Om att leva, Om att skriva

Inte utan min blogg

När bloggen nu i dagarna är sju år, blir det ett inlägg om vad bloggen betytt för mig.

För sju år sedan hade jag gått klart två terminer av distansskrivande. Vi hade mest gjort olika skrivövningar. Ibland hade jag använt mitt egna skrivprojekt, ett ungdomsmanus i övningarna. Jag hade gett och fått respons. Otroligt roligt och enormt utvecklande.

Samtidigt visste jag, att när kursen var slut, då var också min dagliga kontakt med skrivandet slut. För under drygt tio år hade jag bara skrivit när andan föll på. Inte dagligen, som i tonåren. Då fyllde jag anteckningsböcker av berättelser, betraktelser och reflektioner. Och jag ville ändra detta. Jag ville skriva varje dag. För när jag gjorde det hade jag upptäckt att ord och formuleringar lättare kom till mig.

Jag behövde ett måste, ett tvång. Sommaren låg framför mig utan skrivardeadlines. Hur sjutton lösa det dagliga skrivandet? För jag kände ju mig. Utan att vara tvungen att skriva skulle jag falla tillbaka i gammalt ”luststyrt” skrivande. Då kom jag på det. En blogg. Sagt och gjort.

Det blev en blogg om skrivandets processer, böcker jag läser och lite om livet.

Funkade det?

Japp. Med fem till sex inlägg varje vecka blev det mycket lättare att ta fram dokumentet, mitt ungdomsmanus. Jag satt ju ändå redan med datorn i knäet.

På sju år kan mycket hända. Jag har utbildat mig inom skrivandet. Fyllt på med en examen till, gått flera olika kurser och lärt mig jättemycket nytt om skrivhantverket. Ungdomsmanuset blev refuserat av de förlag jag skickade till, liksom nästa manus. Fast, som många av er vet, ett förlag övervägde ju att anta det. Snacka om bekräftelse på att en gör något vettig av all sin skrivtid.

Måhända jag nått hit, till att skicka till förlag utan min blogg, men vägen hade inte varit densamma. Jag hade varken känt eller träffat de författare jag har kontakt med i dag. Inte heller hade min kunskap om förlagsbranschen varit lika god. Och även om jag ville bli författare innan jag skaffade bloggen undrar jag om jag lika envist fortsatt försöka uppfylla den drömmen. För utan bloggvänners pepp och kommentarer, deras erfarenheter som de delat med sig av, hade jag stått mig rätt slätt. Kanske inte ens orkat. Så gissa om jag är glad över att jag började blogga.

För den som inte vet vilket slit det är, och vad en försakar för att uppnå en författardröm, kan det nog låta märkligt. Men det tar sin tid och kräver energi. De gånger jag nuddat tanken på att ge upp, har jag tänkt på de bloggare som sagt detsamma, och sedan kom det, beskedet att deras manus blivit antaget. En dag kan det vara jag. Så ja, jag fortsätter envist. Snart redo för att återigen skicka till förlag.

Tack alla som läser, kommenterar och följer. Utan er skulle bloggandet inte varit detsamma!

Bloggassistenten har koll på det mesta
Annonser
Om att leva

Tre korta – resa, statistik och testläsning

Är på roadtrip. Har semesterfeeling. Hälsar på hos vänner. Utforskar någon stad. Bor lite på hotell. Quite nice!

Jag kollade statistiken för bloggen häromdagen och just då stod antalet samtliga besökare för all time på 66 666. Det tyckte jag var kul. En har tur när det är allt som behövs för att roa.

Att testläsa andras manus är oftast väldigt roligt och utvecklande. Så även denna gång. Men ibland är det svårt för dem man läst för att ta emot responsen. Hur vänligt och väl genomtänkt den än läggs fram. Så var det inte denna gång. Den jag testläste för var mycket nöjd och tacksam. Och jag blev jätteglad.

Semestermode … Glor på moln, käkar gott och tar det lugnt. 🙂

Om att leva, Om att skriva

Typ tre dagar i veckan

När jag började blogga tänkte jag att fem till sex inlägg per vecka var rätt lagom. Och så blev det med. Inlägg om skrivprocessen, lästa böcker, vardagsliv och annat bok- och skrivrelaterat.

