För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Den Augustnominerade ungdomsboken För att väcka hon som drömmer är värd årets nominering. Men oj vad tung den var att läsa. Fast vad annat att vänta när något i ungdomskategorin nominerats och Johanna Nilsson är inblandad. En författare som inte väjer för att närgånget skildra det svåra i livet.

Det är sommarlov. Dags för konfirmation i församlingen Josefins familj tillhör. Men mamma blir sjuk. Svårt sjuk. Hon hamnar på sjukhus och allt i livet faller samman. Åtminstone för alla andra. För Josefin hade allt börjat falla samman redan innan mamma blir dålig. Så det fortsätter. Och blir värre. Hon som gör allt för att räcka till. För pappa. Lillasyster, storebror. För Marcus som precis som Josefin gömmer sig i studion i kyrkan och också vill slippa livets svårigheter.

Josefin är en stark liten tjej men vilsen. Gud är nära och långt borta. Hon anklagar Gud, lovar Gud, straffar sig själv för att blidka Gud. Allt för mammas skull. Men Gud lyssnar inte. Det gör ingen. Ingen förutom Marcus. Han lyssnar och han ser. Hur Josefin sakta försvinner.

Johanna Nilssons För att väcka hon som drömmer skildrar en period i Josefins liv när inget är som det borde. Kan något vara som det ska, när en mamma ligger svårt sjuk på ett sjukhus? Knappast. Ändå, den onda spiralen är så uppenbar och jag förvånas över att ingen reagerar. Jag vill ruska om alla vuxna runt omkring. Skrika åt dem: ”Gör något då! Barnen håller ju på att gå sönder!”

Det är åttiotal tänker jag. Idag skulle det vara annorlunda. Idag vet man att ta hand om anhöriga – små som stora – när en familj är i kris. Jag tänker på samtal och stödgrupper för barn och vuxna. En tanke jag tröstar mig med för att orka läsa.

I övrigt går läsningen smidigt där jag befinner mig i Josefins tredje-persons-perspektiv. Språket känns starkt och säkert. Tur är väl det. För ämnen som lyfts, förutom en svårt sjuk mamma, är ätstörningar, självskadebeteenden, sexuella övergrepp, psykisk ohälsa, homosexualitet, utdrivning av demoner och bristande föräldraskap. Som sagt, ingen lätt läsning. Men läsvärt. Bland annat för sådant som vänskap, förälskelse, att duga som man är och familjeband även finns med och ger lite hopp och lättnad.

Är du nyfiken tycker jag absolut att du ska ge Josefin Nilsson och hennes För att väcka hon som drömmer en chans.

 

Vill du köpa För att väcka hon som drömmer, eller läsa mer om den, kan du titta in t.ex. här eller här.

Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

 

Annons

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson

Elin Nilssons novellsamling Anrop från inre rymden är nominerad till Augustpriset i barn- och ungdomskategorin i år. Novellerna kommer nära. Det blir nästan plågsamt i hur nära de kommer när de skildrar åtta barns vardag, barn som befinner sig i gränslandet mellan barndom och tonår.

Någon firar nyår med en missförstådd pappa, någon får sin första kyss, en annan stör en lärarvikarie, ytterligare en ser på när lillebror blir retad, en har tappat bort sin katt och sin bästis och en annan har en tvilling som tynar bort. Det är berättelser om kärlek, vänskap och rädslor.

Det finns något som oroar och skaver i nästan varje berättelse. Känslorna ligger på ytan och jag tar över dem, dras med och mår nästan dåligt av karaktärernas livsöden, det de känner och upplever. Läsningen fascinerar och fängslar och är relativt lätt, med tanke på språk och scenerna som flyter fram över sidorna, men samtidigt är läsningen svår. Jag tar en paus mellan novellerna. Tänker och låter dem sjunka in. Laddar för nästa och Anrop från inre rymden får ligga en stund mellan läsningarna.

