Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – Soulless

soulless carriger gail
Jag har äntligen börjat läsa en steam punk-bok jag länge längtat efter att sätta tänderna i. Soulless, Gail Carriger. På baksidan står det: ”Soulless is the first book of the Parasol Protectorate series: a comedy of manners set in Victorian London, full of werewolves, vampires, dirigibles, and tea-drinking.” Visst låter det lite lätt tokigt? Jag gillar det.
Soulless Carriger 2

Fler smakebitar hittar du hos Mari och på hennes blogg Flukten fra virkeligeheten.
Trevlig söndag!
en smakebit på söndan

 

Böcker

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

city-of-heavenly-fire_bokus clareEfter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Om att skriva

Stormens öga – Leigh Bardugo

stormens-öga-leigh-bardugoStormens öga är andra delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi, om en värld där vissa människor har magiska krafter och där kampen mellan ont och gott är i centrum. En fantasy med härliga ryska toner och en kvinna i hjälterollen.

Handling
Eftersom det är en uppföljare till I ljusets makt vill jag inte avslöja alltför mycket om vad som händer. Men Alina har svårt att balansera sin nya maktposition mot att bara vara Alina. Krafterna hon har inom sig skrämmer henne, men än mer skrämmer Skuggmästaren som tycks finnas i hennes närhet mest hela tiden, även om det är omöjligt. Att hon dessutom har friare runt sig, som visserligen vill nyttja henne för egna intressen för att få makt, underlättar inte relationen till Mal, barndomsvännen och den hon håller av mest av allt.

Reflektion
Stormens öga är spännande och jag sträckläste den mer eller mindre. Jag uppskattar inslagen av myt och saga, och tycker det ryska sätter en fin ton plus gillar att Alina är en ung kvinna som både tror och tvivlar på sig själv. Hon känner av kraften inom sig och märker hur den påverkar henne för att emellanåt ta över. Förmågan att styra sina handlingar, eller inte kunna det, är ett tema som intresserar mig.

Samtidigt blir jag lite trött. Trött på intrigen som känns hoppfull ena sekunden och hopplös nästa. Vändningarna passar mig inte riktigt och jag tycker emellanåt att de är förutsägbara. Dessutom finns något stereotypt över vissa bikaraktärer. Som tur är är de just det, bifigurer. Jag slipper dem alltså för det mesta.

Behållningen är den spännande handlingen (trots att den känns förutsägbar i vissa lägen och samtidigt överraskar riktigt härligt vid några tillfällen) och de väl beskrivna miljöerna. Sista boken i trilogin, Ur askan, längtar jag faktiskt efter. Och visst är titeln lovande?!

Nyfiken? Läs lite mer från när jag lade ut ett smakprov från boken. Och gissa vad?! Filmrättigheterna har sålts för dem. Så snart kanske de går att se på bio också. Men tills dess. God läsning!

Köpsugen? Då kan du hitta boken t.ex. här, eller här.

Tack Gilla förlag för recensionsexemplaret!

Böcker

I ljusets makt – Leigh Bardugo

wpid-atn1024_i-ljusets-makt.jpgI ljusets makt är första delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi. Bardugo har skrivit en klassisk fantasyberättelse där hjälten är en vanlig tjej, med ovanliga förmågor. Roligt med en hjältinna som får utvecklas och bli en motkraft till det onda i Bardugos värld – för starka tjejer i fantasylitteraturen kan vi väl knappast få för mycket av?

Handling
Alina och Mal växer upp utan sina föräldrar hos en skyddsling. Precis som andra barn testas de som små för att se om de tillhör Grishan, om de har speciella förmågor. Men de verkar vara vanliga barn. Ett hopp görs mellan barndomen till tonåren när de ingår i armén och fortfarande är goda vänner – även om Alinas känslor för Mal utvecklats – och vi får ta del av när Alinas dolda förmåga uppenbarar sig inför hela armén. Skuggmästaren, den mäktigaste Grishan, beslutar att ta sig an henne, skydda henne, och skickar Alina till sitt palats och till kungen för utbildning. Hon skiljs från Mal och längtan efter barndomsvännen är stor, men hon lär sig om sig själv och den förmåga hon inte visste att hon hade. Dessutom känner sig Alina, likt de flesta vid hovet, dragen till Skuggmästaren. Men är han, och hans planer för hur de två ska uppnå fred, att lita på?

Min reflektion
I ljusets makt är spännande. En bladvändarbok. Den är lättläst och språket flyter enkelt och behagligt över sidorna. Världen som handlingen utspelas i påminner om Ryssland och namn på personer och platser klingar åt det hållet. Jag gillar att Alina är den lilla tjejen, tafatt, oansenlig och blek. Hon gör inte mycket väsen av sig. Tror sig inte vara något. Men hon kan hindra att ondskan breder ut sig. Och jag gillar att hon tar på sig ansvaret, att hon växer och mognar. Eftersom det kommer fler böcker i serien (två till) tror jag att Alina kan gå långt. Nu, I ljusets makt, tillåts vi bara ana vad hon förmår. Det ska bli roligt att läsa fortsättningen och jag kan knappt vänta på nästa bok som kommer i höst. Rekommenderas.

Vill du ta del av en smakebit från I ljusets makt? Kika in här hos mig, då jag också skriver lite mer om boken.

