Böcker

Death Descends on Saturn Villa – M.R.C. Kasasian

I M.R.C. Kasasians tredje bok om detektiven Sidney Grice och hans skyddsling March Middleton blir det snurrigt värre och jag sträckläste för att få veta hur det skulle gå.

Death Descends on Saturn Villa handlar om otroliga mord, otänkbart begångna och med förbluffande vändningar. Alltså är det ytterligare en Gower Street Detective-historia som får mig att förvånas och bita på naglarna av spänning (eller ja, bildligt talat då – jag biter inte på naglarna). Snabbtänkta Miss Middleton och fyrkantiga Mr Grice har tyvärr inte mycket tid att munhuggas ihop eftersom de på var sitt håll gör nya upplevelser. Miss Middleton upptäcker att hon kanske inte är så ensam i världen som hon trott, och Mr Grice är, som vanligt, i jakt på ännu en mördare.

Jag tycker om. Om någon nu missat detta. Till och med mycket. Så har du inte gett dig i kast med dessa deckare som utspelas i viktorianska London, där smogen ligger tät och stanken från avlopp och sopor fäster vid kläderna och där tiggande barn rusar mellan hästdroskorna utan en tanke för sina utarmade liv, börjar det bli hög tid för det.

Death Descends on Saturn Villa går att köpas bl.a. här och här. Jag har tidigare skrivit om bok nr 1, The Mangle Street Murders, och bok nr 2 The Curse of the House of Foskett.

Bok nummer fyra, och nästa bok i serien, är The Secrets of Gaslight Lane:



 

 

Annonser
Böcker

The Mangle Street Murders – M.R.C. Kasasian

För en evighet sedan – dvs någon gång under förra året – upptäckte jag The Mangle Street Murders (Morden på Mangle Street) hos Vargnatts bokhylla. Den lät som en rolig och annorlunda deckare med sin viktorianska Londonmiljö och sina speciella karaktärer, March Middleton och hennes beskyddare detektiven Sidney Grice, så jag beställde hem den på engelska.

Miss Middleton flyttar till Mr Grice då hon är ensam efter faderns bortgång och Mr Grice var bekant med hennes föräldrar. Mr Grice, en gentleman som ägnar sig åt att lösa brottsfall mot betalning, har inte mycket till övers för andra människors, eller kvinnors, intellekt men upptäcker en skarpsinnig ung dam i sin skyddsling.

The Mangle Street Murders handlar om ett antal snarlika mord och det udda paret är inte överens om mördarens identitet. Mr Grice vägrar ändra åsikt liksom Miss Middleton. Vem av dem har rätt?

M.R.C. Kasasian har skrivit en underhållande deckare i en rätt bisarr viktoriansk miljö där sjukdomar flödar på de trånga gatorna där döda råttor trängs med döda människor och barn. Ungefär så. Det är skitigt, slitet och eländigt. Människosynen vedervärdig men ändå lyckas det bli charmigt. Kanske har jag morbid humor?

Det som roar och glimtar till speciellt är scenerna med Miss March Middleton och Mr Sidney Grice. Ni får ett smakprov från sidan 17 för att få en bild av vad som tilltalar mig:

The Mangle Street Murders är första delen av serien The Gower Street Detective i vilken det har kommit flera uppföljare och jag fortsätter gärna min bekantskap med dessa två fascinerande karaktärer, liksom den hängivne Inspector Pound och tokcharmiga Harriet Fitzpatrick – som jag hoppas få se mer av. Rekommenderas!

The Mangle Street Murders hittar du att köpa bl.a. här och här.

 

Frågor

Bokbloggsjerka – Dom där deckarna…

Annikas bokjerkaI helgens jerka undrar Annika följande: Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Själv föredrar jag andra genrer och kan lätt och snabbt räkna upp vad jag läst i deckarväg, och jag tror inte jag missar något eftersom det inte är mer än en handfull författare… Mankells böcker om polisen i Ystad som jag tycker är ok, men inte mer. Tilltalas inte av tjock polis som uppfyller den moderna deckarstereotypen. Jag har läst Agatha Christie, en sorts mys-pusseldeckare jag gillar, även om Poirot och Marple kan vara lite självgoda. P.D. James har jag läst några av som varit bra och alla, förutom sista, av Elizabeth George min deckarfavorit, där endast några få böcker inte tilltalat mig plus att jag har svårt för hennes karaktär Deborah St James. (När hon får för mycket plats vill jag bara bläddra vidare.) Och sist men inte minst, Sherlock Holmes.

