Böcker

I skymningen sjunger koltrasten – Linda Olsson

I lilla nya bokcirkeln som jag varit med och startat innan sommaren, ville vi läsa något av Linda Olsson i början av hösten. Det blev I skymningen sjunger koltrasten (2014).

Jag som inte läst något av Olsson förut, kände igen omslagen så jag antar att jag sett dem på olika bloggar och liknande. Hur som helst. Denna ”koltrastbok” handlar om tre ensamma människor i en trappuppgång. En kvinna som isolerat sig efter ett svek, en ung kille som tecknar berättelser och en äldre man som är vän med den unge killen och läser högt för honom ur alla sina böcker han har i lägenheten.

Genom en svår händelse får de tre kontakt. Kontakten är skör och berättandet liksom bilderna blir det centrala för deras relationer. En annorlunda gemenskap och vänskap uppstår.

Inledningsvis drabbade Olssons bok mig hårt. Läsningen var nästan obehaglig på grund av speciellt kvinnans situation. Texten gick rätt in. Som om jag, liksom kvinnan, var utan försvar. Tack och lov lättade den känslan. Kanske för att även kvinnans situation ändrades. Överlag fin läsning om karaktärer med stor omsorg om varandra. Ändå kunde det obehagliga inte släppa taget, som om det lurpassade på både mig som läsare och på karaktärerna. Jag kunde inte känna mig säker på att det skulle kunna bli bra.

Nyfiken på I skymningen sjunger koltrasten? Då tycker jag att du ska läsa den. Den var en läsupplevelse utöver mitt vanliga läsintag som jag inte skulle vilja vara utan.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar I skymningen sjunger koltrasten t.ex. här och här.

Om att läsa

Fin läsning på tåget

Blev positivt överraskad av Linda Olssons bok, vårt val till lilla bokcirkeln. (Eftersom jag är med i två cirklar får jag kalla dem efter antal deltagare och i lilla cirkeln som är nystartad sedan i somras är vi bara fyra deltagare.)

I skymningen sjunger koltrasten har drygt halvvägs in varit en mycket angenäm upplevelse. Jag hade inga förväntningar alls. Ändå, som sagt, roligt att få bli överraskad.

Om att läsa

Äntligen

Tänk lättnaden att efter drygt fem veckor äntligen ha läst klart bokcirkelboken. Och även lättnaden att faktiskt mot slutet tycka att den var rätt bra, ja nästan spännande till och med. Jag kom att acceptera den sävliga stilen – som kännetecknades av berättande (inga gestaltningar i första taget där) – och det konstfulla språket.

image
Le Guin

Ursula K. Le Guin och Trollkarlen från övärlden, äntligen är vi färdiga med varandra. 😊

Tyvärr bidde det ingen bokcirkel för mig nu i veckan. Hade varit intressant att höra vad de andra tyckte.

Har du läst den? Vad tyckte du i så fall?

Om att läsa

Alltså … nä, jag vet inte

Den här har jag haft i tre veckor nu. Och bara kommit 52 sidor. Jag vet ju att Ursula K Le Guin är (var) värsta gurun vad gäller fantasy och sci-fi men jösses vad seg början. Trollkarlen från övärlden har inte fångat mig med sin magi alls. Men skam den som ger dig. Det är en bokcirkelbok så än är jag inte redo att ge upp.

image
Le Guin

Om att läsa, Om att leva

Oväntat val

Denna vecka är det ingen skillnad på helg och vardag. Vila och återhämtning ger redan resultat för kådaseg tankeverksamhet. Toppen när bättring märks så att en får hopp om… livet. Nej, inte livet. Utan snarare hopp om tillvarons förtvinande ställning. 😉

Jag har börjat läsa bokcirkelns nästa bok. De har, till min stora förvåning, valt The Lie Tree (Lögnernas träd) av Frances Hardinge. En ungdomsbok. Och tillika fantasy. What?!

Inget ont om cirkeln men böckerna där tenderar vara i helt andra genrer. Nu vet jag inte hur diskussionen och valet gick till eftersom jag inte var med sist. (Då var det Bodil Malmsten som gällde.) Men valet av bok överraskar positivt. De få sidor jag läst hittills är lovande så jag ser framemot läsningen och tror detta är en bok jag kommer läsa klar till nästa träff utan några problem. Det händer att böcker vi valt inte ”måste” läsas klart då de har en mer dokumentär stil, är essäer, eller novell- och diktsamlingar, även om vi nog ändå allt som oftast läser skönlitterära romaner.

Oavsett, kul med något som vi inte brukar läsa.

Om att läsa

Kafkadags

processen kafkaTänk, nu ska vi ge oss på Franz Kafka i bokcirkeln. Några har läst denne man förr. Jag har det inte. Det är jag inte ensam om. Tack och lov.

Det är något med Kafka. Ett motstånd finns hos mig. Boken är hämtad sedan en vecka. Ändå har jag inte rört den. Men jag tänker läsa. Jag vill veta vad det är för något med denne Kafka. Vad är det alla pratar om? Och kommer jag bli en av dem nu?

 

Om att läsa

Bokcirkelval

Att vara med i en bokcirkel är riktigt roligt. Jag läser böcker jag i annat fall inte skulle ha läst – åtminstone de gånger jag tar mig samman och faktiskt läser de valda böckerna som ligger lite väl långt från trygghetszonen som oftast utgörs av ungdomsböcker, dystopier och fantasy eller vissa klassiker och chick lit.

Sist dissade jag visserligen Vi måste prata om Kevin, Lionel Shriver eftersom jag kände att den skulle vara för tung (Kevin sköt ihjäl lärare och elever på sin skola) och jag tänkte att jag har nog med dysfunktionella familjer på jobbet. Jag kände inte för att läsa om dem också. Däremot ångrar jag att jag inte tog mig samman och läste dagens bokval Sara Lövestams Hjärta av jazz, en ungdomsbok som de andra överlag gillat. Men det går väl att ta igen, tänker jag.

Eftersom jag lämnade cirkeln innan nästa bok bestämdes är det med stor spänning jag inväntar besked om det blev boken jag föreslog: Av oss blev det aldrig några riktiga damer, en antologi med 18 berättelser om könsroller och feminism, eller om det blev någon av de andras förslag. Bra förslag det med, men det är ju ”min” bok jag helst vill få vald. 😉

collage kevin jazz damer