Om att läsa

Januariläsning: Debutanter och prisvinnare

Året har läsningsmässigt börjat sådär. Jag har en tanke om att läsa tre böcker per månad. I år vill jag också läsa några tegelstenar som väntat på mig ett tag, bl.a. Stephen Kings Det och Donna Tarts Steglitsan. En tegelsten tänker jag kan vara godkänd för en månadsläsning eftersom den lätt kan motsvara tre böcker eftersom jag ofta läser ungdomsböcker som kanske ligger på dryga 200 sidorna. I övrig låter jag bli att delta i läsutmaningar, utan kör mina egna.

wolff-lina_manga-manniskor-dor-som-duJag började förresten året med en omläsning av Johanna Lindbäcks Min typ brorsa. Undrar inte om jag tyckte ännu bättre om den vid den här omläsningen. Annars har jag läst novellsamlingen  Många människor dör som du, Lina Wolffs debut från 2009. Egentligen ville jag läst hennes senaste, De polygotta älskarna, men den hann jag inte få i tid från biblioteket till kursen. Tyvärr är inte noveller min grej. Eller så har jag inte stött på rätt sorts novellförfattare än.

Jag håller dessutom på med Meg Rosoffs Så har jag det nu. Den ska vi läsa i bokcirkeln och jag är återigen inte helt förtjust. Borde begripit att en ungdomsbok som väljs av bokcirkelns deltagare inte faller mig i smaken. De har en mer ”finkulturell” approach till litteratur än mig. 😉

sa-har-jag-det-nu_meg_rosoffMeg Rosoff fick i alla fall ALMA-priset 2016. Eftersom jag inte läst någon av hennes böcker uppmärksammade jag aldrig henne när det begav sig men så här låter en del av juryns motivering till att hon fick priset:

Meg Rosoff debuterade 2004 med den dystopiska ungdomsromanen How I Live Now (Så har jag det nu) som blev en omedelbar succé och har sedan dess skrivit ytterligare sex ungdomsromaner, ett par bilderböcker och en vuxenroman. Detta är ett mångskiftande författarskap som inte lämnar någon oberörd, vare sig unga eller vuxna läsare.

Jag håller tummarna för att jag tar mig igenom Så har jag det nu innan januari är slut. (Den jag förresten reserverat på biblioteket på engelska men verkar få vänta på att få den… Typiskt, jag tror den är lättare att ta till sig på originalspråket eftersom det är rätt speciellt.) Någon bok hoppas jag kunna recensera här i januari månad. Jag blev nämligen tvungen att lämna tillbaka Wolffs Många människor dör som du p.g.a. kö på biblioteket och hann inte läsa två (tre?) noveller. Det känns märkligt att recensera något jag inte läst klart. Kanske en liten reflektion kan vara på sin plats ändå? Återkommer.

 

Om att läsa

Alma-prisets mottagare 2015

Förra veckan tillkännagavs vem som fick Alma, ett litteraturpris till Astrid Lindgrens minne. Så här stod det på deras hemsida:

PRAESA är årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2015. PRAESA, Project for the Study of Alternative Education in South Africa, är en organisation baserad i Kapstaden som sedan 1992 bedriver läsfrämjande arbete för barn och ungdomar i Sydafrika.

alma logganLitteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) är världens största barn- och ungdomslitteraturpris. Prissumman är fem miljoner svenska kronor och delas ut årligen till en eller flera mottagare. Författare, illustratörer, berättare och läsfrämjare kan belönas. Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Basen för vårt arbete är Barnkonventionen och barns rätt till kultur. En expertjury utser pristagarna som nomineras av institutioner och organisationer från hela världen. Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne inrättades av Sveriges regering år 2002 och administreras av Statens kulturråd.

Så även författare kan få priset. Tidigare har t.ex. Shaun Tan, Phillip Pullman och Barbro Lindgren fått priset. Roligt att man i år stöttar arbete för läskunnighet. Mer sånt!

Och så passar jag på att hälsa en ny följare välkommen! Jätteroligt att du vill följa min blogg 🙂

Om att läsa

Alma-priset Barbro Lindgren

Igår meddelades vem som fått Alma-priset,  ett internationellt litteraturpris för barn- och ungdomsförfattare. Det delas ut till minne av Astrid Lindgren och pristagare jag läst tidigare har varit Philip Pullman (Guldkompassen) Shaun Tan (The Arrival) och Sonja Hartnett (Torsdagsbarn) och nu kan jag säga att jag även läst en fjärde pristagare.

Barbro Lindgren är första svensken som får priset. Ni har säkert varit i kontakt med hennes böcker, de om Max, Den vilda bebin, Loranga Masarin och Dartanjang, eller trion Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Det finns många bra böcker att välja bland.

Så här lyder Alma-juryns motivering:
Barbro Lindgren är en litterär nydanare. Hon har med språklig djärvhet och psykologisk nyansrikedom förnyat inte bara bilderboken för de allra minsta utan också den absurda prosaberättelsen, den existentiella barndikten och den realistiska ungdomsskildringen. Med absolut gehör gestaltar hon såväl ljusa lyckoögonblick och lekfulla upptåg som livets gåtfullhet och dödens närhet.

 

Böcker

Torsdagsbarn – Sonya Hartnett

TorsdagsbarnAlma*-prisvinnaren Sonya Hartnett kommer från Australien och jag hade inte hört talas om henne innan hon dök upp på litteraturlistan i barn-ungdomslittkursen. En ny spännande bekantskap.

Handling
Torsdagsbarn utspelar sig i Australiens landsbygd på 1930-talet. Harper Flute är berättaren, den yngsta flickan i familjen. Boken handlar om hennes familj, syskonen och vad de upplever under några år i. Familjen kämpar för sin överlevnad i den karga miljön och Harpers lillebror Tin gömmer sig under huset där han gräver hålor och gångar.
Motgångarna är flera, men grannarna vänliga och hjälpsamma. Ja, nästan alla i alla fall.

Min reflektion
När jag började läsa Torsdagsbarn var jag skeptiskt, boken verkade svår av flera anledningar. Språket t.ex. fick jag vänja mig vid, då det består av nästan krångligt konstruerade meningar som har en viss poetisk klang. Dessutom hade jag svårt för karaktärerna. De är, liksom landskapet de befinner sig i, rätt karga och hårda, fast också varma och omtänksamma. De månar om varandra men har som sagt fullt upp med att överleva vardagen. Torsdagsbarn är en stark bok med oväntade vändningar där eländet aldrig tycks upphöra. Som tur är slutar det inte alltför illa, även om man undrar hur det ska gå för dem.

Som tur är hade jag möjlighet till sträckläsning, efter några trevande inledande lässstunder, och då fängslades jag av berättelsen och kunde inte lägga den ifrån mig.  Torsdagsbarn är en annorlunda historia som lämpar sig lika väl för vuxna som för ungdomar. Det här är bok som inte kommer lämna mig i första taget.

 

Torsdagsbarn kan du hitta på Adlibris, Bokus och biblioteket

*Almapriset, ett internationellt litteraturpris i Astrid Lindgrens minne för barn- och ungdomsförfattare.

 

Om att läsa

Tematrio – Prisvinnare barn och unga

tematrioTematrion för veckan hos Lyrans Noblesser handlar om pristagare: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

1. I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell, ungdomsroman som fick Augustpriset 2003 och även Slangbellan samma år. Jenna, en tjej på tretton, har en mamma som är sjuk i cancer. Samtidigt brottas Jenna med vanliga tonårsproblem som att vilja vara populär, få killen hon gillar att se henne… Finns också som film, men den har jag inte sett. Boken gillar jag skarpt.

2. Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld som 2010 också fick Augustpriset. Boken handlar om Maja 16 år, som i bokens inledning råkar skära av sig en bit av tummen, därav titeln. Maja gillar att klä sig annorlunda, och är inte rädd för att utmärka sig. När hon åker för att hälsa på sin mamma är huset tomt och hon träffar istället en kille hos grannen. En humoristisk bok.

the_lost_thing_Shaun_Tan3. Min trea blir Shaun Tan som fick ALMA priset 2011, Astrid Lindgren Memorial Award, för sitt författarskap av bilderböcker. Alltså inte för specifik bok. Några av hans böcker är: ”The lost thing” (2000), ”The red tree” (2001) och ”The arrival” (2006). Shaun Tan nådde svenska läsare genom att Kabusa förlag 2010 gav ut The Arrival under namnet Ankomsten.

Citat från ALMAS hemsida: ”Bakom ett överdåd av minutiöst detaljerade bilder, av civilisationskritik och historia i symbolisk gestaltning finns en påtaglig värme. Människan är alltid närvarande och Shaun Tan gestaltar såväl vårt sökande som vårt utanförskap. Han förenar briljant magiskt berättande med djup humanism.”