Jag har även läst ett antal fristående deckare och någon bok här och där av de som ger ut mängder, men de har inte satt sig i minnet då jag helt enkelt inte fallit för dem. Deckare kan vara väldigt spännande, men också jobbiga om de detaljrikt beskriver otäcka mord eller tortyr. Så som ni ser är det en viss sorts deckare jag föredrar som följer liknande mönster, och det tycker jag är okej då varje genre har sin stil och tradition.

Korrekturläsning är jätteviktig för mig oavsett genre. Självklart ska alla  som ger ut böcker (författare, förläggare och andra som ingår i processen) sträva efter en kvalitativ publicering, utan slarvigt språk och bristande story.

 

Böcker

Helaren – Antti Tuomainen

HelarenHelaren är utsedd till Finlands bästa kriminal- roman år 2011. Mig säger detta inte så mycket eftersom deckargenren är en obekant genre för mig. Det jag vet är att jag tyckte att den var bra.

Antti Tuomainen har skrivet en rätt tunn bok, med en spännande intrig. Helaren utspelas i en snar framtid. Vädret, påverkat av klimat- förändringarna, består av för mycket torka och för mycket regn. Helsingforsborna flyr staden som har blivit ett tillhåll för de kriminella, samtidigt som klimatflyktingar söker sig dit. I detta moderna, regniga vilda västern sprider Helaren skräck hos de rika, en massmördare med siktet på de som påverkat klimatet genom sina industrier. Ingen nåd visas. Hela familjer utplånas i sina hem, även små barn.

En journalist är Helaren på spåren, men hon försvinner och hennes make tar saken i egna händer. Han följer hennes spår och förvånas över upptäckterna han gör. Saker han inte visste om sin hustru kommer i dagen. Kan detta leda honom till henne?

En fängslande deckare. Lätt att läsa och lätt att följa (bortsett från några märkliga översättningar där orden verkar hamnat på fel plats). Helaren rekommenderas för den som önskar några timmars enkel bladvändande läsning.

 

Böcker

”Believing the Lie” – Elisabeth George

Believing the Lie Elisabeth GeorgeKommissarie Lynley får ett uppdrag av en av sina högre chefer att utreda en olycka som kan vara ett mord. Utan ett ord till sina kollegor eller sin närmsta chef, och älskarinna, åker han iväg för en utredning som ska göras i tysthet. Med sig tar han vännerna och paret Simon och Deborah St James för att få hjälp. Simon, van att bedöma brottsplatser, ska vara en hjälpande hand i brottsplatsundersökningen, medan Deborah tar kontakt med offrets nära.

I en detaljrik miljö målar Elisabeth George ett spännande scenario med karaktärer av olika starka personligheter. Här har vi 14-årige Tim och den undersköna Alatea från Latinamerika, mamma Niamh som inte vill veta av sina barn utan vältrar sig i besvikelserna och orättvisorna i sitt liv, den adliga familjen Fairclough med mörka hemligheter och den judiske journalisten med eldrött hår som ska hitta gnistan som kan sälja hans artikel om sonen Fairclough, familjens svarta får som försöker bli vitt.

Det är inget lätt uppdrag som Lynley får. Till sin hjälp tar han kollegan Barbara Havers för att komma någonvart. Ett radarpar i dessa berättelser. Jag hade gärna sett dem samarbeta mer, men får istället stå ut med att följa Deborah St James klumpiga försök att hitta ledtrådar till vem som är mördaren och varför. Hennes karaktär har jag alltid haft svårt för och tycker ofta att hennes roll får för mycket utrymme. Bortsett från hennes vimsigheter tycker jag om storyn och att Elisabeth Georges Believing the Lie ger flera timmars spännande läsning.