Om att leva

Äntligen är det dags

Ikväll börjar en av årets högtidsstunder på tv. Det är dags för Eurovision Song Contest. I år hålls det i Tel Aviv eftersom Israel vann förra året.

För att bygga upp stämningen och få koll på låtarna har jag tittat på De Eurovisa, finsksvenska YLEs eminenta införprogram. Utan detta program skulle livet vara en aning gråare och tråkigare. Eller ja, kanske inte livet, men tävlingen.

I De Euorvisa presenteras låtarna med respekt. Visst skrattas det och skämtas det lite åt de deltagande ländernas bidrag, men med hjärta och omtanke. Jag har övergett andra (flams)program och ser endast på YLEs produktion. Gjorde dock misstaget att tänka det vore roligt att se SVTs program men ångrade mig. En programledare som … Nej, jag säger inget dumt. Men jag gillade varken programledaren eller upplägget. Bäst var klippen från ESC och pratet om ESC, liksom presentationen av de låtar som ligger bra till för en topplacering.

De Eurovisa: Eva Frantz & Johan Lindroos (foto YLE/A Sucksdorff)

Ikväll är det dags för deltävling ett. På torsdag del två. Då medverkar Sveriges John Lundvik med To Late for Love, som antas få en riktigt bra placering i finalen. Men först ska den gå vidare. Och det gör den.

Andra länder som vi kommer få se på lördagen, efter att de förstås gått vidare, är Schweiz, Malta, Cypern och Ryssland. Några få som jag tycker hängt kvar efter lyssningarna på ett positivt sätt, annars har det varit lite si och så med startfälet. 41 låtar tävlar och en kan ju tycka att fler borde fastna med en gång. Utan att en tycker de är kalkonlåtar.

Nederländerna har en fin låt som jag hoppas återse i finalen men som jag är osäker på om den går genom tv-rutan tillräckligt starkt. En låt dock som jag inte kan bestämma mig för vad jag tycker om den och om jag verkligen vill se den i finalen är Islands. Det kan ha varit De Eurovisa som sa att den är som att Rammstein möter Modern Talking. Den heter typ Hatet må vinna och sticker verkligen ut. Riskerar möjligen att åka ut, eller så skräller den. Jag kan inte avgöra det alls. Det enda jag vet är att den fastnat. Speciellt refrängen.

I övrigt ligger Italien bra till. Men de får ju alltid vara med då de är en av de Stora Fem som pytsar in pengar i produktionen och därmed har säkerställt sin plats för all framtid (?). Du vet väl att de övriga fyra länder som alltid är med är: Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Spanien.

Well, på lördag har jag min stora högtidsstund. Då sitter jag bänkad med andra halvan (som, som tur är, delar mitt intresse) och ser med spänning på hur det hela utvecklas. Heja … Sverige!

PS. Australien som förresten lyckats glida in på ett bananskal är som ett skämt i år, så knasigt är uppträdandet. Frågan är, driver de med oss – alltså ESC – eller menar de allvar. I don´t get it. DS.

Annonser
Om att leva

ESC-vecka!

Det är fest-vecka. Och inte vilken fest som helst. Utan Eurovision Song Contest. Melodifestivalen kan slänga sig i väggen, den är ingenting i jämförelse. Nu snackar vi hela Europas musikelit som tävlar om bästa låt. Eller ja, elit och elit. Det är folk som för det mesta i alla fall kan sjunga. Och ibland gör de de riktigt bra. Hittar rätt ton i en låt som verkligen får dem som artister att lyfta till nya höjder.

Ibland… Så är det inte så. Men det gör inget. Det hör till.

Jag och andra halvan har dock inte riktigt förstått att det redan var dags. När blev det maj liksom?! (Antagligen när jag sov mig igenom de tre föregående månaderna och han satt med näsan i böckerna för att skriva ett examensarbete.) Men nu gäller det. Eurovision Song Contest drar igång med första delfinalen imorgon tisdag. På torsdag är nästa delfinal och Sverige deltar då med Benjamin Ingrosso.

Men för att verkligen kunna uppskatta delfinalerna och finalen på lördag gäller det ju att ha sett och hört alla ländernas bidrag innan, få lite skvaller och fakta om deltagarna och låtskrivarna. Så nu när vi, jag och andra halvan, yrvaket famlar runt här hemma samtidigt som ESC-yran och ESC- förberedelserna i Portugals huvudstad Lissabon pågår har vi börjat försöka komma ikapp. 43 länder deltar (inräknat Australien som tycker detta är så kul att de nästlat sig in) och lika många låtar alltså.

Om det inte varit för att finsksvenska YLE sänt införprogram skulle vi nu stå helt vilsna inför morgondagens första delfinal. Men tack vare det exemplariska införprogrammet De Eurovisa kan vi spana in låtar och fundera ihop med programledare och gäster på låtarnas kvalitet och frånvaro av den. De Eurovisa är överlägset det bästa införprogram som sänds för tillfället. Sverige har visserligen upphört med sina införprogram där de gick igenom låtarna, tyvärr genom åren med en allt mer tramsande och flamsande panel av gäster som var mer intresserade av att komma med – i deras ögon – roliga (läs elaka) kommentarer om länderna/deltagarna än att faktiskt säga något vettigt om låtarna. Detsamma gäller tyvärr Norge. (Danmark har jag inte kollat upp då jag insett att jag ändå inte skulle begripa vad programledarna säger.)

