Böcker

Nu stormar det i dalens famn – Ewa Klingberg

Tredje boken i serien om begravningsbyrån Tranan, Nu stormar det i dalens famn (2019) får bli min sista. Det var en okej bekantskap, lite sådär ytligt charmig och underhållande, men nu känner jag mig mätt på sällskapet.

I tredje boken blir Sandra tvungen att agera begravningsentrepenör och medverka på begravningar. Hon håller fortfarande på att styra upp ekonomin och har funderingar på en försäljning. Kanske har hon funnit sin stora kärlek på jobbet? Men missförstånd präglar relationen. Hon vet inte var mannen i fråga står. Och ja, inte riktigt var hon själv står heller.

Som jag skrivit tidigare om böckerna i serien är det här oerhört lättsmält läsning. Som att äta lösgodis. Gott för stunden men efteråt känns det nästan onödigt att en tog en godisbit till. Säger jag, som inte är så jätteförtjust i lösgodiset en plockar till sig, oftast med en tanke om att en ska ha det mysigt. Och det är väl dessa böckers tanke. De är småmysiga. Typ. För, som jag sagt förut är huvudpersonen ingen karaktär jag tycker om, så kantig och fördomsfull som hon är. Men handlingen kan nog betraktas som småmysig. Lite lättsam även om det handlar om död och begravningar, ekonomiska svårigheter och kärleksbekymmer.

Boken finns att köpa bl.a. här och här.

Och genom att klicka på titlarna kan du läsa vad jag skrivit om de två första böckerna: Där rosor faktiskt dör och Blott en begravning. Fjärde boken har titeln I denna ljuva villervalla. Så gillar du den här sortens feel good finns det mer att läsa. 😉

 

Böcker

Blott en begravning – Ewa Klingberg

Då var Ewa Klingbergs tvåa i serien om begravningsbyrån Tranan läst, Blott en begravning (2019). Lättsmält, behaglig läsning, precis som ettan, Där rosor faktiskt dör, som jag läste i somras.

Sandra fortsätter styra upp verksamheten och ekonomin i Tranan. Kollegorna har sina idéer och drar inte alltid jämnt med Sandra eller varandra, men alla verkar ändå vilja att det ska gå bra för begravningsbyrån. På detta har Sandra sina kärleksbekymmer. Flirtar lite och har en pausad pojkvänsrelation.

Som sagt, lättsmält läsning. Sandra är ingen favoritkaraktär. Jag tycker hon är rätt så kantig och kort i tonen. Det gör dialogerna kantiga de med. Ändå roligt att ta del av hennes, liksom de andra karaktärernas vardag och besvär. Är du nyfiken får du ta en titt.🙂

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar Blott en begravning bl.a. här.

Böckerna ingår i en serie där det finns två delar till att läsa. Här: sista boken först, och första boken sist (bild lånad från förlagets hemsida)

Böcker

Där rosor faktiskt dör – Ewa Klingberg

Där rosor faktiskt dör (2019) är en enkel småmysig feelgood som lästes på några få timmar. Och gav mersmak. Som tur är finns fler böcker om begravningsbyrån Tranan. Ska bara se till att ställa mig i kö på biblioteket för dem.

Sandra ska fira mostern som fyller år och driver en begravningsbyrå med maken. Direkt när Sandra kommer till den lilla orten kastas Sandra in i begravningsbyråns arbete eftersom mosterns make blir dålig. Sandra vill egentligen bara åka på semestern hon planerat men mostern behöver hjälp. Så helt plötsligt försöker Sandra få ordning på affärerna, – med visst motstånd från mostern – klurar på om ett mord möjligen begåtts och om hon ska lämna sin pojkvän eller inte.

Perfekt för några timmars lättsmält läsning en helg i soffan. Gärna med lite god choklad till. Så ser i alla fall jag kommande läsningar av seriens övriga böcker framför mig. Rekommenderas.

Läsa mer om, eller köpa? Du hittar Där rosor faktiskt dör bla här och här.

Boken på 238 sidor och är utgiven av Historiska Media.

Om att läsa

Få vad som förväntas

Om en genre kallas feel good, då förväntar jag mig feel good. Ingredienserna ska vara kärlek, vänskap och relationer med komplikationer. Gärna lite charmig humor, en sådan där som får mig att småle snarare än att brista ut i gapskratt. Lite sorgligt kan det också vara, men inte tragiskt.

