Om att skriva

Skrivkramp och inspiration med Jessica Schiefauer – del 2

Förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag lyssnat på Jessica Schiefauer som fått Augustpriset för två av sina tre ungdomsromaner (Pojkarna, När hundarna kommer). Hon berättade om hur det kan vara när skrivandet låser sig och hur det är att få ihop sitt ensamma skrivande jag med det sociala författarjaget.

Eftersom föredraget väckte rätt många tankar blev det två inlägg. Idag handlar det om förebilder som kan bidra till inspiration och att man finner sig själv i sitt skrivande.

Förebilder och hur man vill skriva

Jessica berättade om hur svårt det blev för henne att fortsätta skrivandet när hon fått Augustpriset för Pojkarna. Att hon var tvungen att försöka lura sig själv och intala sig att nästa bok var den sista hon skrev. Hon berättade att den, När hundarna kommer, varit på ett visst sätt och att hon kände, i ungefär sista sekund, att hon ville göra den annorlunda – så som den är nu alltså. Och det blev ju ett lyckat drag.

Att skriva som man vill och inte följa andras åsikter är en svår konst menade Schiefauer. Man ska inte bara lyssna till alla som förstår sig på skrivandet (t.ex. redaktörer, lektörer) utan samtidigt ta hänsyn till sina egna tankar och känslor. Våga tro på att man kan oavsett vad andra säger. För just det du eller jag skriver kan vara helt rätt, och det gäller att hitta någon som också tror det.

Som egen förebild nämnde Schiefauer författaren Meg Rosoff. (How I Live Now) Meg Rosoff fick ALMA-priset 2016, Astrid Lindgren Memorial Award, för sitt författarskap för unga. Hon hade fått kämpa för att bli publicerad och hitta den där personen som trodde på henne. Rosoff hade fått rådet att inte ändra på sitt sätt att skriva, ett sätt som beskrevs som ”fiercefully”. Och ja, även det gick ju hem.

Så hos mig väcktes tanken om hur jag skriver. Fiercefully passar inte på mig och jag hittar i nuläget inget adjektiv för att beskriva mitt skrivande. Kanske att det är svårt att beskriva sig själv?

Det skulle vara kul att ta en titt på de manus jag skrivit klart för att se om jag hittar likheter mellan dem. Något som säger något om min röst. För även om de är i olika genre tror jag allt min röst lyser igenom. Jag tänker nu senast på skrivpedagogutbildningen och uppgifterna vi gjorde där som vi gav respons på. Rätt snabbt lärde jag mig att känna igen kurskamraternas texter, trots att de ofta inte skrivit namn. Deras sätt att skriva lyste igenom. Men hur medvetet gjorde de det? Hur medvetet kan jag göra det?

Kan jag eftersträva att skriva på ett visst sätt böckerna igenom, oavsett om jag befinner mig i en dystopi, en fantasy eller ren ungdomsbok? Det tror jag även om det kan variera beroende på genre, eftersom varje genre har sin egen stil. Temamässigt vet jag att jag rör jag mig kring sådant som handlar om utanförskap och orättvisor – såsom den svaga mot den starka. Då återstår alltså HUR jag ska skriva om detta?

Och nu kommer vi in i områden såsom vilken sorts röst en författare har. Ens sätt att skriva präglar förstås texten. Så HUR skriver jag? HUR skriver du?

Tanken om hur en vill skriva intresserar mig. Jag har t.ex. experimenterat med en mer drömsk stil… som jag sedan övergav eftersom den inte passade handlingen i längden. De som spökskriver fascinerar mig starkt eftersom de till synes kan överge sin röst till förmån för någon annans.

Men förebilder då? De som inspirerar mig och får mig att önska att jag skrev som dem? Njae… Det får jag nog skriva om en annan gång. Just nu har jag fullt upp med att tänka på HUR jag skriver. Att blanda in hur andra skriver och vad jag uppskattar för litteratur… nej, det blir bara för mycket. Så vad tänker du/ni om det här med att hitta sitt HUR? När gör man det? Och lite tips kanske på hur man gör det? 😉

Schiefauer till höger och jag… Ja, minst sagt lite lätt star struck i en tvåfaldig Augustprisvinnares närvaro
Annonser
Om att skriva

Skrivprocessen – ta hand om en idé

Annika som bloggar på Nästa sida skrev häromdagen om hur hon strukturerar sitt skrivande. Jag gjorde en kommentar som inte ville fastna (internets eller WP:s fel?!) och tänkte att ja, det får bli ett inlägg istället. Dessutom kan jag brodera ut mina tankar då. 😉

Jag tycker det är roligt att ta del av andras sätt att hantera sina skrivprocesser och hur de gör för att få ordning på sina berättelser. En del planerar i detalj, gör långa synopsis, har arbetsrum eller vrår med post-its, kurvor på tavlor eller använder Excelark. Andra gör lite mer som jag. Det vill säga, planerar inte så mycket.

