Om att skriva

Alla suger och det är ingens fel – Ebba Hyltmark

Alla suger och det är ingens fel (2018) är Ebba Hyltmarks debut. Att människan är född 2001 (och i mina ögon knappt född, tills jag inser att jag själv är en medelåders tant i jämförelse) gör boken till ett mästerverk. För vem sjutton kan skriva en bok och få den publicerad av ett förlag när en inte ens fyllt 20? Men är boken ”bra” då? Jodå, det är den allt.

Li vill dra från stan, gå på gymnasiet i Stockholm för att få bästa möjliga betyg för att gå på MIT i USA sedan (ett prestigefullt universitet). Det där med vänner är inte det viktigaste i hennes liv. Hon hänger med granntjejen på nio år. Det räcker inte tycker föräldrarna och för att få slut på deras tjat drar hon hem en kille från klassen. Han är tillsammans med en tjej, men tycker de kan vara vänner. Och så lär Li känna Sigvard, en pensionär. Nu har hon fler vänner än hon haft någonsin (verkar det som – berättelsen förtäljer inte detta). Allt är bra. Men det kan visst bli ännu bättre. För Max börjar i klassen. Och han ser bara Li. Men är han bra för henne?

Alla suger och det är ingens fel berättas i flygande fläng emellanåt. Inget fel med det, men i bakhuvudet hör jag mantrat gestalta mer (den eviga visa som bl.a. lektörer sjunger). Och nej, allt måste inte gestaltas i oändlighet för att fungera, men vissa saker Li återberättar/berättar hade jag velat vara med om. Jag hade velat känna med Li eller uppleva Max reaktion istället för att få det berättat på ett fåtal meningar. För vissa av dessa sammanfattade scener tänker jag har betydelse för att jag som läsare ska förstå vilka karaktärerna är, vad de gör mot och för varandra och varför.

I övrigt är Alla suger och det är ingens fel rolig och annorlunda och eftersom Li utmärker sig med sina kompisrelationer på så många år yngre och många år äldre, blir berättelsen inte lik något jag läst tidigare. Jag gillar att den är unik på så vis. Li är en karaktär som är framåt och egensinnig. Hon verkar inte bry sig om vad andra tycker och tänker om henne och det är befriande att hon liksom dundrar på. Språket är likadant. Li är berättaren och hennes jagperspektiv gör att stilen överlag blir något talspråklig, men utan större utsvävningar.

Jag hoppas på fler böcker från Ebba Hyltmark. Alltid spännande att följa starka debutanter. Och när någon som går i gymnasiet debuterar då undrar i alla fall jag vart författandet kommer ta vägen. Nyfiken du med? Läs den här då.

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Alla suger och det är ingens fel bl.a. här och här.

Annonser
Böcker

Kalmars Jägarinnor – Tove Folkesson

kalmars jägarinnor folkessonNästa bokcirkelbok är Kalmars Jägarinnor av Tove Folkesson. En bok jag hört om, men inte varit intresserad av. Vet inte riktigt varför. Baksidan har väl inte lockat, eller framsidan. Men nu är den i alla fall läst 🙂

Handling
Tja, vad ska jag säga. Ett gäng gymnasietjejer som i slutet av 90-talet hänger med varandra och super huvudet av sig ungefär varannan dag. Så här står det på baksidan:

”SJU ORD svävade ovanför våra huvuden, som glorior, som ett mantra. De låg i vars och ens handväska, satt inpräntade under skosulorna, var nedtecknade på originalspråk med spritpenna på Suddens armar. Mantrat klingade nästan högtidligt i sin enkelhet. Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.

Kalmars Jägarinnor, Linden, Jenna, Sudden, Jossan – och Eva Zackrisson. De är beredda att göra allt för att inte bli som handbollstjejerna. Även om Kalmar (med omnejd) är den värld de är dömda till, kan ingen hindra dem från att spränga murarna, trampa ner rosorna, lura vakterna. Men de skulle krossas om de tappade taget om varann nu, så högt upp balanserar de. Nästan lika högt som Ölandsbron.

Reflektion
Bokens jag är Eva, den smarta av dem. Hon som pluggar natur. Hon som återvänder och minns tillbaka. Eller nåt. Förstår inte riktigt den där biten.

Tove Folkesson debuterade med den här boken och blev nominerad till Borås Tidnings Debutantpris. Bland annat får hon beröm för språket, så här kommer lite fler exempel:

Sudden slängde upp ett långfinger och vi dog av fnitter. Hennes ögon gick i kors nu och Solens och Månens var rädda på riktigt. Lill-kuken pratade med någon som verkade vara pappa eller mamma för hon lade huvudet på sned på ett särskilt sätt. En liten guppande klunga med bubblor i håren rörde sig över gräsplanen och bort mot tågstationen. Vi satt kvar. Knäckte sista ölen från Suddens tyskimporterade flak. (s.64)

Det kom vinter och flingorna låg på rad i Jossans ögonfransar, jag kunde se hur hon blinkade för att få dem att lämna synfältet. Vi stod och väntade på bussen. Skulle in till stan.
Pappa hade dragit hemifrån på morgonen med en väska i handen. Bara jeansjacka och sin slängande gång över gården. Ingen visste vart han skulle.
Jossan hade en skruvmejsel i sin jacka. Vi skruvade på måfå på busstidtabellstavlan. Det var så lätt att montera ned den här världen de hade byggt åt oss. Vi stod där med varsitt gapskratt och en tavla tungmetall i famnen. (s.172)

Jag läste klart Kalmars Jägarinnor för den fångade mig trots att jag kände mig skeptisk. Jag tycker att språket och handlingen har en distans som gör att jag inte blir tillräckligt engagerad i karaktärerna. Det kryllar av scener, som om jag kastas ner i någons virriga minne. En katastrof anas någonstans där framme. Men det blir inte som jag tänkt. Kanske är det vad som är bra med boken. Att den inte är vad jag förväntar? Att den belyser någon sorts ungdomstids känsla av oövervinnerlighet? Eller att den speglar våra minnen. Huller om buller finns de inom oss. Inte alls i kronologisk ordning – även om boken nu har en viss kronologi. Hur som helst var den språkligt och stilmässigt rätt intressant. Och lite av en nostalgitripp till gymnasietiden. Eller nåt.

 

Köpsugen? Den finns t.ex. här och här. Själv lånade jag på biblioteket.

Böcker

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycketJag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en debutbok av Gunnar Ardelius som blev Augustnominerad 2006. Det är en annorlunda ungdomsroman och jag har aldrig tidigare läst något liknande.

Handling
Morris träffar Betty och deras relation är i fokus hela berättelsen. Känslorna och tankarna ligger på sidorna i mjuka toner. Man förstår att de båda funderar mycket. Morris vill inte att Betty ska träffa pappan som är manodepressiv och inte heller mamman som Morris beskriver tokig som en fruktkaka. Men det bryr sig inte Betty om, allt hon vill är att vara med Morris.

Min reflektion
Med scener som är som korta bildsekvenser följer vi Morris. Det är sällan en scen överskrider en sida och boken är är luftigt och påminner om en diktsamling. Gunnar Ardelius fångar känslan, relationen, vardagen och livet med enkla lätta ord, men som sätter spår. Jag bar med mig orden, innehållet och Morris perspektiv efter läsningen. På ett bra sätt. Jag tycker att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en fin skildring av hur första kärleken kan vara. Boken funkar helt klart för fler än unga. Rekommenderas.
Gunnar Ardelius

Köpsugen? Då kan du hitta boken bl.a. här eller här.