Om att leva

Tack och lov för ett nytt år

Det här året började rätt bra. Jag hade ork. Energi. Sedan tog jag ut mig. En dag bara. Inget stort egentligen. Men tillräckligt för att hjärnan skulle säga ifrån och symtomen på utmattning skulle hopa sig, igen, samt att hjärntröttheten var ett faktum. Och det som bidrog var att jag inte insåg direkt hur illa det var. Jag vilade och tog det lugnt. Men inte tillräckligt.

Det har funnits bra dagar också, det här året. För ibland har jag orkat göra två, tre mindre och enkla saker på en och samma dag. Jag har känt mig alert, nästan som förr.

Men det har också funnits dagar när jag vilat fyra, fem timmar, för att orka med middag och en pratstund med andra halvan på kvällen.

Vissa dagar har jag inte orkat gå ut. Jag har fått avstå flera efterlängtade bokreleaser, att träffa vänner, bada, ta promenader. Ofta har jag vilat hela dagen för att klara av att träffa vänner, fika och prata en stund.

Det har funnits dagar när jag inte varit tvungen att sova på dagen. När jag orkat arbeta mer än tre timmar. Det har också funnits veckor då jag inte städat alls. Och fått välja mellan att handla eller duscha. Och att inte göra mer den dagen, utöver det.

Det här året. Snart är det över. Men bakslag kommer. Hjärntrötthet, som numera är mitt största bekymmer, det blir man inte av med hur lätt som helst. Inte ens när man tar det lugnt. Dagsform, brist på sömn, något som stressar, för många intryck, fysisk och psykisk ansträngning … Allt kan ge utslag. Men inte alltid som man tror.

En frisk person som sover sina timmar under en natt, den laddar energi och vaknar utvilad. En person som jag, som tampas med hjärntrötthet, vaknar aldrig fulladdad. Och energin går snabbt ner, som på en gammal mobil, om du haft en sådan och fått ladda flera gånger per dag, men ändå verkar det inte ta. Den laddar ur med en gång. That´s me vissa dagar. Så jag fortsätter vara försiktig och prioriterar mitt arbete. Är oändligt tacksam för att jag orkar med det, att jag kan planera arbetstid och justera schemat vid behov.

Att blogga, skriva inlägg eller på eget manus, sådant tar energi. Samtidigt som det betyder mycket. Ger något tillbaka. Så tack för att du läser. Gillar. Kommenterar. Fastän svar dröjer ibland. För att jag glömmer. För att jag inte orkar på en gång, hur glad jag än blir över att se att du läst, att du sagt något. För att du finns där.

Snart har vi ett nytt år. Och jag hittar nya strategier och gör vad jag kan så att stora påfrestningar uteblir. För hjärntrötthet kan man inte träna upp. Det enda som funkar är att ta allt i sakta mak. Och det blir bättre, det blir det. Tack och lov!

Så jag ser fram emot ett nytt och bättre år, och håller tummarna för fortsatt god bättring. Och god hälsa för oss alla.

Om att leva, Om att skriva

Spetsar till anslaget och tar sista badet

Kattistenten håller koll på författarmatte

Hur går det med egna skrivandet egentligen? Njae… Jag har mitt spänningsmanus och sedan jag började skriva på det i somras har jag kommit en fjärdedel.

I stort har jag klart för mig vad som ska hända men behöver förstås spetsa till dramaturgi, fylla på med mellanscener och bygga på karaktärerna. Inga konstigheter.

Eftersom jag blivit med testläsare lämnade jag första tio sidorna för respons och fick nyttig feedback åter. Så nu tar jag några veckor till att sätta de där första kapitlen. Tror att det kommer underlätta för fortsatt skrivande. För de är ju trots allt ofta lite vacklande, de första kapitlen.