Feel good är inte min favoritgenre. Ofta har jag fått böcker i händerna som varit puttenuttiga, ja, alltså rätt fåniga i mina ögon. Jag har ibland tyckt att det saknats trovärdighet, tänkt att så mesig kan väl ingen människa vara, eller så naiv. Bland annat.

En feel good jag hört mycket gott om och som jag satte upp mig på väntelista för på biblioteket föll mig inte alls i smaken när jag väl fick läsa den. Jag tyckte den var enkelspårig och jag tappade intresset för handlingen rätt snabbt men gav den 100 sidor innan jag lade bort den. Jag har inget att invända i övrigt kring den, då jag tyckte karaktärerna var sympatiska (dock inte så intressanta), och jag tyckte den var välskriven.

En annan feel good jag fick att läsa för ett tag sedan uppfattade jag inte alls som feel good och undrade hur sjutton de som marknadsfört den tänkt. Om jag fått en annan genreklassning kanske jag skulle gått in i läsningen med en annan ingång och kunnat svälja att boken var som den var. För det här var inte en bok jag tyckte om. Jag tyckte den saknade många av de kvaliteter jag efterfrågar. Som en röd tråd. Den uppstod alldeles för långt in i handlingen. Jag saknade en tydlig riktning (del av den där röda tråden) och ett syfte. Förstod inte karaktärernas intentioner förrän efter mycket om och men och upplevde att handlingen var fragmentarisk. Måhända att jag haft lite mer överseende med det jag betraktar som brister om jag från början förstått att detta var en annan sorts bok. En mer experiementell sådan. För då hade jag kunnat acceptera att den inte följde vissa mönster. Under förutsättning att jag tycker frångåendet av genre- och romanmallen gjorts snyggt. Det tyckte jag inte.

Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag borde klassificerat denna så kallade feel good som. För jag tycker inte den passade in som relationsroman eller spänning heller. Någon sorts svart humoristisk dick-lit kanske? Om jag fått den presenterad som det hade jag å andra sidan inte intresserat mig för den.

Förväntningar och hur de möts påverkar min läsning jättemycket för huruvida jag läser vidare eller inte. Gissar att det är så för fler. Eller vad tänker du?

Böcker

Rosengädda nästa! – Emma Hamberg

När jag var på semester här i början av juni inleddes veckans läsning redan på flygplanet med Rosengädda nästa! Emma Hamberg har skrivit en feelgood med mycket charm som gav några timmars mysig läsning.

Bror är 13 år och frankofil med föräldrar som bråkar om kvällarna så att grälen hörs in till honom. De behöver tid för sig själva bestämmer han så att den hotande skilsmässan inte blir ett faktum. Bror hittar på ett läger för att slippa följa med till USA på semestern och föräldrarna som inget hellre vill än att ensamma Bror ska bli en vanlig kille som inte tycker att fransk poesi är bästa underhållningen efter skoltid går med på hans lägerförslag. Sagt och gjort, Bror får en månad på sig för sitt äventyr och vad är väl bättre än att ta en tur till Stockholm.

Jane tar hand om vilsna och skadade djur och så även människor, oavsett ålder. Men vem tar han om henne?

Tessan har hängt med samma vänner, samma kille och stekt samma sorts hamburgare till samma kunder sedan högstadiet och får nog en dag och drar. Gissa vart? De tre karaktärernas öde vävs samman och inget blir som de trott.

Rosengädda nästa! är lättsmält och charmig. Perspektiven skiftar hejvilt men jag tycker det fungerar fint (bortsett från när bikaraktärernas perspektiv tittar fram, men det sker så sällan att det inte stör allt för mycket). Emma Hambergs feelgoodroman passar perfekt för stranden, sommarstugan och hängmattan. För mig som läsare är det bara att hänga med på de tre karaktärernas resa när de försöker finna sig själva och sina platser i livet. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om kanske? Du hittar Rosengädda nästa! t.ex. här och här. Dessutom finns det fler böcker att läsa då den är den första i en serie.

 

 

Böcker

The Undomestic Goddess – Sophie Kinsella

the undomestic goddess kinsellaSophie Kinsellas The Undomestic Goddess må ha tio år på nacken, men den är riktigt rolig fortfarande och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Kul, för det är sällan ”roliga” böcker får mig att skratta.

