Böcker, Om att läsa

Särlingar, skuggjägare och ångest

Tre böcker avklarade i februari. Plus att jag börjat göra recensioner för BTJ (bibliotektstjänst). Fast de får jag ju inte skriva om här. Så egentligen blev det fyra böcker i februari.

Särling, E-L Neander

Särling (2021) är en urban fantasy helt i min smak. Den är underhållande, spännande och innehåller mycket humor, tack vare huvudkaraktärens lätt ironiska syn på världen. Att allt utspelar sig på västkusten med karaktäristiskt väder, natur, små samhällen och Göteborg i närheten gjorde ju inte saken sämre.

Särling handlar om ett avhugget huvud och Eira, en annorlunda hamnskiftare som driver en bokhandel och utsätts för märkliga och farliga påhopp. Vem är ute efter Eira?

Eva-Lotta Neanders debut lämnar handlingen öppen med nya trådar att följa. Det ska bli mycket intressant att se vad som nystas upp framöver. Och älvor och varulvar är ju alltid trevliga ingredienser i mitt tycke. Tycker du också det ska du verkligen läsa Särling. Rekommenderas!

Chain of Iron, Cassandra Clare

Chain of Iron (2021) är bok två i serien The Last Hours. (Bok ett, Chain of Gold kan du läsa om här.) Vi fortsätter följa flera unga Shadowhunters som kämpar mot demoner i London i början av förra århundradet. Samtidigt tampas de med egna inre demoner, rädslor och förälskelser.

Intrigen tätnar och det är som att följa en riktig klassisk såpa. Missförstånd följer på varandra och man vill skaka om dem alla – nästan. Ibland blir det lite mycket av hur de misstolkar varandra, åtminstone mot slutet. Men jag är fast. Kan inte vänta på att få veta hur det ska fortsätta.

Så jag ser fram emot att få lyssna vidare på Finty Williams suveräna inläsning och hoppas att bok tre inte dröjer allt för länge.

Hej, får jag störa din ångest?

Linda Zetterströms Hej, får jag störa din ångest? (2021) är en praktisk och intressant handbok för de med ångest och för alla andra som är intresserade av hur ångest fungerar och kan hanteras.

Själv valde jag att läsa den för att jag ville läsa en fackbok i studiesyfte för utbildningen och för att jag känner förläggaren bakom boken, Jenny Westerlund. Det är hennes första utgivna bok, via hennes nystartade förlag – JW förlag.

Hej, får jag störa din ångest? är lätt att läsa – trots ämnet – välskriven och personlig. Författaren har själv upplevt ångest och är väl insatt i ämnet bl.a. som sjuksköterska inom psykiatrin. Är du intresserad av att veta mer om hur ångest kan ta sig olika uttryck och hur det kan hanteras, både av den som upplever ångesten och de som finns nära, är detta boken för dig. Rekommenderas.

Böcker, Om att läsa

Så sluts läsårets cirkel

Samma författare som gick först ut 2021, avslutade även året. Sara Molins feelgood, och tredje bok, Frågar åt en vän, avrundade årets läsning. Men fler böcker blev förstås lästa i december. Först ut en sorts julbok:

God jul: en berättelse, Jonas Karlsson

Jonas Karlssons, God jul: en berättelse (2013) lästes i ena bokcirkeln med stor behållning. En tragikomisk historia om ett kommunhus och en idé om att skriva God jul med ljusstakar i fönstren. En samling oliktänkande medarbetare på HR tampas mer eller mindre engagerat med uppgiften.

Karlsson fångar stämningen väl med enkla ordalag. Mycket dialog och få person- och miljöbeskrivningar. Som om alla ändå vet hur ett kommunhus och dess personal ser ut. Och nog är det lätt att föreställa sig genom de sparsamma men målande detaljer som ges.

Det här var en riktig pärla. Om du inte läst God jul: en berättelse kan jag verkligen rekommendera dig att göra det.

Chain of Gold, Cassandra Clare

Chain of Gold (2020) är första boken i serien The Last Hours av Cassandra Clare. Den utspelas i The Shadowhunters speciella värld, där människor kallas för ”mundanes”, omedvetna om att dessa Skuggjägare håller världen fri från demoner. Tidigare har jag läst serien The Mortal Instruments med stor behållning.

I Chain of Gold följer vi en grupp unga Shadowhunters, fyra unga män och två unga kvinnor, år 1903 i London. Demoner bryter ovenligt nog igenom till vår värld dagtid och skadar och dödar flera Shadowhunters. De sex unga Skuggjägarna, som råkar på flera ledtrådar till vem som styr demonerna, gör allt för hindra den skyldige och demonerna.

Cassandra Clare spinner en historia av kärlek och bekymmer mellan dessa unga Shadowhunters, och övriga karaktärer. Det är en bok som kräver tålamod då den stannar länge i varje scen, så böckerna är rejäla tegelstenar. Och jag älskar det.