Även om jag vet vad jag vill få fram där i anslaget är det inte säkert att texten återger det bra nog. Det som ska synas, det som ska anas och tolkas för läsaren. Frågetecknen som ska skapa nyfikenhet, planteringar som ska bidra till framåtrörelse och premissen för vilken hela handlingen bygger på.

Annars jobbar jag på med lektörsläsningar, skrivcoachning och vad som efterfrågas hjälp med. Tar det i en lugn takt eftersom jag är hjärntrött. Försöker att inte lägga för mycket tid på sociala medier som är en riktig killer för hjärnan. Försöker även undvika annat som tar energi, men allt går ju inte att avstå.

Uppdrag trillar in. Så smått. Och tur är väl det, att de trillar in så smått och inte i en strid ström. I oktober drar också extrajobbet igång på allvar och jag vill gärna ta ett eller ett par pass per vecka eftersom det betyder mycket med den sociala biten där. Alla goa och trevliga kollegor ger energi.

Med höstens intåg blir det flytt hem. Den långa omfattande renoveringen av fasad, med byte av tak och fönster mm, som var klar i slutet av juli, råkade utmynna i fuktskador på takkuporna och några lägenheter, däribland vår. Så nu har läckorna blivit åtgärdade och vi har nya ytterväggar ett par rum. Alltså lämnar jag sommarhuset jag lyckligtvis fått möjlighet att bo i under den här perioden av byggstök och oväsen.

En flytt tillbaka till stan innebär nog att jag tagit mitt sista bad, nu i måndags, en så fin dag med runt 20 grader. Eller, vem vet, kanske blir jag en höstbadare. För fina dagar och ett dopp, kan väl knappast vara fel. Men vinterbad, det lockar inte. Eller vad säger du? Badar du på vintern?

Företaget, Om att leva

Hjärntrött

Allt var bokföringens fel. Jag hittade ett fel från i november. Fixade. Kom på att jag borde gå igenom hela året när jag ändå höll på.

Och blev besatt. För jag hittade ett gammalt fel från i våras som jag missat. Så istället för att göra klart en annan dag gjorde jag allt på samma gång. Fick typ ordning men har kvar att göra rättelser till årsbokslut och deklaration.

Så det blev för mycket.

Hjärntrötthet slog till. Och jag måste nu göra allt i långsammare takt med många långa pauser. Skala bort intryck.

Så jag kommer ta en bloggpaus, en eller två veckor. Prioriterar att jobba lugnt med mina uppdrag som lektör och skrivcoach. Ska vila. Njuta av en långsammare tillvaro med mindre sociala medier.

Och kanske inte helt fel ändå. Bloggen slukar inte så mycket tid. Men FB, och framförallt IG som jag har flest följare på, kan ju norpa tid från en bara sådär. Visserligen roligt med gemenskapen på IG men ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Så det blir ett litet uppehåll där med.

Vi ses snart igen!

Om att läsa, Om att leva

Tittar istället för läser

Jag tittar på TV igen. Eller nu blev det fel. För jag har nästan tittat på TV hela tiden. Nästan. När utmattningens hjärntrötthet och intryckskänslighet var som värst gick det inte alls vissa dagar. Så var det under flera månader.

Att jag tittar på TV igen betyder att jag nu nästan alltid klarar av långa pass och snabba klipp. Innan gällde korta stunder (max en timma) och lugna långsamma serier (typ som originalserien MacGyver eller Unge kommissarie Morse – Endevour på engelska).

Så tjoho för detta.

Det innebär förstås att mitt tidigare intensiva läsande slagit ner på tempot. Och blivit nästan obefintligt. Men med kursträff till helgen hoppas jag på tågläsning och caféläsning. Har redan två böcker valda till resan.

Jag har saknat att läsa på engelska. Tänker att det får bli mer av det fram över. Mindre svenskt och översatt. Vilket också kan innebära mer fantasy, kanske. En genre jag också läst lite lite av i det senare tycker jag.

Vad vill du läsa fram över? Något du ser fram emot i semestertid kanske?