Böcker

Vad heter ångest på spanska? – Michaela von Kügelgen

Vad heter ångest på spanska? kom förra året i augusti. Jag köpte boken på Bokmässan här Göteborg och nu har jag äntligen läst den. Och den var väl värd sin väntan.

Erika drar från Helsingfors till Ecuador, lär sig spanska, dansa salsa och dricka öl. Ett juristjobb väntar på en fin firma nu när studierna är avklarade. Men Erika som flytt ett liv som inte passade henne har svårt att slappna av. Hur vet en vad en vill med sitt liv? Eller med snygga killen i baren? Erika som lovat sig själv att inte lösa ångesten med flyktiga relationer kan inte låta bli att hoppas på mer än vänskap. Och på att något får henne att känna att hon väljer rätt. Vad hon än väljer.

Michaela von Kügelgens debutbok är skriven med ett härligt rakt språk som gör läsningen snabb och njutbar. Genom enkla miljöbeskrivningar förflyttas jag till det varma och fuktiga Ecuador.Trots vissa tyngre partier i berättelsen som bidrar till att fördjupa karaktär och handling upplever jag berättarstilen som relativt sval och distanserad. Perspektivet är tredje-persons och det kan medverka till denna känsla, vilket inte är ett direkt minus utan snarare något som jag tänker kännetecknar en personlig författarröst.

Temat att finna sig själv känns glasklart i denna bok för unga vuxna och igenkänningsfaktorn bör vara hög bland många läsare. Som hur lätt det är att lova sig något och inte hålla det, dränka sorger och bekymmer i sprit eller ett ligg och att skjuta det en måste ta tag i på framtiden. Rekommenderas!

Vad heter ångest på spanska? kan du t.ex. hitta här och här för att läsa mer om eller köpa. Nyfiken på författaren? Ta en titt på hennes fina hemsida i så fall. Där kan du bl.a. läsa mer om Kügelgens egna resor som inspirerat till debutboken eller om arbetet med nästa bok. En bok jag hoppas inte dröjer allt för länge.

 

Böcker

Underhållande Kinsella x2

Sophie Kinsella är ett stående sommarläsningsinslag för mig. Utan en Kinsella-bok någonstans under sommarmånaderna blir det ingen riktig sommar. I år blev det Wedding Night och I’ve Got Your Number. Två underhållande böcker, den ena mer tilltalande än den andra.

Wedding Night var inte favoriten av de två då den var mer farsartad än jag gillar. Men ändå mycket rolig med en invecklad intrig och intensiva förälskelser som ställer till det för karaktärerna. Vi har systrarna Lottie och Fliss, där Fliss är den som försöker stoppa lillasyster Lotties bröllopsnatt eftersom hon är övertygad om att systern begått ett jättestort misstag när hon inom loppet av några få dagar gjort slut med pojkvännen, träffat en fd pojkvän från tonårstiden i Grekland och gift sig med honom. Att Fliss har sina egna bekymmer med en fd make som lastar över sonen på henne när det är hans dagar och att skilsmässan gjort henne mer bitter än hon vill erkänna gör inte saken enklare.

I’ve Got Your Number tycker jag var starkast av de två, och även en av de bättre av Kinsella som jag hittills läst. Poppy hamnar i trubbel när hon förlorar förlovningsringen och i villervallan blir av med sin telefon. Men hon är inte den som ger sig i första taget och med en upphittad telefon från en soptunna ska hon se till att ringen kommer tillbaka innan fästmannen får veta vad som hänt. Det är ju bara det att det hela tiden ringer på telefonen och Poppy är ju inte den som låter bli att hjälpa andra när det behövs. Helt plötsligt förmedlar hon kontakten till en höjdare på ett stort företag och ja, varför inte passa på att se till att han hamnar i en lite bättre dager när hon ändå håller på. Som om det skulle uppskattas? Hon som redan känner sig nedtryckt när det kommer till de blivande übersmarta svärföräldrarna. Bara nu inte de inser att ringen som är arvegods är förlorad.

Att Sophie Kinsella låter en del dialog utspelas som sms mellan Poppy, höjdarn på företaget och exempelvis fästmannen skapar närhet och fart till handlingen som redan går i flygande fläng. Men på ett bra sätt. Vill du läsa en av dessa tycker jag du ska välja I’ve Got Your Number. Inte för att den andra är dålig, utan för att den här helt enkelt är lite bättre. 🙂

Och du, du har väl koll på att Kinsella egentligen heter Madeleine Wickham, ett namn hon också skriver under?

