Böcker

Berättelser från yttre förorten – Shaun Tan

I en samling berättelser som utspelar sig i den yttre förorten får jag läsa om olika grannars, barns och familjers märkliga äventyr och upplevelser. Det är magiskt, annorlunda och framför allt är det något som lämnar mig i eftertankens värld. Berättelser från yttre förorten (2012) stannar kvar, som en dröm, eller en känsla en inte kan ta på, men som ändå gör avtryck. På ett bra sätt.

Shaun Tan är illustratör och författare. En gåva att ha båda dessa talanger. Och hans historier om barndomens lekar och om barndomens fantasier, ihop med spännande och skrämmande grannar som barn inte kan hålla sig ifrån, bildar en förort som känns rätt okej att växa upp i. Det är inte den svenska förorten som beskrivs, utan den australienska och jag föreställer mig låga villor, enplanshus, långa gator och en torr natur präglad av färgen beige. Något som förmedlas i vissa av Tans bilder. Hans berättelser speglas och fördjupas av hans olika tekniker för att teckna. Ingen berättelse, eller bild, är den andra lik.

Berättelser från yttre förorten har en gåtfullhet över sig, och en sorts vänlighet, vilket ihop med en utforskande nyfikenhet över varför det är som det är skapar den där känslan av eftertanke somjag nämnde inledningsvis. Att jag som vuxen läser berättelserna leder även tankarna till barndomen och egna upplevelser av grannar och händelser. Shaun Tan må göra bilderböcker, något många förknippar enbart är för barn, men jag som vuxen uppskattar dem mycket och tänker att Tan är en av de som klarar av att göra crossover-böcker, böcker för både barn och vuxna.

”Har du någonsin funderat på vad som sker med alla dikter folk skriver? Dikterna som de aldrig låter någon annan läsa” Om du har det, då får du svar om du läser Berättelser från yttre förorten. Men annars är detta kanske inte en bok som har så många svar, även om du får veta hur ett samhälle tar slut, vad som sker när någon inte varit snäll mot sin hund, eller hur det kan bli när du tar emot en utbytesstudent.

Du som läser min blogg vet att Shaun Tan är en författare jag återkommer till då och då. Jag fick bokcirkeln jag är med i att läsa Ankomsten (en grafisk roman) för några år sedan och i somras var jag på en utställning i Helsingborg som visade upp Tans alster. Vissa författare gör lite starkare intryck helt enkelt.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Berättelser från yttre förorten bl.a. här och här.

 

Om att läsa

Dystopier för vuxna efterlyses

För några dagar sedan kom vi in på ämnet dystopier i kommentarerna här. Och då dök en fråga upp kring dystopier för vuxna. Jag, som ju mest läser ungdomsböcker, hade inte reflekterat så mycket över det faktum att dystopier oftast verkar rikta sig till unga vuxna och tonåringar. Helt ovetenskapligt sluter jag mig till denna teori utan att forska vidare i saken.

Dock tycks ju många dystopiska ungdomsböcker tendera att locka även vuxna läsare. De är så kallade crossover. Såsom Hunger Games, The Maze Runner och Divergent. Särskilt Hungerspels-serien då.

ull hugh howeyEn bok jag kom att tänka på idag, som riktar sig till en mer vuxen målgrupp är Ull (Wool) av Hugh Howey . Jag läste den för två år sedan – du kan läsa om den här. Jag tror också att George Orwells 1984 räknas till genren – fast den har jag inte läst själv, än. Men jag vill ha tips på fler vuxendystopier.

Vad har ni andra läst och hört talas om? Är det så, som jag inbillar mig, att dystopin oftast har målgruppen tonår/YA? Någon som har koll?

(Egentligen ogillar jag målgruppsindelningar – även om jag kan se ett syfte med dem – men frågan om vuxna vs unga som målgrupp för genren väckte en nyfikenhet som jag inte riktigt kunnat släppa och jag har därför lite överseende med åldersindelningen nu.)

 

Böcker

Torsdagsbarn – Sonya Hartnett

TorsdagsbarnAlma*-prisvinnaren Sonya Hartnett kommer från Australien och jag hade inte hört talas om henne innan hon dök upp på litteraturlistan i barn-ungdomslittkursen. En ny spännande bekantskap.

Handling
Torsdagsbarn utspelar sig i Australiens landsbygd på 1930-talet. Harper Flute är berättaren, den yngsta flickan i familjen. Boken handlar om hennes familj, syskonen och vad de upplever under några år i. Familjen kämpar för sin överlevnad i den karga miljön och Harpers lillebror Tin gömmer sig under huset där han gräver hålor och gångar.
Motgångarna är flera, men grannarna vänliga och hjälpsamma. Ja, nästan alla i alla fall.

Min reflektion
När jag började läsa Torsdagsbarn var jag skeptiskt, boken verkade svår av flera anledningar. Språket t.ex. fick jag vänja mig vid, då det består av nästan krångligt konstruerade meningar som har en viss poetisk klang. Dessutom hade jag svårt för karaktärerna. De är, liksom landskapet de befinner sig i, rätt karga och hårda, fast också varma och omtänksamma. De månar om varandra men har som sagt fullt upp med att överleva vardagen. Torsdagsbarn är en stark bok med oväntade vändningar där eländet aldrig tycks upphöra. Som tur är slutar det inte alltför illa, även om man undrar hur det ska gå för dem.

