Böcker

Kvinnan på tåget – Paula Hawkins

Då har jag äntligen läst Kvinnan på tåget. Paula Hawkins omskrivna och hyllade debut och spänningsroman. Att jag läste den sådär tre år efter alla andra gjorde den inte alls mindre spännande. Jag hade lyckats undvika spoilers och läsningen blev av den lättlästa bladvändande sorten när den är som bäst.

Rachel är kvinnan på tåget som varje dag åker pendeln och iakttar ett hus. Hon fantiserar om paret som bor där. Själv är hon frånskild, inneboende hos en vän och så dricker hon alldeles för mycket och alldeles för ofta. När hon inser att hon kan vara vittne till ett brott har hon svårt att bli trodd. Det är för mycket som talar emot henne. Till och med så att hon själv blir misstänkt. Hon som bara suttit på ett tåg och fantiserat om ett par där allt – trots den perfekta ytan – inte alls stått rätt till.

Paula Hawkins låter Rachel vara huvudperson, även om det finns två kvinnliga berättarperspektiv till. Genom dessa tre kvinnors berättelser knyts handlingen samman och jag håller andan länge i väntan på att få veta vad som hänt, vem som gjort vad och varför. Att klura ut ”who did it” ett tag innan lösningen ges, gör en förstås nöjd, på samma gång som jag misstänker att författaren bjuder på detta. För i mina ögon blir det uppenbart ett tag innan avslöjandet sker. Men vem vet, kanske jag hade på huvudet skaft denna gång och andra biter andlöst på naglarna ända in i det sista. Härligt att få göra den resan också.

Kvinna på tåget blev film 2016 och jag har fått höra (dvs läst) av andra bloggare att boken är bättre än filmen. Så är det ju ofta och jag är inte förvånad. I filmen hittar du Emily Blunt i rollen som Rachel. Har du både läst boken och sett filmen, vad tyckte du i så fall?

Om du inte läst boken tycker jag absolut du kan göra det. Rekommenderas!

En bok du vill köpa, eller läsa mer om? Du hittar Kvinnan på tåget t.ex. här och här.

Filmer, Om att leva

Film, film, film

Förutom att läsa älskar jag att se film och tv-serier. Det har jag alltid gjort. Knäppt att jag inte tänkte på att man faktiskt kan försörja sig på sådant, men det fanns inte på kartan när jag funderade på vad jag skulle bli och började kika på högskoleutbildningar. Socionom… Hm. Nåväl. Livet är inte över än och det finns inget som hindrar karriärbyte. Eller att jag lägger nästan all tid som jag är hemma sjuk på att se film. Sedan i torsdagskväll har jag hunnit med några filmer/tv-serieavsnitt. Okej, kanske inte världens roligaste inlägg men tänker att det säger lite om mig vad jag tittar på, förutom vad jag läser. Får se om jag överraskar med något ni tycker sticker ut 😉

Benedict Cumberbatch, Julia McKenzie i Miss Marple Murder is Easy
Benedict Cumberbatch och Julia McKenzie i Miss Marple ”Murder is Easy”
  • Jagad (ni vet, Harrison Ford och Tommy Lee Jones)
  • Ocean’s Eleven (vet inte för vilken gång i ordningen)
  • Music and Lyrics (Hugh Grant och Drew Barrymore)
  • Sleepers (Brad Pitt i en biroll, aldrig fel liksom)
  • Elysium (Matt Damon kämpar för sitt liv i ett orättvis framtid där de rikaste lever på en oas till rymdstation)
  • Star Trek Nemesis (en av de svagare av de ”gamla” filmerna)
  • Mornig Glory (komedi med Harrison Ford som sur reporter)
  • Miss Marple (bl.a. ett avsnitt med Benedict Cumberbatch)
  • Just like Heaven (söt komedi med Reese Witherspoon)
  • Down with Love (färgglad fånig komedi i 60-talsmiljö)
  • De misstänkta (den man måste se sista scenen av för att få poängen – vem är Keyser Soze?)
  • Marvel’s Agents of S.H.I.E.L.D. (att Joss Whedon, allas vår Buffy-skapare står bakom gör det liksom inte sämre)

Tja, det var det. Och jag hinner säkert med någon till här i em/kväll. Jag reserverade The Maze Runner från biblioteket och andra halvan skulle ta med den hem idag. Vad gäller att se den känner jag mig förresten lite kluven. Jag tyckte väldigt mycket om bokserien så jag hoppas att filmen inte pajar den känslan. Men det är en risk jag är villig att ta.

Imorgon blir det nog arbete igen för febern har äntligen hållit såg borta några timmar. Skönt när en är inte är sjukare än att en orkar kolla på tv (även om jag hade några kritiska timmar i lördags) och att en även har orkat ta sig an lite redigering. Tänk vad man ändå kan åstadkomma från sjuksoffan.

