Böcker

Xirianas gåta – Joseph A. Davis

Xirianas gåta (2018) är tredje boken i serien om Markus av Trolyrien, en fantasy som utspelar sig i en annan värld till vilken Markus, en en helt vanlig kille, kommit genom en portal. Markus är nu ditkallad för att än en gång rädda världen från monster.

I Xirianas gåta gör Markus några kära återseenden och stiftar även ett par nya bekantskaper. Förutom monster som förpestar den vackra världen och dödar allt växtligt brottas Markus även med sina känslor. Att vara kär i någon och våga säga det, är långt mycket svårare än att dra ett svärd mot ett monster.

Jag tycker de här böckerna har blivit starkare. Visserligen var Markus av Trolyrien en spännande saga, men i jämförelse med de följande var den varken lika fängslande eller lika väl uppbyggd. Xirianas gåta däremot fängslade mig från början till slut. Det som fått böckerna att växa är att jag upplever språket starkare och tajtare, mer rakt på. Handlingen har en tydlig riktning, till förmån för dramaturgin. Att Joseph A. Davis snarare berättar än gestaltar bidrar till den där känslan av att jag läser en äventyrlig saga med härliga ingredienser som märkliga monster, vackra möer, stolta kungar och drottningar och magiska svärd. På samma gång lyckas Davis även beröra teman som invandring och andra sedvänjor så att det blir både vardagliga och exotiska inslag i handlingen.

Pärlan förlag ger ut litteratur med kristna budskap och referenser och i den här serien består de kristna inslagen, t.ex. av att karaktärerna försöker efterleva det som är skrivet i Glädjens bok eller att de tror på Kung Josua, aspekter som bidrar till att fördjupa varför de handlar som de gör. Kung Josua spelar dessutom en viktig roll i hur det hela utvecklar sig.

Om Joseph A. Davis kommer med fler böcker i serien vet jag inte. Å andra sidan finns här tre spännande böcker att läsa så länge. Xirianas gåta, liksom de föregående, passar läsare i åldern från cirka 12 år. Och så vuxna som aldrig växer upp. 😉

Stort tack till Pärlan förlag och författaren för recensionsexemplaret!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Xirianas gåta bl.a. här och här.

Markus av Trolyrien (bok I) Verarnas drottning (bok II)
Annonser
Om att skriva

The Kill Order – James Dashner

the kill order cover james dashnerDen fjärde och sista boken i The Maze Runner serien är inte den sista i dess rätta bemärkelse, för det är en prequel. The Kill Order utspelar sig nämligen innan de andra böckerna tar plats. (Obs! spoilervarning utfärdas då vissa detaljer för de andra böckerna avslöjas.)

Handling
Genom huvudpersonen Mark låter James Dashner oss få veta vad som gjorde världen som den är. Att det inte endast handlar om utbrott från solen, det som gjort att nästan hela mänskligheten dött ut. Och det är en otäck historia. Mark överlever solutbrotten tack vare att han befann sig djupt nere i New Yorks tunnelbana, där han träffade en militär som vet hur man överlever det mesta. Utan honom tror inte Mark att han skulle klarat sig många dagar, eller ens timmar. Tyvärr verkar det som att hans tur nu är slut, för när The Kill Order tar sin början blir lägret där de bor attackerat. Av maskerade soldater i en anonym enorm flygmaskin (lik en helikopter fast oändligt mycket större) som skjuter pilar med någon sorts gift i. För sedan blir alla sjuka. Och det på det mest konstiga sätt.

Reflektion
The Kill Order handlar om överlevnad och rädslan för att förlora sig själv, sina vänner och dem man älskar. Om att möta det oundvikliga. Om att våga. James Dashner fyller The Kill Order med spänning, action och skräckfyllda scener som får mig att undra om jag ska få mardrömmar. (Det fick jag inte.) Boken berättas i ett rappt tempo och det är som att se en film.

