Böcker, Om att läsa

Superkrafter på gott och ont

superkrafter_-gott_och_ont-modig_karlKarl Modig är debutant och skriver varje tisdag på Debutantbloggen. Hans ungdomsbok Superkrafter: på gott och ont lockade mig. Rätt spännande att två tonåringar får superkrafter. Vad de ska göra med dem osv… Men tyvärr Karl Modig. Du tappade mig redan i de inledande sidorna. Det här var inte en bok för mig.

Jag läste inte klart. Blev bara mer och mer irriterad och kände att jag inte ville lägga tid på Superkraftstonåringarna. Kom ändå lite drygt halvvägs. När de börjar överväga att leka superhjältar och nyttja sina krafter till gott.

Varför kom jag inte längre? För det är ju spännande. En kille och en tjej som inte känner varandra träffas på en fest och när de hånglar på en fotbollsplan slår blixten ner i dem och ger dem deras krafter. Killen kan sätta eld på saker och tjejen skada människor genom tankkraft.

Jo, språket. Visserligen lättläst men styltigt. Ibland hängde jag inte ens med på vad som skedde och jag läste om för att begripa men fick ingen klarhet ändå. Jag som älskar böcker med mycket dialog tyckte inte alls om dem. Ni kan få ett smakprov, från sidan 91:

”Det är en killgrej.” Oscar rycker på axlarna. ”Du skulle inte fatta, dom är schyssta ibland.”
”Vad menar du med att jag inte skulle fatta? Det är ju uppenbart att dom mobbar dig.” Hon höjer rösten. ”Kompisar trycker inte ner varandras ansikten i toaletter.”
”Nej, eller jag vet inte”, säger Oscar och tittar mot Klara. ”Det är väl så man håller på?”
”Nej, jag tror inte det. Oscar, dom där killarna är inte dina vänner.” Klara tar tag i Oscars hand och ser in i hans ögon. ”Jag är din vän.”

I den här scenen känns Klara mer som hans mamma. (Jag hade mycket svårt att låta bli att himla med ögonen när hon tar hans hand och säger att hon är hans vän.)

Ytterligare en anledning är att jag inte upplever något djup. Tyvärr, för Klara lever med en alkoholmissbrukande mamma som dessutom slår henne. Här finns mycket smärta, oro, ångest och skuld och skam att arbeta med. Men vem vet, kanske det fördjupas i sista halvan av boken.

Jag inte låta bli att fundera på det här med författares mognad. Jag är flera år äldre än Karl Modig, som är född 1994, och jag tänker på när jag själv skrev i tonåren och åren runt tjugo (sedan tyvärr lång skrivpaus) och hur jag tog mig an ämnen jag inte var mogen att skriva om. Det blev bara pannkaka. (Ålder och mognad behöver dock inte gå hand i hand.) Superkraftstemat tycker jag Modig hanterar helt okej och han har berättat i Debutantbloggen att hans stora passion är serier med superhjältar. Jag hade nog hellre sett att han gått mer lös på det temat. Struntat i missbrukande-mamma-biten. Kanske även struntat i jag- blir-mobbad-av-de-coola-killarna-delen.

Nåväl. Superkrafter: på gott och ont har många positiva och nöjda läsare. På Adlibris kan du hitta snällare omdömen. Är du nyfiken tycker jag att du ska ge den en chans. Bli inte avskräckt av min irritation och besvikelse. (Bina på Skrivprocess gillade den förresten inte heller – vilket hon skriver väldigt bra om – men jag ville envist nog läsa själv. Borde begripit att jag skulle tycka samma då vi har liknande smak när det kommer till böcker 😉 )

 

Annonser
Böcker

Jag blundar tills jag finns – Marie Björk

jag-blundar-tills-jag-finns björkJag blundar tills jag finns är en ungdomsbok jag inte hört så mycket om, men så fanns den där i hyllan på biblioteket och jag tänkte att jag ger den en chans.

