Böcker

Shattered – Teri Terry

shattered-teri-terryShattered är den tredje och sista delen den dystopiska i Slated-trilogin om kriminella ungdomar som får sina minnen raderade som en del i ett straff och en ny början. Ett avslut som knyter ihop de föregående delarna på ett spännande sätt.

Handling
I Shattered följer vi Kyla när hon söker sina rötter. Minnena som återvänt till henne är inte tillräckliga för att hon på egen hand ska kunna söka upp sin mor, men det bistår organisationen som söker försvunna personer (MIA) med. Komplikationer uppstår förstås när hon försöker dölja sin sanna identitet och hon utsätts för myndigheternas granskande blickar. Hon blir tvungen att fly, igen.

Reflektion
När jag började läsa fick jag för mig att Shattered hade ett ”vuxnare” språk jämfört med de två föregående. Om det var ren inbillning vet jag inte, men det var den känslan jag hade med mig innan jag slukades av handlingen. Ändå, mot slutet, trots allt det spännande, skaver det lite. Jag tycker alla bitarna faller lite väl fint på plats. Shattered består av flera mycket spännande scener och Kylas strävan att inte överge Ben – pojkvännen från första boken som försvann för att hamna hos myndigheterna som utför minnesraderingarna – känns både trovärdig och väl envis. Speciellt när det finns en annan fin kille alldeles nära.

Likt de första böckerna, Slated och Fractured, är Shattered en blandvändare. Lättläst och spännande. En trilogi att rekommendera!

 

Du kan köpa Teri Terrys Shattered t.ex. här och här.

Böcker

Fractured – Teri Terry

fractured-teri-terryBok två i Slated-trilogin Fractured är lika bra som första. Kyla som dömts till att få minnet raderat återfår mer av sina minnen i denna tvåa och vad hon upplevt är både spännande och skrämmande att ta del av.

Handling
Med risk för spoilers då vad gäller ettan, bara så ni är med på det. Kylas pojkvän Ben har försvunnit, men hon har svårt att tro att han är borta för gott även om alla tecken tyder på det. Hon kan inte heller fråga med risk för att utsätta sig själv för stor fara. En annan fara hon utsätter sig för nu, mer eller mindre frivilligt, är att dras in i en organisation som vill störta regimen och få fram sanningen om vad myndigheterna gör mot de som får sina minnen raderade. Kyla har inte mycket att säga till om utan blir en bricka i ett spel där mer än hennes eget liv står som insats.

Reflektion
Missbruk av makt och att vara i en utsatt grupp, eller situation, är ett tema jag gillar i Slated-böckerna. Tänker att här finns många paralleller till vår egen tid. Teri Terry beskriver i Fractured också hur svårt det är att ställa sig på rätt sida när båda sidor bedriver sin kamp med otillåtna medel. Vad kan man gå med på? Hur långt kan man gå för att nå sina mål. Är allt verkligen tillåtet för att uppnå ”fred”?

Fractured är en bladvändarbok som jag slukar på ett par dagar. Trean, Shattered, är hämtad från biblioteket och jag ser framemot denna sista. Roligt är att jag inte kunde förutspå Kylas agerande i Fractured och att dess utgång förvånade. Kul när det händer.

Rekommenderas!

 

En bok att köpa? Du hittar Fractured t.ex. här eller här.

Böcker

Slated – Teri Terry

slated-teri-terryA clean slate, det innebär det att vara Slated. Unga kriminella får en chans att börja om på nytt. Deras personligheter raderas. Minnen, allt om vilka de är och vilka de kände, försvinner. De får ett nytt liv i en ny familj. Tycker du det låter spännande? Det tyckte jag. Och det var det.

Handling
Kyla inser att hon är annorlunda. Hur hon reagerar på armbandet, Levon, som mäter hennes sinnesstämning och hindrar slateds från att vara våldsamma, skiljer sig t.ex. åt från hur det borde vara. Precis som att hon är ovanlig som har mardrömmar. Eller om det är minnen?

