Böcker

Every you, every me – David Levithan

every you every me david levithanDavid Levithan är en ungdomsförfattare jag ofta hör gott om på olika bokbloggar. Every you, every me förvånade mig med sina fotografier och sina överstrykningar. En bok med foton kanske inte är jätteudda, men eftersom fotografierna spelar en speciell roll för storyn är de udda av den orsaken. Och överstrykningar! Hur ofta läser du en sådan bok?

Handling
Evan saknar Ariel. Det gör Jack, hennes pojkvän med, men inte så som Evan. Skuldkänslorna över vad som hänt Ariel tynger ner Evan. Han minns hennes ord, vad hon tyckte och vad hon gjorde med en skarphet som flera suddiga bilder får honom att ifrågasätta. Han undrar hur väl man kan känna någon egentligen?

Fotografierna jagar honom. Jagar minnena. Vem ligger bakom dem? Vem kände Ariel så som han inte gjorde? Jack vill inte gräva i mysteriet med bilderna, men Evan ger sig inte. Han måste få veta om det kunde ha varit annorlunda, om han kunde gjort något för att förhindra att Ariel försvann.

Min reflektion
Att titeln Every you, every me är rättvänd och upp-och-ner på omslaget säger en del om bokens innehåll, hur Evan känner. Överstrykningarna som fungerar som en sorts inre monolog mellan Evan och Ariel, eller Evan och läsaren, eller Evan och han själv… Ja, de har flera funktioner om jag tyder dem rätt, men oavsett funktion ger överstrykningarna boken ett djup som annars skulle saknats. Eller inte funnits där lika smidigt.

Här finns ett smakprov på hur överstrykningarna är

Jag gillar Every you, every me. Jag gillar att den ger små ledtrådar och berättar lite i taget om vad som hänt. Det går att ana vad som hänt Ariel, men jag gissar ändå fel. Jag gillar att man kommer Evan så nära. Hur jobbigt han tycker det är och hur sviken han känner sig av Ariel och av deras vänner. Ingen tänker på henne som han gör. De tycker att han måste släppa taget. Förutom den som lämnar fotografier till honom, den vill straffa. Jag gillar att man inte förstår varför. Jag gillade allt. Rekommenderas!

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – David Levithan

every you every me david levithanI dagens smakebit bjuder jag på David Levithans Every you, every me. Flukten fra virkeligheten som håller i smakebitarna har tekniska problem och därför hittas dagens smakebitar på bloggen Betraktninger ~ en verden av bøker, bibliotek og blogg. Om du är med tänk på att undvika spoilers 🙂

Every you, every me är en ungdomsroman om att sakna och känna skuld. Kunde man ha gjort annorlunda? Hur väl känner man egentligen någon? Är det bara små fragment av den andre som syns i en relation? Får andra ta del av andra bitar?

Fotografier spelar stor roll för storyn och texten består av överstrykningar som utgör en sorts inre röst. Even är berättaren och Ariel vännen som lämnat honom.

I knew you.
”You can´t know me.”
I did.
”You know one me. Just like I know one you. But you can´t know every me, Evan. And I can´t know every you.
(s.155)

”First of all, I don’t think Ariel’s parents would just let us into their house because of what we did to their daughter. Second, we have no idea if the journals that we don’t want to read are still there. And third… I’m sick of you well, it’s just wrong.”
(s.77)

en smakebit på söndan