Jag gillar tillbakablickarna, när vi genom Mark får förklarat vad som skett. De skulle jag gärna tagit del av än mer. En del scener, särskilt våldsscenerna, tenderar att bli snarlika i denna actionspäckade bok, och upprepningarna gör mig trött. Ur askan in i elden-temat sker för många gånger. Det kan alltid bli värre, och det blir det. Tyvärr blir det så illa att jag känner mig mätt på det. Eller uppgiven…

Men som dystopisk äventyrsbok tycker jag den är stark ändå. Jag fängslas av den, av det moraliska och det oetiska. Hur människor kan spela med andra människors liv som om det inte finns något värde i det. En högst aktuell fråga idag. Kanske skulle en del säga att vi redan lever i vår egen dystopi, och att vi inte behöver dessa böcker. Eller så är det just därför vi behöver dem. Oavsett varför vi bör läsa dystopier, kan jag verkligen rekommendera The Kill Order.

 

Vill du läsa ett utdrag kan du kika in hos mig då jag skrev om den i söndagens smakebit.

Är du köpsugen? Då kan du t.ex. hitta den här eller här. Eller såg gör du som jag och lånar från biblioteket 🙂

De första böckerna i serien hittar du här, här och här då jag skrivit om dem nu under hösten.

 

Om att skriva

The Scorch Trials – James Dashner

the-scorch-trials dashnerAndra delen i Maze Runner-serien gillar jag skarpt, men ändå inte riktigt lika mycket som första – självaste The Maze Runner. The Scorch Trials är otroligt spännande, men det är ändå något… Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Men gör ett försök.

Handling
Att beskriva en tvåa i en serie är ju i sig att spoila. Jag är sådan att jag gärna inte vill veta någonting i förväg om vad som händer i böcker som ingår i serier. Lite diffust så där kan jag väl säga att Thomas och killarna från labyrinten fortsätter utsättas för otäcka experiment. De kämpar vidare med livet som insats vid flera tillfällen. Och så möter de nya människor. Vem kan de lita på?

Reflektion
Som sagt, The Scorch Trials är spännande och otäckt. Samtidigt tappar tvåan mig en aning. Men vi snackar en gradskillnad. Jag är fortfarande tokförtjust och kan förstå att de blir film eftersom de är så populära. Tryggt sätt att locka biobesökare som vill se filmerna när de läst böckerna, plus att de har många spännande detaljer som passar för filmduken. (Jag har inte sett filmerna.)

Tappet beror lite på en temposänkning. Men även på viss splittrad handling. Jag t.o.m. ifrågasätter ett avsnitt och undrar vad vitsen var med detta. Thomas, huvudpersonen, är en karaktär att gilla, men han är på gränsen till alldeles för mån om andra. Själv undrar jag om någon kan vara så undfallande, och självutplånande att den alltid sätter sig själv sist.

Det jag gillar är annars hur personerna bakom experimentet lyckas tränga in i deltagarnas psyke så väl. Jag känner mig lika osäker som de om jag kan lita på vad jag ser, vad jag hör och vad jag upplever – dvs läser. Helst vill jag skrika åt Thomas och de andra att inte lita på någon. Cynisk kanske, men så är jag pessimist. Och de borde killarna också vara efter allt de upplevt. Kanske tur att James Dashner inte gett dem en lika svart syn som jag har. Hur hoppingivande skulle läsningen blivit då?

En bok jag ändå rekommenderar starkt. Det är en lättläst bladvändarbok. Fängslande och med en intressant värld som målas upp. Ska bli kul att fortsätta läsningen och nästa bok är reserverad på biblioteket.

Vill du läsa ett smakprov från boken kika in på min Smakebit från förra söndagen. Och köpsugen? Då kan du hitta den t.ex. här, eller här.

 

Böcker, Filmer

City of Bones -Cassandra Clare

City_of_Bones ClareSerien The Mortal Instruments första bok City of Bones var inte riktigt som jag trott. Jag trodde att den skulle vara mer lik filmen. Filmatiseringar som troget följer böcker (Hungerspelen, Divergent) har snävat in mina förväntningar på att de ska vara lika, och City of Bones följde inte riktigt mönstret för detta. Men nog tycker jag allt att boken var bättre än filmen 🙂

Handling
Clary är femton och tror att hon är en helt vanlig tjej, tills hon på en nattklubb inser att hon kan se personer som inga andra ser. Och som de beter sig sedan. Kan de verkligen vara mänskliga? Clary dras snabbt in i en ovanlig värld och upptäcker att hennes mor ljugit om nästan allt under hennes uppväxt. Men Clary kan inte ställa sin mamma till svars för hon har försvunnit. Som tur är får Clary hjälp att ta reda på vad som hänt och befinner sig plötsligt inte bara  i en värld hon aldrig kunnat föreställa sig, utan också mittemellan två killar. Den ene har hon känt hela livet, den andre lär hon känna nu.

