Om att leva

Mer om skrivprocessen

Debutantbloggen tar idag upp skrivprocessens första utkast och att redigera. Annika Estassy hänvisar till en text hon läst av Demian Farnworth, någon jag aldrig hört talas om, som tar upp just det här med hur dålig man kan känna sig när man skriver sitt första utkast, och hur många gånger man arbetar med det för att få texten att bli sådär fantastiskt.

En lagom lång text som peppar och bekräftar. Läs gärna genom att följa länken – Konsten att få ur sig ett första utkast

 

 

Om att leva, Om att skriva

Min karaktär, i verkligheten

Där stod han, min karaktär. Mitt framför mig stod en av huvudpersonerna från berättelsen jag skriver på i kursen. Lite äldre än vad min karaktär är, men visst var det han. Han om några år. Utseendet och sättet han log på. Hur han var mot tjejen han var där med… Min karaktär är helt påhittad. Tagen ur luften, byggd på mina föreställningar och fantasier, och nu har jag sett att han finns. På riktigt, typ.

Alla karaktärerna är så klart mina fantasier, med några drag lånade från personer som funnits runt mig… Men bara drag av personer som aldrig stått mig nära. Som den där killen eller tjejen i klassen över eller under, som man av någon anledning lade märke till, men aldrig pratade med. De visste nog inte ens att jag fanns.

För någon vecka sedan handlade Debutantbloggen om detta med hur karaktärer uppstår, så det var lite extra kul tycker jag, att jag råkade få syn på en av mina påhittade personer livs levande efter det.

 

Om att skriva

Att lära sig skriva och följa råd

Det finns ett flertal saker att tänka på vid skrivande; karaktärerna ska vara trovärdiga, man ska undvika klichéer, variera kapitelinledningar och inte upprepa vissa ord för att nämna några av alla goda råd som finns och som gör en text bra. Det blir snurrigt värre att hålla allt i huvudet. Hade jag som ny och ovan skribent fått alla dessa råd hade jag nog snabbt tänkt att det där med att skriva inte var något för mig.

Nu har jag turen att inte vara helt ny eftersom jag skrivit sedan jag lärde mig forma ord och meningar.

När jag började ta del av hur man bygger en historia med dramaturgins och pikar och dalar upptäckte jag att jag på egen hand och utan instruktioner klarat av mycket av detta ändå. Man är väl inte blind, döv eller dum heller? 😉 Genom att läsa mycket kan man omedvetet lära sig hur man gör. Det svåra blir nu att omvandla det jag vet och använda alla råd och skrivtips som finns, för att forma den där fantastiska berättelsen som i alla fall jag inbillar mig kan komma ut genom mina fingrar och hamna i datorn.

För ett tag sedan fanns ett inlägg   på Debutantbloggen av Leffe Delo (lektör och skrivkursledare). På ett skönt underhållande sätt påminde han om några av de där sakerna som man ska undvika, läs det gärna. Kan garantera stort leende eller ett skratt rentav.