Om att skriva

Skrivtips: Skapa en levande protagonist

Under en tid gjorde jag inlägg med skrivtips här, för flera år sedan. Enkla tips som varit mig till nytta när jag lärde mig om skrivandet.

Som lektör ger jag olika skrivråd, om allt från hur man kan tänka kring hur lång en bok kan vara till skrivhantverkets olika områden.

Nu senast gjorde jag ett inlägg om att skapa en levande protagonist. Jag delar med mig av inlägget här då jag vet att ni är några aspirerande författare som kikar in ibland.

Om du vill följa mig som lektör och prenumerera på de inlägg som kommer ungefär en gång i månaden hittar du en länk längst ner. Men nu, månadens skrivtips!

Skapa en levande protagonist

Att protagonist är detsamma som huvudkaraktär har du säkert koll på, och om inte, så vet du det nu. Men hur gör man den karaktär som har huvudrollen i ens bokmanus levande? Ja, så att läsaren vill följa med i allt som den upplever och tar sig för.

Det finns mycket som är bra att tänka på och du får några tips här att ha med dig i skapandet av din huvudkaraktär.

Vad vill protagonisten?

Att ha en protagonist som vill något bidrar till att läsaren blir intresserad och känner engagemang.

En del protagonister styrs av inre drömmar och drivkrafter. Andra styrs av yttre omständigheter som de måste hantera för att komma vidare i livet. Ibland gäller både och, att den vill något men att det står något i vägen för att den ska nå det. Ibland styrs de av både och.

Hurdan är protagonisten?

Vad har protagonisten för personlighet? Är den komplex? Både kaxig och mjuk? Har den kanske oväntade intressen? Polischefen kopplar av med broderi. Kattuppfödaren med bågskytte.

En del menar att protagonisten måste gå att tycka om. Det betyder inte att din huvudkaraktär måste betraktas om ”snäll”, utan att den har någon kvalitet som gör att läsaren känner för den. Så viktigast är alltså att den skapar ett engagemang, att läsaren vill veta mer om den och hur den ska tackla de svårigheter den utsätts för och måste ta sig igenom.

Utvecklas protagonisten?

En protagonist som måste hantera livet, försöker nå en dröm eller ta sig förbi olika hinder, den förändras ofta på vägen. Lär sig något om sig själv eller andra. Och har på så vis utvecklats under handlingen.

Karaktärsutvecklingen är en viktig del av att skapa en så kallad rund karaktär, en karaktär som läsaren kan relatera till och känna för, oavsett vad den utsätts för. Inte sällan börjar det med att protagonisten känner sig låg, på fel plats i livet, och det den möter gör att den tvingas ta tag i sådant den annars inte skulle hanterat, vilket kan leda till att en personlig utveckling sker. Protagonisten som inledningsvis kanske upplevdes svag och räddhågsen, vågar nu mer och har fått ett bättre självförtroende.

Om konflikter och hinder, ja svårigheter som utmanar din protagonist och väcker läsarens intresse, kan du läsa om här.

Tips ett!

Studera några böcker och lägg fokus på just huvudkaraktären. Hur är den i början? Mot slutet? Vad drivs den av? Vad måste den möta för hinder och hur reagerar den på det? Hur löser den de svårigheter som uppstår?

Tips två!

Tänk på att en uppgiven och handlingsförlamad karaktär sällan är särskilt drivande. Och kan därmed uppfattas som tråkig och ointressant. En dipp kan fungera, men det behöver oftast finnas lite power, ja kämpaglöd, i din protagonist.


Hoppas tipsen är dig till nytta!


Här hittar du den länk jag nämnde ovan, om du vill prenumerera på skrivråd plus erbjudanden. I så fall kan du klicka här. Du får 11 nyttiga råd som utvecklar ditt skrivande direkt i din inkorg.🙂

Annons
Om att skriva

Följa mallar och hoppas

Att skriva en bok handlar om mönster, att se och behärska dem. Fullända dem så att läsaren inte kan släppa blicken från sidorna. Inte kan sluta lyssna på ljudboken.

