Om att leva, Om att skriva

Ljummet och ont, här och där

November är, som det ju konstaterats av väderfolket på tv, en ovanligt varm november i år.

Jag som ogillar kyla, helt enkelt eftersom jag fryser lätt och spänner mig, tycker det är helt okej. Även om det är tråkigt att det beror på klimatförändringar.

Mina promenader har det blivit stopp för. Är det inte onda knän som jag ska undvika att överbelasta så är det nu en ond fot. Råkade trampa ytterst lite grann snett i förra veckan och efter det har jag haft ont i vristen.

Jag tycker inte jag ser så lastgammal ut men känner mig sådan. Ont i nacke, vrist, rygg och knä. Och en nervskada i foten med. Som ger sig till känna nu när jag byter till helt okej kängor och stövlar men från hyperergonomiska träningsskor.

Ursäkta klagosången, men när än det ena och än det andra inte funkar som det ska då känns det lite trögt. Jag brukar alltid tänka, när jag tycker att något är jobbigt, att jag ju i alla fall har en kropp som fungerar.

Nåväl. Jag har det rätt bra ändå. Behöver t.ex. inte masa mig upp tidigt till ett jobb i snålblåst och regn i sidled. Något jag uppskattar lite extra nu i mörka november.

Dessutom avslutade jag förra veckan med att få ordning på ett formulär på företagets hemsida. Ett formulär för anmälningar till mitt kommande nyhetsbrev, Skrivtipsbrevet!

Och så fick jag färdigställt den mejllista jag påbörjat tidigare som jag då inte fick till att synka med tjänsten för nyhetsbrev. Ja, ibland funkar bara inget. Men så i fredags löste det sig lätt.

Så. Glad över detta firade jag med en fika på ett nästan helt tomt café. Ett rätt bra sätt att avsluta arbetsveckan.

Hoppas du har det bra. Kanske att ditt skrivande går lite bättte än mitt…? För här är det nästan obefintligt. Men det börjar dra i mig. Antingen att fortsätta med del två av dystopin, eller att redigera om del ett. Får se vad jag landar i.

Om att skriva

Tess Williamsson – fantasydebutant med ny serie för unga

Idag presenterar jag Tess Williamsson, som debuterar med Dödens Saga – Saknad, den första boken i en serie, vars idé till handlingen föddes ur ett rollspel.

Välkommen Tess Williamson – varsågod och berätta lite om dig själv:
Jag är född och uppvuxen i de småländska skogarna. Att bli författare har alltid varit en dröm, även om jag inte vet om jag kan lägga till mig med den titeln, riktigt än. Jag skriver på fritiden och spenderar mina dagar som lärare på en högstadieskola, där jag undervisar i engelska. Bryter på skotska och älskar allt skotskt. Mitt hjärta fröjdas när jag är där och min själ får ro. Feud, Eilans hem, är baserat på detta underbara land. Eilan är huvudperson i min debutbok Dödens saga- saknad. Den släpps den 23/10 och riktar sig till unga vuxna/ vuxna. Det är början på en saga och Hopp är under arbete. Välkomna till Sinud!

Tess Williamsson,
foto Cilla Ingemarsson

Hur har skrivprocessen sett ut för Dödens saga-Saknad?
Dödens Saga- Saknad skrevs först i pappersform. Det blev hela fem kollegieblock. Efter att de legat till sig lite i min bokhylla började jag skriva in dem på datorn. Det tog sin lilla tid, om man säger så. Tanken att skicka den till ett förlag dök kort upp men lades på hyllan. Jag var helt enkelt för feg. Med jämna mellanrum fick jag för mig att läsa den och redigera den, ganska halvhjärtat då jag inte hade arbetat upp mod nog att skicka in den eller ens låta någon annan läsa den. När en kollega så tjatade sig till att läsa de första 30 sidorna och krävde mer text mitt i natten, började jag redigerandet på allvar. Till slut satt jag där med 254 000 ord.