Frågor

Bokbloggsjerka – Skräcktider

Annikas bokjerkaHelgens bokbloggsjerka från Annika handlar om kommande helgfirande – Halloween: Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Nej.

Så kort kan man ju inte svara 😉 Men det blir ett nej för att jag har ingen skräckläsning inplanerad, vare sig för nöjes skull, eller för kursens skull – temat skräck på barn-o ungdomslittkursen avklarades i veckan. Men lite ”skräck” har jag fått in här med Twilight-tittande. Har sett så gott som alla filmerna under två dagar nu då feber fått mig att gå på halvfart (har bara sista filmen kvar…). Så  Halloween-temat har jag visst helt oplanerat klämt in, till och med på tema böcker, fast i den filmatiserade versionen då.

Tänk vad man kan dra ut på ett litet nej…

www.hdwallpapers.in
http://www.hdwallpapers.in

 

Filmer

Filmer från bra till typ, bäst!

Har senaste tiden sett några filmer som jag tycker varit bra, bättre och typ bäst. Har visserligen sett fler än tre filmer sista tiden, men det är tre som jag vill nämna särskilt. Två av dem går ju att läsa och en slank liksom bara med ändå, kanske just för huvudrollsinnehavarens skull 😉

Beautiful Creatures, Elysium och Warm Bodies. Och ja de kommer i rätt ordning nu. Från bra till typ bäst.

beautiful-creatures-dvdBeautiful Creatures tror jag att jag skulle ha tyckt bättre om att läsa, för det kändes som att storyn var rätt tunn och jag greps inte särskilt starkt av den. Kommer en tvåa är jag inte ens säker på att jag bryr mig om att kolla. Eller kan det ha berott på skådisarna? Hm, vet inte. Hur som helst borde jag ha tyckt om den för den innehöll de där ingredienserna jag brukar gilla. Magi, tonårens förälskelser, utanförskapet och att förverkliga sina drömmar. Men tyvärr, den var bara bra.

Elysium_posterElysium då. Så spännande, även om jag kunde ana mig till hur det skulle gå, så blev det några överraskningar. Filmen var aningens våldsammare än jag faktiskt tycker är acceptabelt. Att människor är råa och otäcka och att kroppar blöder är ju inget nytt liksom, och att behöva skildra det såpass ingående var bara onödigt. Lite mer förlåtande och vänligt inställd till filmens onödigt våldsamma våld än vanligt är jag nog eftersom Matt Damon har huvudrollen. En science fiction som passade bra i bioformatet (tack och lov utan 3D) en fredagskväll.

warm_bodiesWarm Bodies hade jag turen att se med studentrabatt på bio i våras. Kan det vara den sötaste zombiefilm som gjorts? Jag menar, den har allt. Humor, kärlek, spänning, söt kille och tjej i huvudrollerna och riktigt riktigt bra filmmusik. Ja, faktiskt så bra musik att det måste beskrivas med två ”riktigt”. Hade jag varit fjortis hade jag sett filmen om och om igen, men som vuxen gör jag inte det. Löjligt egentligen att avstå, men jag vill liksom spara på den och inte tröttna. Att den finns som bok bryr jag mig inte om. Filmen är typ bäst, helt enkelt!

 

Filmer, Om att läsa

Den store Gatsby – filmen

the-great-gatsby-posterDå har jag sett Baz Luhrmanns filmatisering av The Great Gatsby som bygger på F. Scott Fitzgeralds roman från 1925. Filmen är trogen boken. Sedan är det klart att Baz Luhrmann drar på lite extra, det är ju liksom han signum (Moulin Rouge, Romeo & Julia, t.ex.) och det tycker jag är helt okej.

Jag har alltid gillat Tobey Maguire och Leonardo DiCaprio och de gör sina roller mycket bra, tycker jag, däremot är tjejerna något blekare. Å andra sidan tyckte jag även när jag läste att man inte kom dem så nära och det kanske spelar in hur deras roller tolkats?

Att ha läst boken innan jag såg filmen tycker jag funkade bra. Under läsningen fick jag en chans att skapa mig en egen bild av hur detta dekadenta 20-tal kunde ha varit, innan filmens version påverkat mig. Filmen är sevärd, här finns så mycket man kan fokusera på, som skådespelarna, miljöerna, kläderna och så klart storyn. Den griper tag.

 

Böcker

The Hunger Games – Suzanne Collins

the_hunger_games_classicEfter att jag såg filmen Hungerspelen på bio ville jag läsa böckerna men det har dröjt tills nu (anledningen till det kan ni läsa om här). Jag hade förstått att Hungerspelstriologin var en riktig bladvändare och kan inte annat än instämma. Wow! Vad svårt det är att lägga bort dem.

