Frågor

Bokbloggsjerka – Alice är över 100 år

Annikas bokbloggsjerkaAnnikas bokbloggsjerka hade paus, sedan när hon drog igång igen har jag haft dåligt med tid. Men tid har jag idag, för jag är ledig! En ljuvlig solig fredag att ha ledigt på. I helgens jerka ställs frågan, med hjälp av Koko, om vi kan berätta om en bok som är över 100 år och fortfarande läsvärd.

alice in wonderland_lewis-carrollAlice i Underlandet, Lewis Carroll. En rolig, fyndig och härlig barnbok som fungerar utmärkt för vuxna. Den publicerades 1865 och kom ut på svenska fem år senare. Jag har läst den på svenska som barn och på engelska som vuxen i en utgåva från 1800-talet vars kringelikluriga ordlekar inte var särskilt lätta att hänga med i.

Att Alice i Underlandet är populär går väl inte riktigt att tvivla på då den animerats och filmats flera gånger. Senast nu av Tim Burton, där han har sitt radarpar Helena Bonham Carter i rollen som Den röda drottningen – ni vet, hon som vill ta av huvudena på sina undersåtar – och Johnny Depp som den tokiga hattmakaren med illrött hår. Burton kommer dessutom med fortsättningen nu, Alice i Spegellandet. Den har premiär i maj och jag hoppas den får bra recensioner så att det blir ett biobesök.

Då är frågan om fler än jag skrivit om denna 151-åriga flicka… Jag kom förstås att tänka på flera bra ”gamla” böcker, men idag fick Alice hamna i rampljuset. Trevlig helg!

alice in wonderland tim burton

Om att läsa

Alice, Anne och Long John Silver

Böckerna på Barn- och ungdomslitteraturkursen har hittills inte varit de mest lättlästa. Förra veckan hade vi Alice i Underlandet ihop med olika versioner av Askungen, vilket i och för sig var ganska snabbt genomläst… Även om Alice kräver en del av en som läsare då man ska försöka hänga med i svängarna i den ologiska värld hon befinner sig i.

Nu har vi Anne på Grönkulla och Skattkammarön att sätta tänderna i på temat flick-och pojkböcker. Puh, säger jag bara. Anne är en tjej som verkligen kan snacka. Hennes monologer, då de stackars människorna runt henne inte får en syl i vädret, får mig att vilja be henne knipa igen. Jag har läst Anne flera gånger tidigare, men det är över femton år sedan, och jag hade därför glömt Annes snacksalighet. Annars gillar jag henne och hennes infall.

Men Skattkammarön… Efter flera timmars läsande är jag fortfarande inte igenom boken där pojken Jim söker en skatt, vilket ni säkert känner till. Han letar så klart inte själv då han inte är mer än en yngling, men det är ändå han som är huvudperson.  Jag tycker boken är dötrist och har inget minne av att jag läst den tidigare, dock dyker minnesbilder av en dålig matinéfilm från 50-, 60-talet upp. Det måste höra ihop med en filmatisering av boken.

Det här med könsroller är något vi berör under kursens gång och någonstans måste man ju börja, därav dessa två böcker till föreläsningen. Så nu får jag återvända till piraterna på ön och se hur det går, vilket jag så klart inte alls kan föreställa mig 😉

Anne och Long John Silver