Böcker

Xirianas gåta – Joseph A. Davis

Xirianas gåta (2018) är tredje boken i serien om Markus av Trolyrien, en fantasy som utspelar sig i en annan värld till vilken Markus, en en helt vanlig kille, kommit genom en portal. Markus är nu ditkallad för att än en gång rädda världen från monster.

I Xirianas gåta gör Markus några kära återseenden och stiftar även ett par nya bekantskaper. Förutom monster som förpestar den vackra världen och dödar allt växtligt brottas Markus även med sina känslor. Att vara kär i någon och våga säga det, är långt mycket svårare än att dra ett svärd mot ett monster.

Jag tycker de här böckerna har blivit starkare. Visserligen var Markus av Trolyrien en spännande saga, men i jämförelse med de följande var den varken lika fängslande eller lika väl uppbyggd. Xirianas gåta däremot fängslade mig från början till slut. Det som fått böckerna att växa är att jag upplever språket starkare och tajtare, mer rakt på. Handlingen har en tydlig riktning, till förmån för dramaturgin. Att Joseph A. Davis snarare berättar än gestaltar bidrar till den där känslan av att jag läser en äventyrlig saga med härliga ingredienser som märkliga monster, vackra möer, stolta kungar och drottningar och magiska svärd. På samma gång lyckas Davis även beröra teman som invandring och andra sedvänjor så att det blir både vardagliga och exotiska inslag i handlingen.

Pärlan förlag ger ut litteratur med kristna budskap och referenser och i den här serien består de kristna inslagen, t.ex. av att karaktärerna försöker efterleva det som är skrivet i Glädjens bok eller att de tror på Kung Josua, aspekter som bidrar till att fördjupa varför de handlar som de gör. Kung Josua spelar dessutom en viktig roll i hur det hela utvecklar sig.

Om Joseph A. Davis kommer med fler böcker i serien vet jag inte. Å andra sidan finns här tre spännande böcker att läsa så länge. Xirianas gåta, liksom de föregående, passar läsare i åldern från cirka 12 år. Och så vuxna som aldrig växer upp. 😉

Stort tack till Pärlan förlag och författaren för recensionsexemplaret!

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Xirianas gåta bl.a. här och här.

Markus av Trolyrien (bok I) Verarnas drottning (bok II)
Böcker

Avien – Maria Wälsäter

Maria Wälsäters Avien (2018) är den första boken i en planerad trilogi som jag hörde talas om i våras, så när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar tackade jag gärna ja.

Avien handlar om Isondra, en ung tjej vars lillebror är svårt sjuk och hon vill inget hellre än göra honom frisk. En möjlighet uppenbarar sig och hon lämnar familjen för fiendeland. Där möter hon människor som utövar läkekonst som ingenting och hanterar naturens element på magisk väg. Hon träffar Alex, en soldat direkt ställd under kungamakten och Isondra möter i sin jakt på broderns helande flera medlemmar av kungahuset. Hon inser även att hon bär på lösningen på det som ställt länderna mot varandra och ställs inför ett par svåra val. Eller är det val hon inte kan styra över och är hon i så fall helt händerna på dem med makt?

Avien är en finstämd historia berättad ur Isondras jag-perspektiv. Karaktärerna är i fokus, och speciellt huvudkaraktären har jag lätt för att tycka om. Trots att bikaraktärena har vissa utmärkande drag är de dock rätt lika varandra i sitt sätt att tala och agera vilket gör att jag upplever att de smälter samman. Attraktionen mellan Isondra och Alex väcker nyfikenhet även om Isondras och Alex dialoger, liksom flera andra, emellanåt bidrar till att dra ner tempot. (Och jag älskar dialogdrivna scener som t.ex. finns i Twilight-sagan). Jag hade alltså gärna sett att handlingen haft ett starkare driv för att upprätthålla mitt intresse genom hela boken.

Att Wälsäter hittat på ett eget språk är ett stort plus som, förutom miljöbeskrivningar och fina detaljer, skapar en bild av Elysien och folket som bor där. Jag läser orden högt och inbillar mig att jag hittar det mjuka uttalet som fängslar Isondra när hon övar på att lära sig orden. Kontrasterna mellan det på så många vis rika Elysien och på lika många vis fattiga Dorien belyses genom Isondras ögon, som nu får känna på lyx och ett överflöd som saknas hemma eftersom Dorien farit så illa av det evighetslånga kriget mellan länderna.

