Filmer, Om att leva

Jag går på bio, alldeles själv

Eftersom det i längden blir tråkigt att åka hem och halvsova framför tv:n när jag gjort min halva arbetsdag (om någon nu missat att jag inte riktigt förmår fulla dagar) tänkte jag att jag lika gärna kunde göra detta på en bio. Med förhoppningen att jag faktiskt inte skulle sova bort filmen. Vilket inte skulle göra så mycket eftersom jag hade ett gratis biobesök att utnyttja, tack vare för länge sedan insamlade poäng. Och de behövde utnyttjas nu för att inte gå förlorade.

Att gå på bio dagtid och mitt i veckan hör till ovanligheterna. Men vad spännande. Tomt i entrén, tomt i kassorna och tomt på toaletterna. För att inte tala om i biosalongen. Där satt jag. Mitt i mitten och helt alena. I en salong för 97 personer. Ja, värre kan en ha det om en säger så.

Filmen? Mordet på Orientexpressen. Jag är svag för Agatha Christie och hennes Hercule Poirot. Många har svårt för denna karaktär, och verkar det som även oavsett vem som spelar. Nu var det Kenneth Branagh som gett sig på detta och ja, det var helt okej. Som filmen som helhet. Jag har ju både läst bok och sett tidigare versioner så jag mindes liksom hela mordgåtan, men det gjorde inget. Filmen i sig var sceniskt en njutning och som gjord för en stor bioduk. Snygg som sjutton och med ett gäng mycket duktiga skådespelare. Och bäst av allt kanske? Att jag inte somnade!

Annonser
Böcker

Den flygande döden – Agatha Christie

Den flygande döden ChristieVad är väl sommaren utan minst en Agatha Christie? Den här semesterveckan kom Den flygande döden att underhålla under några lästimmar. Och den höll måttet. Roligt när Christie är sådär bra i sina pusseldeckare som bara hon kan vara.

Handling
Hercule Poirot är med på en flygresa där en kvinna dör. Mördad, förstås. Vem av passagerna kan ha gjort det? Kanske den unga societetshustrun som gift sig till pengar? Eller tandläkaren som blir förälskad i hårfrisörskan som vann på hästar och därför kunde göra en resa? Eller deckarförfattaren som finner mordet alltför intressant? Eller någon av arkeologerna som satt alldeles intill kvinnan som dog? Eller hade någon annan av de mer eller mindre färgstarka passagerarna motiv till mordet?

Reflektion
-Agatha-Christie-s-Poirot-David SuchetDen flygande döden utkom första gången 1935 (Death In the Clouds) och på svenska 1937. Hercule Poirot var vid det laget en detektiv som hunnit lösa flera fall och bekant för läsarna. Alltså lägger inte Christie lika mycket tid på att låta oss följa honom i varje scen. Jag tycker om det upplägget, att vi via andra karaktärer kommer lösningen närmre. Dessutom har jag börjat tycka väldigt mycket om Monsieur Poirot efter att ha följt honom spelad av skådespelaren David Suchet i tv-serien från 1990-talet. Innan hade jag svårt för karaktären och upplevde honom som dryg och fånig. Nu när jag sammankopplar Poirot med tv-serien och David Suchet har jag så otroligt mycket lättare för böckerna med denna detektiv.

Den flygande döden, en lättsmält och underhållande Agatha Christie. Rekommenderas.

 

Böcker

Klockan K – Agatha Christie

KLockan K Agatha ChristieTittade på Miss Marple och kom på att jag läste en av Agatha Christies pusseldeckare under semestern i Spanien. Den var översatt till Klockan K och originaltiteln var Towards Zero, vilket jag tycker funkar bättre. Hur som helst figurerade varken Hercule Poirot eller Miss Marple i den, utan någon annan poliskommissarie.

Handling
I Klockan K handlar det om ett antal människor som alla har någon sorts relation till varandra (dvs som vanligt vad gäller pusseldeckargenren). De är mer eller mindre angenäma till sättet, vi har mannen som övergav sin hustru för en yngre kvinna som i sin tur fångade honom i sitt nät genom en noga genomtänkt strategi. Vi har den äldre kvinnan vars testamente ger arvtagaren en stor summa pengar, samt att hon ser till att hennes sjukvårdare får en rejäl andel. Vi har den stilige unge mannen som är betuttad i den unga kvinnan som gifte sig med han som övergav sin fru. Plus att vi har några karaktärer som finns lite i periferin, men som självklart har sina motiv för att eventuellt begå ett mord eller två, allt på grund av kärlek, hämnd eller ekonomisk vinning.

Reflektion
När jag väl fått ordning på alla namn och karaktärer som presenterats blev det en njutningsfull läsning. Jag gillar Agatha Christie och jag gillar den här sortens läsning, speciellt semestertid när jag kan sträckläsa och inte hinner glömma hur det ena eller andra förhöll sig och vem som var vem.

Så vad säga…? En klassisk Agatha Christie, varken mer eller mindre. Underhållande för stunden men Klockan K är ingen bok jag kommer läsa om. Upplösningen tyckte jag ärligt talat var hyfsat fånig. Inte den starkaste av hennes böcker antar jag. Men som sagt, den dög för stunden.