t.ex. vara vag och inte ha något tydlig anslag som fångar mitt intresse, liksom att handlingen kan vara splittrad. Det händer för mycket utan att det engagerar på alldeles för kort tid och när jag läser förstår jag inte vad som är viktigt. Allt, eller inget? Var ska jag lägga mitt fokus?

Många scener kan flyta på utan tydlig riktning. De bara finns och är och jag förstår inte vad de tillför till handlingen. De fördjupar inte. Ger ingen ny info utan upprepar det jag redan vet. Bidrar inte till att skapa framåtrörelse eller väcker nyfikenhet. En del är liksom småputtrigt trevliga men saknar syfte och fokus.
Det här är saker som jag upplever svårast att ha överseende med.
Jag vet att andra inte ens tänker på det. Är jag petig? En litteratursnobb? Nej.

Alla böcker har sina läsare och det är okej. Däremot tycker jag det är synd när de betraktas som ”välskrivna” och som en ”bra” bok. Att de blir en mall. En måttstock. Något oerfarna aspirerande författare har som förebild. Utan att förstå bristerna.

Men, förstår man, och vet, då kan man medvetet lägga sig på en viss nivå. Och tänka att det är good enough. Att man inte behöver tänka: dags för ett litteraturpris! Om vi ska tänka ytterligheter.

Men när man inte vet (inte ser) att det man skrivit kan upplevas som slarvigt, utan tror att det är ett gott hantverk, fastän bristerna är flera, då blir det ju tråkigt tycker jag, när läsare tror det är bra.

Och nej. Böcker behöver inte vara skrivna för att få priser. De behöver verkligen inte vara perfekta. Det är helt okej att de underhåller och är roliga att läsa för stunden. Men tänk vilket plus det skulle vara om de samtidigt varit aningens starkare och lite mer välskrivna. Då hade böckerna och hyllningarna landat lättare i mig.

Och vad föranledde nu det här långa inlägget. Jo, bland annat Fifty Shades of Grey, (2011) E.L. James, hyllade och dissade och omtalade bestseller, såld i 52 miljoner exemplar (enligt Wikipedia). Plus att jag lagt en del tid på att just läsa (eller snarare försökt läsa) flera hyllade svenska författare. På Instagram går det att hitta många fina böcker och få bra boktips. Men flera av dem som hyllats stort har förvånat mig. På grund av hur illa de varit skrivna.

Vill du läsa mer om ämnet, och hur förlagsbranschen bidrar till den bristande kvalitet jag upplever ska du ta en titt på Eva-Lisas inlägg om den hantverksmässiga skillnaden på ljudbok och fysisk bok.