Böcker

Harry Potter and the Order of the Phoenix – J.K. Rowling

Den femte boken om Harry Potter av J.K. Rowling är min favorit i serien sedan jag läste den första gången när den släpptes på sommaren 2003. Att det är femton år sedan känns helt otroligt, liksom att jag älskar den lika mycket nu som då.

Harry Potter and the Order of the Phoenix handlar om hur det magiska ministeriet misstror Harry Potter som sett den farlige Lord Voldemort återvända i föregående bok (Harry Potter and the Goblet of Fire). Hogwarts skola sätts under ministeriets skeptiska lupp och Dolorores Umbridge blir lärare för Defence Against the Dark Arts (ett jobb hon gör så illa att Harry får ta saken i egna händer) samtidigt som hon rapporterar till ministeriet. Harry Potter betraktas som en lögnare och har svårt att hantera detta. Hamnar i kvarsittning, i bråk med sina vänner och Dumbledore gör allt för att inte träffa honom. Ärret Harry fick när han överlevde Voldemorts attack på honom som spädbarn verkar ha en koppling till Voldemort, eftersom Harry upplever syner och stark smärta som han kopplar till sin fiende. Vad betyder det? Att Voldemort håller på att ta över Harrys medvetande?

Harry Potter vill vara en del av Fenixorden, men den är endast för vuxna. De håller på att mobilisera sig i tysthet för att vara beredda på vad Voldemort än må ha för planer. Om det blir som sist, alldeles innan Voldemort förintades i sitt försök att försöka döda Harry Potter riskerar de krig.

Daniel Radcliffe som Harry Potter

Jag gillar att Harry får vara en frustrerad tonåring som upplever sig förbisedd, oförstådd och missanpassad. Han är besvärlig och gör inte alltid vad han borde. Hans nyfikenhet på kopplingen han har till Voldemort sätter honom i stor fara och han inser detta allt för sent.

Dessutom tycker jag om hur Rowling i Harry Potter and the Order of the Phoenix låter Harry, Ron och Hermione tampas med den vanliga vardagen: läxor, Hagrids tokigheter, förälskelser, sorg och utanförskap samtidigt som de lever under hotet av vad som kan komma efter Voldermorts återkomst. Det ger en fin balans.

Vad gäller bok vs film i det här fallet, tycker jag att filmen följer boken bra. Största invändningen är castingen av Umbridge. I boken beskrivs hon som en ytterst otrevlig bredkäftad padda. Det fixar inte Imelda Staunton, hon är för liten, nätt och faktiskt rätt söt. Hur otrevlig hon än försöker vara tar jag inte hennes otäckheter på allvar alls.

Så strunt i filmen och läs boken. Det är genom böckerna man kommer åt den komplexa historien om Potter och Voldemort, liksom att man förstår hur komplexa relationerna är mellan karaktärerna och orsakerna till varför de gör som de gör. Som det så ofta är när det kommer till böcker vs filmer. Läs!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Order of the Phoenix bl.a. här och här.

 

Annonser
Om att läsa

Shaun Tans Borttappad

the_lost_thing_Shaun_TanTill barn- och ungdomslitteraturkursen läser vi bilderboken Borttappad av Shaun Tan i veckan. Han är en bilderboksförfattare med speciell stil. Bilderböcker kan man kanske tro främst riktar sig till barn, och det är väl det vanliga, men bilderboksförfattarna är medvetna om att böckerna brukar läsas ihop av barn och vuxna, och tar ofta hänsyn till detta.

Shaun Tan säger att han inte inte främst har läsaren för ögonen när han gör sina böcker. För honom kan en bok ta över ett år att göra, och att den byter oftast skepnad ett flertal gånger under vägen. Hans böcker läses av inte enbart barnfamiljer, och kanske är det så att hans böcker till och med kan tilltala vuxna ännu mer?

lost-thing1-talkingBorttappad som gavs ut 2012 i Sverige, hade då redan tolv år på nacken från publiceringen i Australien. Det är en bilderbok i grå-brunskala och jag tyckte först att den verkade lite svår, men när jag bortsåg från de annorlunda bilderna upptäckte jag en fantastisk bok, eller rättare sagt: Jag upptäckte ytterligare en fantastisk bok av Shaun Tan. Jag har visserligen tidigare enbart läst Det röda trädet, och bläddrat i Ankomsten, en bilderbok helt utan text. Hans böcker, som ju är mer än enbart bilderna, har något speciellt som i alla fall jag trollbinds av.

lost-thing4-looking

 

Eller vad säger du om hans bilder?

De här hämtade jag från Shauntan.net
och de kommer alla från Borttappad
The Lost Thing

 

 

Om att läsa

Crossover – ett begrepp att lägga på minnet

På Barn- och Ungdomslitteraturkursen jag går är ämnet på första delkursen crossover. Ett ord jag tidigare inte mött. Crossover är namnet för böcker som riktar sig mot barn och vuxna, utan att författaren för den sakens skull tänkte att nu skriver jag en bok får alla, eller nu skriver jag minsann för barn eller vuxna (eller vad författare nu tänker om sina alster?). Förlagen kan ha svårt att precisera genren eftersom de gärna lanserar mot en viss målgrupp. Harry Potter lanserades först som en barnbok och är ett exempel på en bok som man på det brittiska förlaget senare gjorde ett vuxenomslag till, allt för underlätta inköp av en äldre nyfiken och intresserad, för att inte tala om köpstark, målgrupp.

Men det där med hur förlagen tänker var bara ett sidospår. Crossoverlitteraturen kännetecknas alltså av att böckerna kan läsas av yngre och äldre.

I en artikel i Svenska Dagbladet för någon vecka sedan lyfts crossovergenren som en räddning för litteraturen i en tid när läsningen av ”vuxenlitteratur” tycks sjunka. Oavsett om det är en räddning eller inte, tycker jag att det är en skön genre och det känns bra att ha fått ett ord på den sorts litteratur som jag ofta tilltalas av.