Böcker

Blynätter – Anna Jakobsson Lund

På Bokmässan senast träffade jag Anna Jakobsson Lund vars författarskap jag följt sedan jag fick hennes debutbok Tredje principen (2015) som recensionsexemplar. Sedan dess har hon hunnit skriva en mängd böcker. Produktionstakten är imponerande. Och hon har även fått ett par prestigefyllda stipendier, vilket hon är väl värd. När jag träffade henne på Bokmässan passade jag på att köpa senaste boken, Blynätter (2019).

Som förresten är ännu en av hennes böcker som är så snygg att jag vill ha omslaget upptryckt som affisch.

Blynätter är första delen i det som kallas Metallsviten, en berättelse om en annorlunda magi, vänskap, svek och överlevnad. Elsa, en rövare, har sin agenda. Hon söker en dotter. Finn kämpar med spelberoende och med att hantera den magi som han påverkas av, en kraft han tycks få allt svårare att utstå. Och så har vi domare Jeroen, som dömde Finn för många år sedan. Som tänker använda de två rövarna i ett eget spel.

Jag började läsa Blynätter i höstas, men var för trött för att komma in i den och lade undan den. Sedan blev det härlig sträckläsning av många kapitel innan jag kände att jag tappade farten. Men, jag läste vidare. Och det tog sig. Senare delen av boken var tajt och spännande.

Mina förväntningar var – och dessa uppfylldes – en vältecknad värld med karaktärer som är tydliga för mig. En annan förväntning var en ungdomsbok, en YA. Och det tyckte jag inte att det var. De av Jakobsson Lunds tidigare böcker som jag läst har varit för unga. De har varit mer handlingsdrivna, med en starkare framåtrörelse. Nu upplevde jag att de här, lite äldre karaktärerna gjorde boken mer vuxen. Och att handlingen var lite spretigare. Men det funkar. Är du nyfiken ska du absolut läsa Blynätter!

Vill du läsa om Anna Jakobsson Lunds tidigare böcker som jag skrivit om hittar du, t.ex. Tredje principen här, och Czentes Omega här (vad gäller den kommer förresten bok nummer två i maj – ska bli så roligt att läsa!). Vill du veta mer om Blynätter, eller kanske köpa, så hittar du den t.ex. här och här.

Anna Jakobsson Lund delade 2019 års bokmässemonter med bl.a. Marcus Olausson
Om att läsa

Not my cup of tea

Under hösten fick jag upp ögonen för Drakviskaren, Lovisa Wistrands fantasy och debut. Omslaget lockade, handlingen lockade och när recensioner som hyllade boken kom, lockades jag än mer. Jag fick en förfrågan om att ta emot ett recensionsexemplar och det gjorde jag mer än gärna.

Sedan blev det platt fall. Eller nej, kanske inte direkt. Men rätt snabbt.

Första sidorna fängslade. Snygga detaljer och miljöbeskrivningar satte mig på plats. Ett annorlunda språk fick läsningen att flyga fram, medan associationerna till ett seriealbum gjorde sig gällande. Det var som bildrutor, små scener i sig. Med ljudeffekter. Och det var spännande.

Sedan undrade jag vad som skulle hända med just det som hänt på de första sidorna. Sedan glömde jag det lite grann, för annat spännande hände. Och sedan insåg jag att det som hänt på de första sidorna ja, det hade bara hänt. Det blev inget mer av det.

Sedan tröttnade jag lite på språket. Det höll rätt bra, men tappade stilen ibland. Kändes upprepande och liksom för mycket, ja nästintill pladdrigt. Och andra ord och uttryck kom in och störde. ”Semester”, ”klackskor”, ”dejta”. För mig fungerade inte dessa ord i en fantasy med en värld befolkad av alver av olika slag med olika förmågor, där deras språk i övrigt var rätt högtravande.

Dessutom hade jag svårt för hjältinnan. Huvudpersonen, Iszaelda, en ung alv som obstinat valde att, verkade det som, alltid gå sin egen väg. Som inte lyssnade på goda råd, sagda i välmening och omtanke. Som hellre testade och misslyckades. Och ibland lyckades. Men ändå. Möjligen bidrar hennes val till vad jag upplevde var en rätt trasslig röd tråd till handling. Så nej, hon och jag, vi kom inte överens.

Föremålet för hennes förälskelse kunde jag inte heller med. Jag såg inte vad hon såg.

Drakviskaren, som jag envist höll fast vid och gjorde två försök att inte lägga bort, blev en bok jag inte kom igenom. Jag kom drygt halvvägs och skummade igenom slutet – jag var ändå nyfiken på hur det skulle gå.

Här finns spännande ingredienser, som sagt. En annorlunda värld med olika seder och bruk hos olika alver och folkslag, men även exotiska djur och drakar, förmågor hos alverna – som att kunna styra växter, känslor, djur – och stridstekniker att lära sig nyttja för att få en svuren fiende på fall. Det finns förutsättningar för en fantastisk fantasy, jag tyckte bara inte det blev det.