Jag undrar förstås hur det ska gå för Isondra, Alex och hennes bror i fortsättningen och i de kommande böckerna. Är du nyfiken på boken och författaren Maria Wälsäter ta en titt på hennes hemsida där du t.ex. kan läsa hennes blogg och om det fortsatta arbetet med serien.

 

En bok att köpa? Du hittar Avien t.ex. här.

Stort tack till författaren och Ebes förlag för recensionsexemplaret!

Böcker

Half the World – Joe Abercrombie

Tvåan i The Shattered Sea-serien, Half the World, var precis sådär spännande som jag hoppats. Dvs inte någon gastkramande läsning utan mer av en lunk av undran om vad som ska hända nu. Jag gillar att Abercrombie skriver sparsmakat och långsamt. Det är varken yvigt eller tajt. Lite svårt att beskriva, men stilen är olik mycket annat jag läst och när jag läser känner jag hur pulsen liksom går ner. Du får läsa själv för att få en uppfattning helt enkelt.

Men handlingen då? Jo, detta är en fristående fortsättning på Half a King och Yarvis som då var huvudperson är nu mer av en viktig bikaraktär. Huvudpersonerna här är en tjej som vill vara krigare för kungen, och en kille som också vill det, även om han mest av allt vill göra rätt. Vad det nu egentligen är? Att följa sin inre röst? Sitt hjärta? Dessa karaktärers öden flätas samman genom en lång resa med målet att finna allierade för kungen, och där vändningarna är både väntade och oväntade. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Ta en titt här eller här.

Böcker

Häxan och liljan – Jacobsen & Lerneby

Jag fick frågan av Hoi förlag om jag var intresserad av att ta emot rec.exet Häxan och liljan, första delen i en ungdomsserie kallad Tidsväktarna som handlar om tidsresor. Det lät som något i min smak. Så jag sa ja.

Tvillingarna Max och Marie får ett märkligt meddelande från Amanda, en tjej som brukar barnvakta dem, och när de skyndar för att hjälpa henne förstår de att något hänt. Vidare instruktioner via en gammal mobiltelefon för dem genom en tidsresa till 1500-talets Florens, Italien. Där måste de försöka finna Amanda som har hamnat i en stor knipa. Samtidigt har de tiden emot sig.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag inte jätteförtjust i omslaget som jag tycker skapar ett läsmotstånd med den rätt otäcka bilden, som jag upplever grov och mörk. (Att illustratören gjort omslag till Harry Potter pekar dock på någon som borde veta vad den gör, men vad hjälper det när jag inte heller gillar de svenska HP-omslagen.) Men, när jag väl började läsa uppslukades jag. Häxan och liljan är spännande och jag gillade miljöbeskrivningarna som placerade mig i renässansens Italien. Läsningen avklarades på några timmar och även om boken avslutades med en rätt abrupt cliffhanger gillade jag den överlag. En petitess dock. Jag förstod inte riktigt kopplingen titel och handling, men det kanske uppenbarar sig om en läser hela serien.

Leif Jacobsens och Mats Lernebys bok passar kanske bäst dem runt 12 år, även om allt beror på läsvana och läskunnighet. Språket flyter bra och unga läsare introduceras dels till den historiska miljön, dels till ett par kända personer som fanns och verkade då, vilket ger extra tyngd till denna historiska fantasyroman. Rekommenderas.

 

Vill du läsa mer om Häxan och liljan eller kanske köpa? Du hittar den bl.a. här och här.

Tack till Hoi förlag för rec.exet!

 

Böcker

Half a King – Joe Abercrombie

Half a King är första delen i trilogin The Shattered Sea, en YA fantasy om en ung prins resa för överlevnad och hämnd. En bok jag fått av andra halvan i present och som jag äntligen tog tag i. Och jag ångrar att jag inte gjort det tidigare. För den här gillade jag.

Yarvis äldre bror ska ärva tronen, vilket passar Yarvis perfekt. Han är ingen slagskämpe, har en deformerad hand som begränsar honom i mycket, men hans hjärna är skarp och han ser framemot ett liv som lärd. Bara provet gjorts kan han hänge sig åt kunskapens värld.

Så dör fadern och brodern och Yarvis befinner sig i en otacksam roll av kung. Fast inte så länge. Genom ett svek förlorar han allt. Men Yarvis bestämmer sig, detta ska inte bli hans lott i livet. Han tänker hämnas.

