Om att leva

Ordmotstånd à la feminism

Jag känner stark motstånd mot ett ord som kollegorna använder på min nya arbetsplats. Barnen får ibland i uppgift att fylla i figurer, eller använda en sorts figur för en övning då de ska rita och måla tillsammans. Syftet med övningarna är t.ex. att stärka gruppen, samarbeta och att arbeta med de känslor vi känner.

Men.

Ordet, som är det andra ledet i hela ordet, är ”-gubbe”. Första ledet är en beskrivning av vad för sorts uppgift det anspelar på, sedan detta tillägg: ”-gubbe”. Envist försöker jag undvika denna variant. Måhända är jag överkänslig, men jag vill använda könsneutrala ord till den här sortens uppgifter för barnen. Ett utmärkt ord att ersätta ”-gubbe” med skulle vara ”-figur”.

Eftersom jag inte är den som klampar in på nya arbetsplatser och vill röra om för mycket, eller verka obstinat (!), har jag ännu inte uttryckt min ovilja mot deras användning av detta -gubbeord. Istället nyttjar jag ordet ”-figur” och får emellanåt lite oförstående blickar när kollegorna inte riktigt tycks hänga med på vad jag åsyftar. Men skam den som ger sig. Jag ska försöka smyga in detta nya begrepp, och vem vet, en dag är jag kanske trygg nog i arbetsgruppen för att lufta mina åsikter om detta lilla ord som skaver så illa i mig, att jag ber om ett nytänkande till hur dessa uppgifter bör benämnas och inför då ordet ”figur”. Ta da!

Annonser