Handling
Samantha är en framstående jurist på en välrenommerad firma i London. Hon är på väg att bli den yngsta delägaren någonsin och ägnar all sin vakna tid åt att arbeta. Till och med under massagen försöker hon smygarbeta. För det gäller ju att ha koll.

Sedan händer det. Ett misstag har begåtts och hon kan inte begripa vad hon gjort, att hon gjort fel. Hon flyr. Och hamnar på landet. Ett märkligt missförstånd leder till att hon får arbete som husa på ett gods. Samantha som inte ens vet hur hon sätter på sin egen ugn har nu i uppgift att ta hand om ett helt hushåll, laga mat och även låtsas vara stjärnkock. I trädgården jobbar förstås en ursnygg och urtrevlig trädgårdsmästare.

Reflektion
Det är snurrigt, det är rörigt och jag tänker att det är helt omöjligt det som händer. Hur kan någon försätta sig i dessa galna situationer utan att sätta stopp? Innan det blir så tokigt. Men det är kul. Och Kinsella skriver med fart och fläkt och mycket humor. Jag köper det. Igen. För det är andra gången jag läser boken. Än en gång skrattar jag högt, än en gång sträckläser jag.

Samanthas idé om att tackla hushållsarbetet är t.ex. följande:

undomestic-goddess-152

Sophie Kinsella, som också skriver under sitt vanliga namn Madeleine Wickham, är nog mest känd för sin Shopaholic-serie. Den är också kul, men jag föredrar böckerna som inte ingår i den serien. Jag har bara läst en bok som publicerats av henne under namnet Wickham och den tyckte jag inte om. The Undomestic Goddess är min favorit av de dryga tiotal jag läst av henne. Rekommenderas.

Köpsugen? Du hittar The Undomestic Goddess t.ex. här och här.

 

Böcker

Det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan

det_lilla_bageriet_strandpromenaden-colgan_jennyDet lilla bageriet på strandpromenaden hade jag fått för mig skulle vara lite sådär söt och småtrevlig. Speciellt att döma av utseendet. Smågulliga böcker är inte min grej men så fanns den tillgänglig på semestern och jag tänkte att varför inte… Nja. Det blev inte som jag tänkt.

Handling
Polly och hennes man separerar då hans företag går i konkurs. Hon måste hitta någonstans att bo. Ett ruckel finns att hyra på en sådan där ö som ligger utanför kusten någonstans i England (?) och där tidvattnet isolerar ön från fastlandet någon, några gånger per dygn. Pittoreskt så det förslår för på ön finns bara öbor och inga idyllförstörande yuppiesar har hittat dit. Men nu händer grejer när Polly bosätter sig där. Inte för att hon är någon trendsättare på det sättet men hon gillar att baka. Och det drar till sig öns unga fiskare, och några fastlandsbor, plus att hon stöter sig med öns gamla häxa till bageriägare. Det lilla bagerier på strandpromenaden innehåller även en amerikansk enstöring, en amerikans miljardär och en lunnefågel.

Reflektion
Boken, som är någon sorts feel good, var inte alls vad jag tänkt. Kanske är jag en snobb, men OMG vad löjlig. I början trodde jag den skulle handla om en femtioårig vilsen kvinna som skulle hitta sig själv efter ett liv med en skitstövel. För det var den känslan jag fick inledningsvis. Sedan visade sig huvudpersonen vara trettio. Trettio! Flera år yngre än mig. Fastän jag hela tiden tänkte på henne som nästan det dubbla. Not good.

För att inte tala om persongalleriet i övrigt. Väninnan, en manslukerska som får huvudpersonen att tycka att hon själv är en grå mus. Varför är de ens vänner? Eller den mystiske amerikanen som bor ensligt och odlar honung (-odlar man honung förresten?!) och som sluter sig som en mussla så fort något om hans privatliv ens närmas… För att inte tala om en sexig fiskare som ger Polly långa blickar fastän hon inte inser att hon är attraktiv i andras ögon. Eller… Nej. Jag ger upp.

De sista kapitlen skummade jag. Jag ville ju ändå veta vad som hände. Även om det var så illa att jag himlade med ögonen vid något, eller kanske rentav några, tillfällen.

Men, visst. Det lilla bageriet på strandpromenaden fyller förstås sitt syfte. Många kan nog allt tycka att boken är charmig. Inte minst för sin lunnefågel. Skulle inte förvåna mig om Det lilla bageriet på strandpromenaden slutar som film på biodukarna. Jag tänker inte se den isf. Om någon nu trodde det 😉