Semestrat, skrivit, väntar svar och stör mig

Tog ledigt litegrann förra veckan. Bytte stad mot kust. Och lät datorn vara ett par, tre dagar. Så skönt.

Och jag skrev lite. För hand. Något jag gjort från och till i snart en månad. Inget fancy, bara för mig själv. Ingen ska läsa. Jag ska inte redigera det. Utan jag skriver för att jag vill.

För med drömmen om att ett förlag ska säga ja till dystopin så har det blivit lite tvång över skrivandet. Jag gillar det fortfarande men tycker drivkraften har blivit lite… skev. I nuläget är jag så nöjd med flera positiva refuseringar att de sista tre förlagens mycket troliga nej (de borde ha svarat nu) inte gör mig så mycket.

Jag håller på att ladda om. Kanske blir det dystopin jag tar upp igen. Kanske något annat. Men i första hand prioritetar jag mina uppdrag, träning och återhämtning. Så egna skrivandet kommer lite längre ned på listan.

Och, på tal om saker som kommer längre ned i prioriteringen. Augustpriset för barn och unga. Som är EN kategori. Trots att bilderböcker för små barn verkligen inte kan jämställas med böcker för tonåringar. Vad säger detta egentligen om synen på litteratur för barn? Och barn?! Helst skulle jag vilja ignorera hela priset, men kan liksom inte låta bli att vara nyfiken på hur det går. Så, här är listan på de nominerade 2020:

Årets svenska skönlitterära bok: 
Minnestrådar, Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk, Lydia Sandgren
Jordlöparens bok. Om natur, konst och människor av Thomas Tidholm
Renegater, Klas Östergren

Årets fackbok:
Livets tunna väggar, Nina Burton 
Familjen, Johanna Bäckström Lerneby 
Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba  
Längta hem, längta bort. En essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

Årets barn- och ungdomsbok:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl, Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager & Peter Bergting
Billie, Korven och havet, Julia Hansson 
Kom dagen, kom natten, Åsa Lind & Emma Virke 
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter & Ester Eriksson
Alltid hejdå, Alma Thörn

I år har jag inte läst en enda, men har kikat på Samlade verk ett tag. Och nu blir det ju tjurrusning på biblioteken så långa väntetider väntar. Inte tänker jag shoppa loss heller. Flera saker talar emot för det. Har du läst någon av de nominerade? Någon att rekommendera i så fall?

Åka buss – Henrik Wallnäs, Matilda Ruta

Åka buss är en bilderbok för barn. Den är nominerad till Augustpriset och skildrar på ett poetiskt sätt flykt från krig för barn. Även Shaun Tans grafiska roman Ankomsten skildrar flykt och jag kom att tänka på den, när jag läste den här. De är både lika och olika, och väl värda att läsas.

Handling
”Jag” i boken lämnar en plats med mamma medan pappa och farmor blir kvar. Hårt i famnen håller ”jag” Kanin vars öron blir blöta i de långa kramarna. Bussen tar ”jag” och mamma genom gränser av taggtråd, över ett hav där det går att dansa på båtdäck till en plats där sovsalen är stor och tom på väggarna. Längtan efter pappa och farmor är stor. Undra om de kommer en dag?

Reflektion
Barnet och mamman är katter i starka orangerödbruna färger klädda som människor. Bilderna täcker hela uppslagen och känns vidsträckta, förutom på bussen där vi kommer nära i det trånga utrymmet och nära i känslorna. Att resan inte bara är svår och otäck förmedlas fint genom barnets fantasi och det får vi inte glömma, att även i svåra stunder kan glädjen finnas. Just det beskriver Henrik Wallnäs och Matilda Ruta så fint.