Lust att köpa? I ljuset makt hitter du bl a här och här.
Tack till Gilla förlag för att jag fick boken som rec.ex. 🙂

Frågor

I ljusets makt – En smakebit på söndag

Smakebiten jag delar med mig av idag kommer från den nyutkomna fantasyboken I ljusets makt av Leigh Bardugo, och första delen i Grisha-trilogin. Grisha kallas de som har särskilda krafter och i utdraget får vi följa när Alina, som varit ovetande om att hon äger en speciell förmåga, precis upptäckt vad hon förmår dock med lite hjälp från den mystiske Skuggmästaren.

utdrag I ljusets makt 5

wpid-atn1024_i-ljusets-makt.jpgJag har kommit halvvägs och tycker I ljusets makt är mycket spännande. För att vara en fantasyserie är den här första boken ovanligt tunn med bara 296 sidor (utdraget är från sidan 53) och med tanke på hur lättläst den varit hittills hade några fler kapitel nog suttit bra.
Tack till Gilla förlag som skickade den som recensionsexemplar.

Vill du ta del av fler smakebitar kan du kika in hos Mari och hennes blogg Flukten fra virkeligheten, där du också kan lägga upp din egen smakebit. Tänk bara på att undvika spoilers 😉
Ha en trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Böcker

Fallen – Lauren Kate

collage fallen boxPå baksidan av Fallen står det: ”Some angels are destined to fall”. En YA-bok om änglar alltså, som utspelas i nutid, det lät ju spännande tänkte jag och slog till och köpte boxen med de tre första böckerna i serien (Torment nr 2, och Passion nr 3) när jag hittade den på en second hand. Serien består av fyra böcker (Rapture nr 4). Fallen har filmats med premiär i höst.

Handling
Luce börjar på en ungdomsvårdsskola efter att hennes pojkvän dött i en brand som hon tros ha startat. Själv tror hon att det är skuggorna som gjort det, som alltid finns hotfullt närvarande i hennes liv. På skolan träffar hon några mer eller mindre tokiga vänner, plus killarna Cam och Daniel. Cam är charmig och uppenbart intresserad av henne, medan Daniel är den hon känner ett starkt band till, som om de träffats förr. Och Daniel verkar inte vilja veta av henne, ändå dyker han upp i hennes liv som en räddande ängel. För att inte tal om i hennes drömmar.

Min reflektion
I Fallen har vi det klassiska triangeldramat, där Luce blir tvungen att välja mellan killarna. Vem kan hon lita på? Att Luce hamnar i situationer där någon, en kille förstås, behöver rädda henne, känns aningen slitet. Men eftersom Lauren Kate inte gör Luce till ett våp annars, har jag överseende med det. Åtminstone till slutet. Då blir stereotypen lite väl… – ja, vad ska jag kalla det? – tydlig, uttjatad…  Två killar, en ond och en god, slåss om henne och hon tittar mest på. För vad ska hon annars göra?

Bokens tema, ung tjej som måste räddas av en manlig hjälte, hoppas jag tar mindre plats i resten av serien. För jag gillar Fallen och miljön där allt utspelas, sydstats-träsk-markerna, skolan som har anor sedan 1800-talet och tanken att änglar vandrar runt som vanliga människor, krafterna av ont och gott. Att Clare har en roll för balansen där emellan. Jag gillar Lauren Kates språk som är rakt och enkelt men ändå målande. Ibland undrar jag om hon inte går lite väl fort fram dock, för jag undrade nästan om jag missade någon sida emellanåt. Nog för att det finns gott om alldeles för tjocka YA-böckar, men kanske kunde hon ha vilat lite längre i vissa scener?

Överlag tycker jag om Fallen, och jag kommer fortsätta med tvåan, men med en förhoppning om att det blir mindre av ”rädda Luce” i den. Rekommenderas.

Vill du läsa ett utdrag ur boken, kan du kika på min Smakebit och om du vill köpa den hittar du Fallen här, eller här.

Böcker

City of Glass – Cassandra Clare

City_of_glass clareCity of Glass, den tredje boken i serien The Mortal Instruments, tar med oss till den för människor dolda staden Alicante (visste inte författaren att det finns en känd spansk stad med det namnet?) där en uppgörelse tar vid och krig hotar.

Handling
Det är ju svårt att beskriva handlingen utan att spoila allt, så vad kan jag säga. Jace, vill inte att Clary ska följa med till Alicante när de ska varna rådet för Valentine, men Clary vill så klart dit ändå. Hon har hört att en det finns en trollkarl där som kan väcka hennes mamma från medvetslösheten hon befinner sig i. Så nog hamnar de där, allihop. Även Luke och Simon som inte ens får vara där eftersom de är varulv och vampyr. Och som sagt, krig väntar på att bryta ut eftersom Valentine och hans demonarmé hotar Alicante. Plus att en Clary får hjälp av Sebastian, en vän till Isabelle och Alec, och hon vet inte riktigt vad hon ska tycka om hans uppmärksamhet eftersom hon fortfarande trånar efter Jace. Dessutom bär Sebastian på en mörk hemlighet.

Reflektion
City of Glass upprepas mönstren, och så kan det ju vara i serier, så egentligen gör det inget. Dock är boken på sina över 500 sidor kanske lite väl utdragen. Jag fångades inte riktigt av att ett eventuellt krig kan bryta ut, eftersom jag tänkte att Valentine knappast kan vinna det. Det jag gillar är miljöbeskrivningarna, de rappa dialogerna och jag har fäst mig vid Clary och Jace, Isabelle och Alec, även om Simon är en favoritkaraktär just nu. Clary kan vara lite väl tonårstrotsig. Jag är nyfiken på vad som kommer hända fortsättningsvis, och vill läsa mer. Men det är inte så att jag längtar ihjäl mig. Fast det blir nog att jag plockar upp serien igen. Först ska jag bara ta lite andra böcker emellan.

Om du vill veta mer om böckerna kan läsa vad jag skrivit om City of Bones och City of Ashes för att få lite bättre koll på serien och vad den handlat om.