Om att skriva, Skrivtips

Snart skrivtips

Skrivtipset har saknats här under början av januari men det är på gång. Som i höstas kommer jag skriva ett skrivtips per månad. Även om vissa små tips kanske slinker med i de ordinarie inläggen om skrivandet får de ju inte rubriken skrivtips, så som det kommer bli om lördagarna. Och vad är väl bättre än att börja varje månad med ett tips. Så får det bli. Som i höstas. Ordning och reda och struktur.

Och när jag inte skriver skrivtips ägnar jag mig åt mitt manus. Men jag har också en uppgift för en kurs som ska in. Detta med att skriva har jag alltså fullt upp med och jag tror nog allt att allt skrivande är av godo. Det skapar en vana. Söka ord, hitta rätt formuleringar och skapa en helhet som ska tas emot av läsaren.

Så i väntan på årets första skrivtips (som kommer om två veckor) blir tipset att skriva. Skriv! Formulera dina meningar och hitta dina uttryck. Blir det för mycket av något? För lite av något annat? Stryk, ändra, gör om, gör bättre.

Lycka till!

Annonser
Skrivtips

Skrivtips 26 – Vad är väl ett namn?

Idag skriver jag om vikten av rätt namn på sina karaktärer. Karaktärsnamnen bidrar till att skapa en helhet. Med ett namn kan du t.ex. sätta en känsla för vem karaktären är, vilken bakgrund den har och i vilken tid den lever.

Vad väcker t.ex. namnen Astrid och Rebecka hos dig?

Det kan hända att fler känner och tänker som du inför vissa namn. Dessutom är namn, i viss mån, generationsbundna . Dubbelnamnen har inte riktigt kommit tillbaka än, men jag tror att de inte ligger långt bort eftersom populära namn på barn som föds idag är namn som var vanliga för generationen gammelmormor/-morfar/-farmor och gammelfarfar. På ett ungefär då…

Dessutom finns viss klassbetoning på namnen. I Sverige talar vi inte så mycket om olika samhällsklasser men de finns ju. Vad heter en svensk pojke eller flicka som växer upp i ett helvitt område där de boende tjänar långt över medelsnittet? Eller ett svenskt barn som växer upp i områden med arbetslösa och många som tjänar långt under medelsnittet? Vad heter man i olika generationer om man kommer från andra länder? Följer deras namncykler ens samma mönster som våra?

För att skriva trovärdigt krävs alltså viss research emellanåt och den kan vara viktig att göra för de namn man väljer. Så att rätt känsla skapas. Så att läsaren placeras rätt i tid och rum.

Okej, då har du lyckats hitta rätt namn till dina karaktärer. Vad händer om du bryter detta och sätter ”helt fel” namn på din karaktär. Hur påverkar det hur du ser på henne eller honom?

Själv råkade jag när jag återupptog en historia efter något års uppehåll skriva fel namn på en huvudkaraktär. Det slutade med att jag beskrev honom annorlunda. Han blev hårdare till sättet. Bara för att namnet påverkade min bild av vem han var. Nu ville jag inte ha honom sådan och förstod inte vad som hände. Men när jag insåg namnbytet skrattade jag gott åt mig själv, bytte tillbaka och skrev om. Han blev den jag tänkt mig igen En mjukare kille.

Denna trendkänslighet och vaksamhet för namn kan dock leda till att karaktärerna kommer att heta samma. Välj kanske inte toppliste-ettorna av namnen för vilket år de nu må vara födda. Kanske kan det vara idé att kika lite neråt på listan om du vill vara mer unik.

Själv har jag vid några tillfällen prickat in  namn som figurerar i internationellt kända dystopier och känner att det inte är jätteroligt att flera av mina karaktärer heter samma som välkända böckers huvudpersoner. Jag har alltså inte härmats, utan råkar bara vara lite trendkänslig. 😉

Kan hända att jag är namnpetig, men det skulle vara roligt att höra hur andra tänker? Fler med namnbryderier? Oavsett vilket, lycka till med namnvalen!

 

 

 

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips 25 – Berättarperspektiv

Skrivtipsdags. Idag blir det berättarperspektiv. Vad ska man välja? Sist tog jag upp det här med tempus. Tempusvalet och vilket perspektiv man väljer att berätta ur tycker jag hänger ihop.

Men innan dess tänker jag gå igenom de tre vanligaste perspektiven: tredje person, jag och allvetande.

Tredje-person-perspektivet utgår från hon eller han, och hen förstås. Det innebär att man befinner sig i huvudet på sin karaktär, och utifrån dennes perspektiv återger man vad som händer, hur denna person känner och upplever sin omvärld.

Det kan hända att man byter mellan olika karaktärer och då är det viktigt att man gjort ett tredje-persons-perspektiv som är tydligt i sin berättarröst så att läsaren märker skillnad i vem som nu står för berättandet. Lite klurigt, men fullt görbart. Dock ska du tänka på att inte hoppa för mycket mellan karaktärerna, för det kan hända att läsaren får svårt att skilja perspektiven åt. Om de nu då inte är otroligt tydliga.