Joe Abercrombies Half a King är en spännande och charmig historia om överlevnad mot alla odds, om att finna oväntad vänskap och om att finna sig själv. Att den är första delen i en trilogi kan anas, men jag tycker den fungerar fint som fristående bok. Det är en enkel berättelse berättad i kronologisk ordning, en bok utan magi och utan större fördjupande gestaltningar men ändå med ett fint fokus på kamratskap, kärlek och självkännedom. En bok som passar vuxna, men kanske allra bästa en yngre publik. Vana läsare från 12 år har knappast några problem att ta till sig denna fina bok (om de läser på engelska då eftersom den inte finns på svenska). Half a King, rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Half a King t.ex. här eller här.

Böcker

Harry Potter and the Order of the Phoenix – J.K. Rowling

Den femte boken om Harry Potter av J.K. Rowling är min favorit i serien sedan jag läste den första gången när den släpptes på sommaren 2003. Att det är femton år sedan känns helt otroligt, liksom att jag älskar den lika mycket nu som då.

Harry Potter and the Order of the Phoenix handlar om hur det magiska ministeriet misstror Harry Potter som sett den farlige Lord Voldemort återvända i föregående bok (Harry Potter and the Goblet of Fire). Hogwarts skola sätts under ministeriets skeptiska lupp och Dolorores Umbridge blir lärare för Defence Against the Dark Arts (ett jobb hon gör så illa att Harry får ta saken i egna händer) samtidigt som hon rapporterar till ministeriet. Harry Potter betraktas som en lögnare och har svårt att hantera detta. Hamnar i kvarsittning, i bråk med sina vänner och Dumbledore gör allt för att inte träffa honom. Ärret Harry fick när han överlevde Voldemorts attack på honom som spädbarn verkar ha en koppling till Voldemort, eftersom Harry upplever syner och stark smärta som han kopplar till sin fiende. Vad betyder det? Att Voldemort håller på att ta över Harrys medvetande?

Harry Potter vill vara en del av Fenixorden, men den är endast för vuxna. De håller på att mobilisera sig i tysthet för att vara beredda på vad Voldemort än må ha för planer. Om det blir som sist, alldeles innan Voldemort förintades i sitt försök att försöka döda Harry Potter riskerar de krig.

Daniel Radcliffe som Harry Potter

Jag gillar att Harry får vara en frustrerad tonåring som upplever sig förbisedd, oförstådd och missanpassad. Han är besvärlig och gör inte alltid vad han borde. Hans nyfikenhet på kopplingen han har till Voldemort sätter honom i stor fara och han inser detta allt för sent.

Dessutom tycker jag om hur Rowling i Harry Potter and the Order of the Phoenix låter Harry, Ron och Hermione tampas med den vanliga vardagen: läxor, Hagrids tokigheter, förälskelser, sorg och utanförskap samtidigt som de lever under hotet av vad som kan komma efter Voldermorts återkomst. Det ger en fin balans.

Vad gäller bok vs film i det här fallet, tycker jag att filmen följer boken bra. Största invändningen är castingen av Umbridge. I boken beskrivs hon som en ytterst otrevlig bredkäftad padda. Det fixar inte Imelda Staunton, hon är för liten, nätt och faktiskt rätt söt. Hur otrevlig hon än försöker vara tar jag inte hennes otäckheter på allvar alls.

Så strunt i filmen och läs boken. Det är genom böckerna man kommer åt den komplexa historien om Potter och Voldemort, liksom att man förstår hur komplexa relationerna är mellan karaktärerna och orsakerna till varför de gör som de gör. Som det så ofta är när det kommer till böcker vs filmer. Läs!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Order of the Phoenix bl.a. här och här.

 

Böcker

Blameless – Gail Carriger

blameless carrigerTredje boken om Alexia Tarabotti, handlar om skuld – eller att vara utan skuld – och precis som tidigare speglar titeln Blameless innehållet fint. Däremot tycker jag att innehållet, alltså handlingen, inte uppfyller mina förväntningar så som tidigare. Läsningen är underhållande, men lite spretig.

Handling
I Blameless hamnar Alexia i prekärt läge. Hennes make, Earlen av Woolsey och chefen för BUR, de övernaturligas egen polisbyrå, har mycket svårt att tro att han i egenskap av varulv skulle kunna vara far till barnet hon säger är hans. Att en själlös och en ”död” varulv skulle kunna få barn är omöjligt. Han godtar helt enkelt inte Alexias ord.

