Om att leva

Hoppande vokaler och felsägningar

Jag fortsätter mina temainlägg om att lyssna fel och läsa fel. Nu är det dags för att säga fel.

Jag är en sådan där människa som tycker det är hysteriskt roligt med folk som säger fel. Själv är jag knasigt nog riktigt bra på att säga fel så det är inte som att jag bara skrattar gott åt alla andras klantigheter. Nu minns jag förstås inte alla tokigheter jag brukar häva ur mig, men tänk dig ord såsom lättlagad. Då säger jag med lätthet lattlägad. Och i den stilen håller jag på.

Min favorit är ändå andra halvans felsägning som fick kioskkillen att höja lätt på ögonbrynen. Till våra hamburgare ville vi ha något att dricka och andra halvan säger att vi vill ha Pär Meron.

Jag bröt ihop i ett fnitteranfall.

Du har säkert listat ut att det vi ville ha att dricka av kioskkillen var en Päron-Mer.

Hur går det själv med de tungvrickande orden och vokalerna som är så lätta att byta ut?

Och du har väl hört om predikanten som sa att Johannes Döparen i öknen överlevde på vildhoppor och gräshonung?! Om inte, ja då har du det nu. 😉 Trevlig helg alla!

Annonser