Böcker

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Andra delen i Idijärvi-trilogin, Gryningsstjärna, är snäppet vassare än ettan Middagssmörker. Jättekul att Charlotte Cederlund lyckats så bra med sin samiska fantasy-berättelse. Om du följt hennes blogg vet du att hon kämpat med uppföljaren om Skånetjejen som är tvungen att flytta till främmande släkt i norra Norrland.

Handling
Med spoilervarning av ettan då… Áili är alldeles ensam efter den stora sammandrabbningen med Borri noaidis, som är det stora hotet mot samebyn. Morfadern är på sjukhus och den enda släkting som kunde vägleda Áili i andevärlden gick förlorad i sammandrabbningen.

Hotet är inte över. Nåjdernas råd går inte att lita på tycker Áili. Ändå gör hon dem till viljes och försöker nå andevärlden för att finna det som, om det kommer i fel händer, kan förgöra byn. Men andarna ger inte de svar som väntas. Áili försöker tyda sina drömmar på egen hand liksom att hon försöker utveckla sin magiska kraft eftersom hon är säker på att hon kommer behöva beskydda byn än en gång.

Reflektion
Gryningsstjärna utspelar sig i ett vintrigt Lappland när det är som mörkast. Samernas samhälle utsätts inte enbart för magiska krafter, utan också för svenskar. Svenskar som avskyr samer och spottar på dem, kör ihjäl och plågar deras renar. En värld som känns främmande för en Göteborgare som mig. Ändå, med det främlingshat som sipprar fram i sociala medier och som avspeglas i politiska mätningar, känns historien högst relevant och nära. Det är det annorlunda som avskys, det som avviker, det man tror utnyttjar systemet.

Kritik har riktats mot Cederlund för att hon ”tagit sig rätten” att skriva om något hon själv inte är en del av i och med att hon inte har samiska rötter. Den diskussionen tycker jag är intressant. Var går gränsen för vad vi kan och får lov att skriva? Om jag inte är av en viss etnicitet eller klass, får jag då inte skriva om detta? Om jag själv inte upplevt en svårighet, får jag då inte skriva om den?

Gryningsstjärna är en ungdomsbok och jag tänker att unga, liksom jag, fängslas av miljön, magin och Áilis kamp att finna sig själv, att hon står upp för det hon tror på och testar sina gränser. Själv kan jag bli irriterad på Áilis gränstestande, och tänker att hon utsätter sig för fara. Mitt vuxen-jag stör sig helt enkelt. Vuxen-jaget, och socionomen i mig, blir dock glad över att socialtjänsten skildras trovärdigt. (Även om jag inväntar polisanmälan och att socialtjänsten tar tag i misshandeln som skedde i Middagsmörker.) Men detta är petitesser. I det stora hela är Gryningsstjärna både underhållande och spännande. Rekommenderas!

Stort tack till Opal förlag för recensionsexemplaret 🙂

Vill du köpa Gryningsstjärna? Då hittar du den t.ex. här och här.

 

 

Annonser
Om att läsa

Tågläsning

Igår slukades den här på tåget. Läsning perfekt anpassad för en resa tur-och retur. Inte helt fel. Dessutom var den spännande. Alltid ett plus i mina ögon.

Om att skriva

Den där luftigheten

Jag beklagade mig i ett inlägg över att jag tycker att jag inte skriver lätt och luftigt. Det här är något jag får för mig med jämna mellanrum. Att texten innehåller för mycket. För mycket av ungefär allt. Ord, meningar, stycken, sidor, beskrivningar, tillbakablickar och ja… vad det nu kan vara för mycket av.

Denna känsla kan jag få ibland och den dyker speciellt upp när jag läser någon ungdomsbok som jag tycker är lysande i sin enkelhet. (Just detta drabbas jag enbart av från ungdomsböcker eftersom jag sällan upplever att vuxenböcker är lätta och luftiga.) Senast läste jag Anna Ahlunds Du, bara som är fenomenalt skriven i underbara lätta och luftiga ordalag. Varje mening (nästan) är en ren njutning av renhet. Inget överflöd alls. På samma gång är den inte så avskalad att en inte begriper vad som händer utan allt är gjort i en mycket fin avvägning av vad som behövs vara med eller inte.

Nu skriver jag inte på samma sätt som Ahlund, och jag har avsnitt som jag skrivit som jag är mycket nöjd med trots att de inte är i samma stil som hennes bok. Självklart behöver jag inte skriva som Ahlund, utan kan skriva som jag gör, utan att konstla till det. Dessutom borde jag jämföra mitt manus med mer ”ordrika” och ”tätare” böcker av jätteduktiga debutförfattare som Charlotte Cederlund. Hennes Middagsmörker är skriven på ett sådan sätt som jag skriver. Och den läste jag utan att tycka att den var för ordtät.

