Om att läsa, Om att leva

Seminariespäckad bokmässa

En seminariesammanfattning
Två dagar med bara seminarier. Inte de som är på mässgolvet, i montrar eller på öppna scener, utan de som hålls i salar och kräver seminariekort för att en ska få komma in. Eftersom min hjärna fortfarande är påverkad av vårens utmattning var detta enda sättet att klara av bokmässan i år. Så genom att jag höll mig till de ljud- och ljusdämpade och (väldigt) kalla seminariesalarna blev det en jättefin mässupplevelse.

Handbok för superhjältar – Agnes och Elias Våhlund

Planerat och oplanerat
De flesta seminarierna hade jag bestämt mig för innan, men det fanns också utrymme för att kolla på plats vad som lockade och passade i schemat. Två oplanerade seminarier var ett med Handbok för superhjältars skapare och ett som hette Ensam är inte stark på temat vad vi gör om samhället kraschar. Av de planerade råkade Jenny Jägerfeld bli en röd tråd. Dels för att hon talade utifrån sina böcker, dels för att hon var moderator. Flera seminarier som jag hoppades skulle vara intressanta föll sedan rätt platt, men även tvärt om, några som jag inte trott så mycket om visade sig vara riktiga pärlor.

Psykisk ohälsa bland unga – Sofia Nordin, Lisa Bjärbo, Ulrika Lidbo och Jenny Jägerfeld

Litteratur med ungdomsfokus
Psykisk ohälsa bland unga, könsroller, könsidentitet och att förlora en anhörig pga självmord var några teman som intresserade mig. Frågan om hur svåra livssituationer för unga i litteraturen får vara – när blir det för eländigt? – ställdes. Det kan aldrig bli för eländigt egentligen, var svaret, så länge hopp förmedlas, en sorts ljusning. Till skillnad från vuxenlitteraturen som inte behöver sluta ”lyckligt”, eller som åtminstone kan ha öppna slut. Men det var ju inget nytt, ändå intressant att följa diskussionerna.

När en anhörig inte orkar leva

Litteratur som skrämmer
Med ett gäng författare som skriver skräck för yngre (och för äldre) blev det en stunds diskussion kring vad barn klarar av i skräckväg och vad som kan bli för otäckt. Att bli skrämd är inte farligt i sig, men det är förstås bra om det finns någon för barnet att prata med om det är för skrämmande.

Skräck för yngre – Mats Strandberg, Mårten Melin, Magnus Nordin och Johanna Koljonen

Författarens skrivliv
Att skrivandet inte alltid är på topp för de flesta författare kan vi nog alla förstå. Jenny Jägerfeld och John Ajvide Lindqvist pratade om sitt skrivandes våndor och wow-tillfällen, liksom Agnes Lidbeck och Aris Fioretos som belyste sina skrivande liv och hur en skrivarvardag kunde se ut för dem.

Jenny Jägerfeld, John Ajvide Lindqvist och Jenny Aschenbrenner

Som aspirerande författare var det rätt skönt att lyssna en stund till erfarna författare som belyste hur de kan uppleva sitt skrivande. De talade om känslor av djupa dalar och höga toppar med tankar om att en är värdelös eller helt fantastiskt. John Alvide Lindqvist uttryckte att han inte känner igen sig i den författarbilden utan att han ligger lite mer däremellan. Jag känner igen mig i det han sa och hoppas jag kan få fortsätta känna så, för det verkar så otroligt jobbigt att jättestarkt tvivla på sig själv, eller att för den delen få hybris. Men vem vet, en dag sitter jag kanske där med ett gäng publicerade böcker och känslornas ytterligheter slår till.

Aris Fioretos, Agnes Lidbeck och Åsa Beckman

Inte så bra
Det går ju inte att gå på bokmässeseminarier och inte uppleva bottennapp. Så blev det även i år. Ett spännande tema var Döm boken efter omslaget, men tyvärr blev det mer av ett ”se hur bra just jag är som formgivare”- snack än att man generellt talade om böckers omslag, trender, genrer, vad som kan betraktas som bra och så vidare. Men det var intressant nog ändå, just för ett det blev såpass elitistiskt och konstnärligt, så jag satt i alla fall kvar.

Däremot lämnade jag, efter 20 min, (liksom typ 15 andra personer) ett 45-minuters seminarium som skulle handla om bildens väg till boken, i det här fallet barnboken. Men jösses! Moderatorn höll inte alls i samtalet och hen som gjort någon bilderbok klarade inte heller av att hålla i tråden. Och varför i all världen fanns författarens hund med i bildpresentationen?!

Ett annat inte så bra ”ute-seminarium” var på Skrivas scen. Fast, det var kanske bra, men efter halva tiden, dvs tio minuter, hade de ännu inte kommit till sak och med tanke på hur surrigt det är på de öppna scenerna där föreläsare hörs från närliggande scener, så gick jag. Det var inte värt besväret att sitta där och försöka lyssna. Och vad missade jag? Jo, redaktörens tips. Om de nu någonsin blev sagda.

Lite kort alltså om vad jag upplevt. Överlag många bra seminarier och kunniga författare väl insatta i eget skrivande och de ämnen de lyfter. Vissa saker vill jag återkomma till så det kommer bli några blänkare till från mässan här framöver. Bara att hålla till godo – eller låta bli att läsa om du blir trött på det. 😉

 

Förresten, september är över och jag har fått en ny följare att hälsa välkommen. Tack för att du läser och vill följa min blogg!

 

Annonser
Om att leva

Seminariefokus på Bokmässan

Tredje gången på fyra veckor kör jag förkylning. Hela paketet med ont i halsen, feber, lite snuva och ont i bihålorna. Mittvarianten däckade mig rejält. Gång ett däremot gick över rätt fort och nu är jag mitt i tillfälle tre och det går an, om en säger så.

Jag tröstar mig med att katterna tycker om att jag varit hemma lite mer.

Mitt i allt har jag storslagna planer på att ge mig i kast med Bokmässan och Bokmässans seminarier. Med studentrabatt blir det bra mycket billigare. Dessutom, att fokusera på just seminarierna gör hela upplevelsen mer hanterlig. Visst kommer det bli en eller ett par turer på mässgolvet bland montrarna men i år får det bli mindre av den varan än annars. (Det är helt enkelt alldeles galet för mycket folk där för min smak.)

Så känner jag mig pigg och kry, blir det två dagar på mässan i år. Jag som annars brukar gå på söndagarna. Då ingår seminarierna nämligen i biljetten. Men i år var det inte så mycket intressant i programmet på söndagen. Det jag tänkt gå på handlar mest om barn- och ungdomslitteratur och sådant kopplat till det. Och i år fanns det mer om detta de övriga dagarna.

Jag hoppas träffa på bekanta, bloggare och författare. Säga hej och småprata lite. För det är ju mest så det brukar bli. En springer alltid på folk en känner eller som en vill hälsa på. Kanske vi ses?! Om inte annat önskar jag dig som ska dit en trevlig Bokmässa!


Och du som ännu inte varit på Bokmässan och funderar på allt ståhej, om det är värt ett besök. Tja, vad kan jag säga? Kanske ungefär så som Askungen uttrycker det: Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, trist och alldeles, alldeles underbar … 😉