Skrivtips

Skrivtips 24 – Val av tempus

När jag helt ovetenskapligt tittar runt i böckerna jag har hemma för att granska tempus (har mest ungdoms- och fantasyböcker, men även en del populärlitteratur som Marian Keyes) ser jag att de oftast är skrivna i dåtidstempus. Det man kallade imperfekt, och som idag benämns preteritum.

T.ex: Anton satte sig i fåtöljen och sträckte sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågade han utan att vänta på ett svar.

Några få böcker är skrivna i presens. Presens skapar en känsla av närhet. Det händer nu. Lite som att se en film. Men eftersom presens är ett mer ovanligt val av tempusform i det skönlitterära berättandet måste det också vara lite svårare att skriva i. Och kanske även att läsa. Eller?

Så här: Anton sätter sig i fåtöljen och sträcker sig efter fjärrkontrollen. ”Det är lugnt om jag byter kanal va?” frågar han utan att vänta på ett svar.

Svårigheten i att skriva presens ligger bl.a. i att beskriva andra tidsförlopp, som sådant som kommer att hända. Men det har även att göra med berättarperspektivet och om det tänkte jag skriva nästa gång.

Att författare skriver hela böcker i presens blir tydligen vanligare. Annars händer det att författare använder sig av tempusbyte för att att skapa förstärkning av närhet för vissa scener då de går från preteritum till presens och sedan tillbaka till preteritum, men som läsare tänker man sällan på detta. Fast kanske blir du mer uppmärksam på tempus i det du läser nu. För mig går det i vågor. Emellanåt är jag mycket uppmärksam, medan jag tidvis inte har en tanke på vare sig tempus eller berättarperspektiv.

Vad ska man välja att skriva i då? Det du trivs bäst med tänker jag. Att skriva i presens sägs dock vara lite svårare.  Själv skriver jag ett ungdomsboksmanus i presens. Det var det tempus jag valde när jag började skriva manuset under NaNoWriMo:n 2013. Nu när jag skriver/redigerar märker jag att jag har lite svårare att hålla ordning på tempuset, och att även berättarperspektivet (1:a person istället för 3:e person) krånglar till det ibland. Men jag har inte gett upp än och vill testa hur det känns ett tag till. Jag är trots allt mest van vid att läsa och skriva i preteritum och använda 3:e person, så jag vill se om jag kan klura ut det här med presens och 1:a person innan jag eventuellt lägger ner.

Vad skriver du i oftast och känner dig mest bekväm med? Det kanske är det tempus du ska välja för enkelhets skull? Eller så kan du testa att utmana dig själv. Oavsett vilket, lycka till med ditt tempusval!

 

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips 23 – Alla sinnen ska med

Då var det dags. Höstens första skrivtips.

Idag handlar det om att levandegöra texten du skriver genom att låta den dofta, smaka, höras och kännas. Alla sinnen ska bidra till att läsaren får en läsupplevelse utöver det vanliga. Använd alltså de fem sinnena: syn, hörsel, smak, doft och känsel.

Synen är väl enklast att få med, med tanke på att texter är beskrivande av sig själva. Men också det synliga behöver tänkas över. Av vilken anledning beskriver du vissa detaljer och miljöer? Hur beskrivs det?

Det får dock inte bli för styltigt, det här med att få in sinnena i texten. Då gör du dig bara en otjänst. Låt de sinnliga upplevelserna glida in utan att fokusera dem. Gör dem till en del av det du beskriver, utan att ägna för mycket uppmärksamhet åt detta. Det får ju inte bli för uppenbart – tanken att läsaren alltså ska få uppleva texten med sina sinnen.

T.ex om du beskriver en strand. Här finns ljud, ljus, värme, kyla, sälta… Vad kan och bör beskrivas? Vad är syftet med att förmedla olika sinnesupplevelser? Behöver läsaren känna hur den illaluktande tånglukten tar över stranden? Ja, kanske om denne behöver förstå att här kan karaktärerna minsann inte ha picknick.

Öva på att fånga upp hur du upplever din omvärld med dina olika sinnen. Lyssna, lukta… När du är hemma eller när du på jobbet… Vad upplever du? Lukten från snuset någon slängt i papperskorgen? En varm mugg te i ett par kalla händer? Ljud av klackar ute på gatan? En katt som stryker sig mot benen?

Att skriva med sinnena är både roligt och svårt. Ibland önskar jag att jag skrev den sortens litteratur där jag kunde få gotta ner mig i sinnliga beskrivningar. Som hur björklöven rasslar när vinden sveper förbi. Men ungdomsgenren, och de mer dystopiska inriktningarna, har generellt sett liksom inte de tendenserna. Borde jag bli en banbrytare? Hm… Nåväl, en sak i taget.

Lycka till med att fånga sinnena!