Ändå ligger känslan den. Gnager lite lätt. Mindre, viskar den. Mindre av orden. Och ja, det är nog lite mer åt det hållet jag vill. Även om jag kanske inte befinner mig i det än. Men jag ser ju i mina redigeringsprocesser att det är dit jag strävar mer eller mindre medvetet. För jag tar bort mycket. Inte så att det blir lätt och luftigt som Ahlunds Du, bara men så att jag blir nöjd.

En annan sak som jag verkligen borde ha i åtanke är att det nuvarande manuset är mer dystopiskt och därmed tillhör en genre som generellt sett är mer ordtät. Rena ungdomsböcker, utan fantastiska inslag, framtid eller dystopi, tenderar faktiskt att vara mer experimentella i sitt språk. Alltså – här kommer slutsatsen – borde jag glömma hela min besatthet kring lätt och luftigt och helt enkelt fortsätta skriva, och redigera, så som jag redan gör. Glöm allt jag sagt. Jag är nöjd. (Och strävar bara lite försiktigt mot en lätt-och-luftig-utveckling.) 😉

 

Här kan du förresten jämföra Ahlund och Cederlund om det kanske är svårt att förstå ”lätt och luftigheten”. Eller läs dem. Det är de värda 🙂

Böcker

Middagsmörker – Charlotte Cederlund

middagsmörker cederlundDå var den läst, den efterlängtade debuten Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En ungdomsbok som utspelar sig norra Norrland i samisk miljö med härliga fantastiska inslag av samisk myt och tradition. Så roligt med svensk fantasy. Mer sånt tänker jag.

Handling
Áili kommer till sin döda mammas uppväxtby mitt i vintern efter att pappan dött, för att bo hos morfadern, en man som gör vad han kan för att glömma att dottern dog vid födseln av barnbarnet och som inte tar emot Áili med de öppna armar han borde. Byn, liksom släkten, är okänd för Áili då hennes pappa noga såg till att hon inte skulle ha med sitt samiska arv att göra. Ett arv hon nu får uppleva kommer med krav och stora konsekvenser. Hon har nämligen en förmåga till magi som troddes vara utdöd, och nu visar det sig att Áili är den enda som kan skydda byn och samerna från en stor fara.

Reflektion
Middagsmörker är intensiv. Händelserna staplas på varandra i ett tempo som får mig att nästan tappa andan. Jag är glad att jag inte är den sextonåriga huvudpersonen när allt drar igång. Hennes ensamhet och utanförskap, mitt i den samiska gemenskapen, är kännbar och påtaglig. Ändå önskar jag mer hjärta och smärta, eller ja snarare kanske lite andhämtning och reflektion. För ämnen som misshandel, missbruk och att förlora sina föräldrar far liksom förbi. Är jag månde för gammal för ungdomslitteraturen? Eller för mycket socionom? 😉 Men bortsett från önskemål om små ”vilopauser” är boken en riktig bladvändare och jag drar med mig Middagsmörker på pendeln och på lunchen. Jag kan inte sluta läsa helt enkelt.

Norra Sverige med sina samiska trakter och den utsatthet som samerna upplever på olika vis är inte helt okänd för mig då jag vistats ett antal somrar och vintrar i norra Norrland. Men annars är samernas situation och deras historia, relativt okänd för många svenskar. (Hur många kan inte inte mer om indianerna i Nordamerika – ursäkta, menar förstås urinvånarna.) Just därför gillar jag att Cederlunds bok utspelas i den här norrländska och samiska miljön eftersom hon därmed sätter fingret på något mycket viktigt. Jag ser verkligen framemot den spännande fortsättningen på Middagsmörker. Rekommenderas!

Vill du ta del av ett utdrag från boken kan du läsa min smakebit här.

Köpsugen? Spana in Middagsmörker t.ex. här eller här. Själv köpte jag den direkt från Charlotte Cederlund och fick då ett signerat ex 🙂

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – Middagsmörker

middagsmörker cederlundEfter ett smakebitsuppehåll (har bl.a. annat skrivit på egen berättelse på söndagarna) bidrar jag idag med en smakebit som kommer från Charlotte Cederlunds Middagsmörker, svensk fantasy i samisk miljö. Hittills har boken varit mycket svår att lägga ifrån sig 🙂

Utdraget kommer från början, sidan 13, när huvudpersonen, som motvilligt placerats hos släktingar eftersom inga andra kan ta hand om henne, kommer till sitt nya hem:

image

Fler smabitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Om att läsa

Bokpaket i brevlådan

middagsmörker cederlundTitta här vad jag har köpt. Igår trillade ett efterlängtat bokpaket in i brevlådan – eller ja, inte riktigt så eftersom det inte fick plats i brevinkastet och brevbäraren fick ringa på, men ändå. Charlotte Cederlunds debut Middagsmörker. Signerad och allt. Yay!

Helst vill jag börja läsa på en gång fast då jag har en annan bok att avsluta först (kommit drygt halvvägs av typ 750 sidor!) och en kursuppgift att göra klar i helgen blir det nog att suga på karamellen lite till.

Men snart så 🙂