Eftersom jag skrivit sedan innan tonåren, (som mest under tonåren och åren därefter) har jag hunnit bekanta mig med mitt… snabbskrivande. Det betyder att jag får en tanke om en story, mer eller mindre hela storyn, och därför ”bara” behöver skriva ned den. När jag var tonåring, ledde detta till att jag skrev frenetiskt i flera dagar. Inget redigerande därefter, utan endast en berättelse i handskriven text som var min.

Under flera år kom inga berättelser till mig. En dök visserligen upp när jag var kanske tjugofem men den tog jag inte hand om direkt, utan skrev ned lite senare. (Plockade sedan upp den till manusskrivarkursen VT-2013)

En annan idé låg och gnagde under flera år. Men jag hade inte full koll på den. Den kikade fram emellanåt och påminde om att den fanns, men den behövde växa till sig. Och det gjorde den. För två (tre?) år sedan kom den till mig på ett yogapass och jag gick hem och skrev fem sidors synopsis. Just då hade jag inte möjlighet att ta hand om den, eftersom jag befann mig i annat skrivande. Första gången jag förresten frivilligt skrev ett synopsis.

När jag var med i NaNoWriMon i november 2013 hade jag en berättelse som jag visste på ett ungefär hur den skulle vara, men inga andra förberedelser, inga kurvor, inga anteckningar… Det bidde ett råmanus.

Vad var det någon kallade detta? Organiskt skrivande? Låter helknasigt. Fast kanske är så det är, mitt skrivande. Knasigt. Skriver på känsla. Skriver det som vill bli skrivet. Letar inte ämnen och berättelser.

Nu hoppas jag inte direkt på att fler berättelser kommer till mig. Jag har nuvarande manusets andra del att ta hand om. Jag har ett ungdomsmanus liggande som jag ska se över efter att det refuserats för ett par år sedan, och så finns råmanuset från NaNon och ett synopsis.  Allt i ungdomsgenren.

Men det här med skrivprocesser. Jag undrar hur min egentliga skrivprocess ser ut idag. Hur skulle jag ta hand om en idé idag? För det är som om det är hundra år sedan jag skrev. Alltså inte redigerade. Det känns som om jag redigerat i flera år. Kanske ett resultat av att jag skriver snabbt. Då blir det mer att ta hand om sedan. Men so what?! Det är väl resultatet som räknas? Eller var det vägen? Inte målet… Hm. Nåväl. Jag tycker det är kul (oftast) och det är väl DET som räknas. Eller vad säger ni?

 

Om att skriva

Den där luftigheten

Jag beklagade mig i ett inlägg över att jag tycker att jag inte skriver lätt och luftigt. Det här är något jag får för mig med jämna mellanrum. Att texten innehåller för mycket. För mycket av ungefär allt. Ord, meningar, stycken, sidor, beskrivningar, tillbakablickar och ja… vad det nu kan vara för mycket av.

Denna känsla kan jag få ibland och den dyker speciellt upp när jag läser någon ungdomsbok som jag tycker är lysande i sin enkelhet. (Just detta drabbas jag enbart av från ungdomsböcker eftersom jag sällan upplever att vuxenböcker är lätta och luftiga.) Senast läste jag Anna Ahlunds Du, bara som är fenomenalt skriven i underbara lätta och luftiga ordalag. Varje mening (nästan) är en ren njutning av renhet. Inget överflöd alls. På samma gång är den inte så avskalad att en inte begriper vad som händer utan allt är gjort i en mycket fin avvägning av vad som behövs vara med eller inte.

Nu skriver jag inte på samma sätt som Ahlund, och jag har avsnitt som jag skrivit som jag är mycket nöjd med trots att de inte är i samma stil som hennes bok. Självklart behöver jag inte skriva som Ahlund, utan kan skriva som jag gör, utan att konstla till det. Dessutom borde jag jämföra mitt manus med mer ”ordrika” och ”tätare” böcker av jätteduktiga debutförfattare som Charlotte Cederlund. Hennes Middagsmörker är skriven på ett sådan sätt som jag skriver. Och den läste jag utan att tycka att den var för ordtät.