När Kyla kommer sanningen om sig själv närmre inser hon att hon måste hålla den hemlig. Till och med för Ben, som också är slated, fastän hon litar mer på honom än någon annan. De litar på är få och ett enda misstag kan leda till att någon av alla som övervakar henne anger henne och hon skickas tillbaka. Men till vad?

Reflektion
Teri Terry har skrivit en spännande bok om möjligheten för unga som hamnat snett att börja om på nytt. Men vänder också på frågan om det etiska i det. Slated lyfter maktövergrepp från myndigheterna. De som säger ifrån hämtas för att aldrig ses igen. Vad händer dem?

Slated är en bladvändare, lättläst och väcker nyfikenhet. Jag undrar vem Kyla egentligen är och var hon kommer ifrån. Nu får jag inga svar eftersom boken ingår i en trilogi. Och jag kan knappt vänta på att få veta hur det ska gå. Rekommenderas!

Vill du läsa ett utdrag ur Slated kika då in på min smakebit. Eller är det en bok du vill köpa? Då hittar du den bl.a. här och här. Nästa bok i serien heter Fractured. (Den har jag förresten redan börjat läsa och har lika svårt att lägga undan den.)

 

Frågor

En smakebit på söndag – Slated

slated-teri-terryMitt bidrag idag till smakebiten hos Mari blir dystopin Slated. En bok jag kommit halvvägs in i, och knappt kan lägga undan.

A clean slate, det innebär det att vara Slated. Unga kriminella får en chans att börja om på nytt. Deras personligheter raderas. Minnen, allt om vilka de är och vilka de kände, försvinner. De får ett nytt liv i en ny familj.

My memories are gone, but parts of me remember. My body, my muscles. Like my left hand with a pencil. I knew what to do with it once I put it there. So it isn’t the same thing as starting over, at all. It is more that given the right trigger, you can do things you forgot. Who knows what else I am capable of?

Jag har läst halva boken om Kyla som fått den här möjligheten, som innebär övervakning och begränsad frihet. Dessutom undrar hon om andra, som inte gjort något brottsligt men som försvinner för att de ställer fel frågor, också utsätts?

Fler smakebitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Filmer

The Maze Runner – filmen

the_maze_runner_posterFörra hösten läste jag The Maze Runner-serien. Jag hade varit nyfiken på den ett tag och första boken var långt bättre än jag kunnat tro (så här skrev jag om den). Filmen som kom 2014 hade också lockat men det kändes bra att jag inte sett den när jag läste böckerna. Är rätt skönt att skapa sig en egen bild av miljöer och karaktärer ibland.

The Maze Runner handlar om ett antal instängda tonåriga pojkar som skapat sig ett minisamhälle utan att veta varför de satts där de satt, utan minnen och utan vuxna. En jättelabyrint omgärdar dem och de är övertygade om att den leder ut. Men till vad? Thomas dyker upp, likt alla andra, från en sorts underjordisk hiss som kommer med nya killar en gång i månaden. Han är pådrivande i att vilja veta vad som finns på andra sidan muren och gör sig ovän med en av killarna som är övertygad att de förändringar som nu sker, inte till det positiva, beror på Thomas.

Filmen är mörk och spännande, liksom boken, men långt mycket plattare. Det går fort och jag undrar om karaktärerna engagerar tillräckligt när man inte känner till dem. Den enda tjejen som dyker upp ur hisshålet känner Thomas men han minns inte henne. Hon har en större roll i boken och med tanke på att det enbart finns killar i filmen tycker jag man kunde gett henne lite mer plats.

dylan-obrien-the-maze-runner
Dylan O’Brien som Thomas i The Maze Runner

Tvåan har också filmatiserats, The Scorch Trials, och jag är nyfiken på den. Trean däremot, The Death Cure, har skjutits upp och har premiär våren 2018 eftersom huvudkaraktärens skådespelare Dylan O’Brien skadades svårt under inspelningen. Om inte The Scorch Trials är en katastrof kommer jag säkerligen se trean också. Slutsats: The Maze Runner funkar som film men kan inte mäta sig med boken.

