Bokmässerapport

Halv tio klev jag och andra halvan in på mässgolvet i söndags. Helt oförberedda faktiskt så det blev att reka seminarier. Dessutom började vi med att käka, för det hanns liksom inte med på hemmaplan. Frukost intogs med Björn Ranelid i bakgrunden. Han förrättade vigslar.

En tur ut på mässgolvet, några bokinköp och turer runt förlagsmontrar för att spana in bekanta. Total otur och dålig tajming vad gäller att stöta på författare jag velat säga hej till. Som tur var hade jag turen att träffa på några skrivpedagogkollegor. Bland annat Ann-Charlotte Ekensten som tagit steget från deltidsförfattare till heltidsförfattare rätt nyligen.

Seminarierna var inte lika många och lockande som förra året. Då fick jag välja bort en massa pga att de krockade. Ett längre seminarium jag gillade var detta:

Jättebra panel med intressanta vinklingar på hur Skam inspirerat och inspirerar dem i deras skrivande. Själv drog jag igenom Skam i somras (dock ej säs 4) och jag är så glad för det. Gillar verkligen serien och när jag innan sommaren på kursen fick höra att ett utdrag ur mitt ungdomsboksmanus påminde om Skam visste jag inte riktigt hur jag skulle tolka kommentaren… Nu är jag superglad för den!

Mats Strandbergs seminarium om hans läskiga bok Hemmet deltog jag kanske mest på för att andra halvan var intresserad och tur var väl det för där stötte jag (förstås) på Johan Ehn, som jag bara var tvungen att säga hej på och tacka för hans inlägg på Debutantbloggen. (Boken hans, Down Under, som jag precis börjat läsa gillar jag skarpt.)

Jag är lite allergisk mot flamsiga seminaredeltagare och var inte särskilt imponerad av mannen som skriver folks biografier, och nu senast Christer Björkmans. Herr Melodifestivalen tycker jag däremot mycket om, och hade gärna sett att han pratat mer, men nu handlade seminariet om att skriva folks berättelser och det tycker jag allt kunde gjorts bättre.

Med ytterligare något kort åhörande blev det dags att dra sig hemåt efter nästan sju timmars bokmässa. Första gången jag var kvar så länge och första gången jag alltså insåg att ryktet om att söndagens böcker reades ut var sant. Eller ja, till viss del i alla fall. Ett par böcker jag velat haft billigt reades inte (förlaget var väl för stort…) och jag kunde trava hem utan allt för tunga kassar.

Känner mig rätt duktig som inte shoppade loss totalt, samtidigt känns det lite trist att det inte var lika många lockande programpunkter och signeringar på söndagen som lördagen (förstår att man inte kan ha fullt program med just mina favoritförfattare på också söndagar – men lite dåligt är det av förlag och författare). Nästa år hoppas jag på fler möten, fler signeringar och fler lockande seminarier. Vad hoppas du på?

 

Annonser

Det som får plats – Marica Källner

När jag fick möjligheten att recensera Marica Källners bok, Det som får plats, ville jag gärna det och tackade ja. Samtidigt frågade jag om det var okej för henne, eftersom vi är lite bekanta från Skrivpedagogutbildningen. Vi var visserligen inte i samma grupp och läste (nog) aldrig varandras texter, ändå kunde jag inte låta bli att fråga för att det inte skulle kännas fel.

Så är jag objektiv i min läsning? Kanske inte. Men hur ofta är jag det när det kommer till frågan om att ta emot recensionsex? Om jag inte tror att jag kan göra en bok av en svensk författare – ofta även debutant – rättvisa, tackar jag nämligen nej. Jag vill inte få en bok i handen som jag av olika anledningar så att säga riskerar att skriva ned.

Jag tog emot Det som får plats med stor nyfikenhet. Marica Källner hade under utbildningen genom sitt sätt att uttrycka sig kring sitt skrivande, och novellen speciellt, satt ord på sådant jag inte tänkt på. Det är så fint detta med skrivarkurser, att skrivandet ventileras och diskuteras av olika individer som befinner sig i olika skrivprocesser, som sätter ord på olika delar utifrån olika perspektiv och erfarenheter och hur det bidrar till att en själv utvecklas.

Varför skriver jag om detta? Jo, för att Det som får plats är en samling texter om skrivande och novellistik. I den problematiserar Marica Källner sitt skrivande. Hon gör det genom att bland annat skriva om novellen som en egen form och genre och varvar flera noveller med reflektioner. Ger exempel och tydliggör.

Jag tycker om båda delarna. Tänker att det är pedagogiskt. Att Det som får plats kan användas i skrivarkurser. Att vi som skriver kan läsa och stanna upp, fundera och ta en titt på vårt eget skrivande. Det är en bok för eftertanke, tänker jag. Novellerna upplever jag som raka och ärliga. Det finns en nakenhet och klarhet i språket som gör att jag kommer nära. Inte för att det betyder att jag förstår karaktärernas handlingar och motiv, men vad gör det? Om all läsning handlade om att förstå allt skulle det bli rätt trist i längden. Även det skriver Marica Källner förstås om.

Det som får plats är inte ens hundra sidor. Ändå är den fylld av matnyttigheter för en skrivande person – och även en läsande person. Jag kommer plocka fram boken ibland och begrunda skrivandet. Mitt eget och andras. Rekommenderas!

Marica Källner kan du t.ex. även följa på Debutantbloggen där hon skriver varje torsdag. Och är du lusten på att köpa Det som får plats, kan du t.ex. göra det här eller här.

