Böcker

Det handlar om dig – Sandra Beijer

Sandra Beijers Det handlar om dig (2014) är en ungdomsroman med mycket hjärta och smärta. Jag slukade den på några timmar vid poolen på semestern.

Huvudpersonen är bokens jag, en namnlös tjej som är kär i en kille som kallas du. Inga namn, men desto mer känslor. Som läsare följer jag med på vägen, funderar på om de kommer bli ihop och hur det kommer gå i så fall. Att vara tillsammans, eller inte, men ändå vara kär. Göra dumma saker där i tonåren, dricka för mycket, ångra det mesta eller inget, och bara vara. Inga lätta saker. Inte när ”du” hela tiden finns så nära.

Sandra Beijers Det handlar om dig är lätt att läsa, orden flyter fram, nästan som poesi, utan att det blir krångligt. Enkelt, fastän det handlar om det svåra med förälskelser. Och lite om det lätta också. Jag blir förtjust i denna första av Beijer Det handlar om dig, medan Beijers Allt som blir kvar inte alls passade mig. Oavsett vad jag tyckte om hennes andra bok så har hon nu med sitt författarskap fångat mig. Kommer hon med fler böcker kommer jag läsa. Rekommenderas!

En bok att köpa eller läsa mer om? Då kan du hitta Det handlar om dig t.ex. här och här.

 

Annonser
Böcker

Finding Audrey – Sophie Kinsella

Att jag köpte Finding Audrey när jag träffade Sophie Kinsella på en författarfrukost i höstas, när hon var i Göteborg för bokmässan gör boken lite extra speciell. Att den dessutom överträffade förväntningarna gör det inte sämre direkt.

Finding Audrey handlar om Audrey som är hemma sedan en traumatisk händelse på skolan. Hon är på bättringsvägen och boken tar sin början när mamma vill kasta ut storebrorsans laptop genom fönstret. Han är minsann spelberoende, för det har hon läst i tidningen. Sedan backar Audrey i sin berättelse.

Audrey gömmer sig bakom sina solglasögon, undviker kontakt med alla utom familjen och sin terapeut. Och jo, så finns ju Linus, brorsans kompis. En kontakt hon inte vill undvika, även om kroppen och hjärnan skriker fara! och fly! när han är i närheten.

Det är kul, trots det tunga ämnet. Audreys iakttagelser är på topp när hon t.ex. filmar hemma som ett uppdrag i behandlingen. Mamma och pappa är roliga, med sina egenheter och lillbrorsan på fyra är både söt och rolig.

Finding Audrey är en bok för unga, men som vuxna kan läsa med stor behållning. Sophie Kinsellas språk är rappt och läsningen går i flygande fläng över de olika scenerna som för en fin balans ibland pausas och håller upp för handlingens lite tyngre bitar. Som tanken på att konfrontera en av plågoandarna som bidragit till att sätta Audrey i det här tillståndet.

En Kinsella som jag starkt kan rekommendera!

 

För att köpa Finding Audrey kan du kika in här eller här. Den går också att lyssna på, och så kan du säkert hitta den på biblioteket. (På svenska heter den förresten Var är Audrey? vilket låter som en pekbok och det ger ju helt fel signaler. Den är så mycket bättre än sin svenska titel. Vad tänkte man där egentligen?)

 

 

Böcker

Du, bara – Anna Ahlund

du-bara annaDu, bara är en bok jag följt på Debutantbloggen här under våren då Anna Ahlund skriver varje måndag om att vara debutant. Så fort hon beskrev sin bok blev jag nyfiken. Och Du, bara uppfyllde förväntningarna. Med råge.

Handling
Johns storasyster tar hem en ny kille, Frank. Han är inte som någon John träffat förr. En tur till landet med bästa vännen Ellie, syrran och Frank förändrar allt. John kan inte sluta tänka på Frank. Att ett antagningsbesked från fotbollsgymnasiet väntar spelar inte längre så stor roll. Men Frank är svår att tyda. Vad vill han egentligen?

Anna Ahlund beskriver så fint hur John och Frank träffas första gången, så det får bli ett litet smakeprov på detta:

Du bara Ahlund s 23

Reflektion
Språket är lätt och luftigt. Att förlaget dessutom låter den språkliga stilen speglas i en luftig bok gör läsningen till en fröjd. Karaktärerna är lätta att tycka om, även om Frank är svårast att förstå. Att John envisas med att vilja ha honom gör mig lätt irriterad. Jag vill att John står på sig mer. På samma gång illustreras hans längtan så väl, som vid en middag när han lämnar mitt i, bara för att Frank vill träffas.