Åka buss känns hoppfull. Färgerna förmedlar starka känslor, och ytterligheter. De går mellan grått och skarpt gult, rött och orange. Att bilderböcker per automatik skulle vara böcker för barn tycker jag begränsar. I Åka buss uppskattar jag t.ex. det mjuka språket och hur bildtexterna speglar barnets upplevelser. ”Pappa blev också kvar. Så många hål att laga.” Till det har vi en bild på hur kattpappa står på en stege vid hustaket som är fullt av hål. På samma sida, där bussen far iväg ovanför en bit slingrande taggtråd står det så här: ”Pappa kommer sen. Mamma lät inte som vanligt. Inte som under lampan i sängen, eller vid bordet när vi åt mat.”

Rekommenderas!

Om du vill köpa Åka buss hittar du den t.ex. här eller här.
Stort tack till Augustpriset/Svenska förläggareföreningen för recensionsexemplaret 🙂

Ormbunkslandet – Elin Bengtsson

Augustprisnominerade Elin Bengtsson har skrivit ungdomsboken Ormbunkslandet. Jag hörde talas om den inför Bokmässan och gick på ett seminarium där Jessica Schiefauer intervjuade författaren under rubriken ”Det mest förbjudna” eftersom Bengtsson i sin bok skriver om en incestuös syskonrelation, en relation som likt så många andra relationer inte gör mindre ont när den tar slut.

Handling
Margit är på flykt. Hon flyr från minnen, sig själv och det som varit. Sådant som är omöjligt att fly ifrån. Vilket hon blir varse när hon hamnar i Malmö, har turen att få ett arbete trots att hon hoppat av gymnasiets sista skälvande månader. Hon finner nya vänner. De brinner för orättvisor, demonstrerar och ockuperar hus. Och hon finner en plats att landa på. Ina med sin klara blick och vilja att göra skillnad i världen. Maryam som kan vara hård och mjuk på samma gång. Hur skulle de se på henne om de visste varför Margit värker av längtan och saknad? För hur överlever man när den som varit ens allt, och oändligt mer än bror och bästa vän, lämnar en?

Reflektion
Elin Bengtsons Ormbunkslandet beskriver fint barndomens fantasier och de världar som barn kan gå in i och göra mer levande än verkligheten man är tvungen att utstå. Margit känner sig utanför, annorlunda och konstig, men med sin bror är hon Tigram, krigaren som klarar allt. Relationen till föräldrarna som kanske förstår men inte vill veta beskrivs genom Margits ögon med den smärta hon känner över att hon alltid varit fel i mammans ögon. Pappan gör vad han kan för att visa att han finns där för sin dotter, men de pratar inte. Den enda som förstår är brodern. Att han tar steget att ändra på relationen känns rätt. Och Margit förstår ändå. Hon vet hur fel det är.

Att bli accepterad känns som ett starkt tema. Och att acceptera sig själv. Två svåra bitar att få ihop i tonåren (och vad säger att det släpper sedan?) och i Ormbunkslandet beskrivs detta med ett mjukt språk. Tillbakablickarna är många och jag kastas mellan då och nu, och dras med i Margits känslostormar som fyller hennes taniga krigarkropp när hon lider i tysthet. Känslan av svek och sorg målas upp med ömhet och jag gillar att Bengtsson inte dömer, utan bara beskriver. Ormbunkslandet är väl värd att läsas och jag kan förstå dess nominering. Rekommenderas.

Köpsugen? Ormbunkslandet hittar du här och här. Och på biblioteket förstås. Nyfiken på hurdan texten är? Kika in på min smakebit där du hittar ett utdrag från boken.

Elin Bengtsson pressbild Augustnominerade

 

 

Tematrio – Pris i litteratur

Augustpris-kommittén presenterade årets nominerade böcker i förrgår och jag har inte läst någon av dem. Får se om det blir ändring framöver, åtminstone i ungdomskategorin (eller barn- och ungdomsbokskategorin som det heter, eftersom de envisas med att ha bilderböcker för små barn i samma kategori som böcker för unga. Som om det går att jämföra?!).

Lyran ber oss i veckans tematrio att lista prisvinnande böcker vi läst eller vill läsa. Jag satsar på tema inom temat med ämnen som utanförskap och migration, allt inom kategorin böcker för unga. De två första har jag läst, den tredje vill jag läsa.