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips i höst

Sommaren närmar sig faktiskt ett slut (även om den 27 gradiga dagen bjudit på första badet!) och jag tänkte starta upp skrivtipsen igen. Jag har bestämt mig för att lägga ut skrivtips med jämna mellanrum, men inte lika ofta som i våras. Då blev det ett tips varje lördag och sammanlagt 22 olika råd om allt från skrivövningar till böcker i ämnet. Nu under hösten får det istället bli ett tips varje månad. Fortfarande på lördagar dock.

Varför så sällan?

Jo, för att jag lägger rätt mycket tid på att få ihop tipsen och hitta idéer till dem. Den tiden vill jag i höst istället lägga på det egna skönlitterära skrivandet. Och för att få ihop tiden måste jag dra ner på något annat, som att komma på och formulera skrivtips.

Men skrivprocessen är alltid närvarande och ibland slinker det med inlägg som kan vara väl värda att betrakta som råd gällande skrivandet även om de inte hamnar under lördagarnas skrivtipsinlägg. Jag hoppas förstås att det kan vara till hjälp att ta del av erfarenheter jag gör och funderingar jag har, även om det inte alltid formuleras som ett råd.

Och jag tar förstås gärna del av era tankar. Vi ses här på bloggen. Lycka till med skrivandet!

Om att skriva, Skrivtips

Semester för Skrivtipsen

image
"Brunch" på Ethels

Skrivtips tar semesterledigt över sommaren men i augusti är jag tillbaka med olika övningar, råd och tips vad det gäller skrivandet och det där med att få till en bok.

Och istället för att skriva skrivtips tänker jag ägna mig åt sånt som att fika gott ute med andra halvan och vänner. Jag håller även tummarna för varma soliga dagar på stranden med en bok i picknickkorgen…

Men även om just Skrivtipsen inte dyker upp här på lördagarna kommer jag fortsätta blogga. Vi ses här och lycka till med skrivandet i sommar!

Skrivtips

Skrivtips 22 – Skrivövning bild

Idag bjuder jag på en övning som ska väcka fantasin och skrivlusten. Tanken är att du ska utgå från en bild och skriva en historia om den. Helst bör det vara människor på bilden men det är inget måste, utan det viktigaste är att du väljer en bild och funderar på den. Vad är det som visas? Vilka är med på bilden och vad är deras relation? Vem har tagit bilden? Varför? När togs den? Vad hände i världen då? Sätt in bilden i ett sammanhang som gör att det blir en liten historia. Skriv så långt som du själv vill men minst en sida för att få igång tankarna och skrivandet.

Bilder kan du t.ex. hitta i någon tidning, som fotografier, reklam mm. (Eller var du hittar en lämplig bild.) Lägg dock inte för mycket tid på att hitta ”rätt” bild. Bestäm dig för att t.ex. välja en på sjunde högersidan i en tidning. Gör ett val som begränsar dina möjligheter att tänka att den här bilden vill jag inte skriva om. Låt slumpen styra. Och skriv.

Lycka till!

 

 

Om att skriva, Skrivtips

Skrivtips under redigering

Jag är i redigerartagen och håller på att stirra mig blind på ord. Ord som är för många. Alldeles för många. Då, ju och så. För att nämna några exempel. Jag har nämnt detta förr, att vissa ord tycks dyka upp i varannan mening, utan att ha en mening. De är talspråkliga, klumpiga och gör texten sämre. Jag menar bara, ta en titt i en bok. Den kryllar knappast av dessa småord.

På samma gång som jag jagar småord får jag också en överblick (än en gång) över hur vissa stycken och meningar funkar. Nedslag här och där i ordjakten gör att jag ser texten i ett nytt ljus. Hoppandet som ordjakten medför bidrar alltså med något gott.

Således inget regelrätt skrivtips idag. Endast en påminnelse. Undvik småorden. Se över vilka ord du överanvänder. Ta bort och byt ut. Lycka till!

Skrivtips

Skrivtips 21 – Karaktärsutveckling

Det brukas sägas att i en bra roman utvecklas karaktärerna. Särskilt huvudpersonen bör göra någon form av insikt eller förändring. Hur ser det ut när du skriver? Vad tycker du händer med dina huvudkaraktärer? Förändras de, eller tycker du att de förblir desamma?

Det kan t.ex. handla om att värderingar skiftar, att huvudpersonen/huvudpersonerna ändrar livsstil, bryter upp från något, går in i nya relationer o.s.v…

Eftersom jag skrivit sedan jag var barn, sådär åtta, nio år, har jag inte lagt så mycket eftertanke på hur mina karaktärer utvecklats – åtminstone inte förr om åren. Detta är dock något som hängt med mer eller mindre automatiskt märker jag när jag tittar tillbaka på vad jag skrivit. Om man läser mycket, eller ser på filmer som har lite mer djup än viss action eller komedi tror jag att den här förändringsprocessen hos karaktärer är något man får med sig ändå. Utan att det krävs större reflektioner kring hur man ska hantera det.