Vad gäller De Eurovisa som på härligt klingande finsksvensk dialekt formulerar sina reflektioner så är det också textat på finska. Jättekul tycker jag som fascineras starkt av det finska språket med sina dubbla konsonanter och vokaler liksom alla ä och ö. Ett helt underbart språk att iaktta på detta vis.

Att vara Eurovisionfantast är visst inte alltid helt rumsrent, men för mig är detta en höjdpunkt på året. Heja Sverige och heja alla andra länder som deltar!

De Eurovisa YLE

Om att leva

ESC YLE VS NRK

Bit i den rubriken! Vad den betyder är i alla fall att efter att ha tittat på tv:s införprogram av Eurovision Song Contest 2017 på finlandssvenska YLE och norska NRK (Sverige sänder ju som jag nämnt tidigare inte några uppladdningsprogram i år) är det bara att konstatera att YLE vann.

Inte för ett det egentligen var någon tävling, men det jag efterfrågar i ett införprogram av ESC är att få se så mycket som möjligt av låten/videon och få lite ”skvaller” om artisten och landets urvalsprocess. Jag vill också ha en kunnig panel som inte flamsar, tramsar och pratar sönder varandras åsikter eller programmet. Allt detta fick jag av YLE:s De Eurovisa.

Det norska programmet föll på att de visade kortare snuttar av låtarna samt av att panelen som visserligen tycktes kunnig flamsade sönder programmet. Lite skämt och humor är inte fel, men när de tycks ägna sig mer åt att samla poäng på att vara vitsiga med varandra och bräcka varandra då tappar jag intresset.

Så imorgon gäller det. Då kommer första delfinalen. Och Sverige är tydligen först ut. Vi börjar ju faktiskt ute i kulisserna så att ta in låten från dem till scenen och arenan är väl en sorts snygg symbolisk brygga. Inte för att jag fattar varför herr Dressman, nej förlåt, nu var jag elak… herr Robin Bengtsson måste börja därute. Men men.

Någon låt du håller på? Själv gillar jag fortfarande Italien skarpt, men annars finns några låtar som satt sig. Vad gäller klassiska knasiga eurodiscolåtar som antingen floppar eller blir succé i tävlingen är Slavkos Space en sådan. Montenegro skickar en kille i bar överkropp med jättelång fläta som sjunger att han har sin ”suit on”. Jag älskar´t!

 

 

Om att leva

ESC-laddningen är räddad

Någon som vet om att det ”bara” är tre veckor kvar till världens största tävling i sång/musik? Nej? Jag förstår om du missat det. För inte får vi någon uppladdning inför Eurovision Song Contest av SVT. Nope. Man anser sig inte har råd (eller något sådant). Så en stackars ESC-nerd som jag har funderat en hel del på hur jag ska hitta någon sorts tv-program eller så, något som har en presentation av låtarna och någon sorts bedömning av varje lands bidrag.

Räddningen kom från Michaela von Kügelgen och ett inlägg hon gjorde på sin blogg  #kuggeskriverdå hon hänvisade till tv-programmet som laddar upp i Finland. Inte nog med att det hålls på den härliga (dock ibland något svårbegripliga för ett otränat öra) svenskfinska dialekten, det har också hög standard. (Kallas det förresten för dialekt?)

Om ni sett de svenska SVT-programmen de sista åren har ni fått utstå några omogna gästers sexistiska kommentarer och allmänna dravel och i mina ögon ofta helt oseriösa bedömningar av olika länders låtar och bidrag. Det är ett roligt event, unikt i sitt slag, och det ska inte slarvas bort hur som helst. Inte för att det behöver vara begravningsstämning när man sitter i panelen/juryn men allvarligt talat, man behöver ju inte säga svärord i varannan mening. Jag förstår om SVT inte sänder i år. För har någon egentligen uppskattat sista årens införprogram? Det enda jag och andra halvan (som tack och lov tycker det här är lika kul som jag)  uppskattat har varit att vi fått se låtarna och att Christer Björkman berättat skvaller eller någon anekdot om artisten/urvalsprocessen odyl.

Det svenskfinska inför-programmet heter De Eurovisa. Efter att ha sett ett avsnitt av tre (råkade bli det sista för att datorn vägrade öppna de två första igår) är jag mycket nöjd. Programledaren är behaglig, skojar lite lätt, och de inbjudna gästerna är kunniga inom området, samt seriösa utan att vara tråkiga.  Så jag säger bara det – utan att ha sett alla bidragen ens – Italien! Där sätter jag mina pengar. Om jag varit en spelare.

Så alla ESC-fans därute. Här har ni det. Uppladdningen! Finns det något jag missat? Tipsa! 🙂 Och så slänger jag med Italiens bidrag. Sällan jag skrattar när jag ser musikvideos, men det lyckades denna med. Bara det är nästan värt en tolva.