Skrivtips

Skrivtips 27 – Kapitlets varande

Idag, i detta första skrivtips för året, tänkte jag fundera ihop med er på det här med kapitel. Jag önskar jag kunde säga att kapitel som ser si eller så ut leder till välskrivna böcker som lättare blir publicerade. Men tyvärr, det verkar inte finnas någon magisk formel för hur det ska vara.

Ta själv en extra noggrann titt i de böcker du läser. Hur är de uppbyggda? Bygger kapitlen på att det finns en karaktär som bär historien? Eller finns flera perspektiv? Hur ligger kapitlen då? Markeras varje karaktärs röst med ett eget kapitel? Har böckerna ens kapitel? De kanske löper fritt med endast något mellanslag här och där för att markera att något nytt händer. Kan du se skillnad mellan olika genrer?

När jag själv skriver kan jag fundera på om jag ska låta nästa scen gå över i ett nytt kapitel eller om jag ska låta ett mellanslag eller liknande bära berättelsen framåt. Så som ni ser, jag är ingen expert.

Men några saker har jag lärt mig. En är att lita till magkänslan. Känns det rätt med nytt kapitel då är det troligen det. För skriver du och läser mycket är det här något som tenderar att läras in mer eller mindre omedvetet.

Saknas magkänsla? Ja då kan du fundera på vilka scener ett kapitel innehåller. Hänger scenerna ihop på något vis? Upplevs de som att de får ett slut efter ett antal sidor? Då kan det vara dags för ett nytt kapitel.

En gång fick jag lära mig att varje kapitel kan ses som en liten egen novell. Som jag sa alldeles nyss kan scenerna alltså hänga samman på sitt eget vis för att sedan fortsätta på samma vis i nästa kapitel. I höstas läste jag Ronja Rövardotter och då tyckte jag att Astrid Lindgren nyttjade den här tekniken. Kapitlen har liksom sina egna teman och sina egna små berättelser i berättelsen. Den kan jag rekommendera som läsning om du vill fundera mer på detta.

Jag har också lärt mig att kapitel kan avslutas med en cliffhanger. Ni vet när det är så där spännande att det inte går att lägga ifrån sig boken utan en blir tvungen att fortsätta. En författare som överanvänder sig av den tekniken är Da Vinci kodens skapare Dan Brown. Däremot anser jag att Suzanne Collins utnyttjar detta mer stilfullt i sina Hungerspelsböcker där hon blandar cliffhangers och sammanbindande avslut på sina kapitel.

Har du fler förslag på hur man kan hantera kapitel? Beskriv gärna hur du gör. Har du kanske läst någon bok där kapitelindelningen inte alls fungerat? Vad var det som gjorde det? Eller tvärtom. Någon bok du tycker är exemplariskt. Som kan vara värd att lära av rentav. Kom gärna med förslag och funderingar.  Och lycka till med dina egna kapitelindelningar!

Nästa skrivtips kommer första lördagen i mars. Och sedan tänkte jag fortsätta på samma sätt med ett tips i månaden under vårterminen. Hoppas du hittar något du gillar 🙂

Annonser
Om att skriva

Cliffhangers och darlings

Inte nog med att jag dödade en stor darling idag (en hel scen försvann, vilket motsvarade drygt en och en halv sida) så har jag även börjat fundera på det där med cliffhangers. En cliffhanger, om begreppet är obekant, är när ett kapitel avslutas på ett sådant spännande sätt att läsaren vill fortsätta läsa nästa genast.

Ett fåtal av mina kapitel har cliffhangers, men annars rundar de av kapitlet och scenen på ett lite mjukare sätt. Men en del människor med erfarenhet, som sådana som jobbar på förlag, typ redaktörer, lektörer eller författare… de menar att en cliffhanger skapar just den där bladvändande effekten som gör att boken blir läst.

På något sätt känns det som ett trick. Själv vill jag läsa böcker utan att känna att jag måste läsa vidare – även om några cliffhangersböcker ligger mig varmt om hjärtat, som Hungerspelstrilogin. Och nu funderar jag alltså på hur jag ska avsluta mina kapitel. Fler cliffhangers kanske?