Mycket får vi med oss redan som barn. Sagor följer en viss mall. Omedvetet lär vi oss hur storyns dramaturgi byggs.

Ändå är det svårt att applicera det på eget skrivande. Just det precisa mönstret, varje litet steg och varje kurva, hur liten eller stor den än än är. Men det går ju att lära sig.

En lektör sa för många år sedan, om dystopin jag lämnat för ett utlåtande, ungefär: att den inte riktigt följer kurvan men en mall kanske inte måste styra varje element då det är en spännande och engagerande historia.

Och jag har redigerat sedan dess. Lagt till. Förstärkt. Men inte byggt om så mycket, mest bara justerat.

Så nu klurar jag på berättelsens  mönster när jag redigerar. Var det avviker från mallen och när det matchar. Om det är good enough?

Vad en sedan gör med ett dystopiskt YA-manus som de större förlagen ratat twice –  ändock i positiva ordalag – vet jag inte. Glor stolt på wordfilen och tänker att en dag när, en fått ut ett par andra titlar, då kanske något förlag vill ta en titt?

Hoppet sägs ju vara det sista som överger en, så kan hända att hoppet att just dystopin når läsare, aldrig försvinner.

Om att skriva, Skrivtips

Skriv en bok på en månad

Skriv en bok på en månad, nu i november. Du måste skriva minst 50 000 ord. Låter det galet? Är det ens möjligt? Enligt utmaningen National Novel Writing Month, NaNoWriMo, är det det.

Förra året deltog över sjuhundratusen deltagare i hela världen i november, den månad då denna otroliga utmaning genomförs. Över trehundratusen nådde målet om att skriva 50 000 ord på en månad. Kan de, kan du!

Tips för att få ihop 50 000 ord på 30 dagar

Utmaningen innebär att du ska skriva 50 000 ord på en månad. Du behöver alltså skriva 1667 ord per dag för att komma i mål. Vilket i praktiken betyder att du kan få ihop ett råmanus. Romaner för vuxna ligger ju ofta på minst 60 000 ord och uppemot 90 000 ord drygt.

Så hur gör du för att lyckas? Med de tips jag samlat här hoppas jag att du kan få ihop dina 50 000 ord.

white paper with note

1. Innan november

Inför NaNoWriMon drar igång är det bra att ha en idé till en berättelse som du strukturerat upp lite. Skriv synopsis (ett par, tre sidor) för hur handlingen ska utvecklas och vart den ska ta vägen på ett ungefär.

Bestäm att du ska skriva varje dag och om du bor ihop med någon eller några, berätta om utmaningen så att du får din tid och ja, så att du kanske kan få din egen hejaklack!

2. Var bekant med karaktärerna

Du bör ha skissat på dina karaktärer så att du vet vad de vill och måste göra samt att du har koll på vad som hindrar dem att nå sina mål. Lär känna dem innan du börjar skriva och gör en lista för vilka de är, vad de har för personligheter, intressen mm och hur de ser ut. Har du koll på dem innan du börjar blir det enklare att bara skriva, utan att hålla ordning på hårfärg och sådant.

3. Hur du kan skriva

Antingen skriver du kronologiskt eller så skriver du scener som skriker efter att få bli skrivna, oavsett om de ligger i slutet, mitten eller början. Det är okej att inte skriva ett manus från första sidan till sista, utan så som skrivlusten faller på.

4. Följ synopsis, eller inte

En del nya idéer kommer säkert under tiden du skriver. Ta det som det kommer. Följ skrivlusten eller följ din planering. Gör både och.

computer electronics hands keyboard

5. Skriv varje dag

För att få ihop 50 000 ord på en månad bör du skriva 1667 ord varje dag. En del skriver snabbt och andra behöver lite mer tid på sig. Men en dryg timma kommer du troligen behöva, kanske två. Det beror som sagt på hur snabb du är.