1. 2006 fick Per Nilsson Augustpriset med Svenne, en bok om hur lätt det kan vara för en ung kille att glida in i rasismens nät, om politiskt engagemang och olagliga aktioner, starka ledare och manipulation.

2. 2011 fick Shaun Tan Alma-priset. Han har bland annat skrivit om hur det är att behöva lämna sitt hemland och sin familj för att försöka skapa sig ett nytt liv på en ny främmande plats där man varken förstår språk eller kultur. The Arrival eller Ankomsten på svenska, är en grafisk roman utan ord och en fantastisk berättelse med spännande och ovanliga bilder. Funkar utmärkt för vuxna också, förresten.

3. 2010 fick Christina Wahldén Teskedsordens litteraturpris för sin ungdomsroman I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, som handlar om en ung tjej som blir tvungen att lämna ett konfliktfyllt Kongo. Hon kommer ensam till Sverige och möter andra, nya, svårigheter här.

 

Make it stort – Emmy Abrahamson

Make it stort är tredje boken om Filippa som flyttade till London för att gå på dramaskola och handlar om livet efter avslutad utbildning. I första boken Only väg is upp fick vi följa henne när hon letade bostad, sökte jobb och fick nya vänner, medan andra boken, Stjäla the show handlade om de tre åren på dramaskolan. Första boken nominerades till Augustpriset 2012 och med de två andra, utgivna 2013 och 2014, undrar jag om det gick lite för fort att få fram dem, för jag gillar dem inte lika mycket som ettan, även om de har sina goda sidor.

Handling
Filippa går på audition efter audition. Tröstlös inser hon att ekonomin får styra jobbsökandet och hon tar jobb som kopieringstjej, inte direkt det glamorösa liv hon föreställt sig. Tills hon får den efterlängtade huvudrollen i en tv-film. Wow liksom! En chaufför hämtar klockan sex på morgonen och kör hem henne, ibland långt efter midnatt beroende på hur långa inspelningsdagarna är. Samtidigt bollar hon sitt kärleksliv mellan två killar. Ingen av dem verkar hon föredra mer än den andre och jag undrar varför hon är tillsammans med dem överhuvudtaget.

Min reflektion
Med Only väg is upp kom Emmy Abrahamson med en ny fräsch bok. Humorn fick mig att le och skratta och Filippa var en tjej med tokiga infall som försatte henne i galna situationer. Samma gäller för de följande böckerna, men nu i Make it stort tycker jag att Filippa som passerat tjugo med några år borde vara mindre naiv. Hennes ålder får mig också att fundera över vem som är målgruppen. Jag som är över trettio är nog för gammal eftersom jag inte riktigt uppskattar boken. Filippa gör bort sig, och jag drar lite på munnen, men mer än så blir det inte.

Det jag uppskattar är dock att språket har ett härligt flyt och att man faktiskt får fnissa lite då och då. Man får en inblick i filmvärlden och så gillar jag att Filippa befinner sig i London, en miljö jag lätt ser framför mig när jag läser. Make it stort är läsvärd,  även om den inte var så bra som jag hoppats, mest för att magin från första boken saknades. Det ska bli kul att se vad Emmy Abrahamson kommer med härnäst. Jag håller tummarna för att en ny ungdomsroman, lika bra som Only väg is upp, är på väg.

 

Du hittar boken bland annat på Adlibris och Bokus, eller så kan du göra som jag och låna den på biblioteket.

 

Paket! Bok?

Fick ett paket. Klämde lite på det och kom fram till att det kunde vara en bok. Sådana paket gillar jag. Efter att ha dragit lite i snörena (älskar liksom katterna, fina glansiga snören med härliga korkskruvar…) så rev jag upp pappret. Och se vad skådade mitt öga. En bok så klart, och inte vilken som helst utan den Augustnominerade Emmy Abrahamson med Only väg is upp. Yeay!