Böcker

Svindlande höjder – Emily Brontë

Svindlande höjderVad brukar man veta om Svindlande höjder? Jo, att det är en klassisk kärlekshistoria och att mannen ifråga heter Heathcliff. Vad mer? Starka känslor… Att den utspelas på 1800-talet (utgiven 1847). Det var vad jag kände till och visst stämmer det. Det jag inte kände till var hur galna alla karaktärer är, eller hur mörk romanen är. Utan att avslöja för mycket av handlingen vill jag varna för en liten risk för spoilers. Bara så du vet.

Handling
Catherine och Heathcliff är bara barn när de lär känna varandra då Catherines far tar sig an lille Heathcliff som han finner ensam i världen. Heathcliff är en bångstyrig pojke, älskad av Catherine och hennes far, men avskydd av sin fosterbror och alla andra. Inte heller anstränger han sig för att bli omtyckt. Catherine gifter sig med en grannpojke, som självklart också hatar Heathcliff, en ömsesidig känsla förstås. Catherine och Heatcliff skiljs åt men gör vad de kan för att fortsätta ses.

Som ni förstår är det som upplagt för elände och det kommer. Värsta tänkbara elände som inte ens döden kan mäta sig med. Heathcliff själv kallas för den onde. Andra karaktärer ligger inte långt efter. Verkligen inte.

Min reflektion
Svindlande höjder beskrivs på baksidan av omslaget som en passionerad och uppslitande kärlekshistoria och det stämmer. Det var bara det att jag trodde att det skulle vara en sansat passionerad och uppslitande berättelse, i stil med Jane Austen eller systern Charlotte Brontës Jane Eyre. Svindlande höjder är galen, hysterisk och väldigt gotisk med inslag av gengångare, mörka hedar och gamla kyrkogårdar med förfallna kyrkor som sätter tonen för det absurda. Karaktärerna är från vettet, minst sagt, och beter sig som om de vore besatta.

Alla är dock inte lika galna. Boken är uppbyggd av två berättarröster och de kan väl anses sansade. (Att böcker vid den här tiden skrevs med flera berättarröster, som en sorts lager på lager-teknik, var inte helt ovanlig t.ex. Dracula och Frankensteins monster…).

Så vad tyckte jag om Svindlande höjder? Boken tog visserligen tid att läsa, men det var mitt fel. Jag gick ut hårt och läste halva på en dag, sedan tappade jag fart. Men jag gillade den. Jag gillar det galna, det passionerat hysteriska och det irrationella. Catherine och Heathcliffs beteende är helt uppåt väggarna men rätt befriande. Heathcliff, som utövar psykiskt och fysiskt våld på sin omgivning, går runt som en romersk tyrann på sina hårt tillkämpade ägor till synes helt nöjd med att plåga livet ur sina medmänniskor. Allt han vill är att återförenas med sin älskade och han bryr sig inte om att det är omöjligt. Just omöjligheten i att göra som man vill, som man och som kvinna (om man inte är galen) säger en del om hur det kunde vara då och kanske var detta något som Emily Brontë ville lyfta med sin roman?

Oförberedd på att Svindlande höjder skulle ha en sådan våldsam intrig, tog romanen mig lite på sängen. Det hade varit skönt att veta hur hysterisk berättelsen är. Så om du orkat läsa mina tankar, och visste lika mycket/lite om boken som jag förut, ja då vet du vad du har att vänta nu. Fortfarande intresserad? Då kan jag verkligen rekommendera Emily Brontës klassiker.

 

Annonser
Böcker

Pride and Prejudice – Jane Austen

pride and prejudice bbcI Jane Austens klassiker Pride and Prejudice från 1818 förs vi till en svunnen tid och värld. Vi förflyttas till den engelska landsbygden med dess rika familjer, men det känner du säkert till, för även om du inte läst boken, har du väl inte missat någon av alla filmatiseringar som gjort, t.ex. miniserien från 1995 med Colin Firth eller filmen från 2005 med Kiera Knightley.

Handling
Berättelsen utgår från Miss Elizabeth Bennet som måste följa de konventioner som präglar det tidiga 1800-talet. Elizabeth samtalar gärna med sin äldre, också ogifta, syster Jane. Liksom Elizabeth har systern ett reflekterande synsätt och kloka åsikter. Att vara så gammal som de och utan make bekymrar sig speciellt deras mor över. När familjen får en ung välbärgad man till granne börjar de alla undra om inte livet kan få en ny riktning. Men inte vem som helst godkänns och utan att avslöja något som säkert alla ändå känner till, är det faktiskt riktigt spännande att följa Elizabeths snåriga väg till kärleken.

pride and prejudiceMin reflektion
Pride and Prejudice har ett lugnt tempo. Samtal och funderingar sträcker sig emellanåt över flera sidor och eftersom jag läste på engelska fick jag ibland gå tillbaka för att förstå, men det gjorde inget då språket trollband mig. Skickligt beskrivs en miljö och en tid som jag tycker är rätt skön att ha lämnat. Bara det att samhällsnormen inte är lika stark och konventionell idag, eller att jag som kvinna inte alltid är underställd mannen är två saker jag uppskattar.

Berättarperspektivet utgår från Elizabeth, förutom då Austen tillfälligt skiftar perspektiv och tar oss med in i någon av de andra karaktärernas huvuden för att ge en inblick i hur de uppfattar någon eller något.

pride-and-prejudices-movieposterFastän jag kände till handlingen var det spännande att följa Elizabeth när hon försöker reda ut vem av de unga männen som är den sanna hjälten. Jag gillar att boken handlar om mer än kärlek, som att normer och värderingarna styr vad de gör och hur felaktiga val ordnas upp. Pride and Prejudice är en riktig klassiker som jag ville tycka om och det gjorde jag! Kan såklart rekommenderas.