Dessa har jag kapat ner till dryga 180 000, vilket var en både enklare och svårare process än jag förväntade mig. Att skriva bort en karaktär var enkelt, att ändra fraseringar tuffare. För var gång jag läser den lyckas jag ändra på något, inte alltid något stort men det verkar som att det alltid finns mer finlir. Tar det någonsin slut? Blir man någonsin nöjd?

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Dödens saga – Saknad?
Absolut svårast var baksidestexten, hur konstigt det än låter. Jag fann det ofantligt svårt att sammanfatta innehållet och skapa en vilja och en nyfikenhet att lyfta boken och läsa den. Lättast att skriva är episoderna med Döden eller Taloch. Där har jag som författare mycket lite att säga till om. Karaktärerna vet precis vad de vill hela tiden, vilket är skönt.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag måste erkänna att jag inte har det. Jag skriver när tiden tillåter. Det räcker med att jag sätter mig ner och öppnar dokumentet för att mina fingrar ska veta vad de ska göra. Jag tänker inte aktivt på manuset men någonstans i bakhuvudet, verkar det alltid snurra, för orden kommer alltid till mig.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Dödens saga?
Jag har fått hjälp av min redaktör, som också har anlitat en lektör. Annars är det mest jag som läst och ändrat, ändrat och läst. Blir man någonsin nöjd?

Vad handlar din bok om?
Dödens Saga- saknad handlar om Eilan, som lämnar hemmet för en chans att få leva livet. Med 9 överbeskyddande bröder är det nära nog omöjligt att göra hemma. I den lilla staden Pemdri möter hon Hope, en prästinna i guden Zanixs tjänst. De slår följe och snart utökas sällskapet med Aluinn och Taloch. Det räcker med en blick från Taloch för att passionen mellan honom och Eilan ska flamma högt.

Ett förestående bröllop i Feud, Eilans hemland, får de alla att bege sig dit. Väl där får de ett uppdrag av Eilans morbror Struan, som de andra kallar Zanix och jakten på det försvunna barnet inleds.

En kväll lämnar Eilan lägerelden för lite lugn och ro. Ute i skogen möter hon en man i svart, en man hon inte lyckas glömma trots att deras möte är alldeles för kort, en man som dyker upp när hon som mest behöver det. En man de andra i sällskapet räds.

Hur fick du idén till boken?
Idén kom från ett rollspel som jag och en vän uppfann en sommar. Det var tänkt att vi skulle spela kampanjen med vår rollspelsgrupp, men när världen var skapad, äventyret färdigt och karaktärerna hade funnit sina röster, insåg vi att vi inte kunde låta några andra spela detta. Sagt och gjort. Vi spelade det själva. Jag tror att jag den sommaren tillbringade mer tid med att skicka korta teasers till min vän än med att jobba.

När hösten kom och kampanjen var över, vägrade karaktärerna lämna mig. Det var som att de hade mer att säga. Tanken från början var att skriva ner äventyren vi upplevt, men det växte, karaktärerna fick ännu mer eget liv och jag upptäckte att jag tyckte det var fantastiskt roligt att skriva.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Det är svårt att svara på. Jag skrev hela Dödens saga- saknad på papper. Så från att jag började fylla kollegieblock med ord tog det kanske 1-2 år innan fem block var fyllda och sagan klar. Att sedan skriva in den på dator tog nog minst lika lång tid. Sedan bodde den i min byrålådas mörker i typ 15 år. När jag väl började arbeta aktivt med den tog det ungefär ett halvår innan jag vågade skicka iväg den till förlag. Sju månader efter avtalet skrevs på kommer jag att ha den färdiga boken i min hand. Det är helt ofattbart.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok
Skriv, bara skriv. Våga tro på dig själv. Har man en saga som behöver berättas, berätta den. Lägg mindre vikt vid formalia och mer vid innehållet. Det är trots allt berättelsen som ska fånga läsarens intresse. Framför allt, våga drömma!

