Om att skriva

Bästa trilogin för mellanstadiet – Katarina von Bredow

Katarina von Bredow är ungdomsboksförfattaren med stort U. När jag läste henne som tonåring kunde jag inte få nog och väntade andäktigt på nästa bok. Även senare har jag följt henne rätt väl, men en bok för flera år sedan gjorde mig besviken så efter den tappade jag lite av tjusningen men slutade inte läsa henne helt. I höstas började jag läsa Du & jag, första delen i en trilogi och hann inte klart, så i början av året tog jag tag i hela trilogin. Delarna är fristående men det är ju alltid roligt att läsa något som hänger ihop på en gång. När jag beskriver böckerna nedan kommer jag spoila en del, bara för att ni ska få ett hum om de teman som tas upp.

Böckerna handlar om tre elever i en klass i femman. Du & jag handlar om Andreas vars föräldrar separerar, Hon & han handlar om Alicia som träffar en kille på nätet och Han & dom handlar om Kevin, klassens kung, som hamnar i knipa när kompisen kör omkull en gammal man med Kevins moped.

Första boken, Du & jag, med Andreas tyckte jag mycket om. Bredow beskriver hans oro för föräldrarnas relation fint och med stor känsla. Jag dras verkligen med in i handlingen. Det som sker hemma hos Andreas, och hur han påverkas till att göra saker han aldrig gjort tidigare känns mycket trovärdigt. Inte helt fel att hans status höjs en aning i klassen, han som står näst längst ner på hackordningen. Ändå blir han ingen som hänger på vad som helst, utan står för sina principer och sin moral. Well done Andreas!

Andra boken, Hon & han, skildrar hur Alicia vacklar mellan att ha hög status i klassen och vara med den hon egentligen vill, dvs Andreas. Så får hon en vänförfrågan av en ursnygg kille på FB, han går på gymnasiet och verkar tro att hon är högstadietjej och inte en tolvårig flicka. Lyckan är gjord efter flera långa chattar med honom. Han förstår henne verkligen. Sedan blir det dags att ses. Och inte är det han som möter upp. Förstås. Alicias berättelse är en nagelbitare. Jag våndas med henne, drabbas hennes dåliga självkänsla och önskar att hon ska fatta hur fel allt är. Spännande värre.

Tredje boken, Han & dom, med Kevin som huvudperson föll mig inte alls i smaken. Helt enkelt för att jag inte gillade att vara i Kevins huvud. Hans personlighet är rätt odräglig, även om den har sina fina sidor. Men självgod till tusen. Det finns minst en Kevin i varje klass. Och det är bra att Bredow tar en sådan killes perspektiv. Det är nog rätt sällan de finner sig själva i litteraturen. Handlingen är hyfsat spännande med gubben som blir omkullkörd av Kevins kompis, rädslan att de ska bli avslöjade och alla lögner som sprids. Kevin förlorar sin position på tronen, men ger sig den på att återfå den. Inte med världens bästa plan direkt och han gör många lärdomar den hårda vägen.

Överlag är det här böcker jag skulle önska att varje mellanstadieklass läste. Här finns mycket att ta upp. Vänskap, kärlek, relationer, familjebekymmer, utanförskap, mobbning, grupptryck, grooming, lögner, bemötande, våra likheter och olikheter, fördomar och förutfattade meningar. Böckerna är suveräna för det värdegrundade arbetet och skulle passa bra in i livskunskap t.ex.

Katarina von Bredows förmåga att skriva så att en befinner sig i varje karaktärs huvud gör läsningen gripande. Det är lätt att förstå dem. Även om en själv inte skulle gjort likadant. Så jag är lite hög efter läsningen. Och önskar att jag var lika bra författare. Det är sparsmakat med detaljer ändå framträder varje miljö med skärpa. Vi vet ju hur en mellanstadieskola ser ut, luktar och låter. Även om det var många år sedan vi gick där.

Böckerna rekommenderas för målgruppen förstås. Mellanstadieleverna. Men passar även oss gamlingar. Om inte annat för att vi inte ska glömma hur det är att vara tolv. För det borde vi aldrig glömma. Gör vi det, sviker vi barnen och barnet som fortfarande finns i oss. Aye, well. Ni fattar. Läs!

Böcker att köpa? Läsa mer om? Du hittar dem bl.a. här och här. (Lägger bara upp första boken, Du & jag, blir så mycket att länka annars.)