6. Registrera dig

Om du registrerar dig som en tävlande på https://nanowrimo.org/ kan du få dagliga tips och pepp. Och du kan fylla i hur skrivandet går, få en statistisk kurva. Du kan hitta andra skrivande och NaNo-grupper att träffa IRL där du bor, eller starta en själv.

Med andra ord, det finns en massa kul NaNo-relaterat du kan göra som inte ens innebär att skriva.

Bor du i Göteborg ses en grupp regelbundet både IRL (caféet på Science fiction-bokhandeln) och online.

7. Bara skriv, redigera inte

Ge dig hän åt att skriva. Skriv utan krav på att det ska vara bra, för det kommer det inte vara. Skriv framåt, peta inte i texten!

När november är slut

Då kan du ha ett färdigt råmanus. Det kommer kräva mycket redigering. Men ändå. Du kan ha ett helt manus klart att arbeta med. Och når du inte målet, vad gör det? Du försökte. Du kanske kom halvvägs och fick ihop 25 000 ord. Och det är inte illa det heller.

Om jag varit med?

Japp, 2013. Jag kom i mål också. Det blev ett råmanus till en ungdomsbok. Den ligger dock orörd sedan dess då andra skrivprojekt prioriterats. Men kanske jag fångar upp storyn igen. Som du ser i staplarna nedan var början lite trög. Sedan lossade det!

Ska du vara med?

Nu har du lite att ordna med om du inte redan börjat förbereda dig. Och som sagt, att komma halvvägs det är inte illa det heller. Var gärna med och försök nå målet, men låt det inte bli med kniven på strupen.

Det är en tuff utmaning och även jag som skriver lätt och snabbt när jag sätter mig tyckte det var svårt. Det gäller att ha både tid och ork. Om du varit med tidigare vet du vad jag menar.

Lycka till!



Gillade du det här skrivtipset så har jag ju fler tips samlade här på hemsidan (ta en titt i rubrikfältet) liksom på hemsidan som skrivcoach och lektör. Det här tipset, och andra, hittar du där. Länk:

https://helenaaskrivcoach.com/skrivtips/

Vill du ha tips varje vecka kan du följa mig på Instagram. Just nu har jag en inläggs-serie på tisdagar (#skrivtipstisdag) om att skicka till förlag.

www.instagram.com/helenaaskrivcoach

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Nyttan av 10 år med blogg

Det har gått tio år sedan jag startade den här bloggen. Och jag är så tacksam för allt den gett.

Förutom att jag lättare hittar till orden – vilket var största syftet med att starta en blogg, att få ett flyt i allt skrivande – har jag fått flera vänner.

Inte trodde jag att bloggen skulle leda till författarvänner, ja, vänner som likt mig skriver och försöker få ut en bok. Några, faktiskt flera, är idag författare. En del har debuterat nyligen, andra för några år sedan. Ett par har startat förlag och andra kämpar, likt mig, med att få ihop ett bokmanus som förlagen vill ha.

Alla dessa människor, deras erfarenheter och allt de lärt sig om att skriva och att försöka bli antagen av förlag har peppat och utvecklat mitt eget skrivande. Jag har lärt mig om skrivhantverket och skrivprocessen men även om förlagsbranschen.

Jag är även glad och tacksam över vad alla bokomdömen som jag skrivit – och fortsätter skriva – gett mig. För utan dem skulle jag inte tagit steget att söka som recensent för BTJ, dvs bibliotekens egen katalog för nya böcker, som ligger till grund för deras inköp.

Dessutom har jag, under de år jag tog emot recensionsexemplar, fått göra ett par fina bekantskaper med nya författare och fått vara med och se deras författarskap utvecklas. Med bokmässan här i stan (Gbg alltså) har jag också fått träffa dem och prata lite.

Jag bloggar mindre idag bland annat på grund av tid. Det blir för mycket att vara på flera ställen samtidigt. Jag syns mer på Instagram och framför allt som skrivcoach och lektör.