Jag har lyssnat på boken, uppläst av Finty Williams, som läser med känsla utan att överdriva. Gillar du urban fantasy, och som nu i historiska miljöer, borde du gilla även dessa. Rekommenderas!

Frågar åt en vän, Sara Molin

I början av året läste jag En oönskad julklapp (2020) och nu avslutades året alltså med hennes senaste bok, Frågar åt en vän (2021), en feelgood av riktigt hög kvalitet. Välskriven, underhållande och tänkvärd.

Lydia ska planera en begravning ihop med de fyra syskonen, samtidigt som sambon och bröllopsplaneringen ger henne stresspåslag, precis som den nyanställda medarbetaren som stjälper till mer än vad han hjälper till inne på avdelningen på anstalten.

Så mitt i all röra tar Lydia ett beslut som för henne närmre syskonen och hon lär sig att se bakom deras egenheter. Men kommer hon kunna se klart på sin egen situation?

Frågar åt en vän är charmig, smart och engagerande. En feelgood när den är som bäst. Läs! Och förresten, läs de andra två med: Som en öppen bok och En oönskad julklapp. Du kommer knappast ångra dig.

Så, det var decembers läsning. Ett trevligt avslut för året. Nu ser jag fram emot nya böcker, nya och gamla författarbekantskaper och omläsning av gamla favoriter. Eller vad säger du? Har du någon bok du ser fram emot lite extra i år?

Gott nytt läsår!

Böcker

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

city-of-heavenly-fire_bokus clareEfter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Böcker

City of Lost Souls – Cassandra Clare

city of lost souls clareCity of Lost Souls är femte boken i The Mortal Instruments-serien. En bok som följer direkt på handlingen i den föregående City of Fallen Angels som slutade med en cliffhanger. Alltså var det väldigt lockande att fortsätta och jag ångrar inte att jag tog upp läsningen direkt efter att jag avslutat fyran. På så vis känns det som om de två snarare var en enda bok.

Handling
Oj, vad ska jag säga utan att spoila City of Lost Souls (eller avslöja fyrans handling)? Det blir att läsa på egen risk om man inte vill veta för mycket 😉

Clary beger sig iväg efter sin pojkvän Jace som drabbats av en sorts förbannelse där han går i den onde Sebastians ledband och är helt utan egen vilja. Alla arbetar intensivt för att få Jace tillbaka, dvs alla utom The Clave. De prioriterar nämligen annat efter ett antal veckors sökande. Dessutom är Clary, Simon, Isabelle och Alec övertygade om att The Clave skulle döda Jace om de förstår att han utgör ett hot ihop med Sebastian och där undanröjandet av Jace även skulle innebära att Sebastian försvinner. Knivigt värre.

Utöver detta kämpar Alec med sin relation till Magnus där svartsjuka på Magnus före detta pojk-och flickvänner har slagit till. En vampyr är lös på gatorna och dödar ungefär allt som kommer i dess väg. Och så har vi Clarys bästa vän Simon, som försöker vänja sig vid sitt nya vampyrskap, rädd för att hela hans familj kommer stöta bort honom när de förstår vad han är. Han är ju trots allt ett monster, även om inte Clary och vännerna ser det.

Reflektion
Som jag sa i recensionen av fyran, City of Fallen Angels, är det bland annat karaktärerna som får mig att läsa vidare. Relationerna intresserar även om jag irriterar mig enormt på Alecs osäkerhet för Magnus tidigare kärleksliv. Simon är fortfarande den karaktär jag trivs bäst med även om Izabelle tar sig. Hon får ett större djup från att ”bara” ha varit en demonjägartjej med stort ego och lång piska.

Dessutom är jag riktigt förtjust i huset (lägenheten?) som Jace och Sebastian gömmer sig i och som befinner sig i någon sorts mellandimension och förflyttas runt i världen på ett magiskt sätt. Ett sådant hus hade inte suttit fel.

Det är som vanligt mycket spännande. Och lite otäckare än vanligt. Att läsa går undan. Dock är jag inte helt såld på stridsscenerna och skummar dem lätt. Alltså går läsningen stundtals lite för fort. Lätt hänt att missa om någon karaktär skadas, eller rent av dör, om en låter ögonen fara fram för snabbt över dessa sidor.

Bara sista boken kvar, City of Heavenly Fire, som är riktigt tjock så den vill jag ha gott om tid för och inte bara några ströstunder här och där 🙂

City of Lost Souls, en bladvändarbok i serien. Rekommenderas.

 

Köpsugen? Då hittar du den t.ex. här eller här.