Anna Ahlund väjer inte för hångelscener som går hela vägen. De var både detaljrika och många. Jag blev lite förvånad även om Ahlund flera gånger nämnt att hångelscenerna fått stor plats. Liksom att hon ofta nämner hår. Och ja, hår är viktigt. På ett charmigt sätt.

Du, bara. Lätt att tycka om. Lätt att läsa och lätt att vilja få mer av. Jag ser verkligen framemot Ahlunds nästa.  Rekommenderas!

 

En bok att köpa kanske? Du kan hitta den t.ex. här och här.

 

Böcker

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycketJag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en debutbok av Gunnar Ardelius som blev Augustnominerad 2006. Det är en annorlunda ungdomsroman och jag har aldrig tidigare läst något liknande.

Handling
Morris träffar Betty och deras relation är i fokus hela berättelsen. Känslorna och tankarna ligger på sidorna i mjuka toner. Man förstår att de båda funderar mycket. Morris vill inte att Betty ska träffa pappan som är manodepressiv och inte heller mamman som Morris beskriver tokig som en fruktkaka. Men det bryr sig inte Betty om, allt hon vill är att vara med Morris.

Min reflektion
Med scener som är som korta bildsekvenser följer vi Morris. Det är sällan en scen överskrider en sida och boken är är luftigt och påminner om en diktsamling. Gunnar Ardelius fångar känslan, relationen, vardagen och livet med enkla lätta ord, men som sätter spår. Jag bar med mig orden, innehållet och Morris perspektiv efter läsningen. På ett bra sätt. Jag tycker att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en fin skildring av hur första kärleken kan vara. Boken funkar helt klart för fler än unga. Rekommenderas.
Gunnar Ardelius

Köpsugen? Då kan du hitta boken bl.a. här eller här.

Böcker

City of Ashes – Cassandra Clare

city of ashes clareEftersom jag inte var helt såld efter första boken, City of Bones i serien The Mortal Instruments, funderade jag lite på vad jag skulle tycka om tvåan City of Ashes. Men den var riktigt bra, och jag gillade den helt klart bättre än ettan. (Har du inte läst ettan får jag varna för spoilers här. Svårt att undvika liksom.)

Handling
Nu när Clary och Jace fått veta att de är syskon, blir deras relation riktigt knepig. Clary som hoppats att att de skulle kunna vara mer än vänner, låter istället Simon, bästa vännen, bli föremål för hennes känslor. Ett rätt snurrigt triangeldrama och inte blir det bättre av att varulvstjejen Maia visar intresse för Simon. Men bortsett från tonårsförälskelserna dem emellan, ställer Valentine till det, deras far och skurken i dramat. Han har stora planer på att ta över demonjägarnas värld och är beredd att offra vad och vem som helst för att nå sitt mål.

Min reflektion
Till skillnad från City of Bones tycker jag att City of Ashes har en tajtare berättelse och handlingen spretar inte lika mycket. Nu är världen redan presenterad och Cassandra Clare kan fokusera på sin röda tråd. I första boken ogillade jag också de många liknelserna. Dem sparar Clare på här och det gör läsningen lättare.

City of Ashes är spännande från första till sista sidan och jag gillar mystiken kring vad Clary och Jace egentligen är kapabla till. Deras far tycks ha förändrat dem på något vis och de har förmågor som ingen annan har. Nog kommer jag läsa vidare och jag är mycket nyfiken på vad The Mortal Instruments kommer med i resten av serien.

 

Sugen på att köpa, då kan du hitta City of Ashes t.ex. här, eller här.

Böcker

Jag ger dig solen – Jandy Nelson

Jandy Nelson Jag ger dig solenDet händer ibland att jag får en bok i min hand som ger en läsupplevelse utöver det vanliga. Sådana böcker kommer jag över rätt sällan. Fantastiska böcker eller underbara böcker, ja, det stöter jag på emellanåt. Men den här speciella sorten är ovanlig. Desto roligare då att det är ett recensionsexemplar från Gilla som lyckas ge mycket mer än ”en vanlig läsning”.

Handling
Jag ger dig solen av Jandy Nelson, handlar om tvillingarna Noha och Jude. De är fantastiskt konstnärliga och deras mamma vill att de ska gå på den bästa konstskola hon känner till, och som finns där de bor. Självklart ska de söka, även om Jude inte riktigt är med på noterna. Brorsan är ju så mycket mer konstintresserad och har en förmåga att se varje situation som en bild. Dessutom är han mammas favorit. Jude och mamma bråkar mest, för mamma vill inte att Jude ska vara en ”sådan flicka” vars kjolar bara blir kortare och kortare.