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Boken är min dröm. Min största dröm så länge jag kan minnas. Att sätta ord på papper är något jag alltid gjort, berättat historier likaså och att nu få dela det jag skrivit med resten av världen är en ofattbar känsla, som både får mig att vilja dansa av glädje och lägga mig under ett täcke och gömma mig för omvärlden.

Planer för fortsatt skrivande?
Dödens Saga – Hopp är under arbete, as we speak. Också den skrevs först på papper och det tar lite tid att överföra detta till ett elektroniskt forum. Lägg till faktumet att jag liksom ”råkade” skriva in en ny karaktär sida tre … Det blir en del omskrivningar och tillägg om man säger så. Dessutom vet jag att jag kommer att skriva till en hel del efter råmanuset är klart, men det är en del av min skrivprocess och att se karaktärerna växa fram på skärmen framför en är ett fantastiskt nöje.

Info om boken 
Releasedatum: 201023
Målgrupp : unga vuxna/vuxna
Antal sidor: 564
Förlag: Nicole Publishing
Författarporträtt: Cilla Ingemarsson
Bokomslag: Anders Nyman

Tack för detta Tess Williamsson, så roligt att få veta mer om din debut och din skrivprocess. För dig som vill följa Tess i sitt författarskap och bokens väg ut till läsare kan göra det på Instagram: @tesswilliamsson Nu önskar jag dig, och Dödens saga – Saknad, allt gott och att du och boken hittar hem till många nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Semestrat, skrivit, väntar svar och stör mig

Tog ledigt litegrann förra veckan. Bytte stad mot kust. Och lät datorn vara ett par, tre dagar. Så skönt.

Och jag skrev lite. För hand. Något jag gjort från och till i snart en månad. Inget fancy, bara för mig själv. Ingen ska läsa. Jag ska inte redigera det. Utan jag skriver för att jag vill.

För med drömmen om att ett förlag ska säga ja till dystopin så har det blivit lite tvång över skrivandet. Jag gillar det fortfarande men tycker drivkraften har blivit lite… skev. I nuläget är jag så nöjd med flera positiva refuseringar att de sista tre förlagens mycket troliga nej (de borde ha svarat nu) inte gör mig så mycket.

Jag håller på att ladda om. Kanske blir det dystopin jag tar upp igen. Kanske något annat. Men i första hand prioritetar jag mina uppdrag, träning och återhämtning. Så egna skrivandet kommer lite längre ned på listan.

Och, på tal om saker som kommer längre ned i prioriteringen. Augustpriset för barn och unga. Som är EN kategori. Trots att bilderböcker för små barn verkligen inte kan jämställas med böcker för tonåringar. Vad säger detta egentligen om synen på litteratur för barn? Och barn?! Helst skulle jag vilja ignorera hela priset, men kan liksom inte låta bli att vara nyfiken på hur det går. Så, här är listan på de nominerade 2020:

Årets svenska skönlitterära bok: 
Minnestrådar, Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk, Lydia Sandgren
Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor av Thomas Tidholm
Renegater, Klas Östergren

Årets fackbok:
Livets tunna väggar, Nina Burton 
Familjen, Johanna Bäckström Lerneby 
Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba  
Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting
Billie, Korven och havet, Julia Hansson 
Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke 
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson
Alltid hejdå, Alma Thörn

I år har jag inte läst en enda, men har kikat på Samlade verk ett tag. Och nu blir det ju tjurrusning på biblioteken så långa väntetider väntar. Inte tänker jag shoppa loss heller. Flera saker talar emot för det. Har du läst någon av de nominerade? Någon att rekommendera i så fall?

Om att skriva

Eva Holmquist, van fantasyförfattare

Då var det dags att presentera bloggens första gästförfattare. En etablerad författare som kom ut med sin första bok för redan 14 år sedan. Men nu så får hon berätta mer om sig, sitt skrivande och sin nya bok på egen hand.