Många har höjt Drakviskaren till skyarna. Det gör de rätt i om de tycker om den. Jag har sett många lovorda den, samtidigt som de poängterat stilbrotten från det språkliga. Jag har sett andra höja den, samtidigt som de haft svårt att se förälskelsen grunder och handlingens utveckling vad gäller kärleksbiten. Dessa läsare gjorde vad jag inte gjorde. De läste klart. Så är du nyfiken och lockad till läsning, ta en titt hos dem som sett fler fördelar och läste färdigt. Strunta i motsträviga jag som inte såg bokens finesser så som andra gjorde.

Jag länkar till:

Vargnatts bokhylla som har lite samma åsikter som mig men läste klart och som gärna ser hur böckerna efter denna blir då den ingår i en trilogi.

Boklysten som var mer nöjd rätt igenom och bl.a. tyckte Drakviskaren var lättläst och spännande.

Tusen sidor som gör en överlag översvallande recension, ser bokens starka sidor och brister, och samtidigt tycker väldigt mycket om den.

Dessutom går det att hitta recensioner hos Lovisa Wistrand, på FB-sidan för Drakviskaren. Jag tackar henne och Whip Media för recensionsexemplaret. Om än att jag inte föll för den, så tyckte jag det var roligt att ta del av boken. Önskar författaren lycka till med fortsättningen!

 

Om att läsa

Ett fantasy-rec.ex.

Det är så roligt när en bok som jag varit nyfiken på också blir min. Idag fick jag nämligen ett recensionsexemplar av Lovisa Wistrands Drakviskaren, första delen i en trilogi. Även om den får vänta lite tänker jag att den kan inleda det nya året – med en förhoppning om att jag blir lika förtjust i den som många andra blivit. Om inte annat kommer det bli spännande att ta del av denna bok som jag hört är skriven på ett lite speciellt sätt. Men om det får jag återkomma.

Stort tack till Lovisa Wistrand och Whip Media för recensionsexemplaret.

Böcker

Verarnas drottning – Joseph A. Davis

Fantasysagan Verarnas drottning är Joseph A. Davis fortsättning på Markus av Trolyrien. Denna tvåa jag tycker allt var snäppet vassare än ettan.

Diomeda, Albrak och Ilasa är bokens huvudpersoner och det är ur deras perspektiv boken berättas. Diomeda en drottning, Albrak kung och Ilasa, en flicka och kungens självutnämnda tjänarinna efter en livsskuld gentemot honom. Vem som borde sitta på tronen är inte helt enkelt. Och för tillfället gör ingen av de två det. Diomeda befinner sig i exil och Albrak är på flykt från den som innehar tronen för tillfället, en man som inte är att lita på. Rikets säkerhet står på spel och trion färdas långt, till främmande land för att eventuellt träffa en bundsförvant.

Verarnas drottning har en klarare röd tråd, samt att berättelsen är mer stabil och balanserad, än vad jag upplevde med Markus av Trolyrien. Det är en berättelse om att göra rätt och se det goda i andra, om att våga stå upp för sig själv och de som behöver ens hjälp. Speciellt kapitlen med flickan Ilasa, som är en spontan, ivrig, modig och omtänksam tjej, bidrar till att fängsla mig och överlag har texten ett starkare driv jämfört med sin föregångare.

Det är en saga, en fantasy, om en främmande värld. Man kan flyga på stora fjärilar, äta av gräset och plocka kläder från träd. Monster gömmer sig på alla möjliga platser och i alla tänkbara, och otänkbara, skepnader. Det är fantasifullt och roligt med annorlunda seder och traditioner. Kärnan är dock religionen med Kung Josua som frälsare. Hos honom går det att finna hopp, mod och styrka. Det kristna budskapet löper genom Verarnas drottning, och Pärlans förlag är kristet. Det ger berättelsen ytterligare en dimension. Dessutom har Joseph A Davis t.ex. vävt in frågeställningar som rör flyktingar och flyktingpolitik, dagsaktuella frågor som är nog så viktiga att belysa på olika vis och låta barn fundera kring.

Verarnas drottning är en lågmäld finstämd saga som ger några timmars behaglig läsning. Och ettans huvudperson Markus av Trolyrien, han är inte bortglömd, varken av Diomeda, Albrak eller Ilasa. Om han dyker upp? Ja, det får du allt ta reda på själv. 😉

Stort tack till författaren och förlaget för recensionsexemplaret!

Är du nyfiken på Verarnas drottning, eller vill köpa den? Ta då en titt här eller här.

Böcker

Equilibrium – Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lunds senaste bok, Equilibrium är inte bara snygg, den fängslade mig så att läsningen inte tog mer än ett fåtal dagar.

Ari arbetar med att ta fram ett vapen. En sorts antändlig gelé som får folk och saker att fatta eld. Uppdragsgivarna har stort förtroende för Ari utan att ana att framgången som kemist beror på att Ari känner av materians egenskaper. En egenskap som ligger utanför Aris kontroll och resulterar i en livshotande situation. Ari måste fly och noga dölja vad hon förmår eftersom personer med speciella förmågor, som att styra vind och eld, eller materia, fängslas och sätts under medicinering för att nyttjas i armén.

