Böcker

Om allt vore annorlunda och Half Lost

Två böcker till hann jag läsa ut i december, förutom Joseph A Davis Dunkelstjärna, som jag skrev om nyligen. Nu blev det en debut och en bestseller.

Om allt vore annorlunda, är Sanna Macdonalds debut från 2019. En fantastiskt fin berättelse där olika livsöden följs i nutid och från 1937. Jag tycker de olika historierna vävs ihop snyggt, karaktärerna är också starkt skildrade och jag ville verkligen veta hur det skulle gå.

Det handlar om kärlek, mer eller mindre förbjuden sådan, relationer och hur de ses ur egna ögon och ur andras. Att våga gå sin egen väg och med allt som det innebär. Rädslan att ta steget och hur svårt det kan vara att få älska, precis vem som helst när som helst. Kärlek är ju ofta något som liksom drabbar och inte går att värja sig mot. Så Om allt vore annorlunda, kan jag verkligen rekommendera!

Half Lost (2016) är sista delen i trilogin om Nathan som föds som både god och ond häxa, son till den mest fruktade häxan (eller om man säger trollkarl – lite snurrigt med begreppen när läsningen sker på engelska) i hela västvärlden. När jag läste första boken, Half Bad, var jag inte helt såld, men den tog sig och andra boken Half Wild fick mig att sträckläsa.

Sally Green har skrivit en trilogi som är rak, stark och fascinerande. Dessa människor, häxor eller trollkarlar, lever i vår vanliga värld, men styrs av sina egna regler. Inte helt olikt Harry Potters universum, men skillnaden här är att det är rått, naket och kallt. Och jag gillar hur avskalad berättelsen är, samtidigt som den berör och engagerar. I dessa böcker – utan att egentligen spoila något – utmynnar historien till en krig mellan de onda och de goda, där gränserna suddas ut. För vem är egentligen bara ond, eller god? Är du nyfiken på serien Half Bad, av Sally Green, tycker jag absolut att du ska ta dig en titt. Rekommenderas.

Har du läst någon bok att rekommendera? Vilken genre, vilken sorts bok som helst funkar. Jag är nyfiken på det mesta. Och alltid kul att få boktips. 🙂

Böcker

Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?