Jag-perspektivet även kallat första-person-perspektiv, innebär att man berättar utifrån ett jag. Då beskrivs hur jag-et upplever saker och ting och läsaren följer jag-et i olika situationer. Ett bekymmer med detta kan vara att man lätt tenderar att bli uppräknande i sitt beskrivande av vad som sker runt jag-et eller i vad jag-et gör. Inte roligt för läsaren. Så tänk på det.

Både jag, hon och han (hen) är ett begränsat perspektiv eftersom berättaren måste befinna sig i deras huvuden för att kunna förmedla berättelsen. Till skillnad från det allvetande perspektivet.

Allvetande-perspektivet handlar om en (författar)röst som är allvetande och därför känner till allt som sker, vad alla tänker och känner. Den kan också förflytta sig i tid och rum eftersom den allvetande berättaren har något sorts gudalikt över sig. Eller ja, det är i alla fall så som jag skulle beskriva det. Kanske inte helt ok att kalla allvetande-perspektivet gudalikt…? Nåväl. Tänk sagor. ”Det var en gång…” Då kanske du förstår lite mer av det allvetande perspektivet.

om-en-vinternatt-en-resande-italo calvinaFörutom dessa tre vanliga berättarperspektiv har vi även du-perspektivet. Jag kan inte minnas att jag själv läst någon bok med detta perspektiv – eller jo, på litteraturvetenskapen läste vi en italiensk författare… Vad hette boken? (Liten efterforskning senare.) En vinternatt en resande, Italo Calvino. Den är överhuvudtaget mycket speciell i sitt berättande och kräver en del av läsaren. Kan rekommenderas.

Bland-perspektiv innebär att man växlar mellan perspektiven och vanligast är väl då mellan att vara allvetande och tränga in i tredje-persons-perspektivet. Det innebär att berättarrösten har en översyn som ger mer till läsaren än om författaren strikt följer en hon eller han i sitt berättande.

Så. Har jag nu missat något perspektiv säg gärna till. (Tillägg: Freja påminde om vi-perspektivet. Julie Otsuka använder det i sin Vi kom över havet som jag ju t.o.m. läst. Så lätt att glömma.)

Och som jag nämnde kan berättarperspektiv och tempus hänga samman på olika sätt. T.ex. kan tredje person och dåtid vara en vanlig kombination, eller att jag-perspektiv och nutid/presens hänger ihop. Själv skriver (redigerar) jag en dystopi som jag skrivit/skriver i nutid och tredje person plus att en allvetande berättarröst emellanåt gör sig gällande.

Att testa olika tempus och olika perspektiv är roligt och jag ser för och nackdelar med dem alla. Det roliga tycker jag är att jag oftast tänker att det ena valet eller det andra låter svårt, men sedan flyter det på av bara farten när jag väl kommer igång och inte tar för stora uppehåll mellan skriv/redigerarperioderna.

Har du något favoritperspektiv? Eller är du som jag och testar för att kanske hitta ett? Eller tror du att man kan variera sig och vara lika bra på alla? Det skulle jag gärna fundera mer på, om man kan behärska alla lika bra 🙂

Oavsett hur du gör, lycka till!

 

Skrivtips

Skrivtips 24 – Val av tempus

När jag helt ovetenskapligt tittar runt i böckerna jag har hemma för att granska tempus (har mest ungdoms- och fantasyböcker, men även en del populärlitteratur som Marian Keyes) ser jag att de oftast är skrivna i dåtidstempus. Det man kallade imperfekt, och som idag benämns preteritum.

T.ex: Anton satte sig i fåtöljen och sträckte sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågade han utan att vänta på ett svar.

Några få böcker är skrivna i presens. Presens skapar en känsla av närhet. Det händer nu. Lite som att se en film. Men eftersom presens är ett mer ovanligt val av tempusform i det skönlitterära berättandet måste det också vara lite svårare att skriva i. Och kanske även att läsa. Eller?

Så här: Anton sätter sig i fåtöljen och sträcker sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågar han utan att vänta på ett svar.

Svårigheten i att skriva presens ligger bl.a. i att beskriva andra tidsförlopp, som sådant som kommer att hända. Men det har även att göra med berättarperspektivet och om det tänkte jag skriva nästa gång.

Att författare skriver hela böcker i presens blir tydligen vanligare. Annars händer det att författare använder sig av tempusbyte för att att skapa förstärkning av närhet för vissa scener då de går från preteritum till presens och sedan tillbaka till preteritum, men som läsare tänker man sällan på detta. Fast kanske blir du mer uppmärksam på tempus i det du läser nu. För mig går det i vågor. Emellanåt är jag mycket uppmärksam, medan jag tidvis inte har en tanke på vare sig tempus eller berättarperspektiv.