Jag tycker det är roligt att blogga och läsa andras bloggar, och har tyckt det hela tiden. Därför känns det trist när energin inte är tillräcklig för det nu.

Utan att jag egentligen tänkt på det har inläggen kommit att landa på cirka tre per vecka. En rätt lagom nivå i nuläget. Så jag satsar på det ett tag. Lite mer medvetet än innan. På så vis behöver jag inte bli stressad över att jag lägger ut mer sällan nu för tiden (har verkligen inte stressat ihjäl mig över detta men ändå – tror du fattar).

Att göra saker mer genomtänkt är bra. Åtminstone för mig.

Trevlig helg!

Ibland ligger det en katt på magen. Då går det verkligen inte att blogga 😉
Om att leva

Sommarstatistiken

Det är sommar. Det syns i den nedåtgående bloggstatistiken på besökare och visningar. Härligt. Det innebär att vi gör annat än bloggar. Precis som det ska vara i semester- och sommartider. Men jag lägger ut inlägg lite då och då, när andan faller på och jag har något att skriva om. Böcker hoppas jag läsa under ledigheten, och redan väntar några recensioner på att bli klara. Så jag hänger kvar, om än i en något mindre omfattning – kanske…? 😉

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Om att skriva

Inte helt på bloggbanan…

… eller julbanan heller för den delen. Tänk att det är jul snart. Det har jag inte riktigt begripit förrän nu, fastän jag planerat och håller i två mindre julfiranden på jobbet för ”klienterna” nu här i veckan.

Att det är jul snart innebär också att jag behöver arbeta för att bli klar med uppsatsen. Eller få gjort så mycket som möjligt i alla fall så att jag slipper sitta flera timmar åt gången i mellandagarna och på de röda dagarna. Så lite mindre bloggande fortfarande här framöver. Bara så ni vet 🙂

 

Om att skriva

Om tiden och orken är knapp…

…hemma kvällstid och helgtid så uppstår det ibland luckor på jobbtid som kan fyllas med något kort blogginlägg. Jag planerar att blogga hela sommaren nu efter min vecka då jag tog ledigt från alla sociala medier. Och eftersom jag hamnade mittemellan två saker här på jobbet där minutrarna inte kan utnyttjas till så mycket annat vettigt kläms ett litet kort blogginlägg in. Bara för att säga att jag kommer försöka hålla igång bloggandet som vanligt med 5-6 inlägg per vecka. Vi ses här under sommaren!

Sommar segelbåt

 

 

Om att skriva

Ordräkning och en skrivöversyn

Brukar inte räkna ord särskilt ofta när det gäller hur mycket jag skrivit. Håller mig oftast till sidor, men här finns så många variationer på radavstånd, teckensnitt och storlek, marginaler osv. Ordräkning ger mer rättvisa i ett större sammanhang.

På barnlitteraturkursen ska vi lämna in 8 000-10 000 tecken. Tecken? Det brukar jag aldrig räkna. Idag skrev jag 610 ord till hemuppgiften, det gav drygt 3000 tecken, alltså är en tredjedel ”klar”. Jag har skrivit rätt många fler tecken och ligger en bra bit över 10 000, men det är bara bra. Då kan jag rensa och se till att få med det som verkligen ska vara med. Vill dessutom vinkla mot några andra referenser också vilket innebär att det finns lite att fixa med. Svårigheten är inte att få ihop rätt antal tecken, utan att begränsa dem.

Av de 14 sidor jag har hittills till skrivarkursens nästa inlämning motsvarar det 6510 ord, dvs 28 852 tecken utan blanksteg. Sammanlagt har det alltså blivit en del ord den sista tiden. Allt annat skrivande har gjort bloggskrivandet lite lidande på sistone. Pluggandet överlag skapar mindre tid till att läsa bloggar, kommentera eller skriva egna inlägg.

Skaffandet av blogg var just för att jag ville utveckla skrivandet och läsandet och nog tycker jag att detta uppfylls med råge den här terminen (med en kurs i svenska, en i barn- och ungdomslitt och en skrivarkurs). Så om det blir mindre bloggande, är det inte för att jag läser eller skriver mindre, snarare tvärtom.