Men bloggen kommer alltid vara en alldeles speciell plats. Min första plattform för att nå ut, få kontakt med likasinnade och lära mig mer om det jag gör allra helst i livet: läser och skriver!

Tack för att du läser, kommentarer och trycker på gilla. Tack för att du själv bloggar och delar med dig av ditt liv, ditt skrivande och det du läser. Tack!


På instagram hittar du mig på två konton. Ett personligare för skrivandet: @helenaaskriver

Och som skrivcoach och lektör med skrivtips och erbjudanden: @helenaaskrivcoach


Nu tar jag ett några veckors bloggpaus. Och sedan väntar inlägg om böcker jag läst och kanske någon rapport om det egna skrivandet.

Trevlig sommar!

Berga strand, Tjörn
Böcker, Om att läsa, Om att skriva

Så nära att det bränns

Med Så nära att det bränns (2021) kommer Christina Lindström med ännu en briljant ungdomsbok. Den här gången är återigen en ung man i fokus, till skillnad från i Välj mig (2019) och ordningen i hennes böcker för unga känns liksom återställd.

Max är ännu en huvudkaraktär som sätter de unga struliga killarna på kartan. Han går på gymnasiet och studerar flitigt men dras till de snabba kickarna, trots att han lämnat det livet bakom sig. Men ett par tillfälliga möten med det förflutna drar in Max i en händelse som riskerar att vända upp och ner på hela livet.

Mitt i centrala Göteborg följer vi alltså Max. Men även Alice. Alice är osynlig inför föräldrarnas blickar – upptagna som de med egna bekymmer och sin nya vardag efter skilsmässan. Hon kämpar med att inte förlora greppet om sig själv när hon kontrolleras av pojkvännen. Betygen störtdyker och bara vännen ser.

Och just de vuxnas närvaro, liksom frånvaro, bidrar till bokens komplexitet. För även Max föräldrar har sina svårigheter.

Så nära att det bränns blir ännu en Lindströmsk favorit och rekommenderas oavsett om du hör till målgruppen, 15 +, eller har passerat den med råge. Läs!

Om att läsa, Om att skriva

Hyllade böcker och brister i kvalitet

Är många sålda exemplar av en bok en stämpel på ett gott skrivhantverk? En stark handling? Väl gestaltade karaktärer? Goda skildringar av miljö och detaljer? Trovärdiga dialoger?

Nej. Verkligen inte. Jag läser ibland böcker som jag upplever har brister i kvalitet. De är utgivna av traditionella förlag. Hybrid. Och egenutgivna.

Flera av dem ser jag hyllas stort. Inte av utbildade litteraturkritiker. Inte av BTJ-recensenter. Men av ”vanliga” läsare. Och jag blir nyfiken. Ser ju att de lovordas – om och om igen. De ska ges ut i fler format. Ibland översättas. Så jag läser.

Och kommer sällan igenom. För jag tycker de saknar flera skrivhantverksmässiga kvaliteter. Handlingen kan t.ex. vara vag och inte ha något tydlig anslag som fångar mitt intresse, liksom att handlingen kan vara splittrad. Det händer för mycket utan att det engagerar på alldeles för kort tid och när jag läser förstår jag inte vad som är viktigt. Allt, eller inget? Var ska jag lägga mitt fokus?

Många scener kan flyta på utan tydlig riktning. De bara finns och är och jag förstår inte vad de tillför till handlingen. De fördjupar inte. Ger ingen ny info utan upprepar det jag redan vet. Bidrar inte till att skapa framåtrörelse eller väcker nyfikenhet. En del är liksom småputtrigt trevliga men saknar syfte och fokus.
Det här är saker som jag upplever svårast att ha överseende med.
Jag vet att andra inte ens tänker på det. Är jag petig? En litteratursnobb? Nej.