Vad ska man välja att skriva i då? Det du trivs bäst med tänker jag. Att skriva i presens sägs dock vara lite svårare.  Själv skriver jag ett ungdomsboksmanus i presens. Det var det tempus jag valde när jag började skriva manuset under NaNoWriMo:n 2013. Nu när jag skriver/redigerar märker jag att jag har lite svårare att hålla ordning på tempuset, och att även berättarperspektivet (1:a person istället för 3:e person) krånglar till det ibland. Men jag har inte gett upp än och vill testa hur det känns ett tag till. Jag är trots allt mest van vid att läsa och skriva i preteritum och använda 3:e person, så jag vill se om jag kan klura ut det här med presens och 1:a person innan jag eventuellt lägger ner.

Vad skriver du i oftast och känner dig mest bekväm med? Det kanske är det tempus du ska välja för enkelhets skull? Eller så kan du testa att utmana dig själv. Oavsett vilket, lycka till med ditt tempusval!

 

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips 23 – Alla sinnen ska med

Då var det dags. Höstens första skrivtips.

Idag handlar det om att levandegöra texten du skriver genom att låta den dofta, smaka, höras och kännas. Alla sinnen ska bidra till att läsaren får en läsupplevelse utöver det vanliga. Använd alltså de fem sinnena: syn, hörsel, smak, doft och känsel.

Synen är väl enklast att få med, med tanke på att texter är beskrivande av sig själva. Men också det synliga behöver tänkas över. Av vilken anledning beskriver du vissa detaljer och miljöer? Hur beskrivs det?

Det får dock inte bli för styltigt, det här med att få in sinnena i texten. Då gör du dig bara en otjänst. Låt de sinnliga upplevelserna glida in utan att fokusera dem. Gör dem till en del av det du beskriver, utan att ägna för mycket uppmärksamhet åt detta. Det får ju inte bli för uppenbart – tanken att läsaren alltså ska få uppleva texten med sina sinnen.

T.ex om du beskriver en strand. Här finns ljud, ljus, värme, kyla, sälta… Vad kan och bör beskrivas? Vad är syftet med att förmedla olika sinnesupplevelser? Behöver läsaren känna hur den illaluktande tånglukten tar över stranden? Ja, kanske om denne behöver förstå att här kan karaktärerna minsann inte ha picknick.

Öva på att fånga upp hur du upplever din omvärld med dina olika sinnen. Lyssna, lukta… När du är hemma eller när du på jobbet… Vad upplever du? Lukten från snuset någon slängt i papperskorgen? En varm mugg te i ett par kalla händer? Ljud av klackar ute på gatan? En katt som stryker sig mot benen?

Att skriva med sinnena är både roligt och svårt. Ibland önskar jag att jag skrev den sortens litteratur där jag kunde få gotta ner mig i sinnliga beskrivningar. Som hur björklöven rasslar när vinden sveper förbi. Men ungdomsgenren, och de mer dystopiska inriktningarna, har generellt sett liksom inte de tendenserna. Borde jag bli en banbrytare? Hm… Nåväl, en sak i taget.

Lycka till med att fånga sinnena!

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips i höst

Sommaren närmar sig faktiskt ett slut (även om den 27 gradiga dagen bjudit på första badet!) och jag tänkte starta upp skrivtipsen igen. Jag har bestämt mig för att lägga ut skrivtips med jämna mellanrum, men inte lika ofta som i våras. Då blev det ett tips varje lördag och sammanlagt 22 olika råd om allt från skrivövningar till böcker i ämnet. Nu under hösten får det istället bli ett tips varje månad. Fortfarande på lördagar dock.

Varför så sällan?

Jo, för att jag lägger rätt mycket tid på att få ihop tipsen och hitta idéer till dem. Den tiden vill jag i höst istället lägga på det egna skönlitterära skrivandet. Och för att få ihop tiden måste jag dra ner på något annat, som att komma på och formulera skrivtips.

Men skrivprocessen är alltid närvarande och ibland slinker det med inlägg som kan vara väl värda att betrakta som råd gällande skrivandet även om de inte hamnar under lördagarnas skrivtipsinlägg. Jag hoppas förstås att det kan vara till hjälp att ta del av erfarenheter jag gör och funderingar jag har, även om det inte alltid formuleras som ett råd.

Och jag tar förstås gärna del av era tankar. Vi ses här på bloggen. Lycka till med skrivandet!

Om att skriva, Skrivtips

Semester för Skrivtipsen

image
"Brunch" på Ethels

Skrivtips tar semesterledigt över sommaren men i augusti är jag tillbaka med olika övningar, råd och tips vad det gäller skrivandet och det där med att få till en bok.

Och istället för att skriva skrivtips tänker jag ägna mig åt sånt som att fika gott ute med andra halvan och vänner. Jag håller även tummarna för varma soliga dagar på stranden med en bok i picknickkorgen…

Men även om just Skrivtipsen inte dyker upp här på lördagarna kommer jag fortsätta blogga. Vi ses här och lycka till med skrivandet i sommar!