På en ny plats får Ari möjlighet till ett nytt liv. Det förflutna kommer dock ikapp och förmågan som är både ett hinder och en möjlighet är något hon är tvungen att lära sig hantera, för att undvika att döda utan kontroll.

I Eqilibrium möts jag av en värld där könsroller och könsidentiteter skrider över alla gränser. Det är en värld där människor placeras i fack utifrån vilka de är, vilket markeras genom tatueringar som bland annat speglar hur de mår. Inledningsvis slungades jag till Anna Jakobsson Lunds trilogi om Systemet eftersom karaktärerna även där har förmågor utöver det vanliga, liksom att droger intas mer eller mindre öppet. I Equilibrium är förmågorna dock inte detsamma som i trilogin och drogerna har inte samma centrala roll, ändå uppstod viss oro över att Equilibrium skulle vara för lik dem, för jag ville ha något nytt nu. Snabbt insåg jag att oron var obefogad. Equilibrium är en ny fascinerande historia, en helt annan berättelse än den om Systemet och jag kom att tycka väldigt mycket om den.

Anna Jakobsson Lund ger ut sina böcker själv på det egna förlaget Annorlunda förlag. Ett passande namn. Equilibrium är annorlunda och vänder på föreställningar (fördomar?) om vilka vi är och vad vi identifierar oss som. Equilibrium, rekommenderas.

 

En bok att köpa, eller som du vill läsa mer om? Du hittar Equilibrium t.ex. här och här. Själv är jag otroligt glad över att jag fick boken som recensionsexemplar. Stort tack Anna!

Recept på brödet som äts av karaktärerna, ett kort från kortspelet de spelar och en karta över rövarstaden huvudpersonen flyr till – så roligt att få ihop med boken!

 

 

Böcker

Harry Potter and the Half-Blood Prince – J.K. Rowling

När jag läste Harry Potter and the Half-Blood Prince när den kom ut blev jag inte särskilt förtjust. Jag kom att betrakta boken som den jag tyckte minst om i serien. När filmen sedan kom överraskade den rejält med att bli filmen jag istället tyckte bäst om i serien. Inför omläsningen var jag kluven och inte jättelusten på en ny omgång men förvånade mig själv med att tycka rätt bra om denna sjätte boken om Harry.

Harry går sitt näst sista år på Hogwarts. Inget är sig likt. Professor Snape har fått sitt efterlängtade ämne Magic Against the Dark Arts, och en ny lärare, Slughorn, har tagit över Snapes Potions-klasser. Slughorn visar stort intresse för Harry, liksom han gör med samtliga studenter som utmärker sig. Dessutom, när Lord Voldemort – Harrys ärkefiende – gick på skolan ingick även han i Slughorns speciellt utvalda krets. Något som visar sig vara betydelsefullt i kampen mot Voldemort.

Som vanligt är vännerna Ron och Hermione med. Inte alltid är de tre överens och här tampas de med Harry som envist använder en Potionsbok fylld av anteckningar som the Half-Blood Prince gjort. Noteringarna bidrar till att Harry blir bäst i klassen och Slughorns favorit. Dessutom har vännerna svårt att tro på Harry som är övertygad om att Malfoy har något på gång, något som hänger ihop med Voldemort. Deras motsättningar skapar spänningar och jag känner frustration över hur envisa de är, var och en på sitt håll men framför allt Harry.

Utöver det här berättar Dumbledore Voldemorts historia för Harry. Genom olika minnen besöker de situationer som är av betydelse för att Harry ska förstå den Voldemort är idag och inse vem han har att slåss emot.

Jag tyckte bättre om Harry Potter and the Half-Blood Prince vid den här läsningen. Visserligen tycker jag Harry är jobbig med sitt egensinniga och arroganta sätt. Som att han leker med handskrivna trollformler i Potionsboken, utan att veta vad de kan åstadkomma. Ändå har jag större tålamod med honom denna gång. Kanske för att jag blivit äldre själv, fått mer distans till böckerna, ser Harry mer som den tonåring han faktiskt är och har överseende med hans sätt.

Ska blir roligt att plocka upp den sista boken här framöver och knyta ihop Harry Potter-säcken för den här gången.

 

En bok att köpa? Du hittar J.K. Rowlings Harry Potter and the Half-Blood Prince t.ex. här och här.

Om att läsa, Om att skriva

Värsta fina boken

Det är så roligt att komma hem efter jobb och AW och hitta ett paket på dörrmattan. Denna gången med det fantastiskt fina rec.exet Equilibrium av egenutgivaren Anna Jakobsson Lund. Inte nog med att jag fått boken, dessutom har jag fått en karta, ett brödrecpt och klöver kung. Allt fint ihopbundet med ett brev från författaren själv. Som sagt, så roligt. (Misstänker att kort och recept får sin förklaring när jag börjar läsa.) 😊