 

Vill du köpa eller läsa mer om Wedding Night kan du ta en titt här eller här. I’ve Got Your Number hittar du bl.a. här och här.

 

 

 

 

Böcker

My Not So Perfect Life – Sophie Kinsella

I Sophie Kinsellas senaste bok, My Not So Perfect Life, möter vi Katie, som kallar sig Cat på nya jobbet i London. Hennes liv är inte så där glamoröst som hon vill göra gällande på sociala medier när hon fotar andras mat på caféer eftersom hon inte har råd att göra lika flashiga val.

Katie arbetar med reklam, och är lägst i rang på kontoret, trots fin utbildning och många bra idéer. Chefen är inte särskilt omtyckt av teamet, okänslig och snurrig som hon är. Inte ser hon heller att Katie/Cat har stor potential. Förvecklingar, en snygg ung man, bittra kollegor och en mycket vimsig chef är några av ingredienserna som leder fram till att Katie sägs upp. Bara att flytta hem till landet och pappa efter oändliga försök till en ny karriär. Fast så illa är det inte hemma för där startas en Glamping upp och Katie upptäcker att hon har chansen till hämnd på chefen. (Glamping = Glamourös camping för folk som vill leva lantliv med all lyx de är vana vid.)

Jag gillar titeln, My No So Perfect Life och att temat speglas genom boken, som vad vi ser på sociala medier inte är någon vidare sanning om våra liv. Katie är uppslukad av tanken om att det hon visar utåt måste vara perfekt, eftersom alla andras liv verkar perfekta. Att bli av med jobbet och bli tvungen att återvända hem passar inte in i hennes bild av vem hon vill vara, men hon upptäcker efter ett tag vem hon faktiskt är. Katie, inte Cat. Någon som står upp för andra.

Jag höll på att sluta läsa mitt i. Tyckte det blev för plumpt, för pinsamt och för otroligt. Men jag tog mig igenom och det är jag glad för, då den ändå har något mot slutet som är rätt fint. My Not So Perfect Life är ingen ny Kinsellafavorit. Trist, för jag tyckte den lät så lovande.

Vill du läsa mer om den? Kanske köpa? Kika då in här eller här.

 

Böcker

Twenties Girl – Sophie Kinsella

Twenties Girl av Sophie Kinsella (pseudonym för Madeleine Wickham – som hon också skriver under) är en berättelse om hur en tjej råkar hamna i en väldigt märklig situation när en nyligen avliden släkting får kontakt med henne på dennes egen begravning. Det låter konstigt, det är konstigt och alldeles, alldeles perfekt.

Handling
Som sagt, Sadie 105 år ska begravas. Lara vill inte gå på begravningen men vad gör man inte för sin släkt, tänker hon pliktskyldigt och befinner sig plötsligt i en härva med ett försvunnet halsband, en släkting som inte vill kännas vid det, och en död släkting som vägrar gå vidare om inte halsbandet återfinns. Och det blir Laras uppgift, mest för att slippa bli ”hemsökt” av Sadie, att finna halsbandet. Vilket förstås slutar med att hon måste gå på en dejt med en man Sadie finner attraktiv, och det klädd i äkta 20-tals kläder à la Charleston.

Reflektion
Laras liv är inte enkelt. Hon har nyligen dumpats av pojkvännen, lämnat ett stadigt arbete och startat en firma med en vän som övergett henne så att hon måste sköta allt på egen hand och tvingas nu att leta reda på ett halsband åt en död släkting. Någon hon mest av allt hoppas att hon hallucinerat ihop på grund av stress.

Det är svårt att återge handlingen utan att spoila, men det händer så mycket mer. Kinsella bygger snyggt på Twenties Girls med olika händelser som hakar tag i varandra så att det blir en hel del trådar att reda ut mot slutet. Och slutet är, tycker jag som läser boken för andra gången, överraskande bra. Vissa delar är aningens förutsägbara, men det tycker jag hör till chick-lit-genren och är charmen med Kinsellas och den här sortens böcker.

Är du nyfiken? Då tycker jag absolut du ska läsa den. Du kommer få några timmars underhållande läsning och kanske några skratt rentav om du är lättroad, så som jag är. Rekommenderas.