Mitt namn är Eva Holmquist och min första bok kom ut 2006. När min bok Blodskifte kom ut 2017 kallade BTJ mig för något av en veteran inom svensk fantastik och med tanke på antalet titlar så ligger det nog något i det. Mina berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Jag skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver jag facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Eva Holmquist


Jag är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Numera bor jag i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

Min senaste bok, Kimya, är första delen i en ny urban fantasy-trilogi som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Den riktar sig mot unga vuxna och kommer som tryckt bok 17 oktober. E-boken har redan släppts.

Hur har skrivprocessen sett ut för Kimya?
Eftersom det tagit lång tid att få den klar så har skrivprocessen sett olika ut under tiden. Min normala skrivprocess är ungefär så här:

  1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
  2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
  3. Viloperiod.
  4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckas med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
  5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
  6. Testläsare läser andra utkastet.
  7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
  8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
  9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
  10. Korrekturläsning av mig och andra
  11. Produktion
    Eftersom jag började skriva på Kimya för så länge sedan så skrev jag inte första utkastet i en följd utan skrev och redigerade lite huller om buller. Efter att jag plockade upp manuset igen för att påbörja en ny redigering så började jag på punkt 4 i processen ovan och gick igenom alla resterande faser.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Kimya?
När jag började skriva Kimya så hade jag en bild av vad jag ville förmedla och berättelsen jag skrev svarade upp mot det. Samtidigt kändes det som om det var något som saknades, men då kunde jag inte identifiera vad det var. När jag påbörjade redigeringen av den förra sommaren var det mycket som föll på plats. Jag tror att berättelsen behövde den tiden för att mogna.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag försöker skriva något varje dag även om det kan vara svårt nu i releasetider… 😉
När jag skriver första utkastet vill jag sjunka ner i världen och händelserna. Då avstår jag från all redigering.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Kimya?
Jag har haft hjälp av många testläsare. Det rör sig nog om sammanlagt tio stycken. Dessutom har jag haft hjälp med korrekturläsning och naturligtvis lektörsläsningen av förlaget som var intresserade av första versionen av berättelsen.

Berätta vad Kimya handlar om?
Den utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med förbjuden magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Du får följa David, Gina och Falk. Alla tre har mål som de är beredda att göra allt för att nå. David som är föräldralös gör allt för att hitta någon som är beredd att acceptera honom för den han är. Gina som har utvecklat en ny kraft som hon måste lära sig kontrollera innan hon blir avslöjad. De båda ungdomarna måste möta sina krafter mot Falk som förföljt magiker under lång tid. Han är på jakt efter det magiska vapnet Kimya för att ta makten över staden och utrota magiker.

Hur fick du idén till Kimya?
Den första boken som jag skrev som det blev något av var en hästbok till min dotter som just då börjat läsa själv och det fanns inga böcker som hon tyckte var roligt att läsa. När den kom ut så ville jag skriva något åt min son också så då frågade jag honom vad han ville att jag skulle skriva om. Hans svar var att boken skulle handla om magiker i framtiden och det var den frasen som gav upphov till berättelsen.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Jag började på den 2006, men har inte arbetat med den under hela den tiden. Den var i skick så att den cirkulerade på olika förlag. Från ett förlag fick jag lektörsomdöme och gjorde en redigering efter det. När den var klar hade förlaget lagt ner sin verksamhet. Sedan hade jag ytterligare testläsare som läste och kommenterade, men innan jag hann påbörja en ny redigering så dök det upp andra projekt som gick före. Det slutade med att berättelsen låg i fem år. Under den tiden var det en av testläsarna som med jämna mellanrum frågade när den skulle vara färdig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i redigeringen och det var förra sommaren. Därefter har den utökats en hel del så den är numera dubbelt så lång och nu känner jag att berättelsen har blivit det som jag drömde om.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Skriv något varje dag och vänta med redigeringen tills första utkastet är klart. När du skriver varje dag är berättelsen hela tiden levande, uppstartsträckorna blir kortare och kvaliteten blir bättre.