Min reflektion
Att City of Bones, på svenska Stad av skuggor, blivit filmatiserad förvånar mig inte då boken har sköna inslag av vampyrer, varulvar, magi och snygga demonjägare. Men i jämförelse med boken är filmen rätt tam. Boken är våldsammare, hetsigare och mer spännande. De rappa replikskiftena mellan Clary och Jace passar i vilken påkostad Hollywoodfilm som helst, men från filmen kan jag inte ens minnas att de var så snabba på att ge svar på tal.

Ursäkta jämförelserna film och bok, men jag kan inte låta bli. Boken vinner dock i nästan alla kategorier. Jag säger nästan, för jag störde mig på en sak som inte går att störa sig på i filmer. De många överdrivna liknelserna. Först skriver Cassandra Clare t.ex. att ett stängsel är prytt med taggtråd överst, och därefter skriver hon att taggtråden ligger rullad som serpentiner på ett bord på ett barnkalas. Så här gör hon ideligen. Först beskriver hon hur något förhåller sig, sedan gör hon en liknelse. Kanske fånigt att störa sig på, men jag gör det. Såpass mycket att jag funderat över om resterande böcker är värda att läsas om de är översållade med dessa liknelser.

Men eftersom det ändå är fantasyböcker – urban fantasy för att vara lite mer exakt – och dessutom ungdomsböcker, två genrer jag brukar gilla skarpt kommer jag ge dem en chans. Och om du är nyfiken på dem, tycker jag allt att du också ska göra det med.

 

 

Böcker, Filmer

Dracula – Bram Stoker

bram stokers draculaBram Stokers Dracula är en klassiker från 1897. Vampyrhistorien är inte särskilt okänd idag, kanske speciellt för att den filmatiserats ett stort antal gånger i olika versioner. På bokomslaget syns en bild från en film från 1931.

Handling
Jonathan Harker åker till Greve Draculas slott i Transylvanien (dvs Rumänien om jag minns rätt) för att hjälpa Dracula med köp av fastighet i London. Ortsbefolkningen vill inte att han ska åka dit, men han tycker de är vidskepliga och tar sitt uppdrag på stort allvar. Men Greven är inte som folk annars upptäcker stackars Harker rätt snart. Greven hamnar så småningom i London, och där upptäcks hans törst för blod genom hans utvalda offer Lucy – en väninna till Jonathan Harkers fästmö. Fästmön Mina och Jonathan, tre unga män och friare till Lucy samt vampyrexperten Van Helsing tar upp jakten. Jag antar att ni känner till storyn mer eller mindre.

Min reflektion
Jag läste Dracula för cirka femton år sedan och mindes inte att berättelsen skildras genom i huvudsak diverse dagboksanteckningar men även genom brev, loggböcker och tidningsartiklar. Jag mindes dock att jag tyckte om den. Inte blev jag besviken nu heller. Att Dracula är skriven 1897 gör att den har ett hyfsat makligt tempo och att scener och dialoger får ta sin tid, liksom att jag kan tycka att handlingen ibland knappt drivs framåt. Men om man har överseende med detta, är det en njutbar och spännande bok.

Dessutom måste jag nämna filmatiseringen från 1992. Den gillar jag också riktigt skarpt och den heter just Bram Stokers Dracula för att den håller sig rätt trogen originalet. Det är inte så att filmen kan ersätta läsupplevelsen, men jag ville ändå nämna den.

Så båda rekommenderas 🙂

bram_stoker_dracula_winona_ryder_letter
brevväxlingen är viktig även i filmen
– bild miamakilas blogg

Dracula finns att köpa på t ex Adlibris och Bokus, eller att låna på biblioteket.