På baksidan står det så här:
Sandra drömmer om ett liv bortom Sörbyskolan och utan en pappa som förstör. Musiken och idolen Patti Smith räddar henne – med hörlurarna på hörs det inte om någon skriker och bråkar. En gång hade hon en bästis som förstod allt, Sara. Men Sara flyttade och Sandra vågar inte tro på att ensamheten ska försvinna. Det gäller bara att härda ut, tills hon har gått ut nian och hela livet kan börja. Men så kommer Cassandra, och allting förändras. In i Sandras liv kommer fester, killar och det där som absolut aldrig någonsin får hända. Men som ändå händer. Jag blundar tills jag finns handlar om att skydda sig mot en pappa som dricker, om att förlora vänskap och hitta kärlek, utforska sin sexualitet och att handskas med det allra värsta. Boken väjer inte för mörkret, men är samtidigt full av hopp och mod.

Reflektion
Det där allra värsta som kan hända kan ju vara ganska mycket och jag blev nyfiken. Nu var det värsta inte riktigt som jag tänkt mig, men jag fick i alla fall en vidrig scen att läsa. Den kunde jag varit utan. Att Marie Björk i sin debut inte väjer för det svåra tycker jag är bra, ändå undrar jag vad hon vill med sin bok. Det är så många svårigheter inbakade i denna lilla bok (132 sidor) och som läsare får vi som sagt ta del av svårigheter med att ha en pappa som dricker, en tjej som känner sig utanför och ensam, och även ta del av killar som utnyttjar tjejer som låter sig utnyttjas för… – ja det får vi inget svar på. Allt bara sker.

Och det är det jag har svårt för med boken. Den har ett fint driv, ett enkelt språk och lätt humor, och huvudpersonen engagerar. Men annars undrar jag. Just för att saker liksom bara sker. Svåra saker och roliga saker. De kan lika gärna vara desamma. Känslan som skiljer dem åt saknas för mig.

Och kanske är det för enkelt. För bra. Slutet då. Som om det inte är på riktigt. Ja, livet är åt helvete men se här, vad bra det kan bli ändå. Det är vad jag får av Jag blundar tills jag finns. Lite svärta kunde fått ha vara kvar. Att det inte är så enkelt. Saker sätter spår. Föräldrar går inte att förändra. Kärleken är inte vägen ur ur allt. Det man förtränger finns inte. Om det ändå varit så enkelt.

Ändå är det en viktig bok. En bok som kan fungera som tröst för dem som har det svårt och som behöver känna igen sig och som behöver hoppas. Kanske också en bok för klassrummet?

 

Jag blundar tills jag finns går att köpa t.ex. här eller här. Eller låna den på biblioteket 😉

Böcker

I det här trädet – Katarina Kieri, Per Nilsson

I det här trädetNär två av Sveriges bästa ungdomsförfattare går samman för att skriva en bok kan det väl knappast bli annat än bra, tänkte jag när jag köpte boken i våras. Det blev bättre.

Handling
I det här trädet handlar om Jakob och Siri som inte känner varandra, ändå kommer deras liv vävas ihop. Han går på gymnasiet och hon på högstadiet. Siri är ensam och utanför men har en vän på skolan. En vän som hon genom ett dåligt skämt förlorar. Som om det inte räckte med en pappa som föredrar spriten eller en mamma som inte riktigt är där. Och Jakob börjar bli god vän med klasskompisen Ida, men vet inte hur han ska prata med henne eftersom det här med att prata, det gör man inte i hans familj. Både Jakob och Siri har fullt upp med att hantera alla känslor och tankar. Hur gör man egentligen när man ska prata med någon?

Min reflektion
Redan på första sidan blev jag fångad av I det här trädet då skolkatalogen hamnar i fokus och har en betydande roll för Siri. Jakobs perspektiv skildras i tredje person medan Siri är bokens jag. Genom att blanda kapitlen mellan de två kommer de allt närmre varandra.

Smärtan Siri känner att vara övergiven av sina båda föräldrar speglar det evigt hoppfulla och samtidigt misströstande barnet till den alkoholiserade föräldern otroligt bra. På samma sätt beskrivs Jakobs tankar om hur han tror att världen förhåller sig med stor skicklighet. Vändningen när Jakob inser att det inte alls var som han trodde visar tydligt hur viktigt det är för familjer att prata med varandra, just för att undanröja oro och missförstånd. Jag ser så klart I det här trädet utifrån mina erfarenheter och med min socionomutbildning till grund men det finns många bitar i boken att fundera över, t.ex. den magiska förmåga Siri tror sig ha och vad den leder till. Katarina Kieri och Per Nilsson har helt enkelt skrivit en grymt bra bok som jag tycker funkar både för unga och vuxna.