Alla böcker har sina läsare och det är okej. Däremot tycker jag det är synd när de betraktas som ”välskrivna” och som en ”bra” bok. Att de blir en mall. En måttstock. Något oerfarna aspirerande författare har som förebild. Utan att förstå bristerna.

Men, förstår man, och vet, då kan man medvetet lägga sig på en viss nivå. Och tänka att det är good enough. Att man inte behöver tänka: dags för ett litteraturpris! Om vi ska tänka ytterligheter.

Men när man inte vet (inte ser) att det man skrivit kan upplevas som slarvigt, utan tror att det är ett gott hantverk, fastän bristerna är flera, då blir det ju tråkigt tycker jag, när läsare tror det är bra.

Och nej. Böcker behöver inte vara skrivna för att få priser. De behöver verkligen inte vara perfekta. Det är helt okej att de underhåller och är roliga att läsa för stunden. Men tänk vilket plus det skulle vara om de samtidigt varit aningens starkare och lite mer välskrivna. Då hade böckerna och hyllningarna landat lättare i mig.

Och vad föranledde nu det här långa inlägget. Jo, bland annat Fifty Shades of Grey, (2011) E.L. James, hyllade och dissade och omtalade bestseller, såld i 52 miljoner exemplar (enligt Wikipedia). Plus att jag lagt en del tid på att just läsa (eller snarare försökt läsa) flera hyllade svenska författare. På Instagram går det att hitta många fina böcker och få bra boktips. Men flera av dem som hyllats stort har förvånat mig. På grund av hur illa de varit skrivna.

Vill du läsa mer om ämnet, och hur förlagsbranschen bidrar till den bristande kvalitet jag upplever ska du ta en titt på Eva-Lisas inlägg om den hantverksmässiga skillnaden på ljudbok och fysisk bok.

Om att skriva

Insikter vid manusläsning

Jag gjorde en genomläsning av gamla YA- dystopin, den som gick till förlag för två år sedan och kammade hem fem positiva refuseringar. Det var över 1,5 sedan som jag läste igenom den sist. Och vad intressant det var med en ny läsning nu.

Överlag tycker jag att det är en bra och stark berättelse. Visst kan saker redigeras, det hör ju till, även om jag när jag skickade till förlag inte riktigt såg detta. För så är det ju. Vi är blinda för våra egna texter.

Det jag uppmärksammade nu, som jag inte sett tidigare så här tydligt – men dock haft en känsla för som jag inte kunnat sätta fingret på – var att texten flyter på en aning bättre i andra halvan. Där lyckas texten vara mer rakt på. Kärnfullare.

Att skriva sig varm och känna in handlingen och hamna mer ”rätt” allt eftersom är inte ovanligt när man arbetar med att få ihop ett bokmanus. Det är åtminstone något jag ser ibland som lektör. Jag har dessutom fått feedback på detta förr. Dels på ett helt manus, dels på de första sextio sidorna av ett annat. Feedbacken har uttryckt det ungefär som om något släpper, att allt lägger sig tillrätta …

Tyvärr känns det typ oöverstigligt att rätta till den första dryga halvan där fenomenet är att texten flyter mindre bra. Visst kan jag putsa till det jag ser som behöver justeras av enklare redigering men det andra, att få ordning på en mer ”trevande” text känns just nu bara jättejobbigt.

Klart det går. Jag är bara inte där nu att jag ens vill försöka. Och kanske det är dumt att harva på i snigelfart med ett annat och alldeles nytt manus, men jag tror ett manus i genren spänning för vuxna har en större chans att bli antaget. Gäller bara att få ihop det.

Men tillbaka till dystopin.

Om jag fick önska skulle jag vilja få hjälp att se både delar och helhet, få tips på utveckling utöver det jag själv klarar att se. För även om jag är van att betrakta text är jag förstås rätt blind för det jag själv skriver.

Att vara lektör och redaktör på sitt eget manus, är – vill jag påstå – omöjligt. I alla fall om slutresultatet ska bli helt awesome. Det behövs input från någon professionell, en redaktör med skarp blick för att utveckla manus.