 

Böcker

En vis mans fruktan – Patrick Rothfuss

en vis mans fruktan ettKlassisk fantasy i tre delar med härliga inslag som magi, sagoväsen, sköna jungfrur, ondskefulla män och listiga hjältar. Patrick Rothfuss En vis mans fruktan har allt. På svenska är den uppdelad två delar, och utgör andra delen i trilogin Berättelsen om kungadråparen – dag 2. Första delen, Vindens namn har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Handling
En vis mans fruktan handlar om Kote som ung. Han är numera värdshusvärd, och många spännande historier omger hans liv. Vissa mer sanna än andra, och lika otroliga som de faktiska upplevelser de återger. Kote vill berätta sanningen och därav
undertiteln Berättelsen om kungadråparen – Dag 2. Boken börjar och slutar med andra dagen när han berättar om sitt liv för en levnadstecknare. Vi får veta mer om Kotes tid vid Universitetet där han lär sig tillkalla vinden och tar studieledigt för att tjäna sitt uppehälle hos en rik man i fjärran land, där diskretion och list kan ge stora rikedomar, om Kote spelar sina kort rätt.

en vis mans fruktanMin reflektion
Jag gillar att vi fått vi följa Kote som barn när han tragiskt förlorar sin familj (tidigt i första boken så ingen riktig spoiler 😉 ), vilket är upptakten till allt spännande som kommer i hans väg därefter. Hans unga år gör också, tycker jag, att böckerna lämpar sig bra för olika åldrar. Berättelsen har en mjuk ton, och en lekfullhet som ofta får mig att le.

Jag gillar Patrick Rothfuss I vindens namn och En vis mans fruktan väldigt mycket. Tyvärr hittar jag ingen information om när det är dags för den tredje och sista, men jag hoppas att väntan inte blir alltför lång, för det här är en bok jag verkligen ser fram emot. Rekommenderas!

 

Böcker

Divergent – Veronica Roth

divergentÄntligen har jag börjat läsa trilogin med den inledande boken Divergent som jag hört så mycket om. Och jag blev inte besviken.

Handling
Divergent utspelar sig i en framtida dystopisk värld där Beatrice, liksom alla 16-åringar, måste göra ett test för att se vilken samhällsgrupp hon ska tillhöra resten av sitt liv. Hon har växt upp med sina föräldrar i en självuppoffrande grupp, och har möjlighet att byta beroende på hur testet faller ut. Resultatet blir det inte som det är tänkt och valet blir inte lika lätt som hon hoppats. Men hon väljer ett annat liv och förhoppningen är att allt ska gå vägen efter det. Visst, om det inte var för att i den nya gruppen ska man testas igen, och utsättas för fysiska och mentala prov. Beatrice utmärker sig, och får rådet att dölja att hon är annorlunda. Som om det är så lätt.

Min reflektion
Titeln Divergent syftar till de människor som faller mellan stolarna, som inte platsar i någon grupp. De har speciella styrkor, och måste hålla sin identitet hemlig. Ledarna ser dem som faror och med de starka slitningar som finns mellan De lärda och den grupp Beatrice kom från, De osjälviska, är det inte konstigt att hon hamnar i svårigheter.

Jag kan visserligen tycka att det låter förenklat, med endast fem grupper. Det finns förstås även de som hamnar helt utanför och blir ”fractionless” vilket kan jämföras med kastlösa, hemlösa eller papperslösa i dagens termer. Själv tänker jag att ett samhälle består av mer än fem grupper, men det hade kanske varit svårt att skriva om fler. Jag får se Divergent som en ungdomsbok, som lyfter samhällsproblem, maktstrukturer och jämställdhet på ett intressant sätt, ungefär som i Hungerspelen där samhällskritiken också är stark.

Divergent är en mycket spännande bok  med karaktärer lätta att tycka om. Jag gillar att hur teman som vänskap, tillit och förälskelse lyfts, liksom etiska frågor och dilemman. Nu kan jag knappt vänta på att få läsa tvåan och trean. Rekommenderas!

Och jo, den kommer på bio i vår, 21 mars.

 

Divergent finns att köpa på bl.a. Adlibris och Bokus.