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Kimya är första boken i en trilogi och i de följande böckerna kommer vi fortsätta att följa Gina, David, Falk och alla de andra i Fyrstaden. En första idéutveckling är gjord för bok två och tre, men innan jag kan börja jobba med dem på allvar så har jag en del andra skrivprojekt som ska slutföras …

Planer för fortsatt skrivande?
Jag skriver hela tiden på nya berättelser och har många skrivprojekt i gång samtidigt. ”Ett nytt hem” som är en science fiction berättelse om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang ligger hos en lektör för närvarande. Jag skriver också på en urban fantasy serie med kortromaner. Stulen magi, som är den första, är i slutredigeringsfasen. Dold magi, skriver jag första utkastet på. Min tanke är att tre böcker i serien ska vara klara innan de publiceras. Dessutom är jag på gång att börja skriva första utkastet av fortsättningen på Blodskifte. Så det är mycket på gång just nu … 

Kimya-info:
Releasedatum 2020-10-17
Målgrupp Unga vuxna
Antal sidor 356 sidor
Förlag Ordspira Förlag
Omslag Ulrica Edvinsson Sundin

Eva Holmquist har även gett ut följande titlar:

  • Kedjor känns bara när du rör dig
  • Det är inte så lätt som du tror
  • Hoppa så fångar jag
  • Förlora för att vinna
  • Attentaten i Gallus
  • Gallus brinner
  • Ur askan av Gallus
  • Blodskifte
  • Ödeland

Tack för detta Eva. Håller tummarna för att du och Kimya hittar hem till såväl gamla som nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Provar att presentera författare

I somras frågade en författare i en grupp på FB om möjlighet att få synas på bokbloggar inför boksläpp. Eftersom jag tycker det är roligt när bloggare presenterar författare hängde jag på. Dessutom hade jag lite ont om idéer för inlägg så detta passade mig utmärkt.

Så i slutet av oktober kommer två författare att berätta om sitt skrivande, ja sin skrivprocess och sina nya böcker.

Det ska bli spännande att se hur det faller ut och hur jag tycker det känns. Båda är relativt okända för mig. Jag har inte läst böckerna så jag tycker varken bu eller bä om dem. Den ena är debutant och den andra etablerad. Jag ser dem på Facebook och Instagram ibland men följer ingen aktivt.

Jag gör det här för att lyfta själva författandet och vägen till deras kommande böcker. Kanske de kan ge något tips också, till alla som vill ge ut en bok en dag. Så frågorna till dem har fokus på skrivprocessen eftersom bloggen bland annat handlar om det.

Så nu vet du vad du har att vänta om några veckor. Hoppas du kommer tycka det är roligt och intressant att ta del av. Om inte annat så tycker jag det.

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Om att skriva

Hur det går med manuset


Under semestern läste jag igenom manuset för första gången sedan februari, då jag skickade det till förlag. Under våren har några positiva refuseringar, liksom standard, trillat in.

Förlagen kanske inte vill ha det (trots lovord) och det handlar nog mest om att det inte passar dem, att de inte tror tillräckligt på min dystopiska historia. För handlingen tycker jag håller, liksom karaktärer och miljö.

Visst kan det bli bättre. Men då, för ett drygt halvår sedan, då var det här det bästa jag kunde åstadkomma.

Mest kan det, i mitt högst personliga tycke som författare till det, och med mina skrivcoachs-ögon (man är ju liksom alltid blind för det egna), bli mycket rappare inledningsvis. Några partier funderar jag på att stryka liksom korta ner, rejält. Ofta kan jag gå mer rakt på.

Klassiska brister. Inget stort att ändra. Jag har scener med ett syfte, scener som bidrar till att fördjupa, förklara, driva fram handlingen osv. Jag har kapitel som är jag tycker är lagom långa och karaktärer som bidrar med något specifikt.

