När utseendet skapar motstånd

Den här ungdomsboken, Häxan och liljan, fick jag i rec.ex. för några veckor sedan. En Spanienresa och en del annan läsning kom emellan (som biblioteksböcker som behövdes läsas ut innan återlämning) innan tid fanns över. Ändå sköt jag den framför mig. Anledning? Jag gillar inte omslaget.

Idag äntligen blev det läge att ta tag i den. Inga undanflykter. Och den är ju spännande! Lättläst också. Jag är nästan klar nu några timmar senare. En bok för 9-12 år, även om jag tänker att det funkar fint med lite äldre barn också. Himlans fånigt att haka upp sig på omslaget. Men ibland blir det så här. Kanske är det bara jag som tycker omslaget är svårt att ta till sig av? Eller?

Bokbloggsjerka – Att gå efter utseendet

I helgen tar Annika upp det här med böckernas omslag i jerkan.
”Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?”

Det är lustigt, för jag hade tänkt att lägga lite tid i veckan som kommer på att skriva ett inlägg om just bokomslag, fast utifrån en annan vinkling än Annikas, så jag svarar på jerkafrågan i den mån jag kan istället och återkommer med min andra fundering.

Ett bokomslag tycker jag ska spegla bokens genre och innehåll. Omslaget ska också passa målgruppen, helst utan att det blir för könsuppdelat… Vilket ju verkar vara svårt för bokförlagen eftersom det kryllar av söta pastellinklädda chiklitböcker, och mörka svarta deckare. Kan inte gränserna vara aningens mindre hårt dragna? Allt är ju inte svart och vitt liksom.

Ett omslag jag inte gillar är det till The Fault in our Stars, på svenska Förr eller senare exploderar jag, av John Green. Omslaget till den svenska boken har till och med fått mig att inte köpa den, å andra sidan kan jag inte påstå att den engelska varianten är bättre. Berättelsen verkar dock bra och boken nog finns här hemma på ett eller annat sätt snart. (Tillägg: Spana gärna in länken som Helenas Bokhylla la i kommentarsfältet, där Green pratar bokomslag – verkar va en kul kille!)

Även Hungerspelstriologin var länge för ful för att inköpas och det var först när jag hittade ett nytt omslag till dem som jag slog till. Hjälp vad utseendefixerad jag verkar, men men… Riktigt så illa är det inte, för jag har några fula böcker i bokhyllan vars innehåll är fantastiskt. Men visst spelar omslaget roll när jag står där i butiken 🙂

     Inte så fina…                                   ….fina Hungerspelsböcker!

Passar också på att hälsa  en ny följare välkommen,
jättekul att du läser min blogg!