Som tur är hade jag möjlighet till sträckläsning, efter några trevande inledande lässstunder, och då fängslades jag av berättelsen och kunde inte lägga den ifrån mig.  Torsdagsbarn är en annorlunda historia som lämpar sig lika väl för vuxna som för ungdomar. Det här är bok som inte kommer lämna mig i första taget.

 

Torsdagsbarn kan du hitta på Adlibris, Bokus och biblioteket

*Almapriset, ett internationellt litteraturpris i Astrid Lindgrens minne för barn- och ungdomsförfattare.

 

Frågor, Om att läsa

Tematrio på crossover

Fortsätter gårdagens ämne om crossover av flera anledningar. En anledning är att mitt intresse för crossover tänts i och med litteraturkursen jag går. Jag gjorde en sökning på crossover och bloggar och hittade en kul blogg, Lyrans Noblesser. Där fanns en uppmaning om att lista tre crossoverböcker. Gärna.

  1. Sagan om ringen av JRR Tolkien. Här gör jag ingen presentation då jag antar att ingen missat storyn. Däremot gör jag en reflektion över att Tolkien först skrev Bilbo, The Hobbit,  och att den var en bok för barn medan hans triologi Sagan om ringen var tänkt för vuxna, men som vi vet läses dessa böcker av både och.
  2. Den oändliga historien av Michael Ende. Som ni säkert vet om en parallell värld där en människoson behövs för att hindra världens undergång. Här finns mytiska figurer, en vacker prinsessa och stora utmaningar att möta. Människopojken har bara sig själv att lita till. Hur ska det gå?
  3. Twilight av Stephenie Meyer om Bella och Edwards omöjliga kärlek. Hon människa och han vampyr, ni vet.

Hade kunnat lista fler böcker och många av dem ligger inom genren fantasy. Det är nog den genre som bäst lämpar sig för både yngre och äldre då det finns många aspekter i dem kan tilltala och locka människor i olika åldrar.

 

Om att läsa

Crossover – ett begrepp att lägga på minnet

På Barn- och Ungdomslitteraturkursen jag går är ämnet på första delkursen crossover. Ett ord jag tidigare inte mött. Crossover är namnet för böcker som riktar sig mot barn och vuxna, utan att författaren för den sakens skull tänkte att nu skriver jag en bok får alla, eller nu skriver jag minsann för barn eller vuxna (eller vad författare nu tänker om sina alster?). Förlagen kan ha svårt att precisera genren eftersom de gärna lanserar mot en viss målgrupp. Harry Potter lanserades först som en barnbok och är ett exempel på en bok som man på det brittiska förlaget senare gjorde ett vuxenomslag till, allt för underlätta inköp av en äldre nyfiken och intresserad, för att inte tala om köpstark, målgrupp.

Men det där med hur förlagen tänker var bara ett sidospår. Crossoverlitteraturen kännetecknas alltså av att böckerna kan läsas av yngre och äldre.

I en artikel i Svenska Dagbladet för någon vecka sedan lyfts crossovergenren som en räddning för litteraturen i en tid när läsningen av ”vuxenlitteratur” tycks sjunka. Oavsett om det är en räddning eller inte, tycker jag att det är en skön genre och det känns bra att ha fått ett ord på den sorts litteratur som jag ofta tilltalas av.

 

Böcker

”Boktjuven” – Markus Zusak

BoktjuvenGenom Dödens ögons får vi följa en 11-årig flicka i Nazityskland när kriget börjar. Hon är Boktjuven och Markus Zusaks berättelse på nästan 600 sidor kan läsas av barn såväl som vuxna.

Liesel flyttar till ett fosterhem efter att hennes mamma lämnat bort henne. Mardrömmar stör  sömnen och fosterpappan Hans gör vad han kan för att trösta. Tillsammans börjar de en resa genom orden. Ingen av dem läser väl, men Liesel förtrollas av ordens magi och fosterpappan har förmåga att se hennes behov, oavsett vad det gäller. Sakteligen blir hon en god läsare. Böckers dragningskraft får henne att stjäla en från ett bokbål, någon ser detta och ger Liesel senare tillgång till en hel värld av ord.

Flickan Liesels värld består förutom av orden och de nya föräldrarna, dessutom av grannpojken Rudy, äventyret att stjäla mat för att stilla hunger, en jude i källaren, Hitlers krig och sitt uppdrag att hämta och lämna tvätt åt sin fostermamma. Kriget gör världen svår och det underlättar inte att  hon bor på den fattigaste gatan i staden.

Med Döden som berättare skulle historien kunnat varit mörkare, men det är en empatisk Döden som tittar på jorden och förundras över vad som händer i världen under de här åren. När Döden hämtar själar görs det med varsamma händer. Vi får också en förvarning från Döden om att en bomb kommer falla över Liesels gata och Döden kommer komma dit. Det är oundvikligt.

Till en början var mitt läsmotstånd stort. Jag läste några sidor, lade bort boken med en suck pga det tunga ämnet. Det finns stycken som sticker ut, ungefär som korta ingresser, i brist på annan beskrivning, som lyfter upp texten på olika sätt, som förtydligar, förklarar och informerar. Inledningsvis tyckte jag inte alls om dem, eller berättelsen, men efter dryga 100-talet sidor var jag fast. Historien fängslar och berör. Jag tycker om att vi följer vardagen i Nazityskland ur en liten flickas ögon. Jag tycker om karaktärernas trovärdighet och jag tycker om att Dödens berättarton är så varm. Rekommenderas.