En kvart drygt

Vad svårt det är att få till manustiden när det är Kulturkalas i Göteborg och fint väder nog för att gå till mattorget på Gustav Adolfstorg och käka langos och churros eller när en kan utnyttja att det är gratis inträde på Liseberg om kvällarna nu. (Och ja, vi vann!)

För att inte tala om fredagkvällens AW med jobbet. Tror inte det blir något manusfix direkt imorgon kväll heller.

Men en dryg kvart, det blev det både igår och idag. Konstaterar jag stolt. Trots häng i stan efter jobbet. Bättre än inget tänker jag och hoppas på bättre med tid lite längre fram. 🙂

 

Fortsatt uppskjutande av goda anledningar

Fortsätter uppskjutarbeteendet lite lätt. Igår blev det redigering en halvtimma i alla fall, vilket innebar ett halvt kapitel som jag gjorde några mindre justeringar i.

Idag galen huvudvärk. Dels på grund av vädret som varit galet tryckande, dels på grund av att vara tillbaka i arbetet som är lite tokigt med chefsbyten och nyanställningar i personalgruppen. Flera saker att få huvudvärk av alltså. Och då får jag det. För sån är jag.

Så fortsatt dåligt med redigerandet så här på början av veckan. Däremot har jag läst desto mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är snart slut, bara knappa hundra sidor kvar. Och eftersom det var några år sedan jag läste den sist, och sett filmen minst en eller två gånger därefter förvånas jag över en del ändringar som jag inte mindes mellan bok och film. Som hur vissa karaktärer lyfts fram i filmen, som fått stå tillbaka i boken… Intressant det där med film- vs bokformatet. Roligt också att läsa något som jag trodde mig ha koll på och upptäcka bitar jag helt glömt bort. Nästan som att läsa en ny bok… 🙂

 

Supersociala veckan

Smallville

Skam och Smallville, två perfekta tv-serier att ägna sig åt istället för att redigera sitt manus. För tja, det är lite det jag gjort när jag kunnat redigera manuset under veckan. Jag har faktiskt även varit mer social än vanligt. Veckan inleddes med middag och sällskapsspel hos vänner, fortsatte med träning och dagen därpå en tur med andra halvan för att plocka björnbär (lite tidigt fortfarande, men vi fick ihop till en paj) och på torsdagen AW med vänner. Med all tid i världen för att redigera på fredagen – som var en ledig arbetsdag – blev det istället flera avsnitt Skam, och ja, Smallville. Precis som igår. En dag som avslutades med en mycket trevlig 60-års fest.

Skam

Ibland behövs pauser, så är det bara. Men ibland är det uppskjutarbeteendet som slår till. Jag hoppas det låter mig vara den här veckan, som är en helt vanlig vecka. Och inga sociala aktiviteter direkt mer än ett träningspass. Att jobbet däremot börjar på ”riktigt” med att alla kollegor är på plats är väl något som kanske kan påverka hur pigg jag kommer vara om kvällarna. Bra med en lugn vecka alltså, på alla sätt och vis.

Läsa läsa läsa. Och skriva.

​Jag har köpt böcker på nätet (det händer extremt sällan). Jag ville ha The Mangle Street Murders på engelska och den hittade jag varken på biblioteket eller i någon butik (inte för att jag letade jättenoga, men ändå). My Not So Perfect Life köpte jag för att det var länge sedan jag köpte en ny Kinsella och tyckte att denna senaste lät kul.

Men innan jag tar mig an dessa två ska jag läsa klart fjärde Harry Potter. The Goblet of Fire. Jag älskar inledningen på den. Den, liksom boken i sig, är mycket mörkare än de tidigare och språket upplever jag som tajtare, även om texten tenderar att flyta ut med tanke på att boken är drygt dubbelt så tjock som de föregående. Men vad gör det när läsningen ger så mycket? Det är underhållande, spännande och klurigt.