I Suzanne Collins första bok The Hunger Games, måste huvudkaraktärerna slåss för sina liv på en arena inför tv-kamerorna. Som ett otäckt gladiatorspel, där bara en kan gå segrande från arenan. Spelet  pågår i veckor, och fienden är inte enbart de andra spelande. Faror, både synliga och osynliga, döljs inne på arenan, skapade av de som styr spelet, allt för att bygga upp spänningen för tv-tittarna.

Jag gillar The Hunger Games för de komplexa huvudkaraktärernas skull, den spännande handlingen, kärlekstemat och drivet i språket. Eftersom jag läser serien på engelska uppskattar jag att språket rätt är enkelt. Dessutom är samhällskritiken värd att tänka lite extra kring. Att låta böckerna utspela sig i en framtid, eller i en värld lik vår, gör inte att Suzanne Collins samhällskritik ska tas lätt på. Här finns mycket som speglar vår egen verklighet.

Om du gillade filmen är jag rätt säker på att du skulle kunna tycka om boken.

 

Böcker

The Host – Genom dina ögon, Stephenie Meyer

The HostStephenie Meyers The Host, Genom dina ögon på svenska, utspelas i en snar framtid där jorden invaderats av aliens som tar över människornas kroppar och får vardagen på jorden att fortsätta som förut, med skillnaden att de är en fredlig ras som inte använder våld mot varandra.

Melanies kropp blir intagen av en alien. När detta händer brukar människorna försvinna från kroppen, eller från sinnet, men inte Melanie. Hon kämpar om utrymme i en kropp hon inte längre kan kontrollera. Det uppstår en kamp mellan henne och varelsen som har fått Melanies kropp. Melenie vill skydda sina nära och kära, och varelsen vill vara lojal mot de sina. Att dela kropp och känslor skapar en kamp om vad som egentligen är viktigast och vem av dem har mest rätt i den frågan, egentligen?

Stephenie Meyers The Host är fängslande och spännande med ingredienser som överlevnad, kärlek och att finna sig själv. Samtidigt kan jag tycka att språket känns lite fattigt, att storyn är ensidig och emellanåt långsam. Ändå fängslar The Host mig starkt och jag kunde inte slita mig från den, inte ens nu vid läsning nummer två. Jag hade kanske väntat ännu ett tag med att läsa om den, men nu när den är bioaktuell kunde jag inte hålla mig. Boken har goda förutsättningar till att bli en bra film, så jag hoppas verkligen att de lyckats anpassa The Host till filmformatet. Den 27 mars är det premiär.

 

Böcker, Filmer

”Coraline” – Neil Gaiman

Coraline book coverCoraline av Neil Gaiman är en bok (och en film) om en flicka som flyttar till ett hus med sin mamma och pappa där det finns en dörr som inte leder någonstans. Den går att öppna, men bakom finns endast tegel. Tills en dag, när Coraline öppnar dörren och teglet är borta. Bakom dörren döljer sig en likadan lägenhet, med en nästan likadan mamma, fast istället för ögon har hon knappar.

Coraline är en äventyrlig flicka som tycker om att upptäcka saker. Snart upptäcker hon att den andra mammans avsikter inte är så goda som de först verkade. Coralines föräldrar försvinner och för att få tillbaka dem måste hon spela ett spel med sitt eget liv som insats.

Neil Gaimans bok Coraline blev animerad film 2009. Boken gavs ut 2002. Det finns vissa skillnader mellan bok och film, och jag saknade en karaktär från filmen, men förstår att man ändrar för att anpassa till bioduken. Boken (liksom filmen) är spännande med sköna inslag av spöken, magi och utmaningar, och Coraline är en riktig hjältinna. Vill man inte läsa boken, tycker jag helt klart att filmen är ett alternativ. (I filmen görs förresten rösten till mamman jättebra av Teri Hatcher.)

Om att leva

Zappandets konst

När jag inte skriver, läser, tränar eller äter tittar jag gärna på tv, både planerat och oplanerat. Favoriter är film (ej deckare) och ibland fastnar jag för någon serie, tex sit-coms. Förr Vänner, nu Big Bang Theory.

Det händer också att jag fastnar i ett planlöst zappandet. Hemska fälla. En kvart blir en halvtimma, som blir en timma och helt plötsligt har jag inte tid att göra hälften av vad jag vill åstadkomma… Å andra sidan kan jag då ibland upptäcka dokumentärer, inslag som vidgar medvetandet och kunnandet, är samhällsnyttiga eller bara rent underhållande. Inget ont som inte har något gott med sig.

Så nu vill jag se en dokumentär som jag råkade zappa förbi om en kvinnlig konstnär, som använde sig själv som fysiskt redskap… När jag tittade satt hon på ett museum i USA och hade stunder med besökarna. Stunder när de satt på varsin stol och tittade på varandra. Varför? Hur länge och i hur många månader hade hon sig själv som utställning? Och vad fick hon ut av det? Och besökarna? Många frågetecken blev det på några få minuter och programmet tog slut så jag fick inga riktiga svar. Hur som helst. Måste ses.