Om att läsa

Dystopier för vuxna efterlyses

För några dagar sedan kom vi in på ämnet dystopier i kommentarerna här. Och då dök en fråga upp kring dystopier för vuxna. Jag, som ju mest läser ungdomsböcker, hade inte reflekterat så mycket över det faktum att dystopier oftast verkar rikta sig till unga vuxna och tonåringar. Helt ovetenskapligt sluter jag mig till denna teori utan att forska vidare i saken.

Dock tycks ju många dystopiska ungdomsböcker tendera att locka även vuxna läsare. De är så kallade crossover. Såsom Hunger Games, The Maze Runner och Divergent. Särskilt Hungerspels-serien då.

ull hugh howeyEn bok jag kom att tänka på idag, som riktar sig till en mer vuxen målgrupp är Ull (Wool) av Hugh Howey . Jag läste den för två år sedan – du kan läsa om den här. Jag tror också att George Orwells 1984 räknas till genren – fast den har jag inte läst själv, än. Men jag vill ha tips på fler vuxendystopier.

Vad har ni andra läst och hört talas om? Är det så, som jag inbillar mig, att dystopin oftast har målgruppen tonår/YA? Någon som har koll?

(Egentligen ogillar jag målgruppsindelningar – även om jag kan se ett syfte med dem – men frågan om vuxna vs unga som målgrupp för genren väckte en nyfikenhet som jag inte riktigt kunnat släppa och jag har därför lite överseende med åldersindelningen nu.)

 

Om att skriva

The Kill Order – James Dashner

the kill order cover james dashnerDen fjärde och sista boken i The Maze Runner serien är inte den sista i dess rätta bemärkelse, för det är en prequel. The Kill Order utspelar sig nämligen innan de andra böckerna tar plats. (Obs! spoilervarning utfärdas då vissa detaljer för de andra böckerna avslöjas.)

Handling
Genom huvudpersonen Mark låter James Dashner oss få veta vad som gjorde världen som den är. Att det inte endast handlar om utbrott från solen, det som gjort att nästan hela mänskligheten dött ut. Och det är en otäck historia. Mark överlever solutbrotten tack vare att han befann sig djupt nere i New Yorks tunnelbana, där han träffade en militär som vet hur man överlever det mesta. Utan honom tror inte Mark att han skulle klarat sig många dagar, eller ens timmar. Tyvärr verkar det som att hans tur nu är slut, för när The Kill Order tar sin början blir lägret där de bor attackerat. Av maskerade soldater i en anonym enorm flygmaskin (lik en helikopter fast oändligt mycket större) som skjuter pilar med någon sorts gift i. För sedan blir alla sjuka. Och det på det mest konstiga sätt.

Reflektion
The Kill Order handlar om överlevnad och rädslan för att förlora sig själv, sina vänner och dem man älskar. Om att möta det oundvikliga. Om att våga. James Dashner fyller The Kill Order med spänning, action och skräckfyllda scener som får mig att undra om jag ska få mardrömmar. (Det fick jag inte.) Boken berättas i ett rappt tempo och det är som att se en film.

Jag gillar tillbakablickarna, när vi genom Mark får förklarat vad som skett. De skulle jag gärna tagit del av än mer. En del scener, särskilt våldsscenerna, tenderar att bli snarlika i denna actionspäckade bok, och upprepningarna gör mig trött. Ur askan in i elden-temat sker för många gånger. Det kan alltid bli värre, och det blir det. Tyvärr blir det så illa att jag känner mig mätt på det. Eller uppgiven…

Men som dystopisk äventyrsbok tycker jag den är stark ändå. Jag fängslas av den, av det moraliska och det oetiska. Hur människor kan spela med andra människors liv som om det inte finns något värde i det. En högst aktuell fråga idag. Kanske skulle en del säga att vi redan lever i vår egen dystopi, och att vi inte behöver dessa böcker. Eller så är det just därför vi behöver dem. Oavsett varför vi bör läsa dystopier, kan jag verkligen rekommendera The Kill Order.

 

Vill du läsa ett utdrag kan du kika in hos mig då jag skrev om den i söndagens smakebit.

Är du köpsugen? Då kan du t.ex. hitta den här eller här. Eller såg gör du som jag och lånar från biblioteket 🙂

De första böckerna i serien hittar du här, här och här då jag skrivit om dem nu under hösten.