Min reflektion
Jag ger dig solen är en titel som återkommer på ett vackert sätt i berättelsen och som har en fin betydelse för hur Jude har det. Boken berättas inte kronologiskt förrän mot slutet. Då flätas den tretton-åriga Nohas historia ihop med systerns som utgått från när hon är sexton år. Under tre år har de varit splittrade tvillingar, oförmögna att mötas och oförmögna att orka… Först när bakgrunden blir klar, och de förstår (liksom läsaren), kan de försöka möta framtiden och börja leva igen.

Känslorna är starka och vänskapsbanden likaså. Att vara vän, och vilja mer än vänskap, i ett samhälle där det fortfarande inte är lika enkelt att älska någon av samma kön som av ett annat, gör det inte lätt för bokens karaktärer. Jandy Nelson belyser hur det kan vara, rakt och respektfullt. Tonåren är en tid när man ska finna sig själv, och det är lätt att man istället förlorar sig, speciellt när livet faller samman. Har man då inte ens kvar solen är det inte konstigt om det känns mörkt.

Noha och Jude är lika kloka som oförståndiga. Precis som vi människor är. Och än mer när vi lever i en kris. Det förstår Jandy Nelson utan att komma med några pekpinnar. Jag ger dig solen är en ungdomsroman för äldre tonår och unga vuxna, men nog passar den minst lika bra för oss vuxna. Rekommenderas verkligen!

Vill ha ett smakprov från boken? Kika då in HÄR hos mig.

Och blir du sugen på att köpa Jag ger dig solen då kan du titta in här, eller här.

Böcker, Filmer

City of Bones -Cassandra Clare

City_of_Bones ClareSerien The Mortal Instruments första bok City of Bones var inte riktigt som jag trott. Jag trodde att den skulle vara mer lik filmen. Filmatiseringar som troget följer böcker (Hungerspelen, Divergent) har snävat in mina förväntningar på att de ska vara lika, och City of Bones följde inte riktigt mönstret för detta. Men nog tycker jag allt att boken var bättre än filmen 🙂

Handling
Clary är femton och tror att hon är en helt vanlig tjej, tills hon på en nattklubb inser att hon kan se personer som inga andra ser. Och som de beter sig sedan. Kan de verkligen vara mänskliga? Clary dras snabbt in i en ovanlig värld och upptäcker att hennes mor ljugit om nästan allt under hennes uppväxt. Men Clary kan inte ställa sin mamma till svars för hon har försvunnit. Som tur är får Clary hjälp att ta reda på vad som hänt och befinner sig plötsligt inte bara  i en värld hon aldrig kunnat föreställa sig, utan också mittemellan två killar. Den ene har hon känt hela livet, den andre lär hon känna nu.

Min reflektion
Att City of Bones, på svenska Stad av skuggor, blivit filmatiserad förvånar mig inte då boken har sköna inslag av vampyrer, varulvar, magi och snygga demonjägare. Men i jämförelse med boken är filmen rätt tam. Boken är våldsammare, hetsigare och mer spännande. De rappa replikskiftena mellan Clary och Jace passar i vilken påkostad Hollywoodfilm som helst, men från filmen kan jag inte ens minnas att de var så snabba på att ge svar på tal.

Ursäkta jämförelserna film och bok, men jag kan inte låta bli. Boken vinner dock i nästan alla kategorier. Jag säger nästan, för jag störde mig på en sak som inte går att störa sig på i filmer. De många överdrivna liknelserna. Först skriver Cassandra Clare t.ex. att ett stängsel är prytt med taggtråd överst, och därefter skriver hon att taggtråden ligger rullad som serpentiner på ett bord på ett barnkalas. Så här gör hon ideligen. Först beskriver hon hur något förhåller sig, sedan gör hon en liknelse. Kanske fånigt att störa sig på, men jag gör det. Såpass mycket att jag funderat över om resterande böcker är värda att läsas om de är översållade med dessa liknelser.

Men eftersom det ändå är fantasyböcker – urban fantasy för att vara lite mer exakt – och dessutom ungdomsböcker, två genrer jag brukar gilla skarpt kommer jag ge dem en chans. Och om du är nyfiken på dem, tycker jag allt att du också ska göra det med.