Det är nästan som om jag är barnet som är huvudperson i varje berättelse. Elin Nilsson gör det bra. Närheten. Känslorna. Och jag förstår varför novellsamlingen Anrop från inre rymden har nominerats. Rekommenderas.

 

En bok att köpa? Du hittar Anrop från inre rymden bl.a. här och här.
Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

Två Augustnominerade ungdomsböcker

Jag fick ett par recensionsexemplar från Svenska Förläggareföreningen. De frågade om jag var intresserad av några böcker som nominerats till Augustpriset i år. (De står ju bakom priset.) Även om oktober varit en intensiv läsmånad med sex lästa böcker var jag intresserad och valde de här två: Elin Nilssons Anrop från inre rymden och Johanna Nilssons För att väcka hon som drömmer.

Anrop från inre rymden är en novellsamling medan För att väcka hon som drömmer är en roman. Förutom dessa ungdomsböcker finns i barn- och ungdomskategorin även böcker för yngre/små barn och jag anser att barn- och ungdomskategorin borde delas upp i två. En för (yngre) barn och en för tonår/unga vuxna. (Detta tyckte förresten även Jessica Schiefauer, tvåfaldig Augustprisvinnare i denna kategori, som jag nyss skrivit om.) Hur kan man t.ex. jämföra en bilderbok för små barn med en bok för målgruppen 15+? Helt ologiskt. Men, men… Tills förändring sker är det bara att läsa och begrunda de nominerade.

De nominerade i barn- och ungdomskategorin är:

Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per Gustavsson, Opal
Media svämmar över av undergångsskildringar: global uppvärmning, krig, pandemier, och kärnvapenhot. Men hur hanterar vi det – som barn, som vuxna? Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson fångar samtidsångesten på barnets nivå och utgår från dess frågor.

Fågeln i mig flyger vart den vill, Sara Lundberg, Mirando Bok
Vad innebär det att ”få följa sina drömmar”? Vad innebär det av uppoffring, arbete och smärta? I Fågeln i mig flyger vart den vill har Sara Lundberg tolkat och speglat konstnären Berta Hanssons (1910–1994) drabbande och enastående livsöde.

Anrop från inre rymden, Elin Nilsson, Alfabeta
Ett tittskåp in i verkligheten – ja, det är vad Elin Nilsson ger läsaren i novellsamlingen Anrop från inre rymden. I åtta avskalade berättelser ges vi en skymt av vardagen, i all sin vardagliga ovanlighet. Det är opretentiöst, stringent, och träffsäkert.

För att väcka hon som drömmer, Johanna Nilsson, Rabén & Sjögren
När liv och trygghet försvinner i kaos försöker Josefin återta kontrollen genom självsvält, extrem träning, och självskadebeteenden. Johanna Nilssons skimrande vackra och täta prosa i För att väcka hon som drömmer utspelar sig i 1980-talets utkants-Sverige med referenser till både AIDS och Livets Ord.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon, Lena Ollmark och Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget
Att mobbas av sina klasskamrater, glömmas bort av sina föräldrar, och sedan dö instängd på en spökande skolvind – kan det bli värre? Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Per Gustavsson och Lena Ollmark är just en sådan skruvat morbid spökhistoria.

Dumma teckning!, Johanna Thydell och Emma Adbåge, Alfabeta
I köket sitter Mint och hennes storebror och ritar. Det går sådär. Mint vill rita fint som sin storebror, men det är svårt. Poetiskt och humoristiskt skildrar Emma Adbåge och Johanna Thydell syskonskap och skapande.

Följ länken här för samtliga nomineringar i sin helhet. Den 27 november presenteras vinnarna. Nästa år är det 30:e gången priset delas ut. Kanske ett lämpligt år att ändra på barn- och ungdomskategorin? Förra året läste jag förresten några nominerade i barn-ungdomskategorin och Ann-Helén Laestadius Tio över ett, vann. Ska bli kul att se om jag läser en vinnare i år. Har du läst någon av årets nominerade? Någon du tror lite extra på i så fall?

Stort tack till Svensk förläggareförening för recensionsexeplaren!