Annat som sväller ut i textväg är mitt eget manus. Jag har (som jag nämnt tidigare) lagt till några scener efter ena testläsarens önskemål och nu även ett helt nytt kapitel.

Nytt kapitel

I flera veckor funderade jag på feedbacken. Borde jag lägga till, borde jag låta bli…? Jag funderade på vad jag skulle skriva, vad som kunde behöva fyllas på. Det ledde efter ett tag till en tanke om en scen. En scen som blev ett kapitel. Och som nu ingår i manuset.

Och med de tillagda avslutande kapitlen har jag ett snart färdigt manus som i nuläget är på över 61 000 ord och 200 sidor. Första delen i min duologi (dystolopi/dystologi – hur som helst). Yay!

Med måtta

Semester är en period för återhämtning. Men ärligt talat, det har gått sådär. Manuset tar sin tid, och kan vara energikrävande. Fast manuset är inte boven. Jag hade bland annat behövt få besked om vissa arbetsuppgifter och eventuellt utökad tjänst innan ledigheten för att känna mig lugn inför vad som väntar i höst. Eftersom chefen inte kunde ge besked innan semestern (plus att chefen på andra jobbet vill att jag går upp lite i tid – och förstås gärna hade velat få svar innan semestern!) hamnade jag i någon sorts limbo vid semesterstarten. Inte vad jag behövde.

Depåerna av energi är relativt uttömda efter att jag gått en ettårig distansutbildning på 100% och jobbat 80%. Dessutom är större delen av procenten på ett nytt jobb eftersom jag bytte i maj förra året. Ett byte som var nödvändigt eftersom arbetsplatsen bara var för tokig. Jobbet var visserligen jätteroligt och jag hade jättefina kollegor. Tyvärr dök de fina kollegorna upp först mot slutet av arbetstiden eftersom arbetsgruppen på sexton personer helt och hållet byttes ut. Jag var näst sist med att sluta inom loppet av ett och ett halvt år (japp, längre än så var jag aldrig där). För att inte tala om hur knasigt året på nya arbetsplatsen varit…

Kanske jag borde låtit manuset varit och bara samlat kraft nu på semestern. Problemet är att om jag lägger det helt åt sidan blir jag superstressad. Hellre att jag håller mig till planen att arbeta lite grann när jag kan, än att tänka att jag gör jättemycket mer sällan.

Så jag försöker få ihop bitar jag vet jag mår bra av. Skriva. Läsa. Och vara lite social. Jag säger lite eftersom att vara för social i nuläget tenderar att trötta ut mig.

Varför skriver jag det här nu då? Jo, det är lätt att tro att vi som skriver/bloggar/jobbar/sköter hem och familj är någon sorts övermänniskor, opåverkade av livet runt oss. Men jag är varken övermänniska eller opåverkad.

Jag åstadkommer jättemycket emellanåt, men på bekostnad av något annat. När jag jobbat och pluggat samtidigt har jag t.ex. inte tränat överhuvudtaget och valt bort mängder av tillfällen när jag kunnat fråga vänner om att ses. Istället har jag tagit en stund i soffan, poppat popcorn och glott på tv:n. För utan de stunderna skulle jag aldrig fått ihop de andra.

Fast jag tror ni känner till det här. Eller? Jag kan i alla fall behöva bli påmind om att ta en sak i taget för otåligheten gör att jag vill få allt klart nu. Helst igår liksom. Och det vet jag att jag inte är ensam om. Därför får höstens motto bli att göra saker med måtta. Är ni med? 🙂

Skrivandet då?

Jo, jag har varken tagit skriv- eller redigerarpaus. Bara en vecka har manuset fått vara ifred. Det jag gör är att ändra efter testläsares kommentarer. Många bra sådana så inga större problem.

Tanken här nu under semester var att sitta med manuset max två timmar om dagen. Jag har en tendens att bli för trött för att göra något vettigt annars. Därför är det så bra med att ”bara” kunna följa feedbacken. Då slipper jag tänka så mycket själv. En del respons ignorerar jag lite lätt, annan tar jag verkligen mig an.