Alexia anser att hon gör bäst i att lämna landet för att få veta mer om det olyckliga tillstånd hon befinner sig i. (Ja, hon kan inte riktigt med barnet och kallar det ”inconvinience”.) Med sig på resan får hon uppfinnaren Madame Lefoux och trotjänaren Floote, som även var i hennes fars tjänst och på så vis har god kännedom om de Tempelriddare hon ämnar besöka i Italien. Men att ta sig dit är inte det enklaste. Vampyrer är henne hack i hälarna, uppenbarligen med avsikten att ta hennes liv.

Reflektion
Blameless har tagit mig alldeles för lång tid att läsa för att jag ska ha en god bild av vad jag egentligen tycker. Frågan är om läsningen blivit hackig på grund av att jag läst för korta stunder och därmed inte fått upp intresset. Eller om läsningen blivit hackig på grund av att jag inte funnit läsningen intressant nog? Oavsett är Blameless fylld av slagsmålsscener som i många fall dras ut lite väl länge. I övrigt tycker jag som vanligt om Alexias karga och humoristiska sätt att se på världen. Dessutom är den värld som Gail Carriger målar upp härligt detaljrik och jag njuter av de olika miljöerna.

Jag ser framemot nästa bok, Heartless, och hoppas att den är starkare än denna trea som jag inte riktigt vet vad jag egentligen känner för. Men ändå, som serie rekommenderar jag verkligen böckerna, och då även Blameless förstås. 😉

 

Köpsugen? Du kan hitta den t.ex. här eller här.

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – Soulless

soulless carriger gail
Jag har äntligen börjat läsa en steam punk-bok jag länge längtat efter att sätta tänderna i. Soulless, Gail Carriger. På baksidan står det: ”Soulless is the first book of the Parasol Protectorate series: a comedy of manners set in Victorian London, full of werewolves, vampires, dirigibles, and tea-drinking.” Visst låter det lite lätt tokigt? Jag gillar det.
Soulless Carriger 2

Fler smakebitar hittar du hos Mari och på hennes blogg Flukten fra virkeligeheten.
Trevlig söndag!
en smakebit på söndan

 

Böcker

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

city-of-heavenly-fire_bokus clareEfter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Om att skriva

Stormens öga – Leigh Bardugo

stormens-öga-leigh-bardugoStormens öga är andra delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi, om en värld där vissa människor har magiska krafter och där kampen mellan ont och gott är i centrum. En fantasy med härliga ryska toner och en kvinna i hjälterollen.

Handling
Eftersom det är en uppföljare till I ljusets makt vill jag inte avslöja alltför mycket om vad som händer. Men Alina har svårt att balansera sin nya maktposition mot att bara vara Alina. Krafterna hon har inom sig skrämmer henne, men än mer skrämmer Skuggmästaren som tycks finnas i hennes närhet mest hela tiden, även om det är omöjligt. Att hon dessutom har friare runt sig, som visserligen vill nyttja henne för egna intressen för att få makt, underlättar inte relationen till Mal, barndomsvännen och den hon håller av mest av allt.

Reflektion
Stormens öga är spännande och jag sträckläste den mer eller mindre. Jag uppskattar inslagen av myt och saga, och tycker det ryska sätter en fin ton plus gillar att Alina är en ung kvinna som både tror och tvivlar på sig själv. Hon känner av kraften inom sig och märker hur den påverkar henne för att emellanåt ta över. Förmågan att styra sina handlingar, eller inte kunna det, är ett tema som intresserar mig.

Samtidigt blir jag lite trött. Trött på intrigen som känns hoppfull ena sekunden och hopplös nästa. Vändningarna passar mig inte riktigt och jag tycker emellanåt att de är förutsägbara. Dessutom finns något stereotypt över vissa bikaraktärer. Som tur är är de just det, bifigurer. Jag slipper dem alltså för det mesta.

Behållningen är den spännande handlingen (trots att den känns förutsägbar i vissa lägen och samtidigt överraskar riktigt härligt vid några tillfällen) och de väl beskrivna miljöerna. Sista boken i trilogin, Ur askan, längtar jag faktiskt efter. Och visst är titeln lovande?!

Nyfiken? Läs lite mer från när jag lade ut ett smakprov från boken. Och gissa vad?! Filmrättigheterna har sålts för dem. Så snart kanske de går att se på bio också. Men tills dess. God läsning!

Köpsugen? Då kan du hitta boken t.ex. här, eller här.

Tack Gilla förlag för recensionsexemplaret!