Om att skriva

Egenutgivet – bra, bättre, sämre?

Jag har varit skeptisk till egenutgivna böcker och haft en fördom om att de skulle vara sämre än förlagsutgivna. Men eftersom jag läst förlagspublicerad litteratur som jag inte alls tycker håller måttet för vad jag önskar få ut är det ju bara att inse att även förlagen kan stå bakom litteratur jag upplever inte har den kvalitet jag efterfrågar.

För jag har under speciellt de senare åren insett att jag har en del krav på hur jag tycker att en bok ska vara uppbyggd med eventuell dramaturgi, trovärdiga dialoger och karaktärer. Liksom att jag har krav på vad jag förväntar mig av språk, miljö och gestaltning.

Vissa egenutgivare har nog haft för bråttom. De borde redigerat mer, uppmärksammat trovärdighet och logik, funderat över begrepp som show don’t tell och gestaltat mer, dödat älsklingar och undvikit att skriva läsaren på näsan genom otaliga överbearbetningar.

Men jag har också läst riktigt bra egenutgivare. Otroligt välarbetade böcker.

Så jag vill inte säga att egenutgivare är dåliga per automatik. Bara att om man nu sitter där och funderar på om man ska ge ut på egen hand att man kanske ska låta manuset vila. Och inte förlita sig för mycket på vad personer säger som på något sätt vinner på utgivningen själva (befinner sig i en sorts ”vi hjälper egenutgivare och det tjänar vi på då vi bara tar ut en liten avgift för det”-position). För vem bestämmer vad som är bra? Och vad är bra? Vilka accepterar en bok som skulle ha vunnit på att bearbetas mer? Och vilka gör det inte? Och när vet man att ens manus är färdigt att ges ut? Jättesvåra frågor.

Hjälp finns förstås att få för att man ska få vägledning i om ens manus närmar sig färdigt. Testläsare (sådana som skriver själva, läser mycket och som ger sig i kast med uppgiften med en seriös inställning), lektörer som visserligen kostar en slant men som bör göra ett professionellt jobb och så kan man välja att gå en kurs. Det finns manusskrivarkurser där både ens eget manus kan lyftas, men också där man får många tips om vad man ska tänka på när man skriver generellt. (Har jag glömt något?)

Nog kan tanken locka ibland, att ge ut själv. Visst, det krävs ett enormt arbete. Men då har jag kontrollen. För att skicka ett färdigt manus till x antal olika förlag och vänta i kanske ett halvår på att svar trillar in, och om det skulle bli ett positivt besked få vänta kanske ytterligare något drygt år innan boken blir utgiven, kan göra att tankarna verkligen dras åt det hållet.

Fast än är jag inte där. Inte på riktigt. För tanken som väger tyngst är att det blir förlagsförsök igen när det är dags.

Hur tänker ni andra?

 

Annonser
Böcker

Enda vägen – Anna Jakobsson Lund

enda-vagen-anna-jakobsson-lundDå var den läst, tredje delen av den dystopiska svenska egenutgivna trilogin av Anna Jakobsson Lund. Enda vägen avslutar serien snyggt.

Handling
Alltid lite svårt att skriva om seriers sista böcker utan avslöja de andra. Men Systemet håller inte och den lilla rebelliska gruppen med Ava, Levi och Leymah försöker ändra på Systemet utan att ta till våld. Till skillnad från vissa andra rebelliska grupper. Levi har fullt upp med att stå ut med alla intryck han tar in från omgivningen och försöker fortfarande lära sig att sätta gränser för sig själv, men likt många andra sinnespersoner (personer med förmågor att ta in andras tankar och känslor) har han svårt att hantera detta. Leymah som ska lära honom flyr själv från sina upplevelser med hjälp av droger. Ava, som kan påverka andras tankar, har också fullt upp med att finna sig själv och sin plats i livet. Det är inte lätt för den lilla gruppen.

Reflektion
Anna Jakobsson Lund har skrivit tre spännande böcker om att störta ett samhällssystem som inte fungerar som det ska. Enda vägen tycker jag håller bättre än tvåan, Aldrig ensamma som jag upplevde aningens rörig, dock spännande. Ettan, Tredje Principen, presenterade en ny framtida dystopisk värld där vi fick resa och uppleva olika miljöer, vilket gjorde att jag kom att gilla den skarpt. Att vi befinner oss så mycket i staden tror jag påverkar min uppfattning av trean. Jag tyckte så mycket om att resa med karaktärerna och hade gärna sett mer av samhället Anna Jakobsson Lund byggt upp.

tredje principen jakobsson lundSpråket som jag tidigare stört mig lite på har jag vant mig vid och jag gillar att det är rätt kargt. Det speglar miljöer och handling fint. Däremot hade jag gärna sett att karaktärerna inte har så många ”ticks” för sig. Det snubblas en hel del och gester och miner görs oftare än nödvändigt.  Författaren har själv kommenterat i ett blogginlägg att hon behöver bli bättre på att skala bort vissa meningar eftersom de inte tillför så stor betydelse. (Att jag läst detta, beror bla på att hon skrivit om översättningsarbetet för första boken, Tredje principen/Article Three.)

Men, som sagt, detta är bara petitesser. Jag gillar serien. Dessutom är böckerna supersnygga. Eller vad säger ni?

 

Köpsugen? Du hittar boken t.ex. här och här. Själv är jag oändligt tacksam för att jag fick Enda vägen som recensionsexemplar.

Förresten, på tal om att köpa, Anna Jakobsson Lund arbetar med crowdfounding för den översatta boken. Article Three finns alltså som kampanj på Kickstarter för att hon ska kunna sälja och marknadsföra den. Jag hade aldrig hört talas om detta förut och kan verkligen rekommendera dig att gå in och läsa mer om hennes kampanj. Verkar vara ett fiffigt sätt att marknadsföra/sälja allt möjligt.