Böcker

En bästis tack! – Emma Askling

En bästis tack! (2017) hittade jag på biblioteket och titeln lockade. För vem vill inte ha en bästis liksom, oavsett om en är tonåring eller trettio. Även om livet inte kraschar om en är bästislös på arbetsplatsen – tack och lov!

Att vara tolv, tjej och utan bästis är ingen enkel ekvation. Luna hade en bästis, men hon flyttade. Nu kommer en ny tjej till klassen och Luna ser sitt tillfälle. Nu kanske hon kan få en bästis igen. Om bara inte bestämmar-Cleo lägger sig i, klassens populäraste tjej som alltid får som hon vill.

Emma Askling skriver med ett rakt och enkelt språk som passar målgruppen 9-12. Jag som vuxen tycker att handlingen är aningens tillrättalagd med Lunas reflektioner om att en inte måste vara med de populära i klassen, göra saker för att passa in (i de populäras ögon) utan att det är bättre att ha roligt med någon som inte anses cool och ”rätt” än att vara ensam. Luna har förstås helt rätt, även om det blir lite pekpinne-feeling över det. Bortsett från detta är En bästis tack! en riktig bladvändare. Jag vill veta hur kompisintrigerna ska sluta, vad det är för hemlighet en klasskompis har och jag känner väl igen hur någon kan duga ett par dagar när en vän är bortrest eller sjuk, men sedan återgår allt till det vanliga när vännen är tillbaka och någon står ensam igen.

Boken tänker jag passar utmärkt för högläsning i en klass, som en fyra eller femma. Den kan leda till en hel del bra diskussioner då den lyfter teman som grupptryck, utanförskap, vänskap, hemligheter och lögner. Rekommenderas!

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar En bästis tack! t.ex. här och här. Eller på biblioteket.

 

Böcker

Häxan och liljan – Jacobsen & Lerneby

Jag fick frågan av Hoi förlag om jag var intresserad av att ta emot rec.exet Häxan och liljan, första delen i en ungdomsserie kallad Tidsväktarna som handlar om tidsresor. Det lät som något i min smak. Så jag sa ja.

Tvillingarna Max och Marie får ett märkligt meddelande från Amanda, en tjej som brukar barnvakta dem, och när de skyndar för att hjälpa henne förstår de att något hänt. Vidare instruktioner via en gammal mobiltelefon för dem genom en tidsresa till 1500-talets Florens, Italien. Där måste de försöka finna Amanda som har hamnat i en stor knipa. Samtidigt har de tiden emot sig.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag inte jätteförtjust i omslaget som jag tycker skapar ett läsmotstånd med den rätt otäcka bilden, som jag upplever grov och mörk. (Att illustratören gjort omslag till Harry Potter pekar dock på någon som borde veta vad den gör, men vad hjälper det när jag inte heller gillar de svenska HP-omslagen.) Men, när jag väl började läsa uppslukades jag. Häxan och liljan är spännande och jag gillade miljöbeskrivningarna som placerade mig i renässansens Italien. Läsningen avklarades på några timmar och även om boken avslutades med en rätt abrupt cliffhanger gillade jag den överlag. En petitess dock. Jag förstod inte riktigt kopplingen titel och handling, men det kanske uppenbarar sig om en läser hela serien.

Leif Jacobsens och Mats Lernebys bok passar kanske bäst dem runt 12 år, även om allt beror på läsvana och läskunnighet. Språket flyter bra och unga läsare introduceras dels till den historiska miljön, dels till ett par kända personer som fanns och verkade då, vilket ger extra tyngd till denna historiska fantasyroman. Rekommenderas.

 

Vill du läsa mer om Häxan och liljan eller kanske köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

Tack till Hoi förlag för rec.exet!

 

Böcker, Om att läsa, Om att skriva

Komiskt och sorgligt

Igår läste jag denna på stranden. Jättebra, minst sagt. Om att vara tolv år och försöka överleva, eller rentav leva, när ens mamma tagit livet av sig.
Otroligt bra skrivet av Jenny Jägerfeld. Lättläst, trovärdigt och träffsäkert.

image

Böcker

Verarnas drottning – Joseph A. Davis

Fantasysagan Verarnas drottning är Joseph A. Davis fortsättning på Markus av Trolyrien. Denna tvåa jag tycker allt var snäppet vassare än ettan.

