Om att skriva

Tänk om. Tänk bra!

Jag, precis som nästan alla andra, känner av det där att en borde skriva klart. Eller ja, redigera klart.

En stress flåsar oss i nacken och vi springer, rusar framåt med andan i halsen.

Strävan att nå i mål är stor. Deadline är ofta satt och jäktar på. Inte blir det bättre av andras kommentarer. Många gånger från personer som inte förstår hur krävande det är att skriva ”klart”. ”När är boken färdig? När får vi se den i tryck? Du har ju hållt på sååå länge …”

Men, är det något jag lärt mig under åren, är det att det är okej att låta det ta tid.

I vår strävan efter att vilja få manuset klart borde vi istället tänka: ”vilja få det bra!”

Att skriva en bok, och redigera, det kan gå snabbt. Men, att se till att det blir riktigt bra, det brukar ta längre tid. Åtminstone när en är ny på det. Odebuterad författare brukar vara lika med oerfaren författare. Att få ihop sitt första manus är en lärprocess. Och det är okej.

Jag vet själv hur svårt det är att se om ens manus är klart att förvandlas till bok. Jag vet hur lätt det är att lita på andras ord. Personer som leder olika sorts skrivarkurser, ja är utbildade inom hantverket, borde kunna se om ens manus håller. Ni vet, för att skickas iväg. För jag har fått höra att det varit bra. Två olika gånger, för två olika manus, och nej de höll inte. Ja, det var det bästa jag kunde göra då. Men inte bra nog för förlagen. Och faktiskt inte bra nog hantverksmässigt. Någon av de där förstå-sig-påarna borde ha sagt något. Eller, var de inte kunniga nog? Eller vågade de inte?

Oavsett hade jag kunnat vänta, låtit manusen vila, och tittat på dem senare igen. Men jag hade aldrig kommit lika långt då, på egen hand, som jag gjort idag, rustad med två utbildningar till. Ändå, trots gedigna utbildningar, trots erfarenhet av ett författarskap, måste en ta hjälp för att förvandla sitt manus till en bok. För hur välutbildad en än kan bli, hur många böcker en än ger ut, kan en inte se på sin egen text med samma blick som en utomstående.

Så. Jäkta inte. Ta hjälp. Låt ditt manus bli riktigt bra. Det ökar chanserna för att få förlagens intresse och uppmärksamhet. Dessutom. Du lär dig mycket användbart på vägen, och får en slutprodukt, en debutbok, att vara stolt över i många år.

Lycka till!

Böcker

Den som står dig närmast – Nina Källmodin

Den som står dig närmast (2018) är Nina Källmodins debut, en roman som blandar mejl, anteckningar, ett fåtal artiklar och sms för att föra berättelsen framåt. Ett intressant berättargrepp som gjorde mig nyfiken och som jag tycker fungerade fint.

Den som står dig närmast är en stark historia om flera kvinnors livsöden. Alma, den unga kvinnan som ville se hela världen, lämnar inte sin lägenhet och systern är tvungen att handla åt henne. En kärlekshistoria och berättelsen om ett barn nystas upp. Något gick väldigt fel och frågan om skuld och oskuld är central.

Nina Källmodins debut är gripande. Jag fångas av mejlen och anteckningarna, det finns en dynamik i dem som drar in mig i det som sker och skett. Genom ett nu i mejlen och i ett då i anteckningarna läggs pusslet till varför det är som det är. Bortsett från att jag störde mig på petitesser som korrfel blev det här en gripande och stundtals lite jobbig läsning. Berättelsen gick verkligen in under huden, såsom det sjuka i att aldrig gå ut, hur tankar kan ta över ett sinne och även det som uppdagas var ingen lätt sak att läsa. I övrigt en välskriven bok att rekommendera.

Stort tack till Winai Books för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken och vill läsa mer eller köpa? Då hittar du Den som står dig närmast bl.a. här och här.

Böcker

Vad heter ångest på spanska? – Michaela von Kügelgen

Vad heter ångest på spanska? kom förra året i augusti. Jag köpte boken på Bokmässan här Göteborg och nu har jag äntligen läst den. Och den var väl värd sin väntan.

