Om att skriva

Den där luftigheten

Jag beklagade mig i ett inlägg över att jag tycker att jag inte skriver lätt och luftigt. Det här är något jag får för mig med jämna mellanrum. Att texten innehåller för mycket. För mycket av ungefär allt. Ord, meningar, stycken, sidor, beskrivningar, tillbakablickar och ja… vad det nu kan vara för mycket av.

Denna känsla kan jag få ibland och den dyker speciellt upp när jag läser någon ungdomsbok som jag tycker är lysande i sin enkelhet. (Just detta drabbas jag enbart av från ungdomsböcker eftersom jag sällan upplever att vuxenböcker är lätta och luftiga.) Senast läste jag Anna Ahlunds Du, bara som är fenomenalt skriven i underbara lätta och luftiga ordalag. Varje mening (nästan) är en ren njutning av renhet. Inget överflöd alls. På samma gång är den inte så avskalad att en inte begriper vad som händer utan allt är gjort i en mycket fin avvägning av vad som behövs vara med eller inte.

Nu skriver jag inte på samma sätt som Ahlund, och jag har avsnitt som jag skrivit som jag är mycket nöjd med trots att de inte är i samma stil som hennes bok. Självklart behöver jag inte skriva som Ahlund, utan kan skriva som jag gör, utan att konstla till det. Dessutom borde jag jämföra mitt manus med mer ”ordrika” och ”tätare” böcker av jätteduktiga debutförfattare som Charlotte Cederlund. Hennes Middagsmörker är skriven på ett sådan sätt som jag skriver. Och den läste jag utan att tycka att den var för ordtät.

Ändå ligger känslan den. Gnager lite lätt. Mindre, viskar den. Mindre av orden. Och ja, det är nog lite mer åt det hållet jag vill. Även om jag kanske inte befinner mig i det än. Men jag ser ju i mina redigeringsprocesser att det är dit jag strävar mer eller mindre medvetet. För jag tar bort mycket. Inte så att det blir lätt och luftigt som Ahlunds Du, bara men så att jag blir nöjd.

En annan sak som jag verkligen borde ha i åtanke är att det nuvarande manuset är mer dystopiskt och därmed tillhör en genre som generellt sett är mer ordtät. Rena ungdomsböcker, utan fantastiska inslag, framtid eller dystopi, tenderar faktiskt att vara mer experimentella i sitt språk. Alltså – här kommer slutsatsen – borde jag glömma hela min besatthet kring lätt och luftigt och helt enkelt fortsätta skriva, och redigera, så som jag redan gör. Glöm allt jag sagt. Jag är nöjd. (Och strävar bara lite försiktigt mot en lätt-och-luftig-utveckling.) 😉

 

Här kan du förresten jämföra Ahlund och Cederlund om det kanske är svårt att förstå ”lätt och luftigheten”. Eller läs dem. Det är de värda 🙂

Annonser
Böcker

Du, bara – Anna Ahlund

du-bara annaDu, bara är en bok jag följt på Debutantbloggen här under våren då Anna Ahlund skriver varje måndag om att vara debutant. Så fort hon beskrev sin bok blev jag nyfiken. Och Du, bara uppfyllde förväntningarna. Med råge.

Handling
Johns storasyster tar hem en ny kille, Frank. Han är inte som någon John träffat förr. En tur till landet med bästa vännen Ellie, syrran och Frank förändrar allt. John kan inte sluta tänka på Frank. Att ett antagningsbesked från fotbollsgymnasiet väntar spelar inte längre så stor roll. Men Frank är svår att tyda. Vad vill han egentligen?

Anna Ahlund beskriver så fint hur John och Frank träffas första gången, så det får bli ett litet smakeprov på detta:

Du bara Ahlund s 23

Reflektion
Språket är lätt och luftigt. Att förlaget dessutom låter den språkliga stilen speglas i en luftig bok gör läsningen till en fröjd. Karaktärerna är lätta att tycka om, även om Frank är svårast att förstå. Att John envisas med att vilja ha honom gör mig lätt irriterad. Jag vill att John står på sig mer. På samma gång illustreras hans längtan så väl, som vid en middag när han lämnar mitt i, bara för att Frank vill träffas.

Anna Ahlund väjer inte för hångelscener som går hela vägen. De var både detaljrika och många. Jag blev lite förvånad även om Ahlund flera gånger nämnt att hångelscenerna fått stor plats. Liksom att hon ofta nämner hår. Och ja, hår är viktigt. På ett charmigt sätt.

Du, bara. Lätt att tycka om. Lätt att läsa och lätt att vilja få mer av. Jag ser verkligen framemot Ahlunds nästa.  Rekommenderas!

 

En bok att köpa kanske? Du kan hitta den t.ex. här och här.