 

Böcker

City of Fallen Angels – Cassandra Clare

city of fallen angels clareFjärde boken i The Mortal Instruments får mig att gilla serien igen. Efter trean var jag nämligen inte helt nöjd och kände viss tveksamhet inför att fortsätta. Men jag känner för karaktärerna, gillar tanken på en parallell värld och är inte den som ger upp i första taget. Tur det. Eftersom City of Fallen Angels fick mig på banan igen.

Handling
Alltid svårt att prata handling i serier med risk för att avslöja tidigare händelser. Nu får i alla fall Simon, som är ny på att vara vampyr, mycket plats. Han kämpar med att stå emot lusten för blod, men velar också mellan två tjejer. Maia som är varulv och demonjägaren Isabelle och han dejtar båda. Inte snyggt. Clary och Jace velar också. Kära och förälskade. Men inte helt uppriktiga. De upplever att något är fel, men det här med att våga uttrycka sina tankar… Inte enkelt.

Som vanligt händer övernaturliga saker. Oändligt gamla vampyrer, oändligt gamla demoner och oändligt grymma ritualer mot människor och små barn. Det är som vanligt ungefär, och upp till Jace,  Clary, Isabelle och hennes bror Alec, och Simon förstås, att rädda världen. Eller ja, åtminstone sig själva.

Reflektion
City of Fallen Angels har en lugn berättartakt fylld av spännande händelser som binds samman fint. Cassandra Clare lyckas i denna fjärde bok hålla den röda tråden utan att tappa bort sig i en mängd sidohistorier som stör eller får mig att tappa läshastigheten. Det blir en bladvändarläsning. Kanske tack vare att handlingen rör sig kring Simon i mångt och mycket. Han är lätt att tycka om och, till skillnad från Clary och Jace som tenderar att vara drama-queens båda två, en behaglig karaktär.

Upplösningen är relativt förutsägbar. Jag gissar rätt på några delar men tycker det är helt okej. Det är spännande nog ändå. Och City of Fallen Angels har en riktig cliffhanger på slutet. Så det blir att fortsätta med femman, City of Lost Souls, på direkten.

Rekommenderas.

En bok du vill köpa? Du kan hitta City of Fallen Angels t.ex. här eller här.

Om att läsa

The Mortal Instruments…

… har återupptagits. Läser fyran, City of Fallen Angels, och tycker nu, drygt hundra sidor in, att det redan är rätt spännande och mycket lovande 🙂

image

Böcker

City of Glass – Cassandra Clare

City_of_glass clareCity of Glass, den tredje boken i serien The Mortal Instruments, tar med oss till den för människor dolda staden Alicante (visste inte författaren att det finns en känd spansk stad med det namnet?) där en uppgörelse tar vid och krig hotar.

Handling
Det är ju svårt att beskriva handlingen utan att spoila allt, så vad kan jag säga. Jace, vill inte att Clary ska följa med till Alicante när de ska varna rådet för Valentine, men Clary vill så klart dit ändå. Hon har hört att en det finns en trollkarl där som kan väcka hennes mamma från medvetslösheten hon befinner sig i. Så nog hamnar de där, allihop. Även Luke och Simon som inte ens får vara där eftersom de är varulv och vampyr. Och som sagt, krig väntar på att bryta ut eftersom Valentine och hans demonarmé hotar Alicante. Plus att en Clary får hjälp av Sebastian, en vän till Isabelle och Alec, och hon vet inte riktigt vad hon ska tycka om hans uppmärksamhet eftersom hon fortfarande trånar efter Jace. Dessutom bär Sebastian på en mörk hemlighet.

Reflektion
City of Glass upprepas mönstren, och så kan det ju vara i serier, så egentligen gör det inget. Dock är boken på sina över 500 sidor kanske lite väl utdragen. Jag fångades inte riktigt av att ett eventuellt krig kan bryta ut, eftersom jag tänkte att Valentine knappast kan vinna det. Det jag gillar är miljöbeskrivningarna, de rappa dialogerna och jag har fäst mig vid Clary och Jace, Isabelle och Alec, även om Simon är en favoritkaraktär just nu. Clary kan vara lite väl tonårstrotsig. Jag är nyfiken på vad som kommer hända fortsättningsvis, och vill läsa mer. Men det är inte så att jag längtar ihjäl mig. Fast det blir nog att jag plockar upp serien igen. Först ska jag bara ta lite andra böcker emellan.

Om du vill veta mer om böckerna kan läsa vad jag skrivit om City of Bones och City of Ashes för att få lite bättre koll på serien och vad den handlat om.

Böcker

City of Ashes – Cassandra Clare

city of ashes clareEftersom jag inte var helt såld efter första boken, City of Bones i serien The Mortal Instruments, funderade jag lite på vad jag skulle tycka om tvåan City of Ashes. Men den var riktigt bra, och jag gillade den helt klart bättre än ettan. (Har du inte läst ettan får jag varna för spoilers här. Svårt att undvika liksom.)