Twenties Girl kom 2010 men vill du köpa den hittar du den bla här och här.

 

Böcker

The Undomestic Goddess – Sophie Kinsella

the undomestic goddess kinsellaSophie Kinsellas The Undomestic Goddess må ha tio år på nacken, men den är riktigt rolig fortfarande och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Kul, för det är sällan ”roliga” böcker får mig att skratta.

Handling
Samantha är en framstående jurist på en välrenommerad firma i London. Hon är på väg att bli den yngsta delägaren någonsin och ägnar all sin vakna tid åt att arbeta. Till och med under massagen försöker hon smygarbeta. För det gäller ju att ha koll.

Sedan händer det. Ett misstag har begåtts och hon kan inte begripa vad hon gjort, att hon gjort fel. Hon flyr. Och hamnar på landet. Ett märkligt missförstånd leder till att hon får arbete som husa på ett gods. Samantha som inte ens vet hur hon sätter på sin egen ugn har nu i uppgift att ta hand om ett helt hushåll, laga mat och även låtsas vara stjärnkock. I trädgården jobbar förstås en ursnygg och urtrevlig trädgårdsmästare.

Reflektion
Det är snurrigt, det är rörigt och jag tänker att det är helt omöjligt det som händer. Hur kan någon försätta sig i dessa galna situationer utan att sätta stopp? Innan det blir så tokigt. Men det är kul. Och Kinsella skriver med fart och fläkt och mycket humor. Jag köper det. Igen. För det är andra gången jag läser boken. Än en gång skrattar jag högt, än en gång sträckläser jag.

Samanthas idé om att tackla hushållsarbetet är t.ex. följande:

undomestic-goddess-152

Sophie Kinsella, som också skriver under sitt vanliga namn Madeleine Wickham, är nog mest känd för sin Shopaholic-serie. Den är också kul, men jag föredrar böckerna som inte ingår i den serien. Jag har bara läst en bok som publicerats av henne under namnet Wickham och den tyckte jag inte om. The Undomestic Goddess är min favorit av de dryga tiotal jag läst av henne. Rekommenderas.

Köpsugen? Du hittar The Undomestic Goddess t.ex. här och här.

 

Om att läsa

Läser och skrattar!

Det är oerhört sällan en bok får mig att skratta. Men nu när jag läser The Undomestic Goddess blir det några skratt. Precis vad jag behöver efter Lina Wolff, Meg Rosoff och P.D. James. Av dem är deckardrottningen James den mest lättsmälta trots att den serverar minst ett otäckt mord.

the undomestic goddess kinsellaSophie Kinsellas The Undomestic Godess läste jag när den kom ut som pocket 2005. Min första Kinsella faktiskt. Sedan blev det nästan ett tiotal till av henne, bla några i Shopaholic-serien. Plus en jag läste i somras som hon skrivit under sitt riktiga namn Madeleine Wickham. Fast den föll mig inte alls i smaken. (Dubbelbokat)

Så istället för att titta en massa på tv, läser jag. När jag inte gör skoluppgifter och redigerar förstås. Skönt att ha tid att hinna med lite av varje.

Passar också på att hälsa två nya följare välkomna som dykt upp här under veckan. Jätteroligt att ni läser och vill följa min blogg! 🙂

Böcker

Gå vidare – Anna Maxted

anna maxted ga-vidare_pocketDen här gobiten läste jag för över tio år sedan när den var ny i pocketbutiken. Anna Maxteds debutbok Gå vidare lockade med ett annorlunda omslag (inte för att det direkt makes sense… – men ändå!). Jag har flera gånger övervägt att sälja/skänka boken, men en omläsning har hägrat och jag ångrar mig inte.

Handling
Helen bor i London, är 26 år och inneboende med två knasiga killar. Livet kretsar kring jobbet på en tidning där chefen är en slavdrivare, att hänga med vännerna och försöka få relationen med pojkvännen att funka – vilket den inte gör och hon anser sig ha det bättre utan honom. När hennes pappa dör vänds livet upp och ner. Med ens kommer mammas behov först, och den snygge vänlige veterinären Tom borde helt klart få mer utrymme men Helena hinner knappt med sig själv, gör felaktiga val och dessutom verkar ena bästa vännens förhållande inte som det ska. Helen har fullt upp.