Erika drar från Helsingfors till Ecuador, lär sig spanska, dansa salsa och dricka öl. Ett juristjobb väntar på en fin firma nu när studierna är avklarade. Men Erika som flytt ett liv som inte passade henne har svårt att slappna av. Hur vet en vad en vill med sitt liv? Eller med snygga killen i baren? Erika som lovat sig själv att inte lösa ångesten med flyktiga relationer kan inte låta bli att hoppas på mer än vänskap. Och på att något får henne att känna att hon väljer rätt. Vad hon än väljer.

Michaela von Kügelgens debutbok är skriven med ett härligt rakt språk som gör läsningen snabb och njutbar. Genom enkla miljöbeskrivningar förflyttas jag till det varma och fuktiga Ecuador.Trots vissa tyngre partier i berättelsen som bidrar till att fördjupa karaktär och handling upplever jag berättarstilen som relativt sval och distanserad. Perspektivet är tredje-persons och det kan medverka till denna känsla, vilket inte är ett direkt minus utan snarare något som jag tänker kännetecknar en personlig författarröst.

Temat att finna sig själv känns glasklart i denna bok för unga vuxna och igenkänningsfaktorn bör vara hög bland många läsare. Som hur lätt det är att lova sig något och inte hålla det, dränka sorger och bekymmer i sprit eller ett ligg och att skjuta det en måste ta tag i på framtiden. Rekommenderas!

Vad heter ångest på spanska? kan du t.ex. hitta här och här för att läsa mer om eller köpa. Nyfiken på författaren? Ta en titt på hennes fina hemsida i så fall. Där kan du bl.a. läsa mer om Kügelgens egna resor som inspirerat till debutboken eller om arbetet med nästa bok. En bok jag hoppas inte dröjer allt för länge.

 

Böcker

Finna sig – Agnes Lidbeck

Finna sig är Agnes Lidbecks debut från 2017 och handlar om Anna vars liv och självbild förändras när hon blir mamma. Boken valdes av mina bokcirkelvänner och jag hade inte hört talas om den. Tror inte heller jag skulle valt att på egen hand läsa den då det är en sorts bok som inte riktigt lockar mig.

Anna blir alltså mamma och det är så Finna sig börjar. Med mödraskapet. Att ta hand om och vara omsorgsfull. Bita av naglarna på bebisen istället för att klippa av dem. Det blir fler barn, fler att ta hand om och en man som glider bort. Snäll, trevlig, och omtänksam mot sin fru. Hon tänker att om han inte varit det, då hade hon haft skäl att lämna. På en fest möter hon en äldre man, någon som ser henne och som hon träffar igen. Och igen. Det blir en ny person att ta hand om och cirkeln av omhändertagande och omsorg om en annan människa när de egna barnen är stora sluts.

Som läsare befinner jag mig i Annas tankevärld. Finna sig är en tolkningsbar titel och i mina ögon syftar den till så mycket. Det handlar bland annat om att ofinna sig, att inte vilja vara i mallen, på samma gång som det är uppenbart att Anna är fånge i vad hon förväntar sig själv vara, och vad hon förväntar sig vara i andras ögon. Hon spelar spelet. Den goda modern, den älskvärda gästen, och till slut älskarinnan som inte lämnar. Vad hon inte lämnar får du läsa om själv.

Jag tycker inte om Finna sig, men fascineras av hur den kryper in under huden på huvudpersonen Anna, och mig som läsare, och valen som hon gör. Jag tycker inte heller om Anna, men tänker att Agnes Lidbeck fångat något här. Igenkänningen kan nog vara stor hos många som läser, och på flera olika plan. Det är en intressant debut och jag tycker det ska bli roligt att höra vad mina bokcirkelvänner tycker.

En bok du är nyfiken på? Då tycker jag absolut att du ska läsa den.

Finna sig, en bok att köpa eller läsa mer om? Det kan du göra t.ex. här eller här.