Böcker, Om att läsa

Böcker, böcker, böcker

I september har jag läst klart böcker som påbörjades i augusti och hunnit med ett gäng även här under denna första höstmånad. Kör inga omdömen direkt utan bara ett kort tyckande. Blir alldeles för långt annars. Så, här är de, septemberböckerna!

A Time for Mercy, John Grisham: En mycket lång bok om en rättegång som efter att den äntligen drar igång inte alls utmynnar i något scenario jag tänkt. En sorglig historia om en sextonåriga pojke som tror att mamman misshandlats till döds av hennes pojkvänn, en omtyckt polisman på orten, och därför skjuter sonen pojkvännen. Efter A Time for Mercy kan jag mer om det amerikanska rättsystemet än det svenska. Typ.

Flyga högt, Katarina von Bredow: En ungdomsbok för 12-15 år som jag läst mååånga gånger. Om olika roller, vänskap, att gå sin egen väg och vara den man är.

Expert på att rodna , Katarina von Bredow: Ännu en ungdomsbok och en bok som jag läst många gånger. Om att passa in på en ny skola, i en ny familj, att stå upp för den som är både stark och svag och att stå upp för sig själv. Ett tema är även psykisk ohälsa.

Noveller, Tessa Hadley: en samling av noveller från Hadleys tidigare novellsamlingar. Några tilltalade mig skarpt, andra mindre. Nedslag och ögonblick från olika sorters människors liv. Väl gestaltade och ofta intressanta händelser.

Man dör inte av stress, man slutar bara att leva – om utmattningssyndrom, Selena Cortes och Marie Åsberg: Dels en självbiografiskt berättelse, dels fakta. Intressant. Och titeln säger väl allt. Jag kan i alla fall bara instämma, en utmattning sätter verkligen livet på paus.

Pawn of Prophecy – The Belgariad, David Eddings: En favorit från tonåren och ytterligare en bok som jag läst många, många gånger. Men nu, första läsningen på engelska. Fantasy i fem delar. Så roligt att läsa igen!

Så, det var det. Ibland flyter det på. Eller, vad säger du? Hur går det med läsningen?

Frågor

Bokbloggsjerka – Seriekvalitet

Annikas bokbloggsjerkaAnnikas bokbloggsjerka för helgen handlar om serier. Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ).

Jag har läst en del bokserier. Den jag serie jag läst flest böcker i är helt klart Lotta-serien av Merri Vik som består av 47 böcker. Jag har läst nästan alla (har tyvärr tappat räkningen på vilka som saknas)och tycker de håller ungefär samma nivå hela tiden, men det var inte dem jag tänkte på i första hand utan det var serien Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings (egentligen serierna men då de handlar om samma karaktärer tänker jag på dem som en serie).

sagan om belgarionSagan om Belgarion läste jag när jag var kanske tolv år. Den består av fem böcker som följs upp av ytterligare fem, Sagan om Mallorea. Jag älskade dem. Läste dem om och om igen och vill använda någon ledighet framöver då jag läser dem igen, men på engelska nu, eftersom jag fick alla tio av en vän som behövde hyllutrymme och inte var lika kär i serien som jag.

Svaret på jerkafrågan då? Jo, jag tycker att den här serien av Eddings höll sig rätt igenom. Däremot skrev han en del annat därefter, och då hamnade hans fru på bokryggen också. Hon hade tydligen varit någon form av medförfattare men inte riktigt fått cred för detta – är inte helt säker på storyn här, men ungefär så i alla fall. När hon blev en tydlig medförfattare tappade Eddings mig som läsare. Jag, och en fantasytokig vän, tyckte att det saknades något i författarskapet nu. Historierna fängslade oss inte på samma sätt. Om det berodde på att det fanns ett författarnamn till på böckerna eller om vi bara växte ifrån Eddings, det vet jag faktiskt inte, men något hände och vi började läsa annat.