Reflektion
Anna Maxted skriver rappt och med stor omsorg om sina karaktärer. Visst, de har vissa stereotypa drag, men på ett charmigt sätt och vem gillar inte att placera sina vänner i fack och tillskriva dem egenskaper som i en bok förstärks (?!). Gå vidare handlar verkligen om att komma vidare när allt verkar svårt. Hur lätt är det inte att fastna i gamla hjulspår och varken orka eller kunna tänka framåt och annorlunda.

Jag gillar att Maxted dessutom tar upp svåra ämnen som suicidala beteenden och våld i nära relationer. Boken är helt klart läsvärd men kanske svår att få tag på då den kom ut 2002. Oavsett kan jag verkligen rekommendera den. Gå vidare är en varm och fin bok, som låter en le en hel del. Läs!

 

Om att skriva

Dead ever after – Charlaine Harris

DeadEverAfter harrisDead Ever After. Den trettonde och sista Sookie Stackhouse-boken. Lite vemodigt är det. Jag har vant mig vid att hon finns här för läsning när andan faller på sedan den där gången för snart två år sedan då jag läste första boken Död tills mörkret faller (Dead Until Dark) och blev lätt Sookie-frälst.

Handling
Som vanligt skriver Charlaine Harris om Sookies bekymmer som förstås beror på inblandningen i de övernaturliga varelsernas värld. Vampyrerna ställer visserligen inte till det i vanlig ordning i den här sista boken, men det finns halvdemoner, shapeshifters och häxor. För att nämna några.

I Dead Ever After blir Sookie misstänkt för mord. På en före detta vän. Poliskåren drabbas av en förhäxning som bidrar till att Sookie tror att hon faktiskt kommer åka dit för ett mord hon är oskyldig till – för en gångs skull. Inte för att hon är en regelrätt mördare egentligen, men ett par liv allt allt fått möta sitt öde i Sookies händer.

Dessutom har vampyrerna sina politiska intriger och Sookies pojkvän Erik har inte tid med henne av flera skäl. Hon misstänker att hon enbart varit ett tidsfördriv och ett sätt för honom att klättra i karriären, vilket sätter henne ur balans minst lika mycket som att någon vill sätta fast henne för mord.

Reflektion
Dead Ever After lunkar på. Visst är denna sista bok spännande, men den har inte samma driv som de föregående (även om jag inte minns riktigt alla vet jag att de flesta varit riktiga bladvändare) och Dead ever after känns faktiskt som en sista-bok. Här knyts bitarna samman. Inte för att de lösa trådarna varit särskilt många, utan för att en mer normal vardag närmas. Sookie som hela tiden varit en självständig karaktär, fast sliten och velig på grund av de känslostormar som de övernaturliga männen utsatt henne för, känns nu mer sansad än tidigare.

Charlaine Harris har skrivit en serie med chick lit influenser, rysarinslag, skräck och fantasy. Att Sookie Stackhouse-serien blivit populär kan jag förstå. Som jag skrivit tidigare ger de en stunds spännande underhållning. Att de resulterade i tv-serien, True Blood, förvånar inte heller. Jag har visserligen inte sett den, men kan förstå att böckerna lockade till det. En ung snygg hjältinna som sköter sitt hem och sitt jobb. Samtidigt upplever hon spänning om nätterna. Hemliga möten med häxor och vampyrer. Möten där hon inte sällan har en viktig roll. Hennes dag-jag har ett hjälte-alter-ego. Vem skulle inte vilja det ibland, när det mest spännande i ens egen vardag är hur stor rabatten på Ica-kortet blir?

Dessutom tar böckerna upp väldigt viktiga ämnen. Visserligen förklädda i frågor som rör t.ex. vampyrskapet. Men som att komma ur garderoben. Rättigheter. Diskriminering. Misstänksamhet och rädslan för det okända.

Sookie Stackhouse. Rekommenderas!

Köpsugen? Då kan du hitta Dead Ever After t.ex. här eller här. Eller på biblioteket?!

collage harris Sookie Stackhouse

 

Böcker

Dead Reckoning & Deadlocked – Charlaine Harris

dead reckoning charlaine harrisBok nr elva, Dead Reckoning, och tolv, Deadlocked, i Sookie Stackhouseserien tenderar att smälta ihop. Det blir så om man inte skriver om dem direkt efter att de lästs ut. Och jag gör ingen recension av dem var för sig heller. Istället blir det en reflektion kring dem, eller snarare kring hjältinnan.