Kanske jag har turen att få den hjälpen en dag med något manus, (spänningsromanen?) eller flera – om jag får hoppas och sikta högt. Jag ska bara få dem klara för förlag. Så jag återkommer om hur det gått om ett par, tre år år. Då borde väl åtminstone ett manus ha gått iväg till förlag. För snabb, det är inte mitt mellannamn.

Om att leva, Om att skriva

Torsdag blev måndag

Möjligen kan du ha märkt att jag bytt dag för blogginlägg. Eller inte. Hur som helst kändes det mer symmetriskt att inleda veckan med ett inlägg.

Annars blir här inga större förändringar. Bloggar om böcker, lite om skrivandet (just nu väldigt lite eftersom det skrivs väldigt lite) och en del annat ibland. Vardagsliv och företagande.

På tal om att det inte skrivs mycket så går det ändå framåt lite grann. Jag och min testläsare byter text med någon månads mellanrum. Upp till tio sidor per gång. Jättebra att få bolla råmanus med någon. Kanske en slipper skriva om så mycket senare då?

En anledning till att det går långsamt är ju utbildningen. Tiden jag lägger på den kunde ju annars gått till eget skrivande. Men, en sak i taget.

Senare i vår kommer jag i alla fall kunna titulera mig förlagsredaktör. Inte så att jag vill starta förlag, men det är ju alltid bra med fördjupade kunskaper om branschen.

Dessutom, om jag envisas med att vilja få ut min dystopi är det nog den egna vägen som gäller. Om nu inte något smått förlag vill ta sig än den. För det har jag inte ens testat, eftersom jag tycker mycket av deras utgivning liksom svajar – på så många olika sätt. Plus, många vill helst ha in fantasy i olika former. Så inte ens där ligger en dystopi för unga bra till.

Så, lite spretigt om allt och inget. Vi ses om en måndag eller två!

Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Om att leva, Om att skriva

Skriva sig till personlig utveckling

I FB-gruppen Skrivvänner frågade admin, Anneli Olsson och Stina Flodén om vår personliga utveckling i förhållande till vårt skrivande. Då skrev jag det här svaret i en kommentar:

”Jag har alltid skrivit, det vill säga från när jag var åtta, nio. Berättade spökhistorier för vänner, deltog i novelltävling på högstadiet och kom tvåa, fick en novell publicerad i en tidning när jag var nitton. Och sedan tog det stopp. Tyckte inte det ledde till något, att jag inte kunde… Alla berättelserna trängdes undan.

Sedan läste jag en, sett till skrivhantverket, så dålig bok när jag var 27, att jag tänkte att jag nog skulle kunna bättre.

Att kunna bättre är inget man liksom lär sig i ett nafs. Men idag har jag iaf fem positiva refuseringar på ett manus och en positiv refusering på ett annat. Och eftersom jag skriver i en hopplöst svårutgiven genre, dystopi för unga, är jag rätt nöjd ändå.

Jag är en – än så länge – outgiven författare. Utan skrivandet skulle jag inte arbeta med det jag gör idag (lektör) och jag skulle inte vågat satsa på att starta eget. Jag skulle inte haft ett arbetsliv som jag älskar.”

Det är rätt fantastiskt att ett intresse kan bli ens yrke. Ja, att det blir så mycket mer än något en ägnar sig åt ”bara” för att det är roligt. Inte trodde jag det i alla fall när jag fick ner alla berättelser på papper, där i tonåren. Eller vad säger du? Jobb och intresse, har det gått hand i hand för dig?

Anneli och Stina som skapat gruppen har också en podd, Skrivvänner. Passar alla som skriver och som vill höra deras tankar om allt möjligt skrivrelaterat, sådant de lärt sig och lär sig som författare. (En del av det jag lyfte i min kommentar tog de också upp i senaste avsnittet. Kul att få vara med.)


Har du lyssnat på deras podd? Vad tyckte du isf?