Diomeda, Albrak och Ilasa är bokens huvudpersoner och det är ur deras perspektiv boken berättas. Diomeda en drottning, Albrak kung och Ilasa, en flicka och kungens självutnämnda tjänarinna efter en livsskuld gentemot honom. Vem som borde sitta på tronen är inte helt enkelt. Och för tillfället gör ingen av de två det. Diomeda befinner sig i exil och Albrak är på flykt från den som innehar tronen för tillfället, en man som inte är att lita på. Rikets säkerhet står på spel och trion färdas långt, till främmande land för att eventuellt träffa en bundsförvant.

Verarnas drottning har en klarare röd tråd, samt att berättelsen är mer stabil och balanserad, än vad jag upplevde med Markus av Trolyrien. Det är en berättelse om att göra rätt och se det goda i andra, om att våga stå upp för sig själv och de som behöver ens hjälp. Speciellt kapitlen med flickan Ilasa, som är en spontan, ivrig, modig och omtänksam tjej, bidrar till att fängsla mig och överlag har texten ett starkare driv jämfört med sin föregångare.

Det är en saga, en fantasy, om en främmande värld. Man kan flyga på stora fjärilar, äta av gräset och plocka kläder från träd. Monster gömmer sig på alla möjliga platser och i alla tänkbara, och otänkbara, skepnader. Det är fantasifullt och roligt med annorlunda seder och traditioner. Kärnan är dock religionen med Kung Josua som frälsare. Hos honom går det att finna hopp, mod och styrka. Det kristna budskapet löper genom Verarnas drottning, och Pärlans förlag är kristet. Det ger berättelsen ytterligare en dimension. Dessutom har Joseph A Davis t.ex. vävt in frågeställningar som rör flyktingar och flyktingpolitik, dagsaktuella frågor som är nog så viktiga att belysa på olika vis och låta barn fundera kring.

Verarnas drottning är en lågmäld finstämd saga som ger några timmars behaglig läsning. Och ettans huvudperson Markus av Trolyrien, han är inte bortglömd, varken av Diomeda, Albrak eller Ilasa. Om han dyker upp? Ja, det får du allt ta reda på själv. 😉

Stort tack till författaren och förlaget för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken på Verarnas drottning, eller vill köpa den? Ta då en titt här eller här.

Böcker

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Den Augustnominerade ungdomsboken För att väcka hon som drömmer är värd årets nominering. Men oj vad tung den var att läsa. Fast vad annat att vänta när något i ungdomskategorin nominerats och Johanna Nilsson är inblandad. En författare som inte väjer för att närgånget skildra det svåra i livet.

Det är sommarlov. Dags för konfirmation i församlingen Josefins familj tillhör. Men mamma blir sjuk. Svårt sjuk. Hon hamnar på sjukhus och allt i livet faller samman. Åtminstone för alla andra. För Josefin hade allt börjat falla samman redan innan mamma blir dålig. Så det fortsätter. Och blir värre. Hon som gör allt för att räcka till. För pappa. Lillasyster, storebror. För Marcus som precis som Josefin gömmer sig i studion i kyrkan och också vill slippa livets svårigheter.

Josefin är en stark liten tjej men vilsen. Gud är nära och långt borta. Hon anklagar Gud, lovar Gud, straffar sig själv för att blidka Gud. Allt för mammas skull. Men Gud lyssnar inte. Det gör ingen. Ingen förutom Marcus. Han lyssnar och han ser. Hur Josefin sakta försvinner.

Johanna Nilssons För att väcka hon som drömmer skildrar en period i Josefins liv när inget är som det borde. Kan något vara som det ska, när en mamma ligger svårt sjuk på ett sjukhus? Knappast. Ändå, den onda spiralen är så uppenbar och jag förvånas över att ingen reagerar. Jag vill ruska om alla vuxna runt omkring. Skrika åt dem: ”Gör något då! Barnen håller ju på att gå sönder!”

Det är åttiotal tänker jag. Idag skulle det vara annorlunda. Idag vet man att ta hand om anhöriga – små som stora – när en familj är i kris. Jag tänker på samtal och stödgrupper för barn och vuxna. En tanke jag tröstar mig med för att orka läsa.