Jag avvaktar med redigering. För tänk OM ett av de tre, fyra förlag som är kvar att ge svar, säger ja. Hellre redigera med deras hjälp än börja på egen hand. Under tiden jag väntar småredigerar jag del två och skriver till nya scener. Med betoning på SMÅ i redigerar. Det är inte mycket tid jag lagt på att sitta ned med manusets del två de sista månaderna. Men processen pågår ändå. Bara lite mer i huvudet än i datorn då.

Hur går det för dig? Skriver eller redigerar du? Väntar på svar från förlag?

Om att läsa, Om att skriva

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?

 

Om att leva, Om att skriva

Sommar och jag tar paus

Det har regnat flera dagar. Kanske lika bra det. Uppdrag (skrivcoachning, liten lektörsläsning) har trillat in och jag har fått en del att göra. Och det är ju väldigt roligt när det blir så.

Jag har i alla fall badat, när det var som finast häromveckan. Jag lånade svärföräldrarnas sommarhus på Tjörn. Och var jag själv med katterna tills andra halvan kom på helgen. Eller själv. Det är ett sommarhusområde så en del sommargäster har flyttat ut. Plus att det finns åretruntbor.

Redigeringen går sådär. Vet inte varför det tar emot. Tror att jag vill ha någon som kollar på det jag skriver, som liksom säger att det nyskrivna är bra. Och som vet hur det var innan. Saknar helt enkelt den möjligheten från kursen. Nu känner jag mig vilsen.

Jag är även lite trött. Prioriterar alltid uppdragen innan eget skrivande och redigerar med energin som blir över. Och ibland, när energin finns, går jag hellre och tränar eller bakar. Jaja, antar att jag på något vis laddar för manuset. Känner igen beteendet med långa, flera månaders paus, med skrivveckor därefter.

Nästkommande tre veckor blir det bloggpaus. Sedan dyker ett inlägg om juli-läsningen upp. Kan redan säga att jag läst två olika, men fina ungdomsböcker. En som jag blev kär i och en som jag inte gillade, egentligen, men den var så bra skriven att jag läste klart ändå. Då har man lyckats som författare.

Nu önskar jag dig en fin juli. Vi håller tummarna för bad och skrivlust, två saker som gör livet bäst. Ses i augusti igen!

Om att skriva

Om att skriva och tackla refuseringar

Många som skriver och blir refuserade har lagt oerhört mycket tid sina manus. Men det tar ju inte förlagen hänsyn till.

Att lägga oerhört mycket tid på sitt projekt kan jag skriva under på. I antal år, som jag redigerat och skrivit från och till, med och utan hjälp, blev det fem år innan en tur till förlag. Nu har jag lagt ytterligare två år på samma manus.

Med förra förlagsvändan tror jag att jag fått fjorton, femton refuseringar. Och med ett annat manus cirka åtta refuseringar är jag uppe i drygt tjugo.

Det är tråkigt att bli refuserad men min självkänsla och mitt skrivande står inte och faller med att ett förlag säger nej till det jag skrivit.

Kanske är jag enligt förlaget dålig på skriva. Ja, då får jag försöka bli bättre. Kanske är mitt manus inte något de vill ge ut. Kanske de inte vågar satsa på mig, en okänd debutant.

Som tur är har jag den här gången fått flera fina positiva refuseringar så jag tror inte att jag är ute och cyklar. Det underlättar förstås, när det kommer till att att ta alla nya nej.

Vi är alla olika, och jag är rätt glad för denna sida av mig själv. Min värld faller liksom inte samman på grund av några nej. Att skicka till förlag och bli refuserad är en del av ett författarskap. Precis som att gå anställningsintervju, eller att som skrivcoach inte få ett uppdrag från en kund som hört av sig med frågor. Tråkigt. Men inte hela världen.

Hur känner och tänker du?