Som att ena testläsaren tyckte det var lite av en lucka mellan två kapitel. Nu är det åtgärdat.

I morse fick jag ett ryck. Jag läste igenom föregående kapitel och behövde inte göra så många justeringar där. Båda testläsarna tyckte det flöt snyggt (eller så var de för trötta för att säga annat…). Sedan kom rycket. Jag hade funderat ett tag på vad som händer mellan dessa kapitel. Det skiljer nästan ett dygn mellan dem, så rätt mycket händer faktiskt, men jag hade mest upplevt det som en sorts transportsträcka. Nu passade jag på att utnyttja luckan till att lägga till ett par scener där jag förhoppningsvis lyckats fördjupa ena karaktären och även lyckats göra Staden de befinner sig i mer tydlig.

Så en snabb nedskrivning av det jag ville ha med i morse, sedan en tur ut, lite förberedelser med andra halvan för en omtapetsering av en fondvägg och nu en mindre omarbetning av det jag skrev i morse. De där max två timmarna per dag har jag överskridit idag. Men vad gör det. Jag har nämligen underskridit dem rejält de flesta föregående dagar. 🙂

Dagens resultat.

Bäst att dokumentera vad en pysslar med. Nu så här i redigeringsomgång nummer… ? (Jag har tappat räkningen!) känns allt bara så himla segt. Men inte konstigt om det blir segt när jag lägger till nya scener och nya kapitel. Jag började semestern med att lägga till tre kapitel på slutet. Bara det tog ju en vecka att få ordning på. Dessutom har jag planer på att eventuellt lägga till ytterligare ett kapitel lite sådär i början. För att få med en karaktärs perspektiv lite tidigare… Det kapitlet håller jag på att tänka på. Tankeverksamhet ska inte underskattas för själva skrivandet.

Men nu, Buffy och chokladmuffins med grädde.

 

Pistolfritt ja…

Jag letar nya ord. Märker att en del tenderar att återkomma rätt ofta i manuset mitt. Så är det ju när en skriver. Då upprepas lätt vissa ord. Tankarna är begränsade och vi återanvänder ord och uttryck för att vi av någon anledning föredrar just dem.

Därför är det så bra att ta en titt på synonymer emellanåt. Jag använder förstås words synonymhjälp, men den är så där bra. Hellre gör jag sökningar på nätet och använder någon ordbok ibland. Det gäller att hitta rätt synonym så att jag inte förlorar den exakta betydelsen, eftersom många ord ju inte går att bytas mot vad som helst.

Men när det kommer till vapen… Jag nämner det vid några ytterst få tillfällen i manuset och kände att jag inte ville skriva pistol varje gång. Handeldvapen är rätt tungt som alternativ. Och puffran, det passade liksom inte heller. Sagt och tänkt, jag tog en titt på words förslag.

Kontanter? Betalningsmedel? Förmögenheter? Rikedomar? Penningar? Mynt? Slantar? Och Cash? What?! Har jag helt missuppfattat vad en pistol är? Borde restauranger och fik numera säga att de är pistolfria, när de menar att de är kontantfria? Eller ska jag säga att jag inte har några pistoler, när jag vill förklara att jag inte har några rikedomar? Eller ska jag säga till tiggarna att jag inte har pistoler på mig när jag talar om att jag inte har några mynt att skänka?

Word alltså…

Gissa lyckan när jag däremot funderade på en synonym till ett uttryck och upplevde det som om jag endast hade två alternativ att välja mellan och på egen hand lyckades komma på ett tredje alternativ. Ett alternativ som jag i en snabb sökning i manuset upptäckte att jag inte ens använt förut. Yay – ett nytt ord! Fler sådana upptäckter tack. 🙂

 

PS. När jag skrev min senaste uppsats blev jag tokig på mig själv. Snacka om återanvändning av ord. Ta gärna en titt på inlägget: Sålunda likt dock utgår således. Det är inte långt. DS