Ändå ligger känslan den. Gnager lite lätt. Mindre, viskar den. Mindre av orden. Och ja, det är nog lite mer åt det hållet jag vill. Även om jag kanske inte befinner mig i det än. Men jag ser ju i mina redigeringsprocesser att det är dit jag strävar mer eller mindre medvetet. För jag tar bort mycket. Inte så att det blir lätt och luftigt som Ahlunds Du, bara men så att jag blir nöjd.

En annan sak som jag verkligen borde ha i åtanke är att det nuvarande manuset är mer dystopiskt och därmed tillhör en genre som generellt sett är mer ordtät. Rena ungdomsböcker, utan fantastiska inslag, framtid eller dystopi, tenderar faktiskt att vara mer experimentella i sitt språk. Alltså – här kommer slutsatsen – borde jag glömma hela min besatthet kring lätt och luftigt och helt enkelt fortsätta skriva, och redigera, så som jag redan gör. Glöm allt jag sagt. Jag är nöjd. (Och strävar bara lite försiktigt mot en lätt-och-luftig-utveckling.) 😉

 

Här kan du förresten jämföra Ahlund och Cederlund om det kanske är svårt att förstå ”lätt och luftigheten”. Eller läs dem. Det är de värda 🙂

Om att läsa, Om att skriva

Hur livet förändrats med blogg

Här kommer det. Bekännelserna om hur livsomvälvande blogglivet är. Håll i er!

Jag blir inbjuden på diverse boksläpp veckovis, jag hänger med kända författare på frukostföreläsningar, får biljett till VIP-hörnan på Bokmässan, drunknar i recensionsexemplar och för att inte tala om alla gånger jag måste be efterhängsna fans och journalister låta mig få gå till matbutiken och handla i fred…

Nu då? Vad kommer nästa fyraårsperiod med?

Nja… Inte riktigt. Och skönt är faktiskt det. Men det som har hänt är att jag känner mig mer seriös och motiverad kring att få en bok publicerad. Jag blir inspirerad av alla duktiga författarambitiösa skrivbloggare och lär mig mycket från dem. Bokbloggarna jag följer ger tips på böcker och väcker funderingar kring handling, karaktärer, stil och genre. Att läsa har jag alltid tyckt är en viktig del i att lära sig skriva. Att jag själv på så vis driver en bok- och skrivblogg känns liksom naturligt då jag upplever att det går hand i hand.

Fyra år med blogg har vidgat mina läsvyer och gett mig en mängd insikter vad gäller skrivandet. Även om målet att få en bok utgiven känns otroligt avlägsen tror jag faktiskt att bloggandet gjort att jag kommit det målet närmre än om jag inte bloggat. Trots att bloggandet ibland ”snor” tid från skrivandet.

Så blogg, yay! Tack alla ni som läser och kommenterar. Det värmer och peppar till att fortsätta. 🙂

 

Skrivtips

Skrivtips 4 – Flödesskriv

Att komma igång och skriva kan ibland vara lite svårt. Förra veckan tipsade jag om att det går att använda det som finns runt omkring en för att få igång skrivandet: rummet, ljuden, ljuset och lukterna. Idag kommer tips på en övning lik den. Flödesskrivandet.

Du behöver en penna och ett papper, eller en dator, för att kunna genomföra uppgiften. Det är den praktiska biten. Själva skrivandet, det där flödet, betyder att du ”bara” skriver.

Det kan låta lättare – eller svårare? – än det är. Flödesskrivandet går ut på att låta orden löpa. De behöver inte skapa vare sig rim eller reson, de kan komma huller om buller, sakna mening och innehåll. Genom att skriva utan krav på prestation under några minuter kan spärrar kring skrivandet lossna. Kanske ger ett ord upprinnelse till inspiration? Dessutom kan det vara rätt avkopplande att skriva utan avsikt.

För att komma in i flödesskrivandet behöver du kanske några tillfällen innan du känner dig bekväm, så låt övningen få några gånger på sig. Kanske du till och med bestämmer en viss tid varje dag då du flödesskriver?

Sätt klockan på vad du tycker verkar lämpligt, men fem minuter kan vara en riktlinje. Släpp sedan kraven på att det du skriver ska leda till något sammanhållet och se vad som händer. Blir det en rad, en sida eller mer? Det spelar ingen roll. Det viktigaste är att du ger dig tid att skriva.

Lycka till!