Handling
Nu när Clary och Jace fått veta att de är syskon, blir deras relation riktigt knepig. Clary som hoppats att att de skulle kunna vara mer än vänner, låter istället Simon, bästa vännen, bli föremål för hennes känslor. Ett rätt snurrigt triangeldrama och inte blir det bättre av att varulvstjejen Maia visar intresse för Simon. Men bortsett från tonårsförälskelserna dem emellan, ställer Valentine till det, deras far och skurken i dramat. Han har stora planer på att ta över demonjägarnas värld och är beredd att offra vad och vem som helst för att nå sitt mål.

Min reflektion
Till skillnad från City of Bones tycker jag att City of Ashes har en tajtare berättelse och handlingen spretar inte lika mycket. Nu är världen redan presenterad och Cassandra Clare kan fokusera på sin röda tråd. I första boken ogillade jag också de många liknelserna. Dem sparar Clare på här och det gör läsningen lättare.

City of Ashes är spännande från första till sista sidan och jag gillar mystiken kring vad Clary och Jace egentligen är kapabla till. Deras far tycks ha förändrat dem på något vis och de har förmågor som ingen annan har. Nog kommer jag läsa vidare och jag är mycket nyfiken på vad The Mortal Instruments kommer med i resten av serien.

 

Sugen på att köpa, då kan du hitta City of Ashes t.ex. här, eller här.

Böcker, Filmer

City of Bones -Cassandra Clare

City_of_Bones ClareSerien The Mortal Instruments första bok City of Bones var inte riktigt som jag trott. Jag trodde att den skulle vara mer lik filmen. Filmatiseringar som troget följer böcker (Hungerspelen, Divergent) har snävat in mina förväntningar på att de ska vara lika, och City of Bones följde inte riktigt mönstret för detta. Men nog tycker jag allt att boken var bättre än filmen 🙂

Handling
Clary är femton och tror att hon är en helt vanlig tjej, tills hon på en nattklubb inser att hon kan se personer som inga andra ser. Och som de beter sig sedan. Kan de verkligen vara mänskliga? Clary dras snabbt in i en ovanlig värld och upptäcker att hennes mor ljugit om nästan allt under hennes uppväxt. Men Clary kan inte ställa sin mamma till svars för hon har försvunnit. Som tur är får Clary hjälp att ta reda på vad som hänt och befinner sig plötsligt inte bara  i en värld hon aldrig kunnat föreställa sig, utan också mittemellan två killar. Den ene har hon känt hela livet, den andre lär hon känna nu.

Min reflektion
Att City of Bones, på svenska Stad av skuggor, blivit filmatiserad förvånar mig inte då boken har sköna inslag av vampyrer, varulvar, magi och snygga demonjägare. Men i jämförelse med boken är filmen rätt tam. Boken är våldsammare, hetsigare och mer spännande. De rappa replikskiftena mellan Clary och Jace passar i vilken påkostad Hollywoodfilm som helst, men från filmen kan jag inte ens minnas att de var så snabba på att ge svar på tal.

Ursäkta jämförelserna film och bok, men jag kan inte låta bli. Boken vinner dock i nästan alla kategorier. Jag säger nästan, för jag störde mig på en sak som inte går att störa sig på i filmer. De många överdrivna liknelserna. Först skriver Cassandra Clare t.ex. att ett stängsel är prytt med taggtråd överst, och därefter skriver hon att taggtråden ligger rullad som serpentiner på ett bord på ett barnkalas. Så här gör hon ideligen. Först beskriver hon hur något förhåller sig, sedan gör hon en liknelse. Kanske fånigt att störa sig på, men jag gör det. Såpass mycket att jag funderat över om resterande böcker är värda att läsas om de är översållade med dessa liknelser.

Men eftersom det ändå är fantasyböcker – urban fantasy för att vara lite mer exakt – och dessutom ungdomsböcker, två genrer jag brukar gilla skarpt kommer jag ge dem en chans. Och om du är nyfiken på dem, tycker jag allt att du också ska göra det med.

 

 

Om att leva, Om att skriva

Skriver mig till paus

Sista tiden har jag skrivit så ögonen går i kors. Men det är inte bloggens fel och inte heller på grund av att jag skriver eller redigerar manus. Nej, jag skriver uppsats. C-uppsats i svenska. En textanalys, och nu ska jag få ordning på en massa olika delar, börja analysen för resultatdelen och ja… ni vet nog hur det kan vara.

Så jag tar ledigt från bloggandet några dagar. Bara för att få tid till det där andra skrivandet, uppsats och manusredigering. Det ni kan se framemot här, är vad jag tyckte om serien The Mortal Instruments första bok, City of Bones av Cassandra Clare. Ses snart 🙂

City_of_Bones Clare