Böcker

Att vara Kerstin – Helena Hedlund

Förra året debuterade Helena Hedlund med Det fina med Kerstin (2018) som fick Svenska författarförbundets debutantpris Slangbellan för bästa barn- och ungdomsbok. Även andra boken Att vara Kerstin (2019), om Kerstin som går i första klass, är en finstämd bok som fångar och lyfter fram hennes värld med stor omsorg.

Att vara Kerstin är en passande titel, för det är inte alltid så lätt att vara Kerstin. Mamma har en fyrtioårskris, fröken ska vara föräldraledig och så har grannen problem med vildsvin som bökar sönder trädgården så att de kanske flyttar. Kerstin som precis vant sig vid att ha bästisen Gunnar nära. Vad ensam hon skulle bli om han flyttar.

Ja det är bara några av de bekymmer som upptar Kerstins vardag. Måhända att bok nummer två om Kerstin är aningens spretigare än den första. Jag upplever det som om sidohandlingar är fler än i ettan, men det är inget som egentligen stör. Att vara Kerstin är underhållande och intresseväckande. Det råkar bli väldigt fel ganska ofta för Kerstin. Som tur är har hon kloka föräldrar som förstår henne.

Jag skulle gärna sätta boken i händerna på lärarna för förskoleklasserna och de som har ettor och tvåor. Här finns mycket fint att fundera över tillsammans med eleverna, sådant som ligger dem nära och som de kan känna igen sig i. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Att vara Kerstin, t.ex. här och här. Boken är utgiven av förlaget Natur & Kultur.

Annonser
Böcker, Om att läsa

Slangbellan till en guldglittrande barnbok

Barn- och ungdomslitterära sektionen i Sveriges Författarförbund, dvs BULT, delade för någon vecka sedan ut sitt debutantpris Slangbellan till Helena Hedlund. Hon utkom med Det fina med Kerstin föregående år.

Juryns motivering:
Med ett lekfullt språk och ur ett precist barnperspektiv gestaltar Helena Hedlund Kerstins vardagliga och samtidigt livsviktiga problem. Det är ju så lätt att nästla in sig i lögner. Det fina med Kerstin är en debut som glimmar som guld, såväl i detaljerna som i helheten.

Jag läste Det fina med Kerstin häromåret och ser fram emot fortsättningen då den är planerad att bli en serie om tre. Att jag upptäckte Det fina med Kerstin beror förresten på att Helena Hedlund var en av Debutantbloggarna föregående år. Debutantbloggen är en blogg jag läser sedan många år.

 

Böcker

Det fina med Kerstin – Helena Hedlund

Helena Hedlund bloggar på Debutantbloggen och på så vis blev jag nyfiken på hennes barnbok Det fina med Kerstin.

Det fina med Kerstin handlar om Kerstin, en tjej med guldrött hår och som har en guldsamling. En dag hittar hon en guldring på skolan som hon tar hem. Men sedan säger fröken att hon tappat bort sin ring och Kerstin blir rädd för att det är samma ring och vågar inget säga. Fast Fatima vet att Kerstin hittat en ring. Fatima som alltid vill leka efter skolan fastän Kerstin helst vill vara själv, och helst vill hon leka ensam vid ödehuset. Huset som nu får nya ägare. Och en pojke med samma färg på håret som Kerstin flyttar in där. Är det ett bra tecken?

Helena Hedlund skriver med stor omtanke om Kerstins bekymmer. Hon tycker inte om förändringar och har svårt att säga nej till kompisarna. Att vara ensam är roligt, men det är också roligt att ha någon att leka med ibland. Om det sker på ens egna villkor.

Boken är för yngre läsare, de som klarar att läsa själva förstås, men annars fungerar boken säkert bra som en högläsningsbok. Den ger en del att prata om, såsom grupptryck, vänskap, bra och dåliga hemligheter och hur man kan känna när saker ändras. Något många barn är känsliga för. En finstämd bok, med illustrationer av Katarina Strömgård.

En bok du vill läsa mer om eller köpa? Då hittar du Det fina med Kerstin bl.a. här och här.

Om att läsa, Om att skriva

Läst, åkt tåg och träffat likasinnade

Med ett antal timmar på tåg i helgen blev det läst en hel del (åtminstone kunde jag läsa på tre av fyra resor utan att bli tokyr – de där snabbtågen och bakåtvänd stol är ingen höjdare). Plus att jag hade en del hotelltid att slå ihjäl efter att ha utforskat orten.

Så nu har jag läst Sjärnklart av Lars Wilderäng och Lisa Bjärbos Inuti huvudet är jag kul. Två mycket olika böcker och det var skönt att kunna växla mellan dem, då de båda behandlar rätt tunga ämnen. Eller vad sägs om samhällets undergång vs panikångest. Trots detta, två mycket fängslande böcker.

Helena Hedlunds Det fina med Kerstin är också snart utläst. Och gissa vad? Den där boken av Douglas Adams (ni vet han som skrev Liftarens guide till galaxen – vilken jag faktiskt inte läst, än!) som jag nämnde för några inlägg sedan är också utläst. Så jisses vad många blogginlägg med bokomdömen som väntar. Kanske jag borde skrivit ett sådant istället för att dilla om mina skrivarcoacher (föregående inlägg) och att jag HAR läst böckerna. Men inget säger att en måste vara logisk liksom, så då blir det så här.

Men hur kommer det sig då att jag var ute och reste i helgen? Jo, jag var på träff för distansskrivarkursen jag går på halvfart, den med fokus på ens egna romanprojekt. Störta behållningen av sådana kurser tycker jag nästan alltid är att träffa andra skrivande människor och få fundera ihop med dem på både mitt och deras manus. Och så även denna gång. Men även kursen höll bra. Inget jättenytt, men en del som lämnade några saker för mig att fundera på för mitt dystopimanus. Gott när det blir så.

Imorgon hoppas jag på att börja läsa Breathe, en dystopisk ungdomsbok. Vet inte så mycket om den, mer att att jag läste någonstans på någons blogg (är ett tag sedan eftersom jag glömt var och vem) en recension av någon då som tyckt att den var bra. Ska bli kul att se vad jag tycker. Känner du till den? Vad tyckte du i så fall?

 

Om att läsa

Varierat läsutbud i TBR-högen

Idag hämtade jag ut reservationerna av två böcker jag varit nyfiken på ett tag. Lisa Bjärbos senaste ungdomsbok och Helena Hedlunds debut för yngre läsare. Bjärbos bok tänkte jag ta med på distansskrivarkursens första träff. Perfekt läsning när jag antingen åker tåg eller ska fördriva några timmar på hotellet. Men den räcker nog inte till så kanske Wilderängs fantasy/sci-fi blir aktuell också, en bok en vän lånat ut.

image

Annars har jag precis börjat på en bok som jag blev nyfiken på då en bokbloggare blivit förtjust i den. Douglas Adams humoristiska och annorlunda (förstås! – vad annars att vänta av Liftarens giude till galaxen-författaren) deckare är inledningsvis inte likt något jag läst eller ens kunnat föreställa mig att jag skulle läsa heller. Hoppas så att den håller vad den lovar för då blir den nog en ren njutning att läsa. Och ja, den finns som tv-serie men jag har inte sett den. Har du?

image