Med lite erfarenhet och lite mognad vad det gäller skrivandet kan det ändå vara en god idé att fundera ett varv eller två hur man hanterar sina karaktärers liv, utan att det för den sakens skull blir, eller känns, krystat och tillkämpat. Vad är det som ändrar deras värderingar? Vad är det som får dem att utvecklas?

Lycka till!

Skrivtips

Skrivtips 20 – Skriv på! en handbok i skrivandets konst

Idag blir det boktips. Skriv på! en handbok i skrivandets konst av Elizabeth George.

skriv-pa-georgeSkriv på! är en gedigen handbok, liksom Georges hantverk. Hon är noggrann och tydlig, pedagogisk och förklarar hur hon själv går tillväga när hon skriver sina böcker. Ni vet, de om poliserna i London, Lynley och Havers. Hon har gett ut 20 stycken böcker, om jag har mina fakta rätt och böckerna tenderar att bli allt tjockare… Men som sagt, hon har även gett ut den här boken som handlar om att skriva. Skriv på!

På Bokus hittade jag den här beskrivningen av Skriv på! som jag lånar:

I Skriv på! får alla med författarambitioner lära sig hur man bygger upp en roman från grunden. Elizabeth George visar hur man går tillväga när man gör en detaljerad plan för en bok och ger praktiska råd om de olika stegen i skrivprocessen, t.ex. vad man ska tänka på när man bygger upp intrigen, vilka perspektiv man kan använda och hur gestalterna får kött och blod.
Generöst delar hon med sig av sitt kunnande och beskriver hur hon själv brukar göra när hon lägger upp scenerna, skapar personernas karaktärer, bestämmer miljön och hur noggrann hon är med detaljerna för att skapa trovärdighet.
Som exempel använder Elizabeth George inte bara utdrag ur sina egna utan också andra välkända författares verk, bl.a. E.M. Forster, John Irving, Toni Morrison, Stephen King, Ernest Hemingway och Alice Hoffman.

”Första dagen på mina skrivarkurser brukar jag säga till deltagarna: Ni kommer att få era böcker utgivna om ni uppfyller tre kriterier: talang, passion och disciplin.” (Elizabeth George)

Även om det var några år sedan jag läste Skriv på! känner jag väl igen boken på sammandraget. Det är en inspirerande skrivhandbok av en bestsellerdrottning som är väl värd uppmärksamhet, både boken och kvinnan bakom den. Så i den uppsjö av handböcker som finns, har den här hittat hem till min bokhylla och även om den för närvarande tycks vara slutsåld finns ju alltid bibliotek. Kanske kan du få några goa tips? Om inte annat kan det vara roligt att läsa hur denna deckarmästarinna gjort för att lyckas så bra.

 

Skrivtips

Skrivtips 19 – Skriv hellre aktivt än passivt

En generell regel att tänka på när du skriver skönlitterärt är att undvika passiva formuleringar, vilket betyder att subjektet eller agenten saknas i en sats – eller mening, som är en vardagligare term för sats. I exemplen nedan saknas både subjekt och agent:
”Glassen åts upp innan den smälte.”
”Beslutet klubbades igenom.”
”Bilen körs snabbt.”
”Katten jagades över gräsmattan.”

Om man tillför ett subjekt (som inte är agent) blir det så här:
”Hon åt upp glassen innan den smälte.”
”Ordföranden klubbade igenom beslutet.”

Kommer du ihåg att din lärare berättade om agent? Själv minns jag hur jag på högstadiet, när klassen fick grammatiken förklarad för sig, associerade ordet agent till en sorts Bond-figur som skulle utföra det läraren skrev på tavlan. Om man skriver med agent, blir det så här:
”Bilen körs snabbt av Stina”
”Katten jagades över gräsmattan av barnen”.
De här satserna är dock fortfarande passiva, men det står åtminstone vem som utför handlingen.

En aktiv sats, beskriver alltså vem som gör något, eller hur denne är:
”Måns retar Pelle.”
”Pelle är en svartvit katt.”

Jag har en tendens att skriva passivt lite när som. Men jag är medveten om denna olat, och försöker tänka på det, även om det inte räcker ändå fram. I ett inlägg från veckan skrev jag så här:
”Drygt halvvägs in i manusredigeringen justerar jag allt möjligt. Meningar byter plats, stycken flyttas och vissa saker tas bort.
Denna passiva form kan uppfattas som att manuset jag redigerar lever sitt eget liv eftersom meningarna byter plats bara sådär. Det finns ingen som utför handlingen. Nu syftar jag visserligen tillbaka på det jag skrev i föregående sats och då blir det inte lika knasigt, men mer korrekt hade varit att skriva vem som får meningarna att byta plats. Det är ändock omöjligt att helt och hållet låta bli passiv form, och det är inte heller riktigt avsikten, det gäller bara att tänka på när det är lämpligt och inte.

Ha nu detta i åtanke när du försöker få till din bok. Lycka till!