 

TBR innan bokmässan & Sophie Kinsella

Jag är väl inte sämre än någon annan bokmässebesökare, och tillika bloggare, så jag tar väl och skriver lite om bokmässan jag var på idag. Fast det inlägget kommer om någon dag. Först ut är nämligen min TBR hög (innan bokmässan – och jo, TBR om någon missat = To Be Read) plus några rader om lördagens frukostsamtal med Sophie Kinsella.

TBR
I högen finns recensionsexet Det som får plats, födelsedagsböcker längst ned, låneböcker i mitten och inköpta böcker högre upp. Lotta-böckerna som jag samlar på och bara har fyra kvar att hitta har jag läst sedan jag var nio år. Blev alltså jätteglad när jag hittade Lotta slår till på en loppis i början av september.

Ena låneboken,  Knausgårds Om hösten ska läsas till nästa bokcirkelträff och den andra Down Under är debutantbloggaren Johan Ehns bok som jag ville läsa så fort jag hörde talas om den. Böcker som ligger olästa och nya som läggs till är väl inga ovanligheter bland oss som skriver och läser. Då är ni säkert med på att jag har några olästa till som pockar på uppmärksamhet. Men de låg eller stod liksom så fint i bokhyllan att de inte fick vara med i inventeringen.

Frukost med Sophie Kinsella
Madeleine Wickham, som Kinsella egentligen heter, hade ett härligt sprudlande sätt att prata om sina böcker och sitt författarskap. Vad annat att vänta då böckerna tenderar vara likadana. Jag köpte hennes ungdomsbok Finding Audrey och andra halvan köpte den översatta Twenties Girl som han sedan förstod var den jag läste i somras – igen. Men det var  ju klart han skulle få en egen bok signerad!

Vi kunde förstås inte låta bli att småprata lite med fina Madeleine/Sophie om hur mycket vi, och framför allt jag, tyckt om hennes böcker (favoriten är The Undomestic Godess). En mycket mysig morgon/fm. Jag och andra halvan hann dessutom dra oss hemåt innan demonstrationseländet drog igång.

Jag är typ tokglad över att få en bild på oss!

Märklig helg som väntar

Det är med dubbla känslor jag ser framemot helgen. Roliga saker jag ska vara med om är Bokmässan på söndagen och frukostsamtal med Sophie Kinsella – eller rättare sagt Madeleine Wickham – på lördagen, inne i Göteborg. Ingen har väl missat den kommande nazi-demonstrationen som är då och oron kring hur det ska gå. Jag jobbade i centrala Göteborg när kravallerna 2001 var men tack och lov var jag ledig själva kravalldagen. Att se direktsända tv-bilder från de händelserna var extremt overkligt och otäckt. Jag hoppas innerligt att det inte blir så imorgon.

Vi, jag och andra halvan, bor så att vi behöver ta oss förbi den väg demonstrationen är dragen, dvs om vi går eller åker kollektivt. Så för att ta oss till frukostsamtalet har vi beslutat ta bilen till andra sidan av stan och därifrån åka kollektivt eller gå. Vi vill inte riskera hamna mitt i något som spårar ur. Men är det så här en ska ha det i sin egen stad?

Jag hoppas alla som kommer hit för bokmässans skull får en fin dag, eller flera fina dagar, och att Göteborg imorgon inte blir en dag vi önskar glömma. Och så hoppas jag förstås träffa en massa goa författare och skrivarbekanta i mässhallen på söndagen. Trevlig helg!

Skickat!

Jag har skickat. Till sex förlag.

Nu går ögonen helt i kors (inte nog med att sluttampen av redigerandet – och själva skickandet ikväll – har varit intensivt, utan jag har också haft helt galet intensiva dagar på jobbet) så nu tv-soffa, kladdkaka, grädde och te.

Får fira att manuseländet är iväg än mer imorgon eller på fredag. Det är ju ändå jobbvecka. 🙂

 

En vecka till

En vecka till. Ja. Det är min deadline. Jag hoppas att jag kan få iväg manuset om en vecka. I helgen planerar jag läsa igenom det igen. Efter att ha fått min mans feedback på det. Jag är mer nervös över att ta emot hans respons än någon annans. I vanliga fall tycker jag hela responsbiten är rätt enkel, men när det kommer till att ta emot hans funderingar och åsikter, då tenderar jag bli rätt arg. Tycker att han missförstått, att hans argument är ogrundade eller något annat fånigt för att jag inte ska ta emot just hans feedback.

Andras feedback har jag ytterst sällan några problem att ta emot. Skillnaden är att nog den att jag annars får respons från andra som också är skrivande personer och som har erfarenhet av att skriva själva, lämna ut sina texter och ge feedback. Det gör att jag finner deras ord – oftast – rätt välgrundade just för att de har ”rätt” erfarenhet. Plus att jag inte är gift med dem. Det förenklar också en hel del. Vad de egentligen tycker om mig eller vad jag gör spelar inte så stor roll. Men när andra halvan har åsikter… ja, då väger det liksom lite tyngre, just för att det kommer från han. Inte någon relativt okänd människa på en kurs eller utbildning eller så. De får väl tycka vad de vill… nästan i alla fall.

Om jag ska få till att förverkliga att skicka manus innan nästa helg, måste jag få till ett följebrev, och även hitta några lämpliga förlag. Det blir lite begränsande att jag skriver i ungdomsgenren, YA, och att det är en dystopi. Så jag håller tummarna för… inga hinder. Wish me luck!