I övrigt går läsningen smidigt där jag befinner mig i Josefins tredje-persons-perspektiv. Språket känns starkt och säkert. Tur är väl det. För ämnen som lyfts, förutom en svårt sjuk mamma, är ätstörningar, självskadebeteenden, sexuella övergrepp, psykisk ohälsa, homosexualitet, utdrivning av demoner och bristande föräldraskap. Som sagt, ingen lätt läsning. Men läsvärt. Bland annat för sådant som vänskap, förälskelse, att duga som man är och familjeband även finns med och ger lite hopp och lättnad.

Är du nyfiken tycker jag absolut att du ska ge Josefin Nilsson och hennes För att väcka hon som drömmer en chans.

 

Vill du köpa För att väcka hon som drömmer, eller läsa mer om den, kan du titta in t.ex. här eller här.

Tack till Svenska Förläggareföreningen för recensionsexemplaret!

 

 

 

Böcker

Harry Potter and the Goblet of Fire – J.K. Rowling

Fjärde boken i J.K. Rowlings serie om den föräldralöse pojken med magiska krafter, Harry Potter and the Goblet of Fire, är den första som är riktigt tjock. Det innebär att alla fan of HP har cirka 640 sidor att njuta av. .

Handling
Det ska hållas ett stort spel på Hogwarts, Harrys internatskola för barn med magiska förmågor, och de ska tävla mot två andra skolor med ett antal elever som kommer för att bo hos dem. De tävlande måste vara över 17 år eftersom spelen är farliga och har lett till dödsfall tidigare, en anledning till att de lades ner. Harry, som är 14 år, blir utvald att delta av den flammande bägaren då den väljer bland de namnlappar som lagts i den. Harrys namn borde inte kunna finnas med, men eftersom detta är  en magisk deal går hans deltagande inte att bryta.

Harry blir misstrodd för att ha fuskat, han kommer i tidningen omskriven som en som alltid vill stå i rampljuset och blir ovän med sin bäste vän Ron. Han tycks ha alla mot sig. Dessutom gör hans ärr ont, det som den farlige Voldemort åstadkom när han försökte döda ettårige Harry. Vad betyder smärtan?

Reflektion
Harry Potter and the Goblet of Fire är en bladvändare. Åtminstone när man kommit igenom de cirka 150 första sidorna som mest handlar om VM i Quidditch. En sport som utspelas på flygande kvastar med stora risker att få en farlig Bludgerboll i huvudet. Nog för att det händer en massa spännande som ligger till grund för resten av handlingen här, så är jag inget fan av sporten och därför är flera sidors beskrivning av själva matchen något jag snabbt bläddrar igenom. Men, sedan, när de är på skolan då fångas jag.

Harry utvecklas i denna Goblet of Fire. Från att ”bara” ha varit en karaktär ser jag honom mer som en person. Han får ett större djup och ett inre känsloliv som inte framkommit riktigt tidigare. Visserligen tycker jag detta blir tydligare mer mot slutet av boken då han ställs mot större utmaningar än tidigare men det är värt att vänta på denna vändning.

Bortsett från att jag inte är ett större fan av Quidditch och tycker de partierna är tråkiga utmanar också Hermione med sin besatthet att befria husalverna från sitt, i hennes tycke, slaveri. Parallellerna till t.ex. slaveriet i den amerikanska södern är rätt uppenbara, liksom hur husalverna schablonmässigt beskrivs som en sorts varelser vars roll här i världen är att bistå den magiska världens rikare individer med dygnet-runt-uppassning. Något de gör utan lön, utan ett tack och utan att ifrågasätta om deras villkor är okej. Med ett leende. Att Hermione finner förhållandena vedervärdiga gör hon visserligen rätt i, men ändå… Jag vet inte. Jag är kluven. Det finns förstås underlag för diskussion om allas lika värde och rättigheter i det här och något som kan bli en tankeställare för barn som läser. Jag förstår att man i filmerna inte lyfter detta alls utan behandlar det som en bihandling som varken får utrymme eller problematiseras i filmerna. Och jag kan inte låta bli att undra om inte detta kunde tonats ned en aning också i boken. Jag tycker mest det känns… smutsigt.

Så med lite överseende av de här två aspekterna, sporten och husalverna, tycker jag ändå väldigt mycket om Harry Potter and the Goblet of Fire. Av seriens böcker är det här en som jag läst många, många gånger. Och det här var inte sista gången heller. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Goblet of Fire bl.a. här och här. På svenska heter den Harry Potter och den flammande bägaren.