Sookie är en sydstatstjej som går i kyrkan om söndagarna, betalar sina räkningar i tid och sköter sitt hem noggrant. Vi får t.ex. veta att hon har ett antal olika rengöringsflaskor med olika syfte och funktion för alla möjliga sorters fläckar. Dessutom tänker hon på dem som har det svårt och gör vad hon kan för att underlätta tillvaron för de närmsta. Hon tar stor hänsyn till vem hon ska vända sig till med sina bekymmer för att inte belasta någon med mer än vad den mäktar med eller för tillfället är redo att ta emot. Sookie är mån om att inte vara till besvär överlag och ser till att sköta sina kort i alla sammanhang. Det är sällan hon gör sig obekväm eller säger emot. Dock följer hon samvetets röst och agerar som en god kristen om hon kan och har förutsättningar för att säga ifrån. Och eftersom hon hör människors tankar, gör hon också vad hon kan för att hindra dem som planerar illdåd.

deadlocked charlaine harrisSookie är även en tjej som är noga med utseendet. Hon är medveten om att hon inte ska ha vissa kläder för att undvika att vara utmanande och är rätt klädd för varje tillfälle. Hon ler glättigt och vissa kan uppfatta henne som dum blondin, något hon emellanåt utnyttjar. Dessutom har Sookie sina hemligheter. Hon har dödat (oftast i självförsvar, men ändå) och ljugit för polisen. Hon umgås med vampyrer och varulvar, vilket inte alltid accepteras av folk runt henne – då är vännerna inte ens medvetna om hälften av alla tokigheter som de övernaturliga ägnar sig åt. Och på något sätt lyckas Sookie rättfärdiga sitt umgänge, beteende och sina val – fastän hon anser att de i mångt och mycket går emot vad hon uppfostrats i. Att vara en god kristen amerikansk medborgare.

Denna dubbelmoral. 🙂

Serien är spännande. Och bok elva och tolv är, liksom de övriga, lättlästa. Intrigen fångar mig och jag tycker allt bättre om Sookie som utvecklas och kan se det dubbla i sitt leverne. Jag gillar att hon ifrågasätter vissa av de val de övernaturliga gör. Varför hålla så hårt på viss kultur och tradition när samhället utvecklats och andra val är tillgängliga?

Nu finns endast ett fåtal böcker kvar innan serien tar slut. Det blir till att läsa klart under hösten och jag hoppas verkligen de håller ända fram.

 

Böcker

Dead in the Family – Charlaine Harris

dead_in_the_family_harrisBok nr 10, Dead in the Family, i Sookie Stackhouse-serien är liksom de tidigare böckerna fylld med problem av övernaturlig natur som Sookie behöver ta itu med. Nog skulle hennes liv bli mycket enklare om hon lät bli att hänga med vampyrer och varulvar, men hey – vad skulle vi då läsa om?

Handling
I Dead in the Family flyttar älvan och kusinen Claude in. Med ärligt uppsåt eller? Sookie förstår sig inte på honom. Och vampyrpojkvännen Erik gillar det förstås inte, men han får fullt upp när hans skapare dyker upp, en tusen år gammal romare som har med sig en helgalen liten tonårig kille med kungliga anor från Ryssland. Och så hittas ett dagsfärskt nedgrävt lik på Sookies ägor. Något varulvarna troligen ligger bakom.

Reflektion
Jag gillar böckerna för deras knasiga verklighet där människan samsas med shapeshifters som varulvar, levande döda som vampyrer och sagoväsen som älvor. Jag gillar hur Charlaine Harris får det att handla om mänskliga rättigheter, som huruvida man bör registrera alla som kan byta skepnad eller om det är att gå ett steg för långt. Hur rädslan som uppstår för det okända får ”normalt” folk att vilja få bort det de är rädda för – även om de veckan innan inte hade en aning om att deras vän och granne var någon som kunde bli en panter ibland och som de då gärna lät passa barnen, men nu…

Jag gillar också att Sookie har betänkligheter kring hur hon påverkas och utvecklas av alla situationer som vampyrerna och skepnadsbytarna försätter henne i. Hon överväger mord. Hon begår mord. Hon funderar på hur hennes framtid kommer bli. Hon lever visserligen oftast för dagen, men jag gillar att hon börjar se längre än så.

Ser framemot fortsättningen och att få se i vilken riktning Charlaine Harris tar sin hjältinna.