Böcker

Juliböckerna – ungt, kärt och spännande

Nu är bloggpausen över. Nu kör vi inlägg varje torsdag igen. Jag har haft en fin paus och läsningen har flutit på fint. Fyra ungdomsböcker, en spänning och Stephen Kings senaste. Enjoy!

Bete sig (2019), Linda Jones, handlar om Stina som får värsta krisen när föräldrarna ska skiljas. Hon är drygt tjugo och vi följer henne genom en snyggt saxad berättelse. Kapitlen varvas med att hon är i en stuga mitt ute i skogen, och med händelserna som löpte dit. För att till slut landa i ett rent nu där dået kommer ikapp nuet. Ruskigt snyggt.

Stina var jag dock inte förtjust i och jag gillade egentligen inte historien – som gjorde mig illa till mods – men boken var för intressant och välskriven för att jag skulle sluta läsa. Så, är du nyfiken tycker jag absolut att du ska läsa den!

När längtan är som vackrast (2019) Elisabet Engström, för yngre läsare, sådär runt tolv. Och för mig. För jag blev så förtjust. Brita börjar en ny klass, spelar fotboll och får en ny vän, Loppan. Som klasskompisen Julia gör sig till för. Och Brita blir avundsjuk.

Att gå femman och vara sig själv är inte alltid så lätt. En stämningsfull bok med mycket omtanke. Rekommenderas!

Inte längre min, (2018) är Ann-Helén Laestadius fristående uppföljare till Tio över ett som jag gillade skarpt. Även denna är riktigt bra.

Majas bästa kompis har flyttat, pojkvännen drar sig undan när Maja vill ha sex, morfar får en stroke och en ny tjej ska flytta in i Majas gamla hus. Som flyttats på grund av gruvan. Och nej, det är inte coolt att en hel stadmåste flyttas på grund av gruvdriften. Maja sörjer Kirunas förändringar. Men inte så många andra verkar fatta. Inte pojkvännen och inte bästisen iaf. Läs Inte längre min. Och gärna Tio över ett med.

Ett hem att dö för (2019), Lina Arvidsson, en spänningsroman som fick mig att sträckläsa.

Unga Hanna kämpar på i Stockholms hemtjänst, hoppas på fler pass och ett vettigt ställe att bo på. Utsparkad från sitt mysiga andrshandskontrakt får hon ett rum i ett kollektiv. Men alla hatar varandra och hon bor i en skrubb med ett duschdraperi som dörr. Då får hon uppdraget att vattna blommor i en semestertom fin villa, och hon har plötsligt tillgång till ett helt hus. Problemet är bara att någon mer tycks ha det.

Jag tycker allt är läskigt. Jobbet i hemtjänsten, att inte ha pengar, att vara ensam, att vattna växterna i en enorm villa sena kvällar, att stappla runt i ett vinterkallt Stockholm utan vettiga vinterkläder. För att inte tala om det som göms i villan. Läs!

Sommarplåga (2019) Hanna Jedvik, en ungdomsbok om sommarlovets förväntningar och förhoppningar, förälskelser och besvikelser. En bok som tar upp det där med vänskap som förändras, hur abrupt det kan kännas och hur svårt det kan vara att tackla. Fint skriven och med mycket känsla. Läsvärd. Rekommenderas.

Och sist ut i juli blev Stephen King med The Institute (2019). En bladvändare när det är som bäst.

The Institute handlar om barn som kidnappas till en speciell inrättning där de utnyttjas för ett ändamål som inte går att föreställa sig. Det är otäckt och engagerande. Huvudkaraktärerna är en tolvårig pojke och en fd polis. Utöver dem finns flera starka bikaraktärer som också för handlingen framåt. Personportätten är faktiskt en stor del av behållningen i en i övrigt mycket spännande bok. Kul när båda dessa bitar fungerar bra.

Jag har läst ett fåtal av King tidigare: Carrie, Varsel, Pestens tid och Det. Och så hans självbiografiska bok om skrivande, Att skriva – en hantverkares memoarer Jag har sett flera filmer och serier baserade på hans verk och tycker ofta det fängslar. The Institute gav mersmak, och jag läser gärna mer av King. Har du något att tipsa om, gör gärna det. Alla tips tas tacksamt emot.

Det var juli-läsningen. Nöjd med lästempot och de lästa böckerna. Har du läst något i sommar som du kan rekommendera?

Om att läsa

Den vann!

Jag trodde ju att Tio över ett skulle ta hem Augustpriset och det gjorde den.

tio-over-ett-laestadiusÅrets svenska barn- och ungdomsbok
Tio över ett, Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren
I Kiruna ställer Maja klockan på tio över ett varje natt, lagom till de nattliga gruvsprängningarna. Hon måste kunna rädda familjen om det värsta skulle hända och allting rasar. Ann-Helén Laestadius ungdomsroman är en berättelse om att gå runt med en konstant rädsla för att tillvaron ska rämna. Det handlar om sorgen inför en bygd i förändring, om samhällsengagemang och kommunalpolitik, men också om nära vänskap och kärlek. Med driv i språket flätar Laestadius samman plats, politik och psykologi.

Årets skönlitterarära: De polyglotta älskarna, Lina Wolff
Årets fackbok: Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Nina Burton

Här kan du läsa mer om Augustpriset 2016

 

 

Böcker

Tio över ett – Ann-Helén Laestadius

tio-over-ett-laestadiusDen Augustprisnominerade ungdomsboken Tio över ett av Ann-Helén Laestadius skulle nog kunna ta hem priset, säger jag som bara läst tre av de nominerade böckerna i barn-/ungdomskategorin. Den tar upp ett svenskt stycke historia som är anmärkningsvärt, dvs flytten av Kiruna pga gruvan, men även för att den berör oro och ångest på ett trovärdigt sätt.

Handling
Maja är jätterädd för att det ska gå fel när man bryter och spränger i gruvan. Tio över ett sätter hon klockan på natten för då spränger man. Det mullrar i hela staden och hon har väskan med kläder för hela familjen redo under sängen ifall något händer. Hon dokumenterar flytten av Kiruna genom att filma med sin telefon och även om hennes föräldrar tycker hon är fånig, fortsätter hon med det. Och hennes rädsla tar de inte på allvar. Inte ens bästisen förstår. Fast lite mer begriper de när panikångesten kommer. Vilket Maja verkligen hoppas att spanet Albin inte förstår att hon får ibland.

Reflektion
I Tio över ett beskriver Laestadius en flytt som berör mer än ett samhälle, men ändå tänker nog inte vi som inte bor i norra Norrland alls på den. Jag gör det i alla fall inte. Hon fångar Majas känslor av oro fint, liksom vänskapen med bästisen – som dessutom ska flytta från Kiruna – och hur pirrigt det är att spana på killar man gillar.

Genom Majas jag-perspektiv får jag uppleva Kiruna, en stad som beskrivs ha mycket värt att bevara men där ekonomiska intressen ofta väger tyngre än vad kulturarv gör. Jag uppskattar Tio över ett mycket och som sagt, skulle inte bli förvånad om den tar hem priset ikväll.

Rekommenderas.

En bok att köpa kanske? Du hittar Tio över ett bla här och här. Stort tack till